Periodisk fasta och LCHF motverkar fettlever

Allt fler drabbas av fettlever, vilket ökar risken för bland annat levercancer och skrumplever. En studie från Karolinska Institutet visar nu att både korttidsfasta och lågkolhydratkost kan minska leverfettet radikalt, och därmed förebygga långsiktiga skador av sjukdomen.

Antalet personer med icke-alkoholrelaterad fettlever har ökat kraftigt de senaste åren. Ungefär hälften av alla med typ 2-diabetes har fettlever, vilket leder till svårbehandlad diabetes och även ökar risken för levercancer och skrumplever. Trots att sjukdomen är vanlig, saknas effektiva behandlingar.

I en studie har forskare vid Karolinska Institutet därför undersökt om periodisk fasta (5:2) och LCHF kan hjälpa patienter med fettlever.

”En grundfråga vi ville besvara var om en högfett diet som LCHF skulle vara sämre på att behandla en fettsjukdom som fettlever, än en 5:2-fasta. Vårt huvudfynd är att båda dieterna är lika effektiva”, säger Magnus Holmer, specialistläkare i gastroenterologi, som har varit huvudansvarig för studien, i ett pressmeddelande.

Studien inkluderade totalt 74 patienter och pågick under tre månader. De deltagare som fick stöd att följa en 5:2-fasta eller en kaloribegränsad LCHF-kost, halverade i genomsnitt mängden fett i levern. Som jämförelse minskade leverfettet i kontrollgruppen med 16 procent.

Fettlever (NAFLD). Mängden fett i levern minskade med hälften vid LCHF och 5:2-fasta. Kontrollgruppen minskade 16 procent.

En skillnad mellan de två dieterna är att 5:2-fastan, men inte LCHF-kosten, minskade leverns stelhet. Det kan indikera att 5:2-fasta långsiktigt minskar risken för skadlig ärrvävnad, fibros, i levern. När forskarna mätte blodtrycket, hade istället LCHF-kosten en fördel. Den kosten minskade blodtrycket signifikant, vilket är kopplat till en lägre risk för hjärt-kärlsjukdom. Men det behövs fler studier. I en oberoende kommentar säger, Philipp Kaldis, professor vid institutionen för kliniska vetenskaper Malmö, Lunds universitet, att det är viktigt att följa blodfetterna vid LCHF-kosten: ”Högfettdieten är kontroversiell, och det finns frågetecken kring hur den påverkar blodfetterna långsiktigt”, säger han.

"Man kan så klart säga åt personer att äta mindre, men det verkar av någon anledning inte fungera. Att som i 5:2-dieten bara begränsa kaloriintaget två dagar i veckan är sannolikt en mer rimlig strategi. Vad gäller LCHF-kosten är det säkert så att fettet gör att du känner dig mer mätt och därför kan äta mindre", säger Philipp Kaldis.

”Många av mina patienter har en farligt hög fetthalt i levern, och det finns ingen läkemedels-behandling som hjälper mot det. Den här studien visar att man med rätt kost snabbt kan minska leverfettet med hjälp av kosten, och därmed förebygga diabeteskomplikationer, leverskador och cancer”, säger Kerstin Brismar, professor i diabetesforskning vid Karolinska Institutet.

"Vissa har fysiskt ansträngande jobb. Då är inte en 5:2-fasta så lätt att följa. För personer som vill äta veganmat är det omöjligt att äta en LCHF-kost. Kostbehandlingen måste fungera för patienten, så det gäller att ha en pragmatisk syn på detta", säger Magnus Holmer.

---

Inlägget baserat på pressmeddelande. Detaljerad beskrivning av studien finns på kostfondens hemsida: www.kostfonden.se/fettleverstudie.

Periodisk fasta ger kontroll

För sex år sedan skrev jag mycket om periodisk fasta. Jag hade själv prövat flera varianter, men fastnade till slut för 16/8. Den kändes enkel. Allt som krävdes var att jag åt all min mat inom 8 timmar. Men jag gillar frukostar och 16/8 gled över till 12/12 efter att jag hade läst en studie om att 12 timmar fasta bara var marginellt sämre än 16 timmar. Sedan dess har jag kört 12/12-fasta, men enstaka dagar fastar jag 14, 15 eller 16 timmar. Det känns helt enkelt för bra för att jag ska sluta. Det handlar inte om att gå ner i vikt utan om att må bra.

I samband med att jag skrev en serie om fasta 2013, prövade en kompis till mig 5/2-fasta. Sedan gick han också över till 16/8-fasta och han har hållit fast vid det ätmönstret sedan dess. Han har gått ner 25 kilo. Nu är vikten är stabil. Han går varken upp eller ner. För några år sedan började han träna på gym.

Han växte upp i en familj där allt kretsade kring mat och att gå ner i vikt. Han bantade redan som tonåring. Men ingen diet fungerade. Han blev bara större. Det var inte så konstigt, säger han nu. Jag var konstant hungrig. Jag åt alltid ett kvällsmål och gjorde flera besök till kylskåpet under kvällen och ibland till och med på natten. Mina föräldrar och syskon lever fortfarande så. De har inte blivit övertygade av periodisk fasta. När jag hälsar på dem är det plågsamt, men jag bryter inte fastan. Att fasta i 16 timmar är som en lag för mig. Att bryta mot denna lag känns fel. Du sa att det var bra och jag tror på dig, säger han. 

Foto Daria Shevtsova från Pexels

Han säger att maten är godare nu. Han är rejält hungrig då han äter. Han lagar bättre mat. Förr hade han mer fokus på att snabbt hitta mat, nu är han mer fokuserad på att skapa bra mat. Han har mer kontroll. Han jagar inte hela tiden mat utan gör saker. Det ger honom små belöningar varje dag. Han behöver inte köpa en godispåse för att må bra längre. Men han är ingen löpare. Han skyller på knäna.

Hjärnfysikbloggen: Periodisk fasta ger fastare kropp

En ny studie visar att periodiskt fasta i sexton veckor minskar fetma och motverkar olika metaboliska störningar. Effekterna av periodisk fasta visar sig redan efter sex veckor. Studien gjordes av Kyoung-Han Kim och Yun Hye Kim och publicerades nyligen i tidskriften Cell Research.

Forskarna tvingade en grupp möss att följa ett schema med mat i två dygn och fasta i ett dygn. Det är en variant av periodisk fasta. En annan grupp möss fick äta som vanligt och fungerade som kontrollgrupp. Det totala kaloriintaget var lika stort i båda grupperna.

Efter fyra månader visade det sig att mössen som fastat tappat vikt, vilket mössen i kontrollgruppen inte gjort. Den lägre kroppsvikten var inte den enda effekten av periodisk fasta. Fastan ökade också mängden ...

