Människan blir bara äldre

För 300.000 år sedan vandrade jägare i det som nu kallas för Marocko. De bodde i grottor, tillverkade redskap, jagade stora byten och samlades kring eldar i skymningen. I likhet med andra homininer och tidigare arter av homininer, påverkade de inte världen mer än piggsvin eller zebror. De bara existerade tillsammans med alla andra djur. Ett ganska obetydligt djur på två ben.

Men det skulle snart ändras när en paleontolog grävde upp skelettresterna av dem. De visade sig vara av samma art som forskaren, Homo sapiens. Tidigare fynd gjorde gällande att de äldsta Homo sapiens var omkring 150-200.000 år gamla och att de levde söder om Sahara i Östafrika. Men de här fossilen hittades norr om Sahara i Nordafrika och var minst 100.000 år äldre. Det kunde man konstatera genom att tidsbestämma brända redskap av flinta i närheten av fynden.

Den tidigare berättelsen om att människan uppstod och levde i Östafrika och sedan vandrade ut i världen för omkring 50-100.000 år sedan kanske inte stämmer? Fynden tyder på att Homo sapiens redan var spridd i Afrika och är mycket äldre än man tidigare trott.

I en intervju på svt.se säger paleontologen Lars Werdelin:

”De liknar inget annat jag sett. Men analysen antyder att de ligger närmare Homo sapiens än andra samtida människoarter, exempelvis neandertalarna och Homo heidelbergensis. Jag gissar att mycket äldre fynd än de här inte skulle kännas igen som Homo sapiens, och skulle jag gissa går gränsen någonstans för 350.000 år sedan. Det här är det tidigaste fyndet av en människa som sedan kom att utvecklas till de människor som lever idag”.

Artgränser är svåra att fastställa. För 300.000 år sedan fanns dessutom flera arter av släktet homo. Våra föreställningar om det förflutna påverkas av hur vi ser på världen idag. Sahara var t ex inte alltid en öken utan tidvis en frodig savann. Homo sapiens kunde vandra kors och tvärs. Med de nya fynden har man nu funnit rester från Syd-, Öst- och Nordafrika. (Dessutom fanns det inget Afrika. Det begreppet uppfanns för några tusen år sedan. Nya fynd ifrågasätter nu också om de första människoarterna ens uppstod i det som nu kallas Afrika.)

De nya fynden av Homo sapiens i Marocko. Rekonstruktionen av skallen visar att deras ansikten hade ett ganska modernt utseende. Hjärnskålen hade däremot en arkaisk form. Jean-Jacques Hublin pekar på platsen där skallen hittades. Foto: Philipp Gunz / Shannon McPherron

De liknar oss, men det finns vissa skillnader i t ex hjärnans form. Hjärnan är av samma storlek, men lite mer avlång. De nya människorna gjorde bättre verktyg och jaktvapen. Tack vare ny teknik kunde de jaga med spjut på avstånd. Det gav de tidiga Homo sapiens en stor fördel. De behövde inte längre springa ikapp sina byten, utan bara komma tillräckligt nära. Det förändrade på sikt det ekologiska avtrycket. På alla nya platser utanför Afrika där människan dök upp, försvann stora bytesdjur som inte anpassat sig till den nya människan som sedan dess dödar på allt större avstånd och utvecklat spjut till drönare.

Moderna Homo sapiens dyker upp först för omkring 70 000 år sedan. Några små förändringar i hjärnan skapade en uppdaterad version av Homo sapiens som samlades och enades om gemensamma påhitt som nationer, fotbollslag, pengar och religion. Det är det som skiljer människan från djuren. "Du kan aldrig övertyga en apa att ge dig en banan genom att lova honom en oändlig mängd bananer efter döden i aphimlen.”, som Yuval Harari skriver i sin bok Sapiens. En miljon apor kan inte enas om någonting. De skulle slita varandra i stycken. Vi kan enas i partier och länder och sedan slita andra partier och länder i stycken.

Läs mer om evolution, hjärna och löpning på Hjärnfysikbloggen.

Kommer människan från Europa?

I böcker om människans evolution står det att människan utan tvivel kommer från Afrika. Men vetenskap bygger på tvivel. Kanske kom människan någon annanstans ifrån? Förr trodde man att kameler utvecklats i öknen, men nu vet vi att kameler utvecklades i Nordamerika och är perfekt anpassade till gå i djup snö och lagra fett under näringsfattiga vintrar. Kanske kommer människan också att omtolkas. Nya fynd av förmänniskor som är 7,2 milj år gamla har nämligen hittats i Grekland och Bulgarien. Det stämmer inte med de böcker som finns.

Vi vet att människans närmsta släkting är schimpansen. Men vi vet inte exakt när våra vägar skildes åt. Fossilen ligger utspridda som pusselbitar i sanden.

Man tror att schimpans och människa gick skilda vägar för mellan 5 och 7 miljoner år sedan. En gren utvecklades till schimpanser och den andra grenen blev Homo sapiens. Det finns flera fossil från Afrika som stöder denna teori.

En ny studie som publicerades i PLoS One i maj kastar nu in några nya fossilerade pusselbitar. Ett team med forskare från bl a Tyskland och Bulgarien hävdar att fyndet av en 7 miljoner år gammal apa med namnet Graecopithecus i själva verket är en förmänniska, en hominin. Det sensationella med detta fynd är att det är från östra Medelhavet, inte Afrika.

7,175 miljoner år gammal underkäke av Graecopithecus freybergi. Foto:Wolfgang Gerber, University of Tübingen

Redan 2012 upptäckte Nikolai Spassov och hans bulgariska kollegor en sju miljoner år gammal aptand. Nu har han tillsammans med tyska och kanadensiska experter forskat djupare och de drar slutsatsen att tanden tillhör en hominin - en tidig förmänniska. Dessa homininer levde i Europa långt efter att övriga europeiska apor dött ut.

För 12 miljoner år sedan var Europa ett paradis för apor. Det fanns stora skogar. Men för omkring 10 miljoner år sedan försvann skogarna och savannerna bredde ut sig. Aporna försvann. Några apor reste sig på två ben och anpassade sig till livet på savannen som krävde ekonomiska förflyttningar på två ben. Apan blev löpare. Det kanske började i Europa?

De äldsta homininerna som hittats innan detta fynd (det återstår om övriga forskare också erkänner Graecopithecus som hominin) är Sahelanthropus som levde för 6-7 miljoner år sedan. Graecopithecus är äldre än så. Genom datateknik fastställde forskarna Graecopithecus ålder till omkring 7,2 miljoner år.

I studien läggs ett nytt pussel av människans förhistoria. Homininer kan ha splittrats från schimpansens evolutionslinje i östra Medelhavet tidigare än 7,25 miljoner år sedan. Vår sista gemensamma anfader skulle då komma från östra Europa. Bevisen består av en tand och en käke. Det låter inte som så mycket, men faktum är att paleontologer inte brukar ha så mycket mer än så.

Vi vet inte mycket
Framtiden får visa om våra förfäder kommer från Europa, Afrika, Asien eller Grönland. Vi sitter fast i våra föreställningar. Darwin trodde att människan kom från Afrika eftersom det fanns stora apor där, sedan fastslogs människans urhem till Afrika på 1950-talet av Louis Leakey. Men för tolv miljoner år sedan fanns det stora apor i Europa. Begrepp som Afrika och Europa har bara funnits i våra hjärnor i några tusen år. För sju miljoner år sedan fanns inte Afrika. Det fanns flera olika arter av apor och kanske också flera människoarter som förflyttade sig för att överleva. Det spelar kanske ingen roll vart människan uppstod, men nya fynd visar att vår historia är mycket mer komplex och att sanningen är ett evighetspussel.

Läs mer om evolution, hjärna och löpning på Hjärnfysikbloggen.

Sponsrad video - hoppa av ekorrhjulet

Jag fick ett mail om en mycket märklig tävling från Sydafrikaresor. Den gör jag gärna reklam för. Själv kan jag inte delta och vi är nog många som sitter fast i ekorrhjulet. Eller ... jag kanske kan det ... ge jobbet sparken och sticka iväg. Åtminstone i tre månader ... Se videon nedan om tävlingen!


