Visar inlägg med etikett kbt. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett kbt. Visa alla inlägg

onsdag 10 februari 2021

Runners World - Aktivera dina kroppsegna droger med löpning

Alla som springer vet att löpning förändrar humöret. En löptur gör dig alert, smart, smärtfri och euforisk. Det beror på att kroppen utvecklat en rad olika kemiska svar på fysisk aktivitet. Det är därför det är så härligt att springa (sedan du kommit över de första trösklarna).

Fysisk aktivitet har varit människans viktigaste framgångsfaktor. För att upprätthålla detta fördelaktiga beteende, har evolutionen rört ihop en blandning av kroppsegna droger som dopamin och serotonin, endorfiner och endokannabinoider. De drar ut dig och de drar hem dig. De drar upp dig, men de kan också dra ner dig. Det är viktigt med balans.

Foto: Keefikus / Unsplash

Dopamin - belöning

Dopamin är kopplat till belöningssystemet. Det belönar en process, inte ett slutresultat. Om du bygger ditt liv på att nå ett mål, tappar du dopamin och lust när målet är uppfyllt. På lång sikt är det bättre att fokusera på processen. När du befinner dig i balans mellan ...


söndag 18 augusti 2019

Löpning och ätstörningar

Jag träffade dig första gången efter en tävling. Du kom i mål strax före mig. Vi pratade om dina drivkrafter. Så småningom fick jag veta att du lidit av depression och panikångest. 

Du följde olika dieter redan som tonåring. Du gillade inte dig själv och du hatade din kropp, kanske för att den pratade med dig. Den gav dig information. Till slut blev det kanske för mycket. Du slutade lyssna och det dröjde inte länge förrän kroppen tystnade. Den sa inte längre till när du skulle göra ens de enklaste saker. Det var då du började springa. Det var enkelt. Du tog kontrollen. Allt blev bättre. Du kom ut i friska luften. Du blev starkare.

Foto: Andrei LazarevUnsplash
Du började springa för att komma ifrån dig själv. När du sprang kändes det som om du tog steg i rätt riktning. Steg för steg, framåt och bort. Förutom löpningen gick du även 10 000 steg i rätt riktning. Datorn fylldes med träningsdata - steg, kilometrar och timmar. Det fanns en app för allt. Du var noga med maten. En vilodag var en bortkastad dag. Du ville framåt och bort. 

Varje steg bort leder tillbaka 

Men jag tror du visste att du alltid kom tillbaka. Du tog ett steg i taget. Du kom framåt, men du kom också alltid hem igen. Efter löprundan var du tillbaka hos dig själv. Där hemma ruvade ångesten i hörnen. Du rusade iväg till gymmet, körde tills du inte orkade och sedan stupade du i säng. Du tog dig framåt och bort, men du kom alltid tillbaka.

Många gillade dina inlägg på sociala media. Det var ofta bilder på mat du skulle äta, men din kropp blev bara lättare. Ekvationen gick inte ihop. Kanske gjorde du dig av med maten efteråt. Dina former försvann. Det gjorde ont att se dig. 

Du började springa för att det var något du kunde kontrollera, sedan blev kontrollen över träning och mat allt som fanns. Du sprang för att kontrollera ångesten. Sjukdomen tog över ditt liv.

Foto Zac Ong på Unsplash
Brist på näring och återhämtning ledde till att kroppen bröt ner organ och muskler. Jag stod en bit bort, men jag hörde hur din kropp skrek. Din kropp - som tystnade för flera år sedan - hade sakteliga börjat prata och ropa. När du inte lyssnade försökte kroppen skrika. Du hörde inget, för volymen hade skruvats upp ett steg i taget. Du hörde bara "framåt, bort, framåt, bort" till takten av fötterna som slog i marken. 

Små steg

Livet består av små steg. Ett telefonsamtal till de som står närmast är ett litet steg, men ett stort steg för den som är sjuk och dennes anhöriga. Det leder till nästa steg. De som står riktigt nära lever ofta i en manipulerad värld. De hör inte för sjukdomen skruvar upp ett snäpp i taget och man vill så gärna tro att det är något annat och det enda svar man får är att det är något annat. 

