Viljestyrka är överskattat - Runners World

För några år sedan trodde jag starkt på viljestyrka. Jag kan göra det och jag ger mig aldrig, tänkte jag att jag tänkte. Jag ska springa en ultra, lära mig italienska, lära mig måla, skriva en bok och så vidare.

Jag sprang min första ultra 2012 och jag fick ett bokkontrakt 2018. Men jag är fortfarande dålig på italienska och jag kladdar mer än jag målar.

Varför lyckas du med vissa saker medan du misslyckas med andra?

Var det brist på viljestyrka? Nej, jag ville. Jag pluggade italienska och jag köpte akvarellfärger. Kanske jag såg mig själv sitta på en kulle i Toscana och måla solnedgångar med ett ljus som Lars Lerin. Men faktum är att jag fortfarande är lika dålig ...

Läs fortsättningen här.

Livet är en resa, inte en plats

“The end of a melody is not its goal; but nonetheless, if the melody had not reached its end it would not have reached its goal either.”

-Friedrich Nietzsche 

Det sägs att livet handlar om vägen och inte om målet. En ny studie, utförd av forskare vid Stanford University's Graduate School of Business, visar att det stämmer.

Metaforer

I studien jämförde forskarna vilka metaforer 1 600 personer använde för att nå sina mål. Jämfört med personer som fokuserade på målet eller inte använde några metaforer alls, upptäckte forskarna att de som använde metaforer som handlade om resor följde sina nya goda vanor - även efter att ha nått sitt mål.

Foto Free-Photos från Pixabay

Om du ser på livet som en resa, med alla upp- och nedgångar, kan det hjälpa dig att se hur mycket du faktiskt har förändrats. Det ger motivation och hjälper dig också att komma tillbaka efter ett bakslag.

A long and winding road

Om du ser dig själv köra på en lång, rak motorväg mot ett avlägset mål, kan en kö på grund av en bilolycka upplevas som ett misslyckande. Det hjälper inte att du tutar på bilarna framför i kön. Du blir stressad, trots att köer är en del av livet.

När du ser på dig själv som en resande förstår du att vägen är slingrig och att det är normalt med köer och att köra i diket ibland. Det går inte att göra framsteg varje dag. Du kan inte köra 300 km varje dag. När du inser det minskar stressen att hamna i diket eller i en kö bakom någon annan som kört i diket. Det är som det är. Folk kör i diket och ibland gör jag det, tänker du. 

Foto Ricardo Adelaide från Pixabay

De stora målen står framför dig med händerna i sidan och stirrar ner på dig. De är skrämmande. Jag kan börja i morgon, säger du till dig själv. I morgon är en annan dag. I morgon tror du att du klarar vad som helst, men i morgon är gårdagens idag. Morgondagarna går och till slut har motivationen sinat. 

När du tänker på målet fastnar du i tankar om målet och hur du ska komma dit. Men om du börjar idag kommer du närmare och du blir också lite bättre på att ta dig fram. Till slut har du kommit långt och du tänker inte i termer av framme eller mål.

Leva i nuet

I en studie från Harvard fann forskarna att vi lägger nästan 50 procent av vår tid på att tänka på det förflutna och framtiden, istället för att fokusera på nuet. Enligt forskarna bakom studien leder det till ökad olycka. När du stirrar på målet glömmer du att göra det som krävs för att komma dit.

Foto Bonnie Kittle på Unsplash

Det förändras när du ser på livet som en resa. Du fokuserar på resen. Som löpare fokuserar du på träning, inte på OS. Som skribent fokuserar du på att skriva, inte på att skriva en bok. Du blir lite bättre varje dag, istället för att drömma och glömma att göra det som krävs. Du fokuserar på hinder och reflekterar över det du gjort och det du ska göra idag. 

Många tror de ska bli lyckliga när de når sitt mål, men när de når målet vill inte lyckan infinna sig. Psykologen Tal Ben-Shahar kallar det för ”arrival-fallacy”. Det är något som drabbar många kändisar vars enda mål var att bli känd. Kändisskapet skulle ge dem all lycka, men de känner bara tomhet. Lycka är inget mål, utan något du måste plocka upp längs vägen.

