Vinterdvala

Många djur använder sig av fysiologiska strategier som vinter- eller sommardvala. Syftet är att sänka metabolism när det är varmt, torrt eller kallt.

Det finns flera olika strategier. I Arktis finns en slags ekorre som kallas arktisk sisel som kan sänka sin kroppstemperatur till tre minusgrader och hålla sig där i tre veckor, medan brunbjörnar bara sänker sin kroppstemperatur till 30-36 grader. 

Brunt fett

Innan djur går i dvala bygger bygger de upp stora fettlager och går punktvis ner i temperatur vid enstaka tillfällen innan de stänger av 95-99 procent av sin metabolism. Sedan håller de värmen genom att elda lagrat fett med brunt fett. 

Allt som lever måste skydda sig mot brist på näring. Utan näring, inget liv. På Madagaskar finns det lemurer som kallas tjocksvansmaki. De går i dvala i åtta månader under torrperioden. De andas tre gånger i timmen och lever på fettet från sin tjocka svans. De är primater som oss. De har i stort sett samma gener, men de slår på och av dem på andra sätt.

Tänk om vi människor på samma sätt kunde aktivera gener och gå i dvala under vintern eller sova oss genom nästa pandemi. Kruxet är att slå på och av gener i rätt ögonblick. För några år sedan upptäckte forskare att vuxna människor har brunt fett, så vi kan teoretiskt hålla värmen utan att skaka. 

Av en olycklig slump vet man att människor faktiskt kan försätta sig i dvala. En japansk man ramlade och slog sig medvetslös 2006. Han hittades efter 24 dagar. Det var kallt och han hade överlevt utan mat och vatten, vilket ju borde vara omöjligt. När han hittades medvetslös hade han nästan ingen puls, organen hade stängts av och kroppstemperaturen var 22 grader. Läkarna var förbryllade över att han överlevt eftersom hans ämnesomsättning i stort sett upphört. Mannen överlevde tack vare dvalan. Det finns fler inte fullt lika extrema exempel, som Anna Bågenholm som låg under isen i 80 min 1999. Hon överlevde utan hjärnskador.

En fladdermus lever 10 gånger längre än jämnstora möss som inte går i vinterdvala. Foto: seagul / Pixabay

Under dvala minskar andning och hjärtfrekvens, vilket gör organismen sårbar både för syrebrist och extrem oxidativ stress under uppvaknandet när metabolism och syreförbrukning sätter igång igen. Djur som går i dvala måste alltså ha ett bra försvar mot den typen av skador. Det liknar den typ av skador man får av åldrande.

Metabolism, kroppsstorlek och livslängd brukar hänga ihop, men djur som går i dvala avviker från detta mönster. Fladdermöss, ekorrar och lemurer lever mycket längre än de borde. En fladdermus lever 10 gånger längre än jämnstora möss som inte går i vinterdvala.

Om denna teknik varit tillgänglig för människor hade du kanske somnat in för 8 månader sedan när pandemin slog till. Sedan väcktes du nu när det finns vaccin. Ditt åldrande och ditt liv pausades. Kanske du blivit rikare också om du satsat på kryptovalutor och Tesla-aktier innan du somnade in.

Fladdermöss är noga med social distansering vid infektion

Det finns en gemensam nämnare bakom utbrotten av SARS-CoV i Asien 2003, MERS på arabiska halvön 2012, Ebola i västra Afrika 2014 och SARS-CoV-2 i Kina 2020: fladdermöss. Det är inte en slump. Fladdermöss lever nära människor. Människor jagar och äter dem eller lever nära djur som i sin tur blivit infekterade av fladdermöss; kameler av MERS och myrkottar av SARS-CoV-2. 

Det finns minst 1300 arter av fladdermöss och deras immunsystem gör dem till perfekta reservoarer för olika virus. De tycks klara det mesta och åldras tio gånger långsammare än sina jämnstora släktingar på marken.

Febriga fladdermöss

Jag springer mycket, men jag vilar mycket mer. Min kroppstemperatur är därför ganska stabil strax under 37 grader. Ifall jag blir infekterad av ett virus som SARS-CoV-2, stiger min kroppstemperatur. Febern aktiverar ett inflammatoriskt svar så att mitt immunförsvar kan angripa inkräktarna. 

