onsdag 20 oktober 2010

Mot ättestupan

Äntligen har snön kommit. Inte i Härnösand, men det har fallit en del i Storhogna i Härjedalen och vi ska dit på konferens om tre veckor. Jag kommer att utnyttja varje ledig timme till att åka skidor.

Förra veckans träning blev lite lugnare än jag hade tänkt. Dels försvann torsdagsträningen p.g.a. en fest och några kvällar efteråt kände jag lite förkylningstendenser, som dock verkar ha gått över. Hade jag kört hårt kanske viruset fått överhanden, men nu tog jag två ganska lugna löppass fredag och lördag. På söndagen vågade jag mig ut på en tio km långt älglufs, eller älghufs som en majoritet verkar säga, och det var extremt ansträngande: på kvällen kände jag dock inte av ett enda virus. Så virusfaran är nog över för den här gången.

30 000 meter till Stockholm marathon
Idag körde jag ett styrketräningspass och några hårda roddintervaller, 5 x 500 meter med 1 minuts vila emellan. Musklerna blev rejält sura på slutet av varje roddintervall och jag fick verkligen plåga mig för att köra alla fem femhundringar in i mål. Imorgon blir det lite löpning och på fredag tänker jag åka rullskidor efter jobbet. På lördag blir det ett lätt pass och sedan kör jag hårt, riktigt hårt, på söndag.

Min tanke är att jag ska springa 30 km på söndag. Det blir nytt personligt längdrekord om jag klarar det. Jag ska gå upp tidigt i gryningen så att jag känner mig fri från plikter. Tänkte att det kunde vara bra att ha gjort det innan vintern gör att utomhuslöpningen fryser inne och ersätts av skidor. Nästa år ska jag springa ett helt maraton och då kan det vara bra att veta att jag klarar 30 km. Det ska bli spännande. Jag tror att jag sprungit 24 km som längst. Jag ska se till att gå ut lugnt och springa i vackra omgivningar. Känns det bra ska jag anmäla mig till Stockholm marathon den 28 maj. Om det nu finns platser kvar?

Födelsedag i 45 graders lutning
I måndags blev jag ett år äldre också. En anledning till att jag springer är att jag lurar hjärnan. Jag tror att den tror – d.v.s. jag tror - att jag är en ung jägare eftersom jag är ute och springer. Det låter lite märkligt och det är det också, men det ligger nog något i det. Det känns så också, jag känner mig yngre idag än för tio år sedan när jag inte tränade.



Men nu är jag 45 år. Livsbacken lutar 45 grader och varje år blir den en grad brantare. Det blir allt tyngre att springa uppför, tills man en dag fyller 90 och vägen blivit en lodrät vägg. Brant som en ättestupa. Man kan ge upp på olika sätt: hoppa nedför eller knuffas utför ättestupan, eller så kan man ta till sig ny forskning om 90 som det nya 40 eller berättelser om 87-åringar som börjar springa och slår världsrekord. Då finns inte väggen där för den är bara ett hjärnspöke. Livet är spännande, man vet aldrig vart det tar vägen och vill man vara med så länge som möjligt gäller det att springa för livet. Carpe diem!

Veckans träning
Förra veckans träning (vecka 6)
Måndag: vila
Tisdag: älghufs och skidgång (hårt)
Onsdag: styrketräning (medel)
Torsdag: vila
Fredag: löpning 10 km(lugnt)
Lördag: löpning 5 km (lugnt)
Söndag: älglufs 10 km (hårt)

Veckans träning (vecka 7)
Måndag: vila
Tisdag: löpning (lugnt)
Onsdag: rodd och styrketräning (hårt)
Torsdag: löpning
Fredag: rullskidor med stakintervall(hårt)
Lördag: löpning och styrketräning (lugnt)
Söndag: löpning distans 30 km (hårt)

tisdag 19 oktober 2010

Notiser och vetenskapsnyheter v 42

Är träningsförmågan medfödd?
Det kan finnas en grundläggande koppling mellan en individs personlighet och dess förmåga att träna, enligt ny forskning där forskarna studerat olika djurs aktivitetsnivå. Människor är inte de enda djur som väljer att träna och individer inom samma art skiljer sig åt i aktivitetsnivåer, säger Dr Peter Biro, universitetslektor i UNSW Evolution and Ecology Research Centre.

