Ett leende betyder inte alltid glädje

Ansiktsuttryck är varken medfödda eller universella enligt ny forskning. Känslor beror på sammanhang och kultur. Det är en utmaning för AI, men det hindrar inte företag som arbetar med teknik för att bestämma kundnöjdhet genom ansiktsuttryck.

Att interagera med andra är ett komplext spel med att läsa signaler. Vi gissar att ett leende förmedlar lycka, så vi ler tillbaka. Vi tror att en rynka visar sorg och visar medlidande. Sedan 1960-talet har man trott att känslor och ansiktsuttryck är universella.

Men ny forskning visar att ansiktsuttryck inte är tillförlitliga indikatorer på känslor.

"The question we really asked is: 'Can we truly detect emotion from facial articulations?'" säger Aleix Martinez, professor i elektro- och datateknik vid Ohio State University i Columbus i USA. "And the basic conclusion is, no, you can't."

Martinez har fokuserat på att bygga datoralgoritmer som analyserar ansiktsuttryck, och hans kollegor presenterade sina resultat i februari 2020. Martinez och hans team analyserade muskelrörelse i det mänskliga ansiktet och jämförde dessa muskelrörelser med en persons känslor. De fann att försök att upptäcka eller definiera känslor baserat på en persons ansiktsuttryck nästan alltid var fel.

Alla visar olika ansiktsuttryck baserade på sammanhang och kulturell bakgrund. Det är viktigt att inse att inte alla som ler är glada. Inte alla som är glada ler. De flesta som inte ler är inte nödvändigtvis olyckliga. Och om du är glad går du inte runt och ler. Du är bara glad. 

I en artikel i DN säger Lisa Feldman Barrett att vuxna människor i en stadsmiljö rynkar ögonbrynen när de är arga i ungefär 30 procent av fallen. Det är mycket mer än ett slumpmässigt ansiktsuttryck, och tillräckligt mycket för att få en vetenskaplig artikel om det godkänd och publicerad. Men det är inte tillräckligt för det ska gå att dra säkra slutsatser om en människas känslotillstånd. Tillförlitligheten är låg, för i ungefär 70 procent av fallen rynkar folk inte ögonbrynen när de är arga. De gör något annat med ansiktet. Och människor rynkar ögonbrynen också när de inte är arga: När de koncentrerar sig eller hör ett dåligt skämt.

Faran med AI och ansiktsanalys, säger Martinez, ligger i möjligheten att missa den verkliga känslan eller avsikten hos en annan person och sedan fatta beslut om den personens framtid.

I ett experiment visade Martinez ett antal testpersoner en bild som bara visade en mans ansikte. Mannens mun är öppen och mannen tycks skrika. De som tittade på bilden trodde mannen var rasande, men när de fick se hela bilden såg de att det var en fotbollsspelare som firade ett mål.

I sammanhanget är det tydligt att mannen är glad. Men om du bara tittar på ansiktet - som AI - ser han livsfarlig ut.

Amerikaner ler mycket. Det är en kultur där folk vill visa vänlighet. Men i vissa kulturer är det oförskämt att le mot okända personer. Du kan få stryk om du går runt och ler på en stormarknad i en sådan kultur, säger Martinez. Det kan lätt bli fel.

Din kroppsbudget

Tidigare trodde man att hjärnans viktigaste uppgift var att reglera kroppens jämvikt och upprätthålla det som kallas homeostas.

Det är en viktig uppgift, men nu tror man att hjärnans huvuduppgift är att använda inkommande information för att förutse vad som kommer att hända sedan. Om du till exempel står inför en ansträngande situation, ser hjärnan till att aktivera kroppens resurser - blodtrycket ändras, hormoner utsöndras, glukos omsätts och så vidare - för att tillgodose dessa behov innan situationen uppstår. 

Bild av Gerd Altmann från Pixabay

Hjärnan är inte passiv. Den sitter inte och väntar och reagerar på input. Den förutspår framtiden och förbereder kroppen för det som sannolikt kommer att hända. Det kallas för allostas. 

Kroppsbudgeten 

I Lisa Feldman Barretts hjärnspännande bok How Emotions are Made: The Secret Life of the Brain (På svenska: Så skapas känslor - hjärnans hemliga liv), används kroppsbudget som metafor för allostas. Precis som en stat har kroppen ett finansdepartement som summerar kroppens konton, som vatten, salt, fett, glukos, och så vidare. Finansdepartementet håller reda på intäkter och utgifter. Tillsammans med prognosinstitutet ser finansdepartementet också till att hälsan upprätthålls på lång sikt genom att investera i aktiviteter som underhåll, lärande, träning och socialt umgänge. 

