Årets julbord

För två veckor sedan åt jag julbord med mina kollegor på Knaust hotell. Det var såklart jättegott och jag ville pröva allt - det ju trots allt var julbord. Det är bara jul en gång om året, mumlade jag till mig själv och hämtade en tallrik till. Alla var säkerligen mätta och belåtna efter varmrätterna; trots det drogs vi till efterrätterna som om det fanns en extra mage bara för efterrätter. Jag åt ...


Läs mer ...

Varning för julen och en liten jultävling

Nästa vecka börjar årets farligaste vecka. Det tror svenskarna själva också. 38 procent tror att de ska gå upp mer än två kilo under julveckan. Förväntningarna stämmer också ganska bra med utfallet: förra året gick var fjärde stockholmare upp mer än 3 kilo under julhelgen. På 20 år skulle en sådan viktuppgång innebära 60 kilo extra. De flesta lyckas dock kapa en del av viktuppgången, men bara en del av den. I snitt går svensken upp ...

Läs mer ...

Tur man är glömsk

Dags för start. Det är maraton. Du står tillsammans med tusentals andra förväntansfulla löpare. Stämningen är hög. Glädje och glömska. Några timmar senare är alla tysta och sammanbitna. Ingen minns - ingen vill minnas - att det gör ont att springa ett maraton. Tånaglarna lossnar, buken krampar och benen värker. Efter drygt tre timmar springer du i mål, vinglar runt en ...

Läs mer ...

Hjärnor som krymper

I nordöstra Mexiko lever två varianter av den mexikanska grottetran (Astyanax mexicanus). Den ena är silvergrå, har stora ögon och lever i näringsrika floder med mycket mat. Den andra är nästan färglös, saknar ögon och lever i mörka näringsfattiga grottor.

Grottetror. Från Wikipedia.

Vid något tillfälle tillbaka långt tillbaka i tiden fastnade några grottetror i en kalkstensgrotta i nordöstra Mexiko. Det fanns inget sätt att ta sig tillbaka till floden, så fiskarna tvingades att anpassa sig för att överleva. I mörker finns inga färger, så fiskarna tappade färgen. De förlorade även sin syn, och ögonen krympte och försvann till slut helt och hållet. Efter några tusen år hade de anpassats till sina respektive livsmiljöer. Ett bevis för att evolutionen är något som pågår hela tiden.

Hur de grottlevande fiskarna förlorade sina ögon har inte haft något riktigt bra svar. Men nu har kanske några forskare hittat svaret. Eftersom det finns två varianter av samma art - samt en hybridform - kunde forskarna jämföra deras energikostnad. De isolerade fiskarnas hjärnor och ögon och mätte syreförbrukning. De visade sig att de flodlevande fiskarna med ögon använde 15 procent av sin totala energiomsättning till att bearbeta synintryck. Deras hjärnor var dessutom 30 procent tyngre. Hybriderna låg mittemellan.

Den grottlevande grottetran förlorade färg och ögon - samt mellanhjärnan där synbarken sitter - för att säkerställa sin överlevnad i underjorden. Den blev istället mer beroende av lukt och smak och utvecklade en mer avancerad förmåga att upptäcka förändringar i vattenrörelser. De saknade även dygnsrytm, vilket sparar energi. Allt detta gjorde att de klarar sig med en hjärna som nästan är en tredjedel mindre.

Sammantaget står hjärnan för cirka 23% av ämnesomsättning hos de flodlevande fiskarna, jämfört med bara 10% hos de grottlevande fiskarna.

Krymper även våra hjärnor?
Människans hjärna har också anpassat sig till nya omständigheter. De första hominiderna hade en hjärna som inte var större än 600 kubikcentimeter. Nu - några miljoner år senare - är en hjärna i snitt 1350 kubikcentimeter. Men för 10 000 år sedan var en hjärna i snitt 1500 kubikcentimeter. Våra hjärnor har alltså krympt med 10%, ungefär jämförbart med en tennisboll. Vad beror det på? Beror det på att livet som jordbrukare är mer förutsägbart jämfört med att vara jägare och samlare? Vi behövde inte längre lika mycket hjärnkraft när arbetet, maten och miljön blev alltmer lika och förutsägbara? En jägare och samlare måste hålla reda på tusentals växter och djur och lagra all kunskap i minnet.

Vad betyder det nu att vi lägger alltmer av våra minnen på externa diskar som finns i moln omkring oss? Vi återkallar minnen genom att se fotografier och vi försöker inte minnas det vi har på tungan - det som kallas för att gubbgoogla - utan googlar direkt efter svar. Det kanske finns utrymme för att minska våra hjärnor ytterligare?

Hjärnan gillar variation
När man springer riktigt extrema ultralopp minskar hjärnans storlek med 6%. Det visar en studie där forskare följt 44 löpare som sprungit Trans Europe Foot Race - ett 4500 km långt lopp. Forskarna tror att hjärnan krymper som ett sätt att anpassa sig till minskade intryck. Löparna ser bara väg och asfalt så långt ögat når - dag efter dag i två månader. Efter målgång återhämtar hjärnorna sig och växer ikapp. Men det finns människor som lever som om de sprang efter en lång väg dag efter dag. De förlorar inte synen, men kanske tappar de förmågan att se allt de skulle kunna se.



Läs mer om hjärnan och löpning på Hjärnfysikbloggen ...

Vi sitter för mycket och andas för lite

För två månader sedan twittrade många om en studie som påstods gå på tvärs mot rådet att stå upp och jobba. Det var inte sittandet, utan brist på rörelse, som var problemet enligt forskarna. Så kan man då sitta lugnt? Nej, jag tror inte det. Dels finns det metodologiska problem med studien, dels finns över 10 000 publikationer som kopplar sittande till dålig hälsa och så sent som nyss kom ännu en studie som kanske skrämmer upp de ...

Läs mer ...

Hjärtat slår för dig

Jag är skeptisk till mycket, men jag tror på kunskap och att man bör välja det som ger mening. Kunskap eliminerar inte alla skadliga beteenden, men påverkar tillräckligt mycket för att det ska vara värt att läsa resten av den här artikeln.

Två sidor av stress
Alla vet att stress är farligt. I en studie följde man 30 000 personer i 8 år med avseende på stressfaktorer ... 

Läs mer ...

Starka vader förlänger steglängden

En oundviklig följd av att man åldras är att man blir långsammare. Om man försöker kompensera det genom att öka mängden löpträning, ökar risken för skador. Men enligt en ny studie räcker man längre som löpare om man stärker musklerna i underbenen. Det är nämligen inte stegfrekvensen som förändras, utan steglängden. För varje år, tar vi lite kortare steg. Det kan åtgärdas med styrketräning.

I studien såg man att äldre löpare hade i snitt samma stegfrekvens som de yngre, omkring 165 steg/minut. Men de tog kortare steg. Eftersom hastighet ...

Läs mer ...

Kan man träna för mycket?

Bara för att något är bra, betyder det inte att mer är bättre. Mer träning är bättre än lite, men till slut når man en gräns. Frågan är bara var den gränsen går. Enligt en ännu ej publicerad studie - när den publiceras kommer den säkert i kvällspressen - ligger den gränsen på 55 km löpning. Men ni som springer mer än så behöver knappast vara oroliga. Det viktiga är att ha koll på meningen med livet.

Det finns flera studier …
I studien jämfördes 169 erfarna uthållighetsidrottare mot en kontrollgrupp på 171 stillasittande personer. Jämfört med kontrollgruppen, fann forskarna högre nivåer av kalcium i kranskärlen hos idrottare som sprang mer än 55 km ...

Läs mer ...

