Min investeringsstrategi - 80/20 utan mellanmjölk

Just nu råder kaos i ekonomin. Börserna går upp och ner och igår kostade WTI-oljan minus(!) 30 dollar. Hur minimerar man risken i kaos? En tröst är att det finns ordning i kaos. 

Jag brukar inte skriva om aktier och ekonomi, men här på min egen blogg skriver jag om det som faller mig in. I slutet av 2012 skrev jag om varför man bör välja rörlig ränta och det inlägget har åldrats bra.

Preppa och spara är viktiga dygder

Coronakrisen har lärt oss vikten av att "preppa" med förnödenheter. MSB är tydliga med att det på några veckors sikt inte finns någon som ger dig mat eller el om systemet kollapsar. 

Kapital är också en sådan förnödenhet. Förr handlade det om liv och död att spara i ladorna. Ordet kapital betyder boskap. Det var bondens ekonomi. Kapitalet gav trygghet och att man vågade ta risker. Att satsa på en ny gröda som potatis är en risk. För varje kg potatis man åt måste man dessutom spara några sättpotatisar för att få skörd nästa år. De som åt upp alla potatisar fick svälta nästa år. Idag är kapital mer abstrakt, men det handlar fortfarande om trygghet och att skapa välstånd.

Lär av de bästa som Warren Buffett

Jag försöker alltid lära mig av de bästa. Jag lägger inte mycket tid på aktier, men en gång i veckan (jag kan för lite och vill inte lägga för mycket tid på min portfölj) ser jag över mina investeringar. Jag har 80 % aktier i stabila företag med bra utdelning och 20 % aktier med hög risk. Jag har hälften av sparandet i aktier och den andra hälften på sparkonto eller liknande (ju äldre man blir desto mer bör man spara riskfritt). 

När aktier går upp måste jag sälja för att inte bli för tung i aktier, men jag säljer inte de som gått bäst. Jag tror inte på "vinsthemtagning". Varför sälja de aktier som går bra? Jag säljer de som gått sämst. Det har jag lärt mig det av den bästa investeraren, Warren Buffet. De aktier som gått bra går troligen bra i framtiden också, åtminstone jämfört med de dåliga aktierna.

Så jag följer regler. Jag har inte kunskaper och information att slå marknaden på kort sikt.  

90-årige Warren Buffett investerar i personer med integritet, handlingsförmåga och en förmåga att anpassa sig. Buffett som är ateist och demokrat jobbar sedan många år tillsammans med 96-årige Charles Munger som är republikan.

Jag sålde av aktier fram till börsraset i början av 2020. Då blev jag tvungen att köpa aktier igen för att hålla balansen 50-50. Jag köpte fler av de som gått bäst. Eftersom jag inte var snabb utan släpade efter blev de ganska billiga.

Regeln om 50-50 tvingar mig att sälja av när det går bra och köpa när det går ner. Skulle jag agerat på känslor hade jag kanske behållit aktier för länge. Jag hade hoppats på högre kurser eller att få ”tillbaka pengarna”. Strategin har fungerat bra, men det går ju inte att utesluta att det beror på tur.

Vad ser Buffett som andra inte ser?

Jag lyssnar på kloka personer. Warren Buffet är klok. Han säger att han investerar i människor. Han investerar i personer med integritet, handlingsförmåga och en förmåga att anpassa sig. Det är de egenskaper som krävs för att driva företag, säger han.

Warren Buffett själv har ett driv att hela tiden bli bättre. Han är över 90 år men jobbar lika hårt nu som när han var 25 år. Han läser 500 sidor varje dag för att lära sig mer om människor. Det ger honom fler perspektiv. Han producerar inget, han skapar inget - han investerar i människor som han tror har ”integritet, handlingsförmåga och adaptiv intelligens”. Nu närmar han sig 100 år och ska ge bort allt innan han dör.

Buffett säger att integritet är att fokusera och säga nej, för säger du ja till allt splittras livet upp i små delar. Handlingsförmåga är hälsa, sömn och återhämtning. En långsiktig investering kräver bra hälsa. Adaptiv intelligens handlar om att vara bra på att hantera förändring i en föränderlig värld. 