Bild av Szilárd Szabó från Pixabay

Liksom en finansiell budget kan en kroppsbudget dras med årliga underskott. En infektion eller ett trauma kan leda till oförutsedda utgifter. Om du saknar valutareserv och din kroppsbudget går minus över en konjunkturcykel blir du sjuk.

Depression kan betraktas som en konkurs. En hjärna som står i skuld minskar sin konsumtion. Den slutar att investera i dyra aktiviteter som lärande och rörelse. Den drar sig tillbaka och väntar på bättre tider. Den inriktar sig på att överleva.

Ta din kroppsbudget på allvar

Hjärnan gör prognoser om kroppens tillstånd för att upprätthålla en effektiv och smidig ämnesomsättning. När prognoserna misslyckas, kraschar hälsan. Feldman Barrett anser att du måste ta din kroppsbudget på allvar. Det betyder regelbunden sömn, träning och näring. Eftersom staters budgetar påverkar varandra behöver du också investera i bra relationer. Du behöver byta känslor och tankar med andra, precis som David Ricardo visade att byten av varor och tjänster mellan länder gör alla rikare.

Rädsla bor inte i amygdala

I psykologiböcker står det ofta att rädsla finns i ett område djupt i hjärnan som kallas amygdala (som betyder mandelkärna). Detta påstående går tillbaka till studier på apor som saknade amygdala i början av 1930-talet. De verkade helt orädda. Så småningom började forskare undersöka om det som gällde för apor och amygdala också gällde människor. Till största delen gjordes forskningen på en enda kvinna som går under namnet SM. Hon led av en sällsynt sjukdom som förstört hennes amygdala. Det tycktes också som att hon var helt orädd. Hon visade inga tecken på rädsla när forskarna gjorde tester som vanligtvis framkallar rädsla. 

Dessa observationer stärkte tron på att en intakt amygdala var nödvändigt för rädsla. Men forskarna gjorde också några motsägelsefulla observationer. SM uppfattade rädsla i röster och hon kunde identifiera människor som var rädda. Hon upplevde rädsla när hon andades in luft med höga halter koldioxid. Det var uppenbart att SM upplevde och kände rädsla under vissa omständigheter. Det stämde inte riktigt med påståendet att rädslan ”fanns” i amygdala. Det ursprungliga påståendet måste alltså uppdateras, vilket krävde djupare studier och fler fallstudier än SM. 

Efter en tids sökande hittade forskare de perfekta forskningsobjekten: ett par tvillingar med en liknande sjukdom som SM. Tvillingarna var normalbegåvade, men saknade amygdala. Den ena tvillingen reagerade ungefär som SM och visade ingen rädsla, men den andra tvillingen upplevde rädsla som andra människor. Det visade sig att andra nätverk i hennes hjärna hade tagit över amygdalas roll. Det fanns alltså två genetiskt identiska personer med samma hjärnskada och en liknande uppväxt, men med två helt olika uppfattningar om rädsla. Det tycks alltså som att amygdala är en viktig del i det nätverk som ger upphov till känslor som kan klassas som rädsla, men att hjärnan kan skapa upplevelser av rädsla på flera olika sätt.

Man vet att amygdala aktiveras när personer tittar på ett hotfullt ansikte. Men en bild på ett hjärnmönster kan inte kopplas till en känsla eller ett beteende, dessutom avtog denna effekt efter flera visningar. I en studie från 2008 kunde forskare för första gången visa varför denna effekt avtog. Amygdala lyste nämligen alltid upp när en försöksperson såg ett nytt ansikte. Något nytt är ett faktum som måste bearbetas, men det är inte en specifik känsla. En känsla är en tolkning. Personernas amygdala lyste upp för de hade inte sett de hotfulla personerna tidigare. Det förändrade tolkningen av fakta och tvingade forskarna att uppdatera sina föreställningar om amygdala.

I en stor metastudie - en sammanställning av 100 studier som undersökte sambandet mellan amygdala och rädsla - såg man att amygdala aktiverades av rädsla i högre grad än om det vore slumpen, men det stämde bara med en fjärdedel av de studier som fokuserade på rädsla. Amygdala aktiverades i lika hög grad av sorg, ilska, lycka, smärta, när testpersonerna lärde sig något nytt eller träffade nya människor. Det betyder att rädsla - eller känslor för den delen - inte kan kopplas till något specifikt område eller till särskilda nervceller i hjärnan. Det finns alldeles för stor variation. 

