Min investeringsstrategi - 80/20 utan mellanmjölk

Just nu råder kaos i ekonomin. Börserna går upp och ner och igår kostade WTI-oljan minus(!) 30 dollar. Hur minimerar man risken i kaos? En tröst är att det finns ordning i kaos. 

Jag brukar inte skriva om aktier och ekonomi, men här på min egen blogg skriver jag om det som faller mig in. I slutet av 2012 skrev jag om varför man bör välja rörlig ränta och det inlägget har åldrats bra.

Preppa och spara är viktiga dygder

Coronakrisen har lärt oss vikten av att "preppa" med förnödenheter. MSB är tydliga med att det på några veckors sikt inte finns någon som ger dig mat eller el om systemet kollapsar. 

Kapital är också en sådan förnödenhet. Förr handlade det om liv och död att spara i ladorna. Ordet kapital betyder boskap. Det var bondens ekonomi. Kapitalet gav trygghet och att man vågade ta risker. Att satsa på en ny gröda som potatis är en risk. För varje kg potatis man åt måste man dessutom spara några sättpotatisar för att få skörd nästa år. De som åt upp alla potatisar fick svälta nästa år. Idag är kapital mer abstrakt, men det handlar fortfarande om trygghet och att skapa välstånd.

Lär av de bästa som Warren Buffett

Jag försöker alltid lära mig av de bästa. Jag lägger inte mycket tid på aktier, men en gång i veckan (jag kan för lite och vill inte lägga för mycket tid på min portfölj) ser jag över mina investeringar. Jag har 80 % aktier i stabila företag med bra utdelning och 20 % aktier med hög risk. Jag har hälften av sparandet i aktier och den andra hälften på sparkonto eller liknande (ju äldre man blir desto mer bör man spara riskfritt). 

När aktier går upp måste jag sälja för att inte bli för tung i aktier, men jag säljer inte de som gått bäst. Jag tror inte på "vinsthemtagning". Varför sälja de aktier som går bra? Jag säljer de som gått sämst. Det har jag lärt mig det av den bästa investeraren, Warren Buffet. De aktier som gått bra går troligen bra i framtiden också, åtminstone jämfört med de dåliga aktierna.

Så jag följer regler. Jag har inte kunskaper och information att slå marknaden på kort sikt.  

90-årige Warren Buffett investerar i personer med integritet, handlingsförmåga och en förmåga att anpassa sig. Buffett som är ateist och demokrat jobbar sedan många år tillsammans med 96-årige Charles Munger som är republikan.

Jag sålde av aktier fram till börsraset i början av 2020. Då blev jag tvungen att köpa aktier igen för att hålla balansen 50-50. Jag köpte fler av de som gått bäst. Eftersom jag inte var snabb utan släpade efter blev de ganska billiga.

Regeln om 50-50 tvingar mig att sälja av när det går bra och köpa när det går ner. Skulle jag agerat på känslor hade jag kanske behållit aktier för länge. Jag hade hoppats på högre kurser eller att få ”tillbaka pengarna”. Strategin har fungerat bra, men det går ju inte att utesluta att det beror på tur.

Vad ser Buffett som andra inte ser?

Jag lyssnar på kloka personer. Warren Buffet är klok. Han säger att han investerar i människor. Han investerar i personer med integritet, handlingsförmåga och en förmåga att anpassa sig. Det är de egenskaper som krävs för att driva företag, säger han.

Warren Buffett själv har ett driv att hela tiden bli bättre. Han är över 90 år men jobbar lika hårt nu som när han var 25 år. Han läser 500 sidor varje dag för att lära sig mer om människor. Det ger honom fler perspektiv. Han producerar inget, han skapar inget - han investerar i människor som han tror har ”integritet, handlingsförmåga och adaptiv intelligens”. Nu närmar han sig 100 år och ska ge bort allt innan han dör.

Buffett säger att integritet är att fokusera och säga nej, för säger du ja till allt splittras livet upp i små delar. Handlingsförmåga är hälsa, sömn och återhämtning. En långsiktig investering kräver bra hälsa. Adaptiv intelligens handlar om att vara bra på att hantera förändring i en föränderlig värld. 

80/20 - paretoprincipen

1896 upptäckte den italienska nationalekonomen Vilfredo Pareto att 20 procent av befolkningen ägde 80 procent av all mark. Ja, hela ekonomin tycktes uppdelad efter 80-20. Detta förhållande kallas sedan dess paretoprincipen. Några exempel: 80 % av försäljningen kommer från 20 % av kunderna; 80 % av vinsten från 20 % av produkterna; 20 % av dina vänner och erfarenheter står för 80 % av dina positiva känslor och minnen. 

