Fyra koppar kaffe minskar risken att dö rejält

Enligt en ny studie minskar du risken att dö tidigt om du dricker två till fyra koppar kaffe om dagen. Denna slutsats presenterades vid European Cardiac Society Congress 2017, och är resultatet av en observationsstudie som följt 20 000 personer i Spanien under tio års tid. Medelåldern hos deltagarna var 37 år. Under perioden dog 337 deltagare. De som drack minst fyra koppar kaffe per dag hade 64 procent lägre risk att dö jämfört med de som sällan eller aldrig drack kaffe. De som drack två koppar om dagen hade 22 procent lägre risk. För personer över 45 år som drack två koppar kaffe var dödligheten 30 procent lägre, vilket tyder på att kaffe blir bättre med åren.

Det var en observationsstudie. Forskarna kan inte visa att kaffe är orsaken, men de rensade bort faktorer som ålder, kön och diet och kom fram till detta starka samband mellan kaffe och dödlighet.

”In the SUN project we found an inverse association between drinking coffee and the risk of all-cause mortality, particularly in people aged 45 years and above. This may be due to a stronger protective association among older participants”, säger Dr. Adela Navarro, medförfattare och kardiolog vid Hospital de Navarra i Pamplona, Spanien.

Risken att dö är fortfarande 100 procent oavsett hur mycket kaffe du dricker. Däremot tycks alltså kaffe minska risken att dö den närmsta tiden. Jag kanske ska ta en påtår. Men inte mer än så. Andra studier har visat att kaffe är nyttigt upp till en viss gräns på omkring fyra koppar kaffe.

Läs mer om löpning och hjärnan på Hjärnfysikbloggen.

Antiinflammatoriska läkemedel hämmar muskeltillväxt

Många som tränar, äter också antiinflammatoriska läkemedel (NSAID) som ibuprofen och ipren. Men en ny studie från Karolinska institutet visar att NSAID kan hämma muskeltillväxten hos unga indivder som tränar styrka.

I studien delades unga män och kvinnor (18–35 år) slumpmässigt i två grupper: en grupp åt en hög dos NSAID (ibuprofen/ipren) och den andra gruppen en mindre dos acetylsalicylsyra. De tog dosen varje dag under åtta veckor. Under samma period tränade de styrka 2-3 gånger i veckan. Sedan mättes bland annat muskeltillväxt, muskelstyrka och antiinflammatoriska markörer i musklerna.

Efter åtta veckor hade gruppen som ätit den lägre dosen med acetylsalicylsyra fått ungefär dubbelt så stor muskelvolymökning jämfört med de som ätit stora dosen ibuprofen.

"Resultaten är högintressanta eftersom intaget av antiinflammatoriska läkemedel är väldigt stort över hela världen, och inte minst bland elitidrottare och motionärer. Vi valde att titta på effekten av ibuprofen eftersom det är ett av de mest välstuderade antiinflammatoriska läkemedlen på marknaden, men vi tror att alla typer av receptfria NSAID-preparat i höga doser påverkar musklerna på liknande sätt", säger Tommy Lundberg, forskare vid institutionen för laboratoriemedicin på Karolinska Institutet och huvudansvarig för studien i ett pressmeddelande från KI.

Bild wikipedia.

Även muskelstyrkan påverkades negativt av höga doser antiinflammatoriska läkemedel. Analyser av muskelbiopsier visade att inflammationen hämmade musklerna hos de försökspersoner som fått ibuprofen.

"Det här tyder på att muskelns inflammationsprocesser i samband med styrketräning är gynnsamma för den långsiktiga uppbyggningen av ny muskelmassa, åtminstone hos unga personer. Våra resultat antyder att unga individer som styrketränar för att öka muskelmassan och bli starkare bör undvika regelbundet intag av höga doser antiinflammatoriska läkemedel", säger Tommy Lundberg.

Inflammationer är en del av kroppens anpassning till bl a träning. Det är alltid en risk att ändra på kroppens beprövade lösningar. Oftast handlar det om en avvägning. Vill jag bli bra nu, eller bli helt återställd långt senare? Den nya studien visar att det inte bara handlar om läkning, utan också om träningseffekt.

