Nitrat och rödbetsjuice igen

Det kommer allt fler forskarrapporter som uppmärksammar rödbetsjuicens egenskaper. Men det är inte rödbetsjuicen i sig som är nyttig, det är nitraterna i den. Nitraterna ger rödbetsjuicen dess bittra smak. Bittert är naturens signal om att något är giftigt, men gift i lagom mängd kanske är bra. Åtminstone om man vill springa långt eller om man har problem med blodtrycket. Men det är svårt att få barn att tömma giftbägare.

Varför barn inte äter spenat
Nitrat är en oorganisk kväveform (NO3-) som är lättlöslig i vatten och nitrat finns i mark och vatten. Alla växter behöver kväve och några använder kvävet i nitrat för att bilda aminosyror som sedan kan sättas samman till viktiga proteiner och enzymer. Några växter som innehåller mycket nitrat är rödbetor, spenat, mangold, ruccola, fänkål och grönsallad. Nitrat är både giftigt och nyttigt. Ett märkligt faktum är att den vanliga rekommendationen att man ska äta fem portioner grönt per dag leder till att man får i sig mer nitrat än det som WHO anser vara gränsen för intag av nitrat, 3,7 mg per kilo kropp. Nitrat var tidigare en skurk i hälsosammanhang, WHO kanske får omvärdera rekommendationerna.

Karl-Alfred försökte lura i  barnen spenat

Det är förmodligen den giftiga, bittra smaken som gör små barn - som är känsligare för bitter smak - skeptiska inför grönsaker. Enligt näringsforskaren Jane Wardle som gjort tvillingstudier är detta genetiskt och ganska vanligt förekommande och genen för denna typ av neofobi aktiveras i 2-3 årsåldern - den ålder då de på några sekunder kan försvinna utom synhåll och under den tiden även stoppa i sig ett och annat. Det är en naturlig skyddsmekanism. Tillståndet är för det mesta övergående och redan i femårsåldern börjar barnen kunna äta spenat och broccoli, men inte alla. Enligt Wardle ska man dock inte ge upp eftersom det är ett tillstånd som kan övervinnas.

Det är nitraten som gör det
I en rapport för något år sedan visade forskare från universitetet i Exeter att en grupp som drack en halvliter rödbetsjuice om dagen ökade sin uthållighet med 16 %. De orkade cykla i 11,25 minuter, vilket var 92 sekunder längre än kontrollgruppen som drack svartvinbärssaft.

I en kommande studie har nu samma grupp forskare lyckats förbättra kvaliteten på forskningen genom att filtrera bort nitrat ur rödbetsjuicen. Forskarna misstänker att det är nitrat som ger positiva effekter och genom att filtrera nitrat kunde man ge försökspersonerna två typer av rödbetsjuice: en med nitrat och en utan. Juicen som innehöll nitrat sänkte blodtryck och förbättrade uthålligheten i olika tester, både när det gällde hög- och lågintensiv träning. Redan efter fyra dagar sjönk energikostnaden för promenader med hjälp av en halvliter rödbetsjuice. Resultatet stöder hypotesen att det är nitrat som minskar på syrekostnaden, d v s att man förbrukar mindre energi när man driver kroppen framåt med hjälp av muskler. Man får mer kväveoxid i kroppen, som är en biprodukt av nitrat, tror forskarna. Kväveoxiden vidgar blodkärlen. Exakt hur det fungerar återstår dock att förklara.

En som testat rödbetsjuicedieten
När långdistanslöparen Chris Carver sprang ett ultra-marathon 2009 där man skulle springa så långt som möjligt på 24 timmar, sprang han 225 kilometer. Fast besluten att förbättra detta resultat i år spetsade Carver sitt träningsprogram med rödbetsjuice. En vecka före tävlingen drack han juice varje dag. Resultatet var över förväntan. Carver vann loppet och sprang 238 kilometer på 24 timmar, vilket var hela 13 kilometer mer än året innan. Carver tränade lika mycket, det enda som skilde var juicen. Carver var själv övertygad om att det var rödbetornas förtjänst. Antingen sprang han bättre p g a att han var fulltankad med nitrat, eller så trodde Carvers hjärna att han var bättre än han var p g a rödbetsjuicen och tillät honom springa närmare sin fysiologiska gräns. Det troligaste är väl att det var en kombination av båda den fysiska och den psykiska effekten.