Fysisk aktivitet föryngrar cellerna

När vi springer förlänger vi sannolikt cellernas livslängd. Nästan all sorts fysisk aktivitet kan bromsa åldrandet djupt inuti våra celler, visar en ny studie. Det är särskilt viktigt för personer mellan 40 och 65 år. Det är då sambandet mellan löpning och föryngring ...

Läs mer ...

Alla magar är olika

I veckan publicerades en ny studie i tidskriften Cell som visar att det inte finns någon diet som passar alla. Alla människor är olika och faktorer som tarmflora och livsstil gör att alla reagerar olika på mat. I studien koncentrerade man sig på hur mat påverkade blodsockret, eftersom höga nivåer av blodsocker är en välkänd riskfaktor.

Studien visar att det finns en stor variation. För vissa steg blodsockernivån mer av sushi än av glass. Genom att samla ...

Läs mer ...

James Bond gör dig fet

Kan man skylla den begynnande gubbmagen på James Bond? Ja, kanske. När vi ser spännande och engagerande filmer, är risken stor att vi äter mer mat med mycket energi. Så fort det blir spännande, sträcker hjärnan ut händerna - utan att vi vet om det - och grabbar tag i en näve snacks som kan vara bra att ha till den kommande kampen. Men kampen kommer inte. Den sker någon annanstans och är inte ens på riktigt. Men det fattar inte hjärnan, som byggts upp i lager på lager under miljontals år. Det tunna lagret längst ut i hjärnan förstår att det handlar om fantasier, men de äldre strukturerna djupt ner i hjärndjupen tar livet mer på allvar och ibland ...

Läs mer ...

Löpning mot stress och depression

Det är sedan länge känt att fysisk aktivitet skyddar hjärnan vid stress och depression, även om orsakssambanden bakom motion och psykisk hälsa inte är helt klarlagda. Forskare vid Karolinska Institutet visade dock nyligen på ett intressant samband i enstudie som publicerades i den ansedda tidskriften Cell. Studien visade att vältränade muskler renar blodet från ämnen ...

Läs mer ...

Flest och längst steg vinner

Finns det en optimal mängd steg per minut? Troligtvis är svaret ja, men det är också sannolikt att antalet varierar mellan olika löpare och för samma löpare vid olika tillfällen. Människan är inte en maskin som man ställer in på olika lägen, utan en organism som anpassar sådant som steglängd och frekvens till omgivningen och till sin egen förmåga.

En löparekvation
När jag springer lyfter jag benen omkring 175-180 gånger i minuten. Det är inget jag tänker på, förutom när jag springer nedför då jag försöker lyfta benen så fort jag kan. Säg att steglängden är en meter. Det ger 180 meter i minuten, eller 10,8 km/timmen. Skulle jag öka steglängden med 20 cm och bibehålla frekvensen, skulle jag komma ...

Läs mer ...

Fotboll och hjärnor

Vad är skillnaden mellan en bra spelare i allsvenskan och de bästa fotbollsspelarna i världen? Svaret på den frågan hittar man förstås i hjärnan. I en svensk studie kom man fram till att de bästa fotbollsspelarna hade hjärnor som var utrustade med välutvecklade exekutiva funktioner.

De exekutiva hjärnfunktionerna avgör förmågan att anpassa sig till nya situationer, att förändra sitt spel efter - och i förhållande till - hur andra spelare och motståndare rör sig. Det är det som avgör det som också kallas ...

Läs mer ...

Hjärnan älskar löpning

De senaste åren har det kommit massor av forskning som visar att löpning förbättrar hjärnans funktion. Hjärnan älskar helt enkelt löpning. Företag som ligger i framkant, som t ex Google, utnyttjar redan denna kunskap. Google är beroende av fungerande hjärnor för sin framgång och uppmuntrar därför de anställda att springa. Det är inte i första hand friskvård, utan företagsutbildning och företagsförädling.

Det allra bästa är att springa ...

Läs mer ...

Kryddor mot kramp

Kan chili, ingefära och kanel stoppa kramp en gång för alla? Nya preliminära studier visar att ett preparat - som baseras på dessa kryddor - stimulerar jonkanaler som tycks blockera uppkomsten av kramp. När försökspersonerna tagit preparaten upplevde de att krampernas intensitet minskade ned till en tredjedel, jämfört med placebo. Effekten varade i ca åtta timmar.

Det lovande preparatet har tagits fram av två amerikanska professorer, Rod MacKinnon - som fick nobelpriset i kemi 2003 - och av en professor i neurobiologi som heter Bruce Bean. Intresset för kramp väcktes efter att de själva drabbats av kramp under en gemensam kanottur. Efter det började de söka ... 

Läs mer ...

Tolv steg till en ny vana

I veckan höll jag en föreläsning för CGI i Sundsvall om hur man byter vanor. Det blev en rolig föreläsning med mycket engagerade och kunniga åhörare. Det bästa var att så många var nöjda efteråt och det nästbästa var att jag fick en ny träningsväska som present. Jag slängde min gamla träningsväska på vägen hem. Den hade jag släpat runt på av gammal vana i flera år. Båda dragkedjorna till ytterfacken var trasiga och den höll nätt och jämt samman. Jag vet inte hur mycket saker jag tappat längs vägarna de senaste åren.

Hur man skapar nya vanor
När jag satte samman föreläsningen fick jag det till att det krävs tolv steg för att ändra en vana men det är lite godtyckligt. Jag skulle kunna ta elva eller tretton steg också. Tolv steg påminner ...

Läs mer ...

Sex mentala tips för löpare

Varför ger man till slut upp och stannar eller saktar ner? Beror det på att kroppen inte orkar längre, eller sitter det i huvudet. För 20 år sedan hade de flesta sagt att vi saktar ner och ger upp för att benen fylls med frätande mjölksyra, men den hypotesen har allt färre anhängare. I mitten av 90-talet presenterade så Tim Noakes sin teori - The Central Governor - om att det är hjärnan som avgör hur mycket vi orkar. Efter några år av debatt tycks nu de flesta hålla med om att det är hjärnan som styr och att det är den som till syvende och sidst avgör våra prestationer.

Den psykobiologiska modellen
De senaste 5-6 åren har Samuele Marcora utvecklat en ny spännande hypotes som kallas den psykobiologiska modellen. Enligt denna modell är det vår upplevda ansträngning som begränsar oss, och den upplevda ansträngningen är i sin tur medvetandet om hur hjärnan driver ...

Läs mer ...

Är långa intervaller bättre än 4 x 4-intervaller?

Jag springer i första hand för att hålla mig fysiskt och mentalt frisk och stark, för så länge jag är frisk och stark kan jag springa. Så jag springer för att kunna springa, kan man säga. Eftersom löpning gjorde oss till människor, tror jag att löpning har ett värde i sig och att det – inte minst utmanande traillöpning – är den bästa hjärngympan som finns. Löpningen gör mig dessutom till en bättre människa. Nåväl, jag ska inte skriva mer om det. Det blir alldeles för långt. Det blir ett kapitel i min otroligt spännande bok istället. Det finns annat att skriva om, som t ex ett kort inlägg om långa intervaller.

Intervallkampen

Jag springer oftast lugna pass. När jag tränar de lågintensiva passen brukar jag följa Maffetones formel (träningspuls = 180 – ålder). Det är inte särskilt komplicerat, och det finns personer som blivit bäst i världen på att springa enligt Maffetones modell – lågintensiva pass, aeroba cykelintervaller och snabb neuromuskelär löpning i nedförsbackar. Men jag vill gärna springa hårdare intervaller också, och enligt teorin om polariserad träning – som har starkt vetenskapligt stöd – bör omkring 20 % av all träning bestå av hårdare pass.

