Hjärnan gillar gå-möten

Hur uppfattar du din omgivning? Hur påverkas din hjärna av rörelse? Det vet vi förvånansvärt lite om.

Perception och hjärnaktivitet mäts nämligen medan försökspersoner sitter eller ligger ner. Huvudet sitter fast och du ska helst inte ens blinka. De flesta mätningar är därför ganska onaturliga.

När din hjärna bearbetar visuella stimuli är det stor skillnad om du sitter eller går. När du går är det framför allt den perifera delen av synfältet som är mer aktiv. När du sitter stilla är det den centrala delen av synfältet mer aktivt.

När du rör dig är det viktigt att navigera och det är i den perifera delen av synfältet som du får visuella data om riktning och hastighet. 

I TV-serien Vita huset gick alla på möten

I en ny studie försökte man ta reda på mer om hur rörelse påverkar hjärnan och testpersonerna fick gå runt med elektrodkapslar och en liten förstärkare som registrerade hjärnvågor. EEG-data skickades till en dator som de hade i en ryggsäck. Testpersonerna hade också rörelsesensorer, videoglasögon och en mobil enhet för inspelning av ögonrörelser. 

Det är alltså ganska avancerade mätningar och forskningen är bara i sin linda. Det finns många hypoteser att utforska. Experiment med råttor har visat att de lär sig bättre när de är i rörelse. Sedan antiken finns det också en föreställning att promenader ökar kreativiteten. Till exempel utförde peripatetikerna, en filosofisk skola grundad av Aristoteles, sina lektioner under promenader. Peripatein är grekiska och betyder att gå omkring. 

Platon och Aristoteles går omkring och pratar.

Det finns också ett samband mellan kreativitet och ögonrörelser. Människor blinkar oftare ju mer kreativt de löser en uppgift, säger studiens huvudförfattare Barbara Händel. Och människor blinkar oftare när de går runt jämfört med att vara i vila. Hur hänger de observationerna ihop?

Gå-möten, som jag skrev om för länge sedan, är alltså sannolikt mycket bra. Det är lätt att prata när du springer lugnt eller går tillsammans med andra. Jag upplever själv att det finns en lite högre prat-tröskel när jag sitter stilla med andra. När benen rör sig, hänger munnen med.