Runners World - Maximera dina mitokondrier

I dina celler finns ett oräkneligt antal mitokondrier som skapar energi. De är viktiga, inte minst för löpare. Utan dem kan du varken springa, andas eller tänka.

Allt du gör - springer, tänker, pratar, andas och messar - kräver energi i form av ATP. ATP är kroppens gemensamma energivaluta. Kroppen fraktar mat och syre till mitokondrierna som i sin tur pumpar ut enorma mängder ATP. Din kropp omsätter 50 gram ATP var 20:e sekund, vilket motsvarar runt 200 kilo under en dag. 

Mitokondrier var bakterier

För några miljarder år sedan var mitokondrierna bakterier som simmade omkring i en nån slags ursoppa tills de en dag började samarbeta med celler, det vill säga ge ...

Läs fortsättningen här.

Runners World - Den bästa sortens självprat

Ett av de effektivaste sätten du kan öka prestationen på utan att träna fysiskt är att prata positivt med dig själv medan du springer. En ny studie visar att det dessutom är bättre att prata med sig själv i andra person (du kan) jämfört med om du pratar med dig själv i första person (jag kan). 

Tänk tillbaka på ditt senaste lopp. Hur pratade du med dig själv? Sa du "jag måste springa en timme till", eller sa du "du måste springa en timme till”? I båda fallen handlar det om positivt självprat, vilket man tidigare kopplat till bättre prestation. Men det finns en grammatisk skillnad i de båda satserna. Spelar det någon roll? 

Grammatiska effekter 

I en ny studie testade forskare huruvida självprat i första och andra person gav olika utfall. De testade alltså om det var skillnad på att säga: ”Jag kan göra ...

Läs fortsättningen här.

Hur jag besegrade min skrivkramp

Jag fick en etta i avgångsbetyg i svenska. Jag förtjänade förmodligen den där ettan, men den gjorde också att jag tappade tron på mig själv. Jag trodde inte jag kunde skriva, så jag skrev inte. 

På universitetet gick studierna bra tills det blev dags för uppsatser. Jag kunde arbeta i veckor med en kort inlämningsuppgift. 

Jag kämpade mig igenom A-,B- och halva C-kursen i nationalekonomi, men när det blev dags att skriva C-uppsats fick jag kramp. Jag kunde inte skriva - det var jag övertygad om. Jag hoppade av utbildningen och under några år lästa jag - med en växande studieskuld - filosofi och idéhistoria. 

Läraren i filosofi hette Bertil Mårtensson. Filosofer brukar inte hette Bertil, men Bertil var ett pedagogiskt geni och dessutom science fiction-författare. I en av hans filosofikurser fick vi i uppdrag att skriva en uppsats om vår favoritbok. Jag minns att en skrev om Dvärgen av Pär Lagerkvist, en annan om Dumskallarnas sammansvärjning av John Kennedy Toole. Själv skrev jag om Robert M Pirsigs bok Zen och konsten att sköta en motorcykel. Varje uppsats blev sedan ett kapitel i en bok som Bertil tog fram.

Jag var drygt 20 när jag läste Zen och konsten att sköta en motorcykel. Det var en tjejkompis som tyckte att jag borde läsa en bok utan formler och siffror. Jaha, sa jag. Jag läste den från pärm till pärm på några dagar. Det var en speciell bok. Den var olik de böcker jag läst tidigare. 

Nytt spår

Det är länge sedan nu. Pirsigs märkliga bok gjorde mig intresserad av nya saker. Så efter tre år som ganska omotiverad student i nationalekonomi och matematisk statistik började jag läsa idéhistoria, vetenskapsteori och filosofi. Det passade mig. Jag hade läst historieböcker sedan jag var nio år. Jag gillade också att fundera på saker och ting. Studierna gick otroligt bra, men så skulle vi skriva den där uppsatsen om en bok som betytt mycket för oss. Jag var ju övertygad om att jag inte kunde skriva. Jag satt fast i ett statiskt tänkesätt, men nu ville jag skriva. Jag ville något. Jag gav inte upp och sökte något nytt som tidigare.