Som alla djurägare vet har djur personligheter. Dr Biro anser att det är betydelsefullt att dessa skillnader i beteenden ofta avser vilket pris djuret är berett att betala för att förvärva och förbruka energi genom födosökande aktiviteter.

"Some of us are couch potatoes while others are drawn to sport and exercise," säger Dr Biro. "We often associate the athletic 'jock' type or person with being aggressive and social, whereas the more sedentary 'nerd' often is seen as more socially awkward and submissive.These are generalisations, but most people would probably agree there is some truth to them. If so, why should individuals differ in their propensity for activity and in their personality, and why might they be related? "
Forskarna anser att det finns en koppling mellan en individs personlighet och graden av dess metabolism - den kemiska process som omvandlar mat till energi i kroppen. Djur i fångenskap "tränar" frivilligt om de har tillgång till obegränsade mängder mat. Möss springer i hjul och andra djur springer runt i burar. Detta beteende kan vara relaterat till en individs förmåga att generera energi, dess metaboliska kapacitet. Man har t ex sett att möss med hög ämnesomsättning ofta tillbringar mer tid på hjulen, och springer fortare, än de med låg ämnesomsättning.

Metabolism och aggressivitet är också kopplade. Det har nu dokumenterats, till exempel i flera arter av fisk och fåglar, att individer med hög ämnesomsättning tenderar att vara mer aggressiva och dominanta jämfört med dem med långsam ämnesomsättning.

"We are still some ways from a really solid understanding of the links between metabolism and personality in animals, but recent research suggests these ideas have merit and are worth studying further."



Vattenmelon sänker blodtrycket
Vattenmeloner har ett lågt kaloriinnehåll, innehåller mycket fibrer, är näringsrika och smakar dessutom sött och gott. Nu visas i en pilotstudie Professor Arturo Figueroa och Professor Bahram H. Arjmandi från Florida State University att vattenmelon också kan vara ett effektivt naturligt vapen mot prehypertension, ett förstadium till hjärt-kärlsjukdom. Orsaken tror man är att vattenmelon är den största ätliga källan av L-Citrullinesom är nära relaterat till L-arginin, aminosyran som krävs för bildandet av kväveoxid som är avgörande för regleringen av blodkärlen.

Väl inne i kroppen omvandlas L-citrulline till L-arginin. L-arginin som kosttillskott är inte ett alternativ för många vuxna, säger Figueroa, eftersom det kan orsaka illamående och problem med magen.

Prehypertension kännetecknas av 120-139 millimeter systoliskt tryck (mm Hg) över diastoliskt tryck på 80-89 mm Hg och enligt forskarna är vattenmelon ett utmärkt komplement som ett slags functional food.

Promenader är bra
Ny forskning visar att promenader på minst 10 km i veckan förbättrar hjärnan och minnet när man blir äldre, enligt en studie som publiceras i tidskriften Neurology.

I studien följde man 299 äldre personer och hur mycket de gick. Ingen av dessa hade demens. Efter fyra år testades de för att se om de hade utvecklat lättare kognitiva skador eller demens.

Studien fann att människor som gick omkring 10-15 km, hade mer grå massa än de som inte gick så mycket. Fyra år efter kontrollen hade 116 av deltagarna, eller 40 procent, utvecklat kognitiva skador eller demens. Forskarna fann att de som gick mest minskade sin risk att utveckla problem med minnet till hälften.

"If regular exercise in midlife could improve brain health and improve thinking and memory in later life, it would be one more reason to make regular exercise in people of all ages a public health imperative," säger Kirk I Erickson, PhD, som gjort studien vid Pittsburghs universitet.


Är cancer skapad av människan?
Om det inte hade stått i en aktad tidskrift som Nature hade jag nog betraktat frågeställningen som lite väl spekulativ, men frågan ställs i en gedigen ny forskarrapport. Enligt denna studie orsakas cancer av miljöfaktorer som föroreningar, livsstil och felaktig kost. Studien är baserad på både mumifierade kvarlevor och litterära belägg från det gamla Egypten och antikens Grekland, liksom medicinska studier av människors och djurs lämningar ända sedan dinosaurerna vandrade på jorden. Av de hundratals mumier som undersöktes kunde forskarna endast ge en mumie diagnosen cancer. Det var lika svårt att hitta uppgifter om cancer i den antika litteraturen, vilket forskarna tolkar som att cancer var extremt ovanligt. Däremot fann de att cancersjukdomarna har stigit kraftigt sedan den industriella revolutionen, i synnerhet barncancer - vilket tyder på att ökningen i antalet cancerfall inte bara kan bero på att folk lever längre.

