Visar inlägg med etikett cancer. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett cancer. Visa alla inlägg

måndag 4 september 2023

Runners World - Lägre cancerrisk för löpare

Cancer är idag den vanligaste dödsorsaken i många länder. Forskningen går snabbt framåt, men i t ex Sverige är cancer den vanligaste dödsorsaken för personer yngre än 80 år.

Bild: Daniel Reche/Pixabay

Löpning mot cancer

Konditionsträning är bra för hälsan, men minskar det också risken för cancer? Ja, för några år sedan visade en studie av amerikanska forskare, att träning tycks minska risken för vissa typer av cancer. Forskarna använde sig av data från nästan 70 000 personer som testat sin kondition på löpband mellan 1991 och 2009. Genom att analysera ...

Läs fortsättningen här.




tisdag 19 oktober 2021

Runners World - Därför är träning cancerns fiende

ör inte så länge sedan var en cancerdiagnos nästa samma sak som en dödsdom. De senaste årtiondena har forskningen gått framåt. Nya metoder som immunterapi ger hopp om att verkligen utmana cancer. 

Man vet också mer om miljöns och livsstilens betydelse för cancer. Idag vet man att personer som tränar som diagnostiserats med cancer har en bättre prognos än de som har samma diagnos men sitter stilla. Vad beror det på?

Två nya studier kanske kan ge några svar och förhoppningsvis leda till ännu fler frågor och studier om träning och cancer. I en studie från 2020 visades att fysisk träning ...





måndag 14 juni 2021

Omega-3-fettsyran DHA dödar cancerceller

Fetter som omega-3 är viktiga för hälsan. Det gäller inte minst omega-3-fettsyran DHA som dämpar inflammationer och är viktig för hjärnans funktion.

Dessutom är DHA kopplat till minskad cancerrisk. I en ny studie beskrivs för första gången de biokemiska mekanismer som gör att denna fettsyra kan hämma tumörer.

Tvärvetenskaplig upptäckt

2016 upptäckte onkologen Olivier Feron att cancerceller i sur miljö använder fett istället för glukos som energikälla för att föröka sig. Några år senare upptäckte Feron och professor Cyril Corbet att dessa celler är de mest aggressiva och lättast metastaserar.

Lax är rik på omega-3-fettsyran DHA. Foto: Shutterbug75 / Pixabay

Denna upptäckt gjorde att Yvan Larondelle, professor i bioteknik, vars team utvecklar bättre fettkällor i kosten, tog kontakt med Feron. Det ledde till att University of Louvain startade ett forskningsprojekt för att utvärdera hur tumörceller beter sig i förhållande till olika fettsyror.

Detta tvärvetenskapliga projekt identifierade snabbt att tumörcellerna svarade på helt olika sätt beroende på typ av fettsyra. Några fettsyror stimulerade tumörcellerna medan andra - som DHA - dödade dem.

Dödlig överbelastning

Det visade sig att tumörcellerna utvecklade en typ av celldöd genom oxidering.  Normalt lagrar cellerna fettsyror i fettdroppar som skyddar mot oxidering. Men ett överskott av DHA leder till att tumörcellen blir överbelastad och inte längre kan använda fettdropparna som skyddande lager, vilket leder till oxidering och celldöd.

Tumörer som sönderfaller inom några dagar av omega-3-fettsyran DHA. Bild: University of Louvain.


I ett experiment såg forskarna att möss med tumörer som åt mycket DHA minskade tumörtillväxten signifikant jämfört med möss som åt en normal diet.

DHA verkar vara en av många faktorer som kan användas i kampen mot cancer. En vuxen person bör äta minst 250 mg DHA per dag, helst i form av fet fisk som lax och makrill. Jag tror fortfarande att fisk är bättre än tillskott.

lördag 13 mars 2021

Nattarbete ökar risken för vissa typer av cancer

En ny studie ger nya ledtrådar till varför nattarbete ökar risken för vissa typer av cancer. Det verkar som att nattarbete stör naturliga dygnsrytmer i cancerrelaterade gener, vilket gör cellerna mer sårbara för DNA-skador och att cellens DNA-reparatörer inte kommer i rätt tid.

Det finns en central biologisk klocka i hjärnan, men nästan alla celler i kroppen har också egna inbyggda klockor. Dessa cellklockor styrs av rytmiska klockgener vars aktivitet varierar under ett dygn. 

Forskarnas hypotes i den nya studien var att gener kopplade till cancer också kan vara rytmiska och att nattarbete kan störa denna rytm.

Nattskiftsarbete kan kopplas till ökade DNA-skador och sämre DNA-reparationsmekanismer, vilket kan vara en förklaring till förhöjd cancerrisk. Bild: Bala Koritala.

För att testa detta genomförde de ett simulerat skiftarbete där 14 deltagare tillbringade sju dagar i sömnlaboratoriet. Hälften av dem jobbade under natten i tre dygn, medan den andra hälften jobbade på dagen. Därefter gjordes tester.

Det visade sig att rytmerna hos många cancerrelaterade gener skilde sig åt. Det gällde särskilt gener som kodade för proteiner ansvariga för DNA-reparation. Man såg också att det fanns fler DNA-skador hos de som jobbat på natten och att de var mer känsliga för strålning.

Jag sover gott

Jag har aldrig jobbat natt, men som student vred jag dygnet och gick till sängs när andra åt frukost. Det känns obegripligt nu, men jag var ganska obegriplig. Nu prioriterar jag sömnen. Jag lägger mig och kliver upp samma tid, dricker inget kaffe efter lunch, har en kvällsrutin, osv. Det har förbättrat sömnen rejält. Jag tror mitt minne blivit bättre och jag är inte trött mitt på dagen. På morgon är jag trött, men det ska man vara om man inte vaknar uppumpad med stresshormoner redo för kamp.

Enligt appen Sleep cycle sover jag 100 procent ganska ofta nu. Det gjorde jag en gång mellan 2015 och 2018. När jag var yngre kanske jag låg på 40 procent.


lördag 22 augusti 2020

Träning mot prostatacancer

I en ny studie såg man att män med prostatacancer som cyklade på en stationär cykel fick ett gynnsamt immunsvar genom att immunförsvarets naturliga mördarceller lämnade sina vanliga positioner och sökte sig till vävnader som lungor och prostata. 

I studien ingick en grupp sjuka som fick behandling, en grupp utan behandling och en grupp friska personer som kontroll. Ett dygn efter träningen hade mördarcellerna återvänt till sin vanliga patrullering i cirkulationen. Naturliga mördarceller är den första försvarslinjen i immunförsvaret och de dödar cancerceller och patogener.

Naturlig mördarceller (NK cells) dödar cancerceller och patogener. Bild: Simon Caulton/wikipedia


Flera studier har visat att träning ökar antalet immunceller för att sedan minska omedelbart efter träning. Efter några timmar återgår nivåerna till det normala. Anledningen till att antalet immunceller minskar efter träning är inte att immunförsvaret är nedsatt, utan att immuncellerna tar sig till andra vävnader som prostata eller lungor för att leta efter infektioner eller i vissa fall tumörer. Denna kortvariga avvikelse i immuncellernas rörelsemönster är fördelaktigt för överlevnaden. Denna mekanism har visats på möss, men i och med denna studie vet vi lite mer om hur träning påverkar män med prostatacancer.

