Visar inlägg med etikett telomerer. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett telomerer. Visa alla inlägg

söndag 14 maj 2017

Hjärnfysikbloggen: Regelbunden löpning föryngrar cellerna med nio år

Ett av framtidens hetaste forskningsfält är att fördröja och stoppa åldrandet. Åldrande har tidigare setts som något oundvikligt, men nu ses det mer som ett biokemiskt - och därmed som ett tekniskt - problem. Hittills har man försökt stoppa åldrandet med krämer och kirurgi, men en kräm som stryks på utsidan över hudens torra, döda celler gör dig inte yngre. Krämen gör bara att du ser yngre ut. Det är insidan som räknas. Under de översta lagren av döda hudceller finns biljoner celler som tillsammans skapar det du upplever som ett ”jag”. När cellerna fungerar sämre åldras du och det tränger igenom och syns på utsidan. När cellerna fungerar bättre, ser du både yngre ut och lever längre.

Yngre med regelbunden löpning

Kan du göra något nu i väntan på ny teknik som backar åldrandet? Ja, ny forskning av professor Larry Tucker från Brigham Young University visar att du kan sakta ner åldrandet i cellerna med upp till nio år. Det kostar inget förutom svett.

"Just because you're 40, doesn't mean you're 40 years old biologically,” säger Larry Tucker i ett pressmeddelande. "We all know people that seem younger than their actual age. The more physically active we are, the less biological aging takes place in our bodies."

Studien, som publicerades i april i tidskriften Preventive Medicine, visar att personer som under lång tid upprätthåller hög fysisk aktivitet har betydligt längre telomerer i cellerna än de som är stillasittande eller bara måttligt aktiva.

Vad är då telomerer? Jo, telomerer ...

tisdag 31 januari 2017

Telomerer

I en ny studie, som publicerades den 18 januari i American Journal of Epidemiology, skriver forskare vid University of California att äldre kvinnor (64-95 år) som sitter mer än 10 timmar och motionerar mindre än 40 minuter per dag har celler som är åtta "biologiska år" äldre än cellerna i jämngamla aktiva kvinnor. Denna skillnad beror på att de inaktiva kvinnorna har förkortade telomerer inuti cellerna. Telomerer används ofta som en markör för kroppens biologiska ålder.

Telomerer
Vad är då telomerer? Jo, i ändarna på kromosomerna finns strängar av repetitivt DNA (sekvensen TTAGGG som inte kodar för något protein, alltså ren nonsenskod), som kallas telomerer. När cellerna delar sig, rivs en bit av telomererna av. De fungerar ungefär som den skyddande hylsan (dubb) längst ut på ett skosnöre. Till slut ...



torsdag 26 november 2015

Fysisk aktivitet föryngrar cellerna

När vi springer förlänger vi sannolikt cellernas livslängd. Nästan all sorts fysisk aktivitet kan bromsa åldrandet djupt inuti våra celler, visar en ny studie. Det är särskilt viktigt för personer mellan 40 och 65 år. Det är då sambandet mellan löpning och föryngring ...



söndag 29 september 2013

Telomerer och livsstil

En nackdel med ett långt liv är att cellerna slits ut. Cellerna förnyar sig, men efter varje delning är de lite äldre. I änderna på kromosomerna finns strängar av repetitivt DNA (sekvensen TTAGGG som inte kodar för något protein, alltså ren nonsenskod), som kallas telomerer. När cellerna delar sig, rivs en bit av dessa telomerer av, de är som tomma sidor i slutet av en bok. Efter ett stort antal celldelningar tar de tomma sidorna dock slut och istället rivs bokens sista sidor med slutsatser och upplösning ut. Boken blir därmed obegriplig och cellen dör. Utan telomerer skulle cellen dö redan efter första celldelningen.