"The only thing different I did this year was to make beet juice"

Slutsatser
För att få effekt bör man dricka juicen under minst en vecka och man ska dricka några timmar före träningen. Det fungerar lika bra med rödbetor eller sallad, men det kan vara svårt att komma upp i samma mängd genom att gnaga i sig nitrat. Det är enklast att dricka. Tyvärr smakar nitrat bävergäll, men potentiella effekter kan nog få oss att svälja en hel del. Jag lade ut ett någorlunda drickbart recept i ett tidigare inlägg här. Själv ska jag ta det i samband med ett seedningslopp till att börja med. Att regelbundet hälla i sig en halvliter rödbetsjuice är knappast att rekommendera och kan leda till magproblem och andra biverkningar. Det får bli punktinsatser, först måste jag testa hur det fungerar för mig. Återkommer med rapport om det om en månad.

Andra inlägg om rödbetsjuice:
Rödbetsjuice och uthållighet (nytt)
Snabbare med rödbetsjuice
Skidåkning och rödbetsjuice
Rödbetsjuice och barfotalöpning och hjärnsköljning
Allt du vill veta om rödbetsjuice
Kväveoxid - kroppens gas

Snö, kaos och fjärilsvingar

Snön vräker ner dag efter dag och jag läser att vi har mest snö i landet just nu. Jag skottar och skyfflar och bygger upp ett berg av snö. Sedan går jag in, gör lite av varje, tittar ut på snön som fortsätter yra. Snön driver in, den ligger decimeterdjup och jag måste skotta igen. Jag håller snön stången, men det krävs hårt arbete. Snöskottare håller bara ställningarna. Vi kommer ingen vart.

Myten om Sisyfos
Att skotta snö är ett sisyfosarbete. Sisyfos är den gestalt i den grekiska mytologin som gudarna bestraffade genom att tvinga honom att rulla ett stort stenblock uppför en backe i dödsriket Hades. Skulle han lyckas knuffa stenblocket uppför berget blir han befriad ur dödsriket, men varje gång han närmar sig toppen snubblar han till och stenblocket rullar ner igen. Sisyfos måste börja om. Igen och igen. I all oändlighet. Det är så det känns att skotta snö. Man börjar om igen och igen. Det är i alla fall en tröst att vintern inte varar en oändlighet.

En metafor för livet och för snöskottning

Och det är åtminstone inte lika jobbigt att skotta snö som förr. Jag kan köra på för fullt, medan grannarna tar ganska långa återhämtningspauser och betrakter snön som faller, tittar på det som återstår och suckar djupt. Jag har skottat upp ett ordentligt snöberg och måste ta sats och springa upp med snösläden. Pulsen är ganska hög, musklerna jobbar och jag blir svettig. Svett är ett kvitto på att jag förbrukar energi, på att musklerna arbetar. Det blev ingen löpning och ingen skidåkning, det blev en snöskottardag. Jag förde in snöskottningen i träningsdagboken. Jag körde så hårt att jag kommer att känna av det imorgon.

Kaos, fjärilar och väder
Den här vintern är den snörikaste på länge. SMHIs prognoser har gång på gång utlovat sol och 5 grader kallt, men när den utlovade tidpunkten infaller så både snöar det och är 15 grader kallt. Prognoserna går inte att lita på. De stämmer aldrig. En prognos är alltid felaktig och det gäller särskilt väderprognoser. Endagsprognoser är någorlunda korrekta, men sedan sjunker sannolikheten dramatiskt att prognosen slår in. Femdygnsprognoser är i stort sett värdelösa, även om de blivit bättre och bättre. Meteorologerna har det inte lätt. De måste behärska kaos.

