Runners World - Fem påståenden om hälsa och löpning

Det finns ett antal påståenden om hälsa och träning som tycks leva sitt eget liv. De kopieras, sprids och överlever, trots att de har svagt stöd i vetenskapen. Här är fem av dem:

Drick vatten före löpning

Drick hellre före än efter, för sedan är det för sent, sägs det. Men stämmer det verkligen? För det första är det dina celler som behöver vatten. Hur mycket vatten de behöver avgörs av saltbalansen mellan cellens in- och utsida. När de kommer ur jämvikt meddelar cellerna det till hjärnan och du blir törstig. Din hjärna känner alltså av cellernas behov av vatten och du upplever törst om det behövs vatten. Om du inte är törstig är det alltså en dålig idé att dricka vatten.

Foto: dylan nolte / Unsplash

För det andra presterar du sämre om du dricker före törst. Du måste ...

Läs fortsättningen här.

Kan man svälta ihjäl cancerceller?

Ämnet mat och cancer är känslig mark. Alla typer av cancer är inte kopplade till mat, men viss sorts mat minskar risken att drabbas av vissa typer av cancer. Dessutom minskas risken för många former av cancer genom att undvika övervikt, vilket också kan kopplas till matvanor. Det finns även vidlyftiga påståenden och människor som griper efter varje halmstrå. Det är viktigt att utgå från publicerade studier. Studierna kan stå för sig själva.

Mat mot prostatacancer
I en ny studie från University of Texas (finansierad av University of Texas system och National Institutes of Health) har forskare identifierat flera ämnen i mat såsom gurkmeja, äppelskal och röda druvor, som viktiga ingredienser för att eventuellt stoppa tillväxten av prostatacancer.

Gurkmeja är en bra ingrediens mot prostatacancer enligt en ny studie.

Studien publicerades i juni i Precision Oncology och använde en ny metod. Istället för att testa ett enda ämne som är det vanliga tillvägagångssätt, testade forskarna många växtbaserade kemikalier för att identifiera kombinationer av ämnen som krymper cancertumörer i prostatan.

"After screening a natural compound library, we developed an unbiased look at combinations of nutrients that have a better effect on prostate cancer than existing drugs," säger Stefano Tiziani, professor på Department of Nutritional Sciences and Dell Pediatric Research Institute vid UT Austin. "The beauty of this study is that we were able to inhibit tumor growth in mice without toxicity.”

Tidigare har cancerforskare framhävt gurkmeja, äppelskal och grönt te, mot cancer. Dessa livsmedel minskar mängden inflammationer i kroppen, vilken är en av riskfaktorerna för cancer. Människor som lever med kronisk inflammation på grund av kronisk infektion, autoimmun sjukdom eller fetma har högre cancerrisk på grund av de skador som inflammationerna åstadkommer på normala celler.

Forskarna testade 142 naturliga ämnen på cellinjer från både möss och människor för att se vilka ämnen som var för sig eller i kombination med andra hämmande tillväxten av prostatacancerceller. De mest lovande ämnena var ursolsyra i äppelskal och rosmarin, kurkumin i gurkmeja och resveratrol i röda druvor och bär.

"These nutrients have potential anti-cancer properties and are readily available," säger Tiziani. "We only need to increase concentration beyond levels found in a healthy diet for an effect on prostate cancer cells."

Studien visar också hur de växtbaserade kemikalierna fungerar tillsammans. En kombination av ursolsyra och kurkumin eller resveratrol förhindrar cancerceller att använda aminosyran glutamin som är en nödvändig beståndsdel för cancercellens tillväxt. Människomat blockerar cancermat. Det är en snygg lösning om den fungerar även utanför laboratoriemiljöer.

Läs mer om hälsa, hjärnan och löpning på Hjärnfysikbloggen.

Friskare med blåbär

I veckan plockade jag mitt sista blåbär för i år. Jag äter en näve blåbär nästan varje dag. Det finns alltid blåbär i frysen. Dels är de goda, dels är de otroligt nyttiga. Blåbär är verkligen ett superbär och man upptäcker hela tiden nya spännande egenskaper i det lilla bäret.

