onsdag 22 september 2010

Notiser och vetenskapsnyheter v 38

Varför du trallar på en fånig melodi
Om vi blir tillsagda att sluta tänka på elefanter så är det väldigt svårt att få bort den där elefanten från hjärnan. En dator har inga sådana problem. Den bara ställer om från 1 till 0. Vi har också svårt för att stänga av tankar på arbetet under semestern. Allra värst är kanske reklamslingor eller någon förnumstig låt från ett barnprogram som man kan gå och nynna på, fast man inte vill. Enda sättet att få bort låten är att byta den mot någon annan. Men allt har en orsak och kanske några matematiker vid Case Western Reserve University har svaret; de har nämligen räknat ut att det inte bara kostar energi när man tänker, det kostar också energi att avsluta en tanke. Det kanske är därför det är så svårt att tänka på ingenting, säger Daniela Calvetti, en av forskarna bakom studien.

Istället för att öppna hjärnan använde sig forskarna av avancerad neurosimulering där man kunde följa hur neuroner förstärker eller hämmar signaler. För att stoppa en tanke måste ett antal neuroner släppa ut signalsubstansen GABA som hämmar effekten av den förstärkande signalsubstansen glutamat. Glutamat öppnar synapser, medan GABA stänger dem. För att hantera detta biokemiska arbete krävs insatser av astrocyter, en typ av hjärnceller som tillsammans med andra buntas ihop som gliaceller. De förbrukar syre när de städar upp och återanvänder signalsubstanserna. Mer syre kräver mer blod och forskarna blev förvånade över hur mycket energi som krävdes för att hålla tillbaka tankar och synapser.

Det kostar alltså energi att vara unplugged när det handlar om hjärnan, eller oi som de säger i Pitedalen.

Stress göder cancer
Kronisk stress fungerar som gödning av bröstcancerceller och leder till accelererande spridning av sjukdomen, visas i en ny studie. Stressen omprogrammerar makrofagerna i immunsystemet så att de hjälper cancercellerna istället för att bekämpa dem. I studien visade man att den kroniska stressen kan få cancerceller att sprida sig från tumören till friska organ. Forskarna tittar nu på olika sätt för att minska stressen och särskilt när det gäller unga kvinnor som tycks särskilt utsatta för stress. Mediciner, träning, yoga och meditation kan på olika sätt minska stress och därmed spridning av cancern, tror man nu.

Varför är hjärnan så rackarns snabb?
Miljarder neuroner kommunicerar och gör beräkningar varje sekund av vårt liv. Hjärnan använder biokemiska signaler som gör att vi kan andas och tänka, men det biokemiska språket kan som all programmering leda till "buggar" som kanske kan förklara allvarliga tillstånd som schizofreni, Parkinsons sjukdom och ADHD.

Neuronerna i nervsystemet kommunicerar med hjälp av signalsubstanser som dopamin, serotonin och noradrenalin. Dopamin är förknippat med kognitiva funktioner som minne, serotonin med hur man mår och noradrenalin med uppmärksamhet. Denna kommunikation sker i ett neuralt nätverk där signalsubstanserna skickas till små blåsor (vesiklar) i slutet av nervändarna där synapsen äger rum. När en elektrisk signal når dessa vesiklar länkas de till cellmembranet och innehållet i blåsorna släpps ut i mellanrummet till nästa neuron - synapsen. Det sker obegripligt snabbt, tiden kan räknas i millisekunder.

Forskare från universiteten i Köpenhamn, Göttingen och Amsterdam har studerat de komplexa organiska proteinkomplex som länkar vesiklerna som innehåller signalsubstanser och membran före fusion, för att finna en förklaring till hur det kan gå så fort. De har upptäckt att vesiklerna innehåller tre olika typer av länkningar, eller "SNARE komplex."

"Prekursorerna för SNARE-komplex finns i vesiklerna innan de når membranen”, säger professor Jakob Balsev Sørensen från Institutionen för neurovetenskap och farmakologi vid universitetet i Köpenhamn. "Snabb (synkron) fusion aktiveras när minst tre av dem arbetar parallellt. Om vesiklerna endast har en SNARE kan de fortfarande länka till membranet, men det tar mycket längre tid."

"Vårt nästa steg blir att undersöka vilka faktorer som påverkar och reglerar antalet SNARE komplex i vesiklarna. Är detta ett sätt för nervcellerna att välja att kommunicera mer eller mindre snabbt, och ändras detta när hjärnan är sjuk?", säger professor Sørensen.

Stenålderskost
Jag föredrar den goda medelhavsdieten fast jag tror att stenålderskost är nyttigast av teoretiska skäl. Vi vet dock inte vad de åt kan vi bara spekulera om de var vegetarianer, allätare eller veganer. Men tack vare en ny metod som mäter småflis i tandfossil kan man kanske lära sig mer om vad man åt på stenåldern. Det är den maten som våra kroppar under miljoner år anpassat sig till.

