Hjärnfysik - en blogg om hjärnan och löpning: maj 2017

onsdag 31 maj 2017

Tre intervallfavoriter

Jag kör enligt 80-20, d.v.s. 80 procent lugna pass och 20 procent hårda pass. De hårda passen blir oftast någon typ av intervaller eller fartlek. Här är några av mina favoriter:

Norska intervaller (4x4-intervaller)
För att få reda på vilka intervaller som fungerar kan det vara en bra idé att gå igenom de studier som finns. I en s k metaanalys gick forskarna igenom 43 studier med olika typer av intervaller. Analysen visade att intervaller mellan 3-5 minuter är mest effektiva för att höja VO2 max. Den genomsnittliga ökningen var en halvliter syre per minut. Det stämmer med att man tidigare har sett att de allra kortaste intervallerna och de som ligger kring 4 minuter förbättrar prestationen allra mest. I studien såg man också att intervaller som varade mellan 3 och 5 minuter gav varierande positiv effekt på alla försökspersoner, till skillnad från kortare intervaller som lämnade vissa utövare i samma form som innan.

Björgens favoritintervaller och hon är ju från Norge. Bild Wikipedia.

För snart sju år sedan publicerades en studie av Trondheims-forskarna Jan Hoff och Jan Helgerud som visade på fördelarna med att springa 4x4-intervaller, som ju ligger inom det intervall som metaanalysen visade var optimal. Intervallerna ligger delvis bakom det norska skidundret, som t ex Marit Björgen som kanske är den mest kända utövaren.

Intervallerna kör man med 10-20 slag under maxpuls (90-95 procent av maxpulsen) i 4 minuter 4 gånger med 3 minuter lätt löpning emellan (70 procent av maxpuls). Enligt de norska forskarna förbättrar otränade och normaltränade personer som kör 4x4-pass sin syreupptagningsförmåga med 0,5 procent per gång. Med lätt löpning före och efter tar en omgång 4x4-intervaller ca 45-60 minuter.

Läs mer här om norska intervaller.

Backintervaller
Jordklotet består av 10^50 atomer som drar materian till sig. Ändå kan vi som löpare vinna över gravitationen och springa uppför backar och berg. Människans elektromagnetiska krafter slår gravitationen och det gör oss kraftfullare.

Backintervaller stärker muskulaturen i lårmuskeln, den fyrhövdade muskeln på lårets framsida. Det ger ett snabbare steg och förbättrar löpekonomin. Det kardiovaskulära systemet stärks också. Man blir helt enkelt en starkare, snabbare och friskare löpare av backintervaller. Dessutom märker man resultat väldigt snabbt.

Backintervaller tvingar musklerna i höfter, ben, vrister och fötter att kontrahera på ett samordnat sätt och samtidigt ge stöd åt kroppsvikten. I en uppförsbacke jobbar man mot gravitationen, vilket tvingar musklerna att kontrahera mer kraftfullt för att skjuta kroppen uppför berget. Resultatet är mer kraft ned i marken, vilket i sin tur leder till ett kraftfullare och snabbare löpsteg. Det är gravitationen - tyngdlagen - som är hemligheten bakom backintervaller. Ju brantare backe, desto mer kraft krävs för att flytta kroppen uppåt och den kraften kommer från små proteiner som vrider sig runt varandra i benmusklerna. I grunden handlar allt om fysikens lagar.

I en stor studie som gjorts på maratonlöpare upptäckte man att 12 veckors backintervaller två gånger i veckan förbättrade vältränade löpares effektivitet med tre procent. Det motsvarar sex minuter av ett maratonlopp.

Forskning som utförts av professor Bengt Saltin har visat att löpare som tränar backintervaller har mycket höga halter av vissa aeroba enzymer i sina lårmuskler jämfört med de som tränar i flack terräng. Enzymerna får muskler att arbeta med hög intensitet under lång tid.

De som tränar backintervaller har också visat sig vara mindre benägna att förlora kondition när de tar ledigt från träningen. Och många forskare tror att backintervaller kan förbättra elasticiteten i muskler, senor och ligament, vilket gör att vävnaderna kan utföra mer arbete med mindre ansträngning.

Man jobbar mot Newtons lagar i backarna.

Till sist finns det också en väldigt viktig psykisk effekt. Efter ett tufft backintervall vet man att man kan besegra berget. Berget känns lite mindre nästa gång man ska springa uppför det. Hjärnan lär sig också mer om kroppens fysiologiska gränser och flyttar fram trötthetströskeln en aning till nästa gång.

Fördelarna med backträning är dels att den har mycket god effekt på din syreupptagningsförmåga och dels att den ger dig väldigt bra styrketräning. Du tvingas dessutom använda precis rätt muskler, det vill säga musklerna i låren, rumpan, vaderna och fötterna.

Det gör att du efter en period med backträning kommer märka att löpningen går mycket lättare när du springer på plant underlag. Om du dessutom tränat på att springa med ett mer aktivt fotarbete så kommer du också kunna löpa mer på den främre delen av fötterna, tack vare att du har blivit starkare i muskulaturen i underbenen.

För att få bästa möjliga effekt av dina backpass finns det några punkter som du kan tänka på: Fäst blicken på backkrönet för att få en bra hållning. Om du fäster blicken i marken framför dig är risken stor att du lutar dig en aning framåt, vilket blir jobbigare för rygg och ben.

Spring med en snabbare stegfrekvens och något kortare steg än vanligt. Försök också att springa på den främre delen av fötterna – och att trycka ifrån ordentligt i frånskjutet; då kommer du kunna hålla en högre fart än om du rullar på steget. Pendla också med armarna i löpriktningen. Om du jobbar aktivt med armarna som det fyrfota djur du härstammar ifrån så hänger benen lättare med.

Långa intervaller
Långa intervaller låter som en självmotsägelse, men nya studier visar att de är effektiva för att öka din motståndskraft mot utmattning.

I en studie fördelades 36 vältränade 40-åriga cyklister slumpmässigt på fyra olika träningsprogram:

Träningsprogram 1: 5-6 långsamma pass i veckan Träningsprogram 2: 4 x 16 minuter, 3-minuter vila, 2 ggr/vecka Träningsprogram 3: 4 x 8 minuter, 2-minuter vila, 2 ggr/vecka Träningsprogram 4: 4 x 4 minuter, 2 minuter vila, 2 ggr/vecka

Grupperna 2-4 gjorde ytterligare två eller tre lätta pass per vecka så att mängden träning blev lika stor i alla grupper. Personerna följde träningsprogrammen i sju veckor.