I blåbär finns en substans som kallas pterostilben. Det är i likhet med resveratrol - den nyttiga substansen i rödvin - en stilbenoid som skyddar växter mot olika sorters parasiter. I en ny studie har man upptäckt att både pterostilben och resveratrol genom samverkan med vitamin D kraftigt påverkar genen CAMP (cathelicidin antimicrobial peptide). CAMP-genen har en central roll i det medfödda immunförsvaret och kodar för ett protein som är viktigt för det antimikrobiella försvaret, inkl kemotaxis (hur en vit blodkropp förflyttar sig till ett infekterat område i kroppen) och regleringen av den inflammatoriska responsen.

Forskarna tittade på 446 olika ämnen i druvor och blåbär och det var endast resveratrol och pterostilben som tillsammans med vitamin D aktiverade CAMP-genen. Effekten var - enligt forskarna - iögonenfallande och kanske kan leda till nya läkemedel. Eller så ska man äta mer blåbär. Själv har jag inte varit sjuk på flera år och det kanske till viss del beror på att jag äter mycket blåbär, eller också beror det på att jag utsätter mig för kyla, halvsvält och ansträngande ultralopp ;)

Sex fördelar med blåbär
Av någon anledning gillar vi svenskar att köpa dyra utländska bär som acai- och gojibär. Men blåbär är minst lika nyttiga, definitivt färskare och de finns gratis att plocka i skogen. Det går alltid att hitta en fördel x med ett ämne y, men när det gäller blåbär finns det flera studier som indikerar hälsosamma effekter på kroppen. Jag tror jag gjorde en stor hälsovinst för några år sedan när jag bytte ut två sockrade teskedar lingonsylt mot en näve frysta blåbär i yoghurten.

Efter en snabb genomgång av litteraturen hittade jag följande fördelar:

1. Cancer
Det finns flera studier som indikerar att blåbär kan minska risken för cancer. Bl a visar en studie att risken för prostatacancer minskar. Det finns även studier som visar effekter på bröst- och lungcancer. I en studie från 2012 såg man att pterostilben i blåbär motverkade tillväxt av cancer genom att hämma metastaser och döda cancerceller.

2. Hjärtat
I en ny studie där man följde 93 600 kvinnor såg man en minskad risk för hjärtsjukdomar hos de som åt mycket blåbär och jordgubbar. Forskarna trodde att det var antioxidanten antocyanin (färgämnet som ger bären färg) som rensade bort plack och förbättrade hjärthälsan. I en studie från 2012 såg man dessutom att pterostilben kanske motverkade ansamling av LDL-kolesterol.

3. Huden
Blåbär innehåller vitamin C som är viktigt för att bilda kollagen som bygger upp hud och kärlväggar. Vitamin C är också viktigt för kroppens immunförsvar.

4. Hjärnan
Under det senaste decenniet har forskare vid USA:s jordbruksdepartement undersökt hur mushjärnor påverkas av blåbär. Man har sett att möss som äter mycket blåbär åldras långsammare, förbättrar sitt minne och att de får ett visst skydd mot sjukdomar som Alzheimer, delvis genom att minska inflammationer.

5. Tarmen
Studier visar att blåbär i kombination med probiotika förbättrar tarmhälsan. Forskarna tror att det är en effekt av både fibrer och antioxidanter i blåbären.

6. Magen
Blåbär är oerhört kalorifattiga. Om man fastar periodiskt enligt 5:2 är blåbär en bra källa till näring. De ger endast 66 kcal per dl och varje dl innehåller dessutom 3 gram fibrer som ger utfylllnad. Dessutom kanske blåbär ökar förbränningen av fett. Enligt forskare vid Tufts University ökar förbränningen av fett med så mycket som 77 procent, tack vare blåbärens rika innehåll av antioxidanten katechin.

