Testa dina sinnen

Som jag visat i ett antal illusioner kan man inte alltid lita på sina sinnen. Vi upplever inte världen direkt, utan hjärnan lägger till och drar ifrån så att världen därute ska te sig begriplig och människovänlig. I vår hjärna är det mörkt och tyst, det finns inga bilder, inget ljud, inga lukter. Allt är hjärnceller (neuroner) som antingen avfyrar eller inte avfyrar en laddning elektrokemiska signaler. Men med hjälp av förnuftet kan vi kanske lista ut ett och annat och avslöja våra bedrägliga sinnen. Jag hittade ett test på BBC som testar just detta:

Sinnestestet

Jag fick 12/20. Trots att jag var medveten om att jag blev lurad så missade jag 8 frågor. Så det här testet var nog inte så lätt.

Dagens pass

Jag åkte rullskidor direkt efter jobbet. Det blev drygt 14 km och varje 3,5 km-slinga gick fortare än föregående. Det tycks som jag lär mig medan jag kör, jag fick bättre ordning och balans på dubbelstakningen, vilket gav utslag på varvtiderna. Men jag har fortfarande problem med att bromsa och att diagonala med rullskidorna.

Solen sken men den försvann bakom trädtopparna under sista varvet. Snart måste jag köra med pannlampa.

Jag känner av både yogan från i tisdags och styrketräningspasset från igår. Jag gillar inte att styrketräna, men jag läste en liten studie om att styrketräning är viktigt även för uthållighetsidrottare. Skidåkare var tidigare ganska skeptiska till styrketräning på gym, läste jag i Vasalöparen, men numer tränar alla med vikter. Styrketräning ger effekt och det gäller också löpare enligt studien. Enligt forskarrapporten leder styrketräning till att det bildas en större andel typ IIa muskelfibrer. Typ IIa är en blandning av långsamma och snabba muskelfibrer som har både aerobisk och anaerobisk kapacitet. I studien såg man också en ökning i maximal styrka och förmodligen även förbättrad neuromuskelär anpassning. Man får hålla det i huvudet när man kör de tröttsamma lyften på gymmet.

Notiser och vetenskapsnyheter v 39

Träning mot sömnlöshet

En ny studie visar att träning är ett utmärkt receptfritt sätt att förbättra sömnkvalitet, humör och vitalitet. Denna studie är den första som undersöker effekten av träning på medelålders och äldre med diagnosen sömnlöshet. Så många som 50 % i denna grupp har problem med sömnen.

Aerobisk träning (löpning) resulterade i den mest dramatiska förbättringen hos patienterna, jämfört med andra former icke-farmakologisk behandling som matlagningskurser och föreläsningar.

"Insomnia increases with age,"säger Phyllis Zee, chef för Sleep Disorders Center på Northwestern Medicine och huvudansvarig för studien. "Around middle age, sleep begins to change dramatically. It is essential that we identify behavioral ways to improve sleep. Now we have promising results showing aerobic exercise is a simple strategy to help people sleep better and feel more vigorous."

En stor fördel är att aerobisk träning är naturlig utan mediciner och därmed slipper man risken för biverkningar och att sömnmedel interagerar med andra läkemedel.

"By improving a person's sleep, you can improve their physical and mental health,"säger Zee. "Sleep is a barometer of health, like someone's temperature. It should be the fifth vital sign. If a person says he or she isn't sleeping well, we know they are more likely to be in poor health with problems managing their hypertension or diabetes."

Motion är bra för ämnesomsättningen, viktkontroll och hjärt-kärlsjukdomar och nu har forskarna också visat att det är bra för sömnen. Träning ger ett gott samvete också, och det sägs vara bästa huvudkudden.

Blandad körning är bäst

En studie från Nya Zeeland drar slutsatsen att man bör träna 10-15 % med mycket hög intensitet och 75 % låg intensitet om man ägnar sig åt intensiva aerobiska sporter, där idrottaren använder både aerobisk och anaerobisk energi. De återstående 10-15 % ska förmodligen ligga däremellan. Blandningen leder till olika typer av metaboliska anpassningar som överlappar och kompletterar varandra.

Lägga sig ner och dricka eller läggas in för dropp?

När löpare staplar i mål och faller ihop och får läkarvård beror behandlingen på vilken teori läkaren tror på. Antingen är de uttorkade och överhettade eller så har blodet ansamlats i blodkärlen så att hjärnan inte får tillräckligt med blod. Om det är uttorkning ges löparen vätska intravenöst, om det är blodansamlingar läggs löparen med benen högt (Trendelenburgposition) och ges fri tillgång till vätska. I en ny studie fann forskarna ingen signifikant skillnad mellan behandlingsformerna, men de drog slutsatsen att man ska använda Trendelenburgpositionen eftersom den ger effektiv behandling. Kanske forskarna tänkte i enlighet med principen om Ockhams rakkniv: om två hypoteser ger samma förklaringsvärde så väljer man den enklaste.

Träning får barnens hjärnor att växa

I studier på djur har man sett att träning leder till tillväxt av nya hjärnceller i hippocampus, som är kopplat till minne och inlärning, och till en ökning av molekyler som ökar hjärnans plasticitet och gör den mer anpassningsbar, vilket jag refererade på djupet i ett tidigare inlägg.

I en ny studie använde man för första gången MRI och man såg en koppling mellan hur vältränade barn var och hur deras hjärnor fungerar. Ju bättre tränad, desto större hippocampus och de hade också bättre minne än sina mer otränade kompisar. En viktig studie som alla borde skicka till sina skolpolitiker. Här finns den.

Curry mot cancer

Indier äter mycket curry och curry innehåller ofta det färgglada ämnet gurkmeja. Gurkmeja är både antioxiderande och antiinflammatoriskt och kanske en delförklaring till varför så få indier drabbas av Alzheimer. Ansamling av plack är kopplad till Alzheimer och studier på möss tyder på att ett verksamt ämne i grukmeja, curcumin, motverkar denna plackbildning i hjärnan.

Forskare vid Leicester universitet undersöker nu om curcumin även kan användas mot cancer. Forskarna använder sig av vävnad från tumörer som man tagit från cancersjuka patienter.

Dr Karen Brown, som är ansvarig för den nya forskningen, säger:

"Previous laboratory research has shown that curcumin, from turmeric (gurkmeja), has not only improved the effectiveness of chemotherapy but has also reduced the number of chemo-resistant cells which has implications in preventing the disease returning.

"We hope that our work will lead to a better understanding of the mechanisms through which curcumin targets resistant cells in tumours. It should also help us identify those patient populations who are most likely to benefit from curcumin treatment in the future."

Träning minskar risken för livmodercancer

Kvinnor som tränar några gånger i veckan har 30 procent lägre risk att drabbas av livmodercancer visar en ny amerikansk studie. Det har länge varit känt att träning minskar risken för cancer, men i den här studien kunde man visa att träningen sänkte förhöjda nivåer av östrogen. Höga doser av östrogen tycks vara kopplat till livmodercancer.

Snart kan man fixa en trasig hjärna

Forskare i USA har kanske hittat en metod för att koppla om hjärnan efter en skada genom att använda kretsar som helt enkelt drar ledningarna förbi skadan.

Efter en skada är hjärnan extremt plastisk. Den drar om ledningar och skapar nya kopplingar för att rädda det som räddas kan. Forskarna har nu byggt ett mikrochip som kan förstärka neuronernas signaler och kringgå den skadade delen av hjärnan. Chipet skiljer ut hjärnans signaler från övrigt brus, förstärker dem och skickar sedan över signalerna till en annan del av hjärnan och binder på så vis artificiellt ihop två områden av hjärnan. Forskarna tror att denna teknik kommer att användas om tio år för att hjälpa personer att återhämta sig efter traumatiska hjärnskador.

Sex formler för löpare

Det finns en del användbara formler som man kan använda när man tränar. Enkla hjälpredskap om man vill veta vilken stegfrekvens man har och vilken maxpuls man borde ha.

Formel 1: Stegfrekvens per minut = Antal högersteg på 20 sek * 3 * 2.