Alla försökspersoner blev tillsagda att anstränga sig till 100 procent. Det betyder inte att man ger allt i varje löpning, utan att man springer eller cyklar hela passet så fort man kan. Farten i intervallerna styrdes alltså av upplevd ansträngning. Det är viktigt att komma ihåg eftersom en del kritiker av långa intervaller inte tycks förstå att det är skillnad på att ge allt i 30 sekunder och 16 minuter.

Forskarnas hypotes var att 4 x 4-intervallerna - som jag skrev om ovan - skulle ge bäst resultat. I andra hand trodde forskarna att 4 x 16 - intervallerna, som ligger närmast tempo- och mjölksyraträning, skulle visa sig effektiva. Men utfallet av studien överraskade forskarna

Det visade sig att det var 4 x 8 - intervaller som gav det bästa resultatet och det med stor marginal. Se tabellen nedan:

Bild från Härnfysikbloggen

Tabellen visar att de längre intervallerna gav en lägre upplevd ansträngning och lägre puls än snabbare intervaller, vilket inte var särskilt förvånande. Däremot var det oväntat att 8 minuter långa intervaller var så mycket bättre än både 4 x 4 och 4 x 16 med avseende på tid till utmattning. De som körde i 4 x 8 minuter orkade cykla 7 resp 9 minuter längre i ett test efteråt innan de blev utmattade i jämförelse med de som körde kortare och längre intervaller. Studien pekar inte exakt på 8 minuter, utan snarare att långa intervaller någonstans mellan 6 - 12 minuter ökar vår motståndskraft mot utmattning.

Lär mer om löpning och hjärnan på Härnfysikbloggen.

tisdag 30 maj 2017

Hjärnfysikbloggen: Hjärnan saboterar din diet

Inför längre lopp som t ex Sundsvall Trail som går nu på söndag, brukar jag anstränga mig lite extra för att bli av med några kilon. Varje kilo som jag andas ut, gör det lättare att springa uppför backarna. Men det är inte lätt. Fettet är ett organ. Det vill inte släppa taget om mig. Eftersom jag är motiverad, har ett rimligt mål på 3-4 kilos viktminskning på 5-6 veckor och vet att ansträngningen har ett slut, brukar jag lyckas. Jag följer ingen diet, förutom att jag avstår från en del godsaker och fastar minst 12 timmar ...

Läs fortsättningen här ...

Hjärnfysikbloggen: Löpare pumpar blod till hjärnan

När jag känner mig trött eller fundersam, då finns det inget bättre än en klargörande löprunda. Tröttheten dunstar bort och oron tappar kraft. Oro är ofta oavslutade tankar som inte kan fästa vid något. Genom att springa bryter du ett mönster. Den rytmiska löpningen skapar taktfasta hjärnvågor, det frigörs ämnen som gör dig euforisk och du får en rejäl blodsköljning av hjärnan. Med varje droppe blod följer miljontals syremolekyler som sugs upp av den blodtörstiga hjärnan.

När du springer bildas dessutom kväveoxid som förbättrar blodflödet genom att få blodkärlen att slappna av och det bildas nya blodkärl som tränger djupare ...

Läs fortsättningen här ...

måndag 29 maj 2017

Några illusioner som får hjärnan att vrida sig

Jag har skrivit ganska många inlägg om olika illusioner, bl. a. det här inlägget som förklarar vad en illusion är. Men även om man vet vad det är och vad som händer i hjärnan är de ganska fascinerande. Här är några av mina favoriter:

Det ser ut som bönorna rör sig men det är en stillbild. De rör sig i ditt huvud.

Det ser ut som svarta cirklar men det är vita cirklar överallt om du tittar efter.

Den här skrämmande synvillan skrev jag om här. Titta på korset mellan bilderna så förvandlas skönheterna till karikatyrer. Märkligt, men här är förklaringen.

Va?

Ser du svarta skuggor? Det finns inga.

Den här snurrande damen används lite här och var för att visa om du har en vänster- eller högerhjärna. Men den har ingenting med hjärnhalvor att göra. Det är en internet-myt. Den snurrande damen ser ut att byta håll lite då och då om du tittar på henne. Men hon snurrar faktiskt inte åt något håll, för hon är en platt tvådimensionell bild.

Läs mer om löpning och hjärnan på Hjärnfysikbloggen.

Inaktivitet och cancer

En ny studie från Roswell Park Cancer Institute visar på en koppling mellan en stillasittande livsstil och risken att utveckla njur- eller urinvägscancer. Det ligger i linje med andra studier som visat på samband mellan inaktivitet och ökad risk för äggstocks- och livmoderhalscancer. Därmed kan man minska risken för vissa cancerformer genom att öka den fysiska aktiviteten.

Den nya studien, som publicerats i tidskriften Cancer Epidemiology, baseras på en fall-kontrollstudie där 160 patienter med njurcancer, 208 patienter med urinvägscancer och en cancerfri kontrollgrupp på 766 personer, deltog. Forskarna undersökte alla deltagare för att avgöra om inaktivitet under hela livet kunde kopplas utveckling av njur- eller urinvägscancer.

Analysen visade att det fanns en 77 procent ökad risk att utveckla njurcancer och 73 procent ökad risk att utveckla urinvägscancer ifall man levt ett inaktivt liv. Risken var ungefär lika stor för normal- som överviktiga, vilket tyder på att sambandet uppstår av inaktivitet, inte övervikt i sig.

Studiens resultat stärker hypotesen att fysisk inaktivitet kan vara en viktig och oberoende riskfaktor för cancer, skriver forskarna. De skriver också att det krävs större studier för att ge ett bättre underlag för en sådan slutsats.

"We hope that findings like ours will motivate inactive people to engage in some form of physical activity," säger en av författarna, Dr. Moysich. "You don't have to run marathons to reduce your cancer risk, but you have to do something - even small adjustments like taking the stairs instead of the elevator, walking around the block a couple of times on your lunch hour or parking the car far away from the store when you go to the supermarket.”

Kunden har alltid rätt
Att röra sig är bra. Att sitta stilla är inte bra. Stillasittande kan kopplas till flera sjukdomar. Tyvärr ökar stillasittandet. I grunden är det den tekniska utvecklingen som tar över fysiskt arbete som ligger bakom detta. Utvecklingen ökar produktiviteten och ger oss spel och mat. Kunden har alltid rätt och väljer socker och det lättsamma, framför sallad och det ansträngande. Idag köpte jag en robotdammsugare (se film nedan). Det blir några färre steg per vecka för mig. Det återstår att se vad jag gör med den insparade tiden.

