Grönsakerna hjälpte oss ut i världen

Motivationen är inte på topp när det faller regn i stället för snö. Jag vill åka skidor, men det blir mest styrketräning för att träna upp skidmusklerna. Jag har gått upp några kilo också. Till viss del är det muskelmassa och till viss del energidepåer till vinterns skidåkning. Jag brukar träna lite mindre under höstmånaderna och eftersom jag i stort sett äter lika mycket, så bygger jag upp en energidepå. Energidepå är en eufemism för fett. När snön kommer brukar jag förbruka den ganska fort. Förhoppningsvis gör jag det i vinter också.

Jag har någonstans mellan 10-14 procent fett i kroppen. Fast det är inte särskilt jämnt utsmetat. Den högsta fettprocenten har hjärnan. Hjärnan består till minst 60 % av fett och den fetthalten går inte att påverka. Det är rätt märkligt, när man tänker efter. Tankar borde emanera ur något mer sofistikerat än fett kan man tycka, som kisel eller någon annan gnistrande mineral. Om en kiselbaserad livsform från en annan galax någon gång landar här, kommer de förmodligen att häpna över att ha funnit en planet med tänkade fett.

Hjärnorna måste ha fett
Våra hjärnor måste ha fett för att utvecklas. I det område i Afrika där människan utvecklades fanns det gott om fisk och skaldjur. Det var viktigt, eftersom människan behöver stora mängder omega-3 DHA, en fettsyra som finns i skaldjur och fisk, för att utveckla sin komplexa hjärna.

Människan är allätare, inte enbart fisk- eller köttätare. Vi äter allt möjligt. Kött har varit en viktig del av kosten i minst 1,5 miljoner år, men det är inte alltid det finns tillgång till kött eller fisk. Nu har forskare kanske hittat ett svar på varför vi kunde lämna Afrika och sprida oss. Vi blev lite bredare i våra matvanor, helt enkelt. Vi kunde utvinna hjärnfett ur växter på ett sätt som vi inte kunde tidigare.

En del av mänskligheten lämnade Afrika någon gång för ca 60-90 000 år sedan. Expansionen var oerhört snabb, knappast någon annan art har spridit sig så snabbt över jordklotet. När indianerna nådde ner till Eldslandet var hela jordklotet fullt av människor och alla måste överleva i alla möjliga sorters miljöer som inte alltid var lika generösa som den ursprungliga miljön i södra Afrika.

En lyckosam mutation
Genom att analysera genetiska mönster i olika populationer runt om i världen, kunde tre forskargrupper från USA visa att en genetisk variant uppstod i ett genkluster på kromosom 11, känd som FADS, för mer än 85.000 år sedan. Denna mutation gjorde det möjligt för människan att konvertera växtbaserade fettsyror (ALA) till hjärnans fettsyror (EPA och DHA), vilket var nödvändigt för ökad hjärnstorlek, komplexitet och funktion. 

Studien visar att denna mutation utvecklades under intensivt selektionstryck och därmed spred sig genen snabbt över hela befolkningen. En bra mutation sprider sig oerhört fort. Ett vulkanutbrott på Sumatra som nästan utplånade hela mänskligheten kan ha snabbat på spridningen. Endast 5-10 000 människor överlevde denna katastrof. Nu är vi en miljon gånger fler och det går inte lika fort för en lyckosam gen att sprida sig.

Till skillnad från jakt och fiske kunde växter ge människorna en säker tillgång på fettsyror. Denna förändring innebär att människan inte behövde förlita sig på bara en näringskälla för hjärnans tillväxt och utveckling.

Människans olikheter
När människan spred sig över jordklotet anpassade hon sig till de olika livsbetingelserna. Folket runt Medelhavet som skapat vår civilisation äter både fisk och grönsaker och har tillgång till färska råvaror. Eskimåerna äter i stort sett bara fisk och säl. De har inget val. Det finns lika många dieter - livsstilar - som det finns olika kulturer. Alla är i stort sett lika bra. Det viktiga är kanske inte vad man äter, utan att man inte äter skräpmat och att man inte sitter still.

Chiafrön

Tarahumaraindianerna (löparna från boken Born to run) äter chiafrön. Det fröet innehåller en tredjedel av allt (21,2 g protein, 37.5 g kolhydrater (varav kostfiber 33.7 g), 31.4 g fett, varav 20.4 g omega 3). Det verkar nyttigt. Större delen av kolhydraterna är fibrer som åker rakt genom systemet utan att ge någon energi och fettet är fleromättat. Det låter nästan för bra. De smakar kanske illa? Jag har inte hittat de där fröna än. Å andra sidan har jag inte sökt. Den som söker ska finna.

Erik Haag och Lotta Lundgren som 1600-tals adel.

Sverige var en osannolik stormakt på 1600-talet. Under hundra år dominerade det glest befolkade Sverige norra Europa militärt och politiskt på en kost som i stort sett byggde på bröd och gröt. Dessutom plågades landet av pest, missväxt och den s k lilla istiden. Om du inte såg historieätarnas program från den tiden så rekommenderar jag det, se SVTPlay. Roliga och duktiga Erik Haag och Lotta Lundgren och dessutom deltar många kunniga experter. Nästa avsnitt sänds på torsdag. Då avhandlas maten på det förskräckliga 1970-talet. Men jag saknar två tidsepoker: stenåldern och vikingatiden. Jag tror Erik Haag skulle må mycket bättre under ett besök 6000 år f Kr än han bitvis gjorde under sitt besök 1650.

