Visar inlägg med etikett botox. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett botox. Visa alla inlägg
måndag 23 maj 2016
I rymden finns inga gäddhäng
För några veckor sedan - när vi drack förmiddagskaffe och försökte undvika prata om jobb - undrade någon varför man får rynkor. Jag svarade att rynkor är en ofrånkomlig följd av att vi åldras och av att vi lever i ett kraftigt gravitationsfält. På sikt hänger mer och mer ner, tills hela kroppen ligger parallell med jordytan. Det är temodynamikens andra huvudsats. Först blir det alltmer kaos i form av rynkor och ojämnheter, sedan jämnas allt ut till slut. Det bara är så. Jaha, sa frågeställaren och tyckte jag utvecklade svaret lite väl mycket. Kan man släta ut rynkorna medan man lever med något annat än botox? Ja det är klart, svarade jag. Vad tror ni ...
fredag 4 juli 2014
Personkemi
Av alla miljarder människor lär man kanske känna - på sin höjd - några hundra under en livstid. Mer än så finns det inte plats för i hjärnan. Däremot finns det gott om plats i sociala medier. Där kan man ha tusentals vänner. En del är bättre, andra är sämre på att samla vänner.
För att lära känna en person på djupet, måste man umgås med den personen ganska länge, och hjärnan har - till skillnad från internet - begränsat utrymme för uppmärksamhet. Sen kanske det visar sig att man egentligen inte alls kände den personen, utan bara det skal som omgav honom eller henne. Bakom det skalet fanns någon annan eller något annat. Människor är ganska svåra att förstå sig på ibland. Jag förstår mig knappt på mig själv. Däremot förstår jag mig på atomer. De har också skal. De binder till varandra och bildar molekyler. En lärare i kemi förklarade en gång för mig att atomer och människor skapar relationer till varandra på ett liknande sätt. Det tyckte jag var en utmärkt bild och jag ska försöka återge den i detta inlägg. Jag använder nästan alltid sådana bilder som minnesteknik. Människor kan förvisso binda sig till varandra på tusentals olika sätt, medan atomer bara kan binda sig till varandra på ett fåtal sätt. Men som en grov indelning kan också mänskliga relationer sorteras i kemiska glaskolvar.
Atomer och individer
Ordet atom kommer från grekiskan och betyder odelbar. Även ordet individ - som kommer från latinet - betyder odelbar, d v s inte möjlig att dividera. Mänskliga individer byter alla atomer i kroppen på tio år, men vi är ändå samma person. Eller är vi det? Faktum är att man förändras ganska mycket på tio år och det krävs regelbundet umgänge för att hålla oss samman med obesläktade individer runt om oss. Inte konstigt att relationer faller sönder och att man tappar kontakten med personer som man inte längre umgås med. De flesta tror nog att de är samma person på samma plats i livet om tio år, men förmodligen har man förändrats ungefär lika mycket som om man jämförde läget idag med läget för tio år sedan. Livet är inte ett konstant flöde, utan en serie mer eller mindre oförutsägabara händelser som man måste anpassa sig till.
Introduktion till (person)kemi
En atom består av en kärna med protoner som omges av ett moln med lika många elektroner. Lite förenklat kan man säga att molnet består av flera skal där första skalet vill ha 2 elektroner, medan nästa skal vill ha 8 elektroner i sitt yttersta skal. Elektronerna i det yttersta skalet kallas för valenselektroner. Syre, som består av 8 protoner, har alltså 2 elektroner i sitt första skal och 6 valenselektroner i nästa skal. Syreatomen strävar efter att fylla sitt yttersta skal med ytterligare 2 elektroner för att fylla ut det med 8 elektroner. Natrium består av 11 protoner och har således två fulla skal (2+8 elektroner) och en valenselektron i ett tredje skal. Natrium strävar därför att bli av med denna valenselektron. När en natriumatom, som vill bli av med en valenselektron, träffar en kloratom, som har 7 valenselektroner och vill ha en till, slår de sig ihop och bildar salt.