80/20 - paretoprincipen

1896 upptäckte den italienska nationalekonomen Vilfredo Pareto att 20 procent av befolkningen ägde 80 procent av all mark. Ja, hela ekonomin tycktes uppdelad efter 80-20. Detta förhållande kallas sedan dess paretoprincipen. Några exempel: 80 % av försäljningen kommer från 20 % av kunderna; 80 % av vinsten från 20 % av produkterna; 20 % av dina vänner och erfarenheter står för 80 % av dina positiva känslor och minnen. 

På senare tid har paretoprincipen trängt in i datavetenskapen: 20 % av buggarna står för 80 % av alla systemfel, och så vidare. Principen kan sammanfattas med att 20 % av orsakerna står för 80 % av verkan (gäller även träning). Paretoprincipen påminner om gyllene snittet – har men en gång sett det ser man det överallt. Det gäller även börsen. En genomgång av den australiska börsen 1900 - 2018 visade att den gick upp 81 % och ner 19 % av alla år.

Mellan 1900 och 2018 har börsen gått upp 96 år och ner 22 år, dvs 80-20. I snitt har den gått upp 13,1%.

Jag lyssnar även på stora tänkare som Nassim Taleb. Han är expert på risk och blivit rik på sina insikter. Han walks-the-talk (räknar dock inte honom som klok pga brist på ödmjukhet) och förespråkar något som kallas "skivstångsstrategi” (kuriosa: han tar 180 kg i marklyft). Det betyder att 90 procent av kapitalet placeras i aktier med lite risk, 10 % i aktier med hög risk. Du ska undvika mellanmjölksinvesteringar, eftersom de varken skyddar dig vid en krasch eller ger stora vinster när börsen rusar uppåt.

Skivstångsstrategin liknar paretoprincipen. Eftersom jag placerat 50 % av kapitlet i aktier blir den riskabla delen 20 % av aktiekapitalet och 10 % av det totala kapitalet, alltså riskfördelning 80-20 för aktier men 90-10 totalt.

Jag skriver inte något om vilka aktier jag köper. Det kan jag svara på i mail om någon är nyfiken. Men en princip är att de ska ha en produkt som jag gillar och tror på och som jag själv hoppas och tror ska göra världen lite bättre.

Rörligt är bättre än bundet

Jag är nog en ganska strulig och kanske inte alltid en helt och hållet rationell människa, förutom då det gäller ekonomi. Då låter jag mig styras av rationella kalkyler. Det blir enklast. Det sparar tid och pengar. Egentligen är det samma sak. Tid är pengar. Vi får ju timlöner och månadslöner och kräver övertidsersättning för att jobba på fritiden. Ju mer vi tjänar, desto dyrare blir på sätt och vis tiden. Det är inte konstigt att vi inte riktigt hinner med. Tiden har blivit vår värdefullaste resurs. Det är förmodligen orsaken till att jag låter mina ekonomiska beslut styras av kalkyler som inte tar någon tid alls.

Människan är inte ekonomiskt rationell
Riskaversion betyder att man ogärna tar risker. Det var ett rationellt beteende på savannen. Den som antog att det var en sabeltandad tiger som prasslade i buskarna hade större chans att överleva än den som hoppades att det var en brunstig hona eller en saftig antilop. Men det är inte alltid ett rationellt beteende för en person som lever i en modern ekonomi. Vi ska bedöma risk rationellt, men det gör vi inte. Följande exempel visar det. Säg att du köpt aktier i bolaget A för 10 000 kr som stigit till 20 000 kr och samtidigt köpte du aktier i bolaget B för 20 000 som sjunkit till 10 000. Om du behöver 10 000 säljer du troligen aktierna i bolag A eftersom du vill ta hem vinsten. Du gillar inte att ta hem en förlust, trots att den stigande kursen i bolag A sannolikt speglar att företaget är en aning bättre skött än bolaget B. Den bästa strategin på lång sikt är att behålla de aktier som går bra och sälja de som går dåligt. Ändå gör nästan alla tvärtom. Men inte Warren Buffett, det är därför han har blivit så rik. Jag har kanske inte blivit rik, men jag gör som Warren Buffett.

