Hjärnfysikbloggen: Löpning ger dig hjärnkrafter

För 50 år sedan upptäckte några djärva forskare att hjärnor kunde växa, men det dröjde till slutet av 1990-talet innan majoriteten av alla hjärnforskare var överens om det. Nu vet man att hjärnan fortsätter att växa så länge man utmanar den. Denna anpassningsförmåga finns särskilt i de delar av hjärnan som är viktiga för minne, uppmärksamhet och problemlösning. När hjärnan växer blir den tjockare, tätare och större. Tillväxten är som störst i hippocampus, men hela hjärnan kan stärkas med nya kopplingar, bredare kommunikationskanaler och nya blodkärl.

En normal hjärna börjar tunnas ut redan i 50-årsåldern. Denna långsamma hjärndöd går snabbast i hippocampus. Hippocampus ordnar inkommande information och bestämmer vad som ska lagras. Den är därmed viktig för minnet. Man kan likna hippocampus vid att gå till brevlådan och titta på inkommande post. Den sparar det du tycker är viktigt, som Runners World och julkort, och kastar det som du tycker är oviktigt, som reklam. På samma sätt ...

Läs fortsättningen på Hjärnfysikbloggen.

Du måste kämpa själv om du vill att dina barn ska bli kämpar

En ny studie från MIT visar att barn redan vid 15 månader kan lära sig kämpa hårdare för att uppnå sina mål. Forskarna såg att barn som tittade på vuxna som kämpade hårt med en uppgift sedan jobbade hårdare än barn som tittat på vuxna som inte kämpade lika hårt.

Barn kan alltså lära sig värdet av att kämpa bara genom att titta på hur du kämpar med att skruva ihop en IKEA-möbel. Det kan vara värt att tänka på. De där stora ögonen som stirrar gör som du gör. Det är nog bäst att kämpa på när de ser på.

"There's some pressure on parents to make everything look easy and not get frustrated in front of their children," säger professorn i kognitiv vetenskap och studiens huvudförfattare Laura Schulz i ett pressmeddelande från MIT. "There's nothing you can learn from a laboratory study that directly applies to parenting, but this does at least suggest that it may not be a bad thing to show your children that you are working hard to achieve your goals."

Grit
På senare tid har det kommit flera studier som visat på värdet av hårt arbete. Vissa studier har funnit att barns uthållighet, eller "grit", kan förutsäga hur bra det går för dem i livet. Grit tycks vara viktigare än IQ. Andra studier har visat att barns tänkesätt och tro på ansträngning också spelar roll: De som tror att den egna arbetsinsatsen leder till bättre resultat lyckas bättre i skolan än de som tror framgång beror på statiskt och genetiskt IQ.

Schulz och hennes kollegor var intresserade av hur barn bestämmer sig för att kämpa och när de inte tycker det är värt ansträngningen. Schulz tidigare forskning har visat att barn kan lära sig orsakssamband redan efter några få exempel (som t ex två föräldrar).

De gjorde ett klurigt experiment där 15 månader gamla barn tittade på en vuxen som utför två uppgifter: dels ta bort en leksak från en behållare, dels ta bort en nyckelkedja från en karbinhake. Hälften av barnen såg vuxna som snabbt gick i land med uppgiften, medan den andra hälften såg vuxna som kämpade i över 30 sekunder innan de lyckades.

Forskarna gav sedan barnen en leksak som kunde spela upp ljud. Leksaken hade en knapp som inte fungerade och en dold knapp som fungerade. Forskarna satte på ljudet utan att barnen kunde se var de tryckte, stängde ljudet och gav dem sedan leksaken.

Barnen fick leka med leksaken i två minuter. Det visade sig att barnen som sett vuxna kämpa tryckte på knappen dubbelt så många gånger som de som sett vuxna som inte hade kämpat.

Viljestyrka är en begränsad resurs
En viktig slutsats från studien är att människor tycks kunna lära sig från en tidig ålder hur man fattar beslut om ansträngning av ansträngningar, säger forskarna. Men hur mycket ska man kämpa?

"We're a somewhat puritanical culture, especially here in Boston. We value effort and hard work," säger Schulz. "But really the point of the study is you don't actually want to put in a lot of effort across the board. Effort is a limited resource. Where do you deploy it, and where do you not?"

Forskarna tänker gå vidare och undersöka hur länge den här effekten varar. En annan fråga som behöver besvaras är huruvida effekten är lika stark för olika typer av uppgifter.

Det är skillnad mellan grit och motivation. Grit är mer som en motor, medan man kan vara mer eller mindre motiverad för olika saker. Ibland är det rätt att ge upp.

För övrigt är det kanske en liten tröst att Martin Timells och Ernst Kirchsteigers barn inte kommer att kämpa lika hårt som mina barn :)

Hjärnfysikbloggen: Så här ska du sitta och stå

Sedan några år anses sittande vara den nya folksjukdomen. Samtidigt finns det en del studier som visar på problem med att stå för mycket. Att stå still en hel dag har kopplats till ljumskproblem och hjärtfel. Efter sittsjuka kommer ståsjuka. Så vad ska du göra? En ny omfattande och välgjord studie från Columbia University som nyligen publicerats i Annals of Internal Medicine kanske kan ge svar. I studien fann forskarna att långa perioder av sittande förkortar livet även om du tränar. Men studien ger hopp om du sitter fast på ett sittande jobb. Det tycks nämligen räcka med att röra sig en gång i halvtimmen för att minska risken för sittsjuka (och kanske ståsjuka).

Ståsjuka.

Till skillnad från tidigare studier, som litat på det opålitliga minnet hos folk, använde denna studie accelerometrar som objektivt mätte ...

Läs fortsättningen på Hjärnfysikbloggen.

En kraftfull pose hjälper inte

Föreställningen att en "power pose" kan förbättra ditt liv blev mycket populärt för några år sedan i samband med en Ted-föreläsning. Föreläsningen hölls av Amy Cuddy och byggde på hennes egen publicerade forskning. Den har nu setts av över 43 miljoner. Förra året kom hennes bok Närvara - stärk kroppen med kroppens hjälp, på svenska.

Amy Cuddy på TED.

Vi tror gärna att publicerade studier är sanningen. Det är de inte. Det finns många publicerade studier som tänjer på den s k sanningen. Dessutom är det svårt att motstå en expert som föreläser. En studie från 2009 visade att du stänger av en del av hjärnan när du lyssnar på en expert. Vidare är det lättare för roliga studier med förföriska påståenden att slå sig genom mediebruset, än trista falsifieringar av samma påståenden.

I föreläsningen påstår Cuddy att en kraftfull pose med benen brett isäg och händer i sidan i två minuter påverkar dina hormonnivåer och din prestation. Du förvandlas från en ängslig stackare till en framgångsrik superman eller mirakelkvinna. Du är ditt kroppspråk. Det påståendet har falsifierats gång på gång, men tidningar, sociala media och TV fortsätter att berätta den spännande historien om kraftfulla poser.

I en ny och mycket omfattande studie från Michigan State University falsifieras återigen Cuddys påståenden. Frågan är om studien knuffar ner henne från topplistan på TedTalks?

"This new evidence joins an existing body of research questioning the claim by power pose advocates that making your body more physically expansive -- such as standing with your legs spread and your hands on your hips -- can actually make you more likely to succeed in life”, säger Joseph Cesario, professor i psykologi vid Michigan State University.

I tidskriften Comprehensive Results in Social Psychology har Cesario m fl sammanställt sju studier som alla försökt replikera Cuddys studie utan att lyckas med det. Ingen av studierna visade positiva effekter. En kraftfull pose påverkar t ex inte hur du presterar på en arbetsintervju. Det hjälper inte att sätta händerna bakom huvudet eller stå med benen brett isär. Studierna granskades dessutom av professor Dana Carney, som var medförfattare till Cuddys studie från 2010. Carney skrev nyligen att hon inte längre “... believe that ‘power pose’ effects are real”.  Hon erkänner också att man gjorde metodologiska misstag som p-hacking.

Dessutom publicerades fyra nya studier som testade huruvida en kraftfull pose påverkar hur du lyckas i förhandlingar. Det gjorde de inte. Hur du sitter och hur du står påverkar inte hur det går.

"There is currently little reason to continue to strongly believe that holding these expansive poses will meaningfully affect people's lives, especially the lives of the low-status or powerless people."

I sin Ted-föreläsning säger Cuddy att du bara behöver din kropp och två minuter för att förändra ditt liv. Det låter bra. Fantastiskt bra. För bra. Kan det vara sant? Om det låter för bra för att vara sant, är det sällan sant.

De kraftfulla poserna kommer att överleva den här studien (och man blir ju gladare om man sätter en penna mellan läpparna, men det är ingen power pose). En del ser det som fakta. De kraftfulla poserna sprider sig och delar sig på sociala media. Myten får eget liv, precis som påståendet att du ska dricka 8 glas vatten eller att du bara använder tio procent av din hjärna.

Hjärnfysikbloggen: Det är ditt liv

I veckan är det premiär för filmen om Björn Borg och McEnroe. Den måste jag se. Den verkar välgjord. Scenerna från filmen ser nästan ut som om de kommer från en dokumentär. Björn Borg och Ingemar Stenmark var stora stjärnor, men de var och är båda väldigt privata. Stenmark är med på en del jippon, men Borg håller sig borta från journalister. Kanske blev han bränd redan på 70-talet.

För något år sedan läste jag att Borg blev arg på föräldrar som pressar sina barn alldeles för hårt. Det måste vara viktigt för honom. Han uttalar sig sällan i media. Själv hade Borg aldrig känt någon press. Han hade ett inre driv som barn. Han tränade mot en garageport och skapade motståndare i skallen. Han lekte tennis. Lek är barnets sätt att ta kontroll i en värld som vuxna kontrollerar. I fantasin spelade han mot de bästa och han tittade på hur de bästa spelade. Han hade engagerade föräldrar och tränare, men de pressade honom inte utan lät honom utvecklas på sina egna villkor. Kanske var det därför han blev nummer ett? Enligt en studie där forskare jämfört de bästa – som blev landslagsspelare och proffs i Premier League – med de ”nästan bästa” – som blev kvar i de lägre divisionerna – så verkar Björn Borg vara på rätt spår.

I studien utkristalliserades skillnaden mellan de bästa och nästan-bästa till några faktorer. De som lyckades gillade utmaningar och såg dem som en chans att växa och att bli bättre. De jobbade hårt för att lyckas. De som nästan lyckades gav upp vid motgångar och skyllde ofta på yttre faktorer. Forskarna kom fram till att dessa skillnader till stor del skapades av vars och ens livshistoria.

Bild Derrick Mealiffe commons wikipedia.

En viktig faktor var att de bästa från unga år var intresserade av sin idrott. De började tävla tidigt, fick bra träning och utbildning. De specialiserade sig inte, utan de ägnade sig nästan alltid åt flera olika idrotter. Björn Borg var t. ex. en duktig ishockeyspelare.

De som nästan lyckades gillade att tävla, men de gillade inte att träna. Träning var ett tvång. Talangen som bara dyker upp på en match och dominerar finns inte i verkligheten.

De bästa drevs också av ett enkelt mål: att bli bättre. De hade inre drivkrafter. De hade höga krav, men jämförde sig inte med andra utan mot tidigare versioner av sig själva. De hade ett dynamiskt tänkesätt och trodde att de kunde bli bättre med hårt arbete. De som nästan lyckades fokuserade mer på externa belöningar och jämförde sig med andra. Därmed hade de också en tendens att undvika att testa sig mot de bästa. De hade ett mer statiskt tänkesätt.

Studien visade också att föräldrar ska vara stödjande, men inte lägga sig i för mycket. En återkommande berättelse från de bästa var att föräldrarna kom och tittade på matcherna, men de tog inte över ansvaret. Hos de som nästan lyckades var föräldrarna med överallt och övervakade varje steg. Träning och match blev tvång och piska. Många av de som nästan lyckades berättade att de ofta ville göra annat, men tränade för att göra sin föräldrar nöjda. De levde på sätt och vis någon annans liv. De hade inte kontroll på sin egen utveckling. Brist på kontroll är starkt kopplat till stress samt brist på motivation och lust.

De bästa hade ofta mött motgångar i livet och det hade gjort dem mer ihärdiga i sin strävan att nå toppen. De lärde sig att ta kontrollen över sin utveckling. De hade lärt sig att hårt, fokuserat arbete lönade sig.

Björn Borg 1979 med dubbelfattad backhand. Av Anefo / Croes, R.C. – Nationaal Archief Fotocollectie Anefo Item number 930-2092, CC BY-SA 3.0 nl, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=22411626

Björn Borg slutade skolan i åttan och satsade helhjärtat på tennisen. Han var fruktansvärt envis. Han valde sin egen väg. Han trodde på sig själv och på sin egenhändiga dubbelfattade backhand. Men han var envis till en gräns. Först hade han också en dubbelfattad forehand, men han lyssnade på sin coach och lärde sig slå forehand med en arm.

Vad kan man lära sig av detta? Följ ditt inre. Vad vill du? Vad är roligt? Du ska träna och utmana dig själv för att bli en bättre version av dig själv. Du ska aldrig någonsin blir bekväm. Sök stöd och återkoppling, men undvik människor som pressar dig och som försöker få dig att förverkliga deras mål. Du har bara ett liv och det är ditt liv.

Läs mer på Hjärnfysikbloggen.

Det bruna fettet

När äldre människor kommer på besök brukar jag skruva upp värmen några grader. Annars behåller de ytterkläderna på. Äldre människor fryser nämligen mer än yngre människor. Det gäller även djur som t ex möss. I en ny studie från University of Utah Health såg man dock att ett näringstillskott som heter L-karnitin återställer mössens ungdomlig förmåga att anpassa sig till kyla.

"We uncovered a well-controlled process for mobilizing energy to the tissues that need it," förklarar Claudio Villanueva, biträdande professor i biokemi vid University of Utah Health.

L-karnitin ökar tillgången av bränsle som används av brunt fett, ett nyttigt fett som genererar kroppsvärme när vi fryser.

Huttra eller bränna
Människor har små mängder brunt fett, men möss som måste anpassa sig till kyla för att överleva har mycket brunt fett. Till skillnad från vitt fett som lagrar kalorier, bränner detta aktiva fett energi för att bibehålla kroppens kärntemperatur. Därmed behöver inte mössen huttra för att aktivera förbränning. Brunt fett brinner utan att man rör sig. Små däggdjur och däggdjur som övervintrar har stora mängder brunt fett. Även bebisar har mycket brunt fett. En bebis huttrar inte.

Forskarna upptäckte dock en nytt sätt som djuren anpassar sig till kyla på. De upptäckte en vaxartad lipid som kallas acylkarnitiner som ökade som svar på kyla. Nivåerna var mycket höga hos unga möss som anpassade sig till kyla, men ganska låga hos äldre möss som frös och inte kunde öka sin kroppsvärme.

Acylkarnitiner skapas i levern, därefter åker de ut i blodet och tar sig till energiintensiva vävnader som brunt fett. Det bruna fettet bryter ner acylkarnitinerna och bränner upp dem och skapar på detta sätt värme.

Brunt fett har fler mitokondrier som bränner vitt fett som ger värme utan att skapa ATP.

När forskarna begränsade cirkulationen av acylkarnitiner hos unga möss började de att frysa. När forskarna ökade cirkulationen hos äldre möss genom tillskott av L-karnitin ökade deras förmåga att anpassa sig till kyla.

En orsak till att det kan vara så svårt för äldre att värma upp sig är att det är dyrt ur energisynpunkt. Värme ger ju inte energi för arbete. Men idag, då fetma är ett större problem än undernäring, kan det bruna fettet kanske minska mängden fetma i världen. Det ena sättet är att frysa lite mer, eller så kanske man kan äta nån sorts tillskott som aktiverar det där bruna fettet. Jag tror de flesta föredrar det senare.

Hjärnfysikbloggen: Hjärnan minns att du var en löpare

Har man nytta av det man gör som ung när man blir äldre? Hjärnan är ju som mest formbar när man är ung. Barn lär sig språk, matematik, simning och att spela fiol till synes utan ansträngning. Unga hjärnor reagerar starkt på olika former av stimulans.

Det man lär sig som ung och sedan använder ibland brukar finnas kvar. Jag var intresserad av historia som barn och det har jag nytta av idag då allt jag läser kan sorteras in i historiska fack. Men hur är det med löpning? Har man nytta av intervallerna man körde som tonåring? Har man en gång lärt sig gå, cykla och simma, kan man det. Det är motoriska ...

Läs fortsättningen på Hjärnfysikbloggen.

Hjärnfysikbloggen: Var går gränsen?

I mitt förra blogginlägg skrev jag om hur viktigt det är att utmana sig själv. Det är ett villkor för att utvecklas. Men var går gränsen?

Cykelloppet Race Across America är ett av de mest krävande loppen i världen. Det tar nio dygn. Det är en tävling utan paus för sömn eller mat. Det blir någon timmes sömn här och där. Sömnbristen sliter på psyket. Det fysiska slitaget drabbar kontaktytorna mellan kropp och cykel. Fötterna sväller flera storlekar. Nerverna ut till händerna slutar att fungera. En del sätter fast huvudet med silvertejp ...


Läs fortsättningen på Hjärnfysikbloggen.