En atom kan antingen ge eller ta. Om en atom har färre än 4 valenselektroner vill den ge, men om den har fler än 4 valenselektroner, vill den ta elektroner från andra. Atomer som har 4 valenselektroner vill både ge och ta och det är ingen slump att livet bygger på en sådan atom: kolatomen. Kolatomer kan binda till så många andra att den kan bygga möss, mossor och människor. Även kiselatomer har 4 valenselektroner, vilket ligger till grund för datortekniken. En kiselatom kan vara både 1 och 0, både ge och ta. En dag kanske kol- och kiselatomer slår sig samman och bygger nya livsformer.
Fyra sätt att hålla ihop atomer och människor
En bindning där den ena atomen hela tiden ger medan den andra atomen hela tiden tar, kallas för en jonbildning. Salt består av denna typ av bindning, där de ingående parterna har olika elektrisk laddning. Natrium ger en elektron och klor tar en elektron. Denna form av bindning är het men löses lätt upp. Det behövs bara lite vatten för att kyla ner och splittra atomerna. En förening där den ene ger och den andra tar, är en av naturens svagaste sammanhållande krafter. Två olika elektriska laddningar skapar en stark attraktion, men på lång sikt brukar det inte hålla särskilt bra eftersom en ger mer och en tar mer. Ingen vill vara ett tjänstejon till någon annan.
Kovalenta bindningar är den mest stabila relationen mellan atomer. De kan vara enkla, dubbla eller trippla. Det rör sig ofta om samma sorts atom som gillar sig själv, som luften vi andas. Luften vi andas består av kväve och syre som har 7 resp 8 protoner. De saknar därmed 2 resp 3 valenselektroner. En kväveatom kan dock slå sig samman med en annan kväveatom och dela med sig av sina 3 mot att få 3 av den andra. Därmed har båda kväveatomerna 8 valenselektroner halva tiden var. Syreatomer delar 2 av sina valenselektroner med varandra. De delar med sig, vilket är en av naturens starkaste sammanhållande krafter. Vi kan lita på luften som vi andas. Den håller ihop.
För att lära känna en person på djupet, måste man umgås med den personen ganska länge, och hjärnan har - till skillnad från internet - begränsat utrymme för uppmärksamhet. Sen kanske det visar sig att man egentligen inte alls kände den personen, utan bara det skal som omgav honom eller henne. Bakom det skalet fanns någon annan eller något annat. Människor är ganska svåra att förstå sig på ibland. Jag förstår mig knappt på mig själv. Däremot förstår jag mig på atomer. De har också skal. De binder till varandra och bildar molekyler. En lärare i kemi förklarade en gång för mig att atomer och människor skapar relationer till varandra på ett liknande sätt. Det tyckte jag var en utmärkt bild och jag ska försöka återge den i detta inlägg. Jag använder nästan alltid sådana bilder som minnesteknik. Människor kan förvisso binda sig till varandra på tusentals olika sätt, medan atomer bara kan binda sig till varandra på ett fåtal sätt. Men som en grov indelning kan också mänskliga relationer sorteras i kemiska glaskolvar.
Atomer och individer
Ordet atom kommer från grekiskan och betyder odelbar. Även ordet individ - som kommer från latinet - betyder odelbar, d v s inte möjlig att dividera. Mänskliga individer byter alla atomer i kroppen på tio år, men vi är ändå samma person. Eller är vi det? Faktum är att man förändras ganska mycket på tio år och det krävs regelbundet umgänge för att hålla oss samman med obesläktade individer runt om oss. Inte konstigt att relationer faller sönder och att man tappar kontakten med personer som man inte längre umgås med. De flesta tror nog att de är samma person på samma plats i livet om tio år, men förmodligen har man förändrats ungefär lika mycket som om man jämförde läget idag med läget för tio år sedan. Livet är inte ett konstant flöde, utan en serie mer eller mindre oförutsägabara händelser som man måste anpassa sig till.