Det var så mycket jag ville berätta. Jag tillbringade flera ensamma kvällar i ett litet rum på universitetet där det fanns nyinköpta, gåtfulla MacIntosh-datorer. Jag stirrade på en blank sida i något som kallades för ordbehandlare. Den tomma sidan fyllde den fyrkantiga bildskärmen. Markören blinkade hetsigt och uppfordrande. Jag påbörjade en mening, och raderade den en stund senare. Jag skrev och raderade. Ibland försvann sidor och text någonstans i den mystiska datorn och jag ägnade flera timmar åt att leta rätt på mitt dokument. 

När solen gick upp cyklade jag hem till mitt studentrum på Ålidhem med disketten i bakfickan. Efter tre veckor hade jag skrivit några osammanhängande sidor om allt och ingenting och vänt på dygnet. Jag gick till sängs när andra klev upp. Jag visste inte vad jag ville skriva om. Jag hade ingen som helst kontroll på situationen. 

Jag var på gränsen att ge upp igen. Jag hade skrivit några sidor men texten spretade åt alla håll. Jag läste boken ännu en gång från början till slut. Då upptäckte jag något nytt, något som relaterade till mitt problem. 

Ta kontrollen

Vid ett tillfälle tar bokens huvudperson Faidros (Pirsigs alter ego) jobb som lärare i staden Bozeman, Montana. En av hans första uppgifter är ge eleverna i uppgift att skriva en uppsats om USA. När det är dags att lämna in uppsatserna har alla utom en flicka klarat uppgiften. Hon är en duktig elev, men hon kommer ingenstans. Faidros ber henne skriva om hemstaden Bozeman. Hon kan inte. Hon hade ingen aning om vad hon skulle skriva, för så många andra hade redan skrivit om Bozeman. Faidros bryter ner uppgiften gång på gång, till slut säger han: ”Ta operan i Bozeman. Börja med den översta tegelstenen på vänster hand.” 

Flickans ögon lyste upp. Nästa lektion kom hon med en uppsats på femtusen ord om fasaden på operan i Bozeman. Hon berättade att hon hade suttit mittemot operan. Hon hade börjat med den första tegelstenen, sedan den andra tegelstenen; efter det kom orden av sig själv. Genom att Faidros bröt ner hennes uppgift till en enda tegelsten tvingades hon se och tänka själv. Det var hennes tegelsten. Ett tydligt mål. Hon fick kontroll över uppgiften, vilket gav henne motivation att skriva färdigt uppsatsen. 

Jag förstod att jag också måste fokusera på bara en sak. Man kan säga att jag hittade svaret på min skrivkramp i min egen skrivuppgift, eller det kanske snarare var tvärtom så att svaret uppenbarade sig och hittade min fråga. Jag var studenten som saknade kontroll. 

Jag kastade min uppsats om allt mellan zen och jord i datorns papperskorg och skapade en ny blank sida. Jag letade efter en tegelsten att utgå ifrån och jag fann den. Jag begränsade mig till en enda aspekt i boken. Det gav mig kontroll. Jag kom loss från mitt statiska tänkande. Jag skrev snabbt ihop en tjock bunt med A4-sidor. Det blev min första väl godkända uppsats. När jag däremot skulle redovisa mitt arbete kom alla sidorna på en och samma gång ur munnen på mig och ingen förstod någonting av det jag sa. Men det har jag också blivit lite bättre på.

Runners World - Maratonmunkarna som springer i 1000 dagar (den korta versionen)

Det råder delade meningar om vilken löpartävling som är tuffast i världen, men ingen tävling kan mäta sig med kaihogyo. Det är egentligen ingen tävling, utan en andlig form av träning och utbildning som de buddhistiska maratonmunkarna vid berget Hiei i Japan utför i 1.000 dagar. Munkarna springer och går mellan 40 och 80 km per dag. 

En munk, Yusai Sakai, gjorde kaihogyo två gånger. Han var nämligen inte nöjd med sitt första lopp. Han gav sig ut igen på en sju år lång resa som 53-åring. Han gjorde det utan att bli skadad. Hur är det ens möjligt?

Den första halvan av Sakais liv kantades av misslyckanden. Efter att hans fru tagit livet av sig sökte han sig till ett kloster vid berget ...

Läs fortsättningen här.

Bakterierna i magen pratar med hjärnan

Kunskapen om dina bakterier - mikrobiomet - ökar snabbt. Mikrobiomet är ett känsligt ekosystem bestående av mellan 30-300 biljoner bakterier, som hjälper ditt immunsystem, skyddar dig mot fiender och hjälper dig att ta upp näringsämnen och producera energi. Eftersom ditt mikrobiom har fler gener och förökar sig snabbare än du någonsin kommer att göra, anpassar de snabbt din mage till nya födokällor. 