Läs fortsättningen på Hjärnfysikbloggen.

Ruccola och olivolja sänker blodtrycket

En ny studie presenterar en spännande och mycket sannolik hypotes om vad som ligger bakom det faktum att medelhavskost är så starkt förknippad med bra hälsa. Hemligheten är en blandning mellan fet olivolja och grönsaker, eller mer exakt mellan enkelomättade fetter och nitrater. Denna blandning ger upphov till något som kallas nitrofettsyror. Det är knappast hela förklaringen, men det verkar som om forskarna är något på spåren.

Medelhavskost
Traditionell medelhavskost (som man åt på Kreta i ett par tusen år fram till 60-talet) består av mycket grönsaker, färsk frukt, bönor, linser, fullkornsprodukter, olivolja, nötter, grekiska ostar, samt fågel och fisk. Man äter lite av animaliskt fett, rött kött och mejeriprodukter. Medelhavskosten sköljs ner med måttliga mängder rött vin eller vatten. Absolut inte saft, juice eller läsk. Medelhavskosten har testats i tusentals studier under flera decennier och det är den enda diet man kan dra signifikanta slutsatser om. Det är dessutom en livsföring som fungerat i tusentals år. Den är inget modernt påhitt alltså. Stenålderskost är också en urgammal diet, men kruxet med den är att ingen riktigt vet vad den bestod av och den varierade mellan olika grupper. Ett annat problem är att nästan allt vi äter, är ett resultat av kultivering. Broccoli och äpplen var nästan oätbara. Köttet betade och sprang fritt. För att sätta tänderna i detta kött krävdes dessutom mycket arbete. Vi har kommit ganska långt ifrån stenåldern. Vi är förvisso anpassade till stenålderskost, men vi har också anpassat maten i tiotusentals år. All form av stenålderskost blir således paleolight.

Medelhavskostspyramiden

Blanda fett och grönt
I studien testade forskarna hypotesen att det var nitrofettsyror som var orsaken till medelhavskostens hälsoeffekter, genom att använda genetiskt manipulerade möss. Man fann att nitrofettsyror blockerar enzymet epoxidhydrolas, som sätts i samband med bland annat högt blodtryck, hjärtförstoring och åderförkalkning. Människan har samma enzym så samma sak händer troligtvis också i människor. Denna blockad är naturens egen skyddsmekanism. Om vi ​​kunde utnyttja det, kunde vi göra nya läkemedel för behandling av högt blodtryck och förebygga hjärtsjukdomar, tror forskarna. Ett enklare sätt är att äta medelhavskost, eller åtminstone hälla olivolja på salladen som bör bestå av nitratrika grönsaker som t ex ruccola, spenat och andra bladgrönsaker. Förmodligen fungerar avocado och valnötter lika bra som olivolja.

Sedan länge har det varit känt att olivolja är en bra fettkälla och att frukt och grönt innehåller värdefulla antioxidanter. Däremot har nitraterna - som länge ansetts som ett gift - inte varit särskilt uppmärksammade. De har - sedan de bearbetats av kroppens mikrobiom - en kärlutvidgande effekt. Studier på rödbetsjuice visar dessutom att nitrater påverkar uthållighet och prestation. Bildandet av nitrofettsyror är därmed en rimlig förklaring till varför blodtrycket sjunker.

Jag brukar ha i avocado, nötter och olivolja i salladen. Gärna ost också. Annars blir salladen så lätt. Ultralöpare behöver mycket energi.

Periodisk fasta och 5:2-dieten
Jag lutar allt mer åt att medelhavskost - gärna med inslag av paleo - är den bästa maten för hälsan. Jag tror även det kan vara bra att följa något sorts fastemönster (typ 5:2, 16:8), särskilt om man har problem att hålla vikten. Nyligen "läckte" ett preliminärt resultat av en stor svensk studie på 5:2-fastan som visade att alla gick ner i vikt. Media tog upp detta som en stor nyhet, men det är ingen randomiserad dubbelblindstudie, så egentligen kanske inte studien säger så mycket mer än att folk som följer en diet - vilken som helst - går ner i vikt. Jag tror jag kommer att återkomma när denna intressanta 5:2-studie är klar och granskad. Den bakomliggande orsaken till lyckad viktnedgång tror jag dock att man hittar bortom dieterna. Det får bli ett senare inlägg.

Fasta och fettförbränning

Nu har det gått en månad sedan jag sprang Swiss Alpine. Kroppen har återhämtat sig bra. Jag har nästan bara sprungit lugna, slöa löppass. Dels är de bra för återhämtning, dels tränar jag upp min fettförbränning.

I helgen var vi i Stockholm och jag passade på att springa ett fettdrivet pass längs Mälaren, men då jag såg en badplats kunde jag inte låta bli att vika av och ta ett dopp. Det var varmt, men jag simmade inte bättre där än här. Idag blev det ett dopp i Sidsjön tillsammans med några pingviner som fick vänta på mig. Om tre dagar är simsäsongen äntligen över för den här gången.

Ultralöpning och fettförbränning
Jag tror att bland det viktigaste som finns för en ultralöpare är att träna upp sin fettförbränning. Sådant som löpteknik, proprioception och plyometri är också viktigt, men det krävs energi för att springa och den ska räcka länge. Många är numer alltid laddade med energi i form av snabba kolhydrater, så det är ganska sällan som cellens enzymer tvingas gräva sig ner i fettlagren. För att träna upp fettförbränningen kan man antingen dra ner på de snabba kolhydraterna, eller så kan man springa tidigt på morgonen eftersom hjärnan bränner upp lagren av kolhydrater under natten. Eller så kan man fasta.

Människan har utvecklats för att springa långt utan mat- och vätskekontroller längs vägen och kroppens förråd av kolhydrater (glykogen och glukos) räcker inte särskilt länge. Däremot finns det fett så det räcker till att springa nästan hur långt som helst. Vi är uppenbarligen gjorda för att springa längre sträckor med fett som bränsle. När jag laddar inför ett halvmaratonlopp äter jag kolhydrater, men inför ett ultralopp laddar jag genom att träna kroppens förmåga att använda fett.

Människan som en hybridbil
Man skulle kunna se människan som en hybridbil som drivs av bensin (kolhydrater) och el (fett). Bensin är en begränsad resurs som vi bör vara sparsamma med, medan det i teorin nästan finns hur mycket elenergi som helst. Vi bör därför springa så att vi sparar på bensinen, den kanske behövs i en backe eller en spurt och elmotorn måste hela tiden ha lite bensin för att snurra runt. På samma sätt krävs det kanske kraftfulla kolhydrater uppför en backe eller i en spurt och det behövs alltid lite kolhydrater för att bränna fett, eftersom det är kolhydrater som driver citronsyracykeln som omvandlar fett till energi. Om kolhydraterna tar slut måste cellerna slita loss kol från proteiner i musklerna för att upprätthålla citronsyracykeln. Resterna från denna förbränning luktar ammoniak och risken är stor att man springer in i väggen.

Bildkälla.

Det finns starkt stöd i forskningen för att träning med tömda förråd av kolhydrater (glykogen och glukos) ökar effekten av träningen. Man bör alltså träna - men inte tävla - med låga nivåer. Man har sett en större ökning av olika proteiner som är kopplade till träning, bl a när det gäller signalering, transkription och translation av proteiner, särskilt för enzymer som är inblandade i omsättningen av kolhydrater och fett.

För ultralöpare är det framför allt förmågan att oxidera fett som är viktig. Forskning visar att det räcker med så lite som fem dagar för att musklerna ska anpassa sig till låga nivåer av glykogen. Anpassningarna leder till att antalet proteiner som skickar fett till mitokondrierna - cellens kraftverk - för oxidering ökar och det gör även mängden fettsyror som lagras inuti musklerna, i närheten av mitokondrierna, för senare förbränning.

Fett eller kolhydrater
I en studie från 2011 jämförde man en grupp som cyklade innan frukost med en grupp som cyklade efter att ha ätit frukost. I övrigt åt och tränade de lika. De cyklade ett hårt pass på 60-90 minuter några gånger i veckan. Efter sex veckor såg man att den fastande gruppen anpassat sina kroppar till att använda fett. Först och främst ökade nivåerna av enzymer kopplade till fettmetabolism, jämfört med gruppen som tränat laddade med kolhydrater. Vidare såg man att de fastande kunde bibehålla en viss takt utan att förbruka lika mycket kolhydrater, vilket torde minska risken för att cykla in i väggen. Däremot såg man ingen skillnad i viktnedgång mellan grupperna.

Professor Louise M. Burke berättar i en lång intervju att hon redan för 20 år sedan började forska på ett optimalt intag av både fett och kolhydrater inför en tävling för löpare som springer lite längre. Hon och hennes forskarteam kom fram till att det bästa är att börja fettanpassa sig fem dagar innan ett längre lopp, sedan byter man tillbaka till kolhydratladdning och vila dagen före tävling. De fann att detta program gav både ökad fettförbränning och stora lager kolhydrater i musklerna som räckte länge.

Men de kunde inte visa att löparna blev snabbare av detta program. Löpargurun Tim Noakes kunde senare visa att det berodde på att kolhydratladdade löpare hade en högre växel, som fettladdade löpare saknade. Det verkade som att den förhöjda fettförbränningen försämrade utnyttjandet av kolhydrater. Det kostar mer syre att förbränna fett och det kan aldrig bli lika effektivt, även om det räcker mycket, mycket längre. Men särskilt elitidrottare behöver kanske en överväxel.

Jag misstänker att fem dagar var för kort tid för att fettanpassa kroppen på djupet. Tim Noakes menar att fettanpassning tar tid och att de flesta springer bättre på kolhydrater därför att de är anpassade till det. Jag tror ändå Burke har rätt i sak. Först fettanpassning, sedan kolhydrater före och under tävling om man klarar av det. Man bör träna utan snabba kolhydrater för att bygga upp en stark bas. Det räcker med vatten. 6-8 veckor före tävling och under tävling kan man dock behöva mer kolhydrater för att få upp farten. Till sist tror jag man mest ska lita på sin erfarenhet, vad som funkat tidigare; det är något man blir bättre på för varje år, särskilt om man experimenterar mycket eftersom man lär sig mest av sina misstag.

Periodisk fasta
Det är enklare att springa med låga glykogennivåer under fastedagar. Det är en bra sak med periodisk fasta. Studier visar också att periodisk fasta fungerar bra ihop med träning.

I ett tidigare inlägg var jag lite rädd för att det skulle bli hysteri kring 5:2-dieten och det verkar vara lite väl mycket nu. Kändisar vittnar om hur de går ner i vikt, men det har man sett förr. Alla går ner i början och de som inte går ner säger inte så mycket, för de har ju "misslyckats". Värdet av en diet kan bara utvärderas på sikt. Jag tror periodisk fasta är förhållandevis bra, men det kan vi inte veta förrän det finns studier på människor över längre tid och inte bara på möss.

Jag är skeptisk till dieter, de håller sällan vad de lovar på sikt och om de inte fungerar, så är det - enligt förespråkarna - inte dietens fel utan den som följer den gör fel, vilket alltså gör dieter omöjliga att kritisera och därmed skulle man kunna klassificera dieter som pseudovetenskap, metafysik eller åsikter. Jag tror medelhavsdiet och stenålderskost (paleolight) har minst fel, men jag har varit positiv till periodisk fasta långt innan den senaste hypen, särskilt i formen 16/8 och 5/2. Flera studier visar på fördelar. Jag har inte läst om några negativa effekter än och det skulle dessutom förvåna mig eftersom det knappast kan vara farligt (för de flesta) att bli hungrig. Den signalen kanske vi behöver träna att lyssna på ibland, så att vi vet när vi verkligen är hungriga. Många sockerstinna matbitar slinker ner av ren tristess, tror jag. Periodisk fasta är framför allt ett sätt att äta som kan bli en vana. Men som med allt annat tror jag inte det fungerar för alla. Det kräver trots allt lite viljestyrka, särskilt första månaden.

Jag är en periodare när det kommer till periodisk fasta. Under sommaren har det blivit mest 16/8 eftersom det har fungerat bra och då har jag dessutom kunnat springa på fastande mage innan brunchen. Men nu när jag börjat jobba igen återgår jag till 5:2 eller 6:1. Jag vill inte gå ner mer i vikt, däremot vill jag bli bättre på att bränna fett.

Anorexia och fasta
För några veckor sedan diskuterade jag periodisk fasta med en gammal bekant som prövat det. Hon berättade att hon blev yr och kände ångest. Sen framkom det att hon haft anorexia när hon var yngre. Hon var smal och tränade regelbundet. Mitt råd till henne var att hon skulle låta bli att fasta, inte ens enligt 5/2-metoden. Jag är rädd att fasta triggar igång sjukdomen igen. Det verkade ju också som hennes hjärna bar på minnen som framkallade ångest. Det enda jag vet om anorexia är att det är en mycket svår och komplicerad sjukdom och att en del aldrig tillfrisknar och jag vill inte på något sätt bidra till att någon faller tillbaka ner i helvetet igen. Så om du haft ätstörningar eller är ung och växer och utvecklas, så låt bli att fasta. Fasta är inte farligt i sig, men det kan trigga igång något som man inte riktigt vet orsaken till än. Jag skrev det redan i ett av mina första inlägg om periodisk fasta, men som skribent har man ett ansvar att gå ut med varningar då det är befogat. Därför tyckte jag det var på sin plats att skriva det igen.

Periodisk fasta ger ett friskare hjärta

På senare tid har periodisk fasta blivit allt populärare, dels för att det påstås ge en rad hälsoeffekter, som viktnedgång, ökad insulinskänslighet, reducerad risk för cancer och allmänt bättre hälsa, dels för att det är en ganska enkel metod. Men som så ofta är fallet finns det inte några entydiga vetenskapliga bevis; det finns fortfarande fler frågor än svar. I en vetenskaplig översyn ledd av Dr. James Brown har forskare från Aston University nu utvärderat olika metoder för periodisk fasta som man funnit i den vetenskapliga litteraturen, vilket ger svar på åtminstone några frågor. De undersökte specifikt fördelar och nackdelar med periodisk fasta vid behandling av fetma och typ 2 diabetes. Genomgången publicerades i tidningen The British Journal of Diabetes and Vascular Disease i april. Forskarnas slutsats är att periodisk fasta verkligen kan hjälpa både mot diabetes typ 2 och hjärt- kärlsjukdomar.

Periodisk fasta
De vanligaste metoderna för periodisk fasta är att omväxlande äta och fasta varannan dag. Man kan också dela upp dygnet så att man äter under 8 timmar och fastar i 16 timmar. Det allra populäraste på senare tid, förmodligen tack vare en BBC-dokumentär som visades för några månader sedan, är dock den så kallade femtvå-dieten, en slags snabbfasta där man fastar två åtskilda dagar i veckan och äter som vanligt övriga fem dagar. Vilka dagar man väljer är valfritt. En typisk fastedag äter man endast en fjärdedel av det normala intaget av kalorier, vilket är högst 600 kcal för män och högst 500 kcal för kvinnor. Det är enkelt, vem som helst klarar av det.
T o m en som jag;)

Exempel på periodisk fasta enligt 5:2-metoden. Man äter 25 % av normalt kaloriintag under en fastedag. Källa: The British Journal of Diabetes and Vascular Disease

I artikeln går författarna igenom flera studier som visar att periodisk fasta är effektivare än att räkna kalorier, att kliniska studier visar att periodisk fasta kan begränsa inflammationer, förbättra nivåerna av socker och fett i blodet och sänka blodtrycket. En annan påtaglig effekt är att hunger gör att kroppen frigör kolesterol som bränsle istället för glukos, vilket minskar andelen fettceller i kroppen. Periodisk fasta förbättrar även ämnesomsättningen och minskar graden av oxidativ stress. Periodisk fasta verkar också hjälpa dem med ischemisk hjärtsjukdom. Fastan kan dessutom skydda hjärtat genom att höja nivåerna av adiponektin, ett hormon som utsöndras från fettväv och spelar en viktig roll i regleringen av glukosnivåer och fettsyrakatabolism i kroppen. Det påverkar även insulinkänsligheten. Låga nivåer av adiponektin verkar öka risken för metabolt syndrom.

Specifika effekter på olika vävnader av periodisk fasta och kalorirestriktion. NO = kväveoxid, TAG = triacylglycerider. Källa: The British Journal of Diabetes and Vascular Disease

För personer med fetma, är det vanligaste rådet att ändra kosthållningen. De råd som tidigare rört fasta har varit mer lik periodisk svält. Modern periodisk fasta är lättare att hålla sig till, och har visat sig vara mycket effektivt för att minska antalet överskottskilon.

Författarnas slutsats är att: "Intermittent fasting might achieve much of the benefit seen with bariatric surgery, but without the costs, restriction on numbers and risks associated with surgery. Whether intermittent fasting can be used as a tool to prevent diabetes in those individuals at high risk or to prevent progression in those recently diagnosed with type 2 diabetes remains a tantalising notion and we are currently in preparation for clinical trials to assess the effectiveness of this form of lifestyle intervention in various patient groups."

Människor och djur
Inget djur har utvecklas för att ha en tallrik med mat framför sig. Djuren har sprungit, grävt, svultit, klättrat och väntat på rätt tillfälle att ge sig ut, med hungern som drivkraft. Ätandet var belöningen. Det är hunger som tvingar ut älgarna från det skyddande buskaget och driver hjordarna av gnuer genom Serengeti. Det är hunger som får hyenor att ge sig ut på jakt. Så var det för människorna också för inte så länge sedan. Nu får både människor och husdjur allt serverat. Faktum är att husdjuren är lika feta som människorna de lever hos. Djur och människor är programmerade att äta lite för mycket, en hund äter oftast upp vad som finns på tallriken och fortsätter sedan att sniffa efter mer mat. Ur evolutionens synvinkel är det bättre att äta lite för mycket än att äta lite för lite, men det är inget problem så länge man måste kämpa för sin överlevnad.

I naturen är mat förknippat med ångest, rädsla, ansträngning och belöning. Djur uppvisar också tecken på bulimi, anorexia och frosseri, de drabbas även av diabetes och fetma när deras naturliga rytm störs. Inte konstigt att även människans förhållande till mat kan bli komplicerat. Det vanligaste är att vi bara skördar belöningen, utan någon insats eller uppoffring egentligen. Vi tackar inte ens Gud för maten längre, för vi tar maten som självklar. Maten ska bara finnas, från seven till eleven och helst dygnet runt.

Jag tror periodisk fasta delvis återställer något av de ursprungliga känslorna och drifterna som vi är programmerade att följa. Vi lär oss känna hunger och övervinna den tills vi är riktigt hungriga, tills vi känner oss tvungna att ge oss ut på jakt till närmsta kylskåp. De dagar jag fastar får jag mer gjort. Jag känner mig alert, redo för handling. När jag är mätt vill jag helst bara somna framför teven.

Periodisk fasta är ofarlig hunger utan risk för svält, liksom löpning är ofarlig jakt. Efter ett löppass känner jag mig nöjd, som om jag fångat ett byte, fast det är egentligen kalorier eller minuter som jag dödat. Det var hunger som en gång tvingade ut oss att jaga och samla. Det kanske är därför man sett så goda effekter av fasta och träning.

Träningen flyter bättre än på länge
Jag tycker jag fått bra flyt i träningen nu. Jag kör tre nyckelpass i veckan och lägger in styrketräning och lugn löpning däremellan. Två av nyckelpassen är jobbiga: intervaller och tempo. Det tredje nyckelpasset - långpassen på söndagarna - är däremot något jag längtar efter. Min hjärna längtar efter endorfiner och endocannabinoider, ämnen som en gång drev oss att jaga och döda.

Idag sprang jag ett långpass på 24 km. Igår krålade jag 20 minuter i sjön och därefter blev det cirkelträning 2 x 8 minuter. Jag har kört ganska hårt nu, men jag känner mig pigg. Jag varierar träningen mycket mer än tidigare och det gör att jag känner mig starkare. Jag har inte ont någonstans, inte ens i knäna (fast kanske om jag cyklar en längre sträcka ...). Det känns bra inför Swiss Alpine. Nu är det bra sju veckor kvar till 78 km löpning över Alperna.

Nästa helg blir det inget långpass för jag ska springa Indalsledenloppet. I år ska jag förhoppningsvis hitta målet. Mina löparpolare missar aldrig att påtala min otroliga miss förra året. Men lagledningen tror på mig eftersom jag fått chansen att springa sista sträcken igen.

Tidigare inlägg om fasta:
Allt om periodisk fasta - vetenskapen (del 1 av 3)
Allt om periodisk fasta - varianter (del 2 av 3)
Allt om periodisk fasta - praktiken (del 3 av 3)
Periodisk fasta
Jag fortsätter fasta
Periodisk fasta och träning
Fasta och ungdomens källa

Fånga morgondagen

En del dagar har man ingen ork alls. Man är mer död än levande. Andra dagar orkar man hur mycket som helst. Själv känner jag mig mycket piggare än på länge just nu. Jag tror det beror på fastan, men det kan också bero på att det blivit ljusare, att jag fått tillbaka hoppet, eller vad som helst. Det finns alltid en risk att man blir lite kär och blind i sina val och beslut, men jag känner mig pigg och fastan skulle kunna vara en förklaring.

Mätt och trött - hungrig och pigg
När man fastar (och springer) ökar produktionen av tillväxtfaktorn bdnf i hjärnan, som uppmuntrar tillväxt av nya hjärnceller och synapser. Bdnf är således viktig för hjärnans förmåga att förändra och anpassa sig (plasticitet, med ett finare ord). Hunger stimulerar hjärnan, därför att hunger är en signal om att hjärnan bör aktivera sig för att hitta mat. De tidigare matkällorna har tagit slut och hjärnan måste hitta nya vägar till maten; kanske längs med riskfyllda stigar längre bort. Jag känner mig pigg, för det har ett överlevnadsvärde för mig att känna mig alert. Om hungern gjorde människan trött och hängig, då skulle mänskligheten dött ut med en gäspning. Om vi är riktigt hungriga blir vi förstås trötta för att spara energi, men riktigt så hungrig blir jag inte. Periodisk fasta - i mitt fall 5:2-fasta - gör mig lagom hungrig.

När jag är mätt och belåten, då känner jag mig däremot trött. Det är också logiskt. En hjärna som hittat mat vill att kroppen ska dra sig tillbaka till tryggheten i grottan och smälta maten framför lägerelden. Det finns ingen anledning att riskera livet genom att springa runt på savannen. Vi är som flämtande lejon som ligger under ett acaciaträd med fulla magar tills hungern driver ut oss på savannen igen för att jaga. 

Jag har en regel om att allt som tar mindre än två minuter gör jag direkt, allt annat läggs i ett planeringssystem (nåja, det låter bättre än det är i praktiken). Men om jag är trött, då kan t o m tvåminuters-sakerna läggas på hög och bilda en kökken mödding av smutsiga kläder, disk och obetalda räkningar. Dagarna glider förbi som vandrande hjordar av antiloper, medan jag ligger och flämtar i skuggan.

När jag är hungrig, då är jag på hugget. Jag tar tag i allt som måste göras direkt. Då jagar jag antiloperna. Carpe diem - fånga dagen.

Men jag kan inte alltid vara på hugget. Jag behöver ligga och flämta också. Många brinner ut i förtid, kanske för att de alltid är på hugget. Tvärtemot vad många tror, är vi inte gjorda för att leva i ögonblicket. Vi lever en stor del av våra liv i framtiden. Våra hjärnor är sådana.

Den som väntar på något gott
I flera hundra miljoner år satt vi fast i nuet. Till för några miljoner år sedan levde allt liv i ögonblicket. Varken dinosaurer eller ekorrar funderar på vad som ska hända i framtiden. Vi tolkar det som att ekorrar gräver ner ekollon för att ha dem sen, men i själva verket gräver de ner ekollon för att deras hjärnor tar emot mindre ljus från solen i slutet av sommaren, vilket aktiverar ett nedgrävningsbeteende. Dinosaurerna var förmodligen ännu sämre att tänka på framtiden än ekorrarna eftersom de dog ut. De missade kanske båten ;)

Efter att vi dväljts i nuet sedan hjärnornas gryning, flydde vi in i framtiden med hjälp av den nyutvecklade pannloben. Vi började föreställa oss framtiden. Hjärnor gör hela tiden prognoser, men det var först med människan (kanske människoapor också) som den började skapa alternativa framtider. Vi blev allt bättre på det. Faktum är att vi hellre vill tänka på att äta en god middag, kyssa den där vackra flickan eller något annat trevligt, än att verkligen göra det, enligt experter på lycka som Dan Gilbert. Att göra är inte mycket mer än en mätt mage, en blöt puss och en känsla av besvikelse, ungefär som man kände som barn när alla paket var öppnade. Det var roligare att titta på paketen. Det ger mer lycka att vänta i 24 dagar, än att öppna paketen på ett ögonblick. Vi vill dra ut på förväntningarna, tänka romantiska tankar - på ljus som brinner och mat som får det att vattnas i munnen - inte på själva ätandet och slafsandet. I en studie lät man studenter vinna ett pris i form av en god middag och de skulle få avnjuta den nästa dag eller nästa vecka. Nästan alla valde nästa vecka. De ville suga på tankarna om en god middag.

Nu, då och framtid
Vi uppfattar nuet med våra sinnen, främst synen, som skapar en bild av nuet. Bilden är inte helt korrekt, men tillräckligt bra för att vi ska överleva. Vi minns tidigare ögonblick med vårt minne och vi föreställer oss kommande ögonblick med prefrontala barken i pannloben.

Någon sa att framtiden inte finns. Det gör den kanske inte. Men vi kan föreställa oss den och forma den som vi vill i våra hjärnor. Vi kan flyga till Mars ena sekunden och i nästa sekund kan vi befinna oss på Kreta, eller ICA. Det finns så många möjligheter. Men med nuet kan vi inte göra något. Det bara existerar. Nuet är ett faktum. Nu flög en fluga in i mitt öga. Den händelsen fanns inte i min framtid, utan blev ett faktum när det inträffade. Allt går inte att förutse.

Det som hänt kan vi inte heller påverka. Det är ett faktum att varje gång jag tänker på händelsen att en fluga flög in i mitt öga, då plockar jag upp den ur minnet och formar minnesbilden efter mina förväntningar, av min bild av framtiden. Det förflutna görs till en spegelbild av nuet, som om allt som hänt lett fram till det jag tror att jag är nu. Det kanske inte är så för alla, men jag tror många skapar en rationell levnadshistoria som är en blandning av fantasi och sanning, av sånt som hänt och sånt som vi trodde hände. Det ena ledde till det andra och livet blev som det blev för det kunde inte bli på så många andra sätt. Men faktum är ju att i varje ögonblick kan något vända upp och ner på livet och skulle vi spela upp våra liv en gång till så hamnade vi någon helt annanstans, kanske på Kreta, Mars eller ICA.

Fånga dagen och hoppas på morgondagen
Jag vet inte om jag vill vara där jag är nu, å andra sidan vet jag inte riktigt var jag vill vara. Det är inte mycket som jag skulle vilja ta bort av allt som hänt, för då skulle jag ju inte vara jag och jag skulle knappast vara där jag är nu. Men jag är ju inte nöjd med hur det är nu. Jag vill utvecklas, bli bättre, se mer, uppleva nya saker. Allt det ligger i framtiden. När jag tänker på hur det är nu, så tänker jag också på hur det kan bli sen. Det kan jag påverka. Jag föreställer mig det och jag gör planer för att uppnå det. Jag kommer kanske inte att lyckas med allt, men jag kommer helt säkert att konstruera en historia i efterhand som jag kan leva med.

Det finns några tillfällen då jag lever i nuet. När jag springer är jag i varje ögonblick. Tankarna vandrar iväg ibland, men de har ingen riktning. Jag ramlar hela tiden tillbaka till nuet. Annars är jag nog en drömmare. En stor del av mitt liv utspelar sig i framtiden. Tankarna är inte alltid på plats. Det är inte jag heller. Den senaste minuten har jag varit på flera olika ställen, men rent fysiskt sitter jag i solen med min iPad tidigt på lördagsmorgon, dricker en kopp kaffe och beundrar högen av ved jag högg igår med min nya klyvyxa. Då var jag också i nuet.

Allt om periodisk fasta - varianter (del 2 av 3)

Intresset för periodisk fasta har verkligen exploderat. Jag får mail och kommentarer från nya läsare och jag har blivit intervjuvad i radio om fasta. Själv är jag inne på sjunde veckan nu och jag har gått över till att bara fasta en dag för att stabilisera vikten. Jag tappade så mycket vikt (5 kilo på 6 veckor) när jag fastade två dagar i veckan, förmodligen för att jag också minifastar från middag till frukost 4-6 dagar i veckan.

I del 1 gick jag in på vetenskapen bakom fasta. Det görs allt fler studier och inom kort kommer mer intressant forskning om just periodisk fasta. Min magkänsla säger att det är bra och min hjärna har dragit samma slutsats. För två år sedan prövade jag heldagsfasta men det var alldeles för krävande. Så i det här inlägget ska jag gå in på tre enkla varianter av fasta. Jag tror det måste vara enkelt och bara lite lagom plågsamt för att fungera. Dessutom tyder studier på att man får större delen av fördelarna med fasta även om man fastar korta stunder.

16/8-fasta
En populär variant av periodisk fasta är att fasta under 16 timmar och sedan äta som vanligt i 8 timmar. Det är en enkel metod. Det svåraste för en van frukostmänniska som jag är att man - om man väljer tidspannet från middagen - måste avstå frukost till lunchtid. Det blir en brunch, vilket jag tycker fungerar bra på helger. Man utesluter inte frukosten, utan man skjuter upp den till bestämd tid.

Poängen med 16/8 är att man har ett ätfönster på 8 timmar då man äter som vanligt. Sedan äter man ingenting på 16 timmar. Däremot går det bra att dricka drycker utan kalorier som vatten, te och kaffe. En fördel med 16/8 är att man sover bort 8 timmar av fastan. Säg att du avslutar din middag klockan 18:00. Då får du inte äta något på kvällen och du lägger dig med lite svaga hungerkänslor klockan 23:00. Då har du klarat av 5 timmar, kanske genom att distrahera dig genom att göra olika saker. Sen sover du i kanske 8 timmar. Därmed är redan 13 timmar av fastan avklarade. Det återstår tre timmar till frukost/brunch. Det är bra att göra något under den tiden. Hunger kommer ofta i vågor och man lär sig parera dessa med tiden. Till skillnad från heldagsfasta rör det sig dock inte om tsunamis av hunger, utan om små dyningar som slår ett tag innan de drar sig tillbaka och man glömmer bort dem. Den sista halvtimmen av fastan kan man - om man har tid - förbereda en god och näringsrik brunch. Sen kan man äta sina vanliga mellanmål och avsluta dagen med en middag och en ny omgång fasta.

Bantning vs periodisk fasta.

En del förespråkar att man ska köra 16/8 varje dag. Det är bra om man vill skapa en vana. Men även om man bara kör 2-3 gånger i veckan torde man uppleva och ta del av fördelarna med periodisk fasta. Man kan börja hårt och sedan trappa ner och kalibrera hur många dagar man behöver för att må bra.

Studier har visat dramatiska effekter på möss som omväxlande fastat 16 timmar och sedan ätit i 8 timmar. Det finns ännu inga stora studier på människor. Men det kommer snart och då ska jag skriva om det.

Jag har testat 16/8 fasta några helger och det fungerar bra just på helger. Jag väntar tills lunch och äter en rejäl brunch istället för frukost och lunch. Fram till dess försöker jag hålla mig sysselsatt. Jag hinner massor på de timmarna.

5:2-fasta
Jag har kommit fram till att 5:2-fasta (som nu marknadsförs som 5:2-dieten) passar mig och mitt liv bäst. Denna metod går ut på att man under två åtskilda dagar i veckan äter en fjärdedel av sitt dagliga kaloriintag, d v s runt 600 kcal för mig som man och 500 om jag fötts som kvinna. Man kan göra det på lite olika sätt. En del - oftast kvinnor - föredrar att dela upp kalorierna på flera små mål under dagen, kanske en liten frukost och en middag med lite snacks i form av äpplen och morötter däremellan. Många män föredrar ett mål istället, kanske för att vi är mer enkelspåriga. Det kanske ger mer effekt att bara äta en gång, men skillnaden är inte särskilt stor och jag föredrar att dela upp de 600 kalorierna i tre delar och skugga en vanlig dag. Man skulle kunna dela upp och bara äta en fjärdedels frukost, lunch o s v, men jag äter en liten frukost och en liten lunch och lite mer till middag. Det passar mig bäst. Middagen blir lite som en belöning. Sen äter jag frukost 13 timmar senare. Det blir en extra minifasta fram till frukosten.

Den stora fördelen med 5:2-fasta är att den är flexibel. Om en dag inte passar kanske nästa dag eller ännu nästa dag går bättre. Det är en metod som kan följa med på semester och på jobb utan att man skiljer ut sig från mängden. Metoden är långt ifrån extrem och man kan alltid tänka att imorgon är en annan dag - en dag då jag äter som vanligt (och det finns t o m utrymme för lite mer). Två dagar med 600 kalorier skapar ett underskott på 3600 kalorier resten av veckan och jag kan inte äta så mycket extra, alltså går jag ner i vikt.

Jag brukar träna lugna återhämtningspass eller så har jag min vilodag på fastedagar. Det går bra att jogga. Jag bränner nästan bara fett och det torde öka fasteeffekten.

Det blir mer om 5:2 i den tredje delen av artikelserien. Den delen handlar om hur jag fastar i praktiken.

Varannandagsfasta
Att fasta varannan dag är kanske den mest krävande formen av periodisk fasta, men också den som torde ge störst viktnedgång. Så om man är överviktig, bör man överväga att åtminstone börja med varannandagsfasta och sedan gradvis glida över i 16/8 eller 5/2, eller först 16/8 och sedan stabilisera vikten med 5:2-fasta. Därefter kan man kalibrera fastan så att man inte går ner för mycket eller börjar gå upp igen.

I likhet med 5:2-fasta ska man äta mellan 4-600 kalorier ena dagen och sedan får man äta precis vad man vill den andra dagen och så rullar livet på. Problemet är att det kan vara svårt socialt. Det går att uthärda fasta - det är den periodiska fastans största fördel - eftersom man vet att nästa dag är en annan dag, en dag då jag får äta som vanligt och t o m ännu mer. Men i långa loppet kan det vara svårt att hålla sig till regeln om varannan dag, såvida man inte är utrustad med mycket viljestyrka och är väldigt bestämd.

Det är svårt att kompensera fastedagarna med 4-600 kalorier genom att äta 4000 kalorier nästa dag. Det går inte. Man kanske äter 3000 kalorier och då har man ändå åstadkommit ett rejält kaloriunderskott. Därmed torde man gå ner i vikt så länge man följer regeln.

Uttråkad eller hungrig?
Ofta äter man av ren tristess och tror att det beror på hunger och genom att fasta blir man mer uppmärksam på detta. Det har jag blivit. Numer äter jag näsan aldrig på kvällen. Jag kom på att jag åt av vana och för att jag var lite uttråkad. Inte för att jag var hungrig.

Det är viktigt att göra något mellan måltiderna. Med fasta kan det bli svårt, eftersom tiden mellan måltiderna blir längre. Vi bombarderas dessutom med reklam som uppmanar oss att äta och dricka hela tiden. Reklam är inte så dum som den verkar. Den påverkar oss genom att manipulera vårt inlärningsmönster och fastna i hjärnan. Våra hjärnor är fyllda av bilder och ljud. Tänk om den sista tanken man har på dödsbädden är: jag är ipren den intelligenta värktabletten, eller nåt...

Nio fasta tips

1. Det är alltid lättare att ändra en vana i grupp. Om det inte finns en grupp kan man börja blogga eller prata med vänner om att man börjat fasta. Det gör det lättare att hålla fast vid fastan. (Det finns bl a facebookgrupper som den här och den här)
2. Det är bra att väga sig och mäta midjan regelbundet. Det ger återkoppling och man ser snart ett mönster och att viktuppgångar kan vara tillfälliga. 
3. Se till att det inte finns lockande godis och kakor hemma under den första tiden av fasta. Glufsa hellre i dig det under de övriga dagarna. 
4. Det är bra att plugga in kaloriinnehållet i mat. Det finns flera guider. Efter ett tag lär man sig det och får en känsla av hur mycket kalorier olika former av mat innehåller. 
5. Hungern styrs av hormoner som Ghrelin och den sköljer över hjärnan i vågor. Låt hungern komma och rinna iväg. Vänta en kvart innan du äter något. Ta en promenad. Distrahera dig från hungern. 
6. Se inte fasta som en snabbkur till sommaren. Det är inte ens säkert att du tappar vikt, men mycket tyder på att du minskar dina nivåer av IGF-1 och blodsocker, mm. 
7. Periodisk fasta består inte av budord, utan är en flexibel form av fasta. Det gäller särskilt 5:2-fasta. Missar du en dag så ta nya nästa dag. 
8. Varje vecka som du fastat gör vanan att fasta starkare. 
9. Belöningar är viktiga. Man kan t ex köpa lite godare mat för pengarna man sparar in de dagar man äter mindre. 

Fasta för livet
Det viktiga med en diet är att man ska kunna hålla sig till den länge, helst resten av livet. Det är också problemet med dieter och utnyttjas dessutom av många dietförespråkare som ett försvar av just sin favoritdiet. Kalle gick upp i vikt för att Kalle hoppade av dieten PKCT(r), säger anhängare av dieten PKCT(r). Alltså är det Kalle som misslyckats och dieten kan egentligen aldrig misslyckas. Den är immun mot falsifiering och därmed en sorts pseudovetenskap. Men jag anser att det är dieten PKCT(r) som misslyckats om Kalle går upp i vikt. Samma krav gäller för periodisk fasta. Skillnaden är att jag inte kallar fasta en diet, utan snarare en strategi (men den säljs förstås som en diet, 5:2-dieten, the fast diet, osv). Det är ett strategisk tillvägagångssätt mot bakgrund av vad vetenskapen vet om människans förhistoria om hur man bör förhålla sig i en värld med ett växande överskott av mat som livsmedelsindustrin gör allt för att trycka ner i halsen på oss. Det är industrins syfte och inget fel i det, men det är vårt eget ansvar att inte gapa så mycket.

Vi vill ha mer mat!!! Nu!!!

Några tidigare inlägg om fasta:

• Periodisk fasta
• Jag fortsätter fasta
• Allt om periodisk fasta - vetenskapen (del 1 av 3)
• Fasta och ungdomens källa
• Allt om periodisk fasta - praktiken (del 3 av 3)

Jag fortsätter fasta

Nu har jag kommit igång med fastan. I början körde jag 16/8-fasta, sedan övergick jag till 5:2-fasta. Jag kommer nog att pendla lite fram och tillbaka innan jag hittar det sätt att svälta som passar in i mitt liv. Fastan får inte påverka mitt sociala liv och den får inte inkräkta på träningen. Den får inte bli huvudsaken, men den är en viktig bisak.

Jag fastar på någon av mina återhämtningsdagar. Eftersom jag kör tre hårda nyckelpass i veckan, blir det fyra dagar över då jag antingen vilar eller tränar lugnare. När jag springer återhämtningspass på fastande mage, leder det till att cellerna blir bättre på att utnyttja fett som energi till musklerna och det har jag nytta av under ultralopp. Eftersom jag hinner äta efter hårda pass, tror jag inte återhämtningen försämras av att jag äter mindre. Men det är först om några veckor som jag vet hur fastan påverkar mitt dagliga liv, mitt humör och min träning. Just nu spekulerar jag bara.

Hjärnan
Idag har jag ätit ungefär 500 kalorier. Jag har 100 kalorier kvar. När man äter få kalorier, blir man oerhört noggrann medvad man stoppar i sig. Jag undviker näringsfattig föda. Jag vill ha valuta för kalorierna. Det blir mycket frukt och grönt och jag skär loss skalet, äter det och ger sedan bort resten av frukten. Under skalet finns ju bara näringsfattigt socker och vatten (jaja, inte om jag äter en banan, som i o f s inte är en frukt utan ett bär).

Jag trodde det skulle vara svårt att avstå från en rejäl frukost, men som så mycket annat handlar det om vanor. Jag känner ingen trötthet heller. Tvärtom. Det kan vara en slump eller placebo, men om jag känner mig piggare är jag ju piggare, eftersom jag orkar mer. Jag kan inte veta orsaken, men jag tror det beror på en kombination av effekter av fastan (som avsaknad av tröttande socker) och på att jag klarat av något, vilket frigör belöningssubstanser i hjärnan. När vi klarar något och överraskar oss själva, forsar det ut dopamin i hjärnan, vilket förstärker beteendet. Det känns bra och nästa gång är jag ännu bättre. Hjärnceller har lötts samman och jag har lärt mig något och det bildas dessutom nya hjärnceller, redo att fästa minnen i sina grenverk. Hjärnan är alert och därmed blir jag alert. Jag har lärt mig att jag klarar av att fasta. Det är inte livsfarligt. Jag måste inte äta var tredje timme för att överleva.

Fasta och cancer
I måndags handlade Vetenskapens värld om fasta. En smula okritiskt kanske, bl a framgick det inte riktigt att det saknas bevis för att kalorirestriktion verkligen förlänger livet hos ”högre” djur, som apor och människor. För möss fungerar det och Mark Mattson demonstrerade världens piggaste mus, så pigg att den bet journalisten i programmet. I det stora hela var det en bra dokumentär. Man fick följa sympatiska musbitna journalisten Michael Mosley. Han är lätt överviktig, består till nästan en tredjedel av fett och hans pappa dog i cancer. Han är 55 år - har passerat "the switch" - och vill leva flera friska år till. Han ser verkligen bekymrad ut, när läkare och forskare berättar om hans kroppstillstånd. Han vill förändra sitt liv, för han måste. Han har inget val, tycker han.

Bild: crafty_dame flickr

Jag har inte heller något val, men jag gjorde mitt val för sex år sedan. Det är jag glad för. Jag är piggare, starkare, uthålligare, friskare och kanske också lite trevligare, än jag var för sex år sedan. De val jag gör nu, är en följd av det stora valet. Jag är inte riktigt lika gammal som Mosley, inte överviktig och jag har ganska låg fettprocent, men min far dog alldeles för tidigt i en aggressiv form av cancer. I takt med att vi blir äldre, vet jag också att risken för att drabbas av någon form av demens ökar. Jag vet inte vad som döljer sig i mina gener. Generna kan jag inte göra så mycket åt, men jag kan påverka om de ska uttryckas och jag kan påverka miljöfaktorer, och på så sätt förhindra att jag äts upp av cancer eller förstörs av Alzheimer. Ett sätt är att fasta. Det är min långsiktiga hälsa som är mitt huvudsakliga motiv. DNA är en text, inte en fastställd form eller mall. Det finns ett nytt spännande forskningsfält som heter epigenetik som jag kommer att skriva mer om framöver. Vi kan påverka hur generna uttrycks. Fasta är ett sätt, kalorirestriktion ett annat. Av de två är fasta det lättaste sättet. Jag tror också att det är det bästa sättet.

TV-dokumentären
Mosley besöker forskare och personer som äter en kost med få kalorier (kalorirestriktion). Han prövar att fasta i några dagar, men det tar emot. Inte ens de forskare han pratar med klarar att fasta under längre perioder. Mosley har svårt att följa de extrema formerna av fasta, men till slut hittar han - som många andra - en metod som fungerar, den s k 5/2 fastan. Det betyder att man äter högst 5-600 kcal två dagar i veckan och övriga fem dagar äter man som man vill. Det är tillräckligt för att trigga cellernas försvarsmekanismer och ställa in dem på underhåll istället för tillväxt, vilket kanske får dem att räcka längre och kanske också kan minska risken för cancer.

Michael Mosley

Man kan se hela programmet här på svtplay. Det sammanfattar mycket av den senaste tidens forskning på området.

Det handlar om vanor
Frukosten har alltid varit en hävstång i mitt liv. Det är frukosten som fått mig upp ur sängen och gett mig kraft att börja dagen. Det gör den fortfarande, men två dagar i veckan blir det bara en liten frukost. Jag gillar att tänka nytt och idén med fasta motsäger de vanliga hälsoråden om en stadig frukost och regelbundna måltider.

Fasta är inget nytt begrepp, det har funnits länge. På senare tid har intresset för fasta kommit tillbaka och det är framför allt muskelbyggare som anammat varianten med periodisk fasta, eftersom det tycks öka fettförbränningen och öka muskeluppbyggnaden.

Fransk frukost

Man har visserligen sett att frukostätare är friskare än andra och jag tror att frukost är bra. Men det är inte säkert att frukosten är orsak till att frukostätare är friskare. Människan är flexibel, anpassningsbar. Det om något är människans essens. Frukost är kultur, en vana. I Frankrike dricker man en kopp kaffe och ett wienerbröd till frukost och de har högre medellivslängd än svenskar. I Sydeuropa äter man överhuvudtaget inte alls frukost i samma utsträckning som i Norden och dessutom äter man mycket senare på kvällen. En del kanske är rädda att blodsockret hamnar för lågt, men blodsockret är inte så känsligt som man kan tro. Människan har en fantastisk förmåga att anpassa sig. Det är rimligt att tro att det är blodsockret som rättar sig efter matvanorna och inte tvärtom. Det lär jag bli varse efter några månader när orsak och verkan börjar klarna.

Jag fick ett bra tips om en sida om fasta, leangain. Där står massor. Förutom snabbfasta (5:2), kommer jag nog att pröva 16/8-fasta, endagsfasta, varannandags fasta och kanske ytterligare någon variant framöver. Just nu tror jag 5:2 passar mig bäst. Men jag är inte typen som tror, jag måste pröva så att jag vet. Eller tror mig veta. Allt jag verkligen vet får plats i en ficka och det jag tror mig veta kanske får plats i Globen om man packar in det ordentligt.