Fossil av tänder är mycket välbevarade jämfört med andra lämningar. Tänder är gjorda av ett hårt material. Genom att studera tandfossil kan man se om de åt hårda saker som nötter eller mjukare mat som grönsaker.

Professor Herzl Chai på Tel Aviv University School of Mechanical Engineering har utvecklat en ekvation som presenteras i en ny studie och med hjälp av denna ekvation kan man förutsäga vilken bitkraft som krävs för att skapa en viss storlek på flis som finns i tandemaljen. Med hjälp av denna information kan forskarna avgöra bättre vilken typ av mat som djur och tidiga människor kan ha ätit under sin livstid.

Professor Chais metod visar att den troliga livsmedelskällan som ett visst djur eller tidiga människor hade kan fastställas utifrån ett litet antal välbevarade tänder. Detta är en förbättring jämfört med tidigare metoder, som nästan krävde en komplett skalle för att avgöra de tidiga människornas matvanor.

Snart kanske vi vet lite mer om vad man verkligen åt på stenåldern. Fast stenålderskost är fel, det ska kallas paleolitisk kost eftersom stenåldern räckt långt in i den neolitiska tidsåldern med jordbruk och boskap, vete, virus och mjölk.

Newtons skor
Det är ganska många som gillar Newton runnings minimalistiska sko. Tyvärr finns den inte att köpa i Sverige vad jag vet. Newton running sponsrade en paneldiskussion om naturlig löpform och skor som Pete Larsson på Runblogger har lagt ut som mp3-fil och den kan man ladda hem här (högerklicka och spara som) om man vill lyssna på något nördig när man tar ett lugnt löppass.

Livslång träning ger sensationella resultat
Jag skrev om uthålliga skidåkare igår och här finns en pressrelease.

Neandertalarna blir allt smartare
Forskare har gjort fynd av fiskeredskap, vapen för småviltsjakt, stenverktyg och utsmyckningar som man vanligtvis förknippar med vår egen art Homo Sapiens och man har också antagit att de fynd som gjorts på neandertalplatser berodde på att de varit i kontakt med Homo Sapiens. Men detta nya fynd gjordes i södra Italien under en tid när de inte hade fått kontakt ännu. Fynden visar istället på anpassningar till det nya varmare klimatet i Europa.

Synen på neanderthalarna har förändrats rejält de senaste åren. För hundra år sedan såg de ut så här:



Nu tror man mer att de såg ut så här. Muskulösa och energikrävande och en hjärna också under det välvda pannbenet.

Ett neanderthalspojke skulle nog kunna leka ute utan att någon uppmärksammade honom som speciellt märklig, vilket man ser i rekonstruktionen nedan. Så länge han inte brottades förstås.

.


tisdag 21 september 2010

90 det nya 40

En skillnad mellan löparspår och skidspår är att man ser många väldigt gamla åkare i skidspåren. Det är inte ovanligt med gubbar som är långt över 80 som segar sig runt. Och man ser dem flera gånger, de håller igång regelbundet.

Per Tesch är professor i idrottsvetenskap på Mittuniversitetet och ligger bakom en studie som presenteras i veckan och som visar att 85-åriga skidåkare har lika bra kondition som 35-åringar som inte motionerar. Gubbarna som testades var minst 80 år och några var över 90 år och de hade dubbelt så hög syreupptagningsförmåga som jämnåriga latmaskar. När forskarna tog muskelprover hade de sega gubbarna en liknande profil som 35-åringarna.

Skidåkning är kanske en av de mest skonsamma träningsformerna genom att det nästan inte sker något mekaniskt slitage. Per Tesch framhåller skidåkning, rodd, simning och cykel som idrotter man kan fortsätta med långt upp i åren. Skidåkning kanske är bäst eftersom det tränar alla stora muskelgrupper. Han är mer skeptisk till löpning, men med förnuft, balans och crosstraining kan man nog springa långt upp i åren.

Det viktigaste budskapet är att om du vill att 90 ska bli det nya 40, så börja träna idag!



Martin Lundström 90 år längs Nydalaspåret i Umeå
Dagens träningspass
På lunchen hade jag ett yogapass och vi fick ställa oss på huvudet. Det gick inte sådär jättebra för mig, men det gav nya perspektiv på mina kollegor. Jag blev imponerad av mig själv att jag kunde knyta ihop högerarmen som befann sig under vaden med armen på andra sidan ryggen, eller hur det var?

Efter jobbet var vi ett gäng på hela åtta gubbar som gick skidgång, älglufsade och struttade uppför backar med sprättande skidgång. Pulsen närmade sig max när jag var på Södra bergets topp. Sen blev jag väldigt trött. Jag har kört hårt i två veckor och det kändes idag. Jag är nog nära gränsen att bli övertränad. Men jag tänker köra hårt veckan ut och sedan blir den fjärde veckan en återhämtningsvecka som planerat och då drar jag ner på träningen.

