Numer är det inte många som dricker vatten i tid och otid på jobbet. För tio år sedan hade nästan alla en vattenflaska på bordet. Folk var kanske rädda att torka ut och skrumpna ihop. Men människan är inte anpassad till att hälla i sig sådana mängder av vatten och den där vattentrenden dog ut så småningom, kanske för att folk märkte att de trots allt vatten skrumpnade ihop. Men i löparkretsar lever vattenmyten kvar.
Man kan dö av vatten
Ett för stort intag av vätska medan man springer kan leda till ett allvarligt tillstånd som kallas hyponatremi. Om man dricker för mycket späds salthalten i blodet ut och då strömmar vätska in i cellerna och de svullnar upp. Det luriga med hyponatremi är att symptomen delvis liknar de vid uttorkning som huvudvärk, illamående, förvirring, kräkningar, trötthet, muskelvaghet, kramper och svullnad p g a ansamling av vätska i vävnaderna. Vid allvarligare hyponatremi, när natriumnivåerna i plasma är under 125 mmol/l, kan man se tecken på att hjärnan påverkats i form av förvirring, desorientering och okoordinerade rörelser. Då är det riktigt illa. Under senare år har ca 20 löpare dött av hyponatremi.
Till för några år sedan var det vanligt med annonser som varnade för uttorkning och sportdrycksföretagen rekommenderade att löpare skulle dricka mer än en liter per timme, under ett lopp. Den typen av påståenden är inte lika vanliga nu, men de ovetenskapliga uppfattningarna kvarstår eftersom omkring hälften av alla löpare dricker så mycket de kan eller enligt ett förbestämt schema. I allmänhet trodde inte löparna själva att de hade påverkats av reklam för sportdryck, men deras handlingar tydde på motsatsen.
Kroppen vet bäst
Vi tror att uttorkning är en komplikation som följer av löpning, men en liten mängd förlorad vätska är i själva verket det fysiologiska svaret på motion, säger en av studiens författare Lara Dugas. Löpare bör räkna med att tappa flera kilo under en tävling och det är inget att vara orolig för. Visserligen består en människa av ungefär 2/3 vatten och vatten viktigt för oss. Praktiskt taget alla kemiska reaktioner i kroppen sker i vatten. Men risken är stor att vi gör fel när vi försöker reglera kroppsvikten med hjälp av vatten eftersom kroppen är gjord för att reglera sig själv. När cellerna behöver vatten ser de till att vi ger dem det. Vi blir törstiga och går bort till kranen. Den driften kan vi inte motstå.
Tiktaalik. Ett av de första stegen från fisk till människa. |
Vi härstammar från en fisk som simmade runt i saltvatten och som sedan kravlade upp på land. Under årmiljonerna böjdes och knådades fisken till så att den till slut kunde springa runt på två ben. Det har gått en lång tid sedan dess men i varje cell skvalpar det fortfarande saltvatten och vår törstmekanism avgörs av saltbalansen mellan cellens in- och utsida. Den mekanismen har fungerat i miljoner år och vi kan lita på att den fungerar under ett maraton också.
Att inte lita på sig själv
Den moderna människan har ett kontrollbehov och vi vågar inte riktigt lita på vårt autonoma nervsystem som lyckligtvis befinner sig utanför vår kontroll. Det sägs att man inte ska vänta med att dricka när man är törstig, för då är det för sent. Men det stämmer knappast. Vattenbalans, blodtryck, andning och sömn - allt styrs av vårt autonoma nervsystem utan att vi behöver tänka på det. Om vi fått i oss för lite vatten, blir vi törstiga och börjar söka efter vatten. När vi behöver andas, andas vi. Det är slöseri på energi att tänka på sådana saker.
