Sponsrad video:Halvvägs till London och hela vägen till Estland

För två veckor sedan laddade jag ner Vattenfalls app Olympic Race. Jag skulle springa många långpass och tänkte att jag kanske hade chansen att vinna en resa till London. Tävlingen går delvis ut på att hinna först till London, delvis på att vinna etappmål, som t ex flest poäng på en dag. Poängen räknas per kilometer, men kan också "boostas" om man uppnått olika mål, som att t ex ha sprungit 10 km eller ha sprungit sju dagar i rad.

Men nu har jag gett upp hoppet om att nå London. Jag kommer inte ens halvvägs. Av någon anledning fungerar inte gps:en särskilt bra, för när jag springer i skogarna hemmavid registreras bara vart tionde steg ungefär. Om jag springer 10 km, står det att jag sprungit 1 km. Det är svårt att korsa Nordsjön om bara vart tionde årtag räknas. Vikingarna hade inte ens försökt erövra de brittiska öarna under de förutsättningarna.

Men nu upptäckte jag precis att det finns en ny uppdaterad version av Olympic Race som har kommit tillrätta med problemen.

I österled
Den här veckan åkte jag åt andra hållet, över Östersjön, till Estland och den lilla semesterorten Pärnu. Egentligen var jag där på kurs, men jag tar alltid varje chans att springa. Efter en rundtur i vackra Tallinn åkte vi buss till semesterorten Pärnu och stranden drog direkt några av oss till sig. Solen var varm och sanden låg inbjudande. Jag och två lika löparfrälsta kollegor sprang en timme längs stranden som var näst intill folktom förutom några kråkor och en och annan nakenbadare. 

Sveriges sämsta shoppare
På torsdagen fattade jag det otroligt korkade beslutet att följa med på shopping i stället för att springa på eftermiddagen. Det var ännu varmare än dagen innan och om jag sprungit hade jag helt säkert avslutat löpturen med ett dopp i böljorna. Men nu shoppade jag i stället och jag köpte - som vanligt - ingenting. Det var billigt, men jag är en usel shoppare. Om fler var som jag skulle butikskedjor, ja kanske hela länder, gå i konkurs. Jag gick runt och grämde mig över att jag gick runt och grämde mig. Jag tittade på kläder och priser, men utan någon entusiasm. Egentligen behövde jag en ny skjorta till kvällen, men det var ingen skjorta som lyckades locka mig till köp. De hängde bara livlöst i sina galgar utan att flörta med mig. Jag kom tillbaka tomhänt till hotellet och mötte en nöjd kollega som just sprungit sin första kilometer barfota. Kul, sa jag utan ett spår av avundsjuka. Själv har jag shoppat utan att shoppa, sa jag. Det är väl ungefär som att ge sig ut och springa utan att springa. Kanske. Det enda bra som kom ut av shoppingturen var att vi gick lite fel så att promenaden hem blev ganska lång, men kanske inte riktigt så lång att den kunde räknas till kategorin träningspass.

Att springa före frukost
Jag återanvände gårdagens skjorta på kvällen och bestämde mig för att springa nästa dag istället, men det var sista dagen så jag var tvungen att ställa väckarklockan före frukost. Det krävdes en del viljestyrka att ge sig iväg, men jag använde trick som att lägga fram träningskläderna kvällen innan.

Stranden i Pärnu en tidig morgon i maj. En av Europas bästa stränder.

Att springa före frukost någon gång är bra, det tvingar fram anpassningar i cellerna som annars är vana att ha tillgång till snabb energi i form av glukos. En del studier tyder på att man kan öka fettförbränningen och förbättra insulinskänsligheten om man tränar före frukost. Men jag vet inte. Allt jämnar ut sig i slutändan - kroppen ser till att ta det den behöver - och jag var lika fet på kvällen som jag var kvällen innan. Det finns många vägar till en lättare kropp, men det finns inga enkla vägar. De flesta vägar är inte ens ritade på kartan och helt säkert kommer det att dröja länge innan vi hittat den enklaste vägen från stranden fet till stranden smal. Och det är knappast en strandpromenad, utan snarare en väg som huggs ut med machete, svett och tårar.

Ett iskallt dopp
Det finns kanske inget bättre än att springa längs en folktom strand tidigt på morgonen och stränderna i Pärnu är långa och härliga. Jag mötte inga människor, men ganska många måsar och en och annan morgontrött kråka. Vågorna och de nakna fötterna slog taktfast i sanden, ackompanjerade av min stötvisa andhämtning. När jag blivit lite uppvärmd vek jag ner i havet så att vattnet nådde till knäna. Jag var nära att doppa mig varje gång. Havet såg inbjudande ut. Det var den varmaste dagen och jag var genomsvettig. Efter en kort tvekan - det var inte många grader i vattnet - kastade jag mig i den del av Östersjön som ligger längst österut och lät mig omfamnas av det iskalla havet. Kylan satte fart på blodet och jag blev nedkyld och uppvärmd på samma gång. Om jag bodde alldeles intill havet, kanske jag skulle ha rivstartat varje dag så här: med en löptur och ett kallt bad. 

Den underfundige och briljante komikern Eddie Izzard sa att dagliga isbad fick honom att härda ut när han sprang det 43:e maratonloppet på 51 dagar. Många använder is för att återhämta sig och en del studier pekar på att det förbättrar återhämtningen. Jag kände mig i alla fall rejält återupplivad och rusade hem till hotellet och åt en förstärkt frukost. Den smakade förstås extra bra efter löpningen och det kalla doppet. Cellerna kastade sig efter maten och jag försökte hänga med så gott det gick.