Analys av en elitidrottare

Christiano Ronaldo är en av världens bästa fotbollsspelare. Men varför är han så bra? I en timslång dokumentär (som du kan se i slutet av inlägget) från 2011 försöker ett brittiskt forskarteam, sponsrat av Castrol, svara på den frågan. De undersöker Ronaldos kroppsstyrka, teknik, skicklighet och mentala förmåga.

Skickligheten sitter i hjärnan
Generna ger oss våra fysiska förutsättningar. Generna utgör en fysisk gräns, men det är hjärnan som avgör hur nära vi kommer denna fysiska gräns. Att lära sig och att utvecklas är att fylla sin genetiska kostym och nå sin potential. Det kan alla människor göra på sitt sätt och alla är unika, men en del - som Ronaldo - är enastående. De som är enastående och utvecklar sin potential på universitet får nobelpris. De som utvecklar sin potential inom idrotten blir idrottsstjärnor. Men en sak har de gemensamt: bra hjärnor. Den är till viss del medfödd och till viss del ett resultat av hårt arbete.

Gretzky har kontrollen.

Den kanadensiska ishockeystjärnan Wayne Gretzky var inte särskilt snabb och han lyfte endast (för en hockeyspelare) 64 kg i bänkpress. Ändå dominerade han i NHL. Samma sak kan sägas om Peter Forsberg. Han var visserligen urstark, fast inte särskilt snabb. Men både Gretzky och Forsberg tycktes alltid vara två steg före alla andra. De såg passningar innan någon annan såg. Deras hjärnor läste av hur andra rörde sig på planen och de kunde därför skicka en passning som ingen - varken spelare eller vi på läktaren - förstod vart den skulle förrän våra långsammare hjärnor kalkylerat passningsbanan och då var det allt som oftast försent och motspelarna gjorde oss sällskap på läktaren. Det kallas talang, men denna kunskap har också byggts upp av träning, träning och åter träning och som drivkraft finns oftast en viljestyrka utöver det vanliga.

Snabbhet
I den första utmaningen i dokumentären från 2011 ställs Ronaldo mot den spanska sprintern Angel David Rodriguez (personbästa 10,14). Ronaldo är snabbt ur startblocken, men tar korta steg (1,7 m) och svänger med armarna i sidled. Eftersom armarna är sammankopplade med benen sedan vi var fyrfotadjur (länk), tenderar svängande armar att få benen att svänga i samma takt. Benen följer med. Man kan också se att Ronaldo lutar huvudet bakåt och fokuserar på målet, för han tänker på vad han gör. Kroppen rör sig lite fram och tillbaka och i varje svängning tappar han fart.

Rodriquez springer rakt fram. Hela kroppen - armar och ben - är riktade framåt. Han tittar inte på målet. Han bara springer som en maskin och ödslar ingen kraft i sidled. Hans sprint är ett resultat av tusentals timmars träning. Steglängden är 2,5 m och varje avstamp skickar mer kraft i marken än vad Ronaldo förmår. Ronaldo springer på 3,61 medan Rodriquez springer på 3,31.

Rollerna är ombytta när de springer en slalombana mellan portar. Rodriquez är snabb, men det märks att han inte tränat på att springa slalom. Han är gjord för att springa rakt fram. Han tar långa steg och springer med hög tyngdpunkt. Tiden blir 6,86.

Ronaldo har mer nytta av sitt korta steg, sin låga tyngdpunkt och sin vana att runda motspelare. Han springer på 6,35. En halv sekund snabbare. När de visar slalomsprinten i slow motion ser man hur Rodriquez kommer in med ett långt steg, medan Ronaldo kortar ner steget. Ronaldo använder sin kropp mycket intelligentare och accelererar snabbt mellan portarna.

Sprinttestet visar att Ronaldo är blixtsnabb på en fotbollsplan. Med tanke på tidsdifferensen mot Rodriquez är han förmodligen snabbare än Usain Bolt på en kort slalombana. Däremot är han bara en bra medelmåtta på en sprintbana.