Ju längre telomerer - ju fler tomma sidor i slutet av boken - desto fler celldelningar klarar cellen av, vilket har betydelse för vävnadens regenererings- och läkningsförmåga. Längden på telomererna kan därför sägas vara en markör för cellens biologiska ålder. Efter omkring 50-70 delningar räcker inte telomererna till längre och cellen dör. Det finns två sätt att motverka denna celldöd. Antingen skaffar man sig väldigt långa telomerer, eller så bygger man ut dem. Det finns ett enzym som bygger ut och förlänger kromosomändarna som heter telomerase. De fördröjer cellens död, såvida det inte rör sig om en cancercell som i princip är odödlig, då jobbar enzymet med att förlänga telomererna så länge det bara går. Det bästa vore om vi kunde få cancercellernas förmåga att dela dig i evighet, men inte deras hejdlösa tillväxt. Fast man kanske inte vill leva i evighet, det räcker med 200 friska år. Levde man längre än så skulle man nog bli less på tv-programmen, sin make/maka och att hålla reda på alla barnbarnsbarnsbarnsbarnsbarn. Det skulle också kräva en rejält höjd pensionsålder och hur less skulle man inte vara efter 150 år på samma arbetsplats. Alla - inte bara jag - skulle grymta go morron.

En sund livsstil förlänger telomererna
Till viss del är längden på telomererna ärftlig. Personer med många födelsemärken har ofta långa telomerer. Födelsemärkena indikerar att cellerna delat sig många gånger och att personen därför bär på långlivade celler. Men man kan också aktivt påverka längden på telomererna och därmed också hur snabbt cellerna åldras och dör, vilket i sin tur påverkar kroppens egentliga biologiska ålder.

I en ny studie, finansierad av det amerikanska försvarsdepartementet, fann forskarna stöd för att en sund livsstil förlänger telomererna. Avsikten med studien var att undersöka relationen mellan förändrad livsstil och telomerernas längd. Frågan forskarna ställde sig var om man kan påverka sitt öde.

Deltagarna i studien var 35 män med tidig diagnosticerad prostatacancer. Under fem år följde forskarna dessa patienter genom screening och biopsier. I början av studien förändrade 10 av männen sin livsstil. Det var en dramatisk förändring. De började äta en hälsosam kost med mycket frukt och grönsaker, de började träna (gång 30 minuter om dagen , sex dagar i veckan), och försökte minska stressen i livet (genom tekniker som yoga och meditation). De deltog också i veckomöten för att få stöd av varandra i sina livsstilsförändringar.

De övriga 25 männen gjorde inga förändringar alls av sin livsstil. Efter fem år jämförde forskarna telomerernas längd och hur aktivt enzymet telomerase var med hur det såg ut i början av studien. Forskarna blev lite överraskade över att längden på telomererna ökade med hela tio procent i gruppen som hade ändrat sin livsstil, medan den minskade med cirka tre procent i den grupp som inte hade gjort några livsstilsförändringar. Forskarna fann också att ju bättre männen var på att fullfölja livsstilsprogrammet, desto mer ökade längden på telomererna. Gruppen som ändrat livsstil hade alltså i genomsnitt blivit yngre under fem år, medan övriga åldrats - d v s förkortat sina telomerer - i takt med sin ålder.

Psykisk ohälsa förkortar telomererna
Dessa resultat visar att den livsstil man väljer kan påverka telomererna. Det är bra med måttlig motion, nyttig mat och minskad stress. Motsatsen - som brist på motion, dålig mat och mycket stress - förkortar telomererna och därmed också livet. Inte minst tycks psykisk ohälsa av olika slag slita på telomererna. I en holländsk studie undersökte man 3 432 personer och graden av neuroticism. Sedan rensade man bort faktorer som livsstil, kön, sjukdomar och BMI. Man kunde sedan se att graden av neuroticism kunde förutsäga längden på telomererna.

Det tycks alltså som om allt som skadar organismen, också skadar telomererna längst ner på cellnivå. Det enklaste sättet att förlänga dem är i alla fall att gå ut och springa. Det gör våra celler lite mer robusta och lite yngre. Men allra helst bör man både springa och kanske pröva en liten dos mindfullness också.