Det var lättare förr - före kaos

Väder är i princip omöjligt att förutsäga på grund av att små förändringar i luftströmmarna påverkar hela vädret. Det kan räcka med en fjärils vingslag, vilket ger upphov till små luftströmmar som i förlängningen, genom konvektionsströmmarnas rekursiva egenskaper, ger stora skillnader i vädret någon helt annanstans. Det är det som Edward Norton Lorenz benämnde fjärilseffekten. Ingen meteorolog kan ha koll på alla luftmolekylers postion och rörelse på samma gång och därför kommar vi aldrig att få sanna väderprognoser. Tyvärr. Men de kan bli bättre. Just nu står det att det är klart och fint här på favoritsajten yr.no, men det snöar faktiskt. Den bästa prognosen kanske är att titta ut och anta att det kommer att se likadant ut ett tag till.

Lorenz attraktor Källa: Wikipedia

Bilden ovan som liknar just en fjäril är den grafiska representationen av de matematiska ekvationssysten som fick meteorologerna att förstå att de aldrig skulle kunna förutsäga vädret exakt. Den kallas Lorenz attraktor efter upptäckaren Edward Norton Lorenz. Lorenz var tveksam till linjära statistiska modeller för att beskriva väderfenomen och sökte efter ickelinjära modeller för dessa, något han upptäckte av misstag 1961. Därmed lade han grunden för kaosforskningen.

Vad väger ett kilo snö?
Vad väger snö? En liter vatten väger (och definierade ursprungligen) ett kg. Men en liter snö? Enligt beräkningar utförda av SMHI, som inte alltid är utlämnade till kaos, så väger ett kg blöt nysnö mellan 1-2 hg per liter, vilket gör 100-200 kg per kubikmeter. Det blir ganska många kg som jag fraktat runt idag. Tidigare i år har det varit mest fluffig nysnö och den väger högst 30 gram per liter, alltså ynka 30 kg per kubikmeter.

Snö är olika, vilket samerna vet. Därför kan man inte säga vad snö väger. Det beror på om det är njáhtso eller habllek, blöt eller torr snö.

SMHI:s beräkningar:
Snötyp                                              kg/m3
Mycket fluffig nysnö                             < 30
Nyfallen torr nysnö                              30-100
Våt nysnö                                          100-200
Vindpackad snö                                   200
Packad senvintersnö                            200-300
Vårsnö under avsmältningens slutskede  400


Källor:
James Gleick, Kaos
SMHI

Alkohol och löpning

Jag drack några glas rödvin under nyårskvällen och skålade in nyåret med cider. Det är sällan man tappar kontrollen numer. Jag vill inte förlora träningsdagar och att vara bakfull är nog ett av de tråkigaste "frivilliga" tillstånd som finns. Att vara bakfull är att vara förgiftad och utsatt för allehanda nedbrytande krafter. Alkoholen, dvs etanolen, är inte särskilt giftig, däremot är etanolens nedbrytningsprodukt acetaldehyd (etanal) mycket giftig, omkring 30 gånger giftigare än alkohol. Men några glas rödvin är väl knappast något problem, eller?

Alkoholens effekter
Hur ser hjärnan på att man häller i sig något som i stora doser är direkt skadligt? Man kan säga att den får skylla sig själv, det är ju hjärnan som väljer, häller och sväljer. När alkoholen väl finns i kroppen då sätter hjärnan genast igång med att bryta ned alkoholen. Kroppen sätts i alarmberedskap och en del mindre viktiga saker får vänta tills alkoholen har brutits ner till mer harmlösa substanser. Det är vid nedbrytningen som giftiga ämnen, som acetaldehyd, kan ackumuleras, vilket leder till störningar i cellernas grundläggande funktioner. Etanolen hämmar även produktionen av tillväxtfaktorn IGF-1 (insulin like growth factor), vilket påverkar muskeluppbyggnad och fettförbränning. Det är en nackdel om man ägnar sig åt träning och vill att musklerna ska anpassa sig till den belastning man utsätter dem för.

Proteinsyntes
Träning är adaption, men denna anpassning blir inte lika bra om verktygen för detta är upptagen med annat. Ett viktigt verktyg för adaption är proteinsyntes, 
d v s den process i cellen där DNA i flera steg översätts till aminosyror som sedan sätts samman till olika proteiner - kroppens byggstenar. Flera studier har visat att proteinsyntes minskar med mellan 15-30 % vid hög alkoholkonsumtion. Efter en riktig fylla kan proteinsyntesen vara nedsatt länge, kanske så länge som 48 timmar. Då är det ingen idé att träna för att förbättra kroppens fysiologiska anpassning. Eventuell träning torde endast bryta ned utan efterföljande uppbyggnad eftersom det inte finns något att bygga med.

I inlägget om ATP framgick det att NADH är ett viktigt enzym - det bildas i citronsyracykeln och bär vätejonerna (H) som i slutändan producerar energi i form av ATP. NADH är detsamma som vitamin B3 (niacin). När alkoholen bryts ned i ett antal steg oxideras etanolen till koldioxid och vatten och i detta arbete används mycket NAD. Därmed finns det inget NAD över till den vanliga energitillverkningen av fett och kolhydrater. Etanolen tränger sig före i kön, vilket medför att blodsockret sjunker och man blir hungrig.

Efter för mycket sprit kan man gå in i väggen av olika anledningar, och när inte metabolismen fungerar som den ska då måste man förlita sig på sina glykogenlager. Har man långt hem är risken stor att man vinglar in i väggen. Det beror på hur bra man kolhydratladdat innan festen.

Alkohol innehåller 7 kcal per gram, d v s mitt emellan kolhydrater (4 kcal) och fett (9 kcal). Men det är inte riktigt sant. Alkohol ligger snarare på 5,7 kcal per gram på grund av den värmeförhöjande effekten (TEF, Thermic Effect of Food) som krävs för att kroppen ska kunna göra något med det man stoppar eller häller i sig. Den effekten är hög då det gäller alkohol. Men det är tillräckligt mycket. Det är lätt att dricka kalorier. Mycket öl kanske inte i sig ger ölmage, men mycket kalorier som inte förbränns gör det.

Öl + mage = ölmage

Kan man träna dagen efter?
Det beror självfallet helt och hållet på hur mycket man druckit. Jag dricker ofta ett glas rött vin till maten och det påverkar knappast min träning. Tvärtom har det förmodligen positiva effekter och dessutom är det gott. I en ganska ny studie har det dessutom framkommit att i små mängder påverkas inte träningen negativt. Däremot påverkas träningen av "måttliga" mängder alkohol. Men måttligt är blott ett ord och måste ges en definition.

I denna studie visade forskarna att även måttliga mängder påverkar återhämtningen efter ett hårt träningspass. Ett antal försökspersoner fick först genomföra några benövningar och sedan dricka juice eller vodka & juice under 90 minuter innan de gick i säng. Måttliga mängder var i detta fall 1 gram etanol per kg, vilket motsvarar ungefär 5 flaskor starköl, eller 6 glas vin för en person på 70 kg. De följande tre dagarna fick personerna göra tester och det visade sig att de som druckit alkohol förlorade 1,4 till 2,8 ggr så mycket i kraft i testerna dagen efter benövningarna som de som drack juice. Deras återhämtning var alltså signifikant sämre. Har man druckit måttligt bör man alltså ta en vilodag dagen efter.

Forskarna testade också en halv dos, motsvarande 3 glas vin. Det gav ingen signifikant effekt. Det låter tryggt. Jag har lite marginal. Det var ungefär vad jag drack under nyårsafton och jag skulle nog hellre kalla det, snarare än det dubbla, en måttlig dos. Mitt löppass dagen efter tog alltså bevisligen inte skada av mitt mycket måttliga nyårsfirande.

I vissa sporter är supande en del av kulturen. Det är inte ovanligt att idrottare dricker rejält efter en match. Vissa engelska fotbollsspelare dricker betydligt mer än 1 gram etanol per kg, vilket påverkar hjärnan snarare än musklerna som är fallet vid lägre dos. Det är signalerna från hjärnan till muskeln som påverkas. På sikt kan också hjärnceller dö, men som tur är kan hjärnceller växa ut igen.

