Den vanligaste hjärnmyten

Ett påstående som jag har hört ett par gånger den senaste veckan är att vi bara använder 10 procent av vår hjärna. En person på jobbet har sagt det till mig flera gånger. Hon kanske antyder att jag underpresterar. Jag brukar svara att hon kanske inte använder hela sin hjärna, men att jag är säker på att jag alltid använder hela min. Men som sagt, det spelar ingen roll vad jag säger eftersom påståendet kommer tillbaka efter ett tag. Vi brister väl i kommunikationen så jag skriver ner ett svar istället. Man är alltid mer trovärdig i skrift. Sen kan jag hänvisa till det här inlägget.

Myten om att vi använder 10 % av hjärnan
Påståendet att vi bara använder 10 % av hjärnan är en av de vanligaste och mest spridda myterna om hjärnan. Omkring 50% tror att myten är sann.

Som alla myter finns det en kärna av sanning som gör att myten kan leva vidare. För det första är det så att människan har outnyttjade potentialer och vi kan bli effektivare. Men det beror inte på att lediga resurser tas i bruk. Det beror på att hjärnan omorganiserar sig.

För det andra är bara en liten del av våra upplevelser medvetna. Det mesta är omedvetet. Men det betyder inte att vi inte använder den delen eller att vi på något sätt kan få kontroll över det omedvetna. Det omedvetna ska vi inte veta något om. Det ligger i dess natur och det finns en orsak till att det omedvetna är omedvetet. Vi kan inte och vi skulle nog inte vilja ha kontroll på allt som händer under ytan. Tänk att vara medveten om varje hjärtslag.

Vidare utgörs vår hjärna till 10% av tänkande neuroner. Övriga 90% är gliaceller, ett slags hjälpceller. Det ger också bränsle till myten eftersom det är samma procentförhållande. Men gliaceller är inte passiva utsmetade klisterceller, de är aktiva och delaktiga i det mesta. Dessutom: Gliaceller kan inte bli neuroner. De utgör inte en outnyttjad resurs.

Det är också ett vanligt påstående att människans hjärna genom civilisationsprocessen har utarmats och att våra hjärnor numer bara utgör en bråkdel av sin ursprungliga potential. Det är sant är att människor på stenåldern var bättre på att leva på stenåldern och att jag bara skulle överleva några dygn om jag kastades tillbaka i tiden. Det finns fortfarande stenåldersfolk som kan spåra och förstå hur ett byte tänker och de känner till skogens alla djur och växter. Men de vet väldigt lite om banksystemet, hur man zappar mellan tv-kanaler eller spelar World of Warcraft. Vår hjärna är lika fantastiskt anpassad till det liv vi lever och de förmågor som vi förlorat har övertagits av andra förmågor. Kanske har vi ”moderna” människor lite effektivare arbetsminne, medan ursprungsfolk har bättre långtidsminne. Det är en spekulation från min sida, men en plastisk anpassning till en tid med tidsbrist där det gäller att ha koll på många parallella handlingar, borde ge ett bättre arbetsminne. Hjärnan anpassar sig hela tiden till den verklighet vi lever i och det sker i realtid. Man kan se hur dendriter (cellens utskott) växer och slingrar sig runt och söker kontakt med andra delar av hjärnan för att skapa en inre motsvarighet till den yttre verkligheten.

Dendriter som växer i vår inre verklighet.

Men den kanske främsta orsaken till att myten överlevt så länge är att den lämnar plats åt oförklarliga och mystiska krafter som vi med rätt kurser och vägledning kanske kan komma i åtnjutande av utan särskilt mycket arbete. Det är säkert en våt dröm för en chef också. Vi upplever oss ofta otillräckliga och skulle kanske önska att det gick att utöka vår hjärnkapacitet. Men hjärnan är ingen dator. Det är inte bara att stoppa in mer minne.

Bevis mot myten
Hjärnskanningstekniker som PET och fMRI har visat att hela hjärnan är aktiv. Inte vid samma tidpunkt, men under en hel dag är det mesta aktiverat. Vi använder ju inte heller alla våra muskelgrupper på en gång. Under en hel dag använder man dock större delen av sina muskler och sin hjärna. En muskel som inte används förtvinar och de delar av hjärnan som inte används tappar gnistan och dör bort.

Funktionell magnetresonanstomografi (fMRI) som visar hjärnaktivitet. Källa Wikipedia

En så enkel uppgift som att hämta och att hälla upp en kopp kaffe på morgonen involverar större delen av hjärnan. Allt från nack- och hjässlober till de basala ganglierna, cerebellum och frontalloberna aktiveras och lyser upp inom loppet av några sekunder. 

Hjärnan väger bara drygt ett kilo, men förbrukar en femtedel av all energi. Den är aldrig avkopplad, inte ens när vi sover. Den är på, när vi tror att vi är av.

Folk som drabbas av hjärnskador får alltid någon sorts men av dessa, oavsett vilken del av hjärnan som skadas. En tänkt hjärnoperation där man plockade bort 90 % av hjärnan är otänkbar. Det finns inga onödiga områden som kan skäras bort. Dessutom har jag aldrig hört att någon klarat sig efter en skottskada i huvudet som träffade den oanvända köttiga delen av hjärnan.

Det kanske främsta argumentet mot myten är rent evolutionärt. Evolutionen hade mejslat fram ett mindre huvud om vi hade klarat oss lika bra med det. Kvinnan föder i smärta och det är värt det priset eftersom en stor hjärna är vår arts viktigaste tillgång.

Ungefär så här hade vi sett ut om vi klarat oss med en tiondels hjärna.

Människan har en stor potential, men det beror inte på att det finns en stor oanvänd grå massa i hjärnan. Om vi vill utvecklas måste vi kämpa. För att bli expert inom ett område måste man läsa och studera, för att bli stark eller uthållig måste man träna. Allt kräver arbete, hårt arbete. Det finns inga genvägar. Enligt en populär teori krävs det 10 000 timmar för att bli riktigt bra på någonting. Det må gälla att spela fiol, schack eller golf. För att bli bäst krävs också bra gener men bra gener är inte tillräckligt. För att utvecklas krävs arbete och disciplin.

Hårdkörning hela veckan
Den här veckan är nog en av de hårdaste träningsveckorna för mig någonsin. Ju hårdare man kör, desto hårdare blir man. Jag gillar att plåga mig själv, men jag måste nog hejda mig lite. Efter tabataintervallerna i tisdags - då jag tog ut mig på gränsen till döden - körde jag och några till ett hemvävt crossfitpass på onsdagen. Det var intensivt och på slutet gjorde det ont. Idag gick vi älglufs och skidgång och jag hade väl tänkt att ta det lite lugnt, men det gick inte. Jag körde på vilja och låg på maxpuls. Resten av dagen släpade jag fötterna efter mig och det kändes faktiskt som om hjärnan gick på 10 procent. Nu behöver jag en vilodag för att bygga upp mig.

Just nu gör det ont i hela kroppen. Under huden kravlar satellitceller långsamt på led längs mina muskelfibrer och de måste få lite lugn och ro för att utföra sitt återställningsarbete. I morgon ska jag köra ett lätt styrketräningspass, men sedan blir det vila på lördag. Jag ska åka till Övik och ta det lite lugnt. Sen avslutar jag förhoppningsvis den tuffa veckan där den började med ett långpass i Sundsvall. Det får knyta ihop den här veckan. Hoppas det blir fint väder, men jag skulle inte bli besviken om det snöar.