Foto: Todd Cravens på Unsplash

En avgörande skillnad mellan mig och fladdermöss är att de tränar konstant. De är flygande däggdjur, vilket ökar både kroppstemperatur och metabolism. Att hålla sig i luften med ett par vingar är krävande. Deras immunsystem är därför känt som "Flight as Fever". De lever ständigt i ett febrigt och energikrävande tillstånd. Det gör dem både motståndskraftiga mot virus och till asymptotiska sjukdomsbärare.

Virus sprider sig genom fysisk interaktion. Den viktigaste regeln för att hindra smittspridning är att minimera antalet kontakter och hålla avstånd. Virus sprider sig genom hosta, nysningar, prat och beröring. 

Vi undviker instinktivt människor med sjukdomsbeteende. Men fladdermöss är extremt sociala. De lever i kolonier och är beroende av varandra. De hjälper varandra med barnpassning och de ger mat till de som stannar kvar i kolonin när resten är ute och samlar mat. De delar mat genom att slicka varandras munnar. Ju närmare de är släkt med varandra, desto troligare är att de delar bröd. Honor delar mer än hanar.

Precis som i mänskliga samhällen försöker en del fladdermöss lura systemet. De stannar kvar i kolonin och hoppas på att bli matade. Det leder till slut att ingen vill ge dem mat. Fladdermöss utövar social kontroll.

Fantastiska däggdjur med lika många fingrar som dig och mig. 

Foto: James Wainscoat på Unsplash

Fladdermöss är motståndskraftiga mot virus, men vad händer om de blir sjuka? Jo, precis som människor stannar de hemma. De behöver all energi för att bekämpa infektionen. De andra fladdermössen undviker dem, men de närmsta släktingarna fortsätter ge de sjuka fladdermössen mat.

Fladdermöss och människor är ganska lika. Vi håller distansen under en pandemi, men vi överger inte våra närmaste.

Periodisk fasta ger ett friskare hjärta

På senare tid har periodisk fasta blivit allt populärare, dels för att det påstås ge en rad hälsoeffekter, som viktnedgång, ökad insulinskänslighet, reducerad risk för cancer och allmänt bättre hälsa, dels för att det är en ganska enkel metod. Men som så ofta är fallet finns det inte några entydiga vetenskapliga bevis; det finns fortfarande fler frågor än svar. I en vetenskaplig översyn ledd av Dr. James Brown har forskare från Aston University nu utvärderat olika metoder för periodisk fasta som man funnit i den vetenskapliga litteraturen, vilket ger svar på åtminstone några frågor. De undersökte specifikt fördelar och nackdelar med periodisk fasta vid behandling av fetma och typ 2 diabetes. Genomgången publicerades i tidningen The British Journal of Diabetes and Vascular Disease i april. Forskarnas slutsats är att periodisk fasta verkligen kan hjälpa både mot diabetes typ 2 och hjärt- kärlsjukdomar.

Periodisk fasta
De vanligaste metoderna för periodisk fasta är att omväxlande äta och fasta varannan dag. Man kan också dela upp dygnet så att man äter under 8 timmar och fastar i 16 timmar. Det allra populäraste på senare tid, förmodligen tack vare en BBC-dokumentär som visades för några månader sedan, är dock den så kallade femtvå-dieten, en slags snabbfasta där man fastar två åtskilda dagar i veckan och äter som vanligt övriga fem dagar. Vilka dagar man väljer är valfritt. En typisk fastedag äter man endast en fjärdedel av det normala intaget av kalorier, vilket är högst 600 kcal för män och högst 500 kcal för kvinnor. Det är enkelt, vem som helst klarar av det.
T o m en som jag;)

Exempel på periodisk fasta enligt 5:2-metoden. Man äter 25 % av normalt kaloriintag under en fastedag. Källa: The British Journal of Diabetes and Vascular Disease

I artikeln går författarna igenom flera studier som visar att periodisk fasta är effektivare än att räkna kalorier, att kliniska studier visar att periodisk fasta kan begränsa inflammationer, förbättra nivåerna av socker och fett i blodet och sänka blodtrycket. En annan påtaglig effekt är att hunger gör att kroppen frigör kolesterol som bränsle istället för glukos, vilket minskar andelen fettceller i kroppen. Periodisk fasta förbättrar även ämnesomsättningen och minskar graden av oxidativ stress. Periodisk fasta verkar också hjälpa dem med ischemisk hjärtsjukdom. Fastan kan dessutom skydda hjärtat genom att höja nivåerna av adiponektin, ett hormon som utsöndras från fettväv och spelar en viktig roll i regleringen av glukosnivåer och fettsyrakatabolism i kroppen. Det påverkar även insulinkänsligheten. Låga nivåer av adiponektin verkar öka risken för metabolt syndrom.