Formel 2: Maxpuls män = 220 - ålder

Formel 3: Maxpuls kvinnor = 206 - 0,88 x ålder

Formel 4: Antal förbrukade kalorier (enkel) = vikt (kg) x km

Formel 5: Antal förbrukade kalorier (avancerad) = vikt (kg) x tid (timmar) x intensiteten

Formel 6: Syretillgång = 760 mmHg * (1 - (0,01 * höjd(m))

Förklaringar

Formel 1: Räkna antal nedslag med ena foten under 20 sekunder och multiplicera sedan med 3 och med 2. 30 nedslag med höger fot ger 90 nedslag med höger fot under en minut och sedan dubblar man så att man får med vänster fot också, vilket i detta fall blir 180 steg.

Formel 2: Formeln för män är ungefärlig. Maxpulsen styrs till stor del av generna och sjunker med stigande ålder.

Formel 3: Detta är en rätt ny formel för hur man beräknar maxpuls för kvinnor. Den gamla formeln antog att kvinnor var en sorts män, vilket gjorde det svårt för kvinnor att nå sin målpuls. Enligt formeln har en 50 årlig kvinna en ungefärlig maxpuls på 206 - 0,88 x 50 = 162.

Formel 4: En mycket enkel formel som förutsätter att man springer i ca 6:00/km på en plan yta. Den ger ett ganska bra närmevärde. Väger man 75 kg och springer 10 km förbrukar man 75 * 10 = 750 kalorier mer än om man inte gjorde någonting.

Formel 5: En lite mer komplex formel som tar hänsyn till intensitet. Sätter man in olika värden på intensiteten får man under en timme en ökad förbrukning jämförd med vila på:

100 kg i 4 min/km tempo = 1400 kalorier

75 kg i 4 min/km tempo= 1050 kalorier

100 kg i 5 min/km tempo  =  1150 kalorier

75 kg i 5 min/km tempo   = 863 kalorier

100 kg i 6 min/km tempo = 1000 kalorier

75 kg i 6 min/km tempo = 750 kalorier

100 kg i 7 min/km tempo = 850 kalorier

75 kg i 7 min/km tempo = 623 kalorier

100 kg i hårt promenadtempo = 400 kalorier

75 kg i hårt promenadtempo  = 300 kalorier

100 kg i medel promenadtempo  = 230 kalorier

75 kg i medel promenadtempo = 173 kalorier

 För en mer exakt mätning måste man dock veta personens kön, ålder, muskelmassa, löp-/träningsteknik, osv. Men mellan tummen och pekfingret fungerar den bra.

Formel 6: Vid havsnivå finns det mer luft ovanpå som trycker än uppe på ett berg. Ju högre upp desto lägre tryck, d.v.s. färre molekyler. Andelen syre är lika hög (21 %), men eftersom det finns färre molekyler finns det också färre syremolekyler. Befinner man sig 1000 meter upp är trycket 760 * (1 - (0,01*1000)) = 760 * 0,9 = 684 mmHg, vilket ger 10% färre syremolekyler. Antalet syremolekyler minskar ungefär med 1 % för varje 100 meter som man klättrar upp.

Dagens pass

På förmiddagen körde jag ett poweryoga-pass som var det jobbigaste hittills. Vi jobbade mycket med magen och jag kommer att känna av det i morgon.

På eftermiddagen gav vi oss ut i det strålande solskenet och gick skidgång och älglufsade. Jag tog det avsiktligt lite lugnare eftersom det är min återhämtningsvecka och smet dessutom hem lite tidigare. Det blev ändå ett relativt tufft pass. Det är svårt att ta det lugnt när man älglufsar.

Träningens tio budord

Efter en tung träningsvecka är det skönt med en vilodag. Jag känner mig verkligen i bottenform just nu. Jag ligger och bläddrar i senaste numret av Vasalöparen - vinterns bästa tidning - och där finns ett antal budord uppskrivna.

Träningens 10 budord:

1. Du ska inga andra intressen hava jämte träning.

2. En dag utan träning är en dag utan mening.

3. När Du vilar tränar dina konkurrenter.

4. Den som tycker träning är roligt, tränar för lite.

5. Träning är ett tillfälle att tävla.

6. Så länge Du är seg kan du inte bli övertränad.

7. Det som inte dödar, det härdar.

8. Smärta är svaghet som lämnar Din kropp.

9. Många äro kallade, få äro utvalda.

10. Det finns många sätt att bli dålig på, men bara ett sätt att bli bra på: TRÄNING

Jag skulle dock vilja lägga till ett elfte budord, direktkopierat från Bibeln:

Tänk på vilodagen, så att du helgar den.

Jag tror jag följer budorden 7, 8 och kanske 10. Men det kanske jag inte själv kan bedöma. Budorden verkar lite väl hårda och känns som ett recept för utbrändhet och överträning. Jag kan tänka mig att Gunde Svan och Per Elofsson följde dessa budord, men så tappade de stinget ganska tidigt också.

Veckans träning

Igår avslutades tre veckor av stegrande träningsintensitet och nu blir det en lugn vecka. Hela veckan har känts seg, som om jag varit på gränsen till att bli övertränad. Dessutom är folk runt om mig sjuka så risken är stor att ett virus tar chansen att ta sig genom att avslaget immunförsvar. Men nu ska jag byggas upp en vecka, hoppas jag klarar mig. De senaste åren har jag haft en infektion per år och det är fullt tillräckligt.

Förra veckan följde träningsplanen ganska bra. Rullskidpasset var det roligaste passet och intervallerna det pass som gav mest. De två sista löpningarna gick dock tungt. Jag lyckades öka varje 2 km i söndags men det var slitsamt.

Förra veckans träning (vecka 3)

Måndag: Vila

Tisdag: Skidgång och älglufs (hårt)

Onsdag: Styrketräning och rodd (medel)

Torsdag: Rullskidor 11 km (lugnt)

Fredag: 4*4-intervaller (hårt)

Lördag: Plyometri och lite löpning 4 km(lugnt)

Söndag: Löpning 20 km, öka tempo varje 2 km. (hårt)

Veckans träning (vecka 4 återhämtningsvecka)

Måndag: Vila

Tisdag: Skidgång och älglufs(hårt)

Onsdag: Styrketräning och rodd (medel)

Torsdag: Rullskidor 15-20 km(lugnt)

Fredag: Vila

Lördag: Plyometriska övningar och lite löpning/rullskidor(lugnt)

Söndag: Tempolopp 10 km (hårt)

Det blir två vilodagar den här återhämtningsveckan och jag drar ned lite på intensiteten. Jag ökar dock på rullskidpasset för det är både kul och ganska skonsam träning. Det är mest teknikträning, just nu. Jag håller på att lära mig och det är kul att lära sig nya saker. Dessutom har jag skaffat en cykelhjälm så nu kan jag dra på i nedförsbackarna.

Nya skidor

Jag läste i tidningen att det snöade i Storhogna i helgen. Jag har nyss beställt nya skidor och förhoppningvis åker jag på konferens till Storhogna i november och kan inviga dem där. Jag köpte rikigt fina skidor, fjolårets toppskida för bara 2800 kr, på Pölder Sport. Men det får gärna komma lite snö redan i oktober i Härnösand eller Sundsvall.  Jag börjar bli lite småsugen.

Den springande apan

Sedan Daniel E. Lieberman och Dennis Bramble publicerade sin banbrytande studie i tidskriften Nature 2004 har perspektivet på hur människan blev människa förändrats. Vi blev inte människor genom att ställa oss på bakbenen och börja gå, vi blev det genom att vi började springa, tror de flesta nu. 

Den märkligaste sporten, enligt mig, är gång. Det ser så fruktansvärt onaturligt ut. Människan vill springa. Gång ser ut som en tävling i vem som kan springa långsammast. Att gå är härligt och avkopplande, men att gå så fort som möjligt? Dessutom går de ju lika fort som jag springer. Jag hörde nyligen en historia om en gångare som började springa, men hon sprang bara marginellt bättre än hon gick (minns inte vad hon hette, var väl med i OS för 10-15 år sedan).

Vi har den anatomi vi har för att vi är löpare och människans utveckling har handlat om vår växande hjärna och om vår anatomis anpassning till löpning. Kanske är det också så att våra springande ben drev på utvecklingen av vår hjärna?

Till skillnad från aporna som stannade i träden, lämnade våra förfäder skogarna och sprang ut på savannen. I flera miljoner år hade vi ena benet uppe bland träden och det andra nere på marken, som om vi inte kunde bestämma var vi skulle utvecklas. För två miljoner år sedan ser man dock hos den människoart som först lämnade Afrika, Homo Erectus, tydliga tecken på att deras anatomi anpassats för löpning. De hade inga vapen, så förmodligen sprang de ifatt byten och slog ihjäl dem med en sten eller en klubba. De kanske även sprang för att vara först till kadaver och de sprang säkert också för att inte bli uppätna av köttätande fåglar och kattdjur.

Homo Erectus som sprang ut ur Afrika jämförd med Australopithecus som stannade kvar   

Sen evolutionen skakade ner människan från träden har vi sprungit för livet för att överleva och vi blev så duktiga att vi sprang ut ur Afrika och befolkade alla kontinenter utom Antarktis. Ständigt nya utmaningar och miljöer satte press på anpassning och vi anpassade oss till öken, skog, stäpp och tundra, men tyvärr inte till kontorslandskap.

Genom att springa fick vi bättre tillgång till föda och därmed kunde vi försörja en större hjärna. Tidigare har man trott att löpningen var en konsekvens av att vi började gå, men den första hominiden - Australopithecus - gick på två ben redan för 4,5 miljoner år sedan och klättrade samtidigt i träd. Det tog nästan tre miljoner år till innan de första människorna utvecklats. Det verkar således osannolikt att det var den upprätta gången som utvecklade oss. Bramble och Lieberman hävdar att det var när vi började springa som kroppen förändrades.

I sin studie kom de fram till 26 olika mänskliga drag som bidrar till vår förmåga att springa jämfört med de första hominiderna. Jämfört med oss hade Australopithecus långa underarmar, korta ben, och nästan inga fotvalv. De saknar också nackligament som alla springande djur har och som människan har utvecklat oberoende av andra löpande djur.

Anatomiska anpassningar

Här är några av de anatomiska egenskaper som är unika för människor och som spelar en avgörande roll för löpning:

• Skallens utseende som bidrar till att förhindra överhettning under löpning. När svett avdunstar från hårbotten, panna och ansikte, kyler avdunstningen blodet som rinner från huvudet. Vener som transporterar bort det kylda blodet passerar halspulsådern med blod på väg till hjärnan, vilket bidrar till att kyla blodflödet till hjärnan. 

• Ett mer balanserat huvud med ett plattare ansikte, med små tänder och kort nos, åtminstone jämfört med schimpanser och de första hominiderna. Det plattare ansiktet flyttar masscentrum tillbaka så att det är lättare att balansera huvudet när man springer och guppar upp och ner.

• Nackligament som går från baksidan av skallen och nacken ner till ryggkotorna fungerar som stötdämpare och hjälper armar och axlar att fungera som motvikt till huvudet när man springer. Tack vare dessa ligament kan vi springa och guppa och ändå hålla huvudet fixerat vid ett mål långt borta. Det klarar inte en schimpans som saknar dessa ligament. Deras huvud studsar fram och tillbaka.

• Till skillnad från apor och tidiga hominider är axlarna hos människan "frikopplade" från huvud och hals, vilket gör att kroppen kan rotera medan huvudet riktas framåt i färdriktningen under löpningen.

• Den långa mänskliga kroppen - med en smal kropp, midja och bäcken - skapar mer hudyta i förhållande till vår storlek, vilket möjliggör bättre nedkylning när man springer. Denna konstruktion låter även över-och underkropp röra sig fritt i förhållande till varandra, överkroppen kan därmed motverka vridkrafterna från de pendlande benen.