Professor Rosalie David, säger: “In industrialised societies, cancer is second only to cardiovascular disease as a cause of death. But in ancient times, it was extremely rare. There is nothing in the natural environment that can cause cancer. So it has to be a man-made disease, down to pollution and changes to our diet and lifestyle.”

Man har trott att den låga medellivslängden under antiken gjorde att cancer inte hade tid att utvecklas. Även om detta är sant, så levde individer i det gamla Egypten och Grekland tillräckligt länge för att utveckla sådana sjukdomar som åderförkalkning och benskörhet.

Det var först under 1700-talet som forskarna fann beskrivningar av olika cancerformer, t.ex. testikelcancer hos skorstensfejare 1775 och näscancer hos snusare år 1761.

Professor Rosalie David avslutar: "Yet again extensive ancient Egyptian data, along with other data from across the millennia, has given modern society a clear message – cancer is man-made and something that we can and should address."

Jag har läst många anekdoter om att olika naturfolk inte drabbas av cancer. De har ganska hög medelåder om de klarar första året och sedan dör de i någon infektion eller liknande. Cancer och hjärtsjukdomar är mycket ovanliga. Men jag har nog trott att avsaknad av cancer berodde på att de inte uppnådde samma höga ålder och att frekvensen av cancer ökat p.g.a. allt längre livslängd. En sjukdom som kommer sent i livet har mycket liten påverkan evolutionärt och därför kan man tänka sig att sådana gener samlas i slutet av livet. Den här studien tyder på något annat och det är intressant.

Ät varierat
Svenska forskare har för första gången tagit reda på vilken effekt olika, snarare än enstaka, typer av mat har på friska personer. Studien visar hur viktigt det är att kombinera olika livsmedel. Den typ av mat som försökspersonerna åt bestod av mycket antioxidanter, lågt GI (dvs långsamma kolhydrater), omega-fettsyror, fullkornsprodukter, probiotika och trögflytande kostfiber. Exempel på livsmedel som de åt var fet fisk, korn, sojaprotein, blåbär, mandlar, kanel, vinäger och fullkornsbröd.

Resultaten visade att det onda kolesterolet, LDL, minskade med 33 procent, blodfetter med 14 procent, blodtryck med 8 procent och en riskmarkör för blodpropp med 26 procent. En markör för inflammation i kroppen minskade också kraftigt. an såg också förbättringar av minne och kognitiva funktioner.

Varför är skolan så tråkig?
98 % av femåringarna är genier enligt ett test hur man tänker kreativt. Sen sjunker det dramatiskt för varje år i skolan och massor av barn tappar helt intresset för att lära sig. Sir Ken Robinson håller en som vanligt inspirerande föreläsning, men i det här klippet är föreställningen animerad. På elva minuter väcker han så många frågor och insikter. Själv var jag extremt uttråkad i skolan och trodde nog att jag var lite trög tills jag skrev högskoleprovet och fick 2.0. Dagligen träffar jag människor som inte studerat vidare, men som har helt fantastiska hjärnor.



måndag 18 oktober 2010

Det som inte dödar, del 2


Gårdagens inlägg handlade om en ny studie, "Whatever Does Not Kill Us: Cumulative Lifetime Adversity, Vulnerability and Resilience". Lite stress tycks vara bra för oss, det gör oss starkare på sikt.

Hjärnan stimuleras alltså av lagom psykisk stress, men den mår även bra av fysisk stress. När vi springer anpassas hjärn- och muskelceller till den stress som löpningen medför. Regelbunden träning lugnar ner kroppen så att den kan hantera mer stress innan stressreaktionen med förhöjd hjärtfrekvens och stresshormoner sätter in. I hjärnan förstärks infrastrukturen genom att stressen aktiverar gener som producerar proteiner med uppgift att skydda cellerna mot skador och sjukdom. Anpassningen sker på tre fronter: oxidation, metabolism och excitation.