Psykisk ohälsa är som pesten på medeltiden eller cancer under första halvan av förra seklet. Vi är rädda för det vi inte kan medicinera och kontrollera. Vi är rädda för psykisk ohälsa som om det smittar, men det är viktigt att visa att man är orolig och att man bryr sig. 

Det senaste jag hörde var att du sökt hjälp och genomgår KBT.

Jag hoppas du blir bra igen. 

Mer om ätstörningar:
http://www.atstorning.se/
https://www.tjejzonen.se/
https://www.friskfri.se/
https://www.kbt.nu
Om den nya diet-appen Kurbo riktad till barn (som triggade mig att skriva detta inlägg)
Brad Stulberg om Kurbo




torsdag 25 april 2019

ACT - släpp taget och gå vidare

Det är svårt att kontrollera tankar och känslor. Ju mer du undertrycker en viss tanke, desto starkare blir tanken. Försök att inte tänka på en elefant i två minuter - det går inte. Det gäller också för känslor: Ju mer du försöker förändra hur du känner, ju djupare sjunker du ner i samma känslor.

Kognitiv beteendeterapi (KBT) fokuserar på beteendet, på vad du gör. Du kan styra ditt beteende - det vill säga dina handlingar. Dina tankar attackerar dig med ord och berättelser som "du kan inte” och det ger upphov till olika känslor. Det kan du inte prata eller tänka dig ur. Men om du bara gör det du ska, då ökar chansen att du kommer vidare. Detta är en orsak till att löpning har visat sig vara så effektiv mot depression. Som löpare har du inget val när du väl börjat springa.



Acceptance and Commitment Therapy

En relativt ny utveckling av KBT kallas för Acceptance and Commitment Therapy (ACT) som handlar om att ändra förhållandet till dina tankar och att acceptera dem. ACT utvecklades för 30 år sedan och har använts som behandling mot depression, kronisk smärta, fobier och en rad andra problem. Men det är på senare år som ACT fått ett uppsving. Det finns nu runt 250 randomiserade och kontrollerade studier om ACT och intresset ökar. 

Image by Grae Dickason from Pixabay
En viktig del av ACT är att hantera motgångar och ta ansvar för egen förändring. Många som drabbas av kronisk smärta slutar göra saker. Smärtan ger dig en orsak att dra sig undan. ACT riktar in sig på det du faktiskt kan göra något åt. Du blir inte av med kronisk smärta. Smärtan hänger kvar som en objuden gäst som sover i din soffa och äter ur ditt kylskåp. Smärtan är ett faktum. Du måste acceptera smärtan och gå vidare. Det du kan göra är att agera i enlighet med dina riktade värderingar och göra det du vill göra.

Du kanske har mycket negativa tankar. Du kanske känner ångest. Men det är bara tankar. Du behöver inte bry dig om dem. Om du kämpar emot, blir ångesten bara starkare. I en intressant bloggpost jämförs det med en dragkamp.

Tänk dig att du håller ena änden av repet, och monstret den andra. Ni står på varsin sida om en bottenlös klyfta. Du drar så hårt som möjligt, men monstret är starkare och drar dig närmare klyftan. Du kan inte vinna.



Image by Stefan Keller from Pixabay

Då släpper du repet. Monstret är kvar, men du slåss inte längre mot det. Det är samma sak med ångest. När du släpper taget, tar du kontrollen över ditt liv. Du kan göra det du vill. När du inte drar repet har monstret inte längre makten över dig. 

Metaforer är inte sanningar, men de hjälper dig att förstå komplicerade sammanhang. Metaforen med repet och monstret hjälpte mig förstå ACT. Släpp taget och gå vidare. Monstret lever på din kamp.

