Glömska gör dig smartare

En del skyller på sitt dåliga minne, andra oroar sig för sitt dåliga minne. Dåligt minne förknippas med en dålig hjärna. Ett bra minne kopplas till en bra hjärna. Men det kanske är bra att glömma? Glömska är ett hett forskningsämne. En viktig skillnad mellan en dator och en hjärna är just förmågan att glömma. En dator kan ladda in data på en minnesplats och skriva över (”glömma”) det gamla datat, men om jag ber dig tänka på en tiger i tre sekunder och sedan glömma den, kommer din hjärna fortsätta tänka på en tiger ett bra tag efter det.

Enligt en ny studie av Paul Frankland, senior fellow vid CIFARs program för Child & Brain Development, och Blake Richards, associate fellow vid Learning in Machines & Brains, arbetar våra hjärnor aktivt med att glömma. Poängen med minnet är inte att överföra korrekt informationen över tiden, utan minnas värdefull information för att göra bra prognoser och fatta bra beslut. Det handlar om att öka vår chans att överleva.

"It's important that the brain forgets irrelevant details and instead focuses on the stuff that's going to help make decisions in the real world,” säger Richards.

Studien, som publicerades i veckan i tidningen Neuron, går igenom litteratur om minne och ny litteratur om glömska. Att glömma är lika viktigt som att minnas. Tänk så mycket du glömt sedan förra månaden, eller sedan 2004 och 1992. Det fanns helt enkelt ingen poäng med att minnas särskilt mycket från 1992 och 2004. Men hjärnan minns det som varit viktigt för din överlevnad och vem som vann Vasaloppet 1992 kanske inte var så viktigt för dina chanser i livet.

Mekanismerna bakom minnesförlust skiljer sig från de mekanismer som lagrar minnen. En sådan mekanism är att synapserna - som binder ihop nervceller och lagrar minnen - försvagas. En annan mekanism är bildandet av nya nervceller. När nya nervceller byggs in i hippocampus, ett område i hjärnan som är viktigt för minnet, skriver de över minnen. Det gör det svårare att komma åt gamla minnen. Ju mer nya minnen du skaffar dig, desto mer glömmer du. Det märks på barn som lär sig mycket nytt och glömmer bort det mesta man säger till dem. Sedan växer de upp och man märker att ganska mycket fastnat ändå.

Det kan tyckas märkligt att hjärnan skapar nya nervceller och försvagar kopplingar mellan nervceller och därigenom försämrar minnet. Men det rör sig om ett komplext samspel mellan glömska och minne och att det sker på två sätt: Först glömmer hjärnan för att släppa taget om potentiellt vilseledande information i en ny miljö. Det andra sättet är att hjärnan generaliserar tidigare händelser och glömmer detaljerna, vilket möjliggör en bredare tillämpning av kunskapen. Det blir du allt bättre på med åren. Du känner igen nya händelser genom gamla händelser. Det är omöjligt att komma ihåg tusen möten och händelser, men du är bättre på att förutse vad som kommer att hända den tusende gången jämfört med de första gångerna. Din hjärna har lagrat kärnan, poängen och huvudsaken. Det ger dig självförtroende och visshet om att du kommer att klara av det som händer nästan oavsett vad som händer eftersom något liknande oftast har hänt förut.

Jag tycker själv att jag glömmer vissa saker mer nu än tidigare. Jag minns inte vad skådespelare heter och jag minns inte alltid vilka filmer jag sett även när jag ser dem (vilket ju kan vara bra), men jag är mycket bättre på att se sammanhang och på att dra slutsatser jämfört med tidigare. Jag har definitivt blivit smartare och klokare de senaste tio åren. Kanske mer glömsk och disträ också, men det får andra avgöra:)

Läs mer om hjärnan och löpning på Hjärnfysikbloggen.