Det tycks alltså som att träning åtminstone inte skadar immunsystemet hos personer med cancer. Det verkar snarare som att träning är fördelaktigt eftersom mördarceller som dödar cancerceller tar sig till vävnader som har tumörer som prostata. Denna mekanism kan vara en delförklaring till varför fysisk aktivitet är kopplat till minskad cancerdödlighet.

På jobbet

Igår var jag på jobbet för första gången på länge. De flesta jobbar hemifrån så det var gott om plats överallt och inga problem att hålla corona-avstånd. Trevligt att slippa sitta på distans under möten. Under lunchen lyckades jag få mig två kompisar på en löprunda och träning på utegym. Det var varmt så vi tog ett kort dopp i Sidsjön. Jag tror det blir lite fler besök framöver.

fredag 3 januari 2020

Nya perspektiv på cancer

Prestationskoden skriver jag en del om hur viktigt det är med perspektiv. Ju fler perspektiv - ju mer bredd - desto bättre blir du på att bli bättre och gå djupt. Det gäller inte bara individer utan även grupper. En grupp experter inom ett område har svårt att tänka på ett nytt sätt. Alla delar samma mentala modell av verkligheten. En grupp mer olika perspektiv kommer fram till bättre och mer uthålliga beslut.

För några år sedan gjorde National Cancer Institute (NCI) i USA något ovanligt och modigt. De satsade 15 miljoner dollar på tolv olika fysikbaserade forskargrupper. De ville inte ha mer av samma forskning. De ville ha nya perspektiv på cancer.

Larry Nagahara, som är ansvarig för detta initiativ, berättar att NCI använt fysiker för att utveckla teknik inom cancerforskning. Nu ville de istället att de ska ställa frågor, vilket kommer att skilja sig mycket från de frågor som biologerna ställt. En fysiker kan fråga ..." Hur mycket energi krävs för att en cancercell ska metastasera? ... Vilka krafter krävs för att en cancercell ska kunna röra sig? ". Förhoppningsvis kommer detta att ge nya sätt att se hur cancer utvecklas,
 säger Nagahara

Mutationer eller miljö

Det finns två teorier om cancer. Den somatiska mutationsteorin ser cancer som en genetisk sjukdom. En cell samlar på sig mutationer: fem, sex, sju stycken … och BANG – cancer. Det är den reduktionistiska standardteorin om cancer - ett genetisk fel leder till ackumulation av mutationer och cancer. 

Bild: skeeze från Pixabay
Den andra teorin kallas för Tissue Organization Field Theory. Den fokuserar på vävnaderna som omger cancer. Kroppens celler har alla en bestämd plats. En levercell ger sig inte iväg till lungorna. Levern kan dessutom inte existera utanför kroppen. Du träffar aldrig en lever i löparspåret. Den sitter fast inuti en organism.

Alla celler härrör från ett enda befruktat ägg, så samtliga celler i kroppen - inklusive alla olika organ - delar samma DNA. De ursprungliga stamcellerna har förmåga att bli någon del av kroppen - lungor, lever, hjärta och så vidare. Det är inte gener som avgör om en cell blir en levercell eller en lungcell, utan signalerna från omgivningens vävnader berättar för cellen att den ska utvecklas till en levercell. 

Alla problem i cellen, inklusive cancer, beror antingen på problem med själva cellen, eller på cellens omgivande miljö. Den genetiska teorin antar att dåliga frön ger cancer. Miljöteorin betonar att det är skillnad på om du planterar ett frö i öknen eller på din gräsmatta. Det är samma gener i fröet, men gräsmattan är en bättre miljö för fröets gener. Experter som undersöker frönas genetiska skillnader istället för att se miljön – gräsmatta eller öken – missar orsaken. Den ena växer för att det finns en gräsmatta, den andra växer inte för den försöker växa i en öken. 

En fysiker riktar kikaren mot cancer 

Nagaharas tanke är inte dum med tanke på hur fysikern Erwin Schrödinger gav upphov till konceptet om en komplex molekyl som bärare av den genetiska koden och att fysikern Carl Woese revolutionerade den biologiska taxonomin. Fysiker har ett stringent och vetenskapligt mindset.

En av fysikerna i projektet är den kände professorn och författaren Paul Davies. NCI gav Davies och han team fria händer att ta fram en alternativ hypotes till uppkomsten av cancer. Det dröjde inte länge innan Davies kastade fram hypotes efter hypotes. 



Bild: Darwin Laganzon från Pixabay
Davies tror inte att cancer är muterade celler. Han tror att det rör sig om en organiserad, systemisk överlevnadsmetod, inte en slumpmässig samling av genetiska mutationer. Det är ingen slump att cancer överlever kroppens avancerade immunförsvar. De är i själva verket själviska gener som vägrar dö. En cellodling från en kvinna på 1950-talet – Henrietta Lacks – används idag av forskargrupper världen över. Sammantaget väger hennes celler idag tusentals ton. Utifrån ett genetiskt perspektiv är de jordens mest lyckade människoceller. En cancercell delar sig och sprider sitt DNA. Det är evolutionens mest grundläggande mekanism. Det var så livet började en gång och cancer är cellens ”sub-rutin”, säger Davies. Om inte de vanliga rutinerna fungerar så går cellen tillbaka till sitt urgamla, encelliga beteende. 

Fysik bygger på hypoteser, experiment och observationer ända sedan Galilei Galileo slogs mot kyrkan på 1600-talet. En teori är bara värdefull om dess förutsägelser kan förklara observationer. Galileo hävdade att jorden kretsade runt solen och ett bevis för det var Venus faser, vilka gick att observera med kikare. Dessa observationer kunde endast förklaras med att jorden rörde sig runt en stillastående sol. Galileo blev dock tvungen att låta kyrkan göra en ”peer review” av denna upptäckt. Kyrkan godkände inte Galileis upptäckt och satte honom i husarrest.


Systemet med peer review betyder att din teori är godkänd om alla andra håller med. Det är ett problem med peer review, för om du lärt dig se världen utifrån ett paradigm är det svårt att se världen på något annat sätt. Carl Woese undvek tidskrifter som Nature och Science för sin nya teori om livets träd just för att slippa bli granskad av forskare fostrade i ett gammalt paradigm. 

De fakta som inte stöder paradigmet kallas anomalier – avvikelser. En del av dessa avvikelser leder till nya paradigm. Varför fungerar inte medicin x som var så lovande i teorin? Kanske kan personer med nya perspektiv hjälpa till med att ställa dessa frågor. 

Anden i flaskan

Davies hypotes ligger närmare miljö än gener. Dålig miljö triggar cellens subrutin. Cellen mår dåligt och mutationerna är biprodukter av cancer, inte orsak. Cancer är inte dåligt fungerande gener utan perfekta gener som gör det de ska. Davies liknar det vid att hålla kvar andan i flaskan. Anden ska stanna inne i flaskan. Om flaskan går sönder sprider sig anden – det är cancer. Då är förloppet väldigt förutsägbart. Vad det är som slår sönder flaskan är mycket viktigare än att förstå anden i flaskan. Vi kan inte besegra cancern, säger Davies. Cancer är en del av oss. Men vi kan kontrollera cancer med immunterapi (immunterapi har haft stora framgångar) och hålla cancern på plats. 



