Han var på många sätt långt före sin tid. Medan andra såg den växande tröttheten i industrisamhället som ett stort problem i slutet av 1800-talet, såg han det som lösningen. Han skrev flera böcker, varav två - Fear och Fatigue - översattes till engelska och nådde en bred publik.
(Återigen en ganska lång text som bygger på research jag gjorde för mitt första bokprojekt)
Mosso var som många andra i slutet av 1800-talet bekymrad över den industriella utvecklingens påverkan på samhället. Han var särskilt bekymrad över att unga människor jobbade så hårt att de inte orkade tänka djupt. Efter 10-12 timmars arbete i fabrik var arbetarna så utmattade att de var oförmögna att lära sig något. I skolorna var tempot också högt uppdrivet. Eleverna satt upp till 12 timmar per dag och lyssnade på lärare. En på sin tid uppmärksammad svensk studie av Axel Key visade att skadorna på nervsystemet hos skolelever ökade varje år, från 8 procent i första årskurs till 69 procent i årskurs 8. Axel Key skrev att långvarigt sittande var särskilt skadligt för barn, och att skolan borde låta barnen springa fritt och ha längre raster efter lunch.
 |
| Angelo Mosso. Källa Wikipedia |
Under 1800-talet blev kunskapen alltmer specialiserad. Specialisering ger kunskap och framsteg, men leder också till att forskare i olika discipliner lever parallella liv och simmar runt i sina egna provrör. Den enda chansen att blanda tankar och koka ihop något nytt, tycks vara att komma från ett annat håll och se provrören i ett nytt sammanhang.
Mosso var en man som arbetade med många olika sorters provrör. Han strävade efter att förena filosofiska, psykologiska och biologiska aspekter av människan till en psykobiologisk helhetssyn. Han ville överbrygga kropp och själ genom att bredda tänkesätt kring begrepp som trötthet och prestation.
Världens första fMRI
Mosso var inte bara en teoretiker utan också en framstående uppfinnare. För att testa sina djärva hypoteser, uppfann han nya, smarta instrument. Han konstruerade bland annat den första apparat som kunde mäta blodflöde i hjärnan, en primitiv fMRI.
 |
| Mossos fMRI-vagga. |
I William James bok The Principles of Psychology från 1890 beskrivs apparaten så här:
'The subject to be observed lay on a delicately balanced table which could tip downwards either at the head or the foot if the weight of either end were increased. The moment emotional or intellectual activity began in the subject, down went the balance at the head-end, in consequence of the redistribution of blood in his system…'
När en person som balanserades på denna fMRI-vagga utsattes för någon form av känslomässig stress, tippade alltså vaggan över mot huvudändan. Denna apparat glömdes dock bort. William James, som citerades ovan, var en av en handfull skeptiska forskare som nämnde uppfinningen. Den rådande uppfattningen i slutet av 1800-talet var nämligen att lokala ökningar i hjärnans blodflöde var omöjligt eftersom hjärnan är inkapslad av skallen. De dröjde ytterligare 50 år innan Seymour Kety och Carl Schmidt 1948 kunde visa att blodflödet i hjärnan regleras lokalt av hjärnan. Mosso var som vanligt före sin tid.
År 2012 återupptäcktes Mossos beskrivning av fMRI-vaggan i två texter från 1882 och 1884 i Turins bibliotek. Stefano Sandrone med flera översatte texterna till engelska och gjorde dem därmed tillgängliga för vetenskapen. Två år senare byggde några forskare i Oxford en kopia för att replikera Mossos experiment. Mosso hade hävdat att ökningen i hjärnans blodflöde var proportionell mot den kognitiva uppgiftens komplexitet. Forskarna i Oxford visade i sina tester att Mossos icke-invasiva fMRI-vagga verkligen kunde mäta små förändringar i blodflödet. De bekräftade därmed Mossos påstående att det gick att använda apparaten för att avgöra komplexiteten i kognitiva uppgifter.
'The subject to be observed lay on a delicately balanced table which could tip downwards either at the head or the foot if the weight of either end were increased. The moment emotional or intellectual activity began in the subject, down went the balance at the head-end, in consequence of the redistribution of blood in his system…'
När en person som balanserades på denna fMRI-vagga utsattes för någon form av känslomässig stress, tippade alltså vaggan över mot huvudändan. Denna apparat glömdes dock bort. William James, som citerades ovan, var en av en handfull skeptiska forskare som nämnde uppfinningen. Den rådande uppfattningen i slutet av 1800-talet var nämligen att lokala ökningar i hjärnans blodflöde var omöjligt eftersom hjärnan är inkapslad av skallen. De dröjde ytterligare 50 år innan Seymour Kety och Carl Schmidt 1948 kunde visa att blodflödet i hjärnan regleras lokalt av hjärnan. Mosso var som vanligt före sin tid.