I flera år har jag föredragit 4 x 4-intervaller, eftersom en stor metastudie – som gick igenom och sammanfattade resultatet av 43 intervallstudier – visade att just 4 minuter var nära idealet; men nu är jag inte så säker på det längre. Orsaken till det är en studie som är gjord av amerikanen Stephen Seiler och hans kollegor i Norge. Seiler har ägnat en hel del av sin tid i Norge åt att studera hur löpare, cyklister, skidåkare, roddare och simmare faktiskt tränar. Han drar alltså slutsatser genom induktion: d v s från observation till slutsatser och teori. Med utgångspunkt från denna teori kan man nu göra experiment och dra vissa deduktiva slutsatser rörande t ex intervaller.

Stephen Seiler

Seilers studie hade följande upplägg: 36 vältränade 40-åriga cyklister fördelades slumpmässigt på fyra olika träningsprogram:

Träningsprogram 1: 5-6 långsamma pass i veckan

Träningsprogram 2: 4 x 16 minuter, 3-minuter vila, 2 ggr/vecka 

Träningsprogram 3: 4 x 8 minuter, 2-minuter vila, 2 ggr/vecka 

Träningsprogram 4: 4 x 4 minuter, 2 minuter vila, 2 ggr/vecka 

Grupperna 2-4 gjorde ytterligare två eller tre lätta pass per vecka så att mängden träning blev lika stor. Personerna följde träningsprogrammen i sju veckor.

Alla försökspersoner blev tillsagda att anstränga sig till 100 procent. Det betyder inte att man ger allt i varje löpning, utan att man springer eller cyklar hela passet så fort man kan. Farten i intervallerna styrdes alltså av upplevd ansträngning.

4 x 4-intervaller – Björgens favorit. Foto: Wikipedia commons, Bjarthe

Forskarnas hypotes var att 4 x 4-intervallerna – som visat sig vara mycket effektiva i flera studier – skulle ge bäst resultat. De är särskilt populära i Norge där de också kallas Maarit Björgen-intervaller. I andra hand trodde forskarna att 4 x 16 – intervallerna, som ligger närmast tempo- och mjölktröskelträning, skulle visa sig effektiva. Men utfallet av studien visade något helt annat.

Det visade sig att vare sig 4 x 4 eller 4 x 16 var bäst, utan det var 4 x 8 – intervaller som gav det bästa resultatet och det med stor marginal. Se tabellen nedan:

Intervall	Upplevd ansträngning	% Max HR	Tid till utmattning	Laktat mmol/L
4 x 16	6,8	88	13,83 min	4,9
4 x 8	7,3	90	22,7 min	9,6
4 x 4	7,9	94	15,84 min	13,2

Tabellen visar att de längre intervallerna gav en lägre upplevd ansträngning och lägre puls än snabbare intervaller. Däremot var det en smula oväntat att 8 minuter långa intervaller var så mycket bättre än både 4 x 4 och 4 x 16 med avseende på tid till utmattning. De som körde i 4 x 8 minuter orkade cykla 7 resp 9 minuter längre i ett test efteråt innan de blev utmattade i jämförelse med de som körde kortare och längre intervaller. Frågan man kanske ställer sig är vad 4 x 6 resp 4 x 10 skulle ge för resultat.

Jag följer fakta

Sen jag läste studien har jag bytt ut 4 x 4-intervaller mot 4 x 8-intervaller. Jag går alltid åt det håll fakta pekar – vetenskap är min kompass och fakta min kompassnål i träningslivet – och den här studien gav ganska tydliga besked åt vilket håll jag ska springa. Om de passar mina gener – det finns alltid individuell variation – så fortsätter jag springa långa intervaller tills nya fakta – från studier eller från mig och mina ben – pekar och vill springa åt något annat håll. 

Edit: Tidigare inlägg om intervaller

Snabbt snabbare med 30/30
4×4-intervaller 

Läs mer ...

Runners high och marijuana

I förra månadens krönika i Runners World skrev jag om runners high och vad som orsakar detta euforiska tillstånd och varför det finns. I veckan kom en studie som bekräftar tankegångarna. Studien visar att endorfinerna sannolikt inte är ensamt ansvariga för runners high. Endorfiner är en av de fyra viktiga lyckokemikalierna i hjärnan, men den euforiska känslan tycks till större del komma från kroppens egna endokannabinoider, en slags kemikalier som binder till samma receptorer som marijuana.

Endorfiner och endokannabinoider
Endorfiner blev populära på 70-talet, då man upptäckte att endorfiner är kroppens egna morfin. De döljer smärta - som kommer efteråt - och de tillerkändes därför också den eufori som löpare kan känna efter och under löpning. Problemet är att endorfiner är stora molekyler. De kommer inte igenom blod-hjärnbarriären och kan därför inte skapa denna känsla, menade många forskare. Andra forskare hävdade dock att det bildas stora mängder endorfiner i hjärnan. Den debatten lär fortsätta ett tag till.

Det som talar för endokannabinoider är att de är små och därmed själva kan ta sig in i hjärnan. Studier visar också att nivåerna av endokannabinoider ökar i blodet hos både djur och människor när de springer.

Lugn och harmonisk av löpning
I den nya studien, som publicerades denna vecka, såg man att råttor som sprang hade förhöjda halter av både endorfiner och endokannabinoider i blodet efteråt. De var också lugnare och tålde smärta bättre.

Men när forskarna blockerade råttornas produktion av endokannabinoider, så att receptorer i deras råtthjärnor inte kunde ta upp molekylerna, var de plötsligt inte lika lugna som tidigare. De var ängsliga och känsliga för smärta.

Foto: Flickr ReneS

När forskarna sedan på samma sätt blockerade råttornas produktion av endorfiner, blev mössen lugna efter löpningen och de kände mindre smärta.

Forskarna drog slutsatsen att det är endokannabinoiderna som är viktigast för att skapa känslan av runners high. I likhet med råttor har människan sprungit för att undkomma fara och för att hitta mat. De som kände mindre smärta och ångest när de sprang, hade en fördel i kampen för att överleva. Naturen har därför skapat ett system av känslor som hjälper oss - både möss och människor - att överleva.

Jag tror dock inte frågan om det är endorfiner eller endokannabinoider som är ansvariga för runners high och känslan av lugn är helt avgjord än. Det är sannolikt en kombination av båda och - när man gräver djupare - ännu mer komplicerat än så.

Läs mer på Hjärnfysikbloggen ...

 

Rödbetor och Härnö Trail

I går sprang jag Härnö Trail, ett testlopp på drygt 21 km inför skarp start nästa år. Det blev ett mycket populärt test. Nästan 200 frivilliga testlöpare hade anmält sig. Jag hade inte laddat speciellt mycket, förutom två rödbetor som jag åt två timmar före start.

Vi hade tur med vädret. Det var en fantastisk utsikt ut med havet på den långa banan och många utmanade passager nedför och uppför branter, förbi skrevor och genom grottor. Det var halt, brant och jobbigt. Extremt teknisk löpning med ...

Läs mer ...

Lungor och syreupptagning

Är det lungorna och mängden syre vi kan svälja som avgör hur uthålliga vi är? Jag tror inte det. Det är förvisso viktigt att andas djupt med magen - det sparar kraft och energi och gör att vi springer mer avslappnat, men med tanke på att vi badar i syre vid havsnivån och att människans lungor konstruerats med en viss överkapacitet, så kan brist på syre knappast vara ett problem. Vi fylls upp med syre enligt fysikens lagar. Genom att trycka ut magen och spänna diafragman, skapas ett lägre tryck i lungorna och luft strömmar in från atomsfären. Det är klart att det kan bli brist på syre, men det sker i så fall längre in i kroppen. Det syre vi andas in, är bara det första steget i en lång kedja och ingen kedja är starkare än sin svagaste länk.