Specifika effekter på olika vävnader av periodisk fasta och kalorirestriktion. NO = kväveoxid, TAG = triacylglycerider. Källa: The British Journal of Diabetes and Vascular Disease

För personer med fetma, är det vanligaste rådet att ändra kosthållningen. De råd som tidigare rört fasta har varit mer lik periodisk svält. Modern periodisk fasta är lättare att hålla sig till, och har visat sig vara mycket effektivt för att minska antalet överskottskilon.

Författarnas slutsats är att: "Intermittent fasting might achieve much of the benefit seen with bariatric surgery, but without the costs, restriction on numbers and risks associated with surgery. Whether intermittent fasting can be used as a tool to prevent diabetes in those individuals at high risk or to prevent progression in those recently diagnosed with type 2 diabetes remains a tantalising notion and we are currently in preparation for clinical trials to assess the effectiveness of this form of lifestyle intervention in various patient groups."

Människor och djur
Inget djur har utvecklas för att ha en tallrik med mat framför sig. Djuren har sprungit, grävt, svultit, klättrat och väntat på rätt tillfälle att ge sig ut, med hungern som drivkraft. Ätandet var belöningen. Det är hunger som tvingar ut älgarna från det skyddande buskaget och driver hjordarna av gnuer genom Serengeti. Det är hunger som får hyenor att ge sig ut på jakt. Så var det för människorna också för inte så länge sedan. Nu får både människor och husdjur allt serverat. Faktum är att husdjuren är lika feta som människorna de lever hos. Djur och människor är programmerade att äta lite för mycket, en hund äter oftast upp vad som finns på tallriken och fortsätter sedan att sniffa efter mer mat. Ur evolutionens synvinkel är det bättre att äta lite för mycket än att äta lite för lite, men det är inget problem så länge man måste kämpa för sin överlevnad.

I naturen är mat förknippat med ångest, rädsla, ansträngning och belöning. Djur uppvisar också tecken på bulimi, anorexia och frosseri, de drabbas även av diabetes och fetma när deras naturliga rytm störs. Inte konstigt att även människans förhållande till mat kan bli komplicerat. Det vanligaste är att vi bara skördar belöningen, utan någon insats eller uppoffring egentligen. Vi tackar inte ens Gud för maten längre, för vi tar maten som självklar. Maten ska bara finnas, från seven till eleven och helst dygnet runt.

Jag tror periodisk fasta delvis återställer något av de ursprungliga känslorna och drifterna som vi är programmerade att följa. Vi lär oss känna hunger och övervinna den tills vi är riktigt hungriga, tills vi känner oss tvungna att ge oss ut på jakt till närmsta kylskåp. De dagar jag fastar får jag mer gjort. Jag känner mig alert, redo för handling. När jag är mätt vill jag helst bara somna framför teven.

Periodisk fasta är ofarlig hunger utan risk för svält, liksom löpning är ofarlig jakt. Efter ett löppass känner jag mig nöjd, som om jag fångat ett byte, fast det är egentligen kalorier eller minuter som jag dödat. Det var hunger som en gång tvingade ut oss att jaga och samla. Det kanske är därför man sett så goda effekter av fasta och träning.

Träningen flyter bättre än på länge
Jag tycker jag fått bra flyt i träningen nu. Jag kör tre nyckelpass i veckan och lägger in styrketräning och lugn löpning däremellan. Två av nyckelpassen är jobbiga: intervaller och tempo. Det tredje nyckelpasset - långpassen på söndagarna - är däremot något jag längtar efter. Min hjärna längtar efter endorfiner och endocannabinoider, ämnen som en gång drev oss att jaga och döda.

Idag sprang jag ett långpass på 24 km. Igår krålade jag 20 minuter i sjön och därefter blev det cirkelträning 2 x 8 minuter. Jag har kört ganska hårt nu, men jag känner mig pigg. Jag varierar träningen mycket mer än tidigare och det gör att jag känner mig starkare. Jag har inte ont någonstans, inte ens i knäna (fast kanske om jag cyklar en längre sträcka ...). Det känns bra inför Swiss Alpine. Nu är det bra sju veckor kvar till 78 km löpning över Alperna.

Nästa helg blir det inget långpass för jag ska springa Indalsledenloppet. I år ska jag förhoppningsvis hitta målet. Mina löparpolare missar aldrig att påtala min otroliga miss förra året. Men lagledningen tror på mig eftersom jag fått chansen att springa sista sträcken igen.