På senare tid har paretoprincipen trängt in i datavetenskapen: 20 % av buggarna står för 80 % av alla systemfel, och så vidare. Principen kan sammanfattas med att 20 % av orsakerna står för 80 % av verkan (gäller även träning). Paretoprincipen påminner om gyllene snittet – har men en gång sett det ser man det överallt. Det gäller även börsen. En genomgång av den australiska börsen 1900 - 2018 visade att den gick upp 81 % och ner 19 % av alla år.

Mellan 1900 och 2018 har börsen gått upp 96 år och ner 22 år, dvs 80-20. I snitt har den gått upp 13,1%.

Jag lyssnar även på stora tänkare som Nassim Taleb. Han är expert på risk och blivit rik på sina insikter. Han walks-the-talk (räknar dock inte honom som klok pga brist på ödmjukhet) och förespråkar något som kallas "skivstångsstrategi” (kuriosa: han tar 180 kg i marklyft). Det betyder att 90 procent av kapitalet placeras i aktier med lite risk, 10 % i aktier med hög risk. Du ska undvika mellanmjölksinvesteringar, eftersom de varken skyddar dig vid en krasch eller ger stora vinster när börsen rusar uppåt.

Skivstångsstrategin liknar paretoprincipen. Eftersom jag placerat 50 % av kapitlet i aktier blir den riskabla delen 20 % av aktiekapitalet och 10 % av det totala kapitalet, alltså riskfördelning 80-20 för aktier men 90-10 totalt.

Jag skriver inte något om vilka aktier jag köper. Det kan jag svara på i mail om någon är nyfiken. Men en princip är att de ska ha en produkt som jag gillar och tror på och som jag själv hoppas och tror ska göra världen lite bättre.

Din kroppsbudget

Tidigare trodde man att hjärnans viktigaste uppgift var att reglera kroppens jämvikt och upprätthålla det som kallas homeostas.

Det är en viktig uppgift, men nu tror man att hjärnans huvuduppgift är att använda inkommande information för att förutse vad som kommer att hända sedan. Om du till exempel står inför en ansträngande situation, ser hjärnan till att aktivera kroppens resurser - blodtrycket ändras, hormoner utsöndras, glukos omsätts och så vidare - för att tillgodose dessa behov innan situationen uppstår. 

Bild av Gerd Altmann från Pixabay

Hjärnan är inte passiv. Den sitter inte och väntar och reagerar på input. Den förutspår framtiden och förbereder kroppen för det som sannolikt kommer att hända. Det kallas för allostas. 

Kroppsbudgeten 

I Lisa Feldman Barretts hjärnspännande bok How Emotions are Made: The Secret Life of the Brain (På svenska: Så skapas känslor - hjärnans hemliga liv), används kroppsbudget som metafor för allostas. Precis som en stat har kroppen ett finansdepartement som summerar kroppens konton, som vatten, salt, fett, glukos, och så vidare. Finansdepartementet håller reda på intäkter och utgifter. Tillsammans med prognosinstitutet ser finansdepartementet också till att hälsan upprätthålls på lång sikt genom att investera i aktiviteter som underhåll, lärande, träning och socialt umgänge. 

Bild av Szilárd Szabó från Pixabay

Liksom en finansiell budget kan en kroppsbudget dras med årliga underskott. En infektion eller ett trauma kan leda till oförutsedda utgifter. Om du saknar valutareserv och din kroppsbudget går minus över en konjunkturcykel blir du sjuk.

Depression kan betraktas som en konkurs. En hjärna som står i skuld minskar sin konsumtion. Den slutar att investera i dyra aktiviteter som lärande och rörelse. Den drar sig tillbaka och väntar på bättre tider. Den inriktar sig på att överleva.

Ta din kroppsbudget på allvar

Hjärnan gör prognoser om kroppens tillstånd för att upprätthålla en effektiv och smidig ämnesomsättning. När prognoserna misslyckas, kraschar hälsan. Feldman Barrett anser att du måste ta din kroppsbudget på allvar. Det betyder regelbunden sömn, träning och näring. Eftersom staters budgetar påverkar varandra behöver du också investera i bra relationer. Du behöver byta känslor och tankar med andra, precis som David Ricardo visade att byten av varor och tjänster mellan länder gör alla rikare.

Vad är felet med socker?

Vad är det för fel på socker egentligen? Ja, det finns många olika svar på den frågan. En del menar att det är beroendeframkallande, andra säger att det är ett gift och att det är orsaken till fetmaepidemin. Det finns många frågor och inte blir det enklare av att det finns flera olika sorters socker: fruktos, sackaros, maltos, laktos, o s v. Socker i form av stärkelse har vi ätit i miljontals år, rörsocker i några hundra år och majssirap i några decennier. Men en sak är säker och det är att vi aldrig har ätit så mycket tillsatt socker som nu och vi har aldrig varit så överviktiga som nu.