Det som vi kallar rädsla är en tolkning som görs i hjärnans medvetna del. Alla människor upplever hot, men att kategorisera hotet som rädsla är en medveten process. Ett hot kan få dig att hoppa till eller frysa till is, men det dröjer en stund innan ditt medvetna gjort en tolkning av situationen.

Om du vill fördjupa dina kunskaper om känslor rekommenderar jag Lisa Feldman Barretts fantastiska bok: Så skapas känslor: hjärnans hemliga liv.

Hjärnfysikbloggen: Vilsna kroppar

För några år sedan körde tre japanska turister i Australien rakt ut i havet. De följde instruktionerna från en GPS. De litade mer på sin GPS än på sinnen och erfarenheter. De fortsatte tills bilen körde fast i leran. Det kanske ger en föraning vart vi är på väg om vi inte stannar upp och tänker efter om vi verkligen är rätt väg. Det händer ofta att jag springer fel, men jag springer inte rakt ut i havet. Löpningen håller mig kvar i den analoga, fysiska verkligheten. Jag tycker det blir allt viktigare, för mobiler och ny teknik skapar en digital verklighet som tar min uppmärksamhet från det som är viktigt.

Om något händer - en olycka eller en lycka - tar allt fler upp sin mobil, fotar och filmar, och inväntar gillande på sociala media. De har inte tid att känna vad de känner, utan det de känner styrs helt och hållet av återkopplingen på sociala media. Därmed leder sociala media till att de kopplas bort från känslor och kropp. De lär sig att lyssna på andra. De tappar kontakten med något djupt inom sig själv som varit med sen historiens gryning och deras egen födelse - kroppen. Att förlora sin religion eller sitt kulturella sammanhang är ingenting mot att förlora sin kropp. Kroppen är mycket äldre än alla mänskliga påhitt. Stammen och grupptillhörigheten är också viktig, men kroppen är mycket, mycket äldre än så. Din kropp är det som blev du i en lång kedja av trial and error som startade på allvar då enskilda celler påbörjade ett samarbete för mer än en miljard år sedan. Det är det som är du.

När du tappar kontakten med kroppen ökar risken för sjukdomar och problem. En dag kanske den digitala kroppen ersätter den analoga kroppen. Du känner inte längre törst, kärlek, trötthet och hunger, utan får ett meddelande från biosensorer att det är dags att dricka, äta, fortplanta sig och sova. Men det dröjer. Den analoga kroppen har ett rejält försprång. Kroppen vet (hjärnan finns i kroppen också) oftast bäst, för de kroppar som fattade fel beslut klarade sig inte särskilt bra och det som är du är det som är kvar efter hundratals miljoner hårdhänta testfall.

Känslor uppstår precis som tankar i den del av kroppen som vi kallar för hjärnan, men känslor känns lite vagare än logiska tankar. Det beror på att en känsla är hjärnans gissning om vad som troligtvis kommer att hända. Om du ser en person som du tolkar som arg eller ledsen, skapar din hjärna en känsla för att hantera det. Ibland gissar du fel, men du blir oftast bättre på det med åren. Dessa gissningar baseras på signaler inifrån kroppen, från signaler utifrån som samlas in av sinnena och som sedan jämförs med dina erfarenheter. Känslor är alltså en sorts slutsatser som driver beteendet. Det är inte någon mystiskt vilja, utan det handlar om slutsatser som hjärnan gör för att öka din chans att överleva. Det är därför du riskerar att tappa kontrollen över dig själv när du tappar kontakten med din kropp. Känslorna uppstår ju i kroppen. Du tappar din riktning.

Det bästa sättet att återfå kontakten är att använda kroppen. Spring medvetet. Upplev löpningen i nuet. Drick när du är törstig, ät när du är hungrig, sov när du är trött och kliv upp när du är utvilad. Umgås med de du gillar och som gillar dig och undvik de som utnyttjar dig och är taskiga mot dig. Att gilla på Facebook är inte att gilla. Låt mobilen komma i andra hand. Håll inte i din mobil när du pratar med andra. Lägg inte fram mobilen på fikabordet. Det är en signal till alla analoga människor runt om dig att mobilen kommer först. Det är inte svårare än så, men det är inte lätt.

