Att åldras som en fladdermus

Fladdermöss är intressanta på många sätt. De sover hängandes upp och ner. De ”ser” med ljud. Deras samhällen är känsliga för epidemier och de är därför noga med social distansering. De stannar hemma i grottan när de är sjuka för att inte smitta andra.

Men det kanske mest intressanta med fladdermöss är att de lever extremt länge. Det finns ett samband mellan en arts storlek och livslängd (för individer inom arten är relationen den omvända). Stora kroppar har lägre ämnesomsättning, bättre skydd mot cancer och mot åldrande.

Om man kompenserar för storleken lever fladdermöss mycket längre än andra däggdjur. En delförklaring kan vara att de går i vinterdvala. Men det kan inte vara hela förklaringen eftersom andra däggdjur också går i vinterdvala.

Fladdermöss lever längre än andra djur. Foto: Nenad Milosevic / Unsplash

En ny studie pekar istället på cellernas förmåga att återvinna sina egna komponenter, så kallad autofagi, fungerar bättre hos fladdermössens än andra däggdjur.

Sedan det första livsformerna uppstod har livet utvecklat olika former av autofagi för att öka chansen att överleva. I huvudsak handlar det om att ett membran omsluter en skadad cellkomponent som markerats för återvinning. Denna amöbaliknande avfallsklump smälter sedan samman med ett lysosom som innehåller nedbrytande enzymer. Avfallet bryts ner i sina beståndsdelar och det som kan återanvändas skickas ut till cellens proteinfabriker.

I takt med att du blir äldre minskar cellernas förmåga att använda detta maskineri. Cellerna blir fulla av avfall och skräp. Genom periodisk fasta eller träning kan du stimulera signalvägar för autofagi, men det verkar vara något som fungerar av sig själv hos fladdermöss.

I den nya studien upptäckte forskarna att den uppsättning mRNA som kan kopplas till autofagi ökade med stigande ålder hos fladdermöss, men inte hos möss och människor. Forskarna lyckades identifiera 10 gener hos fladdermössen kopplade till autofagi. Av någon anledning har fladdermössen förädlat denna livsförlängande egenskap mer än andra djur.

Ytterligare studier där man överför generna till andra djur kanske visar om autofagi är en av nycklarna till ett långt och friskt liv. Eller så visar det sig att det handlar om att sova hängandes upp och ner:)

Foto: Sally Dixon / Unsplash

Ribosomer - cellens proteinfabriker

Hur kommer det sig att kod i form av DNA blir du? Det är såklart en komplicerad process, men jag tänker skriva så enkelt som möjligt och utgå från ribosomerna. Det är där det händer. Det är där kod blir kött.

Den centrala dogmen inom genetik är information flödar från gen till protein. Inte tvärtom. Gen blir protein och protein prövas i verkligheten och om proteinerna fungerar bra ökar chansen att genen lever vidare. Om proteinet minskar sannolikheten att överleva kommer genen att sållas bort. Det är alltså en mycket långsam process. Det var Darwins upptäckt. Giraffer fick inte längre halsar av att sträcka på proteinerna, de fick längre halsar av att de gener som sträckte lite extra på proteinerna hade en större sannolikhet att fortplantas till nästa generation.

Kodens bokstäver

DNA skrivs med bokstäverna ACTG och en sekvens på tre sådana bokstäver motsvarar en aminosyra som i sin tur är proteinernas byggstenar. A binder till T och C till G, så en kodsnutt ACC översätts till TGG. Men DNA ligger instängt och inslingrat i kromosomer djupt inne i cellkärnorna. Hur kommer proteinerna ut i kroppen?

Först och främst krävs en sorts kod som kallas mRNA (budbärar-RNA). Det liknar DNA, förutom att RNA använder uracil (U) istället för tymin (T). En bit mRNA tar sig in i cellkärnan och kopierar ett stycke DNA tills den kommer till en sekvens som säger stopp. Exempelvis kan den kopiera DNA-koden TACATA till mRNA-koden AUGUAU. Därefter tar mRNA med sig kopian ut ur cellkärnan till något som kallas ribosomer. Ribosomen är en fabrik som tillverkar protein.

Ribosomer

När mRNA anländer till ribosomen trycks tre bokstäver i taget in i ribosomfabriken. Där skannas mRNA-koden. I vårt exempel AUG. Runt om i cellen flyter aminosyror som du fått i dig via maten. De fångas upp av molekyler som kallas tRNA (transfer-RNA). tRNA har korta kodsnuttar med bara tre bokstäver som kan hålla en aminosyra. En tRNA med koden UAC håller aminosyran metionin. Den passar ihop med mRNA-koden AUG (G = C och U =A). Därmed sätts aminosyran fast som första länk i proteinkedjan. Nästa treställiga kod i mRNA är UAU. Den passar ihop med tRNA-koden AUA som håller aminosyran tyrosin. Därmed har ribosomen fogat samman två aminosyror. I mitt exempel är det bara två aminosyror, men i verkligheten är det många fler. 

När ribosomen når ett treställigt stopptecken i mRNA släpper ribosomen proteinet. Proteinet formas och böjs till av ett annat protein som kallas chaparoner. De viker kedjan av aminosyror. Formen på ett protein avgör dess funktion. Proteinerna skickas vidare till cellernas golgiapparater som lagrar dem i väntan på transport till lämpligt ställe.

Ju fler ribosomer, desto fler proteiner kan du skapa. Genom att använda musklerna du har aktiverar du signalvägar som i slutändan leder till fler ribosomer och starkare muskler. 

Video:

Läs mer om kroppens fem byggstenar på Hjärnfysikbloggen.