Våga göra ingenting

Att vara upptagen ses som ett tecken på hängivenhet och prestation. Sorry, jag är upptagen. Ordet ger ett sken av duktighet. Att du är viktig. I ett avsnitt av Seinfeld får George Constanza problem med bilen. Den blir stående på parkeringen utanför jobbet. Kollegorna tror han kommer först och går sist och att han jobbar så hårt att ingen ser en skymt av honom. Han blir befordrad, men i själva verket sitter han hemma och ser på TV.

Varför är vi så besatta av att vara upptagna?

För en tid sedan bestämde jag mig för ett längre avbrott (fem dagar). Jag hade plötsligt tid för mig själv. Det var jag som hade kontrollen. Jag var ledig från jobbet och jag tog även ledigt från mig själv. I vanliga fall utnyttjar jag tiden. Jag tränar, skriver och läser. Jag testar nya projekt. Jag vill hela tiden lära mig mer och bli bättre. Men till slut måste man pröva nya vägar.

Foto Nathan Dumlao på Unsplash

Jag lämnade mobilen på hatthyllan. Jag behövde ingen mobil då jag högg ved eller städade garaget. Jag sprang tre gånger, men utan klocka. Jag sprang tills jag kände mig nöjd. Jag gjorde saker där jag var här och nu. Jag läste en bok som jag köpte för två år sedan. En riktig bok gjord av cellulosa.

Jag både lyssnade mer och pratade mer. Jag lagade riktig mat. Jag åt långsamt. Jag tuggade sönder maten och gav kroppen tid att förbereda sig för att suga upp näringen. Jag tog nya vägar till gamla platser. Jag gick promenader och lade märke till minst fem saker varje gång. I början tappade jag mitt fokus på ingenting, men efter fyra dagar var jag ganska bra.

När jag började jobba kom jag snabbt tillbaka i de gamla rutinerna. Men jag var full av energi. Jag kom på nya idéer. Det var en omstart på cellnivå.

Jag tror du behöver våga göra ingenting. Hjärnan gör aldrig ingenting. Den forsar och brusar som en vårbäck. Hjärnan står aldrig still. Om du stänger en väg, letar den sig nya vägar. När du gör ingenting gör hjärnan något den inte brukar göra. Den söker nya vägar. Det leder kanske till din bästa idé någonsin.

Hjärnfysikbloggen - Sömnen är livsviktig för löpare

Vi går mot ljusare tider. Det är bra, men det är inte bra för sömnen. Många får problem när det blir ljusare på kvällen, vilket är allvarligt för sömn är det som all slags prestation bygger på.

Det sägs att övning ger färdighet. Det är inte helt rätt. Det är övning och en god natts sömn som ger färdighet. För över 30 år upptäckte den ledande experten på expertis, professor K Anders Ericsson, att de bästa violinisterna även sov mest. De som blir bäst, är också bäst på att sova. Prestationsförmågan är en balansbräda med arbete i ena änden och vila i den andra änden.

Singletasking

Du ägnar en tredjedel av livet åt sömn. Du kan inte göra något annat när du sover. Du måste ”singletaska”. Sömn består i sin tur av perioder med djupsömn och drömsömn. Under djupsömnen skickas dagens viktigaste upplevelser till hjärnbarken för lagring i långtidsminnet. Därmed rensas korttidsminnet för nästa dag. Du glömmer. Det är nödvändigt att glömma för att minnas. Under drömsömnen fogas nya upplevelser samman med tidigare erfarenheter.

Den första delen av natten domineras av djupsömn, den senare delen av drömsömn. Den djupa sömnen återkommer flera gånger under natten och den sista djupsömnen infaller under nattens sista två timmar. Det är ...

Läs fortsättningen här.

ACT - släpp taget och gå vidare

Det är svårt att kontrollera tankar och känslor. Ju mer du undertrycker en viss tanke, desto starkare blir tanken. Försök att inte tänka på en elefant i två minuter - det går inte. Det gäller också för känslor: Ju mer du försöker förändra hur du känner, ju djupare sjunker du ner i samma känslor.

Kognitiv beteendeterapi (KBT) fokuserar på beteendet, på vad du gör. Du kan styra ditt beteende - det vill säga dina handlingar. Dina tankar attackerar dig med ord och berättelser som "du kan inte” och det ger upphov till olika känslor. Det kan du inte prata eller tänka dig ur. Men om du bara gör det du ska, då ökar chansen att du kommer vidare. Detta är en orsak till att löpning har visat sig vara så effektiv mot depression. Som löpare har du inget val när du väl börjat springa.

Acceptance and Commitment Therapy

En relativt ny utveckling av KBT kallas för Acceptance and Commitment Therapy (ACT) som handlar om att ändra förhållandet till dina tankar och att acceptera dem. ACT utvecklades för 30 år sedan och har använts som behandling mot depression, kronisk smärta, fobier och en rad andra problem. Men det är på senare år som ACT fått ett uppsving. Det finns nu runt 250 randomiserade och kontrollerade studier om ACT och intresset ökar. 

Image by Grae Dickason from Pixabay

En viktig del av ACT är att hantera motgångar och ta ansvar för egen förändring. Många som drabbas av kronisk smärta slutar göra saker. Smärtan ger dig en orsak att dra sig undan. ACT riktar in sig på det du faktiskt kan göra något åt. Du blir inte av med kronisk smärta. Smärtan hänger kvar som en objuden gäst som sover i din soffa och äter ur ditt kylskåp. Smärtan är ett faktum. Du måste acceptera smärtan och gå vidare. Det du kan göra är att agera i enlighet med dina riktade värderingar och göra det du vill göra.

Du kanske har mycket negativa tankar. Du kanske känner ångest. Men det är bara tankar. Du behöver inte bry dig om dem. Om du kämpar emot, blir ångesten bara starkare. I en intressant bloggpost jämförs det med en dragkamp.

Tänk dig att du håller ena änden av repet, och monstret den andra. Ni står på varsin sida om en bottenlös klyfta. Du drar så hårt som möjligt, men monstret är starkare och drar dig närmare klyftan. Du kan inte vinna.

Image by Stefan Keller from Pixabay

Då släpper du repet. Monstret är kvar, men du slåss inte längre mot det. Det är samma sak med ångest. När du släpper taget, tar du kontrollen över ditt liv. Du kan göra det du vill. När du inte drar repet har monstret inte längre makten över dig. 

Metaforer är inte sanningar, men de hjälper dig att förstå komplicerade sammanhang. Metaforen med repet och monstret hjälpte mig förstå ACT. Släpp taget och gå vidare. Monstret lever på din kamp.

Tillfälligt avbrott för löpning

En av skillnaderna mellan de som blir bäst och de som blir bra är att de som blir bäst är bättre på att vila. Det gäller inte bara idrott utan även intellektuellt arbete.

Kontorslandskap är en stressig miljö. Det är svårt att fokusera på en sak, så vi gör många saker istället. Vi sitter på möten, skriver mail och chattar på samma gång. Ju fler bollar i luften, desto bättre. Vi verkar nästan bli stressade av att göra en sak under en lång tid. 

Singletasking

Sömn är singletasking, det vill säga motsatsen till multitasking. När du sover kan du inte göra något annat än sova. Många vill därför dra ner på denna "ineffektiva" tid. Det finns de som skryter med hur lite de sover, som om sömn vore bortkastad tid. Men enhetlig sömn i 7-8 timmar är helt avgörande för hälsa, minne och prestation.

När du är vaken kan du göra allt möjligt, men det är inte möjligt. Du kan bara göra en sak i taget om du vill göra det riktigt bra. De som blir bäst gör därför en sak i taget, sedan tar de ett avbrott, därefter fortsätter de tills uppgiften är klar. Sedan sover de med gott samvete. Medan de som inte blir bäst jobbar med tio saker och inte blir klar med något alls. När de ska sova dansar uppgifterna runt i skallen.

Photo by Venveo on Unsplash

I stort sett alla behöver sova i 8 timmar, men du behöver avbrotten också. Ta många avbrott. Du kan inte att jobba med en uppgift i flera timmar. En paus ger energi och nya perspektiv. Ett avbrott är något som avbryter din dagliga aktivitet.

Jag jobbar i ett kontorslandskap. En löptur är ett avbrott som ger hjärnan en paus. Löpturen laddar hjärnan med ny energi. Det ger mig extra kraft då eftermiddagsdimman rullar in i landskapet.

Sikta inte mot stjärnorna

Det är viktigt att spänna bågen, men du måste också veta något om det du siktar på. Siktar du för lågt eller högt, är risken stor att du missar målet och tappar pilarna. Siktar du rätt, kommer du vidare.

Image by Claudia Mitu from Pixabay

Som nybliven löpare är det bättre att sikta på fem kilometer, än att sikta på att klara ett maraton på fyra timmar. Klarar du fem kilometer kommer du närmare ett maraton. Ta små steg. Höj ribban en centimeter i taget. Framtiden kommer en dag i taget.

Sikta inte på stjärnorna. De ligger utom räckhåll. Sikta på att bli bättre istället. Ta reda på hur, var och när du ska sikta. Sikta högt, men sikta rätt. För att sikta rätt måste du lära känna dig själv. Sikta bara på det du kan urskilja med dina egna ögon. Målet måste vara tydligt.

Varje träff stärker ditt självförtroende. Ibland missar du, men det är bara att försöka igen. Om målet är inom synhåll är det också inom räckhåll.

Det finns de som tror de nått stjärnorna, men de har inte fötterna på jorden. Det finns de som tror att de är stjärnor, men de är bara tomtebloss som sprakar i natten. Du kanske drömmer om stjärnor ibland, men för stjärnorna kvittar det lika. Det är bara här och nu och det du gör med det du har som finns.

Image by Johannes Plenio from Pixabay

Stjärnorna visar vägen. Polstjärnan har lett sjöfarare i alla tider, men ingen sjöfarare har seglat till polstjärnan. Målet är en riktning, inte en plats. 

Det är inte de stora händelserna som ändrar livets gång. Livet är inte en film. Livet är ett myller av små steg. Det ena steget leder till det andra. Plötsligt är du någon helt annanstans. Du minns bara några enstaka stunder och ögonblick. Det är dessa steg som blir rubriker i berättelsen om ditt liv.

Runners world - Tro lika viktigt som gener

Hur mycket påverkas ditt liv och din kropp av det du tror och förväntar dig? Det har testats i ett flertal studier, nu senast i ett experiment där testpersonerna fick veta att de hade en genvariant som ökade risken att gå upp i vikt eller gjorde dem mindre mottagliga för konditionsträning.

Det finns gener som har kopplats till övervikt och det finns gener som har kopplats till fysisk prestation. Det finns också skräddarsydda träningsprogram, gjorda för att passa för individuella genuppsättningar. Men även förväntningar ...

Läs fortsättningen på Runners world

Är du ett träd eller en jordstam?

Allt förändras. Nej, ingenting förändras. Det är en urgammal debatt.

Att vara eller att bli? Det är frågan.

För att förändras behöver du veta vem du är. Om du hela tiden befinner dig i ett tillstånd av förändring kommer det som är du att slitas sönder. Du behöver en identitet i virvelstormen. Både vara och bli.

Filosofen Gilles Deleuze jämför varat med ett träd. Ett träd växer tills det når sitt slut. Du vet vad du blir. Du är det du var. Du gallras och formas. Dina barn växer i din skugga.

Rhizome

Att bli är däremot förändring, rörelse och dynamik. Deleuze jämför det med en jordstam. Det kallas även rhizom. Rhizom är svåra att utrota, då rotsystemet finns kvar även om växten tas bort.

“A rhizome has no beginning or end; it is always in the middle, between things, inter being, intermezzo.”

Du vet inte vad du blir. Du tar hela tiden nya vägar. Du blir det du gör och det förändras över tiden. Ett rhizom har ingen början eller slut. Det är ett organiskt växande. En process. Anpassning. Du vet inte var du började och du vet inte var det slutar. Du slits inte sönder som ett träd i en storm. Du växer där du går sönder. Ett rhizom skapar nya knoppar. Du hittar nya vägar.

Vilja och riktning

Förändring handlar både om vilja och riktning. Vilja är motivation. Det är varför. Riktningen är vägen. Det är hur. Hur håller du riktningen? För att lyckas med förändring måste båda delar förändras.

Redan de gamla grekerna funderade på förändring. De tog förändring på stort allvar, vilket ledde till en filosofisk konflikt. Den ena sidan menade att allt var förändring. Deras ledare hette Herakleitos. Allting flyter, sa han. Den andra sidan hävdade att ingenting förändras. Den falangen leddes av Parmenides. Om något förändras är det ju inte samma sak, därmed är förändring en illusion.

Det har gått mer än 2000 år sedan dess och förändring är fortfarande svårt. Hur förändrar du dig? Om du förändrar dig är du ju på sätt och vis en annan än den du var tidigare. Vill du det? Det innebär ju att du måste göra sådant du inte gjort tidigare.

Den kanske bästa metoden är att se förändring som både vilja och väg. Vilja handlar om motivation. Varför vill du ändra dig? Vägen handlar om hur. Hur ska du förändra ditt beteende. Vilka kunskaper krävs? Hur ser planen ut?