Höstdepression
Själv gör jag mitt bästa för att förlänga cellernas liv. Jag äter ganska nyttigt, rör mig och stressar inte upp mig i onödan. Jag tror inte man kan leva perfekt. Det finns mer i livet än broccoli. Man kan leva ganska bra och försöka undvika allt som förkortar cellernas livslängd. Men mot slumpen har man ingen chans. Varje stund resten av mitt liv spelar slumpen tärning i kroppen min. Sju ettor i rad kan ge mig cancer.

I veckan sprang jag med pannlampa för första gången för säsongen. Den enda fördelen med mörkret är att det är lättare att somna, men den fördelen tas ut av svårigheterna att stiga upp. Det är mörkt och kallt på morgonen. Det är bara att bita ihop i några månader. Jag har fått en del klagomål för att jag grymtar ett surt hej när jag kommer på jobbet på morgonen sista tiden. Det beror kanske på att jag biter ihop, det är svårt att le när man är sammanbiten. Så i fredags skärpte jag till mig och sa hej med ett glatt leende. Det var påfrestande. Jag hade träningsvärk i ansiktet hela helgen. Men det kändes bra. Le och världen ler tillbaka. Ett skratt förlänger käften och telomererna :) Det låter enkelt och det är enkelt. Men det är också svårt, särskilt en dag som imorgon - en blöt och mörk måndag i slutet på september.

tisdag 26 februari 2013

Stafettvasan och telomerer

Nu är det bara några dagar kvar till Stafettvasan. På fredag smäller det. Jag har varit med alla år utom ett sedan 2007. För det mesta har jag kört sista sträckan - 19 ganska lätta kilometrar. 2007 körde jag på 1:40:40 (5:18/km). Då var jag nybörjare och det gick mest på vilja. Sedan har det gått fortare för varje år. I fjol körde jag på 59:15 (3:07/km). I år borde det gå ännu snabbare om nu föret är någorlunda bra. Jag hoppas på 56 minuter. Det skulle se bra ut med en kilometertid under 3 minuter.

Växling Stafettvasan 2011. Alltid vanskligt att sätta fast chippet.

Målet för stafettlaget är att vara bland de 15-20 bästa. 2012 kom vi på 19:e plats av ca 1000 lag, men vi är nog alla lite bättre i år. Jag kommer i alla fall att ge allt. Det är årets sista skidtävling. Nu gäller det att hålla sig frisk sista veckan. Det är en utmaning på en planet som domineras av virus. Just nu är det dessutom både förkylnings- och influensatider. Jag är omringad av sjuka människor.

Vi har inga reserver till stafetten så ingen får bli sjuk. Sannolikheten att jag blir sjuk är i alla fall rätt liten. Ibland känner jag mig lite halvkrasslig och hostig efter att jag har tävlat eller om jag sovit dåligt. Men jag minns inte när jag var riktigt sjuk senast. Det måste vara flera år sedan. Det kanske beror på att jag har långa telomerer. Jag hoppas det. Långa telomerer ger skydd mot infektioner, enligt en ny studie. Dessutom ökar långa telomerer sannolikheten för ett långt och friskt liv. Men det är bara sannolikheter. Man kan dö när som helst och det är helt säkert.

Skydd mot förkylning
I studien om telomerer och infektioner fann man att det gick att förutse risken för att bli förkyld genom att mäta längden på telomererna. Telomerernas längd är en markör för cellernas ålder. Telomererna sitter längst ut som ett skydd på kromosomerna och varje gång en cell delar sig faller en bit av telomererna bort. Till slut blir de så korta att cellen inte kan dela sig utan att skada sitt DNA och cellen dör.

Sedan tidigare vet man att när vi närmar oss 60 ökar risken för sjukdom och död om man har korta telomerer. Man vet också att stress, depressioner och dålig hälsa förkortar telomererna, medan motion - som t ex några löppass i veckan - förlänger telomererna genom att aktivera ett enzym - telomerase - som bygger på och förlänger telomererna. 