Min Garmin har dött

Min Garmin Forerunner 305 har dött. Den rycktes ifrån mig alldeles för tidigt … vi fick bara tre år tillsammans. Jag sprang ett distanspass på 22 km och när jag skulle titta på en klockan var den helt blank. Jag sprang färdigt min runda och sedan försökte jag återuppliva klockan med först en mjuk och sedan en hård återställning. Jag tryckte på startknappen igen. Men inga livstecken, inte ett pip. Den var stendöd. En pulsklocka utan puls. Jag sörjde en kvart sedan beställde jag en ny på komplett.se. Jag kan inte leva utan Garmin Forerunner 305.

Garmin Forerunner (2009 - 2011)

För att bearbeta sorgen klättrade jag uppför Skuleberget istället. Det är en klippa som stiger 292 meter rakt upp från havet. Det var riktigt kul. Nästa gång får jag ta den svarta banan.

Skuleberget

Bitvis var det brant

På toppen av Mount Skuleberget

Vi gick en tur i Skuleskogens nationalpark också. Det är en av de få kvarvarande storskogarna efter kusten. Vi gick till Slåttdalsskrevan, en spricka i urberget som är 40 meter hög och 7 meter bred. Det blev en 16 km lång vandring.

Skuleskogens nationalpark

Urskog

Slåttdalsskrevan

En ljudillusion
Det blev lite kort så jag tar en ljudillusion också ... Hjärnan bearbetar hela tiden olika typer av information samtidigt. Ibland känns det som om det är för mycket, men hjärnan kan hantera det mesta. Vi kan urskilja något vettigt ur bruset runt om oss. Information kommer från alla håll. En effekt som kallas McGurk-effekten illustrerar hjärnans integration av detta virrvarr av information. När du tittar på videon nedan hör du antingen ett ljud som låter som vava eller ett ljud som låter som baba. Men ljudet är detsamma hela tiden. Illusionen uppstår därför att information från både ögon och öra blandas. När du blundar sker inte denna sammanblandning av intryck.

Här är en lite kortare version utan förklaring. Titta och lyssna först, blunda och lyssna sedan. För de allra flesta (98%) låter ljuden lite olika. Ljud är något som skapas i hjärnan.

När man går på film tror man att ljudet kommer från munnarna på filmduken, fast de kommer från högtalare runt om oss. Munnarna rör sig samtidigt med ljudet och det skapar illusionen.

Mystisk löpare i Lidingöloppet
För övrig läste jag att Cabello Blanco kommer till Lidingöloppet nu i höst. Han ska springa i startgrupp 5 i M30. Cabello är en av huvudpersonerna i Chris McDougalls medryckande bok Born to Run. Just nu åker han runt i världen och samlar in pengar till Raramurifolket (tarahumara). Det är en indianstam i Mexico som definierar sig själva som löpare och löpningen genomsyrar hela deras hotade kultur. I Sverige kommer han att hålla två föredrag, ett i Stockholm den 23 september och ett i Hedemora den 25 september.


PS
Enligt Blogger passerar den här bloggen alldeles strax 100 000 sidvisningar. Tack för det alla läsare:) Det ska jag fira med långa intervaller i kväll.

Tre steg mot lättare löpning

Jag springer med blicken fokuserad på marken en eller två kroppslängder framför mig. Jag springer barfota och hjärnan övervakar varje steg jag tar. Ögonen är som två strålkastare. Trots att huvudet guppar upp och ner på en kropp som studsar fram, kan blicken fokuseras genom att den vestibulo-okulära reflexen ser till att bilden hålls skarp och inte liknar en dogmafilm filmad med en skakig handkamera. Reflexen utlöses av att huvudet vrids, vilket aktiverar båggångarna i örat. Informationen från båggångarna fördelas sedan till ögats muskler och till cerebellum i hjärnstammen. Reflexens uppgift är att hålla blicken fixerad när huvudet roterar. Vi kan vrida bålen och huvudet när vi springer, men ändå fixera blicken på ett mål i fjärran.Det är inte alla djur som har en sådan reflex. Huvudena på grisar och schimpanser studsar runt när de springer, men inte på människan som är född löpare. Inte heller på ugglan som är född spanare. Men den vrider inte på kroppen, den vrider på huvudet för att hålla blicken fastlåst vid bytet, vilket ibland kan se lite lustigt ut.

Så här gör ugglor när de fixerar blicken

Ögonen är en synlig del av hjärnan. På näthinnan sitter receptorer som fångar upp ljus och skickar signalerna vidare till hjärnans syncentrum via den breda synnerven som knyter ihop alla synintryck. Receptorerna är av två typer: tappar och stavar. På näthinnans mitt sitter tappar med förmåga att urskilja färger och detaljer. När jag tittar framför mig är allting knivskarpt och mina fötter undviker allt som kan göra mig illa. Ögonen är fastlåsta som lasersikten, men jag har ändå kontroll på omgivningen. Längre ut på näthinnan - i ögonvrån - sitter stavarna. De är många och mycket bra på att se förändringar. Om en björn kom springande från sidan skulle jag se den innan jag var medveten om att jag såg den.