Davies kanske har fel. Det avgörs av experiment och observationer. Det stora värdet är ett nytt perspektiv på cancer. Det är alltid värdefullt med nya perspektiv. Vetenskapshistorien visar att det är nya perspektiv - som tvingar forskare att tänka till och tänka om - som leder till de stora upptäckterna.

tisdag 11 juni 2019

Hjärnfysikbloggen - bra kondition minskar risken för cancer

I stort sett alla drabbas av cancer, indirekt eller direkt. Det finns inga mirakelkurer, men träning minskar risken. Ju bättre kondition du har, desto lägre risk för vissa cancerformer.

I en ny studie, som publicerades...


lördag 26 augusti 2017

Varning för bukfetma


Det finns många myter om fett. Fett anses farligt och skadligt. Men fettet som omger cellerna eller fettet som isolerar nervceller, är vare sig skadligt eller farligt. Oftast klumpar man ihop allt fett, men det finns olika typer av fett. Det finns brunt och beiget fett. Det är rent hälsofett. Det finns underhudsfett och det finns visceralt fett, också kallat bukfett. När vi talar om skadligt fett, handlar det om ett överskott på bukfett.

Bukfett är kopplat till en rad sjukdomar, som hjärtsjukdom. Det finns även en koppling till cancer. Men hur ser den kopplingen ut?

Bukfett är fettet runt de inre organen.

En ny studie från Michigan State University kanske kan svara på det. Forskarna såg att ett visst protein -  fibroblasttillväxtfaktorn 2 eller FGF2 -som släpps ut från fett i kroppen kan förvandla friska celler till cancerceller. Både underhuds- och bukfett frigör FGF2, men bukfettet frigör mycket mer och har man mycket bukfett frigörs ännu mer FGF2.

"Our study suggests that body mass index, or BMI, may not be the best indicator," säger studiens huvudförfattare Jamie Bernard i ett pressmeddelande. "It's abdominal obesity, and even more specifically, levels of a protein called fibroblast growth factor-2 that may be a better indicator of the risk of cells becoming cancerous."

Brunt fett
Det blir kallare nu. I förrgår var det tre grader och jag fick skrapa bilrutan. En fördel med kyla är att kroppen bildar brunt fett när man fryser. Brunt fett bränner bort det farliga vita bukfettet. Tyvärr måste man frysa för att signalera till kroppen att börja tillverka detta nyttiga fett. Det bruna fettet håller oss sedan varma genom att bränna av vitt fett.

Jag brukar vara ganska dålig på att klä mig varm och fryser ganska ofta. Men det är ju inte farligt att frysa. Man blir inte förkyld. Mina kollegor klagar på att det är kallt på kontoret, men jag fryser inte eftersom jag har mycket brunt fett. En kollega sitter med dubbla tröjor och filt, medan jag går runt i T-shirt.

Läs mer om fett, hjärna och löpning på Hjärnfysikbloggen.

söndag 18 juni 2017

Kan man svälta ihjäl cancerceller?

Ämnet mat och cancer är känslig mark. Alla typer av cancer är inte kopplade till mat, men viss sorts mat minskar risken att drabbas av vissa typer av cancer. Dessutom minskas risken för många former av cancer genom att undvika övervikt, vilket också kan kopplas till matvanor. Det finns även vidlyftiga påståenden och människor som griper efter varje halmstrå. Det är viktigt att utgå från publicerade studier. Studierna kan stå för sig själva.

Mat mot prostatacancer
I en ny studie från University of Texas (finansierad av University of Texas system och National Institutes of Health) har forskare identifierat flera ämnen i mat såsom gurkmeja, äppelskal och röda druvor, som viktiga ingredienser för att eventuellt stoppa tillväxten av prostatacancer.

Gurkmeja är en bra ingrediens mot prostatacancer enligt en ny studie.


Studien publicerades i juni i Precision Oncology och använde en ny metod. Istället för att testa ett enda ämne som är det vanliga tillvägagångssätt, testade forskarna många växtbaserade kemikalier för att identifiera kombinationer av ämnen som krymper cancertumörer i prostatan.

"After screening a natural compound library, we developed an unbiased look at combinations of nutrients that have a better effect on prostate cancer than existing drugs," säger Stefano Tiziani, professor på Department of Nutritional Sciences and Dell Pediatric Research Institute vid UT Austin. "The beauty of this study is that we were able to inhibit tumor growth in mice without toxicity.”

Tidigare har cancerforskare framhävt gurkmeja, äppelskal och grönt te, mot cancer. Dessa livsmedel minskar mängden inflammationer i kroppen, vilken är en av riskfaktorerna för cancer. Människor som lever med kronisk inflammation på grund av kronisk infektion, autoimmun sjukdom eller fetma har högre cancerrisk på grund av de skador som inflammationerna åstadkommer på normala celler.

Forskarna testade 142 naturliga ämnen på cellinjer från både möss och människor för att se vilka ämnen som var för sig eller i kombination med andra hämmande tillväxten av prostatacancerceller. De mest lovande ämnena var ursolsyra i äppelskal och rosmarin, kurkumin i gurkmeja och resveratrol i röda druvor och bär.

"These nutrients have potential anti-cancer properties and are readily available," säger Tiziani. "We only need to increase concentration beyond levels found in a healthy diet for an effect on prostate cancer cells."

Studien visar också hur de växtbaserade kemikalierna fungerar tillsammans. En kombination av ursolsyra och kurkumin eller resveratrol förhindrar cancerceller att använda aminosyran glutamin som är en nödvändig beståndsdel för cancercellens tillväxt. Människomat blockerar cancermat. Det är en snygg lösning om den fungerar även utanför laboratoriemiljöer.


Läs mer om hälsa, hjärnan och löpning på Hjärnfysikbloggen.



måndag 29 maj 2017

Inaktivitet och cancer

En ny studie från Roswell Park Cancer Institute visar på en koppling mellan en stillasittande livsstil och risken att utveckla njur- eller urinvägscancer. Det ligger i linje med andra studier som visat på samband mellan inaktivitet och ökad risk för äggstocks- och livmoderhalscancer. Därmed kan man minska risken för vissa cancerformer genom att öka den fysiska aktiviteten.

Den nya studien, som publicerats i tidskriften Cancer Epidemiology, baseras på en fall-kontrollstudie där 160 patienter med njurcancer, 208 patienter med urinvägscancer och en cancerfri kontrollgrupp på 766 personer, deltog. Forskarna undersökte alla deltagare för att avgöra om inaktivitet under hela livet kunde kopplas utveckling av njur- eller urinvägscancer.

Analysen visade att det fanns en 77 procent ökad risk att utveckla njurcancer och 73 procent ökad risk att utveckla urinvägscancer ifall man levt ett inaktivt liv. Risken var ungefär lika stor för normal- som överviktiga, vilket tyder på att sambandet uppstår av inaktivitet, inte övervikt i sig.


Studiens resultat stärker hypotesen att fysisk inaktivitet kan vara en viktig och oberoende riskfaktor för cancer, skriver forskarna. De skriver också att det krävs större studier för att ge ett bättre underlag för en sådan slutsats.

"We hope that findings like ours will motivate inactive people to engage in some form of physical activity," säger en av författarna, Dr. Moysich. "You don't have to run marathons to reduce your cancer risk, but you have to do something - even small adjustments like taking the stairs instead of the elevator, walking around the block a couple of times on your lunch hour or parking the car far away from the store when you go to the supermarket.