Ingen brist på syre
Vi andas in enorma mängder luft, omkring 7,5 liter i minuten varav 1,5 liter syre. Vid extrem ansträngning kan en toppidrottsman dra i sig 150 liter luft per minut, varav 30 liter syre. Svensk rekord i syreupptagning - som innehas av Lassi Karonen - är dock "bara" 7,2 liter, resten - över 20 liter syre - kommer aldrig till användning i Karonens celler. Det åker in och sedan ut igen. Det är alltså bara en liten del av syret som tränger in i cellerna. Det finns en överkapacitet. Det är slagvolym, hjärtfrekvens, samt muskler och cellandning som begränsar prestationen och över allt detta vakar hjärnan.

Lassi Karonen har kanske inte de största lungorna men däremot den högst uppmätta syreupptagningen i Sverige. 

Vi behöver dessutom inte större lungor, de är redan enorma - kring 100 kvadratmeter om man skulle slita ut ett par lungsäckar, veckla ut dem och hamra ut alla blåsor. I luften är syrets partialtryck 160 mmHg. När syret når lungornas alveoler sjunker trycket till 100 mmHg, eftersom syre strömmar över till syrefattigt blod tills dess blodet blir nästan helt syremättat.

När vi andas ut är syretrycket 116 mmHg, så syrehalten stiger när vi andas ut. Det beror på att det finns oanvänt syre i luftstrupen, vilket förklarar hur det kommer sig att vi kan blåsa liv i folk med mun-mot-mun-metoden. Jämfört med fåglar, som helt och hållet kan kollapsa sin lunga, är våra lungor ineffektiva som blandar ny och gammal luft. Det är kanske därför som fåglar kan flyga tvärsöver öknar och klättra 10 000 meter utan gasmask. Men fåglar kan inte - vad jag vet - göra näbb-mot-näbb-metoden.

Det är koldioxid som styr
Andningen regleras normalt inte av syrehalten i blodet utan av mängden koldioxid. När vi bränner fett och socker måste kolatomer i form av koldioxid ut ur kroppen. Koldioxiden reagerar med vatten i blodet och bildar sur kolsyra. Hjärnan är känsligt för blodets surhetsgrad och det finns receptorer som känner av pH-värdet. Om blodet är surare än normalt, kommer den förlängda märgen i hjärnstammen att aktivera hjärtmusklerna, revbensmusklerna och diafragman. Mer koldioxid pressas då ut ur kroppen och det medför i sin tur att mer syre sugs in och att blodets pH-värde återställs. Det är således mängden koldioxid som styr andningen. Hjärnbryggan, som också finns i den urgamla hjärnstammen, styr hastigheten på andningen. Det är en helt och hållet omedveten process, men kan också kontrolleras medvetet med hjärnbarken - annars skulle man ju inte kunna äta, prata och sjunga. Men försök hålla andan så upptäcker du att det är hjärnstammen som har den egentliga kontrollen. Det går inte att besegra hjärnstammen. Den har simmat, krälat och sprungit runt i hundratals miljoner år.

Det viktiga är inte hur mycket syre man får ner i lungorna, utan hur mycket syre som kan transporteras till musklerna och som kan användas som mottagare av elektroner i slutet av andningskedjan. Det kräver kapillärer, mitokondrier, enzymer och transportproteiner. Denna infrastruktur byggs upp som ett svar på stress från träning och det leder till att man känner sig mindre andfådd. Vi behöver inte andas lika häftigt, eftersom cellerna blir bättre och effektivare på att använda det syre som finns och på att göra sig av med den koldioxid som bildas.

Den stora muskeln under lungan (det böjda svarta strecket) kallas diafragma och den är bäst på att fylla lungor med luft.

Lungorna är däremot lika stora som förut. De blir inte större av träning utan storleken styrs av gener. Haile Gebrselassie har förmodligen små lungor jämfört med t ex Magnus Samuelsson, men är mycket uthålligare. Men man kan stärka musklerna runt lungorna. Det kanske t o m kan vara värdefullt eftersom omkring 15 % av syreupptagningen går till andningen när man anstränger sig hårt. Diafragman är emellertid oerhört uthållig. Ibland kan man dock få kramp, så kallat håll eller mjälthugg. Denna kramp uppkommer förmodligen p g a irritation i bukhinnans parietalceller, som är det yttersta lagret av bukhinnan och som fäster på bukväggen och undersidan av diafragman. Det kanske i sin tur beror på att man andas ytligt och inte tillräckligt avslappnat. När håll/mjälthugg är ett faktum är mitt bästa tips att försöka andas ut som om man blåser ut ett ljus. Det häver ofta krampen.

Jag andas i takt med mig själv
Med tanke på att vi utvecklats som uthållighetslöpare kan man fråga sig varför vi utrustats med två små hål i näsan för att suga in syre. Svaret är förmodligen: för att det räcker så. Det finns gott om syre.

Jag hämtar andan, dvs pustar ut koldioxid.

Jag brukar andas i en bestämd 3-2-rytm (3 in- och 2 utandningar vid långsam löpning) eller 2-1 (2 in- och 1 utandning vid snabbare löpning) i takt med löpsteget, så att summan av in- och utandningar blir ojämn. På så sätt får både höger och vänster sida lika många stötar när höger respektive vänster fot slår i marken, samtidigt som jag andas ut och musklerna är avslappnade. Jag tror det är bättre att sprida ut stötarna på båda sidor, än att låta stötarna från marken - som motsvarar 2-3 gånger kroppsvikten - slå på en och samma sida kilometer efter kilometer.

En vana
Bra löpare har rytm. Om man saknar känsla för rytm, kan det vara svårt att springa efter en bestämd rytm. De flesta som springer andas redan enligt ett inlärt mönster, medan nybörjare andas mer ytligt och oregelbundet (och oftare får håll/mjälthugg).

För mig tog det ungefär 2-3 månader att lära mig andas 3-2 och 2-1. Jag var nära att ge upp och falla tillbaka till 2-2, men nu springer jag oftast på två växlar. När jag springer ännu snabbare öppnar jag munnen på vid gavel, spänner revbensmusklerna och byter till 2-1-1-1 (in-in-ut-in-ut). När jag springer 3-2 andas jag med magen och genom näsan, men kan säkert bli bättre på det. När jag växlar upp till 2-1 i en backe öppnar jag munnen lite mer. Människan andas med näsan och äter med munnen, inte tvärtom. Men ibland behöver vi hjälp av munnen för att vädra ut koldioxiden.

Jan Ullrich vinnare av bl a Tour de France verkar kunna andas med magen.

Det är diafragman som ska dra ner lungorna så att alveolerna kan expandera, inte de ängsliga revbensmusklerna högre upp som sitter runt bröstkorgen. Det är diafragman som pumpar upp lungornas miljontals små alveoler. Det är där blodet (läs mer om det märkliga proteinet hemoglobin här) gör sig av med kol och hämtar upp syre. Problemet med det är kanske först och främst socialt. I vår kultur håller vi in magen och det anses - av någon anledning - fult med en mage som står ut, men om man tittar på de bästa cyklisterna är de oerhört duktiga på att spänna ut magen och suga in luft.

Lance Armstrong kunde andas med diafragman.

Läs mer ...

Antiradikaler och fria oxidanter

För några år sedan skrevs det mycket om de nyttiga antioxidanterna som skyddade kroppen och om hur de farliga radikalerna slet sönder cellerna. Men fria radikaler är viktiga signalämnen. De kan visserligen orsaka skada, men det kan antioxidanter också göra. Det här blir ett av mina svårare inlägg, men ibland måste jag skriva om komplicerade saker (eller så kan man göra som mina kompisar som brukar läsa början och slutet av mina artiklar och hoppa över det vetenskapliga tramset däremellan).