När stavarna i ögats utkanter gör mig uppmärksam på något så vrider jag huvud och bål, vilket är ytterligare en av de förmågor som evolutionen gett oss och som bevisar att vi är födda till löpare. Vi kan springa och se åt sidan samtidigt. Vi har en vridbar konformad bål. 

Något rörde sig och hjärtfrekvensen steg och safter utsöndrades, men det var ingen björn som jag såg, bara en flock betande bärplockare. En av dem tittade upp och såg på mig som en förvånad ko, innan hon fortsatte leta blåbär. Känslan rinner snabbt av när min hjärna vyssjar amygdala och omtolkar informationen som något ofarligt.

All förändring är anpassning
Jag är glad att jag kan springa barfota. Det är det inte alla som kan, åtminstone inte omedelbart. Pete Larsson uppmärksammar ett tänkvärt inlägg av Jay Dicharry på bloggen An Athletes Body. Det handlar om övergången till minimalism. Det har blivit inne att springa barfota eller i så lite sko som man klarar av. Antalet minimalistiska skor som finns på marknaden har mer än tiodubblats på bara ett år. Kanske har också antalet skador ökat eftersom det alltid finns människor som vill allt på en gång. Tålamod är viktigt, det är en bra egenskap när man ska grundlägga nya vanor. Att springa minimalistiskt är en vana som kräver anpassning tills dess foten blivit avvänjd vid den gamla sedvänjan och omvänd till den nya. En inbäddad fot är som en lem som varit gipsad under lång tid. Den är svag och måste tränas upp. För en del fungerar det direkt, för andra tar det tid. Men det måste inte ta ett halvår, enligt Jay Dicharry. Det kan gå fortare om man förbereder sig rätt.

Tre test om du är mogen
Om man uppfyller följande tre kriterier är man mogen att ta av sig fetskorna och springa barfota eller i minimalistiska skor. Om inte bör man se till att träna för att uppnå dessa kriterier. De tre kriterierna, som man kan läsa mer utförligt om på Jays blogg här, är följande:

Steg 1: Rörlighet i hälsenan och plantar fascia - den tjocka hinnan av vävnad som löper under fotvalvet och som kan bli inflammerad och ge upphov till hälsporre. Det betyder att man ska kunna böja upp foten i 25 grader och man ska kunna hålla stortån i 30 grader när vristen är svagt böjt uppåt (5 grader).

Steg 2: Balansera på ett ben barfota och blunda. Balansen - proprioceptionen - avgörs framför allt av innerörat, receptorer i foten och av synen. När man blundar tvingas musklerna jobba från foten till hjärnan och det förbättrar balansen. Stortån aktiveras, trycker ned mot underlaget. Mer information ger bättre muskelaktivering. De flesta litar till ögonen, men ögonen är långsamma. Synintryck bearbetas i flera områden i hjärnan och det tar tid. En duktig surfare litar mer till information från sina fötter för omedelbar korrigering. Genom att stänga av synsinnet kan vi träna upp den proaktiva balansen. Det räcker att stå på ett ben 15 ggr per dag i 30 sek vardera för att nå snabba resultat. Man bör klara minst 30 sek utan att röra överkroppen.

Balansträning på bryggan. Jag klarade 38 sekunder. Hur länge klarar du?

Steg 3: Vi är den enda primaten som har ett valv under foten. Schimpanser är plattfötter. Fotvalv har vi fått för att vi springer. Fotvalvet fångar upp kraften i stöten när foten slår i marken och den stabiliseras av en liten muskel i foten som också böjer upp stortån, flexor hallucis brevis. Jay vill att man ska kunna hålla ned stortån samtidigt som man böjer upp övriga tår. Jag hade väldigt svårt med det, särskilt när det gäller vänster fot. Ska nog öva lite på steg 3. Jag vill ha kontroll på min fot och mina tår.

Upp med tårna.

Om man inte klarar dessa tre steg bör man träna och Jay har några förslag till övningar. Dessa steg borde alla löpare klara. Inte bara de som springer barfota och i minimalistiska skor.

Träningen
Igår rodde jag kors och tvärs över sjön vid stugan. Jag gick lite skidgång också. Dessutom försökte jag simma i sjön, men när vattnet saknar salt är det som om jag är för tung och jag flyter lika illa som sjunktimmer. Just nu känns det väldigt långt att simma tre km i kallt fjällvatten i Vansbro. Det är som att simma rakt över sjön och det tror jag inte att jag ska försöka.

Jag brukar ibland slötitta på Discovery och plötsligt dök det upp ett program om tarahumaraindianernas otroliga bedrifter som att springa 10 maratonlopp i sträck. Det var lite underhållande. Jag hittade avsnittet på youtube och kapade av det till lämplig längd så att andra kan se det här :)

powered by Splicd.com