Kunden har alltid rätt
Att röra sig är bra. Att sitta stilla är inte bra. Stillasittande kan kopplas till flera sjukdomar. Tyvärr ökar stillasittandet. I grunden är det den tekniska utvecklingen som tar över fysiskt arbete som ligger bakom detta. Utvecklingen ökar produktiviteten och ger oss spel och mat. Kunden har alltid rätt och väljer socker och det lättsamma, framför sallad och det ansträngande. Idag köpte jag en robotdammsugare (se film nedan). Det blir några färre steg per vecka för mig. Det återstår att se vad jag gör med den insparade tiden.

Läs mer om sittande, löpning och hjärnan på Hjärnfysikbloggen.

torsdag 26 maj 2016

Löpning minskar risken för cancer

Förra veckan levererade jag en studie om sanningen bakom snabb viktnedgång förra veckan som fick många läsare att misströsta. Därför tänkte jag att jag borde väga upp det med två positiva studier som visar att det finns ett enkelt sätt att bekämpa och minska risken för cancer: motion. Motionera kan man göra varje dag och det har få biverkningar. Tyvärr finns det inga garantier att slippa cancer och det finns inga klara orsakssamband men studierna visar på en stark koppling.

Motion minskar risken för 13 olika typer av cancer
Den första studien visar att motion, förutom alla andra hälsofördelar, minskar risken för att utveckla 13 olika sorters cancer. Det är betydligt fler typer än forskarna tidigare trott.

Denna koppling mellan minskad risk för cancer och motion är inte ny, men tidigare har man mer fokuserat på vanliga cancerformer som bröst-, lung- och tjocktarmscancer. Den nya studien tar ett större ...

Läs mer ...






torsdag 10 mars 2016

Tillskott av antioxidanter rubbar balansen

Alla som är intresserade av hälsa känner till antioxidanter och fria radikaler. De förra anses goda, de senare onda. Men vad är vetenskap och vad är marknadsföring? Ett exempel på det senare är försäljningen av antioxidanter. I brist på vetenskapligt stöd påstås de ”funka för mig”. Det kanske funkar för en och annan, men det skadar också en och annan. Var står vetenskapen idag? Vad vet vi?

Vad är fria radikaler och antioxidanter?
Vad är fria radikaler? Jo, som en följd av att vi omvandlar mat till energi skapas reaktiva syreradikaler. De är lättretliga molekyler bestående av syre och en extra elektron som gärna reagerar med andra molekyler. Därmed kan de bryta bindningar och orsaka skador. Det tycks alltså som om kroppen är dömd att förstöra sig själv. Vi föds hela och rena, sedan slits vi sakta sönder inifrån av vilda radikaler - av oxidativ stress.

Vad är då antioxidanter? Jo, de fångar upp och oskadliggör de fria radikalerna. Långt innan det fanns syre i atmosfären existerade livsformer som utvecklat de första antioxidanterna. De var tvungna att utveckla skydd mot fria radikaler som skapades när ultraviolett strålning splittrade ...



söndag 29 september 2013

Telomerer och livsstil

En nackdel med ett långt liv är att cellerna slits ut. Cellerna förnyar sig, men efter varje delning är de lite äldre. I änderna på kromosomerna finns strängar av repetitivt DNA (sekvensen TTAGGG som inte kodar för något protein, alltså ren nonsenskod), som kallas telomerer. När cellerna delar sig, rivs en bit av dessa telomerer av, de är som tomma sidor i slutet av en bok. Efter ett stort antal celldelningar tar de tomma sidorna dock slut och istället rivs bokens sista sidor med slutsatser och upplösning ut. Boken blir därmed obegriplig och cellen dör. Utan telomerer skulle cellen dö redan efter första celldelningen.


Ju längre telomerer - ju fler tomma sidor i slutet av boken - desto fler celldelningar klarar cellen av, vilket har betydelse för vävnadens regenererings- och läkningsförmåga. Längden på telomererna kan därför sägas vara en markör för cellens biologiska ålder. Efter omkring 50-70 delningar räcker inte telomererna till längre och cellen dör. Det finns två sätt att motverka denna celldöd. Antingen skaffar man sig väldigt långa telomerer, eller så bygger man ut dem. Det finns ett enzym som bygger ut och förlänger kromosomändarna som heter telomerase. De fördröjer cellens död, såvida det inte rör sig om en cancercell som i princip är odödlig, då jobbar enzymet med att förlänga telomererna så länge det bara går. Det bästa vore om vi kunde få cancercellernas förmåga att dela dig i evighet, men inte deras hejdlösa tillväxt. Fast man kanske inte vill leva i evighet, det räcker med 200 friska år. Levde man längre än så skulle man nog bli less på tv-programmen, sin make/maka och att hålla reda på alla barnbarnsbarnsbarnsbarnsbarn. Det skulle också kräva en rejält höjd pensionsålder och hur less skulle man inte vara efter 150 år på samma arbetsplats. Alla - inte bara jag - skulle grymta go morron.

En sund livsstil förlänger telomererna
Till viss del är längden på telomererna ärftlig. Personer med många födelsemärken har ofta långa telomerer. Födelsemärkena indikerar att cellerna delat sig många gånger och att personen därför bär på långlivade celler. Men man kan också aktivt påverka längden på telomererna och därmed också hur snabbt cellerna åldras och dör, vilket i sin tur påverkar kroppens egentliga biologiska ålder.

I en ny studie, finansierad av det amerikanska försvarsdepartementet, fann forskarna stöd för att en sund livsstil förlänger telomererna. Avsikten med studien var att undersöka relationen mellan förändrad livsstil och telomerernas längd. Frågan forskarna ställde sig var om man kan påverka sitt öde.

Deltagarna i studien var 35 män med tidig diagnosticerad prostatacancer. Under fem år följde forskarna dessa patienter genom screening och biopsier. I början av studien förändrade 10 av männen sin livsstil. Det var en dramatisk förändring. De började äta en hälsosam kost med mycket frukt och grönsaker, de började träna (gång 30 minuter om dagen , sex dagar i veckan), och försökte minska stressen i livet (genom tekniker som yoga och meditation). De deltog också i veckomöten för att få stöd av varandra i sina livsstilsförändringar.

De övriga 25 männen gjorde inga förändringar alls av sin livsstil. Efter fem år jämförde forskarna telomerernas längd och hur aktivt enzymet telomerase var med hur det såg ut i början av studien. Forskarna blev lite överraskade över att längden på telomererna ökade med hela tio procent i gruppen som hade ändrat sin livsstil, medan den minskade med cirka tre procent i den grupp som inte hade gjort några livsstilsförändringar. Forskarna fann också att ju bättre männen var på att fullfölja livsstilsprogrammet, desto mer ökade längden på telomererna. Gruppen som ändrat livsstil hade alltså i genomsnitt blivit yngre under fem år, medan övriga åldrats - d v s förkortat sina telomerer - i takt med sin ålder.

Psykisk ohälsa förkortar telomererna
Dessa resultat visar att den livsstil man väljer kan påverka telomererna. Det är bra med måttlig motion, nyttig mat och minskad stress. Motsatsen - som brist på motion, dålig mat och mycket stress - förkortar telomererna och därmed också livet. Inte minst tycks psykisk ohälsa av olika slag slita på telomererna. I en holländsk studie undersökte man 3 432 personer och graden av neuroticism. Sedan rensade man bort faktorer som livsstil, kön, sjukdomar och BMI. Man kunde sedan se att graden av neuroticism kunde förutsäga längden på telomererna.

Det tycks alltså som om allt som skadar organismen, också skadar telomererna längst ner på cellnivå. Det enklaste sättet att förlänga dem är i alla fall att gå ut och springa. Det gör våra celler lite mer robusta och lite yngre. Men allra helst bör man både springa och kanske pröva en liten dos mindfullness också.