Något är fel, men jag kan knappast ge ett svar i detta inlägg. Dels skulle det inte få plats, dels vet jag för lite. Min filosofi är att man uppnår kunskap genom att ta en sockerbit i taget och varje inlägg kan ses som en sådan bit.

Det söta samhället
De flesta jag känner dricker kaffe utan socker. Ingen skulle dricka en kopp kaffe med ungefär tio matskedar socker i, ändå är det så mycket socker en genomsnittlig svensk äter per dag och de flesta vet inte ens om att de äter socker. Med socker menar jag inte naturligt socker i t ex frukt, utan tillsatt socker i form av raffinerat strösocker och billig majssirap (HFC). Tillsatt socker finns i all möjlig mat som bröd, frukostflingor, salladsdressing, soppor, såser, mm. Till för ungefär 300 år sedan var tillsatt socker helt okänt och på stenåldern fanns knappast något som var sötare än en morot. Nu äter vi 45 kilo per år. Självklart får det konsekvenser.

En förenklad bild av en av många orsakskedjor. Socker leder till fetma som driver folk att motionera för att kunna upprätthålla sockerkonsumtionen.

Hunger driver oss att äta tills vi känner oss mätta och livsmedelsbranschen upptäckte så småningom att med tillsatt socker tycks människor äta lite mer. Det ledde till övervikt, men även till en slags symbios mellan livsmedels- och fitnessindustri: genom träning kan folk andas ut mer övervikt och därmed kan folk äta mer sockrad mat; socker och träning hänger ihop, det kan man se på vilken tävling som helst. Folk laddar upp sig före, förser sig under och återställer sockernivåerna efteråt. Så på så sätt och vis driver socker fetmaepidemin som driver folk att motionera så att de kan äta ännu mera socker - livets sockerkedja. Men det är en bild och alla bilder är förenklingar.

Är fruktos den skyldiga?
Det finns flera sorters socker och enligt Robert Lustig är socker i form av fruktos ett gift, som leder till inflammationer, överätande och insulinresistens. Lustig är övertygande i sin argumentering, men i en artikel från 2012 argumenterar den schweiziska professorn Luc Tappy ännu mer övertygande för att fruktos inte kan vara den enda orsaken. Det är mer komplext än så och det finns fortfarande fler frågor än svar; men människans hjärna vill inte ha fler frågor utan ett svar och helst en tydlig fiende.

Eftersom det ytterst sällan finns ett svar och en fiende, ställs två eller tre svar mot varandra och det skapar förvirring och debatt. Jag tror det beror på att man inte tagit reda på vilka frågor som gett svaren och finns det många frågor, finns det minst lika många svar och i bästa fall kan man se ett mönster. Fruktos är en orsak, att vi äter fruktos är en annan orsak - redan det ger två orsaker. Varför äter vi fruktos? Varför äter vi socker? Är socker beroendeframkallande?

Är socker beroendeframkallande?
Kan det vara så att socker är beroendeframkallande? Kan man verkligen jämföra socker med kokain eller nikotin? Studier på råttor visar att socker påverkar belöningssystemet. Gäller det även människor? Man vet att mat som innehåller fett, salt och socker (hyperpalatable food) aktiverar hjärnans belöningssystem genom att öka dopaminnivåerna ungefär som beroendeframkallande droger gör och det finns individer som missbrukar mat ungefär som en alkoholmissbrukare. Men det finns olika typer av beroenden - som t ex träningsberoende eller spelberoende - och olika individer kan fastna i olika vanor. Sockerätande är inte som att vara beroende av heroin eller cigaretter, annat än som en liknelse eller metafor.

Förra året fastslog en stor samling oberoende forskare att mat eller vissa ingredienser i mat inte är beroendeframkallande eftersom det inte finns någon neurobiologisk mekanism för detta. Det saknas receptorer och specifika nervbanor i hjärnan som skulle kunna förklara att människor äter för mycket. Det enda livsmedel som man kanske kan bli beroende av är kaffe (alkohol ingick inte). Söt mat stimulerar ett beteende, men vi blir inte fastlåsta i det beteendet. Vi är fria att välja mellan fisk och godis.

Så det verkar alltså inte vara så enkelt att fruktos är den skyldiga eller att socker är beroendeframkallande. Men fruktos är en av många skurkar och socker kan skapa beteenden som får oss att bete oss som drogmissbrukare.

Läskigt
Socker och övervikt hänger ihop, men hur hänger det ihop? Forskaren Lisa Te Morenga från Nya Zeeland har granskat forskningen om sambandet mellan socker och kroppsvikt. Hon kom fram till att det inte nödvändigtvis var sockerkonsumtionen i sig som gjorde oss feta. Det var snarare det totala intaget av kalorier som skapade fetma.

Men när forskarna tittade närmare på hur folk åt, fann man att de som åt mycket socker också åt mer kalorier från andra födoämnen. Det var framför allt sötade drycker som ledde till ökad kalorikonsumtion.

Fast hur kan det spela roll om kalorierna är flytande eller fasta? Tänk på det här sättet: Det krävs 3 apelsiner att göra ett glas juice. Men man blir inte lika mätt på ett glas juice som av 3 apelsiner. Det beror på att fibrerna i frukten gör att du känner dig mätt längre och fibrerna behöver flera timmar för att passera genom kroppen. Ett glas juice rinner däremot rakt ut i blodet.

Fungerar artificiella sötningsmedel?
Läsk och juice ökar matens kaloriinnehåll utan att bidra till mättnad. Detta beror delvis på att fruktos inte aktiverar det viktiga mättnadshormonet leptin. Läsk utan socker då? Tyvärr. Det fungerar inte bättre eftersom konstgjorda sötningsmedel som sackarin och aspartam tycks få oss att äta mer, enligt en ny studie. Det beror på att vanligt socker först aktiverar söta receptorer på tungan och i munhålan, vilket ökar mängden dopamin i hjärnan. När sockret sedan absorberas under matsmältningen, aktiveras också belöningssystemet. Konstgjorda sötningsmedel ger bara hjärnan den första dopaminduschen som börjar på tungan, eftersom det inte finns något socker att metabolisera. Därmed bryts det inlärda sambandet mellan sötma och tillfredsställelse, vilket leder till otillfredsställelse och lust att kompensera genom att äta mer, tror forskarna bakom studien.

Allting börjar därhemma
Det finns flera studier som kopplar fetma, diabetes typ 2 och hjärtsjukdomar till söta drycker. Kunskapen finns, ändå tycks konsumtionen av söta drycker öka. Jag tror inte det är den enda orsaken (vi sitter mer, rör oss mindre, äter processad mat o s v), men det är en av flera orsaker. Kruxet är att det finns många som tjänar på sockret och i grund och botten handlar det om att överleva. Människor och företag vill överleva, men för att vända på utvecklingen krävs också något som Joseph Schumpeter kallade kreativ förstörelse och att några företag går i konkurs och att många människor måste byta arbetsuppgifter. I slutändan är det vad som händer när efterfrågan ändras och därför är det svårt att ändra systemet. Det är många som kämpar emot. Det påminner lite om ”kriget” mot tobaksindustrin. Det dröjde flera decennier innan tobaksindustrin erkände farorna med tobak och det var tack vare starka vetenskapliga bevis som de tvingades ändra sin marknadsföring. När debatten har lagt sig och fakta klarnat är det vetenskap som ger legitimitet i ett modernt samhälle och idag skulle knappast någon hävda att rökning är ofarligt.

En förändring är på gång. Läckor från WHO säger att de arbetar på nya riktlinjer om att rekommendera att bara 5 procent av det dagliga kaloriintaget kommer från fria sockerarter. Det skulle innebära att två tredjedelar av allt socker tas bort, en minskning till ca 8 teskedar om dagen för män och 6 för kvinnor.

Hur ska detta fungera i praktiken? Kanske med hjälp av någon slags sockerskatt ungefär som tobaksskatt? Men socker finns i produktionskedjan och kräver gemensamma regler över en större marknad och det är långt mellan Peking och Stockholm. Jag tror istället det kommer att handla om eget ansvar. Ta bort läsk, saft och juice från fredagsmyset. Chips, glass och choklad är knappast nyttigt, men man blir mätt. Numer finns gott smaksatt vatten (massor av smaker numer som lockar barn) istället för läsk. Jag vet att det inte är lätt att ändra ens litegrann på ett vinnande koncept som fredags- och lördagsmys (snart läggs söndagsmys till). Förr fanns bara en liten påse lördagsgodis. Det kanske blir lite tjafs, men det är bara en liten storm i ett saftglas. Det går över, medan vanor från barndomen kan hänga kvar resten av livet.

Rörligt är bättre än bundet

Jag är nog en ganska strulig och kanske inte alltid en helt och hållet rationell människa, förutom då det gäller ekonomi. Då låter jag mig styras av rationella kalkyler. Det blir enklast. Det sparar tid och pengar. Egentligen är det samma sak. Tid är pengar. Vi får ju timlöner och månadslöner och kräver övertidsersättning för att jobba på fritiden. Ju mer vi tjänar, desto dyrare blir på sätt och vis tiden. Det är inte konstigt att vi inte riktigt hinner med. Tiden har blivit vår värdefullaste resurs. Det är förmodligen orsaken till att jag låter mina ekonomiska beslut styras av kalkyler som inte tar någon tid alls.