I morgon blir det roddmaskin, styrketräning och sushi.

måndag 20 september 2010

Hoppa dig stark med plyometri

Jag har kört lite plyometri, mest på måfå, som en del av min träning, men efter att ha läst denna studie så blir det mer plyometrisk träning framöver. Studien visar att plyometri på lång sikt (3-5 ggr i veckan under 5-12 månader) förbättrar benstommen. På kort sikt (2-3 ggr i veckan under 6-15 veckor) ger plyometri förbättrade neuromuskelära anpassningar och ökad styvhet i benen, vilket ger signifikant förbättring av löpekonomin. Slutsatsen av studien är att man bör inkorporera plyometri i sitt veckoprogram.

Jag ska lägga in ett pass i veckan till att börja med. Sedan ökar jag mängden till våren när löparträningen börjar. Men nu under vintern ska jag lugnt och metodiskt hoppa mig i grundform.

Stretch-shortening-cykeln 
Den nya studien är en av många som visat att ett bra sätt att förbättra löparekonomin är styrketräning i form av plyometri, förmodligen genom stretch-shortening-cykeln, vilket handlar om övergången mellan två olika typer av muskelsammandragningar vid löpning och kan liknas vid en gummibandseffekt. När foten landar på marken töjs och förlängs (stretch) vadmusklerna, akillessenan, lårets framsida, patellasenan, sätesmusklerna och lårets baksida, vilket kallas excentrisk muskelkontraktion. Denna töjning fångar upp energi från landningen som ett gummiband laddar energi när man spänner det. När man sedan släpper gummibandet fjädrar det tillbaka och muskler och senor förkortas (shortening) med en koncentrisk rörelse. Löpningen blir effektivare ju kortare tid det går mellan dessa muskelkontraktioner och den ökade prestationsförmågan beror till stor del på att det under den excentriska rörelsen lagras elastisk energi i muskler och senor som sedan kan utnyttjas i den direkt efterföljande koncentriska rörelsen och detta upprepas i varje löpsteg (cykel).

Inte fastna i marken 
När man springer är stretch-shortening-cykeln viktig för löpekonomin. Muskeln kontrakterar millisekunden innan foten slår i. Det kallas preaktivering och ökar styvheten i muskler och senor. Det är därför jag inte gör illa mig när jag springer i Fivefingers eller barfota på ett hårt underlag. Musklerna är förberedda innan jag slår i och fotens landning korrigeras så att man landar långt fram. Foten och benet har en inbyggd stötdämpningsmekanism. När jag springer i dämpade skor preaktiveras musklerna på ett annat sätt och landningen blir mer på mittfoten. Förut landade jag på hälen men den rörelsen har jag lyckats avprogrammera, mycket tack vare löpningen med fivefingers.

En styv muskel kan lagra mer energi och ge tillbaka den mer effektivt än en slapp muskel. Tiden med markkontakt blir mycket kortare. Tittar man på en duktig löpare som Haile Gebreselassi så ser han ut att flyga fram. Han nuddar knappt marken.

Den nya studien visade att ju längre man springer desto sämre blir preaktiveringen och tiden med markkontakt ökar, vilket ledde till långsammare löpning. Sedan undersökte man olika typer av träning för att förbättra resultaten och då fann man att plyometriska övningar gav bäst utdelning och det redan efter fyra veckor. Orsaken till detta är neuromuskelära anpassningar, för man såg att de som tränat plyometri hade bättre preaktivering än övriga, vilket gav dem 8 % kortare markkontakt. Skillnaden mellan en mycket bra löpare och en lite sämre är ofta hur lång tid man sitter fast i marken.

Man kan också programmera hjärnan genom att köra olika mentala program. Jag har läst att en del löpare tänker att de springer på glas eller på vatten för att minimera markkontakten.


Bilder från http://striveperformance.com/2009/08/plyometric-exercises/


Börja försiktigt 
Men precis som när man börjar springa med en helt ny skotyp som Fivefingers är det viktigt att vara försiktig. Plyometriska övningar utsätter kroppen för mycket stress och därför måste man öka försiktigt så att man inte blir skadad. Men stress = anpassning = bättre stresstålighet = du blir starkare. Både barfotalöpning och plyometri förbättrar den neuromuskelära effektiviteten och vill man utvecklas som löpare bör man åtminstone testa detta.


Video med plyometriska övningar för nybörjare:



Förra veckans träning (vecka 2)
Dags att summera förra veckans träning:

Måndag: Vila 
Tisdag: Skidgång, älglufs och löpning (hårt) 
Onsdag: Styrketräning och rodd (medel) 
Torsdag: Löpning 6 km (lugnt) 
Fredag: Skidgång, älglufs och myrplums (hårt) 
Lördag: Löpning 8 km (lugnt) 
Söndag: Distanslöpning 23 km (hårt)


Jag följde träningsplanen för vecka 2 ganska exakt. Jag orkade dock inte köra så hårt på styrketräningen i onsdags, kände av yogan och skidgången från dagen innan. Kände mig också lite trött i mitten av veckan och sov dåligt, men nu efter fjällresan känner jag mig återhämtad trots ganska tuffa träningspass. 