Tre typer av stress i cellen
När en hjärncell, ett neuron, används, då sugs glukos in i cellen och omvandlas i flera steg till ATP, kroppens valutaenhet när det gäller energi. Vid denna omvandling bildas fria radikaler, vilket kallas oxidativ stress. Samtidigt som dessa fria radikaler härjar i cellen produceras antioxidanter som städar upp och ställer allt till rätta igen. Den metaboliska stressen sker när cellen inte längre kan producera tillräckligt med ATP, antingen p.g.a. att det inte finns glukos att suga in i cellen eller för att det inte finns någon glukos överhuvudtaget. Detta leder till den tredje typen av stress, den excitatoriska. Det finns för lite energi tillgängligt för hjärnan, d.v.s. för hög nivå på signalsubstansen glutamat i förhållande till tillgängliga mängder ATP. Glutamat är en pådrivande kraft i hjärnan och finns det inte ATP så det räcker, då kan inte hjärnan upprätthålla samma höga informationsflöde.

Fortsätter denna trefaldiga stress för länge kommer dendriterna skrynklas ihop och dö från toppen och nedåt som döende träd och till slut segnar hjärncellen ner och dör. Men bara om stressen är utdragen. Kortvarig eller mild stress stimulerar tvärtom hjärncellen så att den anpassar sig, på samma sätt som en muskelcell anpassar sig till en lite högre belastning och blir starkare. 

Hjärnans tillväxtfaktorer
Ett sätt att stressa hjärnan lite lagom är att springa. När man springer och stressar hjärnan frigörs en mängd skyddande reparationsmolekyler i hjärnan, bland annat BDNF (brain-derived neurotrophic factor), IGF-1(insulin-like growth factor 1), FGF-2(fibroblast growth factor) och VEGF(Vascular endothelial growth factor).

BDNF är viktig när det gäller hjärnans anpasslighet/plasticitet och den ökar produktionen av antioxidanter och skyddande proteiner. BDNF hjälper också till att förstärka minnet och ger tillväxt av nya hjärnceller. FGF-2 och VEGF produceras i hjärnan, men även i musklerna, som de sedan lämnar och de är tillräckligt små för att ta sig in i hjärnan och hjälpa till att förstärka hjärncellerna. De är en direkt koppling mellan kropp och hjärna.

IGF-1 är ett hormon som frigörs i kroppen när den behöver mer energi och det samverkar med insulin för att frakta glukos till cellerna. Men IGF-1 handlar inte om energi i första hand, utan om lärande - förmodligen så att vi ska minnas var födan vi hittade och/eller jagade ifatt fanns. När vi springer hjälper BDNF hjärnan att öka upptaget av IGF-1, vilket aktiverar neuroner att bilda serotonin och glutamat som i sin tur ökar antalet BDNF-receptorer, vilket förbättrar kopplingarna så att minnen kan förstärkas. Det känns logiskt ur ett evolutionärt perspektiv. Efter jakten är det viktigt att lagra minnet av hur man jagade och var man fann bytet, så att man både kan skryta vid lägerelden och utvärdera jaktresultatet efteråt.

För att skicka bränsle till nya celler krävs det blodkärl och det ansvarar VEGF för. Vid hård fysisk ansträngning räcker inte syret riktigt till, då börjar VEGF arbeta och bilda nya kapillärer i kropp och hjärna för att på sikt öka blod- och syretillförseln. När det finns mer blodkärl kan cellerna använda mer syre och de kan frakta bort mer restprodukter. VEGF förbättrar hjärnans in- och utförsel, dess infrastruktur.

FGF-2 bygger upp vävnad och långtidsminne i hjärnan. I likhet med IGF1 och VEGF bildas det i kroppen vid muskelarbete och tar sig in i hjärnan genom blod-hjärnbarriären. Produktionen av FGF-2 ökar när vi tränar hårt och är nödvändig för tillväxt av nya hjärnceller (neurogenesis).

Spring dig frisk
I ett tidigare inlägg skrev jag om hur intimt sammanlänkat stress, metabolism och minne är. Allt handlar om att överleva och den kampen är sedan hundratals miljoner år en kamp mellan hjärnor, en intellektuell kamp. Vi behöver energi för att få kunskap och vi behöver kunskap för att få tag på energi.

När man blir äldre minskar produktionen av dessa tillväxtfaktorer och därmed minskar också tillväxten av nya hjärnceller och denna nedgång kan yttra sig som stress och depression. Genom att röra kroppen kan vi alltså på ett ganska enkelt sätt motverka detta och föryngra vår hjärna och förbättra vår stresstålighet. Man ska inte springa så hårt att man dör, vilket dessutom är väldigt svårt eftersom hjärnan stänger av benen innan dess om allt fungerar som det ska. Efter ett hårt intervallpass tänker jag: det dödade mig inte så det gjorde mig starkare.

Källor

Relaterade inlägg

söndag 17 oktober 2010

Det som inte dödar, del 1

Det som inte dödar mig gör mig starkare, sa den tyske filosofen Friedrich Nietzsche. Det låter som ett bra måtto att leva efter, särskilt om man gillar att plåga sig i skid- och löparspår. Nu finns det också starka vetenskapliga bevis för att det faktiskt förhåller sig så. I en ny omfattande studie, "Whatever Does Not Kill Us: Cumulative Lifetime Adversity, Vulnerability and Resilience", har man funnit att svårigheter i livet gör människor mer motståndskraftiga. Studien publiceras i kommande numret av Journal of Personality and Social Psychology, men finns redan nu tillgänglig på American Psychological Associations hemsida.

Det är en ganska vanlig uppfattning att negativa upplevelser ger ogynnsamma effekter på psykisk hälsa och välbefinnande, så att antalet motgångar i livet speglar hur dåligt man mår. Men i den här studien, som omfattade 2398 människor, fann man dock att de som upplevt negativa händelser hade bättre psykisk hälsa och upplevde större välbefinnande än människor som inte drabbats av motgångar i lika hög grad.

En av studiens författare, Mark Seery, docent i psykologi vid University at Buffalo, säger:

"Our findings revealed that a history of some lifetime adversity - relative to both no adversity or high adversity - predicted lower global distress, lower functional impairment, lower PTS symptoms and higher life satisfaction."

Learing by doing
Studien fastställer inga orsakssamband, men den visar att motgångar och problem i lagom mängd utvecklar individens motståndskraft. Vårt psyke - hjärnan - liknar därmed immunförsvar och muskler, det blir starkare ju mer stress man utsätter det för, men det ska vara stress som man kan hantera och ju mer stress man utsätts för desto bättre hanterar man stress. Hjärnan lär sig stresshantering genom erfarenhet.

 "...there is reason to believe that other relatively mundane experiences should also contribute to resilience. This suggests that carefully designed psychotherapeutic interventions may be able to do so, as well…"

Jag tänker på förra veckan föreläsning med Tina Thörner och hur varje nedgång tycktes stärka henne. Lite lagom stress gör oss förmodligen starkare och mer motståndskraftiga, förutsett att man är stark nog att klara stressen. Det tycker jag att jag märker i livet omkring mig. Att klara sig igenom en stressfull händelse ger självförtroende och självkänsla, man vet att man klarar problem. Möter man aldrig stress, om man glider som ett curlingklot genom livet, då slår man hårt i väggen när man möter den.

Curlingföräldrar
Jag läste en bok för några år sedan som bland annat tog upp vårt överdrivna sätt att skydda våra barn mot all form av stress. Välmenande föräldrar följer med barnen överallt och en del följer dem t o m till arbetsintervjuer (!). Ett sådant curlingbarn får det svårt, det kanske hamnar på psyket när pojk- eller flickvännen gör slut, som någon psykolog skrev.

Berglin gör som vanligt en träffsäker analys:)
Från svd.se


Det gäller att släppa taget. Kahlil Gibran skrev klokt:

Era barn är inte era barn.
De är söner och döttrar av Livets längtan efter sig själv.
De kommer genom er men inte från er.
Och fastän de lever hos er, tillhör de er ändå inte.
Ni kan ge dem er kärlek men inte era tankar ty de har sina egna tankar.
Ni kan hysa deras kroppar men inte deras själar.
Ty deras själar vistas i morgondagens hus
som ni inte kan besöka, inte ens i era drömmar.
Sträva att efterlikna dem, men försök inte att göra dem lika er.
Ty livet vänder inte tillbaka och dröjer inte hos den dag som flytt.
Ni är de bågar från vilka era barn sänds ut som levande pilar.
Bågskytten ser målet på det oändligas stig och
Han böjer er med sin makt för att Hans pilar skall gå snabbt och långt.
Låt er i glädje böjas i Bågskyttens hand.
Ty liksom Han älskar pilen som flyger
älskar Han också den båge som är stadig."

Det gäller att vara en stark och stadig båge och våga släppa pilen när det är dags... I morgon kommer del 2 om det som inte dödar och det inlägget är nog mer relaterat till löpning.

lördag 16 oktober 2010

Mål, planer och kartor

Framtiden är ett land vi inte har någon karta över, A. 1. P. Taylor (?)