På lång sikt tycks det bäst att låta kroppen växa sig starkare genom att gå igenom den inflammatoriska och helande processen. På kort sikt tappar man och det gör lite ont, men det kanske det är värt.

Läs mer om löpning och hjärnan på Hjärnfysikbloggen.

Hjärnfysikbloggen: Intervaller och ångest

Jag tränar mest lugnt och långt, men en gång i veckan tränar jag hårt i form av intervaller. Var fjärde vecka kör jag fler intervallpass, eftersom det tycks finnas fördelar att köra intervaller i block. Sedan följer en lugn vecka. Det är ett träningsschema som passar mig. Det känns bra att veta ungefär hur jag ska träna och när jag följer det upplägget, brukar jag bli bättre. Jag ser det som tre trappsteg upp, sedan ett trappsteg ner och därefter tre nya trappsteg upp på lite högre nivå än förra gången. Det tredje trappsteget är högre än de övriga. Det är veckan med fler intervaller.

Utsikt från Speckstaberget. Det är belöningen efter mina backintervaller.

Ibland ser jag fram mot intervallerna, andra gånger känner jag ångest och mitt undermedvetna letar undanflykter. För att komma vidare pratar jag med mig själv. Vad vill du? Vill du bli bättre? Då måste du ut ur bekvämlighetszonen. Ok. Ångesten visar hur viktigt det är. Det är ett tecken. Om jag trots ...

Läs fortsättningen på Hjärnfysikbloggen.

Varning för bukfetma

Det finns många myter om fett. Fett anses farligt och skadligt. Men fettet som omger cellerna eller fettet som isolerar nervceller, är vare sig skadligt eller farligt. Oftast klumpar man ihop allt fett, men det finns olika typer av fett. Det finns brunt och beiget fett. Det är rent hälsofett. Det finns underhudsfett och det finns visceralt fett, också kallat bukfett. När vi talar om skadligt fett, handlar det om ett överskott på bukfett.

Bukfett är kopplat till en rad sjukdomar, som hjärtsjukdom. Det finns även en koppling till cancer. Men hur ser den kopplingen ut?

Bukfett är fettet runt de inre organen.

En ny studie från Michigan State University kanske kan svara på det. Forskarna såg att ett visst protein -  fibroblasttillväxtfaktorn 2 eller FGF2 -som släpps ut från fett i kroppen kan förvandla friska celler till cancerceller. Både underhuds- och bukfett frigör FGF2, men bukfettet frigör mycket mer och har man mycket bukfett frigörs ännu mer FGF2.

"Our study suggests that body mass index, or BMI, may not be the best indicator," säger studiens huvudförfattare Jamie Bernard i ett pressmeddelande. "It's abdominal obesity, and even more specifically, levels of a protein called fibroblast growth factor-2 that may be a better indicator of the risk of cells becoming cancerous."

Brunt fett
Det blir kallare nu. I förrgår var det tre grader och jag fick skrapa bilrutan. En fördel med kyla är att kroppen bildar brunt fett när man fryser. Brunt fett bränner bort det farliga vita bukfettet. Tyvärr måste man frysa för att signalera till kroppen att börja tillverka detta nyttiga fett. Det bruna fettet håller oss sedan varma genom att bränna av vitt fett.

Jag brukar vara ganska dålig på att klä mig varm och fryser ganska ofta. Men det är ju inte farligt att frysa. Man blir inte förkyld. Mina kollegor klagar på att det är kallt på kontoret, men jag fryser inte eftersom jag har mycket brunt fett. En kollega sitter med dubbla tröjor och filt, medan jag går runt i T-shirt.

Läs mer om fett, hjärna och löpning på Hjärnfysikbloggen.

Jobba hårt in i det sista

En dag i somras låg jag i hängmattan och tittade på två silvertärnor som virvlade runt och dök i sjön. De kommer tillbaka år efter år. Under vintern lever de nära Sydpolen. De pendlar 1000 mil hit och dit. Under en livstid sägs de att de flyger omkring 2 miljoner kilometer. Det är 500 varv runt jorden. De dyker med samma dödsförakt när de är unga som gamla. De sliter hårt, ändå lever de i 30 år. Däggdjur - bortsett från fladdermöss - i samma storlek lever bara en tiondel så länge. Jag tror det är samma silvertärnor som jag såg för 10 eller 15 år sedan, men det är svårt att se hur gamla fåglar är. De ser pigga ut in i det sista. Men de inte bara ser pigga ut. De är pigga.