Höstdepression
Själv gör jag mitt bästa för att förlänga cellernas liv. Jag äter ganska nyttigt, rör mig och stressar inte upp mig i onödan. Jag tror inte man kan leva perfekt. Det finns mer i livet än broccoli. Man kan leva ganska bra och försöka undvika allt som förkortar cellernas livslängd. Men mot slumpen har man ingen chans. Varje stund resten av mitt liv spelar slumpen tärning i kroppen min. Sju ettor i rad kan ge mig cancer.

I veckan sprang jag med pannlampa för första gången för säsongen. Den enda fördelen med mörkret är att det är lättare att somna, men den fördelen tas ut av svårigheterna att stiga upp. Det är mörkt och kallt på morgonen. Det är bara att bita ihop i några månader. Jag har fått en del klagomål för att jag grymtar ett surt hej när jag kommer på jobbet på morgonen sista tiden. Det beror kanske på att jag biter ihop, det är svårt att le när man är sammanbiten. Så i fredags skärpte jag till mig och sa hej med ett glatt leende. Det var påfrestande. Jag hade träningsvärk i ansiktet hela helgen. Men det kändes bra. Le och världen ler tillbaka. Ett skratt förlänger käften och telomererna :) Det låter enkelt och det är enkelt. Men det är också svårt, särskilt en dag som imorgon - en blöt och mörk måndag i slutet på september.

torsdag 26 september 2013

Regnbågsdieten

Igår var jag på en föreläsning om mat och cancer som hölls av Lars Beckman, överläkare på onkologen i Sundsvall. Han har dessutom, tillsammans med kollegan Lars Franzén och kocken Fredric Andersson, skrivit boken Matfrisk - mat som kan förebygga cancer.

Kocken Fredric Andersson pryder framsidan av boken.
Jag hade ganska höga förväntningar på föreläsningen och de infriades. Det var en saklig och bra föreläsning och han gav kloka och genomtänkta svar på olika frågor. Det är sällan jag är på en föreläsning utan att någon enda gång skaka på huvudet i mitt inre. Lars Beckman slog fast att det inte finns någon mat/diet som botar cancer. För det första finns det flera hundra olika sorters cancer och det som är verksamt mot en sort behöver inte vara det mot en annan sort. För det andra är det oerhört svårt att studera ett fenomen som manifesteras efter 20-30 år och normala människor vet i allmänhet inte ens vad de åt förra veckan. Många har dessutom mycket grumliga föreställningar om cancer. Av tio storrökare får t ex endast en eller två lungcancer. Men kanske en får KOL, en hjärtinfarkt osv.

Regnbågsdieten.
Det är svårt att hitta orsakerna till cancer. Beror cancer på gener, livsstil eller miljögifter? Det kanske känns bra att "skylla på" någon utomstående, men Lars Beckman tror inte att miljögifter spelar någon stor roll. Lokalt kan det vara en faktor, i t ex Kina, men Sverige är alldeles för rent. Kvar blir arv och livsstil. Enligt Beckman beror 70 procent av cancerfallen på vilken livsstil man väljer, d v s hur man äter, rör sig och lever sitt liv. Bara 30 procent är arv. Det ger hopp om att man kan undvika något som en tredjedel av alla svenskar drabbas av.

Syftet med kokboken var att ge folk lite ledtrådar om vad man bör äta för att minska risken för cancer och samtidigt äta god mat. Den verkar inte lika sträng och dogmatisk som många andra kokböcker där vissa ingredienser är mer eller mindre förbjudna. Det är bokens styrka.

Ät sju färger om dagen och tretton färger i veckan
Istället för en uppsättning dogmer så bygger boken på tretton olika ingredienser som nya studier visar minskar risken för olika typer av cancer. Resultatet är en färgrik uppsättning måltider. Jag skulle kalla den regnbågsdieten om jag varit med och skrivit boken. Men jag är ju skeptisk till dieter. För att föra fram en diet krävs långa studier som ser på långsiktiga effekter och det finns inga sådana, förutom på medelhavsdieten som studerats sedan 1950-talet och på många sätt är en regnbågsdiet.

I boken för man fram tretton bra ingredienser:
  • ingefära (mycket stark antioxidant)
  • vitlök (man känner på lukten att den går ut i vävnaderna)
  • nötter (nyttiga fettsyror)
  • citron (särskilt skalet)
  • upphettade tomater (lykopen kanske hjälper mot prostatacancer)
  • fisk (såklart)
  • bönor 
  • kål (alla sorter där även broccoli ingår)
  • chili
  • lök
  • blåbär (det visste vi ju)
  • gurkmeja (färga maten gul)
  • mörk choklad (men bara en bit)

Om man får i sig alla dessa tretton ingredienser under en vecka, då har man gjort sitt bästa för att förebygga cancer. För att cancer ska uppstå räcker det inte med bara ett fel i en cell, utan det ska gå fel kanske sex eller sju gånger och genom att äta rätt kanske det går rätt istället för fel den sjunde gången och det som kunde blivit cancer, blir inget alls utan cellen lever på som vanligt. Sen bör man också motionera lagom, sola lagom och inte äta allt för mycket charkuterivaror. Och hoppas att man har rätt gener (man får börja meningar med och!).

Undvik tillskott
Lars Beckman nämnde också att man helst inte ska äta tillskott. Där är jag 100 procent överens. Tillskott ger mer cancer än de botar. Undantag är vitamin D, kanske Omega 3 och om man har någon brist av något slag. I boken står det att man helst inte ska djupfrysa blåbären, men det gjorde Lars Beckman i alla fall och han verkade lite frågande inför texten i boken. Jag har inte hittat någon källa till påståendet att frysta blåbär skulle vara mindre effektiva mot cancer. De innehåller lite mindre protein och mineraler än färska bär, men färskt är ju nästan alltid bäst.

Boken har en bra titel: Matfrisk. Man ska inte bli sjuk av maten. Det är mat som håller oss vid liv och borde hålla oss friska. Beckman var ganska försiktig med att peka ut dålig mat men charkuterimat ska man inte äta flera gånger i veckan, tyckte han. Gör man det ska man i alla fall försöka äta mycket sallad till.

Brottning
Föreläsningen ingick i hälsoveckan som vi haft på jobbet. Jag har inte varit med på några pass förrän idag då jag och en liten grupp körde Nordic Military Training. Det är rätt kul att brottas och träna man mot man, det sätter fart på hormonerna. I morgon kommer jag att ha träningsvärk. Träningsvärk är anpassning. Ny forskning tyder på att myofibrillerna förlängs och blir starkare. Nästa gång kommer jag att orka lite mer. Jag känner att jag har lite ont i nacken och i axlarna. Men träningsvärken brukar behöva en natt för att slå igenom. Det är nog den skönaste smärtan.

lördag 27 april 2013

Allt om periodisk fasta - vetenskapen (del 1 av 3)

Nu har jag fastat i sex veckor, tappat 4 kilo med bibehållna sociala relationer och bra humör. Det har gått mycket lättare än jag trodde. Jag tror att nästan vem som helst klarar periodisk fasta (förutom gravida, ammande, människor med ätstörningar, växande barn) och jag tror att det är bra, både för hjärnan och för magen. Periodisk fasta är ett omfattande ämne och därför tänker jag skriva tre inlägg om ämnet. Jag börjar med en vetenskaplig del idag, sedan blir det ett översiktligt inlägg och till sist ett mer praktiskt inlägg - hur man gör och hur jag har gjort (sen kanske ett fjärde också som knyter ihop magsäcken).

