Träning föryngrar cellerna

En människa är uppbyggd av celler. I cellernas kärna flyter kromosomerna omkring. Kromosomerna består av långa trådar av DNA - vår arvsmassa. Varje gång en cell delar sig måste denna arvsmassa kopieras. De enzymer som utför kopieringen skapar dock alltid en lite kortare sträng av DNA. En bit kastas helt enkelt bort. Strängen blir kortare för varje delning. För att undgå att cellen förlorar viktig genetisk information vid celldelning består slutändarna av DNA-tråden därför av långa upprepade sekvenser utan genetiska information, så kallade telomerer. De är ungefär som ändarna på skosnören. De slits ut. Efter omkring 50-70 delningar räcker inte telomererna till längre och cellen dör (apoptos). Ju längre telomerer, desto fler delningar klarar cellen av, vilket har betydelse för vävnadens regenererings- och läkningsförmåga. Längden på telomererna kan därför sägas vara en markör för cellens biologiska ålder. 

Det röda mössorna längst ut på kromosomerna är telomerer

Spring dig yngre
I en tysk studie från 2009 tittade man på några grupper av män och kvinnor och delade in dem i en yngre och en äldre grupp bestående av både aktiva och stillasittande personer. Den aktiva unga gruppen bestod av professionella löpare i 20-årsåldern som sprang drygt 70 km per vecka. Den aktiva äldre gruppen bestod av löpare i 50-årsåldern som sprang omkring 80 km i veckan.

När forskarna undersökte kromosomerna hos både aktiva och stillasittande unga såg man att telomererna var lika långa. Det var inte så förvånande eftersom de inte hade levt tillräckligt länge för att få sina telomerer bortklippta. När forskarna sedan mätte telomererna hos de äldre individerna fick man dock ett annat resultat. De stillasittande äldre hade telomerer som var i genomsnitt 40 procent kortare än hos de stillasittande yngre, vilket tyder på att de äldre personernas celler hade åldrats 40 % sedan de var runt 20 år. Men telomererna hos de äldre löparna var endast 10 % kortare än hos de unga löparna. Cellernas åldrande hade alltså saktat ner med omkring 75 %. På cellulär nivå motverkar alltså löpning åldrande. Vi löpare är lite yngre än vi är. 

Indiern Fauja Singh meddelade nyligen att han slutar springa om några veckor, 101 år gammal. Han började när han var 89 år. Det är aldrig försent att förlänga sina telomerer.

Forskarna tror att träning aktiverar telomerase, ett enzym som bygger på och förlänger telomererna och delvis motverkar förslitningen. Man springer för livet.

Trötthet, stress och telomerer
Man kan också förkorta sina telomerer i förtid. I en sydafrikansk studie har man kunnat visa att idrottare som är övertränade och visar symptom som försämrad fysisk prestation, kronisk trötthet, ständig träningsvärk, muskelstelhet och utebliven anpassningsförmåga till träning, har signifikant kortare telomerer än idrottsmän i en kontrollgrupp. I en annan studie på kvinnor som utsatts för stress under en längre tid såg man att deras telomerer var mycket kortare än hos kvinnor som inte utsatts för samma stress. Orsakerna till förkortningen är förmodligen likartade, oxidativ stress och inflammationer. För den första gruppen kanske man ska rekommendera återhämtning och för den andra gruppen löpning.

Långa telomerer ger många födelsemärken
Eftersom det krävs ett flertal celldelningar för att ett födelsemärke ska bildas indikerar många födelsemärken att man har celler som kan dela sig flera gånger, vilket ju är omöjligt utan långa telomerer. Några forskare vid King’s College London bestämde sig för att undersöka denna hypotes och mätte telomererna och räknade prickar på 900 tvillingpar. Man fann ett klart samband mellan antalet födelsemärken och längden på telomererna. De som hade fler än 100 prickar hade längre telomerer än de som hade färre än 25. Skillnaden mellan grupperna motsvarade 6-7 års åldrande. 

Man kunde också se att i de få fall där tvillingar skilde sig åt när det gällde hur mycket de tränade, så hade den som tränade mycket längre telomerer. Skillnaden motsvarade omkring 10 år. Arv är inte allt. Å andra sidan är risken att drabbas av cancer lite större om man har långa telomerer. Allt tycks ha ett pris.

Evigt liv?
I teorin skulle man kunna skapa celler med evigt liv genom att manipulera enzymet telomerase som förlänger kromosomernas telomerer. Men naturen är - tyvärr - långt före oss. Cancerceller kan dela sig i evighet genom att utnyttja telomerase. Ett exempel är cellprovet från Henrietta Lacks på 50-talet som nu finns på laboratorium runt om i världen. Dessa celler väger nu tillsammans flera miljoner ton!

Tack vare kunskapen om telomerer kanske vi en dag kan bota cancer genom att stoppa enzymet som håller cellerna vid liv. Kanske man t o m kan programmera om processerna så att telomerase ger cellerna evigt liv. Den som lever tillräckligt länge får se. Man får springa så länge.

Förutom cancerceller finns det en annan typ av celler som kan dela sig i evighet: bakterier (och arkéer). Deras kromosomer är slutna i en cirkel (de flesta i alla fall) och kan därmed inte förlora den yttersta ändan av DNA när de delar sig.