Mental styrka

Det är skillnad på inre och yttre tuffhet. De som är tuffa på ytan - som skriker och gormar, skriker hatiska kommentarer på sociala media, som viftar med kniv - är inte mentalt starka. Äkta tuffhet finns på insidan. Den finska löparen Paavo Nurmi sa: 

”Mind is everything, muscle - pieces of rubber. All that I am, I am because of my mind”. 

Nurmi var inte stor, men han var tuff. Han hade tränat upp ett extremt starkt psyke genom att klara många hårda träningspass. Men vad menas med mental styrka? 

En hypotes är att mental styrka är förmågan att hela tiden prestera på en hög nivå trots utmaningar och motgångar. I en ny studie använde sig forskarna av den definitionen och identifierade åtta aspekter av mental styrka: självförtroende, konsistens, kontroll, beslutsamhet, visualisering, positiv kognition, självförmåga och självkänsla. I studien ingick 1245 uthållighetsidrottare som själva angav hur de låg till med avseende på dessa aspekter. 

Därefter summerade forskarna resultatet och delade in idrottarna i tre grupper: svag, medel eller stark mental styrka. Män hade ungefär dubbelt så stor chans att klassificeras som mentalt starka jämfört med kvinnor, främst för att kvinnor generellt skattar sin självkänsla och självförtroende lägre. De som var över 55 år var också mentalt starka, liksom de som brukade vinna tävlingar. 

Kompetens och självförtroende

Är det framgångarna som gjort vinnarna mentalt starka, eller mental styrka som gjort dem framgångsrika? Förmodligen hänger de ihop i en dans där vinster och självförtroende drar varandra. Att du blir mentalt starkare efter 55 beror sannolikt på att du upplevt mycket och vet vad du klarar av och inte klarar av. Varför är självkänsla och självförtroende lägre bland kvinnor? Min erfarenhet är att kvinnor generellt är mentalt starkare än män. Det är viktigt att komma ihåg att resultatet bygger på idrottarnas egna uppgifter. Kanske kvinnor i högra grad underskattar sin mentala styrka.

Det är svårt att veta vilka av de 1245 idrottarna som verkligen kommer tillbaka efter en svår motgång, men en kvalificerad gissning är att idrottarna i den lägsta gruppen klarar det sämre än den bästa gruppen. Det bästa sättet att jobba sig upp till den bästa gruppen är att träna och på så sätt öka sin kompetens, vilket ökar självförtroendet. 

Kompetens ger självförtroende. De arroganta saknar kompetens och kompenserar för det genom att skapa rädsla. Arrogans är ett annat ord för självförtroende utan kompetens. De har en tuff yta. De skriker, mobbar och hotar och förstår inte - eftersom de saknar kompetens - att beteendet avslöjar dem.

Även snabba löpare kan springa långt

Efter förra inlägget om muskelfibrer surfade jag runt om det fanns något skrivet om långdistanslöpare som hade ”fel” muskelfibrer. Eftersom uppsättningen är genetisk, så sker urvalet genom att personer med snabba muskelfibrer tenderar att satsa på korta lopp, medan personer med långsamma fibrer koncentrerar sig på längre lopp. Åtminstone när det gäller de allra bästa.

Till slut hittade jag en artikel i en svensk blogg (som tyvärr verkar nedlagd) som skrivit om detta ämne. Artikeln handlade om Steve Prefontaine som sprang 10 000 meter på 27.43 och gjorde en minnesvärd insats i OS 1972, men som sedan omkom endast 24 år gammal i en bilolycka.

Hjärnfysik handlar framför allt om hjärnan och löpning och ett citat av Steve Prefontaine lyder:

”I´m not better then anyone else on the team, I can just push myself harder"

Man kan inte avgöra vem som vinner ett lopp på 10 000 meter genom att mäta andelen muskelfibrer eller VO2Max hos deltagarna - om det vore så skulle alla kunna lämna ett blodprov och låta ett labb kora vinnaren. Det som till slut fäller avgörandet sitter i huvudet. Det gällde inte minst Steve Prefontaine. I en studie fann man att andelen snabba fibrer i Prefontaine motsvarade fysiologin hos en sprinter, inte hos en långdistanslöpare.

Steve Prefontaine

I bloggen fanns en tabell med alla data från studien för Steve Prefontaine. De övriga elitlöparnas snittuppgifter (där det finns några) står inom parantes:

Längd: 170cm (176cm)
Vikt: 66 kg (63kg)
Vilopuls: 42 (48)
Fettprocent: 7.3 % (7%)
VO2max: 84.4 ml/kg/min - 5.57 l/min (79 ml/kg/min)
Max laktat: 16.3 mmol
Andel långsamma muskelfibrer: 27% (71%)
Fiberyta snabba fibrer: 8027 (8324)
Fiberyta långsamma fibrer: 10624 (6485)
Aktivitet oxidativt enzym: 811 (746)
Aktivitet glykolytiskt enzym: 22 (21.6)
Rapporterad träningsdos: 11-20 mil/vecka

Det tycks alltså som att en mycket stark vilja och tro på sig själv, kan skapa en vinnare mot alla odds. Han kanske inte visste att han inte kunde springa långt. Han trodde på sig själv, men inte ens ett tjockt pannben skyddar mot bilar.

Den finska löparlegenden Paavo Nurmi sa:

"Mind is everything. Muscle - pieces of rubber. All that I am, I am because of my mind"

Olika arter
De flesta långdistanslöpare är små och smala. Kulstötare är kraftiga, höjdhoppare långa och sprinters muskulösa. De är som olika arter. Genom åren har det skett ett urval där olämpliga fenotyper rensats bort. Kulstötare behöver t ex en kraftig kropp, explosiva snabba muskler och en massiv benstomme som kan ge kroppen stöd. Deras sport är helt och hållet anaerob och de tävlar i 1-2 sekunder.

Ganska lätt att gissa sporten.

Ultralöpare kan springa i 8 timmar, det är 20 000 gånger längre tid än en kulstöt. De måste ha lätta lemmar och de förbrukar nästan enbart fett. Detta uthålliga arbete kräver stora mängder syre som pumpas ut i kroppen av ett mycket kraftfullt hjärta med stor slagvolym. För att syret ska nå alla celler och mitokondrier krävs ett vittförgrenat nät av artärer och kapillärer.

Blodet fraktar syre från lungorna ut till musklernas mitokondrier. Nästan allt syre som tar sig till blodet fäster sig vid hemoglobin, vars molekyl bär med sig 4 syremolekyler. Syret frigörs från hemoglobinet över till musklerna med hjälp av myoglobin och strömmar sedan över till cellerna.

En genomsnittlig långdistansare har 80-95 % av de långsamma typ 1-muskelfibrer. Vanligt folk har 50 % av snabba och långsamma fibrer och sprinters har i snitt kring 25 % långsamma fibrer. De snabba typ 2-fibrerna delas in i 2a och 2x och långdistansare har nästan bara 2a. 2x är för sprinters. Så är det i genomsnitt men Steve Prefontaine var inte en genomsnittlig person.

Sprang långt idag
Jag vet inte om jag är en genomsnittlig person med 50 % av varje fibertyp. Jag hoppas inte det. Man vill ju gärna vara lite speciell, fast det är man inte. Alla varianter av människor följer normalfördelningskurvan. Men idag var jag nog rätt ovanlig för jag firade min födelsedag med ett riktigt långpass.