Riktig mat är bättre än tillskott
I studien som jag började inlägget med tittade forskarna på hundratals olika ämnen i blåbär och druvor och ett av dessa påverkade en gen (CAMP). Men dessa ämnen - pterostilben och resveratrol - kommer i studien i ett sammanhang som är ett blåbär eller en druva eller ett glas rött vin. I en dubbelblind studie som publicerades i somras fick en grupp ett extrakt av resveratrol (250 mg) och en annan grupp placebo. Därefter fick båda grupperna följa ett träningsprogram i några månader. Det visade sig att gruppen som åt tillskott utvecklades signifikant sämre än de som åt placebo. Det betyder alltså att tillskottet av resveratrol försämrade träningsseffekten och kanske även hälsoeffekten. Människan är inte gjord för att äta tillskott. Vi är gjorda för att äta mat och bara i ett blåbär finns hundratals bioaktiva ämnen som samverkar och interagerar på ett komplext och ganska oförutsägbart sätt. Jag tror inte - och nya studier tycks bekräfta det - att man kan plocka russinen ur blåbär eller andra födoämnen. Inte på nuvarande kunskapsnivå i alla fall. När vi en dag kan tillverka ett nyttigt piller kanske det ser ut och smakar som ett blåbär.

Ett nyttigt piller.

På sistone har flera forskare varnat för att koncentrerade tillskott ökar cancerrisken, kanske för att kroppen inte klarar av höga doser och för att fria radikaler inte är alltigenom onda utan också oumbärliga soldater i immunförsvaret. Immunförsvaret använder sig av fria radikaler när det går till attack och dödar patogener. Ibland är de onda goda och tvärtom. Allt beror på sammanhanget och saker som människor och blåbär är väldigt komplexa sammanhang.

En billig blåbärsbehandling
I en artikel om blåbär läste jag att många kändisar gjorde dyra ansiktsbehandlingar med blåbär. Jag tror jag äter mina blåbär istället, och jag vet inte vad jag skulle säga om någon ringde på och jag hade applicerat en sån där mask. Jag gissar dock att någon av alla läsare är tillräckligt nyfikna och kreativa för att pröva en billig variant av dessa dyra blåbärsmaskar. Enligt New Age Journal ska den fungera lika bra. Det sägs att det gör underverk för huden i ansiktet. Så här gör man:

Blåbärsansiktsmask
4 msk blåbär (helst egenplockade)
1 msk ekologisk honung
1 msk ekologisk olivolja

1. Lägg allt i en mixer och blanda väl.
2. Applicera över hela ansiktet. Lämna utrymme runt ögonen och munnen.
3. Låt blåbärsmasken sitta på i 5 minuter så att alla nyttigheter sjunker in.
4. Ta sedan bort masken med en fuktig trasa (Jag skulle testa en liten del av huden först för att se om det var lätt att få bort. Blåbär har ett starkt färgämne.).

Lycka till:)

Rödvin och resveratrol

Jag har några laster, som t ex mörk choklad och rödvin. Men kan något som är nyttigt vara en last? Om man äter en chokladkaka om dagen och tömmer ett par lådor vin i veckan, då är det en last och kanske ett beroende. Men några glas i veckan är knappast en last och det är förmodligen inte skadligt heller. Tvärtom. Flera studier tyder på att måttlig konsumtion av rödvin är bra för hälsan (fast det finns även studier som tyder på ökad risk). Rött vin tillverkas med druvans skal och det är i skalet nyttigheterna sitter. I skalet på bär och frukt finns skydd mot virus, svampar och parasiter och när vi äter dessa skal, får vi i oss ett naturligt utvecklat skydd, så kallade antioxidanter, mot olika sjukdomar. I rödvin finns särskilt en intressant antioxidant, polyfenolen resveratrol. Det finns ungefär 50-100 mg per gram skal i druvorna. Flera studier genom åren har visat på en rad goda hälsoeffekter, som antiinflammatoriska, neurologiska, cancerhämmande, virushämmande och de motverkar flera effekter av åldrande. I en studie såg man att möss som smittats med influensa hade 40 % ökad överlevnad jämfört med möss som fått placebo. De som fått resveratrol hade 98 % mindre virus i lungorna. I en annan studie såg man att möss som fått stora doser resveratrol orkade springa mycket längre än möss som blev utan, o s v.