tisdag 25 september 2018

Hjärnfysikbloggen: hård träning och smärta

Hur mycket du orkar avgörs av hur motiverad du är och av din upplevda ansträngning. Men inte alltid, ibland sätts gränsen också av smärta (som i sin tur påverkar din motivation och hur ansträngande det känns). Smärta är hjärnans sätt att sätta ner foten. Det är en varningssignal. Smärta är dessutom en komplex upplevelse som beror på sammanhanget. Om du med egna ögon ser en geting sticka dig känner du mer smärta än om du tror det är en mygga som sticker dig.
Du kan också bli van vid smärta. I en studie från 1981 testades några elitsimmares smärttröskel vid tre tillfällen under ett år. Det visade sig att de tålde som mest smärta i juni när de tränade hårdast och de tålde minst smärta i oktober när tävlingssäsongen var slut. Det tycks alltså som att hård träning höjer smärttröskeln. I en studie från 2017 bekräftades dessa fynd. Forskarna jämförde en grupp som tränade lugnt med en grupp som körde hårda intervaller. Båda grupperna tränade lika mycket och hade likartade förbättringar av VO2max, men gruppen som körde hårt ökade sin smärttålighet med hela 41 procent jämfört med den lugna gruppen. Det är alltså inte förbättrad kondition i sig som ökar smärttåligheten, utan det är sättet du ökar konditionen på som gör dig tåligare. Du måste köra hårt emellanåt för att bli hård. Ju hårdare du kör, desto tuffare blir du. Men inte för hårt. Då går du sönder. Omkring 20 procent hårt och 80 procent lugnt verkar ligga nära det gyllene snittet.
Ibland måste man också acceptera smärta. En relativt ny utveckling av kognitiv beteendeterapi kallas för Acceptance and Commitment Therapy (ACT). ACT handlar om att ändra ditt förhållande till dina tankar och att acceptera dem. Du gör ett ”comittment” att agera efter riktade värderingar. Värderingar är inte mål, utan mer allmänna riktlinjer i livet. Om du fokuserar på mål kan det ge en känsla av tomhet när du uppnår målet, däremot kan det finnas flera riktningar. Ett mål kan till exempel vara att du vill springa ett maraton under tre timmar, medan en riktad värdering kan vara att springa långt upp i åren. En fara med mål är att de sätts utanför dig själv och de kanske - om du tänker efter - egentligen sätts av någon annan. En riktning kan däremot bestå av tydliga delmål.
En viktig del av ACT är också att du ska lära dig hantera motgångar och smärta och ta ansvar för din egen förändring. Många som drabbas av kronisk smärta slutar göra saker. Motivationen är närmare noll. Om du saknar motivation kommer du inte ur sängen. Smärtan ger dig också en orsak till att dra sig undan. ACT riktar dock in sig på det som du faktiskt kan göra något åt. Smärtan finns där, den hänger kvar som en objuden gäst som sover i din soffa och äter ur ditt kylskåp. Du blir inte av med kronisk smärta. Den är ett faktum. Du måste acceptera det och gå vidare. Det du kan göra är att agera i enlighet med dina värderingar och göra det du vill göra.
Att lära sig acceptera smärta, motgångar och ansträngning är även viktiga delar för en löpare. I en randomiserad dubbelblindstudie undersökte några forskare vid McGill University hur ATC påverkade en grupp kvinnliga löpare. Kvinnorna gick en kurs och lärde sig acceptera fysiskt obehag och negativa känslor. Det visade sig att ACT minskade den upplevda ansträngningen med hela 55 procent! När de sedan prövade att cykla till utmattning orkade de cykla 15 procent längre tid. Det var svårt att förklara en sådan förbättring med syreupptagning och laktat. Men psykologi, KBT och ACT, har inte varit en del av idrotten. Man har trott att tankar kommer från någon annat håll. Men tankar kommer också från kroppen. Om du är sjuk, påverkar det dina tankar. Om du mår dåligt, påverkar det din kropp.
Läs fortsättningen på Hjärnfysikbloggen.


torsdag 7 december 2017

Mobilmissbrukare har obalans i hjärnan

En av de största skillnaderna i det mänskliga beteendet de senaste tio åren är att vi ständigt går omkring och tittar på våra mobiler. För tio år sedan stirrade inte lika många in i mobilerna. Mobilerna har fångat vår uppmärksamhet. Tusentals människor funderar och utvecklar appar och algoritmer som fångar vår uppmärksamhet och håller kvar oss så länge som möjligt. 

Jag kastade en del appar i somras (efter att ha skrivit ett inlägg om hur dum man blir av mobiler) och är inte lika mobilberoende som tidigare, men jag sitter sällan och drömmer och gör ingenting som jag gjorde förr. Det är nästan bara då jag springer och sover som hjärnan är fri att använda de kreativa delarna av hjärnan som aktiveras först då man släpper taget.

Enligt en ny studie från Pew Research Center är nästan hälften av alla amerikaner beroende av sina mobiler. Andra studier visar att vi rör våra mobiler tusentals gånger per dag. Vår hjärna gillar det som är nytt och ett svep på mobilen kan ge en ny följare, ett uppmuntrande gilla eller något annat roligt. I varje ögonblick kan vi få små kickar av belönande dopamin, något som är ganska nytt i människans evolution. Hur påverkar det våra hjärnor på sikt?

Förr i tiden pratade folk med varandra på tåget :)

I en ny studie har forskare under ledning av Hyung Suk Seo, professor i neuroradiologi vid Korea University, undersökt ungdomar som är beroende av mobiler. De använde magnetisk resonansspektroskopi (MRS) för att få en unik inblick i ungdomarnas hjärnorn. MRS mäter hjärnans kemiska sammansättning.

Studien omfattade nitton ungdomar som diagnostiserats som mobilberoende. Av dessa fick tolv ungdomar gå en nio veckor lång behandling i kognitiv beteendeterapi (KBT), som en del av studien.

Forskare använde standardiserade test för att mäta hur allvarligt ungdomarnas mobilberoende var. Frågorna fokuserade på hur mobilerna påverkade dagliga rutiner, det sociala livet, produktivitet, sömnmönster och känslor. Ju högre poäng, desto större mobilberoende. Det visade sig att de mobilberoende ungdomarna led av mer depression, ångest, sömnlöshet och impulsivitet, jämfört med en kontrollgrupp som inte var beroende av mobiler.

Forskarna körde sedan en serie MRS-tester för att mäta halterna av GABA och glutamat i hjärnorna. GABA är en neurotransmittor som hämmar nervceller, medan glutamat aktiverar nervceller. Tidigare studier har visat att GABA är viktigt för att reglera olika hjärnfunktioner, inklusive depression och ångest.

Resultaten från MRS visade att förhållandet mellan GABA och glutamat hos de mobilberoende jämfört med de mobiloberoende förändrades signifikant i Anterior Cingulate Cortex (ACC). Det fanns ett samband mellan fördelningen av GABA och glutamat och mobilberoende, depression och ångest.


Dr. Seo tror att den ökade mängden GABA i förhållande till glutamat i ACC hos mobilberoende ungdomar ökar risken för funktionella störningar i kognitiv och känslomässiga neurala nätverk.

Det visade sig dock att nio veckor KBT återställde balansen mellan GABA och glutamat. Så det är inte kört. Det går att bryta mobilberoendet precis som man kan bryta ett spelberoende. Det går att ändra vanor, men ibland krävs det KBT.

"The increased GABA levels and disrupted balance between GABA and glutamate in the anterior cingulate cortex may contribute to our understanding the pathophysiology of and treatment for addictions"
, säger Dr Seo.


söndag 22 maj 2011

Tankar att tänka på

Det är många tankar som kastas omkring i huvudet nu inför Stockholm Marathon nästa vecka. Det är mindre än en vecka kvar och det är inget man kan göra förutom att vila och hoppas att man inte blir sjuk. Jag har inte varit sjuk på ett år och det vore ju attans om man blev sjuk nu. Men så ska man inte tänka. Det ligger till stora delar utanför min kontroll, ungefär som vädret. Jag hoppas det blir svalt, men det är bortkastad energi att oroa sig för att det ska bli för varmt. Blir det varmt får jag springa långsammare. Punkt. Inget att göra åt. Tiden blir sämre, men det blir hur som helst personbästa. Bara jag kommer i mål blir det personbästa.


Raindrops keep fallin´on my head
Man ska inte ödsla tankar på det man inte kan påverka. Man ska självklart följa prognoserna och förbereda sig, men inte deppa för att det blir varmt eller regnar. Det är bättre att försöka vända det till något positivt. Det som varit och det som kommer är bara en bråkdel av det som är och av det som är, är det endast en liten, liten del som man kan göra något åt och det är det som man ska fokusera sin energi på. Det är dock ofrånkomligt att negativa tankar ibland tar överhanden. Positiva och negativa tankar sköljer hela tiden genom min hjärna. Den här veckan - förmodligen för att jag ändrat vanor och inte tränar så hårt - så har jag sovit lite dåligt och på natten tycks de negativa tankarna få ett litet övertag. Men nu på dagen känns allt bra. Det kommer att bli en fantastisk upplevelse att plågas med - Nej! - springa med 30 000 andra löpare.