"Att sälja aktier som har gått bra och ha kvar dem som inte går bra är som att riva upp blommorna och vattna ogräset". (Peter Lynch) 

Warren Buffett tänker långsiktigt: "Om affärerna går bra kommer aktierna någon gång att följa efter." och "Jag köper aktier i bolag som är så fantastiska att till och med en idiot skulle kunna leda det. Förr eller senare så blir det så."

Ett annat exempel på vår bristande rationalitet är att vi gör olika värderingar av samma belopp. Säg att jag ger dig 1000 kr och att du får välja mellan alternativ A, en garanterad vinst på 500 kr och alternativ B, en slantsingling som kan ge ytterligare 1000 kr eller ingenting alls. De flesta väljer alternativ A. Om jag istället gav dig 2000 kr och du får ett val mellan A, en garanterad förlust på 500 kr och en slantsingling som antingen ger 1000 kr i förlust eller ingenting alls, då väljer de flesta B. I första exemplet väljer folk A i andra exemplet B, trots att resultatet är detsamma. Det är ju ingen skillnad mellan att ha 1000 kr och en säker vinst på 500 och att ha 2000 och en säker förlust på 500. 1500 är alltid 1500. Pengar luktar inte.

Inte ens tal är rationella (nördigt skämt ...).

Nobelpristagarna Kahneman och Tversky gjorde en del experiment som visade något som de kallade ”sunk cost fallacy”.

Tänk dig att du går och ser en film och biobiljetten kostar 100 kr. När du öppnar din plånbok upptäcker du att du har tappat 100 kr. Skulle du ändå köpa en biobiljett? Det skulle du förmodligen göra. Tänk dig nu ett annat scenario. Du har köpt en biobiljett som kostar 100 kr i förväg, men innan du går in på bion upptäcker du att du tappat den. Skulle du då köpa en ny biljett? Kanske, men det skulle kännas svårare. I studien sade 54 procent att de inte skulle köpa en ny biobiljett (jämfört med 12 % i förra fallet). Situationen är exakt densamma. Du förlorar 100 kr och sedan måste du betala 100 kr för att se filmen, men det andra scenariot känns annorlunda. 

Efterhandskonstruktioner 
Tversky och Khaneman har även i andra exempel visat att den ekonomiska människan - Homo economicus - är en myt. Vi styrs av till synes irrationella känslor. Dessutom är ekonomin - tror jag - alldeles för komplex och oförutsägbar. Ekonomin är precis som biologisk evolution en komplex adaptiv process och det är först i efterhand som den låter sig analyseras och förutses. Ett bevis på det är alla aktieanalytiker på nyheterna. Efter dagens slut vet de exakt varför det gick si för bolaget A och så för bolaget B på börsen, men det visste de inte dagen innan eller ens när kursen rörde sig, för då skulle de vara så rika att de inte behövde sitta i TV och analysera aktiekurser i efterhand. Ekonomin blir bara rationell i efterhand, precis som vi gör våra egna beslut rationella i efterhand.

Ett jullikt mönster i kaos. En juliamängd. Källa wikipedia, user Nicke L

Hela livet är en efterhandskonstruktion. Det finns dock mönster i kaos och det år sådana mönster som gamla kloka gubbar som Warren-Buffett och Peter Lynch har hittat och tjänar pengar på. De har lärt sig marknaden efter tusentals timmar. De tänker långsiktigt, medan finansvalpar springer i flock. När det blir ebb och havet drar sig tillbaka ser man vilka som hoppat i och simmat nakna, sa Buffett med anledning av det kortsiktiga och närsynta flockbeteendet.

Binda eller inte binda räntan?
Jag har bundit räntan en gång. Marknadsräntorna bottnade på hösten 2005 och svensk ekonomi var ovanligt förutsebar just då. När Riksbanken höjde styrräntan första gången skyndade jag mig att binda 5-årsräntan till - har jag för mig - 3,49 % innan bankerna hann höja sina räntor. Det var en av två gånger under de senaste decennierna då det visat sig vara lönsamt att binda räntan på fem år. Det var väl en kombination av tur och lite insikt om hur ekonomin fungerar. Men trots det menar jag att man alltid bör välja rörligt av följande fem skäl:

