Barfotalöpare slår snart världsrekord

Det är inte jag som påstår det som står i rubriken, utan Jack Daniels. Och då syftar jag inte på whiskyn utan professorn, tränaren och författaren bakom "Daniels Running Formula". Jack Daniels:

"I personally think all world records on a nice artificial track can be broken barefoot." 

Daniels tror att löpare som springer barfota eller med någon typ av minimalistisk sko (som Newton, Nike free m fl) kommer att slå världsrekord på en passande bana. En av anledningarna är att 100 gram sko ökar viktkostnaden med ungefär en minut på ett maraton och 12-15 sekunder på 10 000 meter för eliten. För oss amatörer blir det ännu mer tid. Springer man utan artificiell dämpning på ett hårt underlag som löpband eller asfalt måste dock en stor del av stöten fångas upp av foten och benet, vilket kostar energi, och då blir det inte lika fördelaktigt tidsmässigt.

Fivefingers mest sålda löparskon

En av Jack Daniels löpare är gift med en man som driver en butik för löpare i Kalifornien. Deras bäst säljande sko är numer Fivefingers. Kalifornien brukar ligga några år före resten av världen när det gäller trender, så man kanske var ute i god tid för en gångs skull. Men det kostar att vara en "early adopter", man blir ifrågasatt. Häromdagen sa en kollega i omklädningsrummet: "Jag måste fråga dig...Jag har sett dig i de där ett tag...Men vad fan är det för någonting". Sen satt han och gapade medan jag på 30 sekunder beskrev människans evolution och biomekanik. "Va, springer du i dom! Utomhus!" Han såg inte övertygad ut ;).

Barfotaprofessorn

Som en av världens mest framstående antropologer och evolutionsbiologer är Daniel Lieberman en person man lyssnar på och det är kanske framförallt hans forskningsrapport från början av 2010 som gett barfotalöpningen vetenskaplig legitimitet. Chistopher McDougalls bok Born to Run från 2009 bidrog också till spridningen eftersom den boken var skriven med sådan entusiasm inför löpningen som sådan. Det var nog den boken som fick mig att verkligen pröva att springa barfota. Där läste jag också om fivefingers för första gången.

Tidskriften Nature gjorde en intressant liten video om Daniel Liebermans forskning i samband med att de publicerade hans forskningsrapport i januarinumret 2010:

Barfotalöpning och minimalism

Har man sprungit i några decennier på ett sätt är riskerna stora med att kasta skorna och springa minimalistiskt eller barfota. Men en gradvis övergång kan ge ledtrådar till hur man ska springa vidare och att springa barfota är ett sätt att öka de neuromuskelära kopplingarna mellan fot och hjärna. Det förbättrar kroppens inbyggda proprioception. 

Barfotalöpning kommer nog bara att omfatta en mindre grupp entusiaster, men trenden går ändå mot mindre dämpning och pronationskontroll. En av de främsta experterna på biomekanik, Benno Nigg, påpekade detta redan 2001. Numer jobbar Benno Nigg som konsult till bl a Adidas och Nike så det lär komma fler minimalistiska modeller och säkert också nya skor som tar marknadsandelar från Vibrams fivefingers.

Jag tycker att det är bra att vi springer allt närmare naturen och vår natur. Det är inte så att det som är naturligt alltid måste vara rätt, men det känns rätt för mig att springa med så lite sko som jag klarar. Mina egna erfarenheter av ren barfotalöpning är från stranden längs Algarve och på en fotbollsplan och några pass i skogen i somras. Jag är en naturmänniska och ju närmare naturen jag är desto friare känner jag mig. Lite av den naturliga känslan behåller jag när jag springer i fivefingers. Men nu är det långt till sommaren …