Människan är inte ekonomiskt rationell
Riskaversion betyder att man ogärna tar risker. Det var ett rationellt beteende på savannen. Den som antog att det var en sabeltandad tiger som prasslade i buskarna hade större chans att överleva än den som hoppades att det var en brunstig hona eller en saftig antilop. Men det är inte alltid ett rationellt beteende för en person som lever i en modern ekonomi. Vi ska bedöma risk rationellt, men det gör vi inte. Följande exempel visar det. Säg att du köpt aktier i bolaget A för 10 000 kr som stigit till 20 000 kr och samtidigt köpte du aktier i bolaget B för 20 000 som sjunkit till 10 000. Om du behöver 10 000 säljer du troligen aktierna i bolag A eftersom du vill ta hem vinsten. Du gillar inte att ta hem en förlust, trots att den stigande kursen i bolag A sannolikt speglar att företaget är en aning bättre skött än bolaget B. Den bästa strategin på lång sikt är att behålla de aktier som går bra och sälja de som går dåligt. Ändå gör nästan alla tvärtom. Men inte Warren Buffett, det är därför han har blivit så rik. Jag har kanske inte blivit rik, men jag gör som Warren Buffett.

"Att sälja aktier som har gått bra och ha kvar dem som inte går bra är som att riva upp blommorna och vattna ogräset". (Peter Lynch) 

Warren Buffett tänker långsiktigt: "Om affärerna går bra kommer aktierna någon gång att följa efter." och "Jag köper aktier i bolag som är så fantastiska att till och med en idiot skulle kunna leda det. Förr eller senare så blir det så."

Ett annat exempel på vår bristande rationalitet är att vi gör olika värderingar av samma belopp. Säg att jag ger dig 1000 kr och att du får välja mellan alternativ A, en garanterad vinst på 500 kr och alternativ B, en slantsingling som kan ge ytterligare 1000 kr eller ingenting alls. De flesta väljer alternativ A. Om jag istället gav dig 2000 kr och du får ett val mellan A, en garanterad förlust på 500 kr och en slantsingling som antingen ger 1000 kr i förlust eller ingenting alls, då väljer de flesta B. I första exemplet väljer folk A i andra exemplet B, trots att resultatet är detsamma. Det är ju ingen skillnad mellan att ha 1000 kr och en säker vinst på 500 och att ha 2000 och en säker förlust på 500. 1500 är alltid 1500. Pengar luktar inte.

Inte ens tal är rationella (nördigt skämt ...).

Nobelpristagarna Kahneman och Tversky gjorde en del experiment som visade något som de kallade ”sunk cost fallacy”.

Tänk dig att du går och ser en film och biobiljetten kostar 100 kr. När du öppnar din plånbok upptäcker du att du har tappat 100 kr. Skulle du ändå köpa en biobiljett? Det skulle du förmodligen göra. Tänk dig nu ett annat scenario. Du har köpt en biobiljett som kostar 100 kr i förväg, men innan du går in på bion upptäcker du att du tappat den. Skulle du då köpa en ny biljett? Kanske, men det skulle kännas svårare. I studien sade 54 procent att de inte skulle köpa en ny biobiljett (jämfört med 12 % i förra fallet). Situationen är exakt densamma. Du förlorar 100 kr och sedan måste du betala 100 kr för att se filmen, men det andra scenariot känns annorlunda. 

Efterhandskonstruktioner 
Tversky och Khaneman har även i andra exempel visat att den ekonomiska människan - Homo economicus - är en myt. Vi styrs av till synes irrationella känslor. Dessutom är ekonomin - tror jag - alldeles för komplex och oförutsägbar. Ekonomin är precis som biologisk evolution en komplex adaptiv process och det är först i efterhand som den låter sig analyseras och förutses. Ett bevis på det är alla aktieanalytiker på nyheterna. Efter dagens slut vet de exakt varför det gick si för bolaget A och så för bolaget B på börsen, men det visste de inte dagen innan eller ens när kursen rörde sig, för då skulle de vara så rika att de inte behövde sitta i TV och analysera aktiekurser i efterhand. Ekonomin blir bara rationell i efterhand, precis som vi gör våra egna beslut rationella i efterhand.

