En kraftfull pose hjälper inte

Föreställningen att en "power pose" kan förbättra ditt liv blev mycket populärt för några år sedan i samband med en Ted-föreläsning. Föreläsningen hölls av Amy Cuddy och byggde på hennes egen publicerade forskning. Den har nu setts av över 43 miljoner. Förra året kom hennes bok Närvara - stärk kroppen med kroppens hjälp, på svenska.

Amy Cuddy på TED.

Vi tror gärna att publicerade studier är sanningen. Det är de inte. Det finns många publicerade studier som tänjer på den s k sanningen. Dessutom är det svårt att motstå en expert som föreläser. En studie från 2009 visade att du stänger av en del av hjärnan när du lyssnar på en expert. Vidare är det lättare för roliga studier med förföriska påståenden att slå sig genom mediebruset, än trista falsifieringar av samma påståenden.

I föreläsningen påstår Cuddy att en kraftfull pose med benen brett isäg och händer i sidan i två minuter påverkar dina hormonnivåer och din prestation. Du förvandlas från en ängslig stackare till en framgångsrik superman eller mirakelkvinna. Du är ditt kroppspråk. Det påståendet har falsifierats gång på gång, men tidningar, sociala media och TV fortsätter att berätta den spännande historien om kraftfulla poser.

I en ny och mycket omfattande studie från Michigan State University falsifieras återigen Cuddys påståenden. Frågan är om studien knuffar ner henne från topplistan på TedTalks?

"This new evidence joins an existing body of research questioning the claim by power pose advocates that making your body more physically expansive -- such as standing with your legs spread and your hands on your hips -- can actually make you more likely to succeed in life”, säger Joseph Cesario, professor i psykologi vid Michigan State University.

I tidskriften Comprehensive Results in Social Psychology har Cesario m fl sammanställt sju studier som alla försökt replikera Cuddys studie utan att lyckas med det. Ingen av studierna visade positiva effekter. En kraftfull pose påverkar t ex inte hur du presterar på en arbetsintervju. Det hjälper inte att sätta händerna bakom huvudet eller stå med benen brett isär. Studierna granskades dessutom av professor Dana Carney, som var medförfattare till Cuddys studie från 2010. Carney skrev nyligen att hon inte längre “... believe that ‘power pose’ effects are real”.  Hon erkänner också att man gjorde metodologiska misstag som p-hacking.

Dessutom publicerades fyra nya studier som testade huruvida en kraftfull pose påverkar hur du lyckas i förhandlingar. Det gjorde de inte. Hur du sitter och hur du står påverkar inte hur det går.

"There is currently little reason to continue to strongly believe that holding these expansive poses will meaningfully affect people's lives, especially the lives of the low-status or powerless people."

I sin Ted-föreläsning säger Cuddy att du bara behöver din kropp och två minuter för att förändra ditt liv. Det låter bra. Fantastiskt bra. För bra. Kan det vara sant? Om det låter för bra för att vara sant, är det sällan sant.

De kraftfulla poserna kommer att överleva den här studien (och man blir ju gladare om man sätter en penna mellan läpparna, men det är ingen power pose). En del ser det som fakta. De kraftfulla poserna sprider sig och delar sig på sociala media. Myten får eget liv, precis som påståendet att du ska dricka 8 glas vatten eller att du bara använder tio procent av din hjärna.

Snygg och kramgo av oxytocin

Hormoner är budbärare från en cell eller från ett organ i kroppen till en annan cell eller grupp av celler. Alla livsformer med många celler har hormoner, även växter. Många hormoner är även signalsubstanser, som t ex oxytocin. Oxytocin består av nio aminosyror som sätts samman i hypothalamus och sedan fraktas till hypofysen som utsöndrar det i blodet. En sådan dusch med oxytozin har en halveringstid på tre minuter.

Oxytocin har blivit uppmärksammat de senaste åren. Orsaken till detta är framför allt en studie från 2005 som visade att oxytocin ökade tillit mellan människor. Sedan dess har oxytocin setts som ett slags kärlekshormon och t o m som ett moraliskt hormon. Män som fick oxytocin tyckte - åtminstone i tre minuter - att deras fruar var attraktivare. Andra studier visar att en dos oxytocin gör människor kramgoa och snälla.

Framtida kontorslandskap?

Det kanske vore en bra idé att pumpa ut oxytocin via luftkonditioneringen på konfliktfyllda arbetsplatser, i så fall? Ett moln av förföriskt oxytocin, en gång var tredje minut. Risken är kanske att alla kollegor samlas i en hög på golvet och kramas som lemurer. Eller så går det överstyr, för människan är inte gjord att leva på moln av oxytocin. Det är inte oxytocin som gör oss till lyckliga människor, det är förväxla orsak med verkan. Det är när vi lyckas med ett önskvärt beteende - som att krama någon eller trycka ut en frisk bebis - som hypothalamus släpper ut små puffar av oxytocin.

Wow!

Om jag var en aphanne skulle jag tycka att bilden ovan vore väldigt upphetsande. Men jag tycker det ser ganska äckligt ut, för jag har inte samma kopplingar mellan hjärncellerna som en apa. Skönhet sitter inte på kroppen, utan i hjärnans kopplingar. Det är hjärnan som skapar en upplevelse av skönhet och det har den gjort det för att uppmuntra vissa fördelaktiga beteenden, som t ex fortplantning. Det finns förvisso objektiva mått på skönhet som gyllene snittet, men Brad Pitts och Shakiras gyllene snitt är inte av samma snitt som t ex en orangutangs eller ett vårtsvins. Vi tittar på olika snitt av verkligheten.

Hitlers favoritmolekyl?
Studien som gjorde oxytocin känt författades av tre forskare. En av forskarna, Paul Zak, har sedan dess hållit en föreläsning på Ted Talks och skrivit en bok om oxytocin. Enligt Zak, som är bra på att framföra ett (enkelt) budskap, är oxytocin orsaken till vår moral. Enligt de båda andra forskarna bakom studien kan man inte dra sådana slutsatser. Moral och kärlek kan inte reduceras till ett hormon.

En ny dubbelblind studie visar också att oxytocin och moral är lite mer komplicerat. Forskarna lät 60 försökspersoner spela ett enkelt spel om pengar, efter att ha andats in antingen oxytocin eller placebo. Deltagarna delades in i grupper på tre personer och fick gissa olika utfall och vinst och förlust fördelades sedan inom gruppen. De fick själva ange vad de gissat efter att de sett utfallet. De som tagit oxytocin påstod att de gissade rätt i 80 % av fallen, medan de som tagit placebo påstod att de gissade rätt i 67 % av fallen. Båda grupperna borde ha fått rätt i 50 % av fallen, men oxytocin-gruppen ljög mer och var dessutom snabbare att ljuga.

Enligt en av forskarna bakom studien, Carsten de Dreu, visar detta att oxytocin inte är någon ”moralisk molekyl”. Oxytocin gör inte folk mer moraliska eller omoraliska. Det skiftar bara människors fokus från sig själva till sin grupp eller stam, säger han. Oxytocin har alltså en mörk sida. Allt beror på sammanhanget. Oxytocin kan öka tillit, men också minska tilliten till andra och utlösa negativa känslor som avundsjuka och skadeglädje. I en tidigare studie visade de Dreu att oxytocin påverkar människor så att de i första hand bryr sig om sin egen etniska eller kulturella grupp, framför andra grupper.

Att framföra ett budskap
Paul Zak är väldigt övertygande i sin föreläsning på Ted Talks. Jag gillar att titta på Ted Talks, men tystlåtna, eftertänksamma och inåtvända personer får allt mindre utrymme när bild och video dominerar. Texter når inte fram på samma sätt, särskilt inte texter i torra vetenskapliga tidskrifter. Det kanske behövs ett alternativ till Ted Talks, där professionella föreläsare framför de tysta idéerna åt de tystlåtna, som förmodligen är många fler. Eller tecknade filmer som illustrerar idéerna. Ju fler idéer som sprids, desto bättre. Ted Shy, Ted Anonymous, eller nåt. Det tycker jag vore en utmärkt idé, men det är inte så många som brukar nappa på mina idéer ;)

Den krångliga verkligheten
Paul Zaks bok kommer säkert att sälja bra, för vi människor gillar enkla svar och tydliga orsaker. Folk kommer att köpa sprejer (man jag skulle nog bli misstänksam mot en blinddate som krävde att få spruta sprej i näsan på mig var tredje minut). Ett moraliskt hormon som ökar antalet kramar och gör andra snyggare, låter bättre än ett hormon som - tillsammans med vasopressin - utvecklats för att på något sätt hantera sociala situationer som handlar om fortplantning; inte minst då vi inte kan röra oss särskilt bra, som vid förlossningar, amning och sex. Oxytocin lugnar ner oss så att vi hanterar situationer utan att vara alltför oroliga, vilket man ju borde vara i en värld full av konkurrenter och rovdjur.

Oxytocin och de nio aminosyrorna.

En av de evolutionära poängerna med oxytocin är att det ska tillverkas bebisar och bebisar i sig frigör mycket oxytocin, kanske för att vi - trots allt slit - ska skaffa fler. Unga, ilskna sorkhannar, som aldrig sett en sorkbebis förut, fylls också av oxytocin vid åsynen av små sorkögon. Min hjärna var definitivt full av oxytocin på BB dagen efter. Jag gick på moln. Förmodligen hjälpte det till att bygga om min hjärna från ansvarslös ung man till ansvarstagande förälder.

På sätt och vis är oxytocin ett kärlekshormon, men jag tror inte en sprej gör oss till bättre människor. Det får man allt jobba med själv.