Långpasset på söndag gick mycket bra. Dessutom var det härligt att springa för själen. Jag sov bra under ledigheten också, ungefär 8 timmar. Så mycket brukar jag inte sova. Kanske jämvikten efter de dåliga nätterna i början på veckan återställdes nu.

Veckans träning (vecka 3) 
Måndag: Vila 
Tisdag: Skidgång, älglufs och löpning (hårt) 
Onsdag: Styrketräning och rodd (medel) 
Torsdag: Rullskidor 11 km (lugnt) 
Fredag: Intervaller 4*4 minuter med 4 minuters aktiv vila och 2 km upp- och nedjogg (hårt) 
Lördag: Löpning 5 km, plyometriska övningar 20 minuter (lugnt) 
Söndag: Distanslöpning 20 km (öka varje 2 km) (hårt)


Det här blir tredje veckan med lite ökning på träningsdosen. Det kändes bra med en vilodag idag. Jag känner mig utmattad i benen efter helgens springande. En nyhet är att jag ska lägga in ett pass med hoppövningar i enlighet med inlägget. Vi brukar köra lite plyometri på tisdagarna också.


Nu ser jag fram emot rullskidepasset på torsdag. Hoppas inget ställer till det så jag missar det. Den här veckan blir det hårdkörning, för vecka 4 blir återhämtningsvecka.



söndag 19 september 2010

Löpning i fjällen

Idag kom jag tillbaka från en liten semester i fjällen och där hade jag inte tillgång till internet. Men jag hade med mig en dator och skrev en sammanfattning av långhelgen.

Hösten hade kommit längre i fjällen; lövträden brann i höstfärger och en råkall dimma drog över dalen som en jättelik höstvålnad. Det dröjer nog inte länge förrän dalen sveps in i vit snö. Några blå revor syntes på himlen. En bergstopp som låg ovanför den tjocka dimman träffades av solens strålar och lyste upp hela bergsmassivet.

Torsdag - sprang i mörker
Första kvällen sprang jag ett lugnt pass ganska sent och det blev natt och så mörkt som det kan bli när man befinner sig i utkanten av landets elektriska blodbanor. Himlen var bitvis stjärnklar och långt därborta lyste vintergatans miljoner avlägsna stjärnor som ljuset från en avlägsen storstad. Men marken var svart som mörk materia och sög upp alla spillror av ljus som letade sig ner genom skogen. Det är som mörkast nu.

När jag springer i skogarna runt Härnösand kan jag alltid ana det dova ljudet av trafik långt borta och svaga ljusreflexer från staden lyser upp himlen. Men här var mörkret kompakt och tystnaden intensiv. Jag stannade och försökte lyssna efter ljud, men bara rasslande ljud från nervösa löv och min egen andhämtning och vattendroppar som föll från träden fick nervcellerna i mina öron att dallra. Frånsett det var det helt tyst. Jag sprang med sinnena på helspänn och med fötterna som känselspröt. Jag kunde förnimma stigen som en lite mindre mörk nyans omgiven av svarta spetsiga fjällgranar.

Fredag - skidgång till ett fjäll
På fredagen blev det ett skidgångspass med inslag av älglufs. Jag tog mig upp på en fjälltopp med skidstavar i händerna och icebugs på fötterna. Det regnade och jag var genomblöt, men jag var nöjd med att ha tagit mig ända dit upp och njöt av utsikten i några minuter. Högt ovanför mig svävade en kungsörn. Jag var fullständigt slut och höll nästan på att snubbla på vassa stenar ett par gånger på den branta vägen ner. Jag mötte några vandrare som förskräckt kastade sig åt sidan när jag kom rusande med stavarna i högsta hugg på den bitvis spångade leden. Jag tog även en liten omväg rakt över en blöt myr som jag plumsade rakt igenom, som Gunder Hägg gjorde på sin tid i dessa omgivningar.

Lördag - in the twilight zone
På lördagen firade vi min svåger med en god middag på Vålådalens fjällstation, men jag hann med en liten löptur på morgonen. Som löpare måste man hitta egen tid och när man är tillsammans med andra blir den inre löparen ett djur som söker sin tillflykt till gryning och skymning.

Det regnade hela dagen och under eftermiddagen låg jag i sängen och skrev lite på en text som vuxit alltsedan jag började blogga. Det är en blandning av gamla inlägg och tankar och idéer som inte vill lämna mig ifred och jag försöker skapa en mer genomarbetad och sammanhängande tråd genom allt detta myller. Om jag blir nöjd med resultatet kanske jag lägger ut något av det framöver.