• Kortare underarmar hos människor göra det lättare för överkroppen att fungera som motvikt till underkroppen under löpning. Det minskar också den mängd muskelkraft som behövs för att hålla armarna böjda när man springer.

• Människans kotor och diskar har större diameter i förhållande till kroppsmassan än är de hos apor och tidiga hominider. Det är relaterat till stötdämpning. Det blev större belastning när vi började springa och slog i marken.

• Kopplingen mellan bäcken och ryggrad är starkare och större i förhållande till kroppsstorlek hos människor än hos tidiga hominider, vilket ger mer stabilitet och stötdämpning under löpning.

• Människans skinkmuskler är enorma. En schimpans har ingen bakdel, de är alldeles platta förutom under parning då de sväller upp och blir röda. Eftersom människan lutar sig framåt när hon springer, hindrar skinkmusklerna oss från att ramla på näsan varje gång en fot träffar marken. Att springa är en serie kontrollerade fall framåt.

• Människan har långa ben till skillnad från schimpanser och tidiga hominider. Därmed kan vi ta långa steg när vi springer. I benen finns ligament och senor - inklusive den långa hälsenan - som fungerar som fjädrar som lagrar och frigör mekanisk energi under löpning. Senor och ligament gör också människors underben mindre muskulösa och lättare så att det krävs mindre energi att flytta dem under löpning.

• Större ytor i höft, knä och fotleder, vilket ger bättre stötdämpning under löpning genom att sprida ut och fånga upp stötkraften.

• Arrangemanget av ben i den mänskliga foten skapar ett stabilt och styvt valv som gör att vi kan trycka ifrån marken mer effektivt och utnyttja ligament på undersidan av fötterna som fjädrar.

• Människan har utvecklat ett förstorat hälben för bättre stötdämpning samt kortare tår och en stortå som är helt dras in mot de andra tårna så att foten bättre skjuter ifrån under löpning. Hos apor är stortån i en annan vinkel i förhållande till övriga tår och de har långa tår jämfört med oss.

Källor

Brambles och Liebermans studie

Världsrekordjakt och hostattack

Läste en intressant artikel om utvecklingen av världsrekord. Det tycks som om människan asymptotiskt närmar sig en fysiologisk/fysisk gräns. Men det finns ett aritmetiskt perspektiv på rekord också. Första gången man springer slår man rekord med 100 % sannolikhet, andra gången med 50 %, o s v. Om löpningarna är helt slumpmässiga prestationsmässigt sett så har man den 100:e gången bara 1 % chans att slå rekord. Efter en miljon lopp är chansen minimal och minskande.

I början av seklet kanske det hade genomförts 100 000 lopp med klocka, men nu är det mångfalt fler och därmed också mycket lägre sannolikhet rent matematiskt.

Snabba indianer

Hjortfot

Sen vet vi faktiskt inte om världsrekord är världsrekord. De snabbaste loppen kanske aldrig mättes med en modern klocka.

Många löpartävlingar som genomfördes i Nordamerika under 1800-talet vanns av indianer. Mest känd var Lewis Bennett, även kallad ”Hjortfot”, som fick åka på turné i Europa i mitten av 1800-talet. Indianerna levde i en kultur där löpning var viktigt och trots återinförandet av hästar på kontinenten fortsatte många indianstammar springa. Inkaindianerna vet man kunde frakta ett meddelande från kusten till huvudstaden Cuzco på tre dygn. För spanjorerna tog samma sträcka med häst 13 dygn. De kända tarahumaraindianerna har knappast ändrat träningsmetoder och utrustning sedan 1600-talet, men springer på världsnivå i de långlopp de ställer upp i.

Började från en låg punkt

Vi är vana att se rekordutvecklingen som en kurva som går linjärt från slutet av 1800-talet, men slutet av 1800-talet var förmodligen ett bottenläge när det gällde löpning. Två företeelser under 1800-talet, industrialism och viktorianism, medförde att folk inte sprang lika mycket. För kvinnor var det omöjligt att springa i de långa kjolar som skulle dölja vaderna och männen slet ensidigt i industrin och man bodde i trånga städer (Men röra sig, slå vad och tävla ville man så då uppfann man fotbollen i stället i de trånga gränderna.)Viktorianismen uteslöt stora delar av befolkningen från löpningen. I aristokratisk gentlemannastil ansåg man att man måste vara amatör och tävla gratis för att delta i tävlingar, vilket medförde att bara de som var födda rika hade råd att tävla för ingenting. Detta ideal var så starkt att det dominerade olympiska spelen till slutet av 1900-talet.

Innan industrialismen var läget ett annat. Jordbruket tvingade barn att jobba allsidigt från tidig ålder och duktiga löpare kunde tjäna pengar, ungefär som kenyaner idag.  Att jobba i industrin var slitsamt men livet som bonde var ännu fattigare och slitsammare.  Att bli löpare var en chans för löpartalanger. Var man duktig kunde man tjäna pengar och bli berömd. Löpning var ett yrke, som nu. Det kunde handla om prissummor motsvarande årslöner och ibland fantasibelopp motsvarande 10 miljoner kr i dagens penningvärde.

Bannisters rekord kanske redan var slaget

Engelsmän har alltid varit tokiga i vadslagning och de slog vad om allt möjligt redan på 1700-talet. De hade kapplöpningar mellan gamla och barn, mellan män med ett träben och två träben, mellan feta och smala. Ja, det verkar som att det inte fanns några gränser på den tiden. De införde också tidtagning och tidsrekord. Ordet rekord kommer från engelskan ”to record” – ”att skriva ned”.

I England fanns också en fri liberal press och två sidor om en vadslagning som var intresserade av att allt gick rätt till. Det fanns även medlare och domare och det var stora penningsummor inblandade. Man hade också oerhört exakta klockor. Därmed kan man nog sätta ganska hög tilltro till de källor som finns från den tiden. Peter Radford är professor i idrottsvetenskap och har letat fram en av 1700-talets bästa löpare och fann att han troligtvis sprang ett lopp på engelska milen under 4 minuter, nästan 200 år innan Roger Bannister sprang drömmilen, dvs en engelsk mil under fyra minuter. Insatserna var otroliga 10 miljoner kr i dagens penningvärde, vilket säger en del om den då långt drivna professionalismen. Dessutom sprang han naken i antik stil, vilket vore omöjligt under viktorianska eran senare och nu också för den delen. Peter Radford hittade också en schweizisk löpare som sprang maratonsträckan på 2:11 för över 200 år sedan. Det låter inte otroligt med tanke på den status löpningen hade då och i vilket läge Europa hamnade sedan.

Hostattacker

Igår borde jag ha jobbat hemifrån. Jag utsattes för hostattacker från norr, söder och väster. Bara den östra flanken är hostfri än så länge, men han ser lite plågad ut, han håller inte ställningarna länge till. På västfronten har hon hostat i tre veckor. Inget nytt där. Hela veckan har jag förföljts av hostarna. Ibland fyrar någon av en nysning lite längre bort och luften fylls av virus hängande i snorskärmar. Sen kan de länge ligga i bakhåll på dörrhandtag och tangentbord, redo att borda mig och ta sig in i någon kroppsöppning.

Det finns hundratals olika förkylningsvirus (rhinovirus) och det är därför nästan omöjligt att bli immun. Det finns alltid en ny variant som smiter förbi mitt försvar. Men jag klarade pandemin som härjade i hemmet förra veckan, så det kanske går bra den här gången också.

Länkar

Hjortfot

Was Roger Bannister the first man to run a mile in under four minutes

Löpning. En världshistoria.

Var går gränsen för människans prestationsförmåga

Botox, rynkor och leenden

När du ler påverkar det din hjärna. Ett leende tolkas av din hjärna och andra hjärnor som att du är glad för det brukar ofta stämma. Man kan alltså känna sig lycklig av att fejka ett leende. Trycker man in botox i ansiktet förlamas musklerna runt munnen och hjärnan får inte detta budskap lika tydligt, vilket kanske kan orsaka depression. Hjärnan får sig aldrig ett äkta skratt från musklerna runt munnen och ögonen. En del studier tyder på det.

Botox förlamar muskler och känslor

Musklerna i ansiktet påverkar alltså våra känslor och tvärtom. Om man skrattar mår man bättre och mår man bra ser man glad ut. Hur påverkas denna återkopplingsloop om man injicerar Botox? Botox används för att få ansiktsmuskler att slappna av och tänk om de i sin tur får hjärnan att slappna av? Psykologiprofessorerna Joshua Davis och Ann Senghas från Barnard College har kanske svaret eftersom de nyligen slutförde en studie kring detta.

 

De drog slutsatsen att när ansiktet inte kan skapa de ansiktsuttryck som är kopplade till olika sinnesstämningarna så upplever folk inte känslorna lika starkt. Botox förlamar alltså inte bara musklerna utan också känslorna.

Dessutom påverkas omgivningen av de förlamade musklerna. När det blir svårare att använda musklerna i ansiktet blir det också svårare att signalera känslor. Ett botoxleende blir inte lika vinnande som ett äkta leende. Vi har utvecklats för att känna igen subtila nyanser i ansiktet oerhört snabbt, vi bedömer en människas ansikte på 200 millisekunder och det sker på en omedveten nivå. Ansiktet är fullt av ledtrådar om vår sinnesstämmning, från våra lysande ögonvitor till den lilla muskeln bredvid ögat.

Arthur Glenberg, professor i psykologi, säger så här om botoxeffekten:

"Even though it's a small effect, in conversation, people respond to fast, subtile cues about each other's understanding, intention and empathy. If you are slightly slower reacting as I tell you about something made me really angry, that could signal to me that you did not pick up my message." 

Vi är inte bara vår hjärna. Kroppen som hjärnan är djupt involverad i är också viktig. En hjärna utan kropp skulle inte vara en riktig hjärna.

Fungerar ansiktsgymnastik?

Det är musklerna i ansiktet som ger oss rynkor och genom att förlama dessa muskler med botox försvinner också rynkorna, sägs det. Slutsatsen borde bli att man inte ska använda musklerna i ansiktet om man vill slippa rynkor och botox. Lite här och var kan man läsa att man ska göra ansiktsgymnastik för att bli av med rynkor, men det kanske inte alls stämmer. Jag försökte hitta några vetenskapliga belägg, men det hittade jag inte. Däremot fanns det mängder av anekdoter om att det minskade på rynkorna om man gymnastiserade ansiktsmusklerna. Det är förstås en stor portion placebo inblandat, men i väntan på riktiga studier är jag lite skeptisk.

Hur blir man av med rynkor

Det finns vetenskapliga studier som tyder på att antirynkkrämen No 7 fungerar. Så hellre No 7 än botox om man vill ha bra koppling till sin hjärna. Att sluta röka är också effektivt, men då måste man ju först börja röka. Solen är också bra på att skrynkla till ansiktet, men solstrålar kan man inte leva utan.

Naturlagarna vinner till slut

Min slutsats av det hela är att man ska hålla ansiktet neutralt och använda No 7 och bära en stor sombrero om man vill hålla sig rynkfri så länge som möjligt. Men skrattrynkor är charmiga, de tyder på att man har lätt att skratta eftersom de musklerna är välanvända. På lång sikt drar dock tyngdlagen huden obönhörligt mot marken och vi följer med och gravitationen ger sig inte förrän vi befinner oss i fullständig termodynamisk jämvikt.

Dagens pass

Svängde förbi i Timrå på vägen hem och åkte några varv med rullskidor på industriområdet. Jag har fortfarande inte skaffat någon hjälm. Hjärnan badar i cerebralvätska innanför tre skyddslagar och ytterst en skyddande hjälm av ben. Men det räcker inte om jag slår i hårt i asfalt.

För första gången använde jag den virtuella träningskompisen i Garmin Forerunner 305. Det var kul att tävla mot honom. Jag såg förresten att klockan fick bäst betyg i ett test i senaste numret av Aktiv träning. Ett välförtjänt pris. 

Länkar

No 7 studie

Botox leder till depression

Botox och känslor

Botox studie
New York fruar