Det bästa med framtiden är att den kommer med en dag i sänder, Abraham Lincoln (1809-1865)

I torsdags var jag och lyssnade på en underhållande och intressant föreläsning av rallykartläsaren Tina Thörner. Hennes budskap, framfört på värmländska, verkade vara att man klarar allt bara man bestämmer sig och det är viktigt att ha kul. 

1200 måndagar
Vi jobbar för att ha kul under några veckors semester, men hon tyckte att det var viktigt att ha kul när man jobbar för det är på jobbet man tillbringar en stor del av sin tid. Det handlar mycket om vilken inställning man har. Har man inte kul på jobbet bör man nog byta jobb innan man brutits ned. Trettio år på ett tråkigt jobb eller drygt 1200 måndagar att genomlida, det är knappast bra för hälsan.

Tanke - handling
Mycket av det som händer i livet beror på vilka tankar man har och vilka val man gör med utgångspunkt från tankarna. Tina Thörner trodde mycket på att göra planer och kartor och att sätta mål, kanske för att hon är kartläsare. Jag tror det ligger en del i det, men utan sunt förnuft blir planerna destruktiva och tvångsmässiga mardrömmar. Alla kan inte komma först, men alla kan komma på en optimal placering i förhållande till sin kapacitet. Jag kommer aldrig att vinna Vasaloppet bara för att jag tror på det, men däremot tror jag på mig själv och om jag sätter ett mål som jag är kapabel att nå, då kommer det målet att vara en viktig sporre. De mål vi sätter sätts nog både medvetet och lite undermedvetet.

Tinas liv längs ett linjediagram
När Tina berättade om sitt liv framstod hon som en supermänniska som lyckats med allt. Kanske hon valde ut det som hon lycktas med och rensade bort resten som i ett CV, då framstår ju nästan alla som lyckade. Men hon visade också ett ärligt linjediagram över sitt liv och det var upp och ner och några rejäla nedgångar som sjönk under x-axeln, men efter varje nedgång kom en kraftig uppgång med gaspedalen i botten och enligt diagrammet var tidpunkterna under ytan korta men intensiva.

Ett livsrally med full gas
Tina Thörner har uppnått mycket och är oerhört framgångsrik trots en rad katastrofer. Precis som för de flesta har hennes livslinje gått upp och ner. Alla liv innehåller nedgångar och katastrofer och det gäller att förhålla sig till dessa, poängterade hon. Tinas första pojkvän omkom i en bilkrasch och hennes rallypartner Colin McRae omkom tragiskt med sin son i en helikopterolycka 2007. Året efter hade hon en uppslitande skilsmässa. Man kan ge upp och bli bitter eller så går man vidare med mer inre styrka och det har hon gjort. Hon hittade en ny ganska osannolik racerpartner - Nasser Al-Attiyah, hon jobbar som coach för ett schweiziskt hockeylag och hon är nu en av Sveriges mest anlitade föreläsare.

Kartan och verkligheten
En karta är inte verkligheten, de är inte gjorda i skalan 1:1. Verkligheten låter sig inte vikas ihop och jag tycker att Tinas eget liv bekräftade att kartorna och planerna ofta går åt skogen. Hon visade kartorna som hon gjorde för några år sedan och de vägar som hon tänkte ta då. Men allt byggde ju på en fortsatt relation och skilsmässan 2008 tvingade henne att rita om kartan. 

Jag tror det är enklare att göra en karta i rummet än i tiden. Tiden är lika flyktig som ökensanden i Dakar-rallyt.

Jag tyckte lite att hon sa emot sig själv vid några tillfällen. Enligt Tina är våra beslut 20 % medvetna och 80 % omedvetna(Jag vet inte om det stämmer. Jag har läst andra uppgifter om andelen, men det viktiga är ju att större delen är omedveten). Det omedvetna är därmed det viktiga och vi ska följa dess beslut, sa hon ungefär. Gör man en karta blir den till stora delar en manifestation av de medvetna besluten. De omedvetna får inte plats när den förnuftiga delen av hjärnan håller i pennan. En livskarta borde vara mer som en spelplan där varje steg kan leda till flera nya steg och det är det omedvetna som kastar tärningen. Vi kastar tärningen och förväntar oss kanske ett visst resultat, men när tärningen kommer upp så rationaliserar vi efterhand valet så att det tycktes som ett medvetet och riktigt beslut. De flesta människor rationaliserar sitt liv och tänker att det nog var bäst det som hände, annars vet man ju inte hur det hade gått.