Engelsk fotbollsspelare vars hjärna är kraftigt påverkad av alkohol

Forskarna i studien påpekar att en del av problemen beror på den uttorkande effekten, eftersom alkohol (> 4 %) är starkt urindrivande. Kroppens kemiska processer kräver en blöt cell, men det ska vara vatten. Genom att dricka ett glas vatten för varje drink så förbättras återhämtningen, tror de. Det låter som en god idé som dock blir lite svårare att komma i håg i takt med att man beställer in drinkar.

Summering av 2010

Igår var vi i Ö-vik och hela släkten åkte till Paradisbadet, men jag hade ingen lust att simma. Jag åkte ett riktigt långpass istället, 30 km. Det var det längsta passet hittills för säsongen och jag körde i 4:30/km-tempo. Träningsåret har börjat bra. Den sista dagen på förra året och den första dagen på nya året sprang jag 5 resp 7 km och nu blev det alltså 30 km skidor. Jag är sammanlagt uppe i 389 km skidor den här säsongen.

Träningen
Nu har jag räknat ihop all träning och under 2010 fick jag ihop 240 timmar träning. Det är 20 % mer än året innan och kvaliteten har varit bättre. Träningen syftar till att förbättra den fysiologiska anpassningen och 20 % kanske är på gränsen till vad man klarar att öka under ett år. Det kändes lagom för mig i alla fall. Framför allt har jag tränat mycket smartare i år och varit noga med vila och återhämtning. Jag har vilat varje måndag och var fjärde vecka har jag kört lite lugnare och dessutom har jag haft lite vilotid mellan skid- och löparsäsong.

Jag har några bansträckningar som jag testar min utveckling på och jag slog rekord på samtliga i år. Det har jag gjort i fyra år nu, men jag började på en låg nivå.

Tävlingarna
Jag har varit med i tre skidtävlingar och två löpartävlingar under det gångna året. När det gäller skidor var Södra berget runt och Stafettvasan lyckade, medan Medelpad Classic kändes som ett misslyckande. Jag hade satt målet för högt, gick ut för hårt och tappade krafterna när stavarna sjönk ned i den mjuka snön. Den första löpartävlingen var Indalsledenloppet, en stafett som man springer över nio mil. Det var kul, fast jag sprang skadad och hade ordentligt ont efteråt. Därefter följde Höga kusten halvmaraton. Där misslyckades jag. Återigen körde jag för hårt i början. Men jag är ändå glad att jag kom i mål och att jag har klarat av det. Det var ett delmål på väg mot årets helmara och nästa års ultralopp.

Sjukdom och skador
Jag var bara sjuk en gång på hela året. Det var direkt efter Indalsledenloppet som jag fångade upp ett förkylningsvirus. Det är ganska vanligt att man blir sjuk direkt efter tävling när immunsystemet är nedsatt och man träffar mycket människor. Det var en ganska mild infektion som sammanföll med en skada som jag fick i samband med loppet. Det blev ungefär tio dagars vila och det kändes bra att slå två flugor i en smäll, det var hängslen och livrem som hindrade mig från att springa. En lärdom är att man alltid ska ta med lite luft i träningsplanen så att man har råd att missa 3-4 veckor per år.

Bloggandet
Efter min första tävling i löpning började jag blogga. Jag blev skadad och plötsligt hade jag en massa överskottstid. Jag skrev ner hur det gick i tävlingen och varför det gick som det gick. Sedan skrev jag en recension av Vibram Fivefingers och lite om varför jag springer. Kanske för att förklara mig. Jag trodde nog inte att jag skulle blogga så mycket som det nu blev, men återkoppling från olika håll och att antalet läsare ökat gör att det är svårt att sluta. Dessutom tycker jag att det är kul att skriva. En liten revansch för att jag fick en etta i svenska i gymnasiet. Mest nöjd är jag nog med inlägget om Hur man hittar sin inre löpare och Spring din hjärna större. Flest läsare har dock inlägget om fivefingers haft. Det är många som söker på fivefingers och en del hittar hit. Jag tyckte länge att namnet på bloggen var i nördigaste laget men nu har jag vant mig och förlikat mig med hjärnfysik.