För att delta i tävlingen krävs att man signerar en avskedsansökan till samhället och att man är beredd att göra en specifik uppoffring; det kan handla om att slänga sin TV, stänga av internet eller säga upp sig från sitt jobb. I juryn sitter bl a äventyrarna Anneli Wester och Ola Skinnarmo. Den bästa motiveringen vinner en resa för två till Sydafrika. Vinnarna utbildas i viltvård och får under tre månader delta i det dagliga arbetet på en nationalpark som ligger långt bort från civilisationen.

Det finns inget internet, ingen TV ... Men springa kan man göra och det finns knappast någon mer ursprunglig löpning än att springa barfota på savannen. Vinnarna måste blogga också. Så lite internet finns det allt.

Att våga
Tre månader är tillräckligt lång tid för att bryta vanor. Det är också tillräckligt lång tid för att fundera över livet och tillvaron. Kanske se sig själv och det man gör ur ett annat perspektiv. Men när har man tre månader över mitt i livet? Fast det kanske är just mitt i livet som man borde riskera att snubbla och ta klivet ut ur ekorrhjulet? Det kanske är bättre att ta steget själv än att tvingas ut? Det finns inga ekorrhjul som snurrar för evigt.

"Att våga är att tappa fotfästet en liten stund. Att inte våga är att förlora sig själv", sa den danske filosofen Sören Kierkegaard. Jag tror att man ska våga tappa fotfästet ibland, så länge man inte tappar taget. Om man inte återfår fotfästet efteråt, fanns det förmodligen ingen balans till att börja med.

Om jag varit lite yngre och inte haft vare sig jobb eller familj, då hade jag inte tvekat en sekund. När jag var ännu yngre än så, var nog ett jobb på en nationalpark i Afrika som en dröm. Jag drömde definitivt inte om att stå på ett kontor tillsammans med en dator. Innerst inne drömmer jag nog fortfarande om ett spännande, äventyrligt jobb. Det finns så mycket att upptäcka om djur, natur, mig själv och vårt ursprung i Sydafrika. Jag skulle lära mig oändligt mycket mer under tre månader där, jämfört med att fortsätta tre månader här. Utan dator och TV har man tid att se, göra, läsa, lyssna och lära. Och kanske upptäcka saker. Fast det är barn bäst på.

Livet är en upptäcktsfärd
Nyligen läste jag en artikel om ett barn som gjorde en av de allra största upptäckterna inom paleontologin. Det skedde just i Sydafrika. På en plats där alla redan letat. Fyndet låg rakt framför näsan. Men det krävdes en nioåring för att se det.

Skalle av Australopithecus sediba. Foto: Brett Eloff. Courtesy Profberger and Wits University. Via Wikimedia.

Malapa i Sydafrika är en av de största fyndplatserna för mänskliga fossil. Det är också en av jordens mest genomletade platser. Horder av paleontologer har dragit förbi alltsedan 1930-talet och sökt av varje kvadratmeter. Hösten 2008 tog den kände paleontologen Lee Berger, som letat fossil i området under 20 år, med sig sin 9-åriga son Matthew till Malapa. Plötsligt ropade Matthew att han hittat ett fossil. Det visade sig att pojken hittat ett märkligt käkben. Stenen med fossilet låg fullt synligt. De närmsta dagarna hittade de massor av fossil i närheten.

Många paleontologer letar ett helt liv efter fossil från förmänniskor utan att hitta något alls. De springer i ett ekorrhjul och försöker fästa blicken vid ekrarna som snurrar framför ögonen. Det gör inte barn. De vänder och vrider på ovända stenar och de hoppar in och ut ur ekorrhjul. Matthews fossil visade sig tillhöra en ny, hittills okänd förmänniska, som döptes till Australopithecus sediba. Det är kanske ett av de viktigaste fynden någonsin. Arten är mer människolik än andra arter av Australopithecus och skulle kunna vara förfader till släktet Homo, d v s till dig och mig.