En atom består av en kärna med protoner som omges av ett moln med lika många elektroner. Lite förenklat kan man säga att molnet består av flera skal där första skalet vill ha 2 elektroner, medan nästa skal vill ha 8 elektroner i sitt yttersta skal. Elektronerna i det yttersta skalet kallas för valenselektroner. Syre, som består av 8 protoner, har alltså 2 elektroner i sitt första skal och 6 valenselektroner i nästa skal. Syreatomen strävar efter att fylla sitt yttersta skal med ytterligare 2 elektroner för att fylla ut det med 8 elektroner. Natrium består av 11 protoner och har således två fulla skal (2+8 elektroner) och en valenselektron i ett tredje skal. Natrium strävar därför att bli av med denna valenselektron. När en natriumatom, som vill bli av med en valenselektron, träffar en kloratom, som har 7 valenselektroner och vill ha en till, slår de sig ihop och bildar salt.
En atom kan antingen ge eller ta. Om en atom har färre än 4 valenselektroner vill den ge, men om den har fler än 4 valenselektroner, vill den ta elektroner från andra. Atomer som har 4 valenselektroner vill både ge och ta och det är ingen slump att livet bygger på en sådan atom: kolatomen. Kolatomer kan binda till så många andra att den kan bygga möss, mossor och människor. Även kiselatomer har 4 valenselektroner, vilket ligger till grund för datortekniken. En kiselatom kan vara både 1 och 0, både ge och ta. En dag kanske kol- och kiselatomer slår sig samman och bygger nya livsformer.
Fyra sätt att hålla ihop atomer och människor
En bindning där den ena atomen hela tiden ger medan den andra atomen hela tiden tar, kallas för en jonbildning. Salt består av denna typ av bindning, där de ingående parterna har olika elektrisk laddning. Natrium ger en elektron och klor tar en elektron. Denna form av bindning är het men löses lätt upp. Det behövs bara lite vatten för att kyla ner och splittra atomerna. En förening där den ene ger och den andra tar, är en av naturens svagaste sammanhållande krafter. Två olika elektriska laddningar skapar en stark attraktion, men på lång sikt brukar det inte hålla särskilt bra eftersom en ger mer och en tar mer. Ingen vill vara ett tjänstejon till någon annan.
 |
| Till vänster en ojämlik bindning mellan natrium som ger och klor som tar en elektron. Till höger en jämlik kovalent relation mellan två syreatomer som delar på två elektroner. |
Det finns även en typ av kemisk bindning där båda atomerna ger, men en ger mer än den andra. Det kallas för polär kovalent bindning. I det flytande ämne som kallas vatten ger syreatomer elektroner till väteatomer, men tar mer än de ger. Det är inte en jämlik relation (det kanske är det vanligaste bland människor också). Väte ger mer. Elektronerna befinner sig oftare nära syreatomen i vatten, vilket ger syret viss negativ laddning medan väte har svag positiv laddning. Väteatomerna, som inte får lika mycket som det ger, dras därför till andra syreatomer eftersom de är negativa och syreatomerna i vatten är positiva. Så vätet har en svag koppling till övriga syreatomer, vilket kallas för vätebindning. Det är därför vatten håller ihop. Vätet är bundet till syre, men dras till andra syreatomer eftersom den inte får allt från ”sin” syreatom. Alla vattenmolekyler är därför attraherade av varandra, vilket ger vattnet dess unika egenskaper och gör att det är oerhört svårt att dela på. Vätebindningar är som en serie olyckliga bigamiäktenskap där de utnyttjade fruarna kastar lystna blickar på andra syreatomer som i sin tur inte riktigt kan hålla sina båda fruar nöjda.