Fasta, mat och evolution
Människan utvecklades på den afrikanska savannen. Det var hunger som fick oss att lämna träden och ge oss ut på savannen för att springa efter föda. Hunger är en viktig drivkraft. Det var knappast så att våra förfäder åt tre mål mat om dagen med mellanmål däremellan. Det är mer sannolikt att man under vissa perioder var utan mat.

Fasta är således inte något farligt, utan fullständigt normalt. Människor och djur drivs av hunger, det är en signal från hjärnan som till slut överröstar alla andra signaler. Den tystnar inte förrän vi hittat föda. I naturen finns en evolutionär balans mellan de som äter och de som äts. Feta zebror blir mat och feta lejon får ingen mat. I naturen överlever de bäst anpassade och de mest vältränade, the survival of the fittest.
Förädling. Källa: berkeley.edu/evolibary

Vi är formade till att omväxlande svälta och äta och vi är inte genetiskt anpassade att äta samma mat som nu, inte ens det som numer kallas stenålderskost (jag föredrar paleolight). De frukter och grönsaker vi äter idag är ett resultat av en medveten urvalsprocess som gjort dem sötare och ätbara. En vild banan går nästan inte att äta. De bananer vi köper är så beroende av människan att de inte klarar sig utan oss. Samma sak med vild avocado eller broccoli. På stenåldern fanns inte mycket som var sötare än en morot. Men vi kan i alla fall vara säkra på att människan utvecklades för att äta lite av varje. Vi är inte anpassade till ensidig, processad mat, till läskedrycker och godis. Vi är bra på att anpassa oss till att äta olika sorters riktig mat (färsk, varierad ”whole foods”) och till att överleva när det inte finns särskilt mycket föda.

Det som inte dödar gör oss starkare
Lite stress är bra, det får oss att utvecklas. Det är därför broccoli är nyttigare än piller med antioxidanter. I broccoli och andra växter finns gifter om ska skydda växterna från att bli uppätna. Den bittra smaken som får barn att hata grönsaker är naturens sätt att meddela att det är giftigt. Små mängder gift tvingar cellerna att anpassa och bygga upp ett skydd. Morötter innehåller betakaroten och morötter är nyttiga, men när man extraherar betakaroten och ger det i tablettform har det inte någon bevisad effekt. Förmodligen beror det på att en morot innehåller så mycket mer än bara antioxidanter
bl a då små mängder gifter.

Att springa, att äta lite gift och att fasta stressar cellerna, men inte så mycket att det blir farligt. Tvärtom blir vi mer robusta. Under ett hårt träningspass bryts musklerna ner, men sedan återhämtar de sig och blir starkare till nästa gång. Olika typer av stress aktiverar gener som skyddar och reparerar cellerna. Att träna 16 timmar om dygnet och äta 40 kg broccoli och sedan svälta i ett par veckor är inte samma sak som att träna 1 timme, äta 300 g broccoli och att fasta i 16 timmar. Gör man det senare, stärker man cellerna. Lite lagom stress gör oss robusta, medan allt för mycket stress bryter ner oss. Ett hälsosamt liv handlar om balans.

Fasta, IGF-1 och cancer
I en sjuttio år gammal studie såg man att möss som fastade varannan dag, levde längre och de höll sig dessutom i fysisk trim. Med utgångspunkt från dessa resultat har 
gerontologiprofessorn Valter Longo skapat modifierade möss som inte reagerar på hormonet IGF-1 (insulinliknande tillväxtfaktor) och de lever dubbelt så länge som vanliga möss. De får inte cancer, inte diabetes. IGF-1 ansvarar för tillväxt i cellerna. Det är bra när man växer, men kanske inte lika bra när vi vuxit färdigt. IGF-1 är kopplat till utveckling av cancer i t ex prostata och bröst. IGF-1 ger cancern bränsle. Fasta minskar halterna av IGF-1. I västerländsk diet äter vi mycket proteiner och mycket socker och det håller nivåerna av IGF-1 uppe. En latte innehåller t ex 11 gram protein. Det är en en femtedel av ett normalt behov.
IGF-1
Genom att fasta slås vissa gener av och på (epigenetik). Kroppen ställer in sig på underhåll. När det finns gott om mat vill kroppen växa och sprida sina gener, men när det finns lite mat är kroppen inställd på att vara rädd om det den har. Att fasta i perioder har dock inte samma negativa effekter som kalorirestriktion. Cellerna går in i sparläge, men det är inget man märker.

När man startar sin fasta signalerar hjärnan hunger, sedan ställer sig hjärnan in på att det råder brist på mat och ser om sin kropp. En viktig funktion är autofagocytos (självätande), vilket innebär att kroppen bryter ner och återvinner gamla, slutkörda celler. Det är en viktig anpassning till svält. Den som fastar bygger nytt med gamla celler. Bristande autofagocytos är en faktor bakom åldrande.

Fasta, insulin och brunt fett
IGF-1 är nära besläktat med insulin. Insulin bildas i bukspottkörteln och friges när vi äter, särskilt när vi sväljer snabba kolhydrater. Först suger insulinet upp all glukos, därefter lagras glukos som glykogen i långa kedjor i lever och muskler. Insulin lagrar också fett och blockerar fettförbränning i något som kallas lipolys. Äter man för mycket snabba kolhydrater blir insulinet sämre på att lagra undan glukos och risken ökar att man utvecklar diabetes typ 2. Ett sätt att motverka detta är fasta. I en studie fick försökspersoner äta under 4 timmar och fasta under 20 timmar. De skulle äta lika många kalorier som vanligt, det viktiga var att de inte åt något på 20 timmar, vilket försatte cellerna i sparläge. Det visade sig att personerna höll sin vikt, men det viktiga var att de ökade sin insulinkänslighet rejält. Genom att fasta får insulinsystemet  tid att återhämta sig. Det är viktigt i en tid då var och varannan drabbas av diabetes.


En studie från 2012 har gett ytterligare stöd för hypotesen att det är viktigt när man äter. Forskarna lät några möss äta hur de ville och en annan grupp äta under 8 timmar och fasta i 16 timmar (16/8-fasta). De möss som fastade åt lika många kalorier men vägde 28 % mindre än mössen som åt när de ville och de hade mycket bättre fysik. Forskarna tror att fastan aktiverar enzymer i levern som bryter ner kolesterol till garvsyra, vilket ökar aktiviteten av brunt fett - en typ av fett som omvandlar kalorier till värme. Fastan bränner alltså fett. Bokstavligen. Dessutom stänger levern av produktionen av glukos under flera timmar, vilket sänker blodsockret. Glukosen används istället till att återställa skadade celler och skapa nytt DNA, vilket minskar kronisk inflammation som är inblandat i en rad sjukdomar som cancer, stroke och Alzheimer.

Fasta och hjärnan
En annan viktig effekt av fasta är att det påverkar hjärnan genom att öka produktionen av mirakelämnet bdnf, brain derived neutrophic factor. I studier på möss - som var genetiskt predisponerade att drabbas av Alzheimer - såg man att bdnf sköt upp sjukdomen till slutet av livet. Bdnf bidrar också till nybildande av hjärnceller i hippocampus, ett område som är viktigt för minnet. Denna effekt beror kanske på att det var viktigt att vara smart när det blev ont om mat. De som inte utökade sin kognitiva förmåga dog ut när det blev svält. Brist på föda tvingar djur och människor att vara påhittiga och hitta vägar ur svälttillståndet, som nya matkällor eller att minnas var det fanns mat. Bdnf gör oss dessutom på bättre humör och motverkar depression, åtminstone på möss som fick bdnf insprutat rakt in i hjärnan.

För att undersöka om du blivit mer skärpt av fasta kan du göra testet (som Michael Mosley tipsar om i sin bok) nedan före fasta och sedan efter några månaders fasta. Det dröjer några veckor innan bdnf bidragit till att stamceller blivit nya fräscha hjärnceller.

Testet kräver att du aktiverat javascript. Du kan göra testet anonymt genom att klicka på länken Continue Anonymously till höger när du ska visa resultatet. Testet går ut på att du ska ange den färg du ser och inte den färg som står genom att trycka b för blue, y för yellow, o s v. Man måste trycka 20 gånger och sedan kan man sluta när man vill. Jag tryckte 40 gånger och fick inte 100 procent ;) 



Jobbklassikern - löpningen
Bansträckningen för jobbklassikern ändrades i sista stund till två varv runt Norra berget. Jag hade aldrig sprungit där förut, men alla talade om den långa, grymma backen upp mot berget. Den var tung. Man stod nästan still på krönet. Jag sprang de 10,9 kilometrarna på 50,57, vilket gav en kilometertid på 4:42/km. Benen kändes bra. Jag fick inte ont någonstans. Jag kom åtta och är nu trea sammanlagt i jobbklassikern. Det är jag rätt nöjd med. Nu väntar en cykeltävling den 24 maj och sedan simning den 30 augusti. Målet är att behålla pallplatsen. Jag har aldrig tävlat i vare sig cykel eller simning förut 
(oj vad jag ska simma i sommar) så det ska bli både roligt och spännande :)


Några andra inlägg om fasta:

Periodisk fasta
Jag fortsätter fasta
Allt om periodisk fasta - varianter (del 2 av 3) 

Allt om periodisk fasta - praktiken (del 3 av 3) 
Fasta och ungdomens källa


tisdag 29 januari 2013

Träning föryngrar cellerna

En människa är uppbyggd av celler. I cellernas kärna flyter kromosomerna omkring. Kromosomerna består av långa trådar av DNA - vår arvsmassa. Varje gång en cell delar sig måste denna arvsmassa kopieras. De enzymer som utför kopieringen skapar dock alltid en lite kortare sträng av DNA. En bit kastas helt enkelt bort. Strängen blir kortare för varje delning. För att undgå att cellen förlorar viktig genetisk information vid celldelning består slutändarna av DNA-tråden därför av långa upprepade sekvenser utan genetiska information, så kallade telomerer. De är ungefär som ändarna på skosnören. De slits ut. Efter omkring 50-70 delningar räcker inte telomererna till längre och cellen dör (apoptos). Ju längre telomerer, desto fler delningar klarar cellen av, vilket har betydelse för vävnadens regenererings- och läkningsförmåga. Längden på telomererna kan därför sägas vara en markör för cellens biologiska ålder. 


Det röda mössorna längst ut på kromosomerna är telomerer
Spring dig yngre
I en tysk studie från 2009 tittade man på några grupper av män och kvinnor och delade in dem i en yngre och en äldre grupp bestående av både aktiva och stillasittande personer. Den aktiva unga gruppen bestod av professionella löpare i 20-årsåldern som sprang drygt 70 km per vecka. Den aktiva äldre gruppen bestod av löpare i 50-årsåldern som sprang omkring 80 km i veckan.

När forskarna undersökte kromosomerna hos både aktiva och stillasittande unga såg man att telomererna var lika långa. Det var inte så förvånande eftersom de inte hade levt tillräckligt länge för att få sina telomerer bortklippta. När forskarna sedan mätte telomererna hos de äldre individerna fick man dock ett annat resultat. De stillasittande äldre hade telomerer som var i genomsnitt 40 procent kortare än hos de stillasittande yngre, vilket tyder på att de äldre personernas celler hade åldrats 40 % sedan de var runt 20 år. Men telomererna hos de äldre löparna var endast 10 % kortare än hos de unga löparna. Cellernas åldrande hade alltså saktat ner med omkring 75 %. På cellulär nivå motverkar alltså löpning åldrande. Vi löpare är lite yngre än vi är. 



Indiern Fauja Singh meddelade nyligen att han slutar springa om några veckor, 101 år gammal. Han började när han var 89 år. Det är aldrig försent att förlänga sina telomerer.

Forskarna tror att träning aktiverar telomerase, ett enzym som bygger på och förlänger telomererna och delvis motverkar förslitningen. Man springer för livet.

Trötthet, stress och telomerer
Man kan också förkorta sina telomerer i förtid. I en sydafrikansk studie har man kunnat visa att idrottare som är övertränade och visar symptom som försämrad fysisk prestation, kronisk trötthet, ständig träningsvärk, muskelstelhet och utebliven anpassningsförmåga till träning, har signifikant kortare telomerer än idrottsmän i en kontrollgrupp. I en annan studie på kvinnor som utsatts för stress under en längre tid såg man att deras telomerer var mycket kortare än hos kvinnor som inte utsatts för samma stress. Orsakerna till förkortningen är förmodligen likartade, oxidativ stress och inflammationer. För den första gruppen kanske man ska rekommendera återhämtning och för den andra gruppen löpning.

Långa telomerer ger många födelsemärken
Eftersom det krävs ett flertal celldelningar för att ett födelsemärke ska bildas indikerar många födelsemärken att man har celler som kan dela sig flera gånger, vilket ju är omöjligt utan långa telomerer. Några forskare vid King’s College London bestämde sig för att undersöka denna hypotes och mätte telomererna och räknade prickar på 900 tvillingpar. Man fann ett klart samband mellan antalet födelsemärken och längden på telomererna. De som hade fler än 100 prickar hade längre telomerer än de som hade färre än 25. Skillnaden mellan grupperna motsvarade 6-7 års åldrande. 



Man kunde också se att i de få fall där tvillingar skilde sig åt när det gällde hur mycket de tränade, så hade den som tränade mycket längre telomerer. Skillnaden motsvarade omkring 10 år. Arv är inte allt. Å andra sidan är risken att drabbas av cancer lite större om man har långa telomerer. Allt tycks ha ett pris.

Evigt liv?
I teorin skulle man kunna skapa celler med evigt liv genom att manipulera enzymet telomerase som förlänger kromosomernas telomerer. Men naturen är - tyvärr - långt före oss. Cancerceller kan dela sig i evighet genom att utnyttja telomerase. Ett exempel är cellprovet från Henrietta Lacks på 50-talet som nu finns på laboratorium runt om i världen. Dessa celler väger nu tillsammans flera miljoner ton!

Tack vare kunskapen om telomerer kanske vi en dag kan bota cancer genom att stoppa enzymet som håller cellerna vid liv. Kanske man t o m kan programmera om processerna så att telomerase ger cellerna evigt liv. Den som lever tillräckligt länge får se. Man får springa så länge.

Förutom cancerceller finns det en annan typ av celler som kan dela sig i evighet: bakterier (och arkéer). Deras kromosomer är slutna i en cirkel (de flesta i alla fall) och kan därmed inte förlora den yttersta ändan av DNA när de delar sig. 
 

torsdag 13 september 2012

Cancer, socker och mjölksyra

Nu har det gått tre veckor sedan jag slutade äta socker och minskade på intaget av snabba kolhydrater. Bortsett från tre sociala tillfällen, har jag lyckats. Jag känner inget sockersug. För min del handlar det snarare om vanor än beroende och nu när jag är medveten om vad jag väljer, då avstyr jag kakor och godis innan de kommer för nära. Jag blir lite retad och frestad, men det härdar bara karaktären. Jag tror att jag kommer att fortsätta med det här. Dumt nog vägde jag mig inte innan, men jag tycker att jag ser lite smalare ut och jag tycker att jag känner mig ganska pigg, bortsett från den årliga ”höstdepressionen”. Bristen på motivation har inget med socker att göra. Det beror på andra saker. Jag har tagit till mig råd och jag tvingar mig ut och träna. Efteråt känns det bra, men nästa gång känns det lika jobbigt igen. Fast det går över. Det gör det varje höst. Synd att den här hösten började så tidigt bara.

Mjölksyra
Jag fick ett tips om en kommande bok som ska gå på djupet med mjölksyran. Det lät intressant eftersom det nästan inte finns något inom träningslära som är så missförstått som mjölksyra. Det heter inte ens mjölksyra, utan laktat. Laktat är bara mjölksyra när det bundit sig med en proton. Men jag skriver mjölksyra lite här och där för det känner de flesta till. Fast jag menar laktat :).
Laktat. Källa Wikipedia
Boken, som ännu inte är utgiven, heter The Exercise and Medicine Bible och är skriven av Dr Matthew L. Goodwin som har studerat laktat under flera år, bl a tillsammans med George A. Brooks. I en artikel i letsrun.com delar Dr Goodwin med sig av en del av det som han kommer att ta upp i boken, bl a några myter som rör mjölksyra.

Sportjournalister och tidningar upprepar gamla myter, som att mjölksyra orsakar träningsvärk, ger en brännande känsla i musklerna och att det är en giftig restprodukt som skapas i frånvaro av syre. Men otaliga studier visar tvärtom att laktat är ett utmärkt bränsle för muskler och hjärna och laktat får oss att orka mer och tänka bättre. Dessutom kanske laktat kan motverka cancer.

Laktatskyttel och intervaller
Jag har skrivit om myterna som omger mjölksyra tidigare så jag ska inte upprepa det. Men en sak som Dr Goodwin tar upp som jag inte skrivit om förut är George A. Brooks hypotes om lactate shuttle, som numer är så pass verifierad att man kan kalla den en teori med hög evidens. Enligt gamla skolböcker fraktas allt laktat som bildas i musklerna till levern där det omvandlas till glukos för att sedan skickas tillbaka för att bli ny energi. I själva verket flödar laktat i alla möjliga riktningar i något som kallas laktatskytteln eller mjölksyreskytteln.

Laktatskytteln fungerar så här: När vi springer skapas energi genom glykolys, där en glukosmolekyl (socker) bryts ned till två stycken pyruvatmolekyler. I denna reaktion - som inte kräver något syre (anaerob) - bildas ATP som kan användas till att spänna muskler och NADH som skickas vidare till elektrontransportkedjan och skapar lejonparten av kroppens energi. De båda pyruvatmolekylerna tar sig in i mitokondrierna där de i mötet med syre (aerob) bildar energi. När vi kör riktigt hårt - typ intervaller - hinner inte cellerna använda allt pyruvat och det uppstår ett överskott av både pyruvat och sura vätejoner. Pyruvatet kan då binda till en vätejon och bilda laktat. Laktat motverkar således försurning av muskeln. Laktat flödar sedan via ett nätverk av kanaler över till andra muskelceller, som kan använda laktat för att bilda energi i form av ATP i sina mitokondrier, eller bygga upp ett lager av glykogen för kommande arbete. En del laktat flödar också till levern (cori-cykeln) där det blir glukos igen. 


På detta sätt kan laktat transporteras till andra vävnader i kroppen och användas som bränsle både lokalt och i avlägsna vävnader, som hjärtat och hjärnan. Enligt en dansk studie är det framför allt laktat som ger hjärnan energi under hårt arbete. Även hjärtat ökar upptaget av laktat under hård fysisk ansträngning. Ju oftare man tränar hårt, desto bättre blir dessa transportvägar. Det är därför som intervaller, som t ex 10-20-30-, tabata- och backintervaller, är så bra träning. Intervaller skapar en bättre infrastruktur - ett starkare nätverk - för transport av och förbränning av laktat. Faktum är att under träning så använder kroppen mer laktat än glukos genom att de celler som skapar ett överskott exporterar detta till celler med ett underskott av laktat. Kroppen är ett ekonomiskt system som utvecklats under miljontals år. Utan mjölksyra skulle vi inte orka så mycket som vi faktiskt gör.

Socker och cancer
Goodwin är läkare och har intresserat sig för laktat och cancer. Cancerceller älskar socker. 1931 fick Otto Warburg nobelpriset för att han visade att cancerceller har en annan metabolism än normala celler och att de utnyttjar socker för sin tillväxt. Genom att minimera intaget av socker minskar man alltså näringstillförseln till cancercellerna. Men det är inte bara cancerceller som gillar socker. Det gör alla celler.

                                          Feed me!                       Varsågod!


Det fanns många anledningar till att jag slutade äta onödigt socker för snart en månad sedan, men en orsak var att jag inte vill göda eventuella cancerceller. Socker orsakar förmodligen inte cancer, men sockret kanske håller liv i cancercellerna sedan de uppkommit i en mutation. Det finns en del studier som pekar på det. Man kan påverka risken att drabbas av vissa cancerformer, men mutationer är till sin natur en slump. Vem som helst kan drabbas när som helst och sannolikheten ökar med tiden.


I ett experiment från 1988, som Goodwin tar upp, prövade man att ta bort tillförseln av glukos (socker) till hjärnvävnad, vilket ledde till att synapserna upphörde. Sedan delade man in vävnaden i två olika grupper och gav en av dessa laktat, vilket ledde till fullständig återhämtning. Detta experiment visade att laktat kan ersätta glukos som hjärnbränsle. Med utgångspunkt från detta experiment har Goodwin och hans kollegor testat att stänga av tillförseln av glukos till cancerceller medan de ger laktat till friska celler, något de kallar lactate-protected hypoglycemia (LPH). Forskarna hoppas att man ska kunna svälta ihjäl cancer på detta sätt.

En ny svensk bok om träning och fysisk hälsa 
Synen på mjölksyra håller sakta men säkert på att svänga. Jag läste nyligen en bok av Dan Andersson som heter Fysisk aktivitet: vägen till bättre hälsa och ett rikare liv. Jag tror att det var första gången jag läste i en svensk bok att synen på mjölksyra kanske måste omvärderas. Boken är för övrigt mycket pedagogisk med bilder och illustrationer på nästan varje sida och jag tycker den ger en utmärkt introduktion till den som vill lära sig mer om träning och motion.


Ultralöparen, vetenskapsmannen och författaren Bernd Heinrich medverkar i boken. I en intervju med författaren säger den 71-årige löparen:  "I do actually feel more vigorous now than ever..." Foto: Jaime Jacobsen (bilden lånad från Dan Anderssons bok Fysisk aktivitet: Vägen till bättre hälsa och ett rikare liv).