Sikta inte mot stjärnorna

Det är viktigt att spänna bågen, men du måste också veta något om det du siktar på. Siktar du för lågt eller högt, är risken stor att du missar målet och tappar pilarna. Siktar du rätt, kommer du vidare.

Image by Claudia Mitu from Pixabay

Som nybliven löpare är det bättre att sikta på fem kilometer, än att sikta på att klara ett maraton på fyra timmar. Klarar du fem kilometer kommer du närmare ett maraton. Ta små steg. Höj ribban en centimeter i taget. Framtiden kommer en dag i taget.

Sikta inte på stjärnorna. De ligger utom räckhåll. Sikta på att bli bättre istället. Ta reda på hur, var och när du ska sikta. Sikta högt, men sikta rätt. För att sikta rätt måste du lära känna dig själv. Sikta bara på det du kan urskilja med dina egna ögon. Målet måste vara tydligt.

Varje träff stärker ditt självförtroende. Ibland missar du, men det är bara att försöka igen. Om målet är inom synhåll är det också inom räckhåll.

Det finns de som tror de nått stjärnorna, men de har inte fötterna på jorden. Det finns de som tror att de är stjärnor, men de är bara tomtebloss som sprakar i natten. Du kanske drömmer om stjärnor ibland, men för stjärnorna kvittar det lika. Det är bara här och nu och det du gör med det du har som finns.

Image by Johannes Plenio from Pixabay

Stjärnorna visar vägen. Polstjärnan har lett sjöfarare i alla tider, men ingen sjöfarare har seglat till polstjärnan. Målet är en riktning, inte en plats. 

Det är inte de stora händelserna som ändrar livets gång. Livet är inte en film. Livet är ett myller av små steg. Det ena steget leder till det andra. Plötsligt är du någon helt annanstans. Du minns bara några enstaka stunder och ögonblick. Det är dessa steg som blir rubriker i berättelsen om ditt liv.

Berättelsen om dig

Livet är en hinderbana. En del hinder är enkla, andra är svårare. Ett av de svåraste hindret är de egna tankarna. Jag kan inte, jag är värdelös, säger du till dig själv. Du måste ändra de där tankarna om du ska ta dig vidare. Tankar är ditt vardagliga samtal med dig själv. De bubblar upp till ytan som reaktioner på händelser. Men vilken källa bubblar de upp ifrån? De är ju så lika från den ena dagen till den andra.

Denna källa är din berättelse om dig själv. Innan tankarna når dig formas de av din berättelse. På så sätt skapas din framtid av din egen berättelse. Det tycks som om allt är förutbestämt, för du har ju redan bestämt hur de ska gå utan att vara medveten om det.

En dag känner du dig kanske tillräckligt stark för att ändra ditt tänkesätt, men efter några dagar är du tillbaka i de gamla vanorna. Ditt förflutna kom ikapp. Du känner dig svag och värdelös eftersom du inte kan frigöra dig från dina gamla tankar. Men det handlar inte om svaghet eller viljestyrka.

Berättelser är inte lika snabba som tankar, men de jobbar dag och natt och de kommer ikapp dina nya tänkesätt. Det tar tid och kraft innan tankar, tänkesätt, beteende och berättelse är synkroniserade. Du måste veta vad du vill. Du måste ha vara ihärdig. Det kräver hårt arbete. 

Image by Mike Foster from Pixabay

Din berättelse ligger djupt. Det gör det svårt att förhålla sig till den. Tankar reflekterar det som händer i vardagen. Men berättelsen bakom allt detta är mycket större. Berättelser ger mening till livet, vägledning och riktning.

Varje berättelse är unik, men det finns några gemensamma teman. Du kan spela hjälte eller offer. Du kan ha huvudrollen eller en biroll. Det är inget du tänker på, men din roll och hur du spelar ditt spel påverkar ditt liv.

Du kanske tycker att du är värdelös. Du kanske lever i någons skugga. Du kanske tror att ingen kan älska dig. Det finns oftast någon som kan hjälpa dig bort från dessa tankar, men det är du som måste skapa din nya berättelse om ditt liv. Tänk inte så mycket på vad som finns i slutet av vägen, utan fokusera på det hinder som står närmast. Bryt ner det. Bygg en ny berättelse av bråtet.