År 2012 återupptäcktes Mossos beskrivning av fMRI-vaggan i två texter från 1882 och 1884 i Turins bibliotek. Stefano Sandrone med flera översatte texterna till engelska och gjorde dem därmed tillgängliga för vetenskapen. Två år senare byggde några forskare i Oxford en kopia för att replikera Mossos experiment. Mosso hade hävdat att ökningen i hjärnans blodflöde var proportionell mot den kognitiva uppgiftens komplexitet. Forskarna i Oxford visade i sina tester att Mossos icke-invasiva fMRI-vagga verkligen kunde mäta små förändringar i blodflödet. De bekräftade därmed Mossos påstående att det gick att använda apparaten för att avgöra komplexiteten i kognitiva uppgifter.
Fatigue
I Fatigue från 1892 går Mosso på djupet för att hitta källan till trötthet. I första kapitlet berättar han om flyttfåglar. Han står på en strand och ser hur vaktlarna landar utmattade och klumpigt i träden efter en lång flygtur från Afrikas nordkust. Det påminner honom om ett avsnitt i bibeln där vaktlar driver in i mängder från havet så att folket kan plocka och äta dem. Vaktlarna var uttröttade efter sin flygtur. Tänk dig att gå i snö eller att springa i vatten; fåglar måste slå med sina vingar i luft för att hålla sig uppe. De har inget stöd alls, skriver Mosso. Ändå orkar de flyga från Afrika till Spetsbergen. Efter de inledande funderingarna om flyttfåglar ger Mosso en historisk bakgrund och förklaring till de begrepp han använder. Han går igenom hur viktig uppmärksamhet är för lärande, beskriver rörelse, arbete och värme och diskuterar problemet med utbrändhet hos studenter.
Mosso var som många andra vid den här tiden inspirerad och fascinerad av Hermann von Helmholtz texter om termodynamikens första huvudsats, det vill säga att energin är konstant och bevaras. Mosso skriver om havsvatten som värms upp av solenergi och bildar moln som släpper av vattnet i bergen. Sedan rinner vattnet ner från bergen och driver kvarnar som utför arbete i forsarna. Vattenkraft är i grunden solenergi. Det är solen som får vattnet att forsa och falla dag efter dag utan uppehåll. Muskler måste följa samma lagar, skriver Mosso. Solens energi fångas upp av växter och djuren äter dessa växter. Människor äter både djur och växter och det är denna lagrade solenergi som driver musklerna.
Till skillnad från vattenkraft blir arbetskraft i form av kroppar och hjärnor trötta. Tidigare trodde man att trötthet var brist på viljestyrka (1800-talet var viljestyrkans århundrade), men fysiker som Helmholtz hade gett naturvetenskapliga bevis för att kroppar förbrukar energi. Människa och ekonomi ingår i det ekologiska kretsloppet och det drivs runt av solenergi. Det är människor som begränsar den ekonomiska tillväxten. Men vad är det som förbrukas när hjärnan tänker? Ingenting är gratis i universum, inte ens en tanke.
Mosso var som många andra vid den här tiden inspirerad och fascinerad av Hermann von Helmholtz texter om termodynamikens första huvudsats, det vill säga att energin är konstant och bevaras. Mosso skriver om havsvatten som värms upp av solenergi och bildar moln som släpper av vattnet i bergen. Sedan rinner vattnet ner från bergen och driver kvarnar som utför arbete i forsarna. Vattenkraft är i grunden solenergi. Det är solen som får vattnet att forsa och falla dag efter dag utan uppehåll. Muskler måste följa samma lagar, skriver Mosso. Solens energi fångas upp av växter och djuren äter dessa växter. Människor äter både djur och växter och det är denna lagrade solenergi som driver musklerna.
Till skillnad från vattenkraft blir arbetskraft i form av kroppar och hjärnor trötta. Tidigare trodde man att trötthet var brist på viljestyrka (1800-talet var viljestyrkans århundrade), men fysiker som Helmholtz hade gett naturvetenskapliga bevis för att kroppar förbrukar energi. Människa och ekonomi ingår i det ekologiska kretsloppet och det drivs runt av solenergi. Det är människor som begränsar den ekonomiska tillväxten. Men vad är det som förbrukas när hjärnan tänker? Ingenting är gratis i universum, inte ens en tanke.
 |
| Mossos experiment. Efter flera lektioner orkade de inte lika länge. |
I Fatigue beskrivs en apparat som Mosso tillverkat för att mäta muskelarbete. Apparaten var konstruerad så att personen lyfte en vikt med sitt mellanfinger varannan sekund. Två lärare på en skola testade apparaten. Lärarnas förmåga att lyfta vikten skilde sig åt i utvilat tillstånd och efter en lång arbetsdag. Föreläsningar påverkade inte musklerna, trots det orkade inte lärarna lyfta lika mycket med fingret om de hållit många föreläsningar.