Ismannen Ötzi

Människans moderna livsföring har gett oss ett överflöd av varor och tjänster, men det har utarmat vårt mikrobiom. Det bekräftas av en studie på bakterierna i Ötzis tarm - ismannen som hittades i alperna 1991- samt bakteriellt DNA från västerlänningar, traditionella afrikanska samhällen och fossilerad tusenårig avföring från Mexiko . 

Bild av Stefan Keller från Pixabay

Forskarna fann att skillnaderna mellan västerländskt respektive icke-västerländskt eller förhistoriskt mikrobiom ligger i minskningen av vissa typer av bakterier som bearbetar komplexa fibrer i tarmen. 

Förändringarna i västliga magar beror på en diet rik på fett och socker och lite fibrer, en stillasittande livsstil, nya hygienvanor och utbredd användningen av antibiotika och andra medicinska produkter. Vi har blivit rikare, tryggare och säkrare, men det har också påverkat vårt mikrobiom.

Kopplingen mellan mage och hjärna 

Ditt mikrobiom är också viktiga för din hjärna. I en ny studie har man nu för första gången beskrivit de processer som styr kommunikationen mellan bakterier i magen och celler i hjärnan. 

Bild av Arek Socha från Pixabay

De senaste två decennierna har kopplingen mellan autoimmuna störningar som till exempel IBD, psoriasis och MS och olika psykiatriska tillstånd blivit allt tydligare. Autoimmuna störningar kan skada ditt mikrobiom och leda till depression och humörstörningar. Men hur mikrobiom och hjärnhälsa hänger ihop har tidigare varit okänd. 

I den nya studien, publicerad den 23 oktober i Nature, använde forskarna möss som behandlats med antibiotika eller som fötts upp för att vara bakteriefria för att se vad som händer i deras hjärnor. Det visade sig att mössen hade svårt att lära sig att en hotande fara inte längre var närvarande. 

För att förstå detta resultat undersökte forskarna hjärnans immunceller mikroglia. De upptäckte då att förändrad genuttryck i mikroglia spelar en avgörande roll när nervceller kopplas ihop under inlärning. Dessa förändringar hittades inte hos friska möss. Förändringarna i mikroglia kan störa synapserna och därmed störa lärandet. Det fanns också höga koncentrationer av metaboliter förknippade med mänskliga neuropsykiatriska störningar såsom schizofreni och autism hos de bakteriefria mössen. 

Forskarna lyckades återställa mössens hjärnor genom att återställa deras mikrobion, men bara om forskarna ingrep direkt efter födseln. Det tycks alltså som att signaler från mikrobiom i tarmen krävs tidigt i livet för att hjärnan ska utvecklas normalt. Det är ett intressant med tanke på att många psykiatriska tillstånd som är förknippade med autoimmuna sjukdomar under tidig hjärnutveckling.

Runners World - Löpning och psykisk ohälsa

Nästan alla drabbas direkt eller indirekt av psykisk ohälsa. På senare tid används motion alltmer som komplement till KBT och medicinering. Flera studier kopplar motion till lindring av depression och ångest och till förbättrad stresshantering. 

Om du sprungit vet du att känns bra att träna. När du springer frigörs endorfiner i hjärnan. På kort sikt ger de dig en euforisk känsla. På lång sikt sker positiva fysiologiska förändringar i hjärnan. Löpning eller en rask promenad är en ...

Läs fortsättningen här.

Snart springer fler under två timmar - Runners World

Strax efter att kenyanen Eliud Kipchoge klarade drömgränsen på två timmar slog landsmaninnan Brigid Kosgei Paula Radcliffes 16 år gamla maratonrekord för damer. Ledde Kipchoges genombrott till att alla väggar och gränser krossats? Kommer fler löpare springa under 2 timmar nu när vi vet att det går? 

Med anledning av Kipchoges och Kosgeis fantastiska resultat återpublicerar jag en krönika från 2015 som känns aktuell. 

Ett maraton under två timmar (krönika från 2015) 

Hösten 2014 sprang den trettioårige kenyanen Dennis Kimetto Berlin Marathon på rekordtiden 2,02,57. Några år tidigare jobbade han som bonde ...

Läs fortsättningen här.