Ibland är vitt bröd bättre än surdegsbröd

Vad betyder ordet nyttigt? Surdeg baseras på urgamla bakterier och jästsvampar. De har bakats i tusentals år och anses nyttigt. Vitt bröd är däremot onyttigt. Det är industriellt och nytt. Surdeg har dessutom ett lågt GI-värde (glykemisk index). GI-värdet räknas utifrån hur 50 gram kolhydrater i livsmedlet påverkar blodsockerhalten och som referens används vitt bröd som har GI-värde 100.

Redan för två år sedan kom en israelisk studie som visade att det fanns stor variation på hur glass och sushi påverkade blodsockret hos olika personer. Nu har samma forskare gjort ytterligare en studie, denna gång på surdegsbröd och vitt bröd.

För att testa de båda brödtyperna rekryterades 20 personer. Hälften av dem åt surdegsbröd i en vecka, sedan åt de normalt i två veckor och därefter vitt bröd i en vecka, medan den andra halvan gjorde tvärtom. Forskarna räknade mikrober, blodtryck, blodsocker, vikt, hormoner och molekyler. Forskarna kunde inte upptäcka någon signifikant effekt av brödtyp på någon faktor.

De flesta fick - som man kunde förvänta sig - högre blodsocker av vitt bröd än av surdeg. Men det gällde inte alla. En del fick högre blodsocker av surdeg. Det betyder alltså att mat inte kan klassificeras enligt något index. Mat är mat i ett sammanhang. Matens näringsvärde bestäms av mikrober, gener, näringsämnen och annan mat.

Det var visserligen en liten studie, men designen med en överkorsningsstudie betyder att en liten förändring i någon faktor borde ha visat sig. Brödet ändrade flera faktorer, men den förändringen kunde inte kopplas till typ av bröd.

En bild-abstract av studien.

Leder de olika bröden till samma effekt, eller är det så att bröd ger olika effekter i olika människor? Det var det intressanta budskapet i studien. Forskarna kunde nämligen förutsäga effekten av bröd med hjälp av en algoritm baserad på personernas mikrobiom (tarmflora).

De generella rådens tid är snart förbi
Studien ändrar sannolikt inte de gällande kostråden om att äta grovt bröd och att undvika vitt bröd. Men studien visar på baksidan med generella råd. Generella råd gäller i genomsnitt. Mänskligheten är förvisso normalfördelad, men ingen människa är normal. Det normala är en punkt längs en statistisk kurva. Det är den verkliga slutsatsen av studien. Människor är olika och glykemiskt index är ett genomsnitt. För att ge korrekta svar krävs det att experter har koll på varenda molekyl i människan, maten och miljön och det kommer aldrig finnas en sådan mänsklig expert. Forskarna i studien visar vägen till framtiden. De använde en algoritm för att förutsäga effekterna. I framtiden går vi inte längre till experter för att få svar, utan till algoritmer. Det gör vi redan nu. Själv frågar jag alltid algoritmerna bakom google. Om jag ställer rätt fråga, brukar jag få ett bra svar. Det svåra är att komma underfund med vad som är rätt fråga.

Läs mer om hjärnan och löpning på Hjärnfysikbloggen.

Hjärnfysikbloggen: Löpning pumpar ut BDNF i hjärnan

Löpning är bra för hjärnan, för minne och lärande. Ur ett evolutionärt perspektiv är dessa processer sammanflätade för att säkerställa överlevnaden hos djur och människor. Fysisk ansträngning är vanligtvis ett svar på fara eller hunger. Fara och hunger har inte bara tvingat människor och djur att röra sig och springa, utan också medfört ökad plasticitet så att hjärnan lärt sig undvika faror och hitta mat. Det är viktigt att hjärnan anpassar sig till nya stresskällor, lär känna nya platser och lär sig var faror och byten finns. Allt detta kräver en hjärna som uppdaterar sina modeller och gissningar.

I åratal har forskare vetat att hjärnorna hos djur och människor som tränar regelbundet är annorlunda än hjärnorna hos de som sitter stilla. Djurförsök visar att löpning leder till att det skapas nya nervceller i hippocampus, som är en del av hjärnan och viktigt för minne och inlärning.