Bloggandet har tvingat mig att vara mer disciplinerad i min träning. Ett tag skrev jag t o m ner varje vecka vad jag gjorde och vad jag tänkte göra nästa vecka. Det var bra och jag tror att jag ska återuppta den vanan. Det blir lite av en piska, men det behöver jag ibland.

Sömnen
En sak som utvecklats dåligt under året är sömnen. Jag har läst mycket om sömn och vet hur viktig den är. Men det hjälper inte. Jag sover för lite och jag tror bloggandet delvis bär skulden. Ofta kommer jag igång att skriva ganska sent på kvällen och jag slutar inte förrän jag är nöjd med inlägget, jag vill att det ska vara intressant och jag är noga med fakta och kommatecken. Oftast är jag nöjd, men ibland har jag väl skrivit ett ganska onödigt inlägg. Tror jag ska lägga in en stopptid och återuppta skrivandet nästa dag.

2011
För 2011 siktar jag på ytterligare ökning av dosen med ungefär 10 %. Det blir mycket skidåkning nu fram till Vasaloppet och sedan blir det många långa löppass. 2012 ska jag springa ett ultralopp och jag behöver mycket löpträning för det. Vasaloppet känns inte lika angeläget 2012, men det beror förstås på hur det går i år. Om jag misslyckas eller blir sjuk, då blir det hårdsatsning ett år till på skidor.

Jag ska åka Södra berget runt den 30 januari. Det är det första seedningsloppet för Vasaloppet. Sen Njurunda runt den 5 februari och Medelpad Classic den 19 februari. När det gäller löpning tänkte jag springa Sundsvalls halvmaraton, Stockholm marathon, Indalsledenloppet (stafett). Det blir säkert fler lopp, men det vet jag mer om senare.

Mina nyårslöften
sova mer
träna mer
blogga regelbundet
inte börja röka

Och lära mig älska löpband

Mellandagspyssel: Ansiktsblindhet och kändistest

Jag läste en ny forskarrapport om att förmågan att känna igen ansikten ökar med åldern och är som bäst när man är mellan 30 och 35 år. Det är lite ovanligt, de flesta mentala förmågor når ett maximum tio år tidigare, när man är kring 25. Dessa resultat presenteras i det kommande numret av tidningen Cognition. Forskarna tror att det sena mognandet beror på att vi övar ansiktsingenkänning hela livet och vi blir bättre med övning.

I ett tidigare inlägg skrev jag om prosopagnosia, vilket betyder att man har svårt att känna igen ansikten. Det kan beror på en skada eller så kan det vara medfött och ungefär två procent av befolkningen har någon form av ansiktsblindhet. I testet jag gjorde fick jag under genomsnittet, vilket stämmer med mina erfarenheter. Det känns som att jag behöver nöta in ett ansikte. Men det var värre när jag var yngre. För många år sedan när jag var omkring 20 år satt jag i en timme i ett väntrum och pratade med en kvinna som visste allt om mig och min familj och det blev allt pinsammare för jag hade ingen aning om vem hon var och ju längre jag väntade desto mer pinsamt hade det blivit att fråga. Så jag höll god min. Jag vet fortfarande inte vem hon var.

Själva förmågan att känna igen ansikten finns i ett litet område i hjärnan som kallas fusiform gyrus. En liten skada där och det blir lika svårt att skilja ut ansikten ur mängden som om det rörde sig om gnu-ansikten. När det gäller gnuer har vi inte utvecklat förmågor att vara känsliga för skillnader, men de finns där. Egentligen är människoansikten också väldigt lika men vi har utvecklat ett distinkt område i hjärnan för att vi ska kunna skilja ut bekanta ansikten ur mängden av ansikten vi möter.

Vem är Alf och vem är Ulf?

Om du inte har gjort ansiktstestet tidigare så hittar du det i mitt gamla inlägg. Det var riktigt svårt och resultatet spretade bland dem som gjorde det. Jag kanske har dåligt ansiktsminne, men kändisar trodde jag att jag hade kläm på. Men i det här nya testet (som tar 5 minuter) visade det sig att jag bara kände igen 10 av 17 kändisar och då behövde man inte ens kunna namnet (det brukar vara den svåra biten - den där som var med i den där filmen där den där som var med ...), det räckte med att man angav att man kände igen kändisen. I genomsnitt brukar folk känna igen 12-13 st. Jag var alltså klart under medel. Inte kul:(.


Kändistest

Mitt resultat:
You correctly identified 10 out of 17 of the faces that you indicated you were familiar with. Based on the results we have so far, the average person who takes this test correctly identifies 75% of the faces they are familiar with.

Träningen
Idag körde jag stakintervaller i eljuset. Det blev 4 x 4 intervaller med lite upp- och nedvarvning. När man har lite tidsbrist i vardagen är intervaller perfekt träning. Jag undrar om jag hinner med ett litet återhämtningspass imorgon förmiddag? Jag hoppas det, det gäller bara att vakna i tid. Det blir i så fall sista träningen för i år och man kan summera träningstimmarna. Jag ligger högt över fjolårets träningsmängd och jag känner mig i mycket god form.

Mellandagspyssel: Vad är ett vackert?

När det kommer till skönhet finns det både en objektiv och en subjektiv sida. Den objektiva sidan har med gyllene snittet att göra, som jag skrev om här. I genomsnitt tycker människor ansikten som följer den matematiska kvoten 1.618 är vackrare än ansikten som är styckade efter andra kvoter. Det går att mäta och beräkna matematiskt. 

Matematiska formler och former

Det subjektiva är dock dolt i våra hjärnor. Det kan ju vara intressant att veta hur man ligger till så jag gjorde ett test. Testet har utarbetats av forskare på Harvard universitet och tar ungefär en kvart att genomföra. Först ska man medge att man vill göra testet och sedan fylla i ålder, kön och språk. Inget konstigt med det. Sedan får man se 95 ansikten i rask följd och då ska man göra en första bedömning av urvalet. Sedan poängsätter man ansiktena och utgår från just detta urval, så att det vackraste i just denna grupp får 7 poäng och inte jämfört med några andra (som din fru eller man). I slutet av testet får man ett resultat som kan jämföras med övriga som gjort testet. Vid ett tillfälle buggade testet men då tryckte jag på mellanslag och då visades nästa bild.

Skönhetstest

Mitt resultat:

Kvinnor
You gave the female faces in this test an average rating of 3.2. The average person taking this test gave the female faces an average rating of 3.8 out of 7.

Män
You gave the male faces in this test an average rating of 2.5. The average person taking this test gave the male faces an average rating of 2.6 out of 7. As you can see, people typically find female faces more attractive than male faces. This effect is fairly general, and not specific to the set of faces you saw in this test.

Scener
You gave the scene images in this test an average rating of 4.1. The average person taking this test gave the scene images an average rating of 3.9 out of 7.

Abstrakta bilder
You gave the abstract images in this test an average rating of 3.6. The average person taking this test gave the abstract images an average rating of 3.5 out of 7.

Slutsatser
Det tycks som jag är mer kritisk till kvinnor än till män, eller så ser jag ingen skillnad eftersom båda fick låga betyg. I kommentaren från testet står det att folk oftast ger kvinnor högre betyg än män och det stämde på mig. Men jag låg under medel på båda, vad det nu betyder ... Jag kanske tycker alla är lika fula :). Jag tror dock inte att jag är så kritisk i verkligheten. En bild är ett ganska dött ansikte. Däremot uppskattar jag vackra scener och när det gäller abstrakta bilder är jag ganska genomsnittlig, enligt testet.