Tidigare inlägg om fasta:
Allt om periodisk fasta - vetenskapen (del 1 av 3)
Allt om periodisk fasta - varianter (del 2 av 3)
Allt om periodisk fasta - praktiken (del 3 av 3)
Periodisk fasta
Jag fortsätter fasta
Periodisk fasta och träning
Fasta och ungdomens källa

Meningen med livet

Är en lycklig person en människa som funnit någon slags mening i livet? Eller är det tvärtom? En ny studie av Roy Baumeister & co har undersökt meningen med livet och likheter och skillnader mellan lycka och mening. Det är en gedigen studie och den finns att läsa här.

Sammanfattning av studien om lycka och mening
Det finns ett samband mellan lycka och mening. I studien visar forskarna att sambandet (korrelationen) ligger omkring 0.65. Så om man är lycklig känner man oftast att livet är meningsfullt.

Ett lättsamt liv är lyckligare än ett svårt liv. Men det finns inget samband mellan ett lättsamt liv och meningsfullhet. Alltså handlar ett lättsamt liv om lycka, inte om meningsfullhet. Däremot har man kunnat konstatera ett samband mellan ett svårt liv och upplevelsen av mening. Det kanske är så att mening skapas genom någon slags kamp. Om man kämpar för att uppnå något eller att komma över något, så ger man också detta en mening. 

Mer pengar och bättre hälsa gör oss också lyckligare, åtminstone upp till en viss gräns. En frisk person är lyckligare än en sjuk person, men båda upplever livet som lika meningsfullt. Om vi kan köpa allt vi önskar blir vi lyckligare än om vi inte kan köpa det vi önskar. Men inte heller pengar påverkar hur meningsfullt livet är. Vi kan inte köpa oss meningen med livet.

Lyckan är kortvarig och tycks helt frikopplad från tiden. Mening är dock starkt kopplad till händelser i tiden och ju mer man tänker fram och tillbaka i tiden desto större mening upplever man. Däremot blir man mindre lycklig ju mer man tänker, medan man känner sig lyckligare om man lever i nuet. Studien visade dock inte på något samband mellan nuet och mening.

Att umgås med andra människor ökar både lycka och mening. Tid som man spenderade med sin partner ökar livets mening, men gör oss inte lyckligare. De närmaste ger kanske lika mycket lycka som besvär, men en partner gör livet mer meningsfullt. Vänner upplevs som positiva. Ensamhet och tankar på en ensam framtid var starkt kopplad till både minskad mening och lycka.

De som ger upplever mer mening än de som tar emot eller tar. Att ge ger livet mening. Men de som tar för sig är lite lyckligare. Till sist är personer som oroar sig mycket och funderar mycket också olyckliga, men de upplever livet som mer meningsfullt.

Vad var frågan?
Lycka handlar främst om att få vad man vill ha och behöver, från andra människor eller genom att använda pengar. Däremot är meningsfullhet kopplat till att göra saker som uttrycker och återspeglar en själv, i synnerhet att göra goda saker för andra. Meningsfullt engagemang ökar stress, oro och ångest, som minskar lycka. Den som tar är lyckligare än den som ger, men en givare känner större meningsfullhet än en tagare. Medan lycka är inriktad på att må bra i nuet, så är meningsfullhet integrerat med dåtid, nutid och framtid. Olyckliga upplevelser minskar lyckan i nuet, men de är kopplade till större meningsfullhet, förmodligen för att människor hanterar dessa upplevelser genom att hitta en mening i det som hänt.

Jag vet inte om studien gav svaret på frågan eller om det ens var rätt fråga. Svaret på livets mening kanske finns på närmare håll. Jag läste nyligen en bok om en kvinna som lyssnade på en skogssnäcka. 

Ljudet av en snigel som äter
En snäcka är på många sätt en motsats till människan. Den är slemmig, långsam och trög. Den har en liten hjärna. Den bär sitt skelett utanpå sig själv som ett litet hus, medan jag har skelettet inom mig som ett stöd för att hålla mig upprätt. Men att alltid stå upprätt är inget man kan ta för givet.

Elisabeth Tova Bailey var drygt 30 år när hon drabbades av ett lömskt virus (förmodligen TBE) efter ett fästingbett. Hon blev sängliggande under 18 år och livet förändrades. Från att ha varit en person som aldrig hade tid blev tid allt hon hade. Tankarna rusade som blodhundar genom hjärnan.