Givare och tagare
Enligt kemins och människans lagar är det bäst att dela med sig, att bjuda på sig själv och sin tid. Alla har något att dela med sig av, men alla kanske inte kan dela med sig av olika anledningar. Överallt finns människor som stjäl tid och utrymme, som hela tiden tar för sig utan att ge något tillbaka. Jag brukar undvika dem. Det finns också människor som det är omöjligt att skapa någon sorts bindning till. Förmodligen passar inte mitt yttersta skal dem och deras passar inte mitt.
När jag träffar en människa för första gången har mitt undermedvetna redan gjort en bedömning innan jag sagt hej. Ibland har jag fel, men ofta känner man på sig om det går att skapa någon sorts relation till en person. Själv trivs jag bäst med personer som har humor och - åtminstone om de befinner sig i medelåldern - har lite distans till sig själva. Jag tror det är naturligt att man tar sig själv på större allvar när man är yngre. Det gjorde åtminstone jag. Nu har jag så mycket distans att jag har full förståelse om någon tycker att jag skriver lite väl krångligt och spekulativt just nu, för det kanske jag gör. Man får nog ta det jag skriver med en nypa natriumklorid ;)
En del blir mer lika med tiden, så att man nästan inte kan skilja dem åt. De anammar samma klädstil, gillar samma mat, går i takt och använder samma fraser. Personer man gillar att umgås med, börjar man likna. I bästa fall liknar man varandra lika mycket, men ofta liknar den ena den andra lite mer. Det kanske har med vilken typ av ”kemisk” bindning som det rör sig om.
Människor vill spegla sig själva och varandra. Det har t o m spekulerats om att det finns särskilda hjärnceller som sköter denna spegelfunktion, s k spegelneuroner. Vi kan helt enkelt inte låta bli att härma varandra. Genom att kroppsligen härma någon, förstår vi den personens känslor bättre och dessutom skapar det en omedveten relation.
Kroppen och hjärnan
I ett experiment lät man personer titta på filmer och sedan bedöma filmerna. Personerna hade pennor mellan tänderna som antingen förstärkte eller försvagade deras leende och det visade sig att de som log mest, tyckte att filmerna var roligare än de som inte log. Kroppen påverkar alltså hjärnans uppfattning om vad som är roligt.
Om man bedövar vissa ansiktsmuskler med botox är man inte lika bra på att likna och därmed inte heller på att förstå andra. Kropp och hjärna hör ihop, så man måste härma ett uttryck för att verkligen känna det. Alla vill vara unika. Men jag tror alla vill likna någon och hoppas att någon ska börja likna dem.
Om man skrattar och är glad, mår man bättre och känner sig gladare. Kroppen hör ihop med hjärnan. Den är en odelbar enhet, en individ. Det är mycket man inte kan påverka. Det mesta som försiggår i kroppen min är omedvetet och för alltid oåtkomligt. Jag kan inte tvinga fram fler hjärtslag, pressa ut mer gallsyra eller få levern att jobba hårdare. Men jag kan tvinga mig själv att andas lugnare. Andningen via diafragma är kanske den enda kopplingen mellan de inre organen och den medvetna, viljestyrda hjärnan. Med hjälp av andningen kan jag dra ner tempot i resten av kroppen om den är stressad. Lugnare andhämtning, ger en lugnare kropp och det ger en lugnare hjärna.
Det blir mer om meditation och andning i ett kommande inlägg. För personer som alltid är ”på” är det kanske lika viktigt som fysisk träning.
 |
| Ytspänning |
Enligt kemins och människans lagar är det bäst att dela med sig, att bjuda på sig själv och sin tid. Alla har något att dela med sig av, men alla kanske inte kan dela med sig av olika anledningar. Överallt finns människor som stjäl tid och utrymme, som hela tiden tar för sig utan att ge något tillbaka. Jag brukar undvika dem. Det finns också människor som det är omöjligt att skapa någon sorts bindning till. Förmodligen passar inte mitt yttersta skal dem och deras passar inte mitt.
När jag träffar en människa för första gången har mitt undermedvetna redan gjort en bedömning innan jag sagt hej. Ibland har jag fel, men ofta känner man på sig om det går att skapa någon sorts relation till en person. Själv trivs jag bäst med personer som har humor och - åtminstone om de befinner sig i medelåldern - har lite distans till sig själva. Jag tror det är naturligt att man tar sig själv på större allvar när man är yngre. Det gjorde åtminstone jag. Nu har jag så mycket distans att jag har full förståelse om någon tycker att jag skriver lite väl krångligt och spekulativt just nu, för det kanske jag gör. Man får nog ta det jag skriver med en nypa natriumklorid ;)
En del blir mer lika med tiden, så att man nästan inte kan skilja dem åt. De anammar samma klädstil, gillar samma mat, går i takt och använder samma fraser. Personer man gillar att umgås med, börjar man likna. I bästa fall liknar man varandra lika mycket, men ofta liknar den ena den andra lite mer. Det kanske har med vilken typ av ”kemisk” bindning som det rör sig om.
Människor vill spegla sig själva och varandra. Det har t o m spekulerats om att det finns särskilda hjärnceller som sköter denna spegelfunktion, s k spegelneuroner. Vi kan helt enkelt inte låta bli att härma varandra. Genom att kroppsligen härma någon, förstår vi den personens känslor bättre och dessutom skapar det en omedveten relation.
Kroppen och hjärnan
I ett experiment lät man personer titta på filmer och sedan bedöma filmerna. Personerna hade pennor mellan tänderna som antingen förstärkte eller försvagade deras leende och det visade sig att de som log mest, tyckte att filmerna var roligare än de som inte log. Kroppen påverkar alltså hjärnans uppfattning om vad som är roligt.
Om man bedövar vissa ansiktsmuskler med botox är man inte lika bra på att likna och därmed inte heller på att förstå andra. Kropp och hjärna hör ihop, så man måste härma ett uttryck för att verkligen känna det. Alla vill vara unika. Men jag tror alla vill likna någon och hoppas att någon ska börja likna dem.
Om man skrattar och är glad, mår man bättre och känner sig gladare. Kroppen hör ihop med hjärnan. Den är en odelbar enhet, en individ. Det är mycket man inte kan påverka. Det mesta som försiggår i kroppen min är omedvetet och för alltid oåtkomligt. Jag kan inte tvinga fram fler hjärtslag, pressa ut mer gallsyra eller få levern att jobba hårdare. Men jag kan tvinga mig själv att andas lugnare. Andningen via diafragma är kanske den enda kopplingen mellan de inre organen och den medvetna, viljestyrda hjärnan. Med hjälp av andningen kan jag dra ner tempot i resten av kroppen om den är stressad. Lugnare andhämtning, ger en lugnare kropp och det ger en lugnare hjärna.
Det blir mer om meditation och andning i ett kommande inlägg. För personer som alltid är ”på” är det kanske lika viktigt som fysisk träning.
Nu har jag krånglat färdigt, dags att stänga ner elektronerna och koppla av igen.
torsdag 22 november 2012
Tonade muskler och botox
Häromdagen när jag satt framför teven och zappade såg jag en mage som knölats in under ett vibrerande bälte. Man skulle få intrycket att om man sätter på sig ett sådant bälte försvinner fettet utan ansträngning. Jag tänkte att ingenting är gratis och zappade vidare till QI. Jag googlade runt lite på min iPad under tiden. Jag var inte ensam om att vara skeptisk till magbälten. Dessutom verkar de göra ont. Det är förmodligen både billigare och bättre att göra vanliga coreövningar. Men om man vill få fram - tona - musklerna måste man både träna och dra ner på kalorierna.
Musklernas klangbotten
Muskler har en grundton, en tonus. Det är en muskelspänning som håller muskeln i ett delvis spänt tillstånd. Denna tonus finns alltid, utom när vi sover. Om inte musklerna var avstängda under sömn skulle det leda till att vi sprang omkring och levde ut drömmarna.
Muskelspänningen sköts av muskelspolar som sitter som spindlar parallellt längs muskelfibrerna och känner av hur spända muskeltrådarna är. Spolarna sträcks ut när muskeln sträcks och dras ihop när muskeln dras ihop. Spolarna vidarebefordrar sedan informationen till nervsystemet som på så vis kontinuerligt uppdateras om musklernas aktivitet så att hjärnan är i samklang med kroppen. Utan tonus skulle vi inte kunna stå upprätt, inte kunna gå eller springa.
Man måste träna hjärnan
Genom att göra en zillion situps (fast jag rekommenderar inte situps) om dagen, så tränar du ditt nervsystem att aktivera dina magmuskler, även när du inte tänker på det, säger fysiologen Steven Swoap. När du har tränat din hjärna tillräckligt bra, börjar den automatiskt spänna dessa muskler till en tvättbräda.
För att göra musklerna större, måste man träna med motstånd som tunga lyft. Men även stora, starka muskler kommer att se slappa och hängande ut om inte hjärnan skickar signalen att aktivera dem. Den typ av träning man får av magbälten aktiverar dock inte hjärnan, säger Swoap.
För det första blir musklerna inte särskilt mycket starkare av bältet. Bältet aktiverar bara musklernas yta. De går inte på djupet. Även om nu magbältet gick på djupet och fick alla muskler att kontrahera - det skulle nog kännas konstigt - så växer det inte fram magrutor. Om man vill ha tonade och snygga muskler, är det absolut viktigaste att bli av med fettet som ligger ovanpå musklerna. Om magmusklerna växer så växer också magen, om den är täckt av ett specklager. Trots starkare muskler, kan man alltså se tjockare ut.
Slutsatsen är alltså att man utöver styrketräning också måste dra ner på kalorierna och springa bort en del. Om man är enveten så leder slutligen ett kaloriunderskott till att magmusklerna trycker sig mot huden och bildar en sexpack.
Botox och leenden
Det finns apparater för hela kroppen. De visas ofta på TV-shop och ger sittare ett hopp om att få fortsätta att sitta och ändå få en vältränad kropp. Hoppet är det sista som överger människan och det gäller även hoppet om evig ungdom. Många betalar t ex ett högt pris för en slät hy.
Eftersom huden är fäst vid ansiktsmusklerna, veckar sig huden när musklerna rör sig - när man skrattar, kisar eller suger på en cigarett. Med åren blir det till djupa veck och man kan säga att rynkorna avspeglar vår karaktär. Människan har omkring 40 muskler (beroende på hur man räknar) i ansiktet och vi kan kommunicera medvetet och omedvetet tack vare dessa. Om man väljer att paralysera muskler i ansiktet med hjälp av botox (giftet Botulinum A toxin som produceras av bakterien Clostridium botulinum), då förlorar man också en del av sin kommunikationsförmåga.
En botoxinjektion medför selektiv denervering av musklerna. Normalt skickar nervsystemet en signal till muskeln för att den ska kontrahera. Mötet mellan muskelcell och nerv sker i en synaps där signalsubstansen acetylkolin frisätts från nervändan. Botox blockerar receptorerna i muskelcellen för denna signalsubstans och därmed kan den inte motta signalen och kontrahera. Muskeln förlamas. Efter ett halvår har muskelcellerna utvecklat nya receptorer för acetylkolin och då fungerar signalen igen, vilket betyder att man måste göra en ny botoxinjektion två gånger om året.
Ett äkta Duchenne-leende, som aktiverar musklerna kring ögat, är snabbaste vägen till en annans hjärta och hjärtat får aldrig några rynkor. Det blir dock svårt att le om musklerna i ansiktet är förlamade. Botox gör att huden slätas ut och man blir rynkfri och risken är att man blir lite mer intetsägande. Man blir som en hubot och med åren alltmer stram och ansiktet blir allt sämre på att berätta vem man är och vad man vill. Då tycker jag det har gått för långt. Botox är dyrt, men priset man betalar när man förlorar förmågan att kommunicera är ännu högre. Kroppsspråket säger mer än tusen ord.
Musklernas klangbotten
Muskler har en grundton, en tonus. Det är en muskelspänning som håller muskeln i ett delvis spänt tillstånd. Denna tonus finns alltid, utom när vi sover. Om inte musklerna var avstängda under sömn skulle det leda till att vi sprang omkring och levde ut drömmarna.
Man måste träna hjärnan
Genom att göra en zillion situps (fast jag rekommenderar inte situps) om dagen, så tränar du ditt nervsystem att aktivera dina magmuskler, även när du inte tänker på det, säger fysiologen Steven Swoap. När du har tränat din hjärna tillräckligt bra, börjar den automatiskt spänna dessa muskler till en tvättbräda.
För att göra musklerna större, måste man träna med motstånd som tunga lyft. Men även stora, starka muskler kommer att se slappa och hängande ut om inte hjärnan skickar signalen att aktivera dem. Den typ av träning man får av magbälten aktiverar dock inte hjärnan, säger Swoap.
Slutsatsen är alltså att man utöver styrketräning också måste dra ner på kalorierna och springa bort en del. Om man är enveten så leder slutligen ett kaloriunderskott till att magmusklerna trycker sig mot huden och bildar en sexpack.
Botox och leenden
Det finns apparater för hela kroppen. De visas ofta på TV-shop och ger sittare ett hopp om att få fortsätta att sitta och ändå få en vältränad kropp. Hoppet är det sista som överger människan och det gäller även hoppet om evig ungdom. Många betalar t ex ett högt pris för en slät hy.
Eftersom huden är fäst vid ansiktsmusklerna, veckar sig huden när musklerna rör sig - när man skrattar, kisar eller suger på en cigarett. Med åren blir det till djupa veck och man kan säga att rynkorna avspeglar vår karaktär. Människan har omkring 40 muskler (beroende på hur man räknar) i ansiktet och vi kan kommunicera medvetet och omedvetet tack vare dessa. Om man väljer att paralysera muskler i ansiktet med hjälp av botox (giftet Botulinum A toxin som produceras av bakterien Clostridium botulinum), då förlorar man också en del av sin kommunikationsförmåga.
En botoxinjektion medför selektiv denervering av musklerna. Normalt skickar nervsystemet en signal till muskeln för att den ska kontrahera. Mötet mellan muskelcell och nerv sker i en synaps där signalsubstansen acetylkolin frisätts från nervändan. Botox blockerar receptorerna i muskelcellen för denna signalsubstans och därmed kan den inte motta signalen och kontrahera. Muskeln förlamas. Efter ett halvår har muskelcellerna utvecklat nya receptorer för acetylkolin och då fungerar signalen igen, vilket betyder att man måste göra en ny botoxinjektion två gånger om året.
torsdag 23 september 2010
Botox, rynkor och leenden
När du ler påverkar det din hjärna. Ett leende tolkas av din hjärna och andra hjärnor som att du är glad för det brukar ofta stämma. Man kan alltså känna sig lycklig av att fejka ett leende. Trycker man in botox i ansiktet förlamas musklerna runt munnen och hjärnan får inte detta budskap lika tydligt, vilket kanske kan orsaka depression. Hjärnan får sig aldrig ett äkta skratt från musklerna runt munnen och ögonen. En del studier tyder på det.