Resveratrol

Resveratrol är en batteriladdare
Steget från provrör, jästsvampar och möss till människa är stort. Men nu finns det en teori om varför resveratrol är så hälsofrämjande. I en ny studie kunde man för första gången visa hur resveratrol aktiverar ett protein som främjar långsiktig hälsa. Proteinet är en sirtuin, SIRT1, som skyddar kroppen genom att ladda upp mitokondrierna. Mitokondrierna är cellernas (och därmed våra) batterier och när vi åldras saktar mitokondriena ner. SIRT1 fungerar som ett slags batteriladdare till mitokondrierna och det tycks ge flera positiva effekter på hälsan.

En mitokondrie som simmar runt i en cell.

Tidigare kritik mot resveratrol
Tidigare har man sett att möss som laddats med resveratrol har fördubblat sin uthållighet jämfört med möss som fick placebo och de var relativt immuna mot effekterna av fetma och åldrande. I försök med jäst, nematoder, bin, flugor och möss har livslängden förlängts. Men för att studera själva mekanismen bakom detta har man varit tvungen att arbeta med syntetiska ämnen i provrör. Det har riktats mycket kritik mot det. Det har saknats ett direkt orsakssamband mellan resveratrol och SIRT1. I provrören använde man ett konstgjort kemiskt ämne som var bundet till SIRT1 och som fluorescerade när SIRT1 aktiverades. Det fanns inte i naturen, inte i våra celler. Det har varit en allvarlig brist. I en studie från 2010 ansåg man därför att resvertrol inte påverkar hälsan alls. Att effekten var en ren artifakt, men inget som fungerar i levande organismer. De studier som visat resultat på möss var kanske en ren tillfällighet eller så berodde de på en okänd faktor, kanske en indirekt följd av resveratol. Resveratrol i sig kan dock inte påverka SIRT1 och hälsan, menade kritikerna.

Nya bevis
Nu har forskarna lyckats med ett experiment som visar en direkt koppling mellan resveratrol och SIRT1. Forskarna gissade att det syntetiska ämnet härmade ämnen som fanns naturligt i cellerna. Efter ihärdigt letande fann man till slut aminosyror som motsvarade den konstgjorda kemiska gruppen, bl a tryptofan. Därmed kunde man byta ut det syntetiska ämnet mot de naturliga aminosyrorna och göra experiment på en naturlig cell. Man kunde då se att resveratrol aktiverade SIRT1. Det behövdes inga konstgjorda kemikalier. Denna biokemiska upptäckt skapar en länk till de tidigare fysiologiska resultaten.

Därefter undersökte forskarna hur resveratrol påverkar SIRT1. Man testade 2000 olika varianter (muttanter) av SIRT1-genen, tills man fann en mutant som blockerade effekterna av resveratrol. Mutanten hade en förändrad aminosyra av de 747 aminosyror som bygger upp SIRT1. Efter olika tester tror nu forskarna sig veta hur resveratrol fungerar: När molekylen binder till proteinet, svänger ett molekylärt gångjärn till och SIRT1 aktiveras. Detta gångjärn är själva gaspedalen. Nu kan man testa hur ett muterat SIRT1 fungerar i hud- och muskelceller som inte inte svarade på resveratrol. Man hoppas att det på sikt ska ge läkemedel som kort och gott sätter fart på mitokondrierna och gör oss lite yngre och friskare. Det finns flera sjukdomar som kan sägas orsakas av åldrande och denna upptäckt kan ge viktiga pusselbitar. Men det kan ta tid. Levande celler är ganska komplicerade. Om man blåste upp en cell så att den blev stor som globen och klev in i den skulle man kanske förstå hur komplex en cell är. 