Telomererna påverkas alltså av en rad olika miljöfaktorer och tidigare studier har framför allt inriktat sig på äldre personer. I den nya studien ville forskarna se vad telomererna betydde för yngre personer. Man studerade 152 personer mellan 18-55 år och utsatte dem för förkylningsvirus. Det visade sig att de med kortare telomerer var mycket känsligare för virus. Sambandet blev tydligt efter 22 års ålder. Innan dess betydde telomerernas längd ingenting. Särskilt viktiga var telomererna i kroppens cytolytiska T-celler. Förkortade telomerer i dessa celler har tidigare förknippats med sämre immunitet. De är viktiga för att eliminera inkräktare. Forskarna tror att personer med kortare telomerer i de cytolytiska T-cellerna löper en större risk för infektion eftersom de har färre funktionella cytolytiska T-celler tillgängliga som kan attackera förkylningsvirus.

Förläng telomererna med löpning
Löpare är friskare än de som inte löper och kanske är orsaken tillgång till fler cytolytiska T-celler med långa telomerer. Åtminstone kan det vara en del av förklaringen och det är alltid roligt när man kan påverka sitt öde. Genom att springa blir man friskare och lever sannolikt några fler friska år. Det gör att löppasset är en ganska bra investering för framtiden.

I ett tidigare inlägg skrev jag om T-cellernas betydelse för hjärnans tankeverksamhet. Det kanske också styrs av telomererna? Ju längre telomerer, desto fler reglerande T-celler och bättre styrning av immunsystemet så att det inte av misstag attackerar den egna hjärnan. Så efter att ha läst det här vill du nog hjärna ut och springa, hoppas jag.


tisdag 29 januari 2013

Träning föryngrar cellerna

En människa är uppbyggd av celler. I cellernas kärna flyter kromosomerna omkring. Kromosomerna består av långa trådar av DNA - vår arvsmassa. Varje gång en cell delar sig måste denna arvsmassa kopieras. De enzymer som utför kopieringen skapar dock alltid en lite kortare sträng av DNA. En bit kastas helt enkelt bort. Strängen blir kortare för varje delning. För att undgå att cellen förlorar viktig genetisk information vid celldelning består slutändarna av DNA-tråden därför av långa upprepade sekvenser utan genetiska information, så kallade telomerer. De är ungefär som ändarna på skosnören. De slits ut. Efter omkring 50-70 delningar räcker inte telomererna till längre och cellen dör (apoptos). Ju längre telomerer, desto fler delningar klarar cellen av, vilket har betydelse för vävnadens regenererings- och läkningsförmåga. Längden på telomererna kan därför sägas vara en markör för cellens biologiska ålder. 


Det röda mössorna längst ut på kromosomerna är telomerer
Spring dig yngre
I en tysk studie från 2009 tittade man på några grupper av män och kvinnor och delade in dem i en yngre och en äldre grupp bestående av både aktiva och stillasittande personer. Den aktiva unga gruppen bestod av professionella löpare i 20-årsåldern som sprang drygt 70 km per vecka. Den aktiva äldre gruppen bestod av löpare i 50-årsåldern som sprang omkring 80 km i veckan.

När forskarna undersökte kromosomerna hos både aktiva och stillasittande unga såg man att telomererna var lika långa. Det var inte så förvånande eftersom de inte hade levt tillräckligt länge för att få sina telomerer bortklippta. När forskarna sedan mätte telomererna hos de äldre individerna fick man dock ett annat resultat. De stillasittande äldre hade telomerer som var i genomsnitt 40 procent kortare än hos de stillasittande yngre, vilket tyder på att de äldre personernas celler hade åldrats 40 % sedan de var runt 20 år. Men telomererna hos de äldre löparna var endast 10 % kortare än hos de unga löparna. Cellernas åldrande hade alltså saktat ner med omkring 75 %. På cellulär nivå motverkar alltså löpning åldrande. Vi löpare är lite yngre än vi är. 



Indiern Fauja Singh meddelade nyligen att han slutar springa om några veckor, 101 år gammal. Han började när han var 89 år. Det är aldrig försent att förlänga sina telomerer.

Forskarna tror att träning aktiverar telomerase, ett enzym som bygger på och förlänger telomererna och delvis motverkar förslitningen. Man springer för livet.