Förr följde människor profeter, nu följer vi GPS:er, TV-serier och ”Influensers”. Det är inte fel att följa andra, men tänk efter när du inte riktigt tror på det du ser och känner att det är fel. Om du är en följare ska du nog hålla lite avstånd så att du inte kliver rakt ut i havet bara för att killen du följer tror att han kan gå på vatten.

Känslor är mycket äldre än mobiler, internet och TV. Det finns många utanför dig som spelar på dina känslor. Bilder och berättelser påverkar dig. En del är känsligare än andra. 

Jag blev lite filosofisk idag för jag läser Yuval Noah Hararis nya bok 21 lessons for the 21th century. Den handlar om nu, till skillnad från hans tidigare böcker Sapiens som handlade om varifrån vi kommer och Homo Deus som handlar om vart vi är på väg. Alla borde läsa Hararis nya bok, inte minst alla politiker som spelar på våra känslor. Den är mycket aktuell. Den ställer mer frågor än svar som alla bra böcker. Hoppas den snart kommer på svenska.

Åter till löpningen ... Jag har anmält mig till Sveriges trailigaste traillopp Härnö Trail 20,8 km som springer den 29 september. Jag testade en del av banan igår och det gick bättre än 2017 och mycket bättre än 2016. Jag ligger ungefär på samma nivå som 2015, vilket beror på att jag tränat bättre och lyssnat på min egen kropp och mina egna råd. Löpning är orsak och verkan. Du får det du sår. Naturen är hård, precis som kroppen. 

Tidigare inlägg om digital demens:http://hjarnfysik.blogspot.com/2018/06/digital-demens.html

http://hjarnfysik.blogspot.com/2017/12/mobilmissbrukare-har-obalans-i-hjarnan.html

http://hjarnfysik.blogspot.com/2017/06/din-mobil-gor-dig-dummare.html

Läs fortsättningen på Hjärnfysikbloggen.

Hjärnfysikbloggen: ett nyårslöfte till hjärnan

Det finns 80-åringar som kastar sig över nya böcker, som åker skidor hela vintern, som vill lära sig nya saker. De flesta vill nog se sig själva som en sådan ”superåldring”. Men hur kommer det sig då att dessa superåldringar är i minoritet?

Superåldringar
De flesta tycker det är självklart att pensionsspara och investera för sin ålderdom, men det är inte lika självklart att investera i sin kropp. Det borde det vara. Det är ju kroppen som ska använda pengarna. Det är nämligen de som hela tiden utmanar sig själva som är pigga när de är 80 år. Det är viljan att utmana sig själv som är hemligheten bakom ett bra minne, en frisk kropp och kognitiv skärpa långt upp i åren.

Men hur ska man göra? Den amerikanska psykologen Lisa Barrett Feldman och hennes forskarteam gjorde nyligen en studie som ger en del ledtrådar.

I studien undersöktes 17 personer som klassades som superåldringar och jämfördes med en kontrollgrupp av vanliga åldringar. Det visade sig vara stora skillnader mellan de båda gruppernas ...

Läs fortsättningen på Hjärnfysikbloggen.

Löpning, känslor och Monte Gordo

Det var tio dagar sedan jag skrev ett blogginlägg och det har en förklaring. Jag har varit i Monto Gordo med Springtime och Runnersgänget. En helt underbar vecka med mycket löpning och många nya spännande människor. Jag sprang över 130 km under veckan. Benen var pigga. Däremot var jag för trött för att skriva. Kropp och själ hänger definitivt ihop. Efter en natts sömn och lite vardag är jag inte lika mentalt utmattad längre och då kommer skrivkrafterna tillbaka. Min föreläsning handlade om fysisk och mental prestation och det kände jag verkligen av under veckan. Veckan i Portugal bekräftade det jag föreläste om. Eller som jag tydligen brukar säga och som blev resenärernas minne av mig från veckan: "det bara är så":)

Musse och jag:) Foto Björn Lans, balansfoto.se

Löpning och känslor
Människan har en del grundläggande känslor och de syns i våra ansiktsuttryck. Alla människor visar glädje, sorg, avsky, överraskning och äckel på liknande sätt. Dessa uttryck ...

Läs mer ...

Känslor påverkar löpningen

Människan har en del grundläggande känslor och de syns i våra ansiktsuttryck. Alla människor visar glädje, sorg, avsky, överraskning och äckel på liknande sätt. Dessa uttryck är hårdkodade i våra gener. Ord säger inte lika mycket. Nästan alla svarar: ”Tack, jag mår bra”, oavsett hur de mår - ett ärligt svar känns jobbigt. Om du känner dig sjuk och risig och någon säger att du ser pigg och fräsch ut, samtidigt som hennes överläpp reser sig upp som en kobra, en rynka bildas på näsan och ögonbrynen dras ihop - då förstår du att hon ljuger för hennes ögon tittar på dig som om du har en massa äckliga skalbaggar som kryper omkring i ansiktet. Det är svårt att låta bli att visa äckel när vi känner äckel, lika svårt som att låta bli att visa glädje, sorg och avsky.

En mycket äcklig video
I en ny studie fick några frivilliga personer se - håll i er nu - en tre minuter lång video som visar en kvinna som kräks och som därefter äter sina egna spyor. Innan videon visades ombads en grupp att inte visa några känslor och undertrycka sina känslor medan de tittade; en annan grupp hade inga förhållningsorder utan fick fritt reagera på det de såg. En tredje grupp slapp se kräkvideon och fungerade som kontrollgrupp. Sedan cyklade allihop 10 km så fort de kunde. Personerna med pokerfejs betalade ett pris för det. Grafen nedan visar resultatet.

Gruppen som inte visade några känslor presterar sämst. Bild.

Resultatet visar att de som undertryck sina känslor medan de såg videon presterade mycket sämre än de andra. De var långsammare, genererade mindre kraft, hade lägre hjärtfrekvens och de upplevde att de jobbat hårdare än de faktiskt hade. Den lägre hjärtfrekvensen tyder på att de inte var lika villiga att ge allt, trots det kände de sig tröttare än de i kontrollgruppen och de som visade sina känslor.

Genom att hålla tillbaka sina känslor använder man samma resurser som krävs för fysisk aktivitet. Enligt forskarna är det en resurs som finns i hjärnan och som kan sammanfattas med begreppet viljestyrka. Alltsedan ett experiment med marshmallows på 70-talet har viljestyrka kopplats till olika former av utmattning som t ex leder till att man äter för mycket, fattar fel beslut och springer sämre.

I praktiken betyder det kanske att elitidrottare bör skyddas från att visa ansiktet utåt inför en tävling, eftersom det kan påverka deras senare prestationer om de måste undertrycka sina känslor. Kanske det kan vara bra med eget rum.

Mer viljestyrka
En av de minsta gemensamma nämnarna bakom framgångsrika personer är deras viljestyrka. Viljestyrka är en mätbar resurs i hjärnan. Den kan var medfödd, men också tränas upp. Det är t ex maratonmunkarna på berget Hiei ett bevis på.

Maratonmunkarna avverkar ett maraton om dagen under ett år med en kort paus på tio dagar då de sitter blickstilla och inte äter någonting alls. Syftet är att komma så nära döden som det är möjligt.

Jag får ibland höra att jag är ganska tjurig, vilket är ett annat sätt att beskriva viljestyrka. Det är en bra egenskap ibland och en dålig egenskap andra gånger. För en ultralöpare kanske det är en nödvändig egenskap.

Genom att träna viljestyrkan blir den starkare. Viljan är som en muskel. På kort sikt tröttnar den, men på lång sikt blir den starkare. Det finns flera sätt att stärka sin viljestyrka. Enkla handlingar som att borsta tänderna med fel hand, upprätthålla en bra hållning, tala i fullständiga meningar eller använda en datormus med den andra handen, har visat sig stärka viljestyrkan inom helt andra områden. Bygg alltså upp din viljestyrka genom att träna den regelbundet med små enkla övningar. Allt blir bättre med övning.

Löpteknik, skidspår och 65 armhävningar
Jag har lite träningsvärk efter övningar i löpteknik. Det är ett fysiskt bevis för att jag gör någonting annorlunda. I fredags tog jag två stavar och sprang upp till flygfältet under lunchen och körde 4x4-intervaller med älglufs. Solen sken på ett täcke av snö och ett ensamt, hemmagjort skidspår ringlade fram genom snön. Här och där sprack spåret upp i glada, långa skär. Det går nog bra att skejta, tänkte jag. Dags att göra i ordning skidorna. Jag gick skidgång hem.

Igår körde jag först lite styrketräning. Jag testade hur många armhävningar jag klarade. Det blev 65 stycken. Sen sprang jag samma pass som förra veckan. Jag sprang avslappnat utan att ta ut mig och det gick någon sekund snabbare per kilometer än förra gången. Jag tror det beror på att min teknik håller på att bli riktigt bra. Om några månader kan jag det här.