Hjärnan vill ut i naturen

Rubriken på detta inlägg låter en aning naturromantisk. Föreställningen att människan inspirerades av naturen blommade ut med full kraft efter upplysningen i början på 1800-talet och den tankefiguren lever kvar och blommar dessutom upp med jämna mellanrum. Jag älskar att vara ute i naturen, men jag idealiserar den inte. Naturen är både grym och vacker, fast egentligen är den bara. Det är vi människor som gör värderingar. Men kanske hade romantikerna rätt på åtminstone en punkt. Enligt en färsk studie blir vi smartare av att vistas i naturen ibland.

Caspar David Friedrich (1774-1840), Vandraren över dimhavet.

Get out, tune in, turn on
Vi håller oss upplysta nästan dygnet runt med mobiler, TV och datorer. Utan tillgång till satelliter och internets idévärldar tycks man vara dömd att dväljas i köttvärlden. Men är det då så dåligt? Genom att koppla bort internet, kopplar man av och när man är avkopplad laddas hjärnan upp med naturens energi. Eller är det kanske så att omväxling är bäst? 

Thomas Cole (1801-1848), The Oxbow.

I en studie som publicerades förra månaden kunde man visa att nedkoppling från internet kopplade på nya kretsar i hjärnan. De som vistades ute i naturen utan tillgång till elektronik blev märkbart kreativare och bättre på att lösa problem. Forskarna tror att det antingen var frånvaron av elektroniska apparater eller naturvistelsen eller kanske både delarna som gjorde att hjärnorna presterade så mycket bättre redan efter fyra dagar.

Studiens metod och resultat
I studien ingick 56 personer och de delades in i 8 grupper. Det fanns ingen kommunikation mellan grupperna, som var utspridda från Alaska till Maine. Grupperna vandrade i naturen under 4-6 dagar och de fick inte använda någon elektronik under den tiden.

24 av deltagarna gjorde ett prov före vandringen och 32 deltagare gjorde sitt prov efter 4 dagar. De som gjorde provet innan vildmarksvandringen klarade 4,14 (standardavvikelse = 0,46) av 10 poäng i ett test som mätte kreativitet och problemlösning, medan gruppen som varit ute på vandring klarade 6,08 poäng (standardavvikelse = 0,39). Detta motsvarar en femtioprocentig ökning i problemlösningsförmåga och kreativitet efter fyra dagar i naturen.

Liten brasklapp
I en perfekt studie skulle man haft med en kontrollgrupp som gick ut i skogen med sina mobiltelefoner och iPads. Som studien är gjord går det inte att avgöra om det är frånvaron av elektronik, naturen i sig, de fysiska strapatserna, eller en kombination av allt detta som förbättrar hjärnorna. Bortsett från det är det mycket intressant att studien kom fram till en så signifikant skillnad mellan grupperna. Förmodligen är det en kombination av allting, men forskarna tycks tro att det är vistelsen i naturen i sig som ger den extra förmågan och utifrån de kunskaper vi har om hjärnan verkar det inte osannolikt.

Hjärnan behöver också återhämtning
Jag har tidigare skrivit om risken för överträning och vikten av återhämtning och jag har även skrivit om beslutströtthet. Den här studien bekräftar att det är lika viktigt att återhämta hjärnan som att vila kroppen. I prefrontala barken finns vårt värdefulla arbetsminne, det som ger oss viljestyrka, beslutskraft och gör oss uppmärksamma. Det är en resurs som utarmas under en arbetsdag där vi hela tiden fattar beslut och plötsliga händelser som telefonsignaler, pratande kollegor och sirener tar en stor del av uppmärksamheten. Sen när vi kommer hem kräver mobilerna och datorerna vår ständiga uppmärksamhet så att vi kan följa statusuppdateringar på facebook. Ju mer vi använder denna del av hjärnan, desto viktigare blir det att den får återhämta sig ibland.

Vi återhämtar oss med sömn och mat, men vi kanske måste återhämta oss genom alternativ användning av hjärnan, ungefär som en övertränad person mår bra av alternativ träning. En lugn löprunda är återhämtning för hjärnan. Det är en lite förbisedd hälsovinst med aktiviteter som löpning, skidåkning och promenader. När man springer är man ganska fri från sådant som stjäl uppmärksamhet. Man hör fågelsång, springer under tysta träd och man kanske hänförs av en vacker utsikt. Det är sådant som laddar prefrontala barken med ny energi. I Japan, ett av världens mest högteknologiska länder, kallar man en promenad i skogen för ett skogsbad. Det anses hälsofrämjande. Nästan 70 % av Japan täcks av skog. Det är procentuellt mer än i Sverige. De bryr sig om träden. De hade skogsvård långt innan vi européer kommit på den tanken. 

En löprunda är bra, men vi kanske alla behöver några dagar ute i naturen då vi är helt bortkopplade. Jag är ganska övertygad om att jag skulle må bra av lite omväxling. Skulle jag våga åka iväg på semester utan min mobil? 

Dagens träning
Idag var det 16 grader kallt och klarblå himmel. Snön gnistrade och knastrade. Jag åkte 22 km och slog rekord med en hel minut på min 8,5 km bana. Måste vara tack vare styrketräningen. Jag orkar staka mycket längre. Jag blev inte särskilt trött utan nu känner jag mig pigg och uppladdad med energi från skogen. I morgon ska jag försöka slå personbästa på en annan bana. Jag har fått blodad tand.

Ismannen

Beslutströtthet

Det bästa sättet att bli kvitt en frestelse är att falla för den, sa den kvicke brittiske författaren Oscar Wilde. Jag tror att jag är beredd att hålla med om det. Det har nu gått tio dagar sedan jag började skruva om mina vanor; det har tärt på viljestyrkan och jag känner mig verkligen beslutstrött. Dessutom ska jag bestämma mig för en helt annan sak inom kort och jag har svårt att komma till skott. Förmodligen skjuter jag upp det till nästa tillfälle. Jag har alltid varit bra på att skjuta upp saker till morgondagen. Bästa sättet att få ett arbete att verka svårt är att skjuta upp det, som Winston Churchill sa.

Om viljestyrka
I ett tidigare inlägg skrev jag om hur domare dömer i mål där fångar efter att ha avtjänat två tredjedelar av sitt straff kan få sina straff omvandlade till villkorlig frigivning. Detta har undersökts i en studie där forskarna upptäckte ett mönster. Det var inte fångarnas etniska bakgrund eller deras brott som avgjorde chansen att bli frigiven. Det var tiden på dagen. De fångar som dök upp tidigt på dagen hade 70 % chans att bli fria, medan de som kom sist på dagen endast hade 10 % chans. Forskarnas hypotes var att detta berodde på att domarnas viljestyrka utarmades av alla beslut som de tvingades fatta under dagen. Ju mindre viljestyrka desto mer benägna var domarna att fatta enkla beslut där de inte behövde ta hänsyn till så många parametrar som t ex en frigivning innebär. Det är inte ett rättssäkert system, men så fungerar vi människor och det är inget någon egentligen har tänkt på, förrän nu.

Brist på viljestyrka kan förklara varför vanligtvis förnuftiga människor får vredesutbrott, proppar i sig godis, handlar onödiga prylar, somnar på möten och köper skräpmat. Vi är inte medvetna om att vi är olika bra beslutsfattare under dagen. Det märks bara på våra handlingar. Antingen blir vi impulsiva eller så låter vi helt enkelt bli att fatta några beslut - allt för att spara energi. Jag lutar mer åt det senare just nu. Att medvetet ändra många vanor samtidigt är så krävande att min förmåga att bestämma mig blir ännu sämre än innan. Jag tror snart att jag måste avbryta experimentet och bara fokusera på en vana i taget som innan. Antalet avsteg börjar hopa sig och det känns inte som att jag har riktig kontroll över mig själv. Det är bara så svårt att bestämma sig för att bara fokusera på en ovana. Jag kanske ska fokusera på ovanan att skjuta upp saker.

Beslut är inte gratis
I en studie tvingade man studenter att göra en massa val mellan olika produkter. En annan grupp tittade på samma föremål utan att göra något val. De skulle bara yttra sig om produkterna. Efteråt fick studenterna hålla sina händer i iskallt vatten, vilket anses vara ett ofarligt och objektivt mått på hur mycket självdisciplin man besitter. De som gjort val hela dagen orkade i 28 sekunder, medan de som inte fattat några beslut stod ut mer än dubbelt så länge, i hela 67 sekunder. Experimenten visade att det finns ett begränsat förråd av mental energi för att utöva självkontroll.

Efter en lång dag med många beslut, som att välja tapeter eller möbler till nya lägenheten, är man helt slut och risken är stor att man faller tillbaka till att styras av impulser eller så fattar man inget beslut alls. Förberedelser inför ett av de största loppen i livet - bröllopet - tär oerhört på det mentala kapitalet, sägs det. Det tär säkert på det finansiella också. Till slut orkar man inte längre och ber någon annan bestämma åt en. Då kanske man önskar att en tre meter lång präst dök upp, pekade med hela armen och sa: Tag denna middag/klänning/frack/make/maka, o s v ...

Djur behöver inte göra den sortens val. De kompromissar inte särskilt ofta. Om ett tillfälle öppnar sig så vräker de i sig mat och parar sig med första bästa partner, jagar byten eller flyr från rovdjur. De funderar inte så mycket, inte så mycket som vi högre primater i alla fall. Att fundera före handling är priset vi betalat för vår hjärna.

I genomsnitt kompromissar vi och motstår våra önskningar mellan tre och fyra timmar om dagen. Oftast handlar det om att motstå lust att sova (på jobbet), äta, ta en paus, leka, ha sex, kolla facebook i tid och otid. För att avvärja frestelser använder folk olika strategier. De mest populära är att leta efter en distraktion eller försöka skapa en ny vana, eller så försöker man bara härda ut och låta impulsen gå över. Själv har jag tränat lite mer än vanligt och distraherat mig på olika sätt.

Bantarens hjärna
I en studie tittade man på hur bantares hjärnor reagerade på bilder av mat. Först tvingades de titta på en komedi utan att tillåtas skratta, vilket alla forskare tycks vara överens om är ett bra och ofarligt sätt att tömma personer på viljestyrka (jag undrar lite vilken komedi de såg ...). När forskarna sedan visade bilder på mat såg man att ett område i hjärnan som heter accumbenskärnan aktiverades, medan aktiviteten i amygdala minskade. Det är inte en bra kombination om man ska banta. Accumbenskärnan är hjärnans belöningscentrum, medan amygdala hjälper till att kontrollera impulser.

Vad händer om man fyller på lagren av viljestyrka genom att förse bantarna med glukos? Flera studier har pekat på att det är hjärnans tillgång på glukos som är avgörande för viljans styrka. I ett experiment från början av 2011 gjorde man det och det visade sig att bantarna återfick kontrollen och belöningscentrum minskade sin aktivitet. När personerna fick konstgjort sötningsmedel hände däremot ingenting. Glukos tycks alltså vara en viktig del av hjärnans viljestyrka. Brist på glukos får inte hjärnan att sluta arbeta, det får den att arbeta på ett annat sätt. Den blir mer inriktad på omedelbara belöningar och blir mindre intresserad av långsiktiga effekter. Det gäller inte bara människor. I en studie såg man att hundar som tvingats lyda olika kommandon (sitt, ligg, o s v) under tio minuter blev sämre på att kontrollera sig själva, de var t ex mycket mer benägna att utmana andra hundar. Man kan ju bara föreställa sig vad det innebär för fångar och för kontorsslavar ;).

En kontorsslav som fick nog (Office space).

Forskarna tror att detta delvis förklarar bantningens dilemma. Vi har lätt att motstå frukost och vi kan hoppa över lunch och eftermiddagsfika, men ju närmare kvällen vi kommer desto sämre viljestyrka har vi och till slut ger vi efter och fyller på med nytt socker i överflöd. Det blir ofta snabba kolhydrater som snabbt brinner upp och viljestyrkan följer blodsockerkurvan upp och ner. Bantare är fast i ett moment 22: För att inte äta krävs viljestyrka men viljestyrka kräver mat.

Ett sätt att ta sig ur denna låsning är att undvika snabba kolhydrater. Långsamma kolhydrater som räcker längre torde vara bättre. Inte bara för vikten utan också för viljan.

Det var enklare förr
Jag tror inte riktigt vi hade samma problem med viljestyrkan när vi var jägare och samlare. När vi började leva i större samhällen och upprätta regler om hur vi ska leva, det var då vi började tära på viljestyrkan. Sedan dess har det blivit värre. Samhället har blivit större, komplexare och vi interagerar med allt fler hela tiden. Det första många gör på morgonen är att kolla sin facebooksida eller sin blogg. Innan ett köp kanske man använder flera timmar till att läsa olika utvärderingar av produkten på internet. Till slut kanske man köper något av ren trötthet, därför att man redan fattat för många beslut om vilka sidor man ska titta på. En person som jag känner tittade på olika tv-apparater i ett halvår och ägnade flera timmar i veckan åt att försöka bestämma sig. I slutändan fattade han dock ett rationellt beslut. Han köpte en TV som en annan hade köpt.

Träningen
Igår sprang jag 3 x 3 km runt Sidsjön efter lunchen. Det hade regnat hela dagen men just då tittade solen fram. Jag höll 4:30 tempo och joggvilade två minuter mellan varje intervall. Vi har frikostigt med friskvård och det borde alla företag tänka på, enligt en ny svensk studie som jag kanske skriver om mer sedan.

Idag körde jag tuff styrketräning på lunchen, sedan blev det ett oplanerat orienteringspass i skogarna utanför Sundsvall. En del är bra på övertalning så jag sprang för första gången på två år. Det gick dåligt. Regnet öste ner och jag tappade lusten sedan jag missat tredje kontrollen. Jag fick stryk av alla som jag kände i fältet så det känns - pip - just nu ;)