Botox förlamar muskler och känslor
Musklerna i ansiktet påverkar alltså våra känslor och tvärtom. Om man skrattar mår man bättre och mår man bra ser man glad ut. Hur påverkas denna återkopplingsloop om man injicerar Botox? Botox används för att få ansiktsmuskler att slappna av och tänk om de i sin tur får hjärnan att slappna av? Psykologiprofessorerna Joshua Davis och Ann Senghas från Barnard College har kanske svaret eftersom de nyligen slutförde en studie kring detta.
De drog slutsatsen att när ansiktet inte kan skapa de ansiktsuttryck som är kopplade till olika sinnesstämningarna så upplever folk inte känslorna lika starkt. Botox förlamar alltså inte bara musklerna utan också känslorna.
Dessutom påverkas omgivningen av de förlamade musklerna. När det blir svårare att använda musklerna i ansiktet blir det också svårare att signalera känslor. Ett botoxleende blir inte lika vinnande som ett äkta leende. Vi har utvecklats för att känna igen subtila nyanser i ansiktet oerhört snabbt, vi bedömer en människas ansikte på 200 millisekunder och det sker på en omedveten nivå. Ansiktet är fullt av ledtrådar om vår sinnesstämmning, från våra lysande ögonvitor till den lilla muskeln bredvid ögat.
Arthur Glenberg, professor i psykologi, säger så här om botoxeffekten:
"Even though it's a small effect, in conversation, people respond to fast, subtile cues about each other's understanding, intention and empathy. If you are slightly slower reacting as I tell you about something made me really angry, that could signal to me that you did not pick up my message."
Vi är inte bara vår hjärna. Kroppen som hjärnan är djupt involverad i är också viktig. En hjärna utan kropp skulle inte vara en riktig hjärna.
Fungerar ansiktsgymnastik?
Fungerar ansiktsgymnastik?
Det är musklerna i ansiktet som ger oss rynkor och genom att förlama dessa muskler med botox försvinner också rynkorna, sägs det. Slutsatsen borde bli att man inte ska använda musklerna i ansiktet om man vill slippa rynkor och botox. Lite här och var kan man läsa att man ska göra ansiktsgymnastik för att bli av med rynkor, men det kanske inte alls stämmer. Jag försökte hitta några vetenskapliga belägg, men det hittade jag inte. Däremot fanns det mängder av anekdoter om att det minskade på rynkorna om man gymnastiserade ansiktsmusklerna. Det är förstås en stor portion placebo inblandat, men i väntan på riktiga studier är jag lite skeptisk.
Hur blir man av med rynkor
Det finns vetenskapliga studier som tyder på att antirynkkrämen No 7 fungerar. Så hellre No 7 än botox om man vill ha bra koppling till sin hjärna. Att sluta röka är också effektivt, men då måste man ju först börja röka. Solen är också bra på att skrynkla till ansiktet, men solstrålar kan man inte leva utan.
Naturlagarna vinner till slut
Min slutsats av det hela är att man ska hålla ansiktet neutralt och använda No 7 och bära en stor sombrero om man vill hålla sig rynkfri så länge som möjligt. Men skrattrynkor är charmiga, de tyder på att man har lätt att skratta eftersom de musklerna är välanvända. På lång sikt drar dock tyngdlagen huden obönhörligt mot marken och vi följer med och gravitationen ger sig inte förrän vi befinner oss i fullständig termodynamisk jämvikt.
Dagens pass
Svängde förbi i Timrå på vägen hem och åkte några varv med rullskidor på industriområdet. Jag har fortfarande inte skaffat någon hjälm. Hjärnan badar i cerebralvätska innanför tre skyddslagar och ytterst en skyddande hjälm av ben. Men det räcker inte om jag slår i hårt i asfalt.
För första gången använde jag den virtuella träningskompisen i Garmin Forerunner 305. Det var kul att tävla mot honom. Jag såg förresten att klockan fick bäst betyg i ett test i senaste numret av Aktiv träning. Ett välförtjänt pris.
Länkar
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)