Globen. Foto: Sören Andersson

Den skulle se ut som en byggarbetsplats full med balkar och byggnadsställningar. Det kallas för cellskelett. Mellan balkarna flyger miljontals partiklar av olika storlek omkring. En del är stora som tennisbollar, andra som pilatesbollar. Om man inte passar sig blir man träffad. Det är ett farligt ställe. Saker går sönder hela tiden och de lagas (nästan alltid) i samma ögonblick. Proteiner snurrar, pulserar och kraschar in i varandra nästan en miljard gånger i sekunden. Enzymer kastar sig runt och utför sina uppgifter 1000 gånger per sekund. Det är kort och gott ett virrvarr som fungerar i alla våra 100 biljoner celler från att vi blir till tills vi lägger av, men hur det fungerar vet vi inte riktigt än.

Ett glas rött är nästan aldrig fel
I väntan på ett piller kan man ju fundera på hur mycket resveratrol som krävs för att sätta fart på mitokondrierna. Det krävs nog ganska mycket rödvin för det. Rött vin är förmodligen nyttigt på många sätt och dessutom gott, men dricker man för mycket överväger nackdelarna. Det gör alla överdrifter. Människan är inte gjord för överdrifter. Vi är gjorda för att överleva där det finns lite av varje, inte mycket av lite. Några viner med mycket resveratrol är:

• Pinot Noir 
• Muscadine i röda portviner 
• Merlot 
• Cabernet sauvignon från kallare områden 
• Sangiovese-viner 
• Australisk shiraz 

Jag dricker mest för att det är gott, särskilt till medelhavskost som återigen utsätts till bästa mat för hälsan på lång sikt.

På jakt efter odödlighet i Grekland

En vecka blir lång när man är ute och upplever nya saker. Nya händelser spänner ut den subjektiva tiden och det känns som att man varit borta en evighet. Fast det var bara en vecka. En sån där arbetsvecka som rusar förbi resten av året.

Bekymrad min. Dagens viktigaste beslut ska fattas ...

Vacker utsikt när man äter ...

Bland det bästa med att resa till Medelhavet är att man äter och dricker gott. Jag drack rödvin varje dag. Rödvin är ju nyttigt, och i dagarna kom ännu en forskarrapport som lyfte fram rödvin och framför allt ämnet resveratrol, som finns i rödvin. Enligt denna studie motverkar resveratrol förslappning p g a tyngdlöshet och inaktivitet. Möss som vistades i tyngdlöshet som astronauter och matades med resveratrol visade sig vara mycket friskare än andra möss i tyngdlöshet som inte fick smutta på resveratrol. De utvecklade diabetes och förlorade benmassa, vilket alltså rymdmössen som drack resveratrol klarade sig undan. Resveratrol kanske är en nyckel till odödlighet. Enligt en gammal babylonsk myt kunde ett vin som utvanns nära solen ge odödlighet. I Grekland hade man andra myter. Där fanns odödligheten i floden Styx. Styx ligger inte långt från Parga.

Biltur
Att åka på charter är oerhört bekvämt. Men det roligaste är ändå att hyra en bil och köra runt lite själv. En dag gjorde vi en bilutflykt till floden Acheron, som enligt myten är just floden Styx, den flod som färjekarlen Karon tog de döda över till dödsriket Hades. Enligt grekisk mytologi levde sedan de döda som skuggor längs Styx stränder. En del hamnade i motsvarigheten till helvetet, medan andra hamnade i Elysium, som kan liknas vid ett himmelrike fast lite roligare. Ingången till Hades var markerad på kartan som en sevärdhet och låg inte så långt bort så jag och några till i sällskapet bestämde oss för att göra en dagsutflykt dit. Man kunde följa några stora vägar runt bergen, men det gick frestande genvägar rakt över och vi kunde inte låta bli att gena. Genvägar är senvägar och bilen slukade mängder av bensin på sin klättring uppför. Vi blev tvungna att stänga av luftkonditioneringen för att spara bränsle. När det började gå utför igen upptäckte vi att vi missat en avfart och det var bara att rulla ner mot närmsta bensinmack. På bensinstationen sprang det ut en mackkille som tankade bilen åt oss. Det var som på 50-talet.