Hjärnfysik och fotboll - ett inkast till en ny träningsmodell

“You have to present new activities that players are not used to doing. If you repeat exercises too much the brain thinks it knows the answers. By constantly challenging the brain and making use of its plasticity you discover a world that you thought was never available. Once the brain picks up the challenge you create new connections and gives remarkable results.” 
 – Michel Bruyninckx (belgisk tränare)

Fotboll är ett spel som spelas med hjärnan, sa Johann Cruyff. Han räknas som en av världens främsta fotbollsspelare genom tiderna. Cruyff spelade över hela planen och dirigerade sina medspelare med hemliga fingertecken och är förknippad med spelstilen totalfotboll. I VM-finalen 1974 blev han dock blockerad av ett annat geni: Franz Beckenbauer. Båda har sedan dess haft framgångsrika tränarkarriärer. Cruyff uppfann bl a ”el rondo” när han tränade FC Barcelona, en övning där spelare står uppställda i en ring och slår bollen med hårda korta pass till varandra medan mittenspelaren försöker ta bollen. Lyckas han så byter han plats med den som missade. Cruyff var en föregångare när det gällde att involvera hjärnan i träningen. 

De två strategerna Cruyff och Beckenbauer i VM-finalen 1974.

I Sveriges VM-lag från 1994 var Tomas Brolin den stora stjärnan. Han ansågs av många som lite korkad eftersom han inte läste böcker och var lite trulig/tjurig, men på planen var han genial och när han var med i mästarnas mästare för något år sedan framstod Brolin som en av de smartaste och mest taktiska. Det kanske inte framgår när man hela tiden får svara på frågor som ”Hur kändes det när bollen gick i mål?”

För att lyckas inom såväl idrotten som inom den akademiska världen måste man ha en effektiv hjärna för det är den allt hänger på. Jag tror att det allra bästa resultatet får man när hjärna och fysik kombineras på ett intelligent sätt.

För mig betyder ordet hjärnfysik kropp och hjärna i förening. Det är en missuppfattning att de är separerade och att idrottsmän bara ska träna kroppen och att akademiker bara ska träna hjärnan. Det är som att bara spela fotboll på den egna hjärnhalvan, medan det andra laget spelar bollen inom laget på sin planhalva. För att utvecklas måste man över den mentala mittlinjen och engagera hela hjärnan och så många spelare - även motståndare - som möjligt. Motstånd skapar en oförutsägbar dynamik som leder till utveckling. 

Belgisk samba
Jag fick ett tips (Tack Richard!) om en artikel som handlar om den belgiska tränaren Michel Bruyninckx och hans tappra galler i fotbollsklubben Standard Liège. Till skillnad från andra tränare, så har Bruyninckx tagit till sig ny forskning om den formbara hjärnan. Han ser till att spelarna involverar hjärnan i träningen. Den belgiska fotbollsspelaren Dries Mertens - som kan slå till en boll med båda fötterna så att den får en hastighet på 120 km/h - säger om Bruyninckx: ”He has given me that crucial extra metre in my head that is so important”.

Det har sagts att brasiliansk samba kombinerat med europeisk taktik vore en oslagbar kombination på en fotbollsplan. Jag tror att det är denna blandning som Bruyninckx har fångat i sin träningsmodell. Nu när framgångarna börjar komma leder det först till nyfikenhet och sedan till att idéerna kopieras och sprids som memer i fotbollsvärlden. Real Madrids Jose Mourinho sägs nu vara nyfiken och snart torde också svenska tränare vakna. Jag undrar vem som vaknar först.

Snabba tankar ger snabba fötter
Idén bakom Bruyninckx synsätt är egentligen ganska enkelt - snabba tankar ger snabba fötter. Spelarna ska vara i ett tillstånd av medvetet lärande när de tränar, vilket skapar nya förbindelser - synapser - i hjärnan och leder till snabbare nervsignaler. När man repeterar en rörelse, används samma nervtrådar om och om igen och det skickar en impuls om myelinisering - en slags isolering runt nervtrådarna - vilket gör att man utför rörelsen snabbare och mer exakt. Denna process är effektiv i unga år då hjärnan snabbt anpassar sig till det man gör. För att uppnå detta är det viktigt att överbelasta hjärnan på samma sätt som en överbelastad muskel anpassar sig och växer. Det måste vara jobbigt för att hjärnan ska anpassa sig. Om man beter sig som förväntat finns det ingen anledning att förändra någonting.

Den gula isoleringen runt nervtråden (axon) är myelin. Källa Wikipedia.