Läs mer om sittande, löpning och hjärnan på Hjärnfysikbloggen.

söndag 28 maj 2017

Blir du äldre av kalorier?

Många lägger pengar på krämer och operationer som ger ett ungdomligt utseende på ytan. Under den döda huden åldras dock allt som vanligt. Kanske det inte spelar någon roll? Kanske allt handlar om yta?

Men det finns metoder för att bli yngre som fungerar på fysiologisk nivå. Träning vet man förändrar cellerna. Ett annat sätt är kaloribegränsning. Det fungerar åtminstone på maskar och möss. Människor vet man inte än, eftersom det dröjer så länge innan människor dör. I slutet av 1980-talet gjordes dock tre studier på rhesusapor - som delar 93 procent av sina gener med människan - och dessa studier tycks ge stöd för att kalorirestriktion bromsar åldrande. Rhesusapor åldras ungefär som vi. De tappar hår och muskler och samlar fett på liknade ställen. De blir rynkiga och sjuka med stigande ålder.

Kalorirestriktion har testats på rhesusapor. Apan till vänster har ätit ett begränsat antal kalorier i hela sitt liv och är friskare och ser yngre ut än den jämnåriga apan till höger som ätit normalt. Källa.

Men en människa är trots allt en människa. I en ny studie försöker man få svar på vad kalorirestriktion innebär genom att använda ett begrepp som kallas biologisk åldrande.

"Biological aging is the gradual and progressive deterioration of systems in the body that occurs with advancing chronological age," säger Daniel Belsky vid Duke University School of Medicine. "If we can intervene to slow the rate of biological aging, it may be possible to prevent or at least delay onset for many age-related diseases and disabilities."

I studien delades 220 personer slumpmässigt in i två grupper: en grupp på 145 personer begränsade sitt kaloriintag med 25 procent och den andra gruppen på 75 personer åt som vanligt. Restriktionsgruppen uppnådde i genomsnitt en minskning av kalorier med 12 procent under de två år som studien sträckte sig.

Forskarna analyserade data från båda grupperna från början av studien och uppföljningar efter ett och två år. De använde två tidigare publicerade metoder för att mäta biologisk åldrande i de båda grupperna.

Den första metoden beräknade en biologisk ålder baserad på kronologisk ålder, kardiovaskulära och metaboliska biomarkörer, immunsystem, lever och njurar samt kolesterol, blodtryck och hemoglobinnivåer. Vid studiens start hade de två grupperna ingen skillnad i biologisk ålder enligt denna metod. I genomsnitt var deltagarnas biologiska ålder 37 och deras kronologisk ålder var 38.

Efter 12 månaders hade gruppen som begränsat antal kalorier stoppat och sänkt sin biologiska ålder med i genomsnitt 0,11 år. De som åt som vanligt hade dock ökat sin biologiska ålder med 0,71 år. Skillnaden mellan de två grupperna var statistiskt signifikant, vilket visade att kaloribegränsningen uppenbarligen hade bromsat åldrandet.

Den andra metoden som testades kvantifierade biologisk åldrande som mängden fysiologisk avvikelse från en referenspunkt som definierades av unga, friska människor i 20-årsåldern.

Vid studiens början avvek både grupperna lika mycket från referenspunkten. Efter uppföljningar två år senare var avvikelsen lika stor hos gruppen som åt normalt, men hos den kaloribegränsande gruppen hade skillnaden minskat.

Studien ger alltså stöd för att kalorirestriktion motverkar biologiskt åldrande. Kroppens celler går in i ett sparläge. Kronologisk ålder och biologisk ålder skiljer sig åt och skillnaden tycks bli större om du drar ner på kalorierna. Frågan är bara om det är värt det?

Läs mer om hälsa, hjärna och löpning i Hjärnfysikbloggen.

fredag 26 maj 2017

Mat är mycket mer än ingredienserna

Dieter och studier på livsmedel är nästan alltid fokuserade på matens näringsämnen, som proteiner, fetter, salter, antioxidanter, kolhydrater etc. Man ser på delarna istället för helheten. Men ny forskning visar att matens hälsopåverkan inte kan fastställas utifrån dess innehåll av enskilda näringsämnena. Maten måste utvärderas som en helhet - tillsammans med andra livsmedel, individen som äter och matlagningsprocessen. Detta slås fast av en expertpanelen i American Journal of Clinical Nutrition.

Tanja Kongerslev Thorning från Köpenhamns universitet är huvudförfattare till rapporten. Tanja säger i ett pressmeddelande att forskare länge undrat varför de uppmätta effekterna av mat inte stämmer överens med de effekter som förväntas på grundval av matens näringsinnehåll:

” … when we eat, we do not consume individual nutrients. We eat the whole food. Either alone or together with other foods in a meal. It therefore seems obvious that we should assess food products in context. "

Det betyder att matens sammansättning kan förändra näringsämnenas egenskaper. Det kan inte förutsägas på grundval av de enskilda näringsämnena. Det finns interaktioner mellan näringsämnena i mat som påverkar matens övergripande effekt på hälsan.

Ost är troligtvis ganska nyttigt.

Ett exempel är mandel, som innehåller mycket fett, men som inte avger särskilt mycket fett under matsmältningen. Livsmedel som yoghurt och ost har ansetts som ohälsosamt p.g.a. de näringsämnen som de innehåller, men den faktiska effekten visar på fördelar för benhälsa, kroppsvikt och risk att utveckla kardiovaskulära sjukdomar. Ost - som innehåller mycket fett, natrium och kolesterol - anses fortfarande som farligt för hälsan, men studier visar att ost minskar risken för typ 2-diabetes, hjärt-kärlsjukdom och cancer. Ostens positiva effekter beror på en komplex samverkan mellan fördelaktiga bakterier, mineraler och bioaktiva ingredienser.

Läs mer om mat, hjärnan och löpning på Hjärnfysikbloggen.

Hjärnfysikbloggen: Barns brist på rörelse

De senaste veckorna har det kommit flera alarmerande rapporter om barns brist på rörelse. En del barn tränar och rör sig, men majoriteten rör sig inte alls. Låt barn vara barn, säger några. Ja, det skulle räcka alldeles utmärkt om det inte vore för att barns naturliga behov av att leka och röra sig sätts ur spel när det finns roligare alternativ. Nästan alla barn har spel och filmer på en armslängds avstånd. De har aldrig tråkigt.

Ny svensk forskning visar nu att fyraåringar spenderar ungefär hälften av sin vakna tid helt stillasittande och flickor rör sig mindre än pojkar. Bara 31 procent av alla fyraåringar når upp till WHO:s rekommendation om en timmes medelhård till hård fysisk aktivitet per dag.

”Det finns någon form av tro att fyraåringar är aktiva av naturen men vår data visar att det inte verkar vara så”, säger Daniel Berglind vid Karolinska Institutet i Solna i en intervju med svt.

Jag plockar ut fyra ...

Läs mer ...

torsdag 25 maj 2017

Sömnlösa hjärnor äter upp sig själva

Efter en dålig natt är det svårt att fokusera sig. Tankarna rinner som sirap genom hjärnan. Det känner du igen. Det är en upplevelse som motsvaras av faktiska effekter i hjärnan visar ny forskning. Michele Bellesi och hans forskarteam från Marche Polytechnic University i Italien har funnit bevis för att hjärnan bokstavligen börjar äta upp sig efter bara några timmar sömnförlust.

Forskarna gjorde denna skrämmande upptäckt efter att ha analyserat hjärnorna hos möss som antingen hade ett normalt sömnmönster eller var sömnberövade. I normala hjärnor söker gliaceller upp och bryter ner skadade synapser och bygger upp dem igen. Det var också det man såg i mössen som fick sova, men hos de sömnberövade mössen löpte gliacellerna amok.

Efter ostörd sömn tycktes en sorts gliaceller som kallas astrocyter - som bryter ner och städar upp - vara aktiv i omkring 6 procent av synapserna. Hos de trötta mössen var dock aktiviteten mellan 8 och 13,5 procent.

I normala fall är det en bra och viktig process eftersom det förhindrar ackumulering av gamla och skadade cellkomponenter. Men hos de utmattade mössen fann Bellesi att denna städprocess tog bort hela synapser, vilket kan försämra hjärnans kommunikationsförmåga. Forskarna spekulerar att kronisk sömnstörning kanske medför att städcellerna inte vet när de ska sluta. Det är troligtvis inte bra.

Två kroniskt trötta killar:)

Forskarna såg också en ökad aktivering av den uppsökande gliacellen mikroglia vid kronisk sömnförlust. I likhet med ökningen av tuggande astrocyter kanske det är bra, men ihållande aktivering av mikroglia har tidigare observerats vid Alzheimer och andra sjukliga tillstånd i hjärnan.

Det verkar en aning oroväckande. Sömn är viktigt, men det moderna livet gör att många är kroniskt trötta. Det finns t ex samband mellan nattarbete och en rad sjukdomar och man vet att sömn är viktigt för att lagra minnen i synapser.

Studien kanske kan förklara varför brist på sömn ökar risken för demens. Det är något att tänka på i en tid då prestation är viktigt och många ser sömn som avsaknad av prestation. Men sömn är en förutsättning för att vi ska prestera. Utan fungerande synapser är det svårt att lära nytt och att samla tankarna. Det finns även en risk att det leder till stress och ännu sämre sömn. I valet mellan ytterligare en timmes löpning eller en timmes sömn, är det bästa valet nästan alltid mer sömn.

Läs mer om hälsa, löpning och hjärnan i Hjärnfysikbloggen.

onsdag 24 maj 2017

Kommer människan från Europa?

I böcker om människans evolution står det att människan utan tvivel kommer från Afrika. Men vetenskap bygger på tvivel. Kanske kom människan någon annanstans ifrån? Förr trodde man att kameler utvecklats i öknen, men nu vet vi att kameler utvecklades i Nordamerika och är perfekt anpassade till gå i djup snö och lagra fett under näringsfattiga vintrar. Kanske kommer människan också att omtolkas. Nya fynd av förmänniskor som är 7,2 milj år gamla har nämligen hittats i Grekland och Bulgarien. Det stämmer inte med de böcker som finns.

Vi vet att människans närmsta släkting är schimpansen. Men vi vet inte exakt när våra vägar skildes åt. Fossilen ligger utspridda som pusselbitar i sanden.

Man tror att schimpans och människa gick skilda vägar för mellan 5 och 7 miljoner år sedan. En gren utvecklades till schimpanser och den andra grenen blev Homo sapiens. Det finns flera fossil från Afrika som stöder denna teori.

En ny studie som publicerades i PLoS One i maj kastar nu in några nya fossilerade pusselbitar. Ett team med forskare från bl a Tyskland och Bulgarien hävdar att fyndet av en 7 miljoner år gammal apa med namnet Graecopithecus i själva verket är en förmänniska, en hominin. Det sensationella med detta fynd är att det är från östra Medelhavet, inte Afrika.

7,175 miljoner år gammal underkäke av Graecopithecus freybergi. Foto:Wolfgang Gerber, University of Tübingen

Redan 2012 upptäckte Nikolai Spassov och hans bulgariska kollegor en sju miljoner år gammal aptand. Nu har han tillsammans med tyska och kanadensiska experter forskat djupare och de drar slutsatsen att tanden tillhör en hominin - en tidig förmänniska. Dessa homininer levde i Europa långt efter att övriga europeiska apor dött ut.

För 12 miljoner år sedan var Europa ett paradis för apor. Det fanns stora skogar. Men för omkring 10 miljoner år sedan försvann skogarna och savannerna bredde ut sig. Aporna försvann. Några apor reste sig på två ben och anpassade sig till livet på savannen som krävde ekonomiska förflyttningar på två ben. Apan blev löpare. Det kanske började i Europa?

De äldsta homininerna som hittats innan detta fynd (det återstår om övriga forskare också erkänner Graecopithecus som hominin) är Sahelanthropus som levde för 6-7 miljoner år sedan. Graecopithecus är äldre än så. Genom datateknik fastställde forskarna Graecopithecus ålder till omkring 7,2 miljoner år.

I studien läggs ett nytt pussel av människans förhistoria. Homininer kan ha splittrats från schimpansens evolutionslinje i östra Medelhavet tidigare än 7,25 miljoner år sedan. Vår sista gemensamma anfader skulle då komma från östra Europa. Bevisen består av en tand och en käke. Det låter inte som så mycket, men faktum är att paleontologer inte brukar ha så mycket mer än så.