I början på 2000-talet blev det populärt att äta antioxidanter på burk, trots att kroppen producerar egna antioxidanter och att vi dessutom får i oss antioxidanter via maten. Det var framför allt självskrivna hälsoprofeter som hävdade att det fanns onda, fria radikaler och goda antioxidanter. Det verkar ligga i den mänskliga naturen att dela upp naturen i ont och gott, men naturen bara är som den är - allt handlar i slutändan om att överleva.

Onda blå radikaler jagas av goda gröna antioxidanter med glada blodkroppar som ser på. Bilden fångar den tills nu rådande synen på radikaler och antioxidanter.

Fåglar är extremt uthålliga. De har effektiva lungor där luften går rakt igenom ett antal luftsäckar, inte in och ut i samma rör som hos oss. Deras ämnesomsättning är jämförbar med råttors, ändå lever de tio gånger längre. En ...


Läs mer ...

Sittande ökar risken för icke-alkoholorsakad fett­leversjukdom

För 3-4 år sedan var stillasittandet ett ganska okänt problem, men sedan dess har den så kallade sittsjukan uppmärksammats alltmer. De första studierna kom för några år sedan och på sistone har det även uppmärksammats i TV och kvällstidningar, men trots detta fortsätter folk att sitta som förut. Många som tränar med syfte att förbättra hälsan, sitter stora delar av dagen, vilket reducerar och t o m omintetgör de positiva effekterna av träning. Ett träningspass är inte ett frikort för att göra som man vill resten av dagen, precis som löpning inte är ett frikort ...

Läs mer ...

Smartare av löpning

Det råder knappast någon tvekan om att man blir smart och frisk av att springa. Men hur mycket ska man springa för bästa hälsoeffekt? Hur mycket motion behövs för att maximera sitt IQ ...

Läs mer ...

Nya träningshörlurar

Jag brukar nästan aldrig skriva om produkter men de senaste veckorna har jag sprungit runt i Soul Transform - ett par träningshörlurar från Soul Electronics. De medföljande hörlurarna till iPhone brukar glida ut ur örat, så därför tackade jag ja till att testa ett par over-the-ear hörlurar. Jag testar gärna sådant jag kan ha nytta av (var är ni Nike, Vibram, Inov8 ... ? ). Först var jag lite skeptiskt till träningshörlurar som klämdes fast över huvudet. Sen läste jag att de fått bra recensioner i amerikanska Runners World och tänkte att de kunde vara värda att testa.

När jag springer långa pass och tråkiga pass på grus och asfalt, brukar jag ibland lyssna på musik, podcasts eller ljudböcker. I skogen vill jag dock ha fri sikt för mina sinnen. Jag vill inte bli överraskad av en ilsken tjädertupp eller överkörd av en vildsint mountainbike.

Jag testade mina nya träningslurar i bilen, på tåget och bussen, men även på en del löpturer. Efter några veckor kan jag fastslå att Soul Transform är de bästa hörlurar jag haft. De är extremt lätta, de sitter fast, blir inte svettiga och de löstagbara öronkuddarna är dessutom tvättbara. När jag lyssnar på musik ger det otroliga ljudet en riktig kick.

Musik ger rätt takt
Musik och löpning hör samman. Det handlar om takt och rytm. Musik och löpning är förenade sen historiens gryning. En bra löpare, är en löpare med rytm- och taktkänsla. Kan man använda musik för att bli en bättre löpare? Ja, kanske. För att springa snabbare måste man ta längre och/eller snabbare steg. Säg att du vanligtvis springer 155 steg i minuten och varje steg är en meter långt, då kommer du 155 meter på en minut. Genom att öka stegfrekvensen till 160 steg, skulle du teoretiskt kunna komma 160 meter på samma tid. Det råder en slags konsensus bland experter att det finns en optimal frekvens som ligger kring 180 steg i minuten, förmodligen för att den frekvensen bäst utnyttjar benens inbyggda förmåga att frigöra energi som lagras i senor och fascia. Genom att lyssna på musik som har en takt på 180 BPM (beats per minute), är det lättare att hålla denna stegfrekvens.

Den kanske viktigaste anledningen till att lyssna på musik i samband med löpning är att upplevelsen blir trevligare, inte minst för nybörjare. Studier visar att man känner mindre trötthet om man lyssnar på musik. Musik påverkar motivation och känslostämning, vilket är viktigt när man bygger upp och skapar en ny vana som att springa ett par gånger i veckan.

Härnö Trail
Jag hade inte tänkt springa några fler lopp i år, men förra veckan läste jag att några entusiaster startat ett traillopp - Härnö Trail - några kilometer från min bosättning. Billigt (100 kr för 21 km och 50 kr för 8 km), enkelt och i en spännande terräng - det gillar jag. Loppet går den 4 oktober och man kan anmäla sig här (om det nu inte redan är fullt). Jag är egentligen mitt i min årliga återhämtningsperiod på 4-6 veckor då jag tar det lugnt med löpningen och bygger upp kroppen för kommande och allt färre återstående år, men man kan alltid göra undantag.

Läs mer på facebook.

Mer om Härnö Trail, långa intervaller, smarta hjärnor och märkliga mitokondrier på Hjärnfysikbloggen inom kort ...

Multitasking skadar hjärnan

Tidigare i år kom en studie som visade att vi försämrar hjärnan mer än man tidigare trott när man gör flera saker samtidigt (multitasking). Vi blir inte bättre, utan sämre på att göra mycket samtidigt, ju oftare vi gör det. Faktum är att vi blir riktigt dumma i huvudet. Sedan dess har jag försökt lägga extra fokus på att göra en sak i taget. Men det är inte lätt när ...

Läs mer ...

Det finns bara en av dig och det är du

Vilken är den bästa dieten, den bästa träningsmetoden och det bästa sättet att leva livet på? Jag tror ingen har svar på dessa frågor, för ingen är som alla andra och alla andra är också olika. Det som är bra för den ena, kan vara dåligt för någon annan. Det man kan göra är att ...

Läs mer ...

Om Höga kusten trail och människans märkliga anatomi

Jag har brutit två lopp och båda dessa brott ägde rum i Skuleskogen, inom en rumtid på 1000 meter och nio månader. Hösten 2014 bröt jag efter kramp och i somras bröt jag High Coast Ultra efter smärta i iliotibialbandet - det band av fascia ...

Läs mer ...

Hur snabbt tappar man konditionen?

För något år sedan såg jag ett tv-program där Pernilla Wiberg berättade om sin karriär. Hon kom bland annat in på hur hon under flera år stod och stampade på samma plats utan att bli bättre trots att hon underkastade sig mer och mer träning. Sen blev hon skadad och tvingades vila ett år. Därefter tog utvecklingen fart. Det var som om kroppen kunde ta till sig träningen bättre. Men hur kan en skada ...

Läs mer ...

Träning håller oss vid liv

För ett år sedan dog Olga Kotelko vid en ålder av 95 år. Hon var friidrottare och hade sammanlagt 750 guldmedaljer och 30 världsrekord i sin åldersgrupp. När hon var 93 år gammal lät hon forskare ...

Läs mer ...

Om brunt fett och gener

En del blir överviktiga för att de äter för mycket, andra går upp i vikt trots att de inte äter särskilt mycket. Beror det på generna? Ja i vissa fall - personer som bär en variant av genen FTO, tycks nämligen ha särskilt stor risk att bli feta. Denna genvariant gör så att de alstrar mer fett och mindre ...

Läs mer ...

Om hjärnuthållighetsträning

Det mesta som ger någon form av nytta har en avtagande avkastning, det gäller även träning. Till slut kommer man inte längre. Avståndet till personbästa växer. Som löpareslåss vi mot den subjektiva upplevelsen av ansträngning. Gränsen är helt och hållet ett fenomen i hjärnan, men ändå ...

Läs mer ...

Om betydelsen av frukostvanor

Hur viktig är frukost? En del menar att det är dagens viktigaste måltid, andra att det är dagens mest onödiga mål. Det finns teorier som stöder bägge sidor och som så ofta leder debatt mellan olika anhängare till polarisering och fördumning. Det är sällan det ena eller det andra, utan lite mer komplicerat än så.

Själv äter jag alltid ...

Läs mer ...

Lär känna din motståndare

Varför är det så jobbigt att springa? En del säger att det beror på mjölksyra, andra på att det är musklerna som blir slutkörda. Fram till mitten av 90-talet förklarades fysisk utmattning med fysiologiska faktorer som mjölksyra, brist på glykogen eller slutkörda muskler.

Sun Tzu, en klok kines.

För att vinna måste man känna sin motståndare och sig själv, skrev Sun ...

Läs mer ...

Om polariserad träning

För några år sedan, då jag åkte skidor på Södra berget i Sundsvall, såg jag plötsligt baksidan av Charlotte Kalla. Jag vet inte om jag ökade farten - för det kanske man gör omedvetet - men jag stakade i alla fall förbi henne. Hon pratade med en kompis i spåret bredvid, som om hon bara var ute på en lunchpromenad. Men det var ett riktigt träningspass. Det är den typen av pass ...


Läs mer ...

Hur mycket proteiner behöver man?

Hur mycket protein behöver man och måste man äta proteiner direkt efter ett styrkepass?Enligt hörsägen ska man ju äta mycket proteiner direkt efter ett styrkepass, och dessutom ska man äta ganska mycket. Vad vet man egentligen om detta?

Ätfönster?
Man blir inte stor och stark bara av att äta protein. För att muskler ...

Forts ...

Sex saker jag äter varje dag

Jag fortsätter på list-temat från förra inlägget. Idag blir det min personliga matlista. Efter att du har läst det här inlägget, är det bara att skriva ut listan och ta med den till affären ;)

Sex nyttiga favoriter
Det är bra att variera maten (punkt 5 i förra listan), men en del mat äter jag faktiskt varje dag. Det kunde ju ...

Forts ...

Några saker man bör göra dagligen

Finns det alltså några saker man bör göra varje dag? Förutom självklara saker som att stiga upp och gå och lägga sig och sova? Ja, enligt vetenskapen finns det en del saker som - om man gör dem - gör livet lite friskare, lyckligare och längre.

1. Rör på kroppen
Det kanske viktigaste ...

Forts ...

Ny studie om kompressionskläder

Enligt vissa försäljare av kompressionskläder ska dessa underplagg bland annat göra oss snabbare, leda till bättre återhämtning och minska inflammationssvaret i muskulaturen efter ett hårt löppass. Stödstrumpor har länge använts för att behandla ödem i underben och fötter, eftersom ett ökat tryck mot venerna ökar blodets flödeshastighet. Många som sitter mycket har dessutom använt stödstrumpor för att motverka att blodet samlas i underbenen. Men behöver löpare ...

Forts ...

Om törst och nya dricklinjer

Jag äter när jag blir hungrig, sover när jag blir trött, klär mig när jag fryser och dricker när jag blir törstig. Kroppen är bra på att ta hand om sig själv. Trots det envisas många med att påstå att kroppen behöver 8 glas vatten per dag, eller att man måste dricka oavsett törst. Men om någon påstår ...

Forts ...

Om sömnlöshet

Jag har haft problem med att sova av och till sedan jag var tonåring, kanske innan dess också men det minns jag inte särskilt mycket av. Det är knappast ovanligt. Var och varannan har problem med sömnen, en del har t o m allvarliga problem. Mina sömnproblem var inte allvarliga, men i perioder ...

Forts ...

Efter löpning kommer vila

Nu har det gått en dryg vecka sedan jag tvingades bryta High Coast Ultra efter endast 54 km. Knät känns bra igen, det kändes bra redan dagen efter. Det tycks alltså som om min hjärna minns skadan för tre år sedan och gav mig en upplevelse av smärta i knät långt innan det blev allvar. Det kan vara bra att ...

Forts ...

High Coast Ultra race report

Ett ultralopp på 130 km. Hur långt är det? Om jag krympte ner mig till 1,8 mm, skulle loppet vara 130 meter. Så långt är High Coast Ultra. Dessutom kuperat - kring 3500 höjdmeter - och tekniskt svårt. Jag gissade att det skulle ta nästan en dag eller omkring 20 timmar - en seg förkylning med kvarlämnad torrhosta gjorde att jag lade till en timme. Jag var tveksam till start in i det sista ...

Forts ...

Snart dags för High Coast Ultra

Nu är det bara 50 timmar till start av High Coast Ultra. Starten går mitt i natten kl 0.00. För några dagar sedan trodde jag det var natten till söndag, men sedan fick jag reda på av en kollega som också ska springa att det var natten till lördag. Jag tror det var den gemensamma pastamiddagen på fredagkväll som lurade mig eftersom jag alltid brukar äta pastamiddag kvällen innan loppet, men nu går ju loppet på natten och det fattade inte min vanehjärna. Tur att man pratar med folk så att man får reda på saker. Vore kanske bättre att lägga starten 23.59, så undviker man missförstånd. Kl 0.00 finns liksom inte, ungefär som år noll som inte heller fanns. Det hindrade dock inte grekerna från att räkna med nollan och köra ett 2500-års jubileum för Athens Marathon för några år sedan ett år för tidigt.

Igår köpte jag ett par silikontuttar på Wått & Tårrt. De kallas tydligen så, och man trär fast dem på tårna. Jag brukar få ont i stortån när jag springer med andra skor än Fivefingers, och nu på ultran har jag bestämt mig för att springa i Inov-8 X-Talon 212 och då vill jag inte få ont. För säkerhets skull lägger jag mina inkörda fivefingers i dropbagen i Nordingrå ifall foten skulle trasas sönder. Men jag tror det ska gå bra. Jag tror på tuttarna.

Silikontuttar ...

Idag på lunchen hängde jag med Fredrik och sprang upp på Klissberget i lugn fart och kände mig för lite. Jag har varit förkyld en vecka och är fortfarande lite hostig, men det känns bättre och bättre. Några virus ska inte stoppa mig. Benen kändes lätta och jag tänker bara positiva tankar. Härligt med 130 km trail!

Målet är att gå ut mycket lugnt och att komma i mål under 20 timmar.

Loppet uppdateras live på High Coast Ultras hemsida. Jag har dessutom lovat att lägga ut bilder på instagram så länge jag orkar.

Tar det lite lugnt just nu.

Jag skriver en racerapport på Hjärnfysikbloggen inom några dagar (hoppas jag)

Löpning förbättrar hälsan

Är det någon som minns vinterns rubriker om faran med löpning? Jag och många med mig såg sig tvingade att skriva inlägg och försvara rätten att springa fritt, som svar på en studie av James O'Keefe & Co som påstod att även små mängder löpning är skadligt för hälsan. Mer om det på Hjärnfysikbloggen.

Jag skriver även lite om uppladdningen inför High Coast Ultra och om risken att möta en dinosaur.

Forts ...

Om våra tre magar och frukost

Mat som tillagats med bra råvaror är bra mat. En del tillagar inte maten, utan äter rå mat. En fördel med råkost är att det är svårt att gå upp i vikt. Men det finns nackdelar också. Dessutom handlar människans utveckling till stor del ...

Forts ...

Jag fann fem fel

När barn lär sig gå ramlar de omkull. Gång på gång. De lär sig genom att göra misstag. Om de gav upp, skulle de inte lära sig gå. Så är det hela livet. Om man aldrig gör misstag, då kommer man ingenstans. När man utmanar sina gränser, gör man fel eftersom man är på okänd mark. För att utvecklas, måste man våga sig …

Forts …

Brunt fett och frysvästar

För några månader sedan startade Fredrik Nyström, professor vid Linköpings universitet, en studie om brunt fett. I studien ingår användandet av en frysväst (Irsus) som sänker kroppstemperaturen, vilket antas öka mängden brunt fett. Just nu håller man på att sammanställa resultaten efter två månader och jag återkommer om denna sammanställning senare. Jag kommer att fortsätta rapportera om den här studien som jag tycker är mycket spännande. Brunt fett hos vuxna är en ganska ny upptäckt och kan sannolikt bidra till bättre hälsa genom att minska mängden vitt fett i kroppen.

Poserar med frysvästen Irsus som jag fick för en egen liten studie.

Det bruna fettets viktigaste funktion är att skapa värme. Det vanliga sättet för en vuxen person att skapa värme vid kyla är att aktivera musklerna och huttra. Nyfödda barn kan dock inte ligga och huttra, de använder i stället brunt fett som skapar värme utan att de behöver röra några muskler. Även däggdjur som går i vinterdvala, som brunbjörnar, använder brunt fett för att sova i lugn och ro. De går och lägger sig feta och håller värmen med hjälp av brunt fett - som en kamin eldad med fett - och kommer ut magra på våren. Brunt fett är egentligen celler fyllda med mitokondrier, där strömmen av "heta" elektroner i elektrontransportkedjan skapar spillvärme istället för ATP. För några år sedan upptäckte man att även vuxna människor hade stora depåer av brunt fett. Denna upptäckt har väckt forskare från sin dvala och på sistone har flera studier kommit som visat på det bruna fettets effekter och hur brunt fett skapas.

En hypotes är att hormonet irisin, som musklerna utsöndrar vid fysisk aktivitet, leder till omvandlingen av vitt fett till brunt fett. En annan intressant molekyl är FGF21, som stimulerar upptaget av glukos i fettceller. I en studie såg man ett samband mellan mängden irisin och graden av huttrande vid en sänkning av rumstemperaturen från 27 till 12 grader, liksom att nivån av FGF21 ökade vid exponering för kyla.

Man kan köpa en frysväst eller så kan man som jag spåra i snö.

I en annan studie såg man att regelbunden exponering för måttlig kyla minskar mängden fett och ökar det bruna fettet. Studien visade att acklimatisering till kyla under sex veckor med två timmars daglig exponering för 17 °C sänkte kroppens fettmängd med 5,2 procent och ökade volymen av brunt fett med 58 procent. Det kanske var vanligt att småfrysa i sex veckor förr i tiden, men idag styrs husvärmen av en termostat och vi undviker en stor del av de naturliga ändringarna i kroppsvärme som skapas av ämnesomsättningen eller värmeförluster. Sedan 1970-talet har inomhustemperaturen höjts med i snitt 3 grader och forskarna tror att denna höjning är delaktig i ökningen av fetma. Bekvämlighet kostar. Själv tycker jag inte alls om när det blir för varmt, men det kanske beror på att jag brukar vara ute och pulsa i snö och drar på mig vinterkläderna flera veckor för sent och tar av mig dem flera veckor för tidigt.

Varm löpning

Häromdagen sprang jag påklädd som om det fortfarande vore nollgradigt ute. Jag blev blöt av svett. Det tar bara några dagar att anpassa sig till värme, men för att bli fullt anpassad tar det minst två veckor. Så det kommer att kännas lättare senare i sommar. Men det kanske är bra att springa i värme. Allt som är jobbigt, tycks ju vara bra på ett eller annat sätt. Det är nog inte meningen att ...

Forts

Ont i hjärnan

Idag sprang jag över Sundsvallsbron för första gången. Vi hade planerat ett lunchpass på 7,81 km, men vi sprang lite fel och det blev 11 km. Det är aldrig fel att springa lite fel, åtminstone inte om man inte har något möte inbokat efter lunchen.

Jag är rätt trött i benen just nu, men jag har inte ont. Fast om jag oroar mig och tänker för mycket, då kanske jag får ont. Det kallas för nocebo. I ett avsnitt av gamla favoritserien Seinfeld får George Costanza plötsligt kramper i hjärtat och värk som strålar ut i vänster arm. Kvällen innan hade George tittat på dokumentären Coronary Country om hjärtattacker. ”Jag sa åt dig att inte titta”, utbrister Jerry. ”Det fanns inget annat att titta på”, svarar George innan han ber Jerry ringa en ambulans – tvärsäker på att han har fått en hjärtattack.

Placebo är bättre, då blir man frisk genom att tro. Både placebo och nocebo visar dock att smärta är komplicerat. Föreställningarna påverkar vår uppfattning och vår uppfattning skapas av hjärnan. När det gör ont, gör det ont för att hjärnan bestämt sig för det.

Mer om smärta i hjärnan på Hjärnfysikbloggen…

Föreläsning om curling och hjärnan

Förra veckan ringde curlinglandslagets förbundskapten Peja Lindholm och undrade om jag kunde hålla ett föredrag. Självklart sa jag ja. Jag slängde ihop ett föredrag i Keynote och i söndags träffade jag Peja och fem curlinglag på First hotell i Härnösand.

Jag började med ett litet trolleritrick och sedan gick jag i genom hjärnan, ny kunskap om hjärnan, likheter mellan ultralöpning och curling och en del tips som jag tror kan förbättra prestationen på både banan och i spåren.

Här har jag kört slut på den svenska curlingeliten med lite hjärnträning.

Bild från föredrag

Efter föredraget fick jag en kreativ och påhittig present av Peja - en OS-jacka med texten Head coach:)

Kanske måste lägga ut en bild med ansiktet vänt framåt. För någon vecka sedan sa en kollega "va fan är det du som är mr Hjärnfysik". Han hade följt bloggen flera år, hehe.

Läget just nu
Sex veckor kvar till High Coast Ultra. Kroppen känns bra. I helgen tänker jag springa ungefär 50 km fördelat på två dagar. Jag köpte ett par nya trailskor (Inov-8 X-Talon 212) och det blir ett test om de fungerar bra, annars får jag ta mina fivefingers igen.

Ikväll blir det ingen träning utan jag ska sätta mig ner och skriva min sjunde krönika för Runners World som kommer i julinumret. Sen ska jag skriva ett inlägg på Hjärnfysikbloggen.

Ett väldigt långt löppass

En kollega frågade mig idag hur långt jag sprang i helgen. Det blev 50 km, svarade jag. Det var långt, sa hon och bytte ämne som om hon pratade med en galning. Det kanske var tur att vi inte fortsatte och kom in på sommarens 13-milalopp. Det låter sjukt, jag erkänner det. Men att springa 16 timmar är ingenting mot att sitta i en stol åtta ...

Fortsättning på Runners World

Pröva den nya tallriksmodellen

Mitt första steg mot ett mer hälsosamt liv var att dricka kaffe utan socker, nästa steg var att välja det nyttigaste lunchalternativet på restaurang. Det kan tyckas som små steg, men även ett ultralopp börjar med ett litet steg och man måste man ta ett steg … Läs fortsättningen här

Om fascia

Än så länge är ordet fascia ganska okänt. Tidigare sågs fascian som ett ganska ointressant fodral åt musklerna. Man skar bort den för att frilägga muskler och ben. Men fascia är levande vävnad och det översta lagret hittar man 2 millimeter under huden. När fascian stelnar, stelnar vi. När den är elastisk är vi mjuka och rörliga. På senare tid har det kommit flera nya studier om fascian och 2007 hölls en internationell kongress om fascia vid Harvard Medical School, för att uppmärksamma all ny kunskap.

Kollagen.

Fascia består mestadels av kollagen, ett fiberprotein som är starkt som stål men samtidigt flexibelt. Beroende på hur fibrerna ligger, kan kollagen specialiseras för att motstå krafter, spänning, vridningar, kompression, tryck, elasticitet eller en komplicerad kombination av allt detta. När jag springer, då förlängs och förkortas musklerna. Hur långt de sträcker sig bestäms dels av nervsystemet, dels av fascia. Man kan se alla fibrer som små strån som hålls ihop tillsammans i buntar av fascia, som i sin tur omges av en hinna av fascia. Dessa hinnor förlängs och förkortas i takt med muskelarbetet. De kan också bli styva och orörliga. Inte minst efter en god natts sömn.

Fascia håller oss uppe

Blodet pumpas runt i kroppen av hjärta och venpumpar. Men vattnet pumpas inte runt. Varför hamnar inte allt vatten då i fötterna? Svaret är fascia. Fascian håller vattnet i små blåsor, ungefär som en apelsin håller juicen i små hinnor i allt större bubblor och klyftor innanför sitt skal.

På svenska säger man oftast bindväv i stället för fascia, men alla löpare har nog hört om plantar fascia. Det är den bindväv som människan står på, en stigbygel av bindväv som sträcker sig vidare upp mot höften. Går den sönder, kan man inte springa. Ett symptom på detta är hälsporre, en benbit som växer ut när osteoblaster fyller ut det tomrum som skapas av den överbelastade fascian. Men plantar fascia är inte en stigbygel man kan sparka av sig hursomhelst, den hänger samman från fotens undersida via höften upp till skallens framsida – som en böjd och hårt spänd pilbåge. Fascian vrider sig i olika banor som knutar runt kroppen och håller fast skelett, organ och muskler i ett skruvstäd. Musklerna i sig är lösa som köttfärs. Det är fascia som ger dem stabilitet och form. Fascia binder samman högerfoten med vänstra höften, den vänstra höften med högra axeln. Smärta i foten kan således påverka axeln. Smärtan förmedlas av detta nätverk av robusta gummiband, som är fyllt av olika sensorer. Fascian är ungefär som ett spindelnät. Petar man någonstans, sätts hela nätet i dallring och hjärnan sitter som en spindel och lyssnar och reagerar på allt som händer och fötter.

Vetenskap och kvacksalveri

De flesta ser det nog som att skelettet håller upp kroppen, men sanningen är snarare att fascian håller skelettet på plats. Skelettbenen ”simmar” i en trög vätska av fascia. Man kan frigöra ben och muskler från detta sega klister, eftersom en kropp – som alla vet – består av 206 ben och 640 muskler, 4000 senor och 900 ligament. Men det finns bara en fascia, och muskler, ligament, senor och ben, kan ses som delar i denna enhet. Är musklerna egentligen 640 bubblor i fascian – en muskelfärs som hällts ut i 640 fickor av människans bindväv? Det handlar om perspektiv – definierade och separerade delar eller en sammanbunden sörja av kött, organ och senor. 

För att lösa ett kliniskt problem är det dock bäst att reducera och separera, att titta på delarna med skalpell och sätta ihop helheten igen. Helhet och holism är mer ett sätt att undvika att hamna i problem och förstå varför problem uppstår. Vetenskap bygger på att testa delarna. Det måste den göra. Alla helheter som inte går att testa ligger utanför vetenskapens upplysta domäner och där ute i mörkret samsas framtida sanningar med hypoteser och kvacksalvare och den vetenskapliga metoden är domare och jury.

Till vänster bild ur Leonardo da Vincis anatomiska anteckningsbok. Renässansmänniskorna famlade i mörkret på jakt efter människans natur och Leonardo drog in mer än de flesta av denna natur in i vetenskapens ljus. Det sägs att han grävde upp lik från kyrkogårdar och dissikerade dem i hemlighet på natten. Det mest anmärkningsvärda med teckningen är hur lite påverkad den är av den mekanistiska världsbilden som kom att dominera något århundrade senare. Leonardo var en extremt skicklig observatör som kunde fånga fåglarna flykt och kropparnas form, till skillnad från den moderna mekanistiska skalpellavskalade bilden till höger som visar samma kroppsdel – en muskel som för samman två ben. Man ser inte vad som händer på andra ställen då denna muskel spänns. Leonardo befann sig mitt i och var en verksam del i ett vetenskapligt paradigmskifte och en av de sista som samtidigt kunde se människan, delarna och mekaniken. Kroppen sitter ihop, men för att förstå den måste man först kapa av den med såg och skapa delar med kniv. Snart kanske vi kan sätta ihop människan igen.

Den symboliskt laddade Vitruvianska mannen av Leonardo da Vinci.

Rörelse är viktigt

Övning stärker kroppens nätverk. Rörelse binder det samman, knyter ihop det ena med det andra. Som en spindelväv av bindväv som kroppen väver och som anpassar form och funktion till det man gör. Om man sitter mycket, formar sig fascian efter en sittande kropp. Om man springer mycket med lätta, studsande steg på framfoten och utmanar kroppen, formar sig den hårt spända fascian oändligt långsamt efter det. En rörlig livsstil är alltså bra. Katter sträcker på sig på morgonen, som om fascian klibbat ihop under natten. Vi borde kanske också sträcka ut ordentligt, eftersom det tar ett tag innan fascians olika lager glider bra mot varandra igen.

Fascia har tio gånger fler känselreceptorer än vad musklerna har – och eftersom den får information från hela kroppen, kan den minnas rörelser och forma kroppen efter dessa. Fascia reagerar och minns. Varje rörelse är ett fysiskt experiment. Om rörelsen fungerar och ger önskat resultat, då sparas rörelsen som en vana i hjärnan som ger hållning och struktur.

Det går sakta, fascian rinner långsamt som en glaciär genom kroppens geografi. Precis som en glaciär formar fascian med tiden landskapet. Det är därför man kan känna igen en bra löpare eller en vän på långt håll. Vi är i någon mån våra rörelser.

Kroppen vill hålla fast vid det som fungerar, eftersom den fungerat så tidigare i miljontals år. Det är sannolikt också därför kroppen vill hålla kvar oss i felaktiga former. Den är trög, men den går att ändra. Men att gå utanför sin stöpta form, är bokstavligen som att lämna sin trygghetszon. Det är det som är att utmana kroppen. Jag tror man måste göra det ibland, annars stelnar man i sin egen form tills man passar perfekt under ett kistlock.

Kroppens kaross

Jag formar min fascia under både yoga och löpning. Men även när jag sitter ner, därför känner jag att det är dags att sluta skriva snart och göra något med kroppen.

Utan fascia kan vi inte stå. Andreas Vesalius: De corporis humani fabrica libri septem.

Jag står alltid upp och jobbar, och det är lättare att komma i rörelse när jag står än när jag sitter. Att stå still rakt upp och ner en hel dag, är knappast heller bra. Att sitta bekvämt är dock farligast av allt. Det fanns inga stolar på savannen där människan utvecklades. Alldeles nyss arbetade alla människor med hela kroppen, nu sitter vi framåtlutade och det enda som rör sig är fingrarna längst ut på kroppen som lyfter ungefär en cm från tangentbordet. Ibland rör vi på huvudet när vi byter rad på skärmen, som en ljudlös skrivmaskinsvals. En halvtimmes intervaller om dagen hjälper inte mot denna tysta kroppstortyr. Det är inte mycket man kan påstå med hundra procents säkerhet, men jag törs påstå att alla mår bra av att röra sig och inte låta den tröga vätskan av fascia stelna till ett exoskelett. 

För att inte vakna som skalbagge som måste vagga sig ur sängen på morgonen och för att inte somna som en säck potatis som kastats i sängen på kvällen, bör man utmana kroppen och hjärnan varje dag. Vattna vävnaden och tankarna. Nu ska jag ta en vild löptur i skogen. Det känns rätt just nu.

Skrev samma inlägg på Hjärnfysikbloggen