Både vilja och väg är nödvändiga för att ändra ett beteende. För att uppnå ett mål krävs både vilja och en metod. Det är olika processer i hjärnan. Först måste du förstå problemet. Vad hindrar din förändring? Första steget är att avgöra om du har kontrollen. Nästa steg är om det handlar om brist på kunskap och färdigheter. I så fall måste du hitta sätt att öka din kunskap på. Eller så kan du inte göra det trots att du har kunskapen. Då handlar det om vilja. Då är det en fråga om att skapa motivation. Vad är det du vill? 

Image by Arek Socha from Pixabay

För att lära dig nya färdigheter måste du fokusera på en sak i taget. Det gör att andra mål hamnar i bakgrunden. Ekonomer kallar det alternativkostnad. Om du till exempel väljer en utbildning avstår du från andra utbildningar eller från arbete. Det finns flera vägar. Alla vägar har en alternativkostnad. Du upplever det som ansträngning. Så förändring känns svårt, eftersom det innebär att du riktar ditt begränsade mentala fokus på en väg och ignorerar alla andra vägar.

Om kunskap finns men inte vilja? Motivation handlar om värde. Värdet av ett beteende påverkas i sin tur av tidigare erfarenheter. Det betyder att nya beteenden sällan är lika motiverande som befintliga som tidigare har blivit belönade. Det känns bra att stanna i komfortzonen.

För att lyckas ta dig vidare är det viktigt att koppla samman det nya beteendet med dina djupaste värderingar. Vad vill du? Fundera på det. Vad du vill är viktigare än pengar, för pengar tar snart slut medan dina värderingar är kopplade till din identitet. Värderingar är uthålliga. När din identitet driver ditt beteende, är det enklare att förändra dig själv och på sätt och vis bli en annan. Det är ju fortfarande du, du hade bara inte sett dig som så tidigare. Det kan däremot vara svårt att förstå för andra som står och tittar på.

 

Hjärnfysikbloggen - Det här händer i hjärnan när du springer

Om det fanns ett piller som gav samma effekt på hjärnan som löpning skulle det snabbt slå ut alla andra piller som finns på marknaden. Löpning förbättrar fokusförmågan, hälsan och ditt humör. Löpning lindrar depression och tycks även minska risken för sjukdomar som Alzheimer och Parkinson.

Det finns inget som slår löpning. Men varför springer inte alla? Jo, det är lite krävande. Du måste anstränga dig. Om du visste att du skulle bli sjuk imorgon om du inte springer idag, då springer du idag. Men löpningens effekter handlar inte om dagar ...

Läs fortsättningen på Runners world.

Hjärnfysikbloggen: Kroppens fem byggstenar

Dina celler behöver vatten och syre, men också byggstenar i form av kolhydrater, fett, proteiner, vitaminer och mineraler. För att springa behöver du allt detta. Det är din grund och även livets grund.

Det började i havet för fyra miljarder år sedan. Först skapades mineraler, vitaminer och proteiner, sedan kolhydrater och sist fettet.

Mineraler

Mineraler spelade sannolikt en viktig roll när livet uppstod. Enligt en allt populärare hypotes uppstod livet på havsbotten i närheten av heta, underjordiska källor. Mineraler samlade ihop molekyler så att liv uppstod. Det är därför du behöver mineraler som kalcium, fosfor, kalium, natrium, klor och magnesium. De ser till att din kropp fungerar. De stärker ben och tänder, de reglerar din metabolism och de ansvarar för kommunikation mellan dina nervceller.

Vitaminer

Efter mineralerna kom vitaminerna. Innan det fanns proteiner var det vitaminer som styrde...

Läs fortsättningen på Runners world.

Ribosomer - cellens proteinfabriker

Hur kommer det sig att kod i form av DNA blir du? Det är såklart en komplicerad process, men jag tänker skriva så enkelt som möjligt och utgå från ribosomerna. Det är där det händer. Det är där kod blir kött.

Den centrala dogmen inom genetik är information flödar från gen till protein. Inte tvärtom. Gen blir protein och protein prövas i verkligheten och om proteinerna fungerar bra ökar chansen att genen lever vidare. Om proteinet minskar sannolikheten att överleva kommer genen att sållas bort. Det är alltså en mycket långsam process. Det var Darwins upptäckt. Giraffer fick inte längre halsar av att sträcka på proteinerna, de fick längre halsar av att de gener som sträckte lite extra på proteinerna hade en större sannolikhet att fortplantas till nästa generation.

Kodens bokstäver

DNA skrivs med bokstäverna ACTG och en sekvens på tre sådana bokstäver motsvarar en aminosyra som i sin tur är proteinernas byggstenar. A binder till T och C till G, så en kodsnutt ACC översätts till TGG. Men DNA ligger instängt och inslingrat i kromosomer djupt inne i cellkärnorna. Hur kommer proteinerna ut i kroppen?

Först och främst krävs en sorts kod som kallas mRNA (budbärar-RNA). Det liknar DNA, förutom att RNA använder uracil (U) istället för tymin (T). En bit mRNA tar sig in i cellkärnan och kopierar ett stycke DNA tills den kommer till en sekvens som säger stopp. Exempelvis kan den kopiera DNA-koden TACATA till mRNA-koden AUGUAU. Därefter tar mRNA med sig kopian ut ur cellkärnan till något som kallas ribosomer. Ribosomen är en fabrik som tillverkar protein.

Ribosomer

När mRNA anländer till ribosomen trycks tre bokstäver i taget in i ribosomfabriken. Där skannas mRNA-koden. I vårt exempel AUG. Runt om i cellen flyter aminosyror som du fått i dig via maten. De fångas upp av molekyler som kallas tRNA (transfer-RNA). tRNA har korta kodsnuttar med bara tre bokstäver som kan hålla en aminosyra. En tRNA med koden UAC håller aminosyran metionin. Den passar ihop med mRNA-koden AUG (G = C och U =A). Därmed sätts aminosyran fast som första länk i proteinkedjan. Nästa treställiga kod i mRNA är UAU. Den passar ihop med tRNA-koden AUA som håller aminosyran tyrosin. Därmed har ribosomen fogat samman två aminosyror. I mitt exempel är det bara två aminosyror, men i verkligheten är det många fler. 

När ribosomen når ett treställigt stopptecken i mRNA släpper ribosomen proteinet. Proteinet formas och böjs till av ett annat protein som kallas chaparoner. De viker kedjan av aminosyror. Formen på ett protein avgör dess funktion. Proteinerna skickas vidare till cellernas golgiapparater som lagrar dem i väntan på transport till lämpligt ställe.

Ju fler ribosomer, desto fler proteiner kan du skapa. Genom att använda musklerna du har aktiverar du signalvägar som i slutändan leder till fler ribosomer och starkare muskler. 

Video:

Läs mer om kroppens fem byggstenar på Hjärnfysikbloggen. 

Hjärnfysikbloggen: Du tappar inte formen så lätt

Det du gör blir du bättre på, så länge du gör det. Så länge du tränar, blir du starkare och uthålligare. Hjärna och muskler knyts samman. När du slutar träna, tappar du formen. Hur fort går det? Och vad är det som tappar formen?

Är form samma sak som kondition? Nej, jag tror de flesta väger in mer i begreppet. På engelska säger man physical fitness. Bra fitness betyder inte bara bra kondition, utan också stödjande strukturer och ett robust ...

Läs fortsättningen på Runners World.

Hjärnfysikbloggen - Det är aldrig för sent

Även om du börjar träna sent i livet kan du ta del av fördelarna med träning. Om du däremot tränat som ung och slutar träna i medelåldern, tappar du samma fördelar. Du är gjord för att vara aktiv och det tycks bli viktigare för varje år som du lägger bakom dig.

Träning förlänger livslängden. Det visar flera studier. Men vad händer över en längre tidsperiod? I en ny studie försökte en grupp amerikanska forskare ta reda på det. De använde sig av en databas som fyllts med data från enkäter som besvarats av mer än 300 000 kvinnor och män mellan 50 och 71 år.

Det visade sig att vissa hade haft stabila träningsrutiner genom livet. De tränade ungefär lika mycket i medelåldern som när de var unga. Andra som varit aktiva i ungdomen blev stillasittande i medelåldern. En ganska stor andel hade tränat som unga, sedan gjort ett uppehåll, för att därefter återuppta träningen. Mellan 20 och 40 kommer studier, familj ...

Läs fortsättningen på Runners world.

Nio lärdomar av ettusen blogginlägg

Det har gått tio år sedan jag började blogga om mig själv och min löpning. Jag skrev 4-5 inlägg i veckan och de första inläggen var trevande. De handlade mycket om mig. Sedan dess har mycket hänt. Nu skriver jag bara 1-2 inlägg i veckan. Jag skriver nästan aldrig ”jag”. Jag är ointressant. Men jag vet vad jag vill med texterna. Jag berättar historier om vetenskap och med åren har dessa berättelser formats till en väv. Nya inlägg kan länkas till gamla inlägg. Väven fångar läsare som klickar sig runt i just denna dimension av bloggosfären. Den dag jag slutar skriva luckras väven upp. I det långa loppet går allt mot noll och intet. 

Efter ettusen blogginlägg är det dags att sammanfatta några lärdomar från min tid som bloggare:

1. Det handlar inte om dig. Skriv inte jag. Skriv du eller vi. Läsare tappar intresset om det bara handlar om mig och jag och vad jag åt till frukost. Vem orkar lyssna på en person som bara pratar om sig själv? Inte jag.
2. Innehållet är viktigast. Om innehållet är av dålig kvalitet kommer det inte att hjälpa att lägga ut länkar på Instagram, Twitter och Facebook. Ett bra innehåll säljer sig självt. Kvalitet är viktigare än kvantitet. Ett bra innehåll gör dig också bättre. Du upptäcker nya sidor hos dig själv. Du lär dig vad det är du vill. Du blir bättre på att skriva och kommunicera.
3. Arbeta med texten. Gör ett utkast. Jobba med utkastet tills det är en berättelse. Därefter förfinar du texten. Leta rätt på passande bilder som är fria att använda. Skriv korta meningar. Använd stycken och mellanrubriker. Skär bort allt som är överflödigt. Fokusera på berättelsen. Byt ut krångliga ord. Skriv en rubrik och ingress som fångar läsaren och avsluta med en knorr.
   
   
   
   Image by rawpixel from Pixabay
4. Vad är det du vill med dina texter? Det måste du ha klart för dig. Se det du skriver som en berättelse. Bryt ner den i korta berättelser. Då kommer det att finnas läsare som söker sig tillbaka och läser dessa berättelser. Berättelserna blir kapitel i en större berättelse. Människor älskar berättelser. Efter tio år har du lärt dig så mycket om din berättelse att du kan skriva en bok.
5. Skapa en skrivrutin. Skriv på samma tid och plats. Starta en klocka och lär dig fokusera i 15-30 minuter. Ta korta pauser och lämna den blinkande markören mitt i en mening. Då kommer du igång snabbt igen. Vänta inte på inspiration. Att skriva är hårt arbete. Det första utkastet är hemskt, sedan blir det bättre. Det är en process.
6. Publicera regelbundet. Skapa ett arbetssätt från idé och inläsning vidare till utkast-förfining-publicering. Om du publicerar varje vecka lär du dig hantverket. Håll dina egna deadlines. Det lär dig vikten av disciplin. Du lär dig leverera.
7. Återblickar. Vilka inlägg engagerar många läsare? Vilka faller platt? Se tillbaka på dina rutiner. Vilken tid på dagen skriver du bäst? Gör den tiden till helig skrivtid.
8. Läs böcker och texter från bloggar som du gillar. Hur skriver författaren? Jämför din text mot deras texter. Lär dig av de bästa. Lär dig en sak i taget.
9. Var ärlig. Respektera läsarna. Gör inte narr av läsare som kritiserar och kommenterar. Håll en ton som om ett tioårigt barn satt och lyssnade. Undvik att fastna i twitterfällan. Att tjafsa och mobba är som att äta en påse chips. Du kan inte sluta när du väl börjat, men du känner dig tom som en uräten chipspåse efteråt.

Jag hoppas du har nytta av dessa tips. Det handlar om dig. Det är för din skull jag skriver.

Hjärnfysikbloggen - Bra kondition ger friskare ålderdom

Nu har forskare upptäckt ytterligare en anledning att träna, särskilt om du närmar dig 70 (och det gör ju alla som inte passerat 70). Hos personer äldre än 70 år är fysisk kondition en bättre indikator på överlevnad än andra riskfaktorer. Genom att beräkna din kondition kan du dessutom testa hur vältränad du är i förhållande till din ålder och räkna ut din riktiga ålder.

Blodtryck, kolesterol, diabetes och rökning är kopplade till hjärtsjukdomar, men dessa riskfaktorer är så vanliga hos äldre att de nästan inte går att använda för att förutsäga framtida hälsa. I en ny studie föreslår forskare att man använder fysisk kondition istället för att göra bättre förutsägelser. Forskarna fann nämligen att - oavsett om en äldre person är frisk eller har kardiovaskulära riskfaktorer - så ökar fysisk ...

Läs fortsättningen på Hjärnfysikbloggen.