Vi vet inte mycket
Framtiden får visa om våra förfäder kommer från Europa, Afrika, Asien eller Grönland. Vi sitter fast i våra föreställningar. Darwin trodde att människan kom från Afrika eftersom det fanns stora apor där, sedan fastslogs människans urhem till Afrika på 1950-talet av Louis Leakey. Men för tolv miljoner år sedan fanns det stora apor i Europa. Begrepp som Afrika och Europa har bara funnits i våra hjärnor i några tusen år. För sju miljoner år sedan fanns inte Afrika. Det fanns flera olika arter av apor och kanske också flera människoarter som förflyttade sig för att överleva. Det spelar kanske ingen roll vart människan uppstod, men nya fynd visar att vår historia är mycket mer komplex och att sanningen är ett evighetspussel.

Läs mer om evolution, hjärna och löpning på Hjärnfysikbloggen.

tisdag 23 maj 2017

När ska du äta?

När man diskuterar hjärtsjukdomar och mat handlar det nästan alltid om hur mycket man äter, inte om när och hur ofta man äter. I en studie som publicerats i tidskriften Cirkulation för American Heart Association, lyfter forskarna nu fram att hur och när man äter också kan påverka risken att utveckla hjärtsjukdomar och stroke.

Kroppens rytmer
Våra kroppar har naturliga mönster som kallas cirkadiska rytmer som följer dygnets timmar. Många biologiska processer drivs av cirkadiska rytmer, som din kroppstemperatur, hjärtfrekvens, blodtryck och frisättning av olika hormoner. Du fungerar helt enkelt olika vid olika tyder på dygnet. Precis som en klocka kan denna rytm ställas om, men det tar tid vilket alla som flugit mellan olika tidszoner blivit varse.

I hjärnan finns en slags klocka, en liten grupp av nervceller som kallas den suprachiasmatiska kärnan (SCN). Den ligger i hypotalamus och det är den som hanterar de cirkadiska rytmerna. Den styrs framför allt av ljus.

Suprachiasmatiska kärnan. Bild wikipedia.

Varje cell i kroppen har dessutom egna interna klockor. De ser till att samordna de olika cellerna med det stora urverket i skallen. Studier på möss har visat att när de perifera klockorna i hjärtcellerna störs, utvecklar mössen hjärtsvikt och dör tidigare än möss med cellklockar som går rätt.

De perifera klockorna är mer mottagliga för förändringar i ljus. Exemplevis kan aktiviteter och måltider vid fel tid på dagen förskjuta rytmerna i de perifera klockarna så att de inte längre är synkroniserade med huvudklockan. Ett exempel är skiftarbetare som arbetar och äter mitt på natten. De har större risk att utveckla övervikt, insulinresistens och hjärtsjukdom eftersom deras klockor inte går i takt.

Möss som äter en kaloririk måltid i slutet av sin aktiva period (motsvarande ett kvällsmål för människor) går upp i vikt, utvecklar insulinresistens och nedsatt hjärtfunktion jämfört med möss som äter samma mängd mat i början av den aktiva perioden (motsvarande frukost hos homo sapiens).

Det finns således ett samband mellan sena måltider och negativa hälsoeffekter. Det är inget bevisat samband, men sammantaget finns det fog för det påståendet skriver forskarna i studien.

Jag äter 12/12
Jag äter nästan aldrig på kvällen. Det är en vana som jag förändrat och som jag håller fast vid. På så sätt fastar jag 12 timmar varje dag, från middag till frukost. På helgerna äter jag brunch och då blir fastan 14-16 timmar (jag är ingen renlevnadsmänniska så festligheter är förstås undantag). Det är enkelt och inte särskilt ansträngande. Jag har kommit fram till att det är bästa sättet för mig att hålla vikten och mitt goda humör på.

Tidigare inlägg om biologisk klocka och fasta finns här.

Läs mer om fasta, löpning och hjärnan på Hjärnfysikbloggen.

måndag 22 maj 2017

Mediterande möss

Forskare från University of Oregon i Eugene har lyckats återskapa några av de hjärnmönster som uppstår i hjärnan på människor som mediterar i hjärnorna hos möss. Det visade sig att de ”mediterande mössen” var mer avslappnade och mindre stressade än möss som inte hade tränat meditation.

Tidigare forskning visar att människor påverkas av meditation redan efter en månad. Det minskar självrapporterad ångest och minskar mängden stresshormon i blodet. Forskarna har också sett en ökad aktivitet i den främre gördelvindlingen (Anterior Cingulate Cortex, ACC). Detta område i hjärnan reglerar aktiviteten i amygdala, ett gammalt område i hjärnan som kontrollerar rädsla.

Forskare har också sett att meditation medför en ökning av vit substans i ACC. Den vita substansen består av fett som lindats runt nervfibrerna och det fungerar som en slags isolator, vilket gör att elektriska impulser rör sig mycket snabbare mellan nervceller. Kanske förändringarna i vit substans var ansvarig för meditationens effekter?

Vit substans i det inre av hjärnan. Den grå substansen ligger längre ut. Bild wikipedia.

Forskare har observerat alla dessa fysiska effekter av meditation på människans hjärna, men de vet fortfarande inte vad som orsakar dem.

Kanske har man tänkt på meditation från en alldeles för hög nivå? Kanske måste man lämna människan och se på enklare djur som möss?

I den nya studien tittade man på möss. Det första steget var att skapa en musmodel som liknade hjärnan hos en mediterande människa. Det gick inte att träna mössen att andas, men Michael Posner, en psykolog vid University of Oregon, hade tidigare visat att en effekt av meditation hos människor var en förändring i hjärnans rytmer. Han hade sett att det bildades theta-vågor i ACC, en typ av rytmisk elektriska pulser som förknippas med lugna stillstånd. Alla har dessa theta-vågor i ACC, men de blir starkare och kraftfullare efter meditation.

Forskarna visste att de inte kunde få möss att meditera och andas lugnt, men de kanske kunde få mössens ACC att svänga i samma theta-takt som hos mänskliga meditatörer?

För att lyckas med detta tog forskarna hjälp av en teknik som använder ljus för att slå på och av nervceller och av möss som fötts upp med gener som reagerar på ljus. Genom att pulsera ljuset med samma frekvens som hittades i mänskliga theta-vågor, kunde forskarna slå på nervcellerna i mössens ACC.

Varje mus mottog 30 minuter ljusbehandling under 20 dagar, i ett försök att efterlikna mängden meditation som gjorts i tidigare studier på människor. Det visade sig att de möss som exponerades för de theta-liknande ljusvågorna var relativt lugna, medan de möss som inte fick meditationsbehandligen uppvisade mer nervösa beteenden.

Det är ett steg från möss till människa, men vi vet att meditation påverkar hjärnan och snart vet vi mer om hur mekanismerna ser ut.

Jag mediterar korta stunder. Jag är inte bra, men jag blir sakta bättre. Jag tror jag kommer att bli bra till slut, för jag tror det är bra. Det är viktigt att tro.

Läs mer om meditation, hjärnan och löpning på Hjärnfysikbloggen.

söndag 21 maj 2017

Vardagsmotion och hälsa

En ny studie visar att vardaglig fysisk aktivitet och undvikande av stillasittande beteende minskar risken att fett ansamlas i levern, så kallad fettlever.

I studien ingick 75 personer. Personerna kategoriserades som hälsosamma om de hade högst två symptom på metaboliskt syndrom och ohälsosamma om de hade tre eller flera symptom. Metaboliskt syndrom är ett samlingsnamn för olika tillstånd som ökar risken för hjärtsjukdom eller stroke: ökat blodtryck, högt blodsocker, kroppsfett runt midjan och onormala kolesterol- eller triglyceridnivåer. Av de 75 personerna klassificerades 81 procent som friska och 19 procent som ohälsosamma.

Forskarna såg ingen signifikant skillnad i fysisk aktivitet vad gäller stillasittande, antal steg eller fysisk aktivitet mellan de hälsosamma och ohälsosamma personerna. De ohälsosamma individerna hade emellertid sämre fysisk kondition och mer leverfett. För varje procentenhets ökning av leverfett ökade oddsen för att vara metaboliskt ohälsosam med 37 procent. Vidare fanns det ett samband mellan stillasittande och ökad risk för fettlever, medan antal steg (För varje 1000 steg minskade risken med 0,87 procent) minskade risken för fettlever. Det fanns dock ingen signifikant samband mellan fysisk aktivitet och leverfett.

Det tycks alltså som om stillasittande och antal steg är viktigare faktorer än motionsaktiviteter för att motverka fettlever. Det hjälper inte att springa 2-3 gånger i veckan om resten av tiden innebär stillasittande. Det viktiga är rörelsen i vardagen. Kanske man ska gå 15000 steg om dagen som folket med jordens friskaste hjärtan gör?

Läs mer om hälsa, hjärna och löpning på Hjärnfysikbloggen.

Hjärnfysikbloggen: Var inte så perfekt jämt

De allra flesta försöker göra sitt bästa. Det kan gälla jobbet, familjen eller idrotten. Du gör ditt bästa och klarar dig hyggligt, men du blir inte bättre. Varför är det så? Kanske beror det på att du blir sämre av att alltid göra ditt bästa. Problemet är att du inte blir bättre av att göra ditt bästa när du väl når en viss nivå. För att bli bättre måste du ta en annan väg.

Jag har blivit bättre på några saker, stagnerat på andra områden och jag har blivit riktigt dålig på vissa saker. Jag har blivit bättre på det som intresserar mig och som ger mig motivation. Det lägger jag ner tid på och lär mig mer om. De områden jag ...

Läs mer ...

torsdag 18 maj 2017

Finns det en fetmaparadox?

För några år sedan pratades det mycket om fetmaparadoxen. Det verkade som man kunde vara överviktigt men ändå vara lika frisk som normalviktiga personer. Det talades om hälsosam fetma. En ny studie från University of Birmingham visar nu att personer med så kallad "Metaboliskt hälsosam fetma" har 50 procent större risk att drabbas av hjärtsjukdom än de med normal vikt. Det låter inte som en paradox. Det stämmer med de teorier om fetma som finns.

Den nya studien presenterades vid den europeiska kongressen om fetma i Portugal. Forskarna tror att den är spiken i kistan på det populära påståendet ”fat but fit".

I studien ingick uppgifter om 3,5 miljoner människor som hämtades från en brittisk databas. De var alla fria från kranskärlssjukdom i början av studien. De klassificerades efter BMI och om de hade diabetes, högt blodtryck eller onormala blodfetter. Den som inte hade någon av dessa klassificerades som "metaboliskt hälsosam fetma". Omkring 61.000 av dem drabbades av hjärtinfarkt under perioden.

Fetma mäts vanligtvis som BMI - ett statiskt förhållande mellan vikt och höjd. Det är ett dåligt mått, eftersom en person med mycket muskler klassas som fet enligt BMI. I studien var forskarna dock tvungna att använda BMI i brist på bättre data. BMI kan vara ett vilseledande mått för enskilda individer, men för en population på 3,5 miljoner ger det tillräckligt bra underlag.

Studien visade att de överviktiga individerna hade en 50 procent högre risk för hjärt-kärlsjukdom än personer med normal vikt. De hade en 7 procent förhöjd risk för problem som påverkar blodtillförseln i hjärnan, vilket kan orsaka stroke.

År 2015 kom en svensk studie som följde 1,3 miljoner män över 30 år. Forskarna konstaterad att de som var mest vältränade när de var 18 år hade 51 procent lägre risk att dö för tidigt än de som var sämst tränade. Men om männen var överviktiga, såg man ingen fördel med att ha varit vältränad i ungdomen.

Professor Peter Nordström, som ledde studien, sa: "These results suggest low BMI early in life is more important than high physical fitness with regard to reducing the risk of early death".

Precis som det finns rökare som aldrig får cancer och lever länge, finns det överviktiga som förblir friska. Men det betyder inte att det finns hälsosam rökning eller hälsosam fetma. Fetma ökar - precis som rökning - risken för en rad sjukdomar.

Läs mer om hälsa, hjärnan och löpning på Hjärnfysikbloggen.

onsdag 17 maj 2017

Artros kan delvis förebyggas med träning och diet

Artros är en av de stora folksjukdomarna. Varje år får tusentals personer diagnosen artros. Kan man göra något för att minska risken? Ja, artros kan till viss del förebyggas med en god kost och regelbunden träning visar en expertgenomgång som nyligen publicerades i Nature Review Reumatology reports.

Experterna fann en avgörande koppling mellan metabolism och artros. Metaboliska förändringar, som orsakas av en dålig kost och en stillasittande livsstil, kan utlösa genetisk omprogrammering av celler i lederna. Dessa förändringar påverkar cellernas förmåga att producera energi genom oxidativ fosforylering, vilket tvingar dem att generera energi genom glykolys och det stressar cellerna. Denna cellulära stress leder till överproduktion av glukos, som - när det inte används för energi - omvandlas till laktat (i pressmeddelandet står det mjölksyra, men i studien står det laktat). Höga halter av sura vätejoner leder till inflammation i brosk, vilket hindrar rörelse och ger upphov till smärta. Det är artros.