Bruyninckx ser till att alltid variera övningarna. De börjar enkelt men sedan ökar komplexiteten. I fotboll är laget viktigare än individen och en av de viktigaste övningarna är spelet utan boll och att fatta kvicka beslut. I en studie som följde 55 mittfältare i Premier League såg man att den tredjedel av spelarna som oftast skannade av sin omgivning var dubbelt så säkra i sina passningar som den tredjedel som tittade runt minst. En fotbollsspelare ska inte bara använda sina ben, ögonen är lika viktiga. Men både ögon och ben styrs av hjärnan och övningarna ska fokuseras på att aktivera hela nervsystemet och tvinga spelarna att arbeta med sin uppfattningsförmåga, flexibilitet, uppmärksamhet, fokus och förmåga att skanna av så stor del av omgivningen som möjligt vid varje given tidpunkt. Det lag som har största bandbredden spelar på en större plan med fler medspelare och fler passningsmöjligheter.

Långa bollar på Bengt
Motsatsen till att spela fotboll med hjärnan är att skjuta långbollar över hjärnbalken och hoppas att den når en medspelare på den andra hjärnhalvan. Långbollar som dessutom träffar hjärnan hårt skakar om nervcellerna. Det är förutsägbart och tråkigt och ingen utmaning för hjärnan. Motståndarhjärnorna beräknar enkelt bollens parabel och en från vardera laget hoppar upp och nickar.

En rak passning är lätt att genomskåda. För att överlista motståndarnas hjärnor är det bättre med korta, vinklade och oberäkneliga passningar som skär genom försvarslinjen. Det snabba passningsspelet speglar de snabba förbindelserna i hjärnan och kan tränas upp med övningar som Cruyffs ”el rondo”. Ett fotbollslag är inget annat än en manifestation av flera hjärnor i samverkan. En vinklad passning till en rörlig medspelare kräver att motståndarhjärnorna gör oändligt många fler beräkningar och är därför mycket svårare att bryta. Ett lag som tränar vinklade passningar tillsammans blir allt bättre på det. I hjärnorna finns ett slags nervceller - s k spegelneuroner - som tolkar med- och motspelares intentioner och ju mer man spelar tillsammans, desto mer signalerar dessa neuroner i takt med varandra. Det handlar om rytm, rörelse och synkronisering. Det som brasilianarna kallar samba. På en fotbollsplan är det tio hjärnor som dansar samba i samklang med varandra.

Genom att träna intensivt och varierat tillsammans och spela många matcher - ingen match är den andra lik - så byggs det upp prognosmodeller i hjärnan. Hjärnan hittar alltid mönster i kaos och levererar lösningar som exekveras helt omedvetet. Ett spelgeni som Peter Forsberg såg mönster och kunde leverera ”omöjliga” passningar eftersom hans hjärna gjorde den bästa prognosen om hur spelplanen såg ut i nästa ögonblick. Vi andra häpnade för våra prognoser kanske bara involverade ett par spelare och några tiondelar fram i tiden.

Utbildning
Afrikanska och sydamerikanska barn växer upp i samhällen där dans är en viktig del av kulturen. I danser som samba och salsa koordineras flera olika kroppsdelar samtidigt, vilket är bra för balans, rytm och kroppskontroll. Dessutom leker man fotboll och spelar improviserade matcher längs ständer och gränder, vilket främjar den plastiska hjärnan och gör att de som vuxna blir bättre på att utnyttja oförutsedda situationer till sin fördel. Det är något som europeiska fotbollspelare saknar. Men genom att införa träningar som liknar gatufotboll, som 3 mot 3 och 4 mot 4 med olika taktiker och olika spelplaner, kan man återskapa gatufotbollens oförutsägbara situationer och utvidga den formbara hjärnans uppfattning av tid och rum.

En annan viktig aspekt är att de unga spelarna har nytta av förbättrad perception, uppmärksamhet och koncentration i skolan. Alla ungdomar blir inte proffs och de som inte lyckas inom fotbollen har stor hjälp av sin utbildning inom ungdomsfotbollen om den utvecklar deras hjärnor. Trots allt handlar ju utbildning om att ge människor ett meningsfullt liv.

Video som ger viss inblick i Bruyninckx träningsmetoder: