Född till ledare

Det sägs att vissa är födda till att bli ledare. De har ett försprång redan i livmodern. Det är en myt, såvida man inte är född med arvsrätt till ledarskap.

(återpublicerad med ny rubrik)

Född ledare

Winston Churchill föddes i en ledande familj, men han var själv ingen stor ledare före maj 1940. Han hade misslyckats med det mesta. De flesta såg honom som en 66-årig föredetting. Men han visste vad han ville. Han var orädd. Han var bra på att skriva och tala. Några veckor senare hade han fattat beslut och hållit tal som gjorde honom till en av de främsta ledarna genom tiderna.

Några är födda ledare. Karl XII föddes 1682. Som 15-åring utsågs han till kung av Guds nåde. Enväldig som sin far Karl XI. Han fick den bästa utbildningen och han trodde själv att Gud utsett honom till att leda Sverige. 

Han var en bra ledare i fält, men han fattade flera dåliga beslut: som att försöka lära Polens härskare en läxa och marschera mot Moskva mitt i vintern. Taktik är konsten att vinna ett slag, strategi är konsten att vinna ett krig. 

Folket kände inte till kungens tankar. De behövde inte det, ty kungen var ofelbar. Det tycktes stämma. De svenska karolinerna krossade allt motstånd. De marscherade mot fienden under tystnad. Det gjorde fienden skräckslagna. Sedan sköt de en salva på nära håll innan de gick till anfall med bajonett och värja. Danskar, ryssar och polacker drabbades av panik och flydde.

Karolinerna krossade allt motstånd.

Poltava 1709. Svenskarna marscherade på raka led mot en dubbelt så stark fiende. Svenskarna saknade kulor och krut, de saknade artilleri. De gick rakt på med dragna värjor. De marscherade under disciplinerad tystnad. Det var en skrämmande syn. Led efter led av blåklädda soldater. De ryska soldaterna bävade. Sedan sköt de första salvan. Det främste ledet med svenskar glesnade men de fortsatte marschera framåt. Trummorna slog taktfast. De fullföljde ödet. Det gick inte att vända. Deras öde var garanterat av kung Karl XII av Guds nåd.

Segermarschen tog slut i Poltava. Karl XII skyllde på en skada. Efter lite kalabalik tog det sedan tvärstopp i Halden. Då fick finansminister Görtz skulden.

Karl XII och Mazepa efter nederlaget vid Poltava. Karl XII simulerar en fotskada. Källa: Wikipedia

Fortfarande tycks många tro att de ledare vi har på något sätt är välsignade med medfödda kvaliteter, som bra kommunikations- och samarbetsförmåga, passion och viljestyrka, kraftfullhet och effektivitet. Men det är inget de är. De blev. De föddes, sedan blev de ledare genom en lång process.

De bästa ledarna är vanliga människor som du och jag, som har arbetat hårt för att bli bra på att lösa problem. De lärde sig tidigt att gå utanför sin komfortzon. De lärde sig bemästra otydliga och osäkra situationer.

De som lyckas bli bra ledare har också tränat upp sin kommunikationsförmåga. De har lärt sig övertyga andra. De har lärt sig att lyssna. De ser helheten. De är ödmjuka. Det är inte medfödda förmågor, utan färdigheter.

Bra ledare lyssnar. Tvärsäkra ledare pekar med hela handen.

Den grekiska retorikern Demosthenes anses som antikens främsta talare. Som ung var han tystlåten. Han stammade. Men han hade bestämt sig för att bli den ledande talaren i Athen. Det sägs att han övade vid havet för att lära sig överrösta vågorna. Han pratade med stenar i munnen för att lära sig artikulera. Ja, han gick så långt att han rakade halva skallen för att tvinga sig själv att träna hemma och inte falla för frestelsen att gå ut. 

Woody Allen sa "80 percent of success is just showing up”. Vad betyder det? Jo, du måste visa upp dig. Vem är du? Vad står du för? Säg ja, men säg inte ja till allting.

Kalabaliken i Bender 1713. Det slutade med att Karl XII snavade på sina egna sporrar och blev tillfångatagen. Bild wikipedia.