Ett jullikt mönster i kaos. En juliamängd. Källa wikipedia, user Nicke L

Hela livet är en efterhandskonstruktion. Det finns dock mönster i kaos och det år sådana mönster som gamla kloka gubbar som Warren-Buffett och Peter Lynch har hittat och tjänar pengar på. De har lärt sig marknaden efter tusentals timmar. De tänker långsiktigt, medan finansvalpar springer i flock. När det blir ebb och havet drar sig tillbaka ser man vilka som hoppat i och simmat nakna, sa Buffett med anledning av det kortsiktiga och närsynta flockbeteendet.

Binda eller inte binda räntan?
Jag har bundit räntan en gång. Marknadsräntorna bottnade på hösten 2005 och svensk ekonomi var ovanligt förutsebar just då. När Riksbanken höjde styrräntan första gången skyndade jag mig att binda 5-årsräntan till - har jag för mig - 3,49 % innan bankerna hann höja sina räntor. Det var en av två gånger under de senaste decennierna då det visat sig vara lönsamt att binda räntan på fem år. Det var väl en kombination av tur och lite insikt om hur ekonomin fungerar. Men trots det menar jag att man alltid bör välja rörligt av följande fem skäl:

1. Den bundna räntan är dyrare. Framtiden är osäker och långivaren vill ha kompensation för det. Femårsräntan avspeglar en gissning om hur hög den rörliga räntan kommer att vara i snitt under fem år plus en premie för framtida osäkerhet. Banken vill ha betalt för risken och därför betalar låntagaren mer pengar med bunden ränta än med rörlig. Det vill jag också ha om jag köper en obligation på fem år, jämfört med om jag har pengarna på ett lönekonto.
2. Vid enstaka tillfällen kan man - som jag 2005 - lyckas binda 5-årsräntan vid rätt tillfälle och tjäna några tusenlappar. Men man lyckas knappast 8 gånger till under 40 år, eller 20 gånger om man binder på 2 år. Den vinst man gör vid ett tillfälle, äts upp av alla andra gånger man betalar en riskpremie när man binder fast lånet.
3. Om man binder lånet tvingas man fatta nya beslut varje gång lånet ska sättas om. Det slipper den som väljer rörligt. Man behöver inte förhandla en rörlig ränta. Man kan ignorera tidningsrubriker om att man bör binda nu eller då. Det sparar på viljestyrkan och man blir mindre beslutstrött.
4. Det bästa argumentet för att binda räntan är att det gör framtiden förutsebar. Man vet vad man ska betala varje månad. Men det kan man lätt ordna själv med en privat räntebuffert. Säg att den rörliga räntan är
   3 % och den bundna 5 %, räkna då ut din räntekostnad för 5 % och gör en stående insättning av differensen på ett konto. Då bygger du upp en buffert som kan användas om den rörliga räntan stiger. Efter fem år är chansen ganska stor att du har ett litet sparkapital.
5. För att man ska tjäna på bundet måste man gissa bättre än marknaden. Men marknaden är summan av massor av beslut. Det finns miljoner tentakler därute som känner av framtiden och reagerar blixtsnabbt på varje tendens till en ny tendens. Dessutom måste man gissa mycket bättre än marknaden - bättre än proffsen - för att tjäna in riskpremien som banken vill ha för att låna ut pengar till fast ränta under flera år. 

Jag går och springer och pulsar
Trots dessa rationella skäl väljer ändå tre av fyra att binda räntan. I tidningen står det ibland att nu är det dags att binda räntan, oftast är det någon ekonom knuten till en bank som står för det uttalandet. I efterhand vet vi att det varit lönsamt vid två tillfällen på tjugo år. Nu är den bundna räntan extremt låg,
t o m lägre än 2005. Men jag låter den ligga kvar på rörlig. Det skulle i och för sig vara roligt att pricka in två av tre rätt, men det är knappast troligt. Förmodligen tjänar jag en slant på att låta räntan vara rörlig, men en sak vet jag säkert och det är att jag sparar jag tid och viljestyrka. Jag kan ägna mig åt viktigare saker, som att springa och åka skidor. Igår sprang jag 10 km, sedan pulsade jag i snö som Sixten Jernberg. Pulsen slog i taket.

Nu längtar jag till Grekland

I sommar blir det en liten tur till Parga i Grekland. Jag tar med mig mina fivefingers och mina badbyxor. Jag ska springa, simma, äta, läsa och njuta av sol och värme. Jag är en usel simmare, men jag har fått lite tips inför simningen och jag ska se om det fungerar. Om jag lär mig simma lite bättre kanske jag kan göra klassikern snart. Det blir ett lagom mål efter att jag sprungit ett ultralopp nästa år. Klassikern 2013, kanske ;)

De grekiska orden tycks vara grekiska för grekerna
Det är lite oroligt i Grekland just nu. Den grekiska ekonomin är den kanske mest misskötta i hela Europa och alla verkar skylla på alla. Det är det enda som är rätt. Krisen är alla grekers fel och ansvar. Ordet politik kommer från det grekiska ordet för stadstat - pólis - och politikos betyder det som rör staten, det vill säga alla medborgare. Grekiska politiker har dock systematiskt gynnat sina egna kompisar/väljare (mycket mer än vad som är brukligt) och grekerna har reagerat genom att vända politiken ryggen och bete sig som idioter. Ordet idiot (av idios - egen) kommer från grekiskan och betyder den som ställer sig utanför politiken och gemenskapen. Grekerna köper guld för sina pengar och väntar på att krisen ska blåsa över av sig själv.