Forskare tror att motion åstadkommer detta genom att uppmana hjärnan att pumpa ut ett protein som kallas brain-derived neurotrophic factor, eller BDNF. BDNF fungerar som ett ”hjärngödsel" och hjälper nervceller att växa och överleva och stärker ...

Läs fortsättningen på Hjärnfysikbloggen.

Muskelstyrka och kognitiv funktion

En ny finsk studie visar att ökad muskelstyrka är förknippad med bättre kognitiv funktion hos äldre män och kvinnor. Forskarna såg en koppling mellan kognitiv funktion och muskelstyrka i både över- och underkroppen, men de kunde inte se någon koppling mellan handgreppstyrka och kognitiv funktion. Kognition avser hjärnfunktioner för att ta emot, lagra, bearbeta och använda information. Resultaten publicerades i European Geriatric Medicine.

Studien omfattade 338 män och kvinnor med en medelålder av 66 år. Deras muskelstyrka mättes med hjälp av handgreppstest, tre övningar för underkroppen och två för den övre kroppen. Därefter beräknades styrka och kognitiv funktion.

Handgreppstyrka går snabbt och enkelt att mäta, och har använts som ett mått på muskelstyrka i olika studier. I den här nya studien kunde forskarna emellertid inte se en koppling i den modell som användes mellan muskelstyrka och kognitiv funktion för handgreppstyrka och ålder. Däremot observerades en koppling mellan muskelstyrka och kognitiv funktion när resultatet av muskelstyrka i över- eller underkroppen inkluderades i modellen.

“The findings suggest that it may be justified to go beyond the handgrip and to include the upper and lower body when measuring muscle strength, as this may better reflect the association between muscle strength and cognition,” säger studiens huvudförfattare Heikki Pentikäinen vid Kuopio Research Institute of Exercise Medicine and University of Eastern Finland, som för närvarande förbereder en doktorsavhandling i ämnet för Östra Finlands universitet.

Löpning är bra för kognitiv funktion. Men det tycks också som om styrketräning sätter fart på hjärncellerna. Det bästa är nog att göra både och.

Läs mer om hjärnan och löpning på Hjärnfysikbloggen.

Suckarnas mystik

Varför suckar man egentligen? Barnen suckar då jag försöker skämta och några av mina kollegor sätter sig med en suck på måndagarna. Suckar handlar dock inte bara om sorg, leda och förtvivlan, utan är också en reflex som håller lungorna i trim. Ett kontrollsystem i hjärnan ser till att du suckar ungefär 12 gånger i timmen – oavsett om det är måndag eller fredag.

I en studie visar forskare från Stanford University att två små grupper av nervceller i hjärnstammen styr suckarna. De suckande nervcellerna gör det som svar på ett omedvetet kommando att blåsa upp lungornas myller av alveoler som kontrollerar kroppens syre- och koldioxidupptag.

“Unlike a pacemaker that regulates only how fast we breathe, the brain’s breathing center also controls the type of breath we take,” säger Mark Krasnow, biokemist på Stanford University School of Medicine. “It’s made up of small numbers of different kinds of neurons. Each functions like a button that turns on a different type of breath. One button programs regular breaths, another sighs, and the others could be for yawns, sniffs, coughs and maybe even laughs and cries.”

Forskningsteamet gjorde studier på möss, som lever lite hetsigare än människor och suckar så ofta som 40 gånger i timmen. De lyckades identifiera 200 nervceller i hjärnstammen som tillverkar och ger ifrån sig två neuropeptider, ämnen som är viktiga för nervcellernas kommunikationssystem. Samma grupp av peptider finns i den mänskliga hjärnan. Forskarna upptäckte att peptiderna fick en annan grupp på 200 nervceller att aktivera mössens muskler som drog igång en suck. Om forskarna blockerade en peptid så minskade suckarna till hälften. Om både peptiderna blockerades, så slutade mössen att sucka helt och hållet.