Räddade livet på en sköldpadda genom att flytta den till sidan om vägen. Strax efteråt dundrade en buss förbi. Sköldpaddan hade bara varit ett litet väggupp.

Med fulltankad bil letade vi oss fram längs slingriga vägar. Hungern gjorde sig påmind och som tur var dök det upp en liten bar mitt i ingenstans. I baren satt några grekiska gubbar och en ortodox präst som hejade glatt på tyska. Barägarna kunde ingen engelska och bara enstaka ord tyska så det var inte lätt att beställa. Vi försökte beställa en sallad, men vi missuppfattade något för vi fick in en portion med grillade grönsaker och rotfrukter också. När vi ätit upp den goda maten beställde vi kaffe, vilket skapade lite förvirring eftersom det skulle visa sig att vi var långt ifrån färdiga med lunchen ... Barägaren tyckte också det var märkligt att vi varken hade socker eller mjölk i kaffet.

Medan vi drack kaffet kom det en portion till med grillade grönsaker. Det var den ortodoxa prästen som bjöd oss. Han höjde sin öl till en skål och jag skålade med en präst för första gången i mitt liv. Fast det var mineralvatten i mitt glas.

Sen, när vi druckit upp kaffet och ätit upp prästmaten, då kom det in en jätteportion kyckling och hemgjorda pommes frites och en skål lokalt producerade gurkor. Vår lilla grekiska lunchsallad hade blivit en trerätters middag. Kycklingen var otroligt god så vi lyckades pressa ner större delen av portionen. Det hela gick på bara 27 euro. Priset sjunker med avståndet från turistcentrum. Prästen och gubbarna hejade glatt när vi åkte vidare. De måste ha tyckt att vi var märkliga barbarer från norr som drack kaffe mitt i maten, för att inte tala om vad de måste ha tänkt när min svåger - som är en minst sagt hängiven fågelskådare - slet upp en kikare mitt i måltiden och skrek "En bajkalfalk. Yes!". Ännu ett kryss.

Det finns inte många fågelskådare söder om Alperna och varje år blir någon upprörd och tror att han spanar på badbrudar när han går omkring med sin väldiga kikare klädd i fågelskådarhatt och tittar efter fåglar (En gång frågade han en italiensk kypare om det fanns några birds längs stranden. No no, im to old, svarade kyparen. No, sa svågern. I´m a birdwatcher. Birds, not girls. Later, more birds svarade kyparen och såg förvirrad ut. More girls in august. Det blev faktiskt ännu mera invecklat, men det orkar jag inte gå in på. Svågern ville förklara men kyparen hade kopplat birds till girls och det gick inte fram. Som hämtat ur en scen med John Cleese).

Inte lätt att hitta när de få vägskyltar som finns är övertäckta med reklam för något på den del som det står med latinska bokstäver.

Vägen till Hades var inte utmärkt och hade inte en tandpetstuggande, senig grek dykt upp från ingenstans kanske vi fortfarande hade irrat runt som Odysseus irrade runt i den grekiska arkipilagen efter trojanska kriget. Greken körde förbi i en stor vit van och såg att vi var lite vilse. Hades, sa vi. Bitte, sa han och flyttade tandpetaren från den ena mungipan till den andra med tungan. Han viftade åt oss att hänga med. Kanske det var Karon, färjekarlen som man lade ett mynt under tungan på som betalning för färden till dödens rike, tänkte jag. Vi hängde på. Bilen blev vår ariadnetråd och den ledde oss fram till Hades port - nedgången till dödsriket. Inte ett spår av turister och inga skyltar. Vägen tog bara slut och det var helt öde. Greken verkade upprörd. Han jobbade med ett projekt för att göra platsen mer känd, förstod vi till slut. Han klagade på myndigheterna - dumkopfen, sa han, och knackade sig själv i huvudet. Han pekade mot floden och bad oss följa med. Snart hörde vi hörde ljud av någon som slog rytmiskt med en hammare mot sten. Har de gömt en fångläger här, tänkte jag. Albaner, sa greken. Albanische Spezialisten. 

Greken, den skrattande albanen och stenhuggaren

En äldre man satt i skuggan och knackade sten så att dammet yrde. De höll på att göra en väg genom skogen ner mot floden. En bit ner såg vi en nybyggd avsats där man kunde titta ut mot Styx och porten till Hades. Flera albanska arbetare jobbade därnere i värmen. Utsikten var fantastisk. Albanerna slet hårt och det var uppenbart att det var greken som bestämde. Han tuggade frenetiskt på sin tandpetare och vinkade till sig en av albanerna som verkade vara deras arbetsledare. Albanen skrattade hela tiden nervöst. Deutsche, sa greken, och pekade på oss. Nein, sa vi. Schweden. Aha, sa albanen. Russland. Nachbar. Si, yes, ja, sa vi. Jag önskar jag inte hade sovit på tysklektionerna i skolan. 

Floden bröt genom bergen. Naturen var dramatisk, med branta stup och Acheron som forsade fram djupt nere i en kanjon. Acheron letar sig också genom underjorden och redan för 4-5000 år sedan gick människor ned i en grotta för att besöka floden och visa sin vördnad för döden. En av albanerna kastade ner ett majskorn och genast började ytan bubbla av fisk.

Greken försökte hela tiden säga något som vi inte förstod. Till slut letade han fram en penna och ett papper och skrev på grekiska. Albanen försökte säga att det skulle vara lättare om han skrev med latinska bokstäver. Greken fräste åt honom så att tandpetaren nästan flög ut och fortsatte skriva sina grekiska tecken. Albanen skrattade ännu mer nervöst. Jag blev inte mycket klokare av det han skrev, men min syster verkade förstå och greken lyste upp och tog henne i hand. My lady, sa han. Tydligen handlade det om en annan ort där man kunde krypa ner till Acheron genom en grotta. Greken och den nervöst leende albanen hoppade in i sin van.

På vägen hem passerade vi en campingplats, eller man kanske ska säga lägerplats. Den var full av albaner. De albanska arbetarnas familjer bodde säkert där. De tjänar uruselt, men ändå mycket bättre än i Albanien.

Nästan osårbar
Ravinen var djup och det gick inte att ta sig ner till Styx. Vi åkte ner en bit längs floden och hittade till slut ett ställe där man kunde doppa sig. Enligt myten var det i denna flod som havsnymfen Thetis sänkte ner sin son Akilles för att göra honom osårbar inför det trojanska kriget. Hon höll honom i hälen när han doppades, vilket blev hans enda sårbara punkt, hans akilleshäl. Varje hjälte har en akilleshäl. Stålmannen är sårbar för kryptonit och den nordiska guden Balder dödades av en pil gjord av mistel. Under kriget blev Akilles dödad av en förgiftad pil - avfyrad av den trojanska prinsen Paris - som träffade honom i hälen. Sedan dess kallas en sårbar punkt för akilleshäl och på engelska heter hälsenan Achilles tendon (på svenska brukar man också skriva akillessenan ibland). Det är också löparens akilleshäl. Den som oftast blir överansträngd och skadad. 

Dopp i Styx och nu är jag osårbar.

Jag doppade mina fötter djupt i det klara vattnet. Visserligen gör jag tåhävningar för att hålla hälsenorna i trim, men lite hjälp av de grekiska gudarna skadar inte, tänkte jag. När jag ändå stod i floden så svalkade jag av mig. Jag glömde dock att blöta ryggen så jag är inte helt och hållet osårbar och odödlig. Ryggen är nu min akilleshäl. Om den ger vika så vet jag vad det beror på. Det beror inte på evolutionen utan på de grekiska gudarna ;)