Artros. Bild Wikipedia av BruceBlaus

Idag finns ingen effektiv behandling för artros. I ett pressmeddelande säger studiens huvudförfattare: "For too long osteoarthritis has been known as the 'wear and tear disease' and it has been assumed that it is part and parcel of getting older. However, this is not the case and what we have learnt is that we can control and prevent the onset of this painful condition."

"It is important never to underestimate the significance of a healthy diet and lifestyle as not only does it impact upon our general wellbeing but can alter the metabolic behaviour of our cells, tissues and organs leading to serious illnesses."

Artros är alltså inte slitage genom användning av ben som t ex löpning. Till viss del kan man minska risken att utveckla artros genom bra mat och en aktiv livsstil. En annan viktig faktor är att undvika skador. Av de som skadat menisk/korsband har 50 procent utvecklat artros efter 20 år. Fotbolls- och handbollspelare är därför hårt drabbade. Även ensidig belastning ökar risk. Sedan finns det gener och otur. Det dröjer några år till innan man kan programmera brosk och ben i DNA eller skriva ut nya leder på en skrivare. Men snart är vi där.

Läs mer om artros, hjärnan och löpning på Hjärnfysikbloggen.

Två tidigare inlägg om artros:

http://www.runnersworld.se/blogs/hjarnfysik/lopning-skyddar-mot-artros.htm

http://www.runnersworld.se/blogs/hjarnfysik/lopning-skelett-och-artros.htm

tisdag 16 maj 2017

Yoghurt och benhälsa

Jag äter nästan alltid yoghurt/kefir till frukost. Jag gillar särskilt laktosfri, syrlig kefir. Jag brukar lägga i frysta blåbär och lingon, lite banan och nötter av olika slag. Yoghurt innehåller nyttiga bakterier för magen, men kanske är det också bra för benstommen.

En ganska typisk frukost hemma hos mig.

I den största observationsstudien hittills såg forskare vid Trinity College Dublin att yoghurtkonsumtion var förknippad med en ökad täthet i höftbenet och en signifikant minskad risk för benskörhet hos irländska kvinnor och män.

Kvinnorna som åt mest yoghurt hade 3-4% högre benmineraltäthet jämfört med de som åt minst yoghurt och de presterade 6,7 procent bättre i fysiska test (Timed Up and Go). Hos män var biomarkören TRAP5b för nedbrytning av ben 9,5% lägre hos dem med högsta yoghurtintag jämfört med de som åt minst yoghurt.

För att bestämma riskfaktorer för benskörhet analyserade forskargruppen faktorer som BMI, njurfunktion, fysisk aktivitet, intag av mjölkprodukter, kalcium- och vitamin D-tillskott samt olika riskfaktorer för benhälsa (rökning, inaktivitet, alkohol etc). Efter justering för dessa faktorer kvarstod att mer yoghurt minskade risken för brist på benvävnad och minskad bentäthet med 31 procent och risken för benskörhet med 39 procent. Hos män såg man en minskad risk för benskörhet med 52 procent. Det fanns även en koppling mellan tillskott av vitamin D-tillskott och minskad risk för benskörhet.

Studiens huvudförfattare, Dr Eamon Laird säger i ett pressmeddelande: "Yogurt is a rich source of different bone promoting nutrients and thus our findings in some ways are not surprising. The data suggest that improving yogurt intakes could be a strategy for maintaining bone health but it needs verification through future research as it is observational."

Det är viktigt att komma ihåg att detta var en observationsstudie. Studien visar på samband, inte på orsaker. Mekanismerna bakom yoghurtens effekter är fortfarande okända. Är det bakterierna i yoghurten eller näringsämnen? För att gå vidare krävs randomiserade studier för att verifiera observationerna och reda ut mekanismer.

Min favoritkefir förstärkt med vitamin D (Nä, jag är inte sponsrad).

Jag kommer inte att ändra mina frukostvanor som en följd av denna studie eftersom jag redan äter yoghurt/kefir. Förhoppningsvis gör min frukost mig mindre skör. Även vitamin D stärker skelettet och numer är yoghurt ofta förstärkt med detta ”hormon”.

Läs mer om hälsa, hjärna och löpning på Hjärnfysikbloggen.

måndag 15 maj 2017

Rödbetsjuice mot hjärtsjukdom

De senast sju åren har det kommit en lång rad forskningsrapporter som visar att rödbetsjuice förbättrar prestationen. Dricker du rödbetsjuice, orkar du springa längre. Det är nitraterna i rödbetsjuicen som en är den verksamma substansen. Nitrat reduceras i en ganska komplicerad kedja till kväveoxid och det är denna gas som sätter fart på dig.

Här är två artiklar om rödbetans effekt på prestation:

En ny studie konstaterar nu att nitrater också kan minska överstimulering av det sympatiska nervsystemet. Forskare vid University of Guelph i Kanada tittade specifikt på rödbetsjuice som är rik på nitrater, för att undersöka om det skulle kunna fungera som ett behandlingsalternativ för personer med hjärt-kärlsjukdom. Studien, som publiceras i American Journal of Physiology-Heart and Circulatory Physiology, är den första som studerar effekterna av nitrat på sympatisk nervaktivitet.

Det sympatiska nervsystemet utgör tillsammans med det parasympatiska nervsystemet det icke-viljestyrda eller autonoma nervsystemet. Förenklat kan man säga att detta system aktiveras när kroppen förbereds för fysisk aktivitet, som vid flykt eller kamp. Aktivering av det sympatiska nervsystemet orsakas av ökad sympatisk nervaktivitet och leder till att hjärtfrekvens och blodtryck stiger och till blodkärlsförträngning. Sympatisk nervaktivitet kan också öka med vissa former av hjärt-kärlsjukdom, inklusive högt blodtryck och hjärtsvikt. Syftet med studien var att testa om: "acute nitrate supplementation using beetroot juice can decrease muscle sympathetic outflow at rest and during exercise”.

I studien ingick tjugo unga försökspersoner som vid två olika tillfällen antingen fick nitrat eller placebo. Vid båda tillfällena registrerade forskarna blodtryck, hjärtfrekvens och muskelsympatisk nervaktivitet (MSNA), samt muskelaktivitet i vila och när de pressade en handgrip. Mätningar gjordes både före och efter att personerna druckit rödbetsjuice eller placebo och sedan vilat i tre timmar.