Livsviktigt att sucka
Forskningen har alltså visat att suckar rent av är livsviktiga. Om man inte suckar var femte minut eller så, kommer alveolerna långsamt kollapsa och orsaka lungproblem, säger Jack Feldman, professor i neurobiologi och en av författarna bakom studien. “A sigh is a deep breath, but not a voluntary deep breath. It starts out as a normal breath, but before you exhale, you take a second breath on top of it.”

Tack och lov för suckarna alltså. Men varför sucker vi av leda och av stress? Det vet inte forskarna än. Kanske Erik Johan Stagnelius 200 år gamla dikt Suckarnas mystär kan ge lite nyplatonsk vägledning?

Suckar, suckar äro elementet, 

i vars sköte Demiurgen andas. 

Se dig om! Vad gladde dina sinnen? 

Kom ditt hjärta fortare att klappa, 

och med fröjdens milda rosenskimmer? 

flyktigt stänkte dina bleka kinder? 

Säg vad var det? Blott en suck av vemod 

som ur andelivets källa fluten 

vilsefor i tidens labyrinter. 

Tvenne lagar styra mänskolivet. 

Tvenne krafter välva allt, som födes 

under månens vanskeliga skiva. 

Hör, o mänska! Makten att begära 

är den första. Tvånget att försaka 

är den andra. Skilda åt i himlen, 

en och samma äro dessa lagar 

i de land där Achamot befaller, 

och som evig dubbelhet och enhet 

fram i suckarnas mystèr de träda. 

Mellan livets sorgesuck och dödens 

mänskohjärtat vacklar här på jorden, 

och vart enda andedrag förkunnar 

dess bestämmelse i sinnevärlden.

Ser du havet? Ilande det kommer, 

vill med blåa längtansfulla armar 

under fästets bröllops-facklor sluta 

till sitt bröst den liljekrönta jorden. 

Se det kommer. Hur dess hjärta svallar 

högt av längtan! Hur dess armar sträva! 

Men förgäves. Ingen önskan fylles 

under månen. Själva månens fullhet 

minutlig. Med bedragen väntan 

dignar havet och dess stolta böljor 

fly tillbaka suckande från stranden. 

Hör du vinden? Susande han svävar 

mellan lundens höga poppelkronor. 

Hör du? växande hans suckar tala, 

liksom trånsjukt han en kropp begärde 

att med sommarns flora sig förmäla. 

Dock re`ntyna rösterna. På lövens 

eolsharpa klingar svanesången 

ständigt mattare och dör omsider. 

Vad är våren? Suckar blott från jordens 

dunkla barm, som en himlens konung fråga 

om ej Edens maj en gång begynner. 

Vad är lärkan, morgonstrålens älskling? 

Näktergalen, skuggornas förtrogna? 

Suckar blott i växlande gestalter. 

Mänska! vill du livets vishet lära, 

o, så hör mig! Tvenne lagar styra 

detta liv. Förmågan att begära 

är den första. Tvånget att försaka 

är den andra. Adla du till frihet 

detta tvång, och helgad och försonad 

over stoftets kretsande planeter 

skall du ingå genom ärans portar.

Läs mer om hjärnan och löpning på Hjärnfysikbloggen.

Andas lugnt

Meditation och mindfulness har blivit populärt på senare år. Det finns starkt vetenskapligt stöd för att långa, långsamma andetag är bra mot stress och oro. Jag brukar själv se till att andas lugn och långsamt när jag varvar ner på kvällen. I en artikel i New York Times tar Gretchen Reynolds upp en studie från Stanford University som avslöjar varför dessa långa, djupa andetag är så lugnande. Denna studie visar också hur invecklad länkarna är mellan andning och tänkande, beteende och känsla.

Andningen sitter i hjärnan
Sedan tidigare vet man att en liten bunt på 3000 nervceller inuti hjärnstammen styr de flesta aspekter av andning. De fungerar som en pacemaker. Genom att spåra olika proteiner som produceras av generna i varje nervcell, har forskare kunnat gruppera nervceller i olika typer. De identifierade 65 olika typer av nervceller, var och en med ett unikt ansvar för någon aspekt av andning.

Mediterande munk. Bild från wikipedia.