Grekisk tragedi

Grekerna gav oss ord som demokrati och ekonomi. Märkligt hur de har missuppfattat dessa ord. Ekonomi betyder hushållning med knappa resurser. Ett hushåll är en ekonomi och ett land är summan av alla hushåll som finns innanför dess gränser. För att ett hushåll ska fungera måste man ha kontroll över inkomster och utgifter, annars hamnar man hos kronofogden. Det är svårare med ett land. Det är visserligen summan av en massa hushåll, men det är också en abstraktion där pengar frikopplats från produktion och konsumtion. Pengar kan man låna eller trycka i en sedelpress. Pengar finns alltid, men utan koppling till realproduktion blir det inflation och inflation är ett ganska bra mått på misslyckande. Det är pengar som jagar varor som inte finns och därför behövs det mer och mer pengar och priserna stiger. Där är inte Grekland än. Grekland är inte Zimbabwe.

Grundkurs i ekonomi
Konsumtion är den andra sidan av produktion och hur mycket som konsumeras/produceras är ett mycket grovt mått på välstånd, inte minst i Grekland där den svarta ekonomin är stor. Produktion och konsumtion bör dock vara i någorlunda balans. Det är den enklaste ekvationen: konsumtion = produktion. Även sparande och investeringar måste finnas i ett samhälle som utvecklas. Det som inte konsumeras sparas och det som sparas kan användas till investeringar. Produktion - konsumtion = sparande. Sparandet bör alltså vara positivt. Ett negativt sparande är detsamma som att leva över sina tillgångar. 

En fiskare kan fiska (producera) och äta fisk (konsumera) i 6 dagar och sedan använda en dag till att investera i sin båt och för att klara det krävs sparkapital i form av fisk. Konsumera fisk måste han göra varje dag och därför bör han spara undan var sjätte fisk han producerar. Sparande = investeringar. Det blir: konsumtion + sparande = produktion + investeringar. Det är grundkursen i ekonomi.

Nu på tisdag har det utlysts generalstrejk. Ett hårt, blint slag i luften som kommer tillbaka och träffar den som slår. Ord som demokrati, ekonomi, vishet och rationalitet, har sitt ursprung i Grekland och förhoppningsvis lyckas de få ordning på landet när de hittar tillbaka till ordens ursprungliga betydelse.

Lär dig grekiska på tio minuter
Jag skrev om minnesteknik för ett år sedan. Det var också grekerna först med. Grekiska retoriker (politiker) använde visualisering för att lagra långa tal. Jag brukar använda olika typer av minnesteknik för att lagra fakta och jag har stor praktisk nytta av det. Det finns olika sätt att lagra minnen på, men poängen är densamma. Nu när vi ska åka till Grekland kan det vara en poäng att lära sig grekiska alfabetet. Det används dessutom flitigt i matematik, naturvetenskap och nationalekonomi. 

Vem som helst kan lära sig det grekiska alfabetet på tio minuter om man använder minnesteknik. Jag hittade en utmärkt video med en mycket bra lärare (lite fel i uttalet men varför hade man inte en sån lärare i skolan ...) som kör en effektiv form av minnesteknik för en klass med skolbarn. Spela videon och repetera några gånger för dig själv efteråt så sitter det för alltid (om man repeterar några gånger under de närmsta veckorna). Varför? Tja, hjärnan mår bra av att användas om inte annat :)

Illusioner, rationalitet och aktier

I en ny studie i British Journal of Psychology visas hur lätt vi människor låter oss luras om orsakssamband. I studien fick 108 studenter uppdelade i två grupper höra om en påhittad sjukdom kallad "Lindsay Syndrome" och om en möjlig behandling kallad "batarim", också den påhittad. Sedan fick studenterna ta del av fakta om 100 patienter med detta syndrom som antingen tog medicinen eller inte. Varje individuellt patienfall redovisades för sig.

Den första studentgruppen fick höra om 80 patienter som fick läkemedlet och 20 patienter som inte fick det. Den andra gruppen fick höra om det omvända förhållandet: 20 patienter som fick läkemedlet och 80 patienter som inte fick det. Det var den enda skillnaden i de fakta som delgavs de två grupperna. I båda fallen uppgavs 80 % av patienterna ha blivit bättre, både sådana som tagit medicinen och sådana som inte gjort det. Resultatet blev att studenterna i den första gruppen bedömde medicinen som mer effektivt, medan man i den andra gruppen förhöll sig mer skeptisk till medicinens verkan.

Varför? En möjlighet är att eleverna i den andra gruppen såg att så många patienter blev bättre trots att endast 20 - okänt vilka - hade fått behandling. De fick därför en större tilltro till ett förlopp där patienterna kunde tillfriskna lika bra på naturlig väg. Studenterna som fick höra om 80 patienter som tog medicinen gjorde en motsatt tolkning: många har blivit bra, många har fått batarim.

Genom att information presenteras på ett visst sätt, kan vi lätt förledas att tro att vi har kontroll över något som i själva verket är helt slumpmässigt. Särskilt tydligt blir det om det antyds att vår kompetens spelar roll för utfallet. Det är inte så konstigt att det finns en stor marknad för spel och dobbel.

Spelar man på lotto är den förväntade avkastningen på en krona ungefär 50 öre. Ska man spela är det i så fall bättra att "spela" på aktier, det är också ett spel och chans till viss del, men de speglar behovet av riskkapital till produktionen av varor, idéer och tjänster som finns i verkligheten och därmed borde den förväntade avkastningen vara större än krona. Men det kräver sparande och att man byggt upp ett kapital och att man är rationell och tänker långsiktigt.

Människan är inte rationell
Jag har visat många optiska illusioner på den här bloggen och förklarat hur våra ögon, eller snarare vår hjärna, blir lurad. Det är inte lika lätt att visa hur kognitiva illusioner lurar vår rationalitet. Det gäller inte minst ekonomisk rationalitet. Man behöver inte platsa i lyxfällan för att fatta felaktiga ekonomiska beslut. Det beror på att vi har känslor och ogillar förluster mer än vi gillar vinster upp till en viss summa och att vi har bråttom. I valet mellan 100 kr nu eller 110 kr om en vecka väljer de flesta 100 kr nu. Om man däremot frågar samma människor om de vill ha 100 kr om 7 veckor eller 110 kr om 8 veckor, då väljer de flesta 110 kr om 8 veckor. Det handlar om en vecka i båda fallen, men i det andra fallet infaller utfallet långt senare.

Hur man bygger en aktieportfölj
“In the short term the market is a popularity contest; in he long term it is a weighing machine”   Warren Buffet (1930 - )

De flesta av oss har gener som "anser" att det är bättre att undvika faror än att chansa på en fördel. Det har säkert en evolutionär förklaring, men fungerar sämre i en modern rationell ekonomi. Det är t ex ett vanligt beteende att en investerare väntar för länge med att sälja en dålig aktie. Man hoppas att aktien ska gå upp. Det finns ingen rationell kalkyl, bara känslor. Samma sak om en aktie går upp. Då tar man hem vinsten för tidigt, så kallad vinsthemtagning. Man fruktar att aktien ska förlora i värde. Känslor och rädslor, men det har ingenting med rationalitet att göra. Det är ingen kalkyl.

Snarare är det så att en aktie som går dåligt sannolikt fortsätter att gå dåligt, medan en aktie som går bra fortsätter att gå bra. Det är sannolikt på lång sikt. En rationell strategi är då att sälja aktier som går dåligt och behålla dem som går bra och köpa nya aktier för de dåliga. Jag tror inte att Warren Buffet sålt några av sina bästa aktier. Han behåller dem så länge de går bra. 


Köper man del i en fond så får man riskspridning till priset av en avgift som är ganska hög med tanke på den tjänst man köper kan man tycka. Om man har tid och pengar (över) är det förnuftigare att köpa ett spektrum av olika aktier och köpa och sälja enligt principen ovan, snarare än att följa känslorna som vi utvecklade för jakt, flykt, bråk och sex. Det är lite tråkigt och inte så mycket risktagande, men avkastningen blir sannolikt bättre på sikt och risken för en brakförlust är mycket mindre.

Vi är ett flockdjur som följer andra människors känslor, även om vi är klädda i slips. Det är svårt att studera siffror när alla skriker sälj:)

From The Economist, 1987

Hur snabb är du?
Efter allt detta om kognitiva och ekonomiska illusioner så tar vi en optisk illusion. Vi är olika snabba på att hitta ansikten. En del är bättre än andra på att se ansikten, själv var jag ganska medioker i ett tidigare test. Hur lång tid tar det för dig att hitta ansiktet bland löven?

http://www.moillusions.com/