Träningen
Igår blev det min första utomhuslöpning den här vintern. Det var härligt och ett skönt avbrott i springandet på löpband. Det kändes ovant att springa på snön istället för att åka på den. Nu kommer det att bli mer utomhuslöpning framöver. 

Idag var det 10 grader kallt och fantastiska skidspår. Jag tänkte först ta mina nyinköpta skidor och ta en premiärtur, men jag hade lite för bråttom ut i spåret och det blev fjolårsskidorna igen. Jag åkte ut till Högslätten och stakade 22 km. Nu är jag uppe i ca 351 km. Förra året hade jag bara hunnit 125 km vid samma tidpunkt.

Nike tar ledningen med footstickers

Vibram har tagit stora marknadsandelar med sin minimalistiska sko fivefingers. De är ganska ensamma i det marknadssegmentet. Under senare tid har det dykt upp fler alternativ och Nike har haft stora framgångar med Nike Free - en sko som ska simulera barfotalöpning. Men nu skvallras det om en ny sko från Nike som kallas footstickers. En sko fasthäftande som ett plåster, en plåstersko. Det är inte mycket till sko, vilket också är poängen.
 
Footstickerskon är i stort sett bara ett flexibelt plastmembran som häftar fast vid foten som en extra hud. De finns tre modeller, var och en framtagen för ett bestämt syfte. Den för yoga, till exempel, erbjuder bra grepp och skydd för hälen, för stortån och för kudden just bakom stortån.

De andra modellerna är tänkta att användas för dans och för "combat cardio". De skyddar de områden på foten som är mest utsatta för dessa respektive aktiviteter.

Woman Yoga

low surface covering – high traction

Woman Combat cardio

high surface covering – medium traction – heel cap (jump protection)

Woman Dance

medium surface covering – low traction – side surface (drag protection)

Footstickers är tänkta för inomhusbruk (och bara för damer än så länge) och en stor fördel är att foten kan andas, den är inte inlåst och instängd som i en vanlig träningssko. Med tanke på att fötterna har en halv miljon svettkörtlar som svettas en kvarts liter om dagen och att foten släpper tusentals döda hudceller i minuten är det nog en ganska bra idé. Dessutom är tanken att de ska ge bättre känsla ("The flexible material feels like a second skin"), bättre kontakt med marken och starkare fötter. Footstickers ger vinsterna med barfotaträning, samtidigt som man skyddar fotsulans känsligaste delar. De ger "grip, support and protection". Jag tycker det verkar fräckt och spännande. Man kanske ska köpa en sån där gräddvit damsko att ha på yogan nu när de vant sig vid mina fivefingers:)

Det ska böjas i tid det som krokigt ska bli
Jag läste en intervju med kapten David Sanders, som under många år jobbade som fysisk tränare i den australiska armén. På frågan om rekryterna var bättre förr, svarade han att dagens soldater, med en tillfällig nedgång under 70-80-talen, i stort sett är lika bra som gårdagens, men att de oftare drabbas av skador i fötter, benhinnor och knän.


"In the old days kids used to walk around barefoot or in hard-soled leather shoes. It made their bones hard. From the eighties on they started wearing runners, so they all grew up with bones like chicken drumsticks."

Det krävs långtidsstudier för att få fram sanningen om hur skor påverkar oss. Intervjuer är anekdoter men ändå intressanta, särskilt när en så erfaren person uttalar sig. Springer man barfota som barn, då bygger man upp muskler, skelett och senor så att de klarar av påfrestningar senare i livet. Det gäller hela skelettet. Barn som växer upp bland Mexikos klippiga berg och tar sina första trevande steg bland klippor och skrevor, de kastar sig sedan som vuxna utför bergsväggarna så att de ser ut att flyga fram. Det ser magiskt ut, men det handlar bara om anpassning (Wolffs lag).

Generna definierar de fysiska gränserna för hur cellerna i våra ben och muskler ska utvecklas, men huruvida vi når den gränsen beror på vilken stress vi utsätter skelett och muskler för. Lever barnen skyddade liv framför dator och TV, då är dessa gränser utom räckhåll. Använder man inte sin kropp, förlorar man den.