De som gör allt detta har förutsättningarna att bli ledare. En del utses till ledare. Det kanske var deras tur i ett kösystem. Men om de inte har gjort det som krävs, blir de dåliga ledare.

Dåliga ledare pekar med hela handen eller håller händerna i byxfickan. De lyssnar inte. De ser inte helheten. Deras vapen är tvärsäkerhet. De strävar efter envälde. De anställer de som tänker lika. De är auktoritära. De ger order. De lägger sig i. De fattar beslut. De som leds lyder. Starka ledare aktiverar rädsla hos de ledde och de kanske går bra i några strider, men de vinner inte kriget. Till slut slutar de ledda att lyssna på den som skriker. Order blir brus. På lång sikt måste förändring komma inifrån. Det går inte att förändra människor från utsidan.

Slutet på de svenska stormaktsdrömmarna 1718. Den svenska modellen uppdaterades inte i takt med verkligheten. Karl XII:s likfärd.

De som vill bli uttagna till Navy Seals utsätts till en början för extremt auktoritärt ledarskap. Syftet är att filtrera fram de tuffaste kandidaterna. Sedan förändras ledarskapet. De som är kvar leder sig själva tillsammans med ledare som lyssnar och vägleder. Syftet är att skapa ett team där den i teamet som har mest kunskap i en situation är tillfällig ledare.

En bra ledare får individer att utveckla sig själva mot ett gemensamt mål. Det kräver empati, en förmåga att lyssna och att våga släppa kontrollen. Det sista är kanske det svåraste för dagens ledare.

Följa en plan eller låta stigen visa vägen

För några veckor sedan sprang jag till skogen som brann förra sommaren. Jag ville se naturen komma tillbaka. Eld är skogens naturliga föryngringskur.

Jag tittade på kartan. Skogsbilvägarna bildade ett rutnät. Jag räknade ut att sträckan blev 30-35 km om jag valde vägarna, men om jag kombinerade med stigar blev det bara drygt 25 km tur och retur. Jag valde en kombination, sedan bröt jag ner sträckan i delar: A till B, sedan C till D, därefter den brända skogen X. En resplan. 

Foto Ylvers från Pixabay

Eller är det bättre om jag springer från A till B, sedan tänka igenom nästa steg till C? Välja mellan väg, stig eller rent av springa genom skogen?

Jag valde det andra alternativet. Det blir sällan som man tänkt sig. Stora projekt med omfattande planer misslyckas nästan alltid. De spräcker budgetar och människor. Projekt som levererar det minsta möjliga och låter planen ta form efter hand, går bättre. Man går från A till B, sedan lägger man på lite mer och levererar C. Det är den agila, smidiga vägen framåt.

Planer är värdelösa, men planering är oumbärlig - Dwight Eisenhower

Enligt det agila manifestet - som alltfler myndigheter och företag försöker följa - ska man ” reagera på förändringar framför att följa en uppgjord plan”. Några tror att det betyder anarki. Inga planer. Kaos. Men det står inget om att inte ha en plan. Det finns alltid en plan, men du ska inte följa den slaviskt. Planen visar riktningen, inte vägarna och stigarna. Du väljer när du är där. 

Den agila löparen 

Jag hade en plan att nå X, men jag kastade resplanen. Jag sprang först från A till B. Därefter valde jag att gena över ett berg. Jag tog en omväg runt ett vindkraftverk som vispade sönder skogens ljud och fågelliv. Sedan sprang jag genom en risig föryngringsyta genomkorsad av djupa, blöta diken. Det var som att springa genom taggtråd och gyttjiga skyttegravar så jag vek av och sprang upp på en torr skogsväg. Jag följde vägen ända till den brända skogen. Ris, granar och skräp hade förvandlats till aska, men ur askan spirade nytt liv. De starkaste tallarna såg ännu starkare ut. 

Branden släppte i från sig ett moln av koldioxid, öppnade himlen och släppte in solenergin. Skogen hämtar tillbaka koldioxidutsläppet en kolatom i taget. Naturen strävar efter jämvikt. Det gör jag också, för jag sprang tillbaka exakt samma väg.