Muskelstyrka
I den andra utmaningen testar forskarna Ronaldos muskelstyrka. Det är kraften i benen som testas. Först gör Ronaldo jämfotahopp med armarna på sidan. Då hoppar han endast upp 44 cm. Den kraft han utvecklar är på 1,5 gånger kroppsvikten. Inte särskilt imponerande av en elitidrottare. Därefter testar man honom i en mer matchlik situation där han får använda armarna för att kasta sig uppåt. Ingen fotbollsspelare hoppar ju upp och nickar jämfota med händerna i sidan. Det visar sig att Ronaldo hoppar 78 cm, vilket är högre än en genomsnittlig basketspelare. Kraften som Ronaldo utvecklade var hela 5 gånger kroppsvikten.

Ronaldo lite högre än de andra i luften. Dessutom har han ett litet försprång.

Mental kapacitet
I nästa utmaning testade man det som kanske kan kallas spelsinne eller speluppfattning. Det är helt avgörande. Det finns många som hoppar högre och springer fortare, men utan spelsinne blir man ingenting.

Först undersöker forskarna hans spatiala intelligens, eller rumsuppfattning. De fäster en kamera på honom som visar vad han tittar på när han möter en motspelare man mot man. Det visar sig att han nästan aldrig tittar på bollen som hans motståndare gör i samma test, utan mer på området runt om och på motståndarens ben, knän, fötter och höfter. Hans hjärna förutsäger vad som ska hända med bollen och vad han ska göra med bollen genom att kontrollera det som händer runt om och hur han ska utnyttja det utrymme som finns. Därmed är han lite före i tiden. Han gissar hur motståndaren ska röra sig i nästa stund och denna gissning blir allt bättre med övning. Tusentals dribblingar har programmerat in denna kunskap i hjärnan så att den blivit omedveten. Han kan fotbollens grammatik utan att tänka på den.

Sedan får Ronaldo och en annan fotbollsspelare ta emot en passning som de ska slå i mål. När bollen har hunnit halvvägs släcks ljuset och de ser ingenting. Den andra fotbollsspelaren missar totalt, medan Ronaldo sätter bollen hur säkert som helst, först med en nick och sedan med en bredsida. Redan efter 500 millisekunder vet Ronaldo var bollen ska hamna. Han ligger före i tiden och vet var bollen är långt innan den når fram. Han behöver inte göra några matematiska kalkyler för att beräkna bollbanan.

Forskarna är imponerade av detta, men för att ytterligare öka svårighetsgraden släcker de lampan i samma stund som medspelaren slår passningen, d v s innan bollen är på väg. Det enda Ronaldos hjärna kan dra slutsatser från är medspelarens kroppsspråk. Trots denna minimala information sätter Ronaldo bollen i mål igen. Det ser ut att vara hur lätt som helst. Efter tusentals timmar är han välprogrammerad. Han ser på medspelaren var bollen kommer att hamna. Det är därför han är lite före de flesta andra för att möta en passning och sätta den i mål. Dessutom hoppar han ju mycket högre.

Teknik
I de två sista testen undersöker man Ronaldos teknik. Ronaldo slår en perfekt placerad och hård (130km/h) frispark, men det finns det många som gör. I tekniktestet ska Ronaldo springa med en boll samtidigt som krypskyttar med lasergevär siktar på bollen. Det gäller att hålla bollen i rörelse och röra sig på ett oförutsägbart sätt. Ronaldo är extremt snabb i fötterna. Det är bara ett skott som träffar.

Ronaldos cruyffdribbling för att undvika laserskotten.

Ronaldos hjärnfysik
En slutsats man kan dra av denna dokumentär är att elitidrottare är mentala genier. Ronaldo vet innerst inne att han klarar vem som helst. Hans hjärna kan trycka ner emotionella impulser och han kan hålla sig kylig. Han är kreativ. Han vill hela tiden bli bättre. Han söker och hittar nya lösningar på nya problem. Det är själva kärnan i kreativitet. Ronaldo är vare sig snabbast, starkast eller den med bäst kondition, men han har en av de bästa hjärnorna. En hjärna som dessutom tränats under tusentals timmar att bli bäst på fotboll.

Ronaldo är ett fysiskt praktexemplar, men kroppsdelarna är helt värdelösa utan hjärnan. I hjärnan finns mönster uppbyggda som fungerar bättre hos Ronaldo än kanske någon annan i den livssituation som kallas fotboll.

Christiano Ronaldo: Tested to the Limit