Bruce Willis gör dig fet

Julen är en stressig tid. En nackdel med stress är att det kan sätta sig på magen. Julstress kanske gör oss lika feta som maten vi äter. Men det finns fler bovar. Som t ex actionhjältar. När man ser en actionfilm, äter man mer snacks. Så fort det blir spännande, sträcker hjärnan ut händerna, utan att vi vet om det, och grabbar tag i en näve snacks som kan vara bra att ha till den kommande kampen. Men kampen kommer inte. Den sker någon annanstans. Därmed kan man kanske skylla en del av fetman på actionhjältar.

Du vet hur det är - Bruce Willis kastar sig över tre terrorister och du kastar dig i samma ögonblick över snacksen. Sen oskadliggör du terroristerna och andas ut. Men allt det har hänt i huvudet. Du har knappt rört dig. Musklerna behövde ingen extra energi, så allt socker och fett sjunker in i cellerna, lägger sig till rätta och börjar sakta men säkert omvandlas till vitt fläskigt fett. Hjärnan blev lurad. Den rycker på axlarna och du fortsätter att småäta framför teven, tills nästa dramatiska händelse får dig att vräka i dig mer än du någonsin behöver.

Stressaxeln
Stressaxeln, eller HPA-axeln, är beteckningen på kroppens hormonsystem som i normalfallet utgör kroppens svar på stress, alltså människans flykt- och kamprespons. Stressaxeln består av hypotalamus, hypofysen och binjurebarken (Hypothalamus, Pituitary gland och Adrenal gland = HPA). Den aktiveras tillsammans med det sympatiska nervsystemet när vi hamnar i hotande situationer, vilket leder till att binjurarna utsöndrar hormoner som adrenalin och kortisol. Denna respons har räddat livet på många förfäder, men hur ofta springer man för livet egentligen? Det tillhör ovanligheterna att man har ett lejon efter sig. Nu aktiveras stressaxeln av otydliga chefer, julklappar och Bruce Willis. Evolutionens vägar äro outgrundliga.

Skavlan är bättre än Bruce Willis
I en studie har man bevisat att Clintan och Bruce Willis verkligen leder till viktuppgång. Man delade in ett antal personer i tre grupper och varje grupp såg 20 minuter av ett program. En grupp fick ett se actionfilmen "The Island". En annan grupp fick se en avslappnad pratshow. Den tredje gruppen fick se "The Island” utan ljud. Alla hade samma mängd snacks framför sig, lyckligt omedvetna om att forskare följde varje rörelse i chipsskålarna.

Det visade sig att de som såg 20 minuter av actionfilmen åt 98 procent mer godis, kakor, morötter och vindruvor, vilket resulterade i 65 procent fler kalorier än de som såg 20 minuter av en pratshow. Även de som tittade på ”The Island” utan ljud åt 36 % mer snacks. 20 minuter action krävde 354 kalorier, medan pratshowen drog 215 kalorier i snitt. Det betyder att en riktigt lång actionrulle skulle kunna kosta 2-3000 kalorier

Så titta inte på upphetsande actionfilmer i jul. Välj Ernst istället om ni vill hålla vikten, såvida ni inte blir stressade av perfekta människor. Med dessa uppmaningar önskar jag mina läsare en synnerligen god jul:)

För mycket action?

De gröna jularna blir vitare med åren

Förr var himlen blå på sommaren och jularna var alltid vita, eller hur? När vi tänker tillbaka på barndomens jular ser vi snödrivor och snögubbar. Inget slask och inget regn. Jag tror nästan alla minns det så, åtminstone om man bor norr om Dalälven. Men det stämmer inte alls. Antalet vita jular har inte blivit färre. Statstiken är entydig. Jularna var lika oberäkneliga vad gäller snöfall under första hälften av 1900-talet, som de är nu. De äldre säger att förr var det minsann snö på julafton. Men fråga då om de minns julen 1953? Ingen snö nånstans, förutom i Småland. Eller jularna i början av 70-talet. De var också gröna. Om de vägrar ge med sig, be dem i så fall leta fram fotografier, för deras minne kan man inte lita på. Man kan inte lita på något minne. Inte ens sitt eget. Eller så kan man vara snäll och låta dem leva med sina livslögner. Det vill nog alla göra. Vi bygger ju våra liv på dem.

Faktum är att det varken är eller har varit någon självklarhet med en vit jul i större delen av Sverige de senaste 100 åren, oavsett årtal. 1903, 1942 och 1959 var det t ex barmark ända upp i Värmland.

Statistik från SMHI. Källa

Enligt SMHI:s studie är det bara i norra Sverige som julen för det mesta är vit. Under de senaste 100 åren har ungefär var femte jul varit grön. Men färre än varannan jul är vit i Götalands kusttrakter och det finns snö bara var femte till var tionde jul i Sydvästra Skåne.

SMHI skriver: ”Någon klar ökning eller minskning i frekvensen av vita jular kan man inte se, däremot tycks det finnas en liten tendens till anhopningar av vita jular under vissa perioder t ex 1913-21, 1934-41 och 1962-69.”

Minnen ändras hela tiden
Minnet är en dynamisk process, inte ett bibliotek med foton och texter. Minnet modifieras ständigt. Våra hjärnor bombarderas av bilder på julfirande och det finns nästan alltid snö på dessa bilder och de tränger sig in i hjärnan och smälter samman och blir en del av våra egna minnen. Minnet styrs dels av vad vi upplevt, men även av vad vi förväntar oss och vad andra pratar om och vi pratar mer om vita jular än om gröna och dystra jular. Vi vill ju gärna minnas positiva jular och vackra sommardagar. Positiva minnen hamnar ”högst upp” och blir lättare att komma åt än dystra minnen av regn och slask, såvida man inte är en rätt vissen person som gärna vill minnas regn och slask. Alla är skyldiga till denna form av självbedrägeri och därför fyller dagböcker, statistik och bloggar en viktig funktion som ett lite mer objektivt minne.

Jag minns fortfarande den grå julen 2006 och att skidspåren dröjde till mitten av januari 2007. Idag snöade det, men innan jag klätt på mig så hade snökristallerna bytt aggregationstillstånd till vatten och det regnade hela dagen. Innan jag kom ut hade solen dessutom gått ner, för den hade tydligen varit uppe en stund. Jag tog på mig pannlampan och klafsade 4 x 4 älglufsintervaller på Myran. Det var jobbigt och jag tror inte jag kommer att glömma att den här julen var grå och blöt. Jag kanske kommer att bli en sån där sur gammal gubbe som bara minns regniga jular och kommer att påstå att hela min skidkarriär regnade bort :)

God jul allihop:)

Jag har inte sett någon snögubbe eller gumma än men den här var lite småkul.