Det visade sig att frekvensen av nervaktivitet var lägre efter en slurk rödbetsjuice jämfört med en slurk placebo. Den sympatisk nervaktiviteten minskade också under träning.och forskarna såg inga skillnader i blodtryck mellan vila och under träning. I studiens avslutande diskussion skriver forskarna: ”These results provide proof-of-concept that dietary nitrate supplementation can modulate central sympathetic outflow and suggest that the established cardiovascular benefits are likely to involve a neural contribution”.

I tidigare studier har man sett att nitrat sänker blodtrycket, sannolikt för att nitrater medför att mängden kväveoxid ökar och att kväveoxiden får blodkärlens glatta muskulatur att slappna av och kärlen att utvidga sig.

Den nya studien visar nu att rödbetsjuice också sannolikt kan sänka det centrala sympatiska utflödet i vila och under träning. Därmed tror forskarna att nitrat kan hjälpa patienter med hjärtsjukdomar.

Det är viktigt att påpeka att det inte bara är i rödbetor som det finns nitrater. Det finns även stora mängder nitrat i grönsaker som spenat, mangold och ruccola. Det är inte mycket man kan vara säker på, men man kan vara ganska säker på att man bör äta sina grönsaker. Mamma hade rätt.

Läs mer om rödbetsjuice, löpning och hjärnan på Hjärnfysikbloggen ...

söndag 14 maj 2017

Hjärnfysikbloggen: Regelbunden löpning föryngrar cellerna med nio år

Ett av framtidens hetaste forskningsfält är att fördröja och stoppa åldrandet. Åldrande har tidigare setts som något oundvikligt, men nu ses det mer som ett biokemiskt - och därmed som ett tekniskt - problem. Hittills har man försökt stoppa åldrandet med krämer och kirurgi, men en kräm som stryks på utsidan över hudens torra, döda celler gör dig inte yngre. Krämen gör bara att du ser yngre ut. Det är insidan som räknas. Under de översta lagren av döda hudceller finns biljoner celler som tillsammans skapar det du upplever som ett ”jag”. När cellerna fungerar sämre åldras du och det tränger igenom och syns på utsidan. När cellerna fungerar bättre, ser du både yngre ut och lever längre.

Yngre med regelbunden löpning
Kan du göra något nu i väntan på ny teknik som backar åldrandet? Ja, ny forskning av professor Larry Tucker från Brigham Young University visar att du kan sakta ner åldrandet i cellerna med upp till nio år. Det kostar inget förutom svett.

"Just because you're 40, doesn't mean you're 40 years old biologically,” säger Larry Tucker i ett pressmeddelande. "We all know people that seem younger than their actual age. The more physically active we are, the less biological aging takes place in our bodies."

Studien, som publicerades i april i tidskriften Preventive Medicine, visar att personer som under lång tid upprätthåller hög fysisk aktivitet har betydligt längre telomerer i cellerna än de som är stillasittande eller bara måttligt aktiva.

Vad är då telomerer? Jo, telomerer ...

Läs mer ...

torsdag 11 maj 2017

Promenader stärker hjärnan

Träning är viktigt för hjärnhälsa, men kan ett enkelt träningsprogram för äldre personer vända en försämring i hjärnan? I en ny studie från University of Maryland School of Public Health försökte några forskare ge ett svar på den frågan och svaret tycks bli ja. Deras studie visar nämligen att fysisk aktivitet påverkar och stärker kopplingar i hjärnan.

Posterior cingulate cortex (PCC)/precuneus är ett viktigt nav i hjärnan som integrerar och sprider information. Skador i anslutning till detta nav är förknippad med minnesförlust som är ett tecken på mild kognitiv försämring och ansamling av beta-amyloid som sätts i samband med Alzheimers.

Bild: adventurejay.com

Därmed är denna nav en viktig biomarkör för att upptäcka kognitiv försämring innan man ser symptom. Forskarnas hypotes var att detta nav var något man kunde testa effektiviteten av insatser som motion hos personer med symptom på hjärnsjukdomar.

Forskarna rekryterade 32 personer mellan 60-88 år, varav hälften friska och den andra hälften hade diagnosticerats med mild kognitiv försämring. De fick sedan följa ett träningsprogram under tolv veckor som bestod av 30 minuter långa promenader, fyra gånger i veckan.

Föst skannades och testades alla 32 hjärnor för att bedöma graden av funktionell anslutning mellan olika hjärnregioner. Efter tolv veckor testades de igen och det visade sig att båda grupperna hade förbättrad förmåga att komma ihåg listor med ord, men endast gruppen mild kognitiv försämring uppvisade ökad anslutning till navet PCC/precuneus.

Resultatet tyder på att träning kan återupprätta kommunikation och kopplingar mellan viktiga områden i hjärnan hos äldre personer med kognitiva försämringar.

Med tanke på att jag sprungit fel två gånger på två veckor har jag kanske någon form av mild kognitiv försämring. Folk i min omgivning påstår i alla fall det. Eller så beror det på att jag slutat använda hjärnan pga min GPS. Nästa år ska jag springa orientering så jag måste nog träna den där förmågan att hitta rätt när jag är trött.

Läs mer om hjärnan och löpning på Hjärnfysikbloggen

tisdag 9 maj 2017

Bädda hjärnan med löpning

Man vet sedan länge att det finns en koppling mellan kondition och minne, men ingen vet exakt hur denna koppling ser ut. För att se vad som händer i hjärnan testade forskare vid University of Illinois en ny teknik genom att mäta små vibrationer i ett område av hjärnan som kallas hippocampus.

Resultatet publicerades nyligen i tidningen NeuroImage. I ett pressmeddelande säger en av forskarna att tekniken kan liknas vid att skapa små krusningar i en stillastående damm - om det finns någon stor sak som en sten under ytan kommer krusningarna att förskjutas. De skickade vågor genom hjärnan och rekonstruerade ...

Läs mer ...

tisdag 2 maj 2017

Om fett

Alla som försökt bli av med överflödigt fett vet hur svårt det är. Det tycks som att ju mer du försöker bli av med det, desto hårdare biter det sig fast. Det finns inga enkla svar eller lätta lösningar, för fanns det enkla svar och lösningar skulle det inte finnas någon fetmaepidemi.

Det är viktigt att förstå vad fett är. Många ser fett som något ont som ska fördrivas, men fettet är inte en fiende som är ute efter att döda oss. Fettet är något som skapats för att hjälpa oss att överleva. Genom historien har människor varit utsatta för brist på föda och svält. Svält har ...

Läs mer ...