Springa som ett rovdjur

Det blev ett lugnt långpass idag. Jag sprang 20 km och det blev mest på asfalt och långa raksträckor. Jag försatte mig nästan i trans genom att fästa blicken på en punkt så långt bort jag kunde och sedan lät jag vestibulo-ockulära reflexen fixera blicken medan jag sprang. Det är en reflex som gör att vi kan hålla huvudet stilla när vi springer, vilket måste ha varit livsavgörande när vi var jägare. Punkten som jag fixerar fyller samma roll som ett byte gjorde på savannen och det omedvetna tar kontrollen över mig då jag springer. Det är kanske därför det känns som att man hamnar i ett tillstånd av trans. Jag får samma känsla om jag springer på ett löpband och stirrar på någon punkt rakt framför mig. Det kanske är så att den mer ursprungliga reflexstyrda delen av hjärnan ta över den medvetna kontrollen i frontalloben. Man blir ett målmedvetet jagande och springande rovdjur.

Det känns självklart att vi är gjorda att springa och jaga med blicken fastlåst vid målet som en målsökande projektil. Våra huvuden sitter fast förankrade i kroppen med kraftiga nackligament. Grisar springer inte för att överleva och de har frikopplade huvuden som studsar upp och ner och hit och dit när de springer, till skillnad från t ex vargar vars huvuden är fastlåsta medan kroppen springer och all rörelse fångas upp av en flexibel nacke med töjbara ligament. Huvudet hålls stilla med ögon och tänder fixerade på det jagade djuret. Så springer djur som är födda till löpare.

På en guppig bilväg
Mitt huvud justeras av en reflex som utlöses när huvudet vrids, vilket aktiverar båggångarna i innerörat som känner av huvudets läge i rummets tre dimensioner. Informationen från innerörat går sedan till ögats muskler och till cerebellum i hjärnstammen så att blicken hålls fixerad samtidigt som huvudet rör sig. Vrider jag huvudet åt höger, så vrider sig ögonen åt vänster. Jag behöver inte tänka på det, det bara sker. Om man kör bil på en guppig väg kompenserar reflexen alla gupp och man kan se ett ganska stabilt landskap flyta förbi eftersom varje gupp kompenseras av ögonrörelser, om man däremot höll en kamera och filmade ut från bilfönstret så skulle det se ut som en rörig guppig dansk dogmafilm. Varken arm eller kamera har dessa justerande reflexer.

Träningsplan v 36
I morgon börjar den nya träningssäsongen inför Vasaloppet. Första veckan ser ut så här:

Måndag: Vila
Tisdag: Skidgång uppför berg och löpning nerför, 10 km (hårt)
Onsdag: Styrketräning, rodd. (medel)
Torsdag: Rullskidor eller löpning, 10 km (lugnt)
Fredag: Älglufs eller fartlek 5 km (hårt)
Lördag: Löpning återhämtning 5-10 km (lugnt)
Söndag: Löpning distans 20 km (hårt)

Jag går ut hårt med vila i morgon. Träningsplanen är inte huggen i stenplattor, det är mer blyertsskisser. Planer är bra, men jag tror mycket på känsla. Känslor är rationella program i min hjärna som vill mitt bästa. Känns något bra så är det nog bra. Känns det jobbigt, kanske man ska ta det lite lugnare.

Det senaste året har jag kört tre hårda pass i veckan och övriga pass som återhämtningspass och det har fungerat mycket bra. Under löparsäsongen blev det backintervaller eller fartlek på tisdagar, långa intervaller på fredagar och långdistans på söndagar, med lugna återhämtningspass däremellan och styrketräning/rodd på onsdagar, samt vila på måndagar. Jag ökade dosen i de hårda passen gradvis i tre veckor och sedan hade jag en återhämtningsvecka med lite lägre dos. Det var en genomsnittsvecka och den såg lite olika ut beroende på hur långt jag kommit i planen. Nästa år kommer jag att köra ungefär samma program, men med lite förändringar mot bakgrund av vad jag lärt mig under innevarande år.

Förresten, visste du att:

• 90 procent av alla poliser i USA aldrig avlossar sitt tjänstevapen.

• En dryg procent av bruset ("myrornas krig") på teven är rester från Big Bang, den så kallade bakgrundsstrålningen.
• Om man kunde vika ett papper 50 ggr skulle pappret bli så tjockt att det räckte till solen. Skulle man vika pappret hundra gånger räckte det till slutet på universum.
• Om man stoppar in 20 kg massa (m) och multiplicerar det med ljushastigheten i kvadrat (c2), ger det e = 500 miljarder kWh, vilket ungefär motsvarar Sveriges energiförbrukning under ett år.

Min massa skulle räcka i nästan 4 år enligt Einsteins formel e = mc2. Jag känner mig ganska orkeslös och tom på energi ibland, men enligt fysikens lagar är jag ett energiknippe. Men det krävs väl antimateria för att utvinna all den energin och den kanske är lite svår att hantera.

Källor
Uppgiften om poliser som inte riktigt stämmer med hollywoodbilden hittade jag i Malcolm Gladwells utmärkta bok Blink : Den intuitiva intelligensen. Formel för pappersvikningen hittar man här. Beviset för att jag kan försörja Sverige med energi finns i formeln e = mc2. Källan till bakgrundstrålningen är helt enkelt Big Bang.