I måndags vilade jag och på tisdagen sprang jag tunga backintervaller. I onsdags hade jag tänkt springa ett lopp, Öbackalufsen, men det passade inte in och det blev ett kort pass med mina Fiverfingers istället och lite styrketräning. Igår sprang jag 10 km i lugnt återhämtningstempo och i morse blev det långa intervaller tidigt på morgonen. Sen åkte vi till Stockholm för att hälsa på vänner och bekanta. Nu sitter jag på ett hotell och det kanske blir en runda i en park utanför hotellet och på hotellgymmets löpband imorrn och på söndag.
Intressanta länkar
Intressant artikel i runners world av Amby Burfoot om nya trenden minimalism och barfota och framfota.
Pete Larsson är en av mina favoritbloggare. Alltid nyktert vetenskaplig och en smula skeptisk. Han var till en början skeptiskt till barfotalöpning, men är numer försiktigt positiv. Petes favoritintresse verkar vara skor och nu har han skrivit ett inlägg om hur Nike erkänner felen med sina skor i en rapport som Nike står bakom. Vad är det som händer?
Minimalism kan vara rätt så skönt, fast det blir nog snabbt något religiöst över det hela. Paleoromantiker är ett ord som polare använder om dom.
SvaraRaderaSpring som en stenåldersgubbe, ät som en stenåldersgubbe, och kanske med lite tur så kan man få skita som en sådan :)
Mycket gissningar om hur de åt, för tiotusen, eller hundratusen år sedan. Mycket larv om hur människan inte kan utvecklas, och det glöms hela tiden bort att vi vandrade ut från Afrika (där all vår grund är lagd) och att leva nära polarhaven är nog bara en grej för en liten grupp av vårt släkte. Och känns som ett ganska onaturligt område för människan att leva i.
Mycket av detta hör samman med den spridande kolhydratskräcken.
Men det är intressant att följa sin egna fötters utveckling. När jag började springa, 2007, så var jag inne i sporthandel, fick med mig skor för pronerande som försäljaren ansåg att jag skulle ha. Och det gick väl bra.
När de båda paren började bli slitna, så köpte jag större skor (jag föll för Maffetones urvalssystem för skor (kanske inte så Darwiniskt eller Lamarckistisk, men ska vi kalla det Rivelianskt (efter Charlie Rivel)) och så hade jag nog fått en lite snedvriden tanke genom Colting och Maffetone om skourval.
Och skorna blev inte bara större (stor tåbox) utan också neutrala. Jag sprang i neutrala skor, och det funkade bra. Ibland växlade jag mellan neutrala och pronerande. Och förra året hittade jag bland mina gamla skor canvasliknande saker. Jag började springa lite i dom.
Och det intressanta är att de senaste 200 eller 300 milen har sprungits i neutrala skor. Och varje gång jag försöker springa med pronerande skor så ömmar det under hålfoten.
Jag klarar inte pronerande skor längre, inte utan att få ömmande hålfot. Undras vad min Stenåldersanfader hade sagt om det?
Ja, stenåldern var ingen romantisk dans på rosor. Vi är gjorde för ett hårt liv men man bör ju hålla ett visst säkerhetsavstånd till stenåldersmänniskan därinne.
SvaraRaderaIntressant skourvalssystem. Aldrig hört om det rivelianska;)
Jag tyckte det var bäst att döpa metoden till något, och eftersom Rivel är den mest berömda clownen så... Följande är citerat ur Stu Mittleman – SLOW BURN, burn fat faster by exercising slower; ”Phil Maffetone once shared with me his ultimate strategy for finding the right pair of shoes. Go into the store and keep increasing the size by half-size increments until you get a pair that is absolutely hysterically too big – the kind of absurd fit that makes your feet look like they belong to a clown. He claims that the right size for you is the pair you put on just before them.”
SvaraRadera