Söndag - sprang längs en sjö
Vi skulle åka hem tidigt idag som är en söndag, och söndag betyder distanspass. Jag smög upp tidigt i gryningen så att jag skulle hinna springa långt. Det var nästan lika tyst som på natten. Jag hade sett ut en löprutt längs Ottsjön och sträckan mätte 23 km. Den norra sidan av sjön var bebodd och där fanns en liten grusväg, men den södra var obebodd och det ringlade bara en skogsstig längs vattenbrynet. Den avlånga fjällsjön låg blank och speglade den grå himlen. Ljud färdas bra på stillastående kallt vatten och jag hörde människorna vakna till liv på andra sidan då jag sprang. Jag sprang mellan sjön och ett högt fjäll och här och var kastade sig vita skummande fjällbäckar med ett vrål nerför branterna. Det var fuktigt och halt, men icebuggarna gav bra fäste. De är bra skor, lika bra som mina fivefingers. Det kändes som att jag skulle ha kunnat springa till Norge, så härligt var det. Men jag var lite stressad att hinna tillbaka innan resten av sällskapet vaknade.

Utflykt till ett soldrivet vattenfall
Ifjol gick jag upp till Njupeskär som är Sveriges högsta vattenfall och nu gjorde vi en utflykt till Sveriges kanske mäktigaste fall, Tännforsen. Nu återstår bara den största forsen som ligger uppe i Älvsbyn, Storforsen i Piteälven. Jag har alltid varit fascinerad av kraften och styrkan i forsar och vattenfall. De största vattenfallen låg en gång i Luleälven men är numer tämjda och förser Sverige med ren el. Vattenkraft är solenergi, det är solen som lyft upp vattnet från havsnivån och gett vattnet lägesenergi som omvandlas till den dramatiska dånande rörelseenergi jag upplevde när jag tittade på forsen.

Vattenfallsillusion
Om man tittar i en halvminut på ett vattenfall där vattnet störtar neråt då upplever man en märklig illusion om man därefter tittar på en klippa bredvid fallet. Det tycks som om klippan reser sig upp en bit. Den rör sig uppåt, men vi vet ju att klippor står stilla. Hur kan det komma sig?

I hjärnan finns vissa neuroner som bara reagerar på rörelse och olika neuroner reagerar på olika typer av rörelser. Några neuroner fyrar av när vi tittar på en sidgående rörelse, medan andra avfyras när vi tittar på en lodrät rörelse. Nästan varje vinkel och hastighet finns representerad i hjärnan. När jag tittade på vattenfallet avfyrades de neuroner i hjärnan som reagerar på just den typen av rörelse. Till slut blev neuronerna vana och minskade sin signalering. Det är samma fenomen som inträffar om vi tar på oss något nytt klädesplagg - då känner vi först av det ovana tyget, men efter en stund känner vi inte av det nya klädesplagget, neuronerna har slutat fyra av, de har vant sig.

Efter att jag tittat på vattenfallet i en halvminut så tittar jag på klippan bredvid, men då hänger inte de tillvanda neuronerna med. De signalerar nu mindre än de övriga neuronerna som reagerar på andra vinklar och hastigheter. Istället för att balansera varandra som de brukar, får uppneuronerna ett kortvarigt övertag, vilket vi ser som om världen rör sig uppåt. Fast världen därute står helt stilla, så tolkar hjärnan världen i motsatt riktning mot det vi anpassat vår hjärna till sekunderna innan när vi stirrade in i ett vattenfall.

För er som inte har ett vattenfall i närheten hittade jag det här youtubeklippet av ett vattenfall och det funkar nästan lika bra som the real thing. Titta på en punkt där vattnet faller i en halvminut och tryck sedan på paus. Då tycks vattnet röra sig uppåt. Man kan också pröva att titta i en halvminut och sedan pausa och blunda i en halvminut. När man därefter tittar rör sig vattnet ändå uppåt. Det räcker alltså inte att vila hjärnan, den måste aktivt nollställas genom input från det visuella sinnet.


onsdag 15 september 2010

Notiser och vetenskapsnyheter v 37

Nitrat, rödbetsjuice och L-arginin
För tre veckor sedan redovisade jag en rapport om rödbetsjuice och dess effekt på uthållighet. Rödbetsjuice innehåller mycket nitrat, vilket ombildas till kväveoxid i kroppen - det är alltså en gas som ger dessa effekter. Forskare har nu kommit fram till att man kan öka effekten rejält genom att äta ett tillskott av L-arginin som också ökar tillgången på kväveoxid. Ganska uppseendeväckande var att uthålligheten ökade med 20 %, enligt rapporten. Förutom det minskade det systoliska blodtrycket och syrebehovet gick ner. Tillsammans trodde forskarna att detta skulle ge mellan 1-2 procent förbättring i en tävling, vilket kan vara utslagsgivande bland eliten.

Aptitretaren Ghrelin och mätt och lagom Leptin
Viktuppgång efter diet kan förutsägas genom att studera aptithormonerna leptin och ghrelin, visas I en ny studie I The Endocrine Society's Journal of Clinical Endocrinology & Metabolism.
Leptin utsöndras från fettvävnad och när det når hjärnan hämmas hunger och aptit. Ghrelin är dess motsats och utsöndras från magsäcken och stimulerar hunger och aptit. Innan man äter är nivåerna av ghrelin höga, men de sjunker under måltidens inmundigande. I studien fann man ett samband mellan nivåerna på dessa hormoner och hur de undersökta personerna gick upp i vikt efter att ha följt en diet.