”When the body is rendered useless, the mind still runs like a bloodhound along well-worn trails of neurons, tracking the echoing questions: the confused family of whys, whats, and whens and their impossibly distant kin how. The search is exhaustive; the answers, elusive. Sometimes my mind went blank and listless; at other times it was flooded with storms of thought, unspeakable sadness, and intolerable loss.” 

Författarporträtt målat av Edith B LaRoche

En dag får hon en skogssnäcka från skogen hemmavid. Hon dras sakta med i snäckans liv. Hon ser paralleller till sitt eget långsamma liv och hon upptäcker vilket oändligt komplicerat och spännande blötdjur en skogssnäcka är. Den har en lika lång utvecklingshistoria som människan. Hon lär sig allt som går att lära sig om skogssnäckor. Den har 2640 små tänder och hon hör hur snigeln tuggar i sig maten. Det är också titeln på boken: The Sound of a Wild Snail Eating. 

Snäcka. Bild från wikipedia

Hennes vänner rusar in på besök och de kan göra allt det hon inte kan, men de har inte tid. Det enda hon har är tid och hon kan nästan inte göra någonting av det hennes vänner kan. Hon lever i samma takt som snäckan och känner en samhörighet med livet genom den. Hon är så svag och skör att det enda hon kan lyssna på är gregorianska munkar som sjunger på låg volym.

Det finns ingen bitterhet i det hon skriver, utan bara förundran, nyfikenhet och ett mycket vackert och målande språk. Vännerna som ser henne ligga i sängen tycker kanske att hennes liv verkar meningslöst, men hon själv tycker att livet är meningsfullt. Medan tiden släpar sig fram känner hon sig alltmer lik en snäcka. Hennes skelett håller på att lösas upp. Hon känner att hennes status som ryggradsdjur snart inte går att upprätthålla. Hon håller på att förvandlas till en ryggradslös, mjuk varelse som mer liknar ett blötdjur än ett däggdjur.

Elisabeth tillfrisknar till slut efter 18 långa år och orkar skriva en bok om sina upplevelser från sängen. Jag gillade boken och trailern nedan med flera citat från boken tycker jag förmedlar känslan och budskapet.

Hon är inte lycklig, men hon hittar något att leva för. Mening och lycka är inte samma sak och hennes berättelse bekräftar Roy Baumeisters studie. Man har själv ansvaret att hitta meningen med livet, den kommer inte flygande och sätter sig i handen. Meningen kanske kommer krypande som en snigel, medan lyckan mer liknar en fågel? Fast vem vill ha en fågel i handen? Den kan ju bära på någon sjukdom. De får gärna stanna i skogen tillsammans med sniglarna och fästingarna. Just nu handlar min mening mest om att sätta punkt på rätt ställe.

Vi dödade en räv

För några veckor sedan då jag satt och halvslumrade i bussen, vaknade jag med ett ryck när bussen tvärnitade. Vi hade krockat med en räv. Vi blev stående i en halvtimme - jag vet inte om chauffören försökte kontakta rävens anhöriga eller vad han gjorde. Det var inte chaufförens fel att vi krockade och inte rävens heller för den delen. Chauffören såg inte räven förrän i sista sekunden. Han var helt omedveten ända till sekunderna innan krocken. Det var de omedvetna delarna i busschaufförens hjärna som höll i ratten. Det medvetna var avstängd och gick på sparlåga som alltid då man kör en bekant väg. Så kan man köra i flera mil. Så är det när jag kör till och från jobbet. Man är en zombie. Tills man krockar med en räv.

Det urgamla limbiska systemet i hjärnan är blixtsnabbt, alltid redo att varna för faror som lurar i skuggorna. Det limbiska systemet kastade snabbt upp en bild - med låg upplösning - av ett djur som tog sig ut på vägen. Det går blixtsnabbt. En högupplöst bild av räven hade tagit för lång tid att tanka över till medvetandet. De gamla systemen bryr sig inte om detaljerna, det får det medvetna leta fram efteråt, ungefär som när en plötslig telefonsignal får hela kroppen att förflytta sig som om en tiger hade vrålat en knapp meter ifrån. Efter en kort stund återtar det medvetna kontrollen och identifierar rytandet som en telefonsignal och vi lugnar ner oss. Men det tar ett tag innan vi är tillbaka till utgångsläget. Det limbiska systemet behöver lugnas ner. Det fanns inga telefoner när det limbiska systemet utvecklades för hundratals miljoner år sedan.

Busschauffören tryckte på bromsen när han blev varse den suddiga bilden av en räv. Men då var det försent. Räven hoppade ut på vägen och tittade med uppspärrade, förvånade ögon på vidundret som kom rusande. En oförstående blick och sedan ... smack! Det var den räven. En buss utförde det naturliga urvalet. Nu när det finns ont om rovdjur i skogarna är kanske människan en av de viktigaste drivkrafterna bakom djurens evolution. Flera upptäckter på senare tid tyder på det.

Tuffa salamandrar
I en ny studie fann man att salamandrar som lever och förökar sig längs vägarna har högre dödlighet, växer i långsammare takt och det är mer än troligt att de utvecklar krökta ryggar och andra vanställdheter. De lever i en farlig och giftig miljö, men dessa tuffa uppväxtvillkor tycks ge dem en överlevnadsfördel gentemot de salamandrar som lever längre in i skogen. Efter några år längs vägarna så konkurrerar de ut lantisarna från skogen. De är tuffa och vanställda. Det som inte dödar, gör dem starkare.

En vanställd tuff salamander. Foto: Steven Brady

Nu väntar jag otåligt på att älgarna, grävlingarna och rävarna som lever längs vägarna också ska anpassa sig. Älgarna är oftast på rätt sida om staketet, men rävar och framför allt grävlingar, ligger utströdda längs motorvägarna. Kråkor och korpar hänger i lyktstolparna och väntar som gamar på dött kött som serveras i skymning och gryning.

Framtidens djur
I Afrika skyddar man noshörningarna mot tjuvjägare genom att såga av hornen på dem. Även elefanternas betar sågas av. Hellre en halv elefant än inga elefanter alls, resonerar djurskyddsmyndigheterna. Men evolutionen är ändå obönhörlig. Elefanternas betar blir allt mindre. Djuren gör allt mindre väsen av sig. Sillarna i havet blir allt mindre och blir könsmogna i allt yngre ålder för att hinna skicka sina gener vidare innan de dras upp i något nät. Det sägs att skallerormarna blivit tystare. De ormar som skvallrar om sin närvaro får ett skott mellan ögonen. De tysta överlever. De finns utan att höras.

Det tog 24 miljoner år för ett djur stort som en mus att bli en elefant. Hur lång tid kommer det att ta för elefanterna att bli tysta små möss? Det kanske går fortare än så. Ju mindre och obetydligare, desto större chans att överleva.

Snart har vi älgar som ser sig för innan de går över vägen och feta, snälla brunbjörnar som sitter på stubbar och vinkar åt bärplockare. Djuren blir disneydjur. Lilla vargen ersätter stora stygga vargen. Snälla, små och harmlösa. Allt för att passa in i människans samhälle.

Faktiskt så har Disneys egna figurer utvecklats till att se allt snällare, trubbigare och barnsligare ut. Musse Piggs evolution visar tydligt hur figurerna gradvis gjorts allt lättare att tycka om. Framför allt verkar ögonen växa. Bebisar är lätta att tycka om och de har stora ögon i förhållande till kroppen. I japanska tecknade filmer är ögonen stora som tefat.

Musse Piggs evolution

Men de riktigt små varelserna anpassar sig inte, inte till oss i alla fall. De blir bara jävligare. Knotten blir ännu mindre, så att de inte syns utan bara känns. Det svider till utan att man ser något. Plötsligt sprutar det blod ur olika kroppsdelar som om man har stigmata. Sniglar förökar sig som amöbor via celldelning och äter upp allt. Fästingar som är proppfulla av farliga parasiter och osynliga virus. Kackerlackor som ligger och lurar under kylskåp och diskmaskiner utan att synas. Löss som klättrar ned från väggarna när man somnar och suger blod och andra löss som sprider sig från barn till barn. Svarta myror som väntar på att ta huset i besittning när man är bortrest.

En del djur klarar sig dock och får se ut som de gör, som pandor och koalabjörnar. Sälar har vädjade ögon och är feta och gulliga som små bebisar. Pingviner går som små barn och med lite uppfostran kanske de kan jobba som butlers. De kanske drog vinstlotten i djurens evolution. De liknar den härskande artens bebisar och vi är ju inte elaka mot något som liknar små barn.

Träningen
På sista tiden har jag tränat ganska hårt. På söndag sprang jag 30 km. Måndag körde jag både core och Nordic Military Training(NMT). Det är rätt kul. Jag vilade på tisdag och sedan blev det ett crossfitpas på förmiddagen idag och därefter 17 km backlöpning från norra berget till södra berget.