1. Den bundna räntan är dyrare. Framtiden är osäker och långivaren vill ha kompensation för det. Femårsräntan avspeglar en gissning om hur hög den rörliga räntan kommer att vara i snitt under fem år plus en premie för framtida osäkerhet. Banken vill ha betalt för risken och därför betalar låntagaren mer pengar med bunden ränta än med rörlig. Det vill jag också ha om jag köper en obligation på fem år, jämfört med om jag har pengarna på ett lönekonto.
2. Vid enstaka tillfällen kan man - som jag 2005 - lyckas binda 5-årsräntan vid rätt tillfälle och tjäna några tusenlappar. Men man lyckas knappast 8 gånger till under 40 år, eller 20 gånger om man binder på 2 år. Den vinst man gör vid ett tillfälle, äts upp av alla andra gånger man betalar en riskpremie när man binder fast lånet.
3. Om man binder lånet tvingas man fatta nya beslut varje gång lånet ska sättas om. Det slipper den som väljer rörligt. Man behöver inte förhandla en rörlig ränta. Man kan ignorera tidningsrubriker om att man bör binda nu eller då. Det sparar på viljestyrkan och man blir mindre beslutstrött.
4. Det bästa argumentet för att binda räntan är att det gör framtiden förutsebar. Man vet vad man ska betala varje månad. Men det kan man lätt ordna själv med en privat räntebuffert. Säg att den rörliga räntan är
   3 % och den bundna 5 %, räkna då ut din räntekostnad för 5 % och gör en stående insättning av differensen på ett konto. Då bygger du upp en buffert som kan användas om den rörliga räntan stiger. Efter fem år är chansen ganska stor att du har ett litet sparkapital.
5. För att man ska tjäna på bundet måste man gissa bättre än marknaden. Men marknaden är summan av massor av beslut. Det finns miljoner tentakler därute som känner av framtiden och reagerar blixtsnabbt på varje tendens till en ny tendens. Dessutom måste man gissa mycket bättre än marknaden - bättre än proffsen - för att tjäna in riskpremien som banken vill ha för att låna ut pengar till fast ränta under flera år. 

Jag går och springer och pulsar
Trots dessa rationella skäl väljer ändå tre av fyra att binda räntan. I tidningen står det ibland att nu är det dags att binda räntan, oftast är det någon ekonom knuten till en bank som står för det uttalandet. I efterhand vet vi att det varit lönsamt vid två tillfällen på tjugo år. Nu är den bundna räntan extremt låg,
t o m lägre än 2005. Men jag låter den ligga kvar på rörlig. Det skulle i och för sig vara roligt att pricka in två av tre rätt, men det är knappast troligt. Förmodligen tjänar jag en slant på att låta räntan vara rörlig, men en sak vet jag säkert och det är att jag sparar jag tid och viljestyrka. Jag kan ägna mig åt viktigare saker, som att springa och åka skidor. Igår sprang jag 10 km, sedan pulsade jag i snö som Sixten Jernberg. Pulsen slog i taket.

Illusioner, rationalitet och aktier

I en ny studie i British Journal of Psychology visas hur lätt vi människor låter oss luras om orsakssamband. I studien fick 108 studenter uppdelade i två grupper höra om en påhittad sjukdom kallad "Lindsay Syndrome" och om en möjlig behandling kallad "batarim", också den påhittad. Sedan fick studenterna ta del av fakta om 100 patienter med detta syndrom som antingen tog medicinen eller inte. Varje individuellt patienfall redovisades för sig.

Den första studentgruppen fick höra om 80 patienter som fick läkemedlet och 20 patienter som inte fick det. Den andra gruppen fick höra om det omvända förhållandet: 20 patienter som fick läkemedlet och 80 patienter som inte fick det. Det var den enda skillnaden i de fakta som delgavs de två grupperna. I båda fallen uppgavs 80 % av patienterna ha blivit bättre, både sådana som tagit medicinen och sådana som inte gjort det. Resultatet blev att studenterna i den första gruppen bedömde medicinen som mer effektivt, medan man i den andra gruppen förhöll sig mer skeptisk till medicinens verkan.

Varför? En möjlighet är att eleverna i den andra gruppen såg att så många patienter blev bättre trots att endast 20 - okänt vilka - hade fått behandling. De fick därför en större tilltro till ett förlopp där patienterna kunde tillfriskna lika bra på naturlig väg. Studenterna som fick höra om 80 patienter som tog medicinen gjorde en motsatt tolkning: många har blivit bra, många har fått batarim.

Genom att information presenteras på ett visst sätt, kan vi lätt förledas att tro att vi har kontroll över något som i själva verket är helt slumpmässigt. Särskilt tydligt blir det om det antyds att vår kompetens spelar roll för utfallet. Det är inte så konstigt att det finns en stor marknad för spel och dobbel.

Spelar man på lotto är den förväntade avkastningen på en krona ungefär 50 öre. Ska man spela är det i så fall bättra att "spela" på aktier, det är också ett spel och chans till viss del, men de speglar behovet av riskkapital till produktionen av varor, idéer och tjänster som finns i verkligheten och därmed borde den förväntade avkastningen vara större än krona. Men det kräver sparande och att man byggt upp ett kapital och att man är rationell och tänker långsiktigt.

Människan är inte rationell
Jag har visat många optiska illusioner på den här bloggen och förklarat hur våra ögon, eller snarare vår hjärna, blir lurad. Det är inte lika lätt att visa hur kognitiva illusioner lurar vår rationalitet. Det gäller inte minst ekonomisk rationalitet. Man behöver inte platsa i lyxfällan för att fatta felaktiga ekonomiska beslut. Det beror på att vi har känslor och ogillar förluster mer än vi gillar vinster upp till en viss summa och att vi har bråttom. I valet mellan 100 kr nu eller 110 kr om en vecka väljer de flesta 100 kr nu. Om man däremot frågar samma människor om de vill ha 100 kr om 7 veckor eller 110 kr om 8 veckor, då väljer de flesta 110 kr om 8 veckor. Det handlar om en vecka i båda fallen, men i det andra fallet infaller utfallet långt senare.

Hur man bygger en aktieportfölj
“In the short term the market is a popularity contest; in he long term it is a weighing machine”   Warren Buffet (1930 - )

De flesta av oss har gener som "anser" att det är bättre att undvika faror än att chansa på en fördel. Det har säkert en evolutionär förklaring, men fungerar sämre i en modern rationell ekonomi. Det är t ex ett vanligt beteende att en investerare väntar för länge med att sälja en dålig aktie. Man hoppas att aktien ska gå upp. Det finns ingen rationell kalkyl, bara känslor. Samma sak om en aktie går upp. Då tar man hem vinsten för tidigt, så kallad vinsthemtagning. Man fruktar att aktien ska förlora i värde. Känslor och rädslor, men det har ingenting med rationalitet att göra. Det är ingen kalkyl.

Snarare är det så att en aktie som går dåligt sannolikt fortsätter att gå dåligt, medan en aktie som går bra fortsätter att gå bra. Det är sannolikt på lång sikt. En rationell strategi är då att sälja aktier som går dåligt och behålla dem som går bra och köpa nya aktier för de dåliga. Jag tror inte att Warren Buffet sålt några av sina bästa aktier. Han behåller dem så länge de går bra. 


Köper man del i en fond så får man riskspridning till priset av en avgift som är ganska hög med tanke på den tjänst man köper kan man tycka. Om man har tid och pengar (över) är det förnuftigare att köpa ett spektrum av olika aktier och köpa och sälja enligt principen ovan, snarare än att följa känslorna som vi utvecklade för jakt, flykt, bråk och sex. Det är lite tråkigt och inte så mycket risktagande, men avkastningen blir sannolikt bättre på sikt och risken för en brakförlust är mycket mindre.

Vi är ett flockdjur som följer andra människors känslor, även om vi är klädda i slips. Det är svårt att studera siffror när alla skriker sälj:)

From The Economist, 1987

Hur snabb är du?
Efter allt detta om kognitiva och ekonomiska illusioner så tar vi en optisk illusion. Vi är olika snabba på att hitta ansikten. En del är bättre än andra på att se ansikten, själv var jag ganska medioker i ett tidigare test. Hur lång tid tar det för dig att hitta ansiktet bland löven?

http://www.moillusions.com/