Jag har blivit yoggare

Jag är alltid nyfiken och vill gärna pröva nya saker så idag följde jag med ett gäng som utövar poweryoga på tisdagar. Jag hade tänkt börja tidigare men vågade inte riskera något före tävlingarna; nu däremot är jag redo att knäcka några ben och vrida några leder.

Bland de invigda
Yogasessionen ägde rum i gymnastikhallen och när jag stod där bland de viga - de som var invigda i yogans mysterier – kände jag hur en begynnande rigor mortis spred sig ut i lemmarna. Jag kan nog bara böja mig på två ställen, tänkte jag: midjan och axlarna - som Frankensteins monster. Yogamästaren är en senig svenskamerikan och han såg nog att jag inte riktigt passade in i min kropp.

Vill man lära känna sin kropp är yoga ett bra sätt. Man tränar balans, stabilitet och ökad neuromuskelär uthållighet när man håller sig kvar i vissa svåra positioner. Jag tycker att det är svårt, vilket tyder på att jag inte tränar dessa kroppsdelar då jag springer eller åker skidor. Det är svårt och därför lär jag mig något nytt och att lära mig nya saker är bland det bästa jag vet. Nu förväntar jag mig att snabbt bli bättre att hålla positioner i ett avslappnat tillstånd utan att musklerna behöver jobba på gränsen av sin förmåga. Snart kanske jag blir en yogariddare, medlem av en yogaorden.

På golvet rullar kroppar
Vissa övningar var jag lite försiktig med. Jag vill inte stretcha benen för mycket. De får inte bli uttöjda som ett utslitet gummiband. Som löpare vill man ha starka styva gummiband som ger bra rekyl när man drar i dem. Men jag markerade bra och det såg nog ut som att jag tänjde ordentligt.

De övriga rullade runt på golvet och slog knut på sig själva, den ena knopen värre än den andra. Jag markerade mest och visade en god vilja och en strävan. Yogamästaren blängde bistert då jag markerade, även om jag fick några uppmuntrande kommentarer också. Men jag kommer att ha träningsvärk i morgon. Tur att det inte är tävlingar på ett tag.

Vad är yoga?
Yoga betyder förening av kropp, tanke och själ. För mig är det självklart att allt hänger ihop. Allt hänger ihop och skulle man djupdyka ner i materian skulle man knappt kunna skilja ut min kropp från luften och kropparna runt omkring och ju närmare man tittade desto suddigare skulle gränserna bli, tills de helt upplöstes i obestämbara sannolikhetsfördelningar.

Vi får inte tappa smaken
Vi människor har ganska dålig kontakt med musklerna. Antiloper föds som skjutna ur en kanon och kan springa ifrån ett rovdjur nästan innan de torkat. Vi människor - däremot - föds hjälplösa med några sug- och greppreflexer och det tar tid innan våra lemmar är till någon nytta. Det tar minst tre månader innan barnet förstår att handen är en del av den egna kroppen. När det gör det greppar det allt de kan och undersöker världen genom hand och mun. På den vägen är det. Barn upptäcker världen genom att smaka på den. Vi måste träna oss och tränar vi inte förlorar vi förmågan att röra oss och vi måste hela tiden smaka på världen för att inte tappa smaken för den.

Man sitter för mycket
På mitt jobb och många andra jobb sitter vi väldigt mycket. Jag brukar ofta stå och jobba, men jag sitter ändå mer än vad evolutionen trodde var möjligt när den utformade min kropp för ett aktivt liv på savannen. Kroppen är gjord för variation och rörelse. Den första muskel som aktiveras när man ska röra en lem är de djupa magmusklerna som ger stöd åt rörelserna. Dessa muskler används inte alls då man sitter och därför har hjärnan svårt att hitta dem. Använder man inte en muskel slutar hjärnan bry sig om den och när hjärnan slutat bry sig om en muskel så blir det ännu svårare att använda den. Det är en ond cirkel som leder oss tillbaka till vår klumpiga barndom. Springer man med lösa magmuskler tappar man stabilitet och man förlorar mycket energi.

Yoga och löpning går hand i hand
En övning som är bra är att man trycker naveln mot ryggraden. Det låter svårt, men det beror på att vi aldrig tränat på det. Hjärnan känner helt enkelt inte till övningen och man måste lära upp sin egen hjärna.

Jag tror yoga kan vara nyttigt för löpare, inte minst för att yoga kan hjälpa oss att hitta våra inre muskler som vi nästan förlorat kontakten med. Yoga skapar kroppsmedvetenhet. Man blir väldigt medveten om att man har en kropp och ju mer man arbetar med den desto mer medvetandegör man detta faktum. Som löpare är man beroende av sin kropp och ju bättre man känner sin kropp desto bättre torde springandet löpa. När man gör en yogarörelse är den så långsam att den medvetna delen av hjärnan, frontalloben, hinner med att fånga rörelsen. Det är inte lätt, men man kan ändå följa med och man hamnar inte på efterkälken. Man gör ovana rörelser och frontalloben tvingas fokusera på dessa rörelser. Det gör ont, men nästa gång går det bättre. Det är i alla fall min förhoppning, för jag var klart sämst idag.

Böja sig i form
Jag tror yoga är ett bra sätt att förbättra kopplingen mellan hjärna och muskler. Det blir nog mer yogging framöver. Balans, hållning och ökad neuromuskelär effektivitet är det resultat som jag eftersträvar, vilket kommer att ge utdelning i skid- och löparspår. Kanske kan jag böja, knåda och tänja min formlösa kropp så att den får en bättre en form. En toppform.

PS Efter yoggingen blev det skidgång, så det blir svårt att avgöra orsaken till eventuell träningsvärk imorgon.