Trädgårdsmästaren i huvudet
Varje tanke man tänker påverkar hjärnan och får den att likna de tankar man tänker, tankarna löder kopplingar i hjärnan så att de blir bättre på att tänka dessa tankar i framtiden. Man kanske ska se sina tankar som en trädgård i händerna på en trädgårdsmästare. De positiva tankarna är växterna som ska blomma i trädgården. Genom att man tänker på dem ger man dem ljus, energi och näring. De negativa tankarna är ogräs och fula utskott som ska ryckas upp och klippas ner. En del dåliga tankar kan slå rot men om man ignorerar dem vissnar de och dör. 



Skapa konstverk av vildvuxna toviga buskar som Edward Scissorhand.
Jag tror inte man ska älta och dra fram elände från det förflutna. Ju mer man ältar och tycker synd om sig själv, desto bättre blir man på att älta och tycka synd om sig själv. Kognitiv beteendeterapi (KBT) stämmer bättre överens med en neuroplastisk syn på hjärnan. Enligt KBT ska man aktivt ändra sina tankar och sitt beteende. Varje tanke stärker en synaps som i sin tur stärker ett nätverk av neuroner. Därmed förstärker tanken ett sätt att tänka. Detta tankesätt utgör grunden i en eller flera vanor och stärker dessa vanor, vilka utgör en stor del av personligheten eftersom vi är våra vanor och omvärldens uppfattning om oss till stora baseras på hur vi beter oss.

Smile and the world will smile with you
Det är hoppfullt att man till så hög grad kan påverka sin egen hjärna bara genom att bestämma sig för att förändra sig. Det svåra är väl just att bestämma sig, särskilt om man fastnat i ett slags inlärd hjälplöshet. Om man aktivt ändrar sitt beteende ändras också kopplingarna i de nervceller som formar beteendet och detta leder också till en positiv återkoppling med omvärlden. Säg att man varit en surgubbe hela sitt liv, men en dag vaknar och bestämmer sig för att le och vara glad de återstående åren. Genom att le och skratta och tolka skeenden positivt och inte gräva ned sig, förstärks de "glada" synapserna, medan de "sura" synapserna försvagas i gubbens hjärna. Dessutom förstärker omgivningen beteendet genom att le tillbaka mot den före detta surgubben. Det skapas självförstärkande loopar, som också kan blir degenererande loopar om man ser sig som ett offer eller börjar tänka negativt när man springer. Vi söker ju gärna bekräftelse på det vi gjort, gör och tänker göra, positivt som negativt.

Springa med ett leende
Jag brukar spänna ett leende framför löparen i mig. Gebreselassie ler alltid då han springer. Det håller inte alltid hela vägen för mig. Leendet hålls i spända tyglar och tappar kanske formen i slutet och jag såg nog jävligt sur ut den sista milen i Vasaloppet. Leendet förvandlades till en grimas. Men så länge jag ler känns det bättre och då springer jag bättre och själva upplevelsen bli en annan och minnet av loppet blir positivt. När munnen ler med hjälp av muskler i ansiktet, luras hjärnan att tro att jag mår bra. Det kan vem som helst testa. Pröva att skratta och le framför spegeln och efter ett tag känns det ganska bra. Det borde man göra varje morgon. Särskilt på måndagar.



Gebreselassie ler alltid. Men vem skulle inte göra det med de tiderna?
Jag ska le och tänka positiva tankar nu på lördag när jag springer maraton, inte vara sur, tänka negativt och stirra ner i marken. I morgon tömmer jag min första bägare rödbetsjuice och det kommer nog att göra susen. Jajamensan.



Annars kan man alltid leta fram två gem och två gummiband

Fästa dem så här

Och få ett leende som håller hela vägen och hela dagen 




:)