I den nya studien inaktiverade forskarna en av dessa nervcellstyper. Efteråt suckade, gäspade och andades mössen precis som tidigare. Men när mössen placerades i nya burar, som normalt leder till att möss utforskar det okända och sniffar nervöst - en form av snabb andning - så satt mössen lugnt och putsade sig.

Det visade sig att nervcellerna som inaktiverats var kopplade till en del av hjärnan som är inblandad i upphetsning. Detta område skickar signaler till flera andra delar av hjärnan som gör oss redo för kamp och även gör oss oroliga eller desperata. I de lugna mössen var detta område helt tyst. De kände ingen oro.

Dessa nervceller skulle normalt upptäcka aktivitet i andra nervceller som reglerar snabba sniffningar och larma hjärnan om att något potentiellt oroande pågick och sätta igång oro och panik. Sniffande resulterar alltså i ett tillstånd av ångest som i sin tur gör musen än mer orolig så att den sniffar ännu mer.

Det kanske är därför djupa andetag är lugnande, eftersom de - till skillnad från hetsig sniffning - inte aktiverar nervceller som kommunicerar med hjärnans central för oro och panik.

4-7-8-andning
Jag är sällan stressad och oroad, men ibland rusar tankarna runt som sniffande möss i varje skrymsle och vrå. Det leder ingen vart utan bara runt, runt. Då kan det vara bra med lite djupandning. En intressant variant som jag provat kallas 4-7-8-andning.

1. Andas ut helt genom din mun (så att det låter whoosh).

2. Stäng munnen och andas tyst in genom näsan medan du räknar till fyra i huvudet.

3. Håll andan medan du räknar till sju.

4. Andas ut helt genom munnen (whoosh) medan du räknar åtta.

5. Upprepa 1-4 fyra gånger.

När man lärt sig det här mönstret (kan ta två månader innan man är fullärd) somnar man som en stock. Åtminstone gör jag det. Katter verkar dock klara sig bra utan andningsövningar. Vår sibiriska katt somnar hursomhelst och vaknar när jag öppnar kylskåpet.

Läs mer om hjärnan och löpning på Hjärnfysikbloggen.

Hjärnfysikbloggen: Vad kostar ett kilo kroppsfett?

I grunden handlar löpning om ingenting annat än att hoppa från det ena benet till det andra. Ju tyngre du är, desto mer arbete krävs det för varje hopp. Under ett lopp på 50 km gör du kanske 40.000 hopp. Varje hopp är en kamp mot tyngdlagen. Självklart påverkar därmed vikten din prestation och din förmåga att springa fort och länge.

Denna insikt om fysikens lagar kanske låg bakom mitt beslut att gå ner i vikt inför Sundsvall Trail i början av juni. Jag gillar utmaningar och det var en utmaning att gå ner i vikt. Dessutom ville jag se vad det gav för effekt. Jag lyckades gå ner fyra kilo på drygt en månad. Jag blev snabbare (det märkte jag på mina backintervaller), men jag tappade kontrollen över min kropp. Under loppet fick jag ont i magen och jag kände brist på lust och motivation. Jag var inte riktigt jag - kanske för att jag tappat sju procent av mig själv.

Det var en viktig lärdom. Jag kommer aldrig mer att försöka gå ner i vikt inför ett lopp. Löpning är inte enbart fysik och fett är inte bara dödvikt. Fett är kanske ultralöparens viktigaste organ. Fett producerar hormoner och fett ger energi.

Lättare och snabbare
Hur ser då kopplingen mellan vikt och löpning ut? I en ny studie testades elva löpare (snittvikt 66 kg) på tre km vid olika tillfällen och under olika förutsättningar. Istället för att fästa vikter på löparna som man gjort i tidigare studier, lyftes löparna upp med någon ...

Läs fortsättningen på Hjärnfysikbloggen.

Din mobil gör dig dummare

Din förmåga att tänka minskar rejält om du har din mobil (en smartphone) inom räckhåll och det spelar ingen roll att mobilen är avstängd, visar en ny studie från McCombs Business School vid University of Texas i Austin.