Det var en ny, spännande upptäckt. Mental utmattning har fysiska konsekvenser. Tankar har ett pris. Tankar lyder också de termodynamiska lagarna. Mosso gissade att trötthet var ett biologiskt system som utvecklats för att öka människans chans att överleva, vilket stämde med Darwins nya utvecklingslära. Människans prestationsförmåga beror på hur långt du kan pressa dig innan organismen säger ifrån. Mossos gissade att hjärnan utsöndrade något sorts mentalt gift som tröttade ut musklerna, ungefär som fysiologerna några decennier (felaktigt) senare tänkte sig att mjölksyra förgiftade musklerna. Trötthet var ett skydd mot alltför hårt fysiskt och mentalt arbete.
Mosso var kanske den första som tog hänsyn till den träningsbiologiska grunden för trötthet. Genom observationer av djur och fåglar och genom experiment på muskeltrötthet hos människor, slog Mosso fast att:
”In raising a weight we must take account of two factors, both susceptible to fatigue. The first is of central origin and purely nervous in character — namely, the will; the second is peripheral, and is the chemical force which is transformed into mechanical work … On an examination of what takes place in fatigue, two series of phenomena demand our attention. The first is the diminution of the muscular force. The second is fatigue as a sensation… If we regard the brain and the muscles as two telegraph offices, we can understand that the nerves which join them do not suffer from fatigue. But the central or psychical station may influence the peripheral or muscular station, even if the latter is not doing work, since both brain and muscles are irrigated by the blood”.
Han förstod också att trötthet var en viktig evolutionär mekanism:
”Fatigue… at first sight might appear an imperfection of our body, is on the contrary one of its most marvelous perfections. The fatigue increasing more rapidly than the amount of work done saves us from the injury which lesser sensibility would involve for the organism".
Han insåg att hjärnan är unik eftersom det är det enda organet som är skyddat från effekterna av svält. Kroppen förtvinar, men hjärnan är intakt in i det sista. Kroppen rör sig i naturen och samlar på sig mat och föder hjärnan med energi.
”How can one explain the fact that it does not diminish in weight when all the rest of the body is wasting?”.
Mosso upptäckte att både hjärna och muskler förändrar sin funktion under träning; att musklernas förändring kännetecknas av en minskad kraft och kontraktionshastighet; och att trötthet är en upplevelse - en evolutionär mekanism - vars syfte är att öka chansen att överleva. Samhällets ledare såg trötthet som ett problem som måste lösas, men Mosso skrev att trötthet är människokroppens ”… most marvelous perfections”.
Tankar har ett pris
Det var en ny, spännande upptäckt. Mental utmattning har fysiska konsekvenser. Tankar har ett pris. Tankar lyder också de termodynamiska lagarna. Mosso gissade att trötthet var ett biologiskt system som utvecklats för att öka människans chans att överleva, vilket stämde med Darwins nya utvecklingslära. Människans prestationsförmåga beror på hur långt du kan pressa dig innan organismen säger ifrån. Mossos gissade att hjärnan utsöndrade något sorts mentalt gift som tröttade ut musklerna, ungefär som fysiologerna några decennier (felaktigt) senare tänkte sig att mjölksyra förgiftade musklerna. Trötthet var ett skydd mot alltför hårt fysiskt och mentalt arbete.
Mosso var kanske den första som tog hänsyn till den träningsbiologiska grunden för trötthet. Genom observationer av djur och fåglar och genom experiment på muskeltrötthet hos människor, slog Mosso fast att:
”In raising a weight we must take account of two factors, both susceptible to fatigue. The first is of central origin and purely nervous in character — namely, the will; the second is peripheral, and is the chemical force which is transformed into mechanical work … On an examination of what takes place in fatigue, two series of phenomena demand our attention. The first is the diminution of the muscular force. The second is fatigue as a sensation… If we regard the brain and the muscles as two telegraph offices, we can understand that the nerves which join them do not suffer from fatigue. But the central or psychical station may influence the peripheral or muscular station, even if the latter is not doing work, since both brain and muscles are irrigated by the blood”.
Han förstod också att trötthet var en viktig evolutionär mekanism:
”Fatigue… at first sight might appear an imperfection of our body, is on the contrary one of its most marvelous perfections. The fatigue increasing more rapidly than the amount of work done saves us from the injury which lesser sensibility would involve for the organism".
Han insåg att hjärnan är unik eftersom det är det enda organet som är skyddat från effekterna av svält. Kroppen förtvinar, men hjärnan är intakt in i det sista. Kroppen rör sig i naturen och samlar på sig mat och föder hjärnan med energi.
”How can one explain the fact that it does not diminish in weight when all the rest of the body is wasting?”.
Mosso upptäckte att både hjärna och muskler förändrar sin funktion under träning; att musklernas förändring kännetecknas av en minskad kraft och kontraktionshastighet; och att trötthet är en upplevelse - en evolutionär mekanism - vars syfte är att öka chansen att överleva. Samhällets ledare såg trötthet som ett problem som måste lösas, men Mosso skrev att trötthet är människokroppens ”… most marvelous perfections”.
För Mosso var inte trötthet ett problem, det var lösningen på ett problem och människan måste lära sig att lyssna på denna lösning. Mosso är därmed fortfarande före vår tid.