Inflammationer fördärvar oss
Svenska forskare vid KI, under ledning av Dr Håkan Larsson, har funnit att unga män med låggradig inflammation presterar sämre på IQ-test och risken att dö i förtid var också större. Forskningen publicerades nyligen i Brain, Behavior and Immunity och bygger på mätningar av nästan 50000 unga män i åldern 18-20 under en period av 35 år. Det är första gången som man ser att inflammationer kan påverka hälsa och kognitiva funktioner redan i unga år. Det viktiga är nu att hitta orsakerna till dessa inflammationer som drabbar unga människor.


Vad sätter man på kroken egentligen?
När uppstod hjärnbarken, den del av hjärnan som gör oss till människor? Man har länge vetat att vår hjärnbark delar ett historiskt öde med övriga ryggradsdjur, men nu har forskare funnit att det grundläggande konceptet bakom hjärnbarkens neutrala nätverk även finns hos en havsborstmask - Platynereis dumerilii, som är en avlägsen kusin till daggmasken. Våra vägar skildes år för ca 600 miljoner år sedan, vilket är mycket äldre än man tidigare trott och det betyder också att vår hjärnbark utvecklades som en anpassning till ett liv i vatten. Det är alltså 600 miljoner år som skiljer oss från daggmasken och fiskekroken.


Håll liv i nervcellerna
När vi åldras minskar muskelmassan. Det kallas för sarkopeni och är en naturlig del av åldrandet. Sarkopeni påskyndas av fysisk inaktivitet. I senaste numret av Medicine & Science in Sports & Exercise redovisas en studie som inger hopp. I studien jämförde man en grupp äldre löpare (65 år) med en yngre grupp (25 år). Man fann att de äldre löparna hade 140 motoriska enheter, jämfört med 91 hos en kontrollgrupp som inte sprang. De springande 25-åringarna hade 150 motoriska enheter. Det visar att man måste använda kroppen om man inte vill förlora den. En motorisk enhet är en typ av nervcell (alfa-motorneuron) som kontrollerar ett antal muskelceller. Det är alltså inte muskelcellerna som dör, utan de motoriska nervceller som styr dem. Men genom att använda dem håller man dem också vid liv.


Broccoli skyddar
Broccoli innehåller stora mängder sulforafan och i en ny studie har man har funnit att denna antioxidant blockerar enzymer som orsakar artros. Broccoli har tidigare kopplats till minskad cancerrisk, men det här var den första studien som visade effekter på lederna.


Multitasking
Våra hjärnor gillar inte att göra olika saker samtidigt. Då måste hjärnan ladda om program gång på gång. Men multitasking är nog här för att stanna och i den här artikeln redovisas en studie som kanske ger arbetsgivare hjälp när de ska plocka ut folk som lider mindre av det än andra.


Stress
När man hamnar i en stressig situation ökar produktionen av hormonet kortisol. Kortisol hjälper kroppen att återhämta sig från stressen men kroniskt förhöjda nivåer av kortisol har negativa kardiovaskulära effekter. I en studie följde man 861 personer över 65 år och efter sex år hade 183 av deltagarna dött. De som hade de högsta nivåerna av kortisol hade en femfaldigt ökad risk att dö av hjärt-kärlsjukdom. Kortisol är viktigt, men kroniskt förhöjda nivåer är mycket skadligt. Bäst att springa och ägna sig åt lite yoga emellanåt.


Selen minskar cancerrisk
Selen är ett viktigt spårämne som finns inbyggt i vissa proteiner som kallas selenproteiner. De flesta av dessa selenproteiner är enzymer med antioxidativa egenskaper som förhindrar cellskador orsakade av det faktum av vi behöver syre för energiomsättning.


I en ny studie har man funnit att selen skyddar mot cancer i urinblåsan. "Ju lägre nivåer av selen, desto större är risken att utveckla cancer i urinblåsan", säger forskningsledaren Núria Malats. Vi får i oss selen genom att äta vegetabilier odlade i selenrika jordar, eller via djur som betar på dessa jordar. Eftersom Nordens jordar är selenfattiga är det kanske så att många svenskar har brist på selen, ett ämne som alltså är essentiellt för kroppens funktion. Selen finns i fisk- och skaldjur, inälvsmat, ägg, para- och valnötter. Även Karljohan-svamp sägs innehålla selen. Äter man för mycket selen kan man dock drabbas av förgiftning, fast det är ganska liten risk. Men i en episod av Dr House inträffade det. Men hos Dr House kan ju vad som helst inträffa.


måndag 13 september 2010

Triathlon ger snyggaste kroppen

Jag blev tvungen att avsluta undersökningen om vilken sport som ger snyggaste kroppen i förtid därför att den orsakade mystiska fel i bloggen om man körde Internet explorer 6, men resultatet var ändå signifikant. Triathlon ger bästa kroppen, bättre än tiokamp och golf tillsammans, enligt en överväldigande majoritet.

Tyvärr simmar jag alldeles för uselt för att kunna delta i Triathlon. Det borde finnas en variant med roddbåt eller kanot för oss som aldrig riktigt förstod allvaret i simundervisningen. Dessutom kan jag bara simma bröstsim, eftersom vi inte lärde oss crawl som första simsätt. Det känns naturligare med crawl, men det kanske finns någon anledning till att vi börjar med bröstsim i Sverige. Jag tror dock barnen börjar med crawl i många andra länder (google hittade inget svar åt mig)?

Resultat 
Triathlon 40 % 
Simning 30 % 
Tiokamp 25 % 
Skidåkning 20 %

Sist kom golf och golfare kan ju se ut hur som helst ...



Orsak och verkan 
Man kan förstås ställa frågan om orsak och verkan. Är det triathlon som ger en snygg kropp eller är det en snygg kropp som väljer att träna triathlon? Höjdhoppare blir ju inte långa för att de hoppar höjdhopp, de började med höjdhopp för att de var långa. Eller så sållades alla korta höjdhoppare ut, utom vissa envisa individer som Stefan Holm.

Det liknar det klassiska misstag som Charles Darwins föregångare Jean Baptiste de Lamarck gjorde när han antog att girafferna fått längre halsar av att de sträckt på halsen. Darwin visade att det inte var sträckandet av halsar som gjorde dem längre i nästa generation, utan de förlängdes genom naturligt urval där en lång hals gav giraffen en fördel gentemot kortare halsar. Det var tur för girafferna att halsarna räckte upp till deras huvuden till slut:)

Glömde h och fotboll
Tyvärr stavade jag triathlon fel utan h i undersökningen. Sådant kan gräma perfektionisten inom mig för det gick inte att korrigera i efterhand. Jag kanske har en tendens att plocka bort h. Dels för att många stavar mitt efternamn fel med h, dels för att maraton brukar felstavas med h på svenska. H är ju dessutom en bokstav som inte gör mycket väsen av sig i talspråket. Dessutom borde jag tagit med fotboll, som förmodligen är världens största sport. Det var några som svarade "annan" och det var säkert fotbollsspelare med snygga ben.


Förra veckans träning (vecka 1)

Dags att summera förra veckans träning:

Måndag: Vila. 
Tisdag: Skidgång uppför berg och löpning nerför, 9 km (hårt). 
Onsdag: Styrketräning och roddmaskin (medel). 
Torsdag: Löpning återhämtning (lugnt). 
Fredag: Rullskidor 10,5 km (hårt). 
Lördag: Löpning återhämtning (lugnt). 
Söndag: Löpning distans 22 km (hårt).

Jag följde planen från början av veckan ganska bra. Den stora avvikelsen blev att ett av veckans hårda pass var rullskidåkningen på fredagen. Det är de tre hårda passen som är viktiga, det är då jag ska tänja lite på min gräns.

Den första veckan på den nya träningssäsongen kändes bra. Nu blir det två veckors ökning innan jag tar en lite lugnare återhämtningsvecka då jag får tid att vila mig lite och konsolidera de tre första veckornas träning.

Veckan träning (vecka 2)

Måndag: Vila. 
Tisdag: Skidgång uppför berg och löpning nerför, 10 km (hårt). 
Onsdag: Styrketräning och roddmaskin (medel).
Torsdag: Löpning, 10 km (lugnt). 
Fredag: Skidgång (hårt). 
Lördag Löpning återhämtning 5 km(lugnt). 
Söndag Löpning distans 23 km (hårt).

Det blir en liten ökning jämfört med förra veckan. Skidgångspasset blir lite längre och jag kör en till 500 m på roddmaskinen på onsdag. På torsdag reser jag till fjällen så då hinner jag inte med några rullskidor, utan det blir 10 km löpning istället. På fredag ska jag gå skidgång uppför ett fjäll. Det blir ett stenhårt pass. På lördag blir det lätt löpning längs vackra fjällstigar och sedan avslutar jag veckan med minst 23 km löpning i halvmaratontempo.

Nu ser jag fram mot morgondagens yoga. Jag hade tänkt träna lite med yogaprogrammet som finns på Wii, men det blev inte av. Men lite bättre än senast borde det gå i morgon. Efter yoga och kanske lite sushi till lunch, blir det chi gong, eller skidgång som vi säger på svenska. Äh, den var dålig ;)

Tro på dig själv så kommer du till himlen 
Det är känt sedan länge att kanske 90 % (vet inte exakt) tror att de är intelligentare än genomsnittet. I en studie fick man fram att 60 % trodde att de tillhörde de bästa 10 % när det gällde sociala förmågor. Ingen, 0 procent, trodde de låg under genomsnittet. I en undersökning från 1997 frågade man folk vilken chans att komma till himlen som de trodde att ett urval kända personer hade. Bill Clinton trodde 52 % på, 60 % sa Prinsessan Diana, 79 % valde Moder Teresa. Men hela 87 % trodde att de själva skulle komma till himlen.


söndag 12 september 2010

Vilken sport ger snyggaste kroppen?

En del tränar för att få en bra hjärna, men det är nog många fler som tränar för att få en snygg kropp. Jag läste en artikel på svd.se om det och debatten var livlig. Löpare är ganska smala och spänstiga, men har sällan muskulösa överkroppar. Ultralöparen Dean Karnazes är däremot just muskulös och röstades fram som världens snyggaste kropp 2006. När det gäller uthållighet är Karnazes kropp optimal, men kanske inte när det gäller att vara snabb på ett maraton.

Skidåkare tävlar sällan i bar överkropp så om de har de snyggaste kropparna är svårt att veta. Tiokampare tränar och tävlar oerhört allsidigt. Orienterare tränar också allsidigt, de läser kartor och använder hjärnan samtidigt som de springer. Men hjärnan är ju gömd under skelettet, till skillnad från resten av kroppen och kanske är lite svår att få syn på.

Vad som är snyggt är i mångt och mycket subjektivt. Man hör ibland att "x är fulsnygg”.

Jag lade upp en liten undersökning till höger där man kan rösta på en eller flera sporter (borttagen nu). Resultatet hittar man här.

Det gyllene snittet
Men faktum är att man kan mäta vad som majoriteten tycker är snyggt. Det som är vackert och trevligt att se på följer ofta det gyllene snittet.
Det gyllene snittet upptäcktes för över 2000 år sedan, men den förste som beskrev mönstret var italienaren Leonardo Fibonacci på 1200-talet. Fibonaccis talserie ser ut så här:

0 1 1 2 3 5 8 13 21 34 55 … osv.

Talet till höger är alltid summan av de två talen till vänster, så att 0+1=1, 1+1=2, 1+2=3, och förhållandet mellan två näraliggande tal närmar sig det gyllene snittet och till slut kommer det oändligt nära. 1/2=0,5, 2/3=0,66, 3/5=0,60, 5/8=0,625 … 34/55=0,618. Denna kvot brukar betecknas med den grekiska bokstaven phi.

phi = 1,618 033 988 749 9 ... approximativt 8:5.
eller det omvända
phi = 0,618 033 988 749 9 … approximativt 5:8

Platonisten och multigeniet Leonardo da Vinci var fascinerad av detta talförhållande och ritade en människa som uppfyllde dessa mått, den vitruvianska människan. Leonardo begick t o m ett på den tiden fruktansvärt brott och grävde upp lik för att mäta de exakta proportionerna i människokroppen. Även Mona Lisa målades efter det gyllene snittet, hennes ansikte är perfekt talharmoni. Många anser att Brad Pitt ser bra ut och hans anlete är numer uppmätt och man fann att det var ett av jordens mest gyllene snitt.




Naturens former
Men det är inte bara människan som följer det gyllene snittet. Djur och växter, ja hela naturen, växer och lever enligt detta talförhållande. Det finns fler bihonor än bihannar och proportionen dem emellan är det gyllene snittets proportion. En solros har frön ordnade i 21 spiraler medsols och 34 spiraler motsols ut från centrum, vilket ger kvoten 1,619. Man kan plocka upp en tallkotte och då ser man att den har fjäll som går i åtta spiraler motsols och fem medsols. Åtta delat med fem är 1,6.


Även artificiella skapelser som svenska flaggan, Parthenontemplet, FN-skrapan, Beethovens femte symfoni, allt följer denna princip.

Att en kvot kan vara vacker är märkligt och fascinerande. Varför vi tycker det, vet jag inte om någon kan svara på?





Börjar man titta ser man formerna överallt, från den lilla snäckan på stranden till vintergatans spiralformade kropp.


Vår anatomi, proportionerna mellan benen följer det gyllene snittet. Mät avståndet mellan axel och fingerspets och dela det sedan med avståndet mellan armbåge och fingerspets. Resultatet bör hamna kring 1,6. Det är samma sak med ryggradens indelning och fingerledarna och foten. Överallt samma mystiska kvot.


Leonardo sa att den mänskliga foten är ett ingenjörsmässigt och konstnärligt mästerverk. Fotens passform är det gyllene snittet.

Ansiktsformer

Nedan visas ett ansikte enligt gyllene snittets princip och några historiska personer som passar i denna form.



Egyptiernas vackra drottning Nefertiti, 1380 f Kr.


Under antiken beundrade man detta perfekta ansikte

Slår man ihop en antal vackra skådespelare i Hollywood i en dator får man ett ansikte som följer det gyllene snittet.

Ett hollywoodfejs

Man kan för övrigt slå ihop vilka ansikten man vill på den här webbplatsen.

Dagens löpning
Sprang ut tidigt i morse för jag tänkte springa långt. Dimman låg tät över skogen, men jag sprang rakt igenom den. Det var tyst, förutom några skator som varnade varandra när jag kom springande. Jag sprang i fivefingers och kände att marken var fuktig och ganska kall efter natten. Luften var kylig och full av små vattendroppar. Sen började det regna och det övergick sedan i ett behagligt duggregn. Det blev 22 km och ett gyllene snitt på 5:22/km.