Forskarna utförde experiment som innefattade nästan 800 mobilanvändare för att - för första gången - mäta hur bra vi människor är på att utföra och slutföra uppgifter när vi har en mobil inom räckhåll.

Mobilanvändarna satt först vid en dator och gjorde en serie test som krävde total koncentration. Testerna var inriktade på att mäta deltagarnas tillgängliga kognitiv kapacitet - det vill säga hjärnans förmåga att hålla och bearbeta data vid varje givet tillfälle. Innan deltagarna påbörjade testet placerades deras mobiler slumpmässigt på olika platser. Antingen låg mobilen på skrivbordet med skärmen nedåt, i fickan, i väskan eller i ett annat rum. Alla deltagare fick instruktioner att stänga av sina smarta mobiler.

Mobil i bilen är farligt och kanske blir man sämre på att köra bil bara genom att bära på en mobil.

Forskarna fann att de som hade sina telefoner i ett annat rum var betydligt bättre på att lösa uppgifter än de som hade sina mobiler på skrivbordet. De var också bättre än de som hade mobilerna i fickan eller i sin väska.

Experiment ett. Bild från studie.

Resultaten tyder på att blotta närvaron av en mobil reducerar den tillgängliga kognitiva kapaciteten, vilket försämrar hjärnans kognitiva funktion. Vi tror att vi är uppmärksamma och att vi fokuserar på den uppgift som vi har framför oss, men en mobil inom räckhåll gör att vi inte använder all den kapacitet som evolutionen byggt in i hjärnan. Forskarna ser en linjär trend som tyder på att ju närmare din mobil är, desto sämre är den tillgängliga kognitiva kapaciteten. Ditt medvetna tänker inte på din mobil, men just den processen - att inte tänka på någonting - använder en del av dina begränsade kognitiva resurser. Mobilen fungerar som ett kognitivt hjärnläckage. Den suger kraft från din hjärna som om mobilen vore en parasiterande kiselbaserad livsform.

I ett annat experiment undersökte forskarna hur en persons mobilberoende påverkade den kognitiva kapaciteten. Först uppskattades graden av beroende, sedan utförde deltagarna samma serie av datorbaserade tester och lade mobilen på samma ställen som i det första experimentet. I det här experimentet fick dock några av deltagarna instruktioner att stänga av sina mobiler.

Det visade sig att de som var mest beroende av sina mobiler fungerade sämre jämfört med sina mindre beroende kamrater, men bara när de hade sina mobiler intill sig på skrivbordet, i fickan eller i väskan. Mobilen i ett annat rum tycks alltså jämna ut skillnaderna mellan mobilberoende och inte så beroende mobilanvändare.

Det visade sig också att det inte spelade någon roll om mobilen var av eller på eller låg ner- eller uppvänd på skrivbordet. Det tycks alltså som en mobil inom syn- eller räckhåll minskar människors förmåga att fokusera och utföra uppgifter eftersom en del av hjärnan aktivt arbetar för att hämma impulsen att använda mobilen.

"It's not that participants were distracted because they were getting notifications on their phones," säger biträdande professor Adrian Ward i ett pressmeddelande. "The mere presence of their smartphone was enough to reduce their cognitive capacity."

Låt hjärnan vara ifred ibland
Mobilen är en otrolig hjälp. Du har all kunskap i världen tillgänglig i fickan. Du behöver inte använda hjärnan för att aktivt minnas (gubb-googla) eller för att hitta vägen eller ett hotell, det räcker med att fråga google eller Siri eller någon annan AI-algoritm. Algoritmerna från Silicon Valley tar gradvis över våra kognitiva uppgifter, men det är bra för dig att du använder hela din kapacitet ibland. Jag känner mig aldrig så smart och fri som då jag åkt iväg till stugan och glömt mobilen hemma. Jag tänker bättre och är inte lika distraherad. Jag undrar om jag kan sälja in en idé om en mobilfri dag i veckan under sommaren? Jag tror inte det. Jag får nog göra det själv. Fast jag vet inte om jag vill.

Läs mer om hjärnan och löpning på Hjärnfysikbloggen.