Sin egen professor
Malcolm Gladwell beskriver i sin bok Blink hur den intuitiva intelligensen nästan alltid är korrekt. Han berättar om hur några experter på två sekunder ser att en antik staty på ett museum är falsk. Experterna på museet hade ägnat 14 månader åt att bedöma statyns äkthet och kom då fram till att den nog var äkta, men några riktiga antikexperter kände en omedelbar intuitiv motvilja och bedömde den som falsk på några sekunder. Denna typ av beslut förutsätter att man har mycket kunskap och när det gäller det egna livet är man i allmänhet expert, man är sin egen professor.

Hellre guider än planer
Jag följer inte så många planer längs en snitslad väg, utan det är snarare vissa mål som jag strävar mot. Jag tror att ska sluta skriva träningsplan och skriva träningsguide istället. Veckans guide, veckan vägledning, till hur jag bör träna. Det är lättare att avvika och följa känslan i förhållande till en guide än i förhållande till en plan.

En guide som hjälper till och pekar ut intressanta mål och sedan låter var och en ta sig dit efter eget huvud tycker jag är att föredra framför en guide som vägleder turister som en hjälplös fårskock. Ett mål kan vara en bergstopp och det finns många vägar dit. Man kan följa en guide, en väg eller en stig, eller så bara går man mot toppen och då kommer man också fram. 

Träningsstatus
Det blev ingen träning på torsdagen som jag misstänkte, men i och för sig så motsvarar nog 2-3 timmar på dansgolvet en löprunda på 5-10 km. Minst. Men jag kan inte föra in det i min träningslogg, för jag hade ingen gps och inget pulsband ;). 

Under kvällen kände jag några svaga tendenser till att bli förkyld, men en god natts sömn gjorde mig frisk igen. På fredagen hoppade jag över intervallpasset och sprang 10 km istället. Jag ville inte ge viruset någon chans att komma tillbaka och immunförsvaret klarar nog en lugn löptur. Idag känner jag mig väldigt pigg och det blir en till löprunda nu på morgonen.

onsdag 13 oktober 2010

Notiser och vetenskapsnyheter v 41

Körsbärsjuice efter maratonlopp
Dr Glyn Howatson, träningsfysiolog och laboratoriechef vid Institutionen för psykologi och idrottsvetenskap vid Northumbria University undersökte hur Montmorency körsbärsjuice påverkade en grupp maratonlöpare. Howatson fann att de som drack körsbärsjuice återhämtade sig snabbare efter maratonlöpning än en placebokontrollerad grupp.

Resultaten visade att de som drack körsbärsjuice fick tillbaka sina krafter snabbare än kontrollgruppen. Inflammationer och oxidativ stress (fria radikaler), var också lägre i juicegruppen. Forskarna tror att det är antioxidanterna i form av fytokemikalier, särskilt antocyaniner, i körsbären som minskar inflammationerna och den oxidativa stressen, vilket snabbar på återhämtningen av musklerna.

Dr Howatson: "Participating in long-distance endurance events, such as the London Marathon, causes a degree of muscle damage and inflammation for the runners. It takes several days to recover and during that period the runner's ability to conduct physical activity can be vastly inhibited. The phytochemicals, in particular, anthocyanins found in Montmorency cherries have anti-inflammatory and antioxidating properties, which the research has shown to be effective in helping exercisers to recover from strenuous physical activity."

I antioxidantsammanhang pratar man om ORAC, Oxygen Radical Absorbance Capacity. I ett glas Montmorency körsbärsjuice finns lika mycket antioxidanter som i 23 portioner frukt och grönsaker (ORAC-värde:8260). Så i princip räcker det med ett kvartsfyllt glas juice för att komma upp i det rekommenderade intaget av frukt och grönt när det gäller ORAC-enheter. Men så enkelt är det naturligtvis inte.

Svett
Män svettas mer än kvinnor har några forskare kommit fram till i en studie. Kvinnor måste också jobba hårdare för att få igång sin svettning, de måste bli varmare. Både män och kvinnor svettades bättre ju mer vältränade de var, men männen förbättrade sin svettning mer.

"Both men and women can acclimate themselves better to heat if they exercise regularly before a heat wave comes." 

Ultralöpning och hjärtat
I ett forskningsprojekt som syftar till att förstå hur hjärtat påverkas av långvarig träning, studerade Karolinska Institutet och Svenska handelshögskolan samt Idrottshögskolan en grupp tävlande som har deltagit i Adventure Racing World Championship.

Resultaten, som presenterades vid European Society of Cardiology's Congress 2010 i Stockholm, visar inga tecken på uttröttade hjärtmuskler hos de tävlande, trots att tävlingen pågick kontinuerligt under fem till sju dagar.

Adventure Racing World Championship är ett riktigt prov på uthållighet. Den sträcker sig över 800 mil i utmanande terräng och innefattar mountainbike, vandring, paddling och inlines. Evenemanget erbjöd därför ett perfekt tillfälle att studera effekter på hjärtat under långvarig träning vid förhållanden som medförde stress, sömnbrist och energibrist. 15 idrottare valdes ut för studien (12 män och 3 kvinnor). De tävlade nästan oavbrutet i cirka 150 timmar, med en genomsnittlig arbetsintensitet på 40 %.

I en kommentar till studien, säger C. Mikael Mattsson vid Karolinska Institutet:

"Significant interest is emerging in investigating whether extreme workload damages the heart, or if any measured changes are signs of fatigue, similar to that in skeletal muscle. During ultra-endurance competitions, participants have a constantly elevated heart rate for extreme durations, and a possible risk is that heart muscle cells are catabolised, which could lead to severe pathological conditions."

Om hjärtmuskeln skulle reagera på samma sätt som skelettmuskulatur, skulle kontraktionshastigheten vara lägre efter tävlingen. Men resultaten av studien visar att så inte var fallet. Det är värt att notera att dessa resultat inte överensstämmer med andra studier av uthållighet när det gäller t e x maratonlopp eller triathlon. Forskarna tror att detta kan bero på att den genomsnittliga intensiteten i ett ultralopp är relativt låg. Därför kan en möjlig slutsats vara att det är träningens intensitet snarare än träningstiden som är viktig.

Forskningsresultat har gett nya insikter om effekterna av långa perioder av motion, vanligtvis över sex timmar. C. Mikael Mattsson konstaterar:

"Some athletes experience increased levels of blood markers, which can indicate cardiac damage, yet these levels decrease rapidly and are back to normal within approximately 24 hours. This temporary elevation may not be a result of cardiac damage, but rather as a means of protecting and regulating growth. It also appears that athletes who performed best and felt the strongest during the latter part of the exercise had less-affected hearts."

Det låter bra, med tanke på att jag snart ska springa mitt första ultralopp.

Träning och musik
Ett flertal studier har sett ett samband mellan musikaliskt tempo, humör och prestationsförmåga. I en ny studie har forskare nu funnit att en frekvens på ca 3 Hz verkar vara dominerande i olika fysiologiska system och därför rekommenderas musik som följer den frekvensen

Den franska paradoxen
En stor fransk studie som omfattade 150 000 personer kom fram till att lagom mycket rött vin var bra för hälsan. Ett till tre glas om dagen tyckte fransmännen var lagom. 

Dåligt minne - ta ett piller
Jag klagade på mitt minne häromdagen, men snart kanske jag kan ta ett piller. Forskare vid Edinburgs universitet har nämligen upptäckt ett ämne som kanske kan förbättra minne och kognitiva funktioner.

Att glömma namn och bilnycklar kan vara ett första steg mot demens, men för de flesta är det bara ett tecken på vanligt åldrande. Den typen av glömska är kopplat till höga nivåer av en typ av hormoner som kallas glukokortikoider och som påverkar de delar av hjärnan som hjälper oss att minnas namn och var nycklarna låg. Ett enzym som kallas 11beta-HSD1 är med och tillverkar dessa "stresshormoner" och de är mer aktiva när man åldras. Nu har forskarna lyckats ta fram ett ämne som blockerar detta enzym på möss och efter det kunde mössen hitta rätt i en labyrint. Snart ska det testas på människor också.

Professor Jonathan Seckl, som upptäckte 11beta-HSD1 inverkan i hjärnan, beskrev det så här: "Normal old mice often have marked deficits in learning and memory just like some elderly people. We found that life-long partial deficiency of 11beta-HSD1 prevented memory decline with aging. But we were very surprised to find that the blocking compound works quickly over a few days to improve memory in old mice suggesting it might be a good treatment for the already elderly."

Denna effekt visade sig redan efter tio dagar.

Blommor som twittrar
När dina krukväxter känner sig uttorkade får du ett sms eller ett litet twitter med hjälp av den här prylen.