 

Silvertärna.

En studie från något år sedan visade att sillgrisslor lever ett aktivt liv i 30 år. Sedan dör de knall och fall. De visar få tecken på åldrande före döden. Sillgrisslor är ungefär som humlor - de borde inte kunna flyga, men de flyger ändå. De har högre energikostnad än alla andra fåglar och använder massor av energi för att flyga och dyka. Det borde ge en hög grad av oxidativ stress, vilket - enligt populära teorier om oxidativ stress - skadar celler och leder till åldrande. Men sillgrisslor tycks inte bli äldre. De kör hårt in i det sista. De skaffar nya ägg, kastar sig nerför stup och dyker ner till 200 meters djup. Sedan dör de. De ligger inte i någon säng den sista tiden. De flyger, dyker, parar sig frekvent och dör. En sillgrissla, som de kanadensiska forskarna kallar Wayne Gretzky, har fortplantat sig i närmare 20 säsonger. Det är lika länge som Gretzky spelade i NHL.

Sillgrisslor.

“Most of what we know about aging is from studies of short-lived round worms, fruit flies, mice, and chickens, but long-lived animals age differently. We need data from long-lived animals, and one good example is long-lived seabirds.”, säger studiens huvudförfattare Kyle Elliott, doktorand vid University of Manitoba.

Fåglar är både långlivade och uthålliga. Det hänger säkert ihop på flera sätt. 

Hjärnfysikbloggen: Artros och sittsjuka

Risken för knäartros har fördubblats sedan 1940-talet, visar en ny studie av antropologerna Ian Wallace och Daniel Lieberman från Harvard. Det tycks inte i första hand bero på övervikt eller på ökad livslängd, utan deras gedigna studie tyder på andra orsaker.

Wallace och Lieberman tror att deras studie kan ändra på synen på knäartros som en följd av åldrande och istället leda till att vi fokuserar på de insatser som krävs för att förebygga sjukdomen - som vi nu gör med hjärtsjukdom.

De båda antropologerna använde sig av en rad olika metoder, inklusive studier av människor och djur, men deras huvudsakliga mål var att ta reda på hur gammal sjukdomen faktiskt är och om det verkligen stämmer att artros har blivit vanligare.

"There are famous examples in the fossil record of individuals, even Neanderthals, with osteoarthritis," säger Lieberman i ett pressmeddelande. "But we thought, let's look at the data, because nobody had really done that in a comprehensive way before."

Wallace åkte kors och tvärs över Amerika och lyckades leta fram över 2000 skelett, en del över 6000 år gamla. När brosk förstörs och ben kommer i direktkontakt med varandra, bildas en glasliknande yta. Det var denna yta som de letade ...

Läs fortsättningen på Hjärnfysikbloggen.

Hjärnfysikbloggen: Löpning och ibuprofen

Många löpare använder icke-steroida antiinflammatoriska läkemedel (NSAID) som ibuprofen för att dämpa smärta och inflammationer. Inflammationer spelar en nyckelroll i läkningen av skador. Behandlar man en läkningsprocess, torde läkningen bli sämre.

Studier visar att NSAID-användning är särskilt utbredd bland utövare av ansträngande uthållighetssporter som maraton och ultralöpning. Enligt vissa uppskattningar tar så många som 75 procent av långdistanslöpare ibuprofen eller andra NSAID före, under eller efter träning och tävling.

Sedan tidigare vet man att NSAID kan bidra till njurproblem hos uthållighetslöpare. NSAID minskar kroppens produktion av prostaglandiner. Prostaglandiner sätter igång processer som bidrar till smärta och inflammation. Prostaglandiner får också blodkärlen att utvidga sig, vilket ökar blodflödet till det drabbade området. Syftet är ...

Läs fortsättningen på Hjärnfysikbloggen.