Påståendet att vi måste dricka för att hålla vattenbalansen saknar vetenskapligt stöd. Vatten omsätts hela tiden och vi är bara "i balans" just efter att vi druckit oss otörstiga. Inga däggdjur befinner sig i ständig vattenbalans, allra minst människan som utvecklades på en torr savann. Kamelen dricker sig otörstig en gång, sedan kan den befinna sig i "obalans" i flera månader. Det finns inga djur som springer runt med vattenflaskor. Att vara en aning "uttorkad" är normaltillståndet.
Foto: John Hill |
Det bästa måttet på vår vätskestatus är i normalfallet vår inbyggda törstmekanism. Den är oerhört exakt eftersom de som hade fel på sin mekanism sedan länge sållats ut av det naturliga urvalet. Man ska dricka när man är törstig, varken mer eller mindre. Då slipper man dessutom onödiga och tidskrävande toauppehåll på vägen och man slipper vågskvalp i magen medan man springer.
Gilla... :)))
SvaraRaderaAlltid uppfriskande med undersökningar som visar att kroppen fungerar utan pekpinnar och har så gjort i ganska många år. :)
Ja amatörer har problem med detta. De dricker för mycket sportdryck och får problem.
SvaraRaderaDet verkliga problemet med sport är att man kan bli törstig men ej ha möjlighet att dricka. Då önskar man att man hade tagit lite vatten då möjlighet fanns vid förra sidbytet, periodpausen, utvisningen, vätskekontrollen, halvleken eller vilken sport man nu utövar.
Var och köpte rödbetsjuice idag. Är nog flera som läst din blogg och tänker ladda med rödbetsjuice inför halvmaran/ lidingeloppet för det var slut i de flesta affärer men tills sist hittade jag en affär som hade kvar på lagret. Hur mycket dricker du per dag?
SvaraRaderaDetta är en ständig debatt om vatten vs. inte vatten. Både vid och utanför löpning. Men, menar du då att du inte tror på riktlinjerna om att man ska dricka x liter/dag? Personligen blir jag i princip aldrig törstig, törstkänslan hos mig infinner sig väl kanske 1 gång i veckan, max. Dock vet jag av erfarenhet att om jag inte dricker däremellan så blir jag trött, hängig och får huvudvärk - vilket har löst sig sedan jag började dricka vatten regelbundet i normala mängder. Kanske är jag det där undantaget som bekräftar en regel? ;)
SvaraRaderaAnonym: Javisst är det :)
SvaraRaderaAnonym: Det kan vara plågsamt om man inte kan tillfredsställa driften att dricka och i vissa sporter är det kanske svårare än andra (minns inte om fotbollsspelare får dricka under match?). Men vad gott vanligt kranvatten är när man väl satisfierar denna djupa drift:)
Mats T: Tack för påminnelsen:) Måste nog också ut och bunkra för det kan vara svårt att få tag i och et kanske delvis är mitt fel;) Jag brukar dricka en halvliter per dag i 3-4 dagar innan. Håller för näsan för jag kan inte med smaken riktigt. Sen brukar jag äta rätt mycket nitratrika grönsaker som spenat och ruccola sista veckan.
Jackie: Jag tror inte man ska dricka x liter per dag såvida man inte med x menar att det är en funktion av (z,y,w ...) osv. Vi behöver inta ha koll på alla dessa parameterar, det gör hypothalamus i hjärnan. Dricker man x liter per dag oberoende av hur törstig man känner sig kan man bara föreställa sig hur samma regel skulle drabba krukväxterna hemma om man varje dag hällde samma mängd vatten över dem utan att ta hänsyn till sol och fuktighet. Sen är törstmekanismen inte samma för alla. Du kanske inte känner muntorrhet utan huvudvärk istället och fungerar det som du gör så bör du fortsätta med det. Den försvagas också med åldern. Äldre personer måste man ibland påminna om att de ska dricka, men de kanske behöver påminnas om att de behöver gå på toa också. De flesta mekanismer blir lite sämre med åren. De tre stegen mot demens: Först glömmer man dra upp gylfen, sen att dra ned den och sedan att det är dags att gå på toa.