Trötthet, stress och telomerer
Man kan också förkorta sina telomerer i förtid. I en sydafrikansk studie har man kunnat visa att idrottare som är övertränade och visar symptom som försämrad fysisk prestation, kronisk trötthet, ständig träningsvärk, muskelstelhet och utebliven anpassningsförmåga till träning, har signifikant kortare telomerer än idrottsmän i en kontrollgrupp. I en annan studie på kvinnor som utsatts för stress under en längre tid såg man att deras telomerer var mycket kortare än hos kvinnor som inte utsatts för samma stress. Orsakerna till förkortningen är förmodligen likartade, oxidativ stress och inflammationer. För den första gruppen kanske man ska rekommendera återhämtning och för den andra gruppen löpning.

Långa telomerer ger många födelsemärken
Eftersom det krävs ett flertal celldelningar för att ett födelsemärke ska bildas indikerar många födelsemärken att man har celler som kan dela sig flera gånger, vilket ju är omöjligt utan långa telomerer. Några forskare vid King’s College London bestämde sig för att undersöka denna hypotes och mätte telomererna och räknade prickar på 900 tvillingpar. Man fann ett klart samband mellan antalet födelsemärken och längden på telomererna. De som hade fler än 100 prickar hade längre telomerer än de som hade färre än 25. Skillnaden mellan grupperna motsvarade 6-7 års åldrande. 



Man kunde också se att i de få fall där tvillingar skilde sig åt när det gällde hur mycket de tränade, så hade den som tränade mycket längre telomerer. Skillnaden motsvarade omkring 10 år. Arv är inte allt. Å andra sidan är risken att drabbas av cancer lite större om man har långa telomerer. Allt tycks ha ett pris.

Evigt liv?
I teorin skulle man kunna skapa celler med evigt liv genom att manipulera enzymet telomerase som förlänger kromosomernas telomerer. Men naturen är - tyvärr - långt före oss. Cancerceller kan dela sig i evighet genom att utnyttja telomerase. Ett exempel är cellprovet från Henrietta Lacks på 50-talet som nu finns på laboratorium runt om i världen. Dessa celler väger nu tillsammans flera miljoner ton!

Tack vare kunskapen om telomerer kanske vi en dag kan bota cancer genom att stoppa enzymet som håller cellerna vid liv. Kanske man t o m kan programmera om processerna så att telomerase ger cellerna evigt liv. Den som lever tillräckligt länge får se. Man får springa så länge.

Förutom cancerceller finns det en annan typ av celler som kan dela sig i evighet: bakterier (och arkéer). Deras kromosomer är slutna i en cirkel (de flesta i alla fall) och kan därmed inte förlora den yttersta ändan av DNA när de delar sig. 
 

måndag 14 mars 2011

Spring dig yngre

102 åriga Buster Martin tränar för
London Marathon.
I en stor studie där syftet var att undersöka cellers åldrande fann man att löpare åldras långsammare än inaktiva personer. I studien jämförde man två grupper av löpare med inaktiva jämnåriga. De två grupperna bestod dels av unga professionella löpare som sprang ca 70 km i veckan, dels av äldre motionärer i 50-årsåldern som sprang 75-80 km i veckan. Det rörde sig alltså om hängivna löpare, inte om vardagsmotionärer. Men resultatet kan nog överföras till vanliga motionärer. Tidigare studier pekar på det. Frågan är bara till vilken grad.
 

En av forskarna berättade att det första som han noterade var att de äldre löparna såg mycket yngre ut än sina stillasittande jämnåriga kamrater. Det var en rent subjektiv iakttagelse, men under cellytan tror de sig ha funnit svaret. När forskarna undersökte vita blodkroppar från deltagarna, fann de att cellerna hos både de aktiva och de inaktiva unga vuxna hade ungefär lika långa telomerer. Telomererna är små snuttar av upprepad kod i slutet av DNA-strängarna. När celler delar sig och reproducerar DNA, förkortas telomererna, en process som tros skydda de vitala delarna av DNA men som lämnar cellerna med allt kortare telomerer. När cellens telomerer blivit för korta dör cellen eller försätts i ett slags viloläge, säger Stephen Roth, docent i kinesiologi vid universitetet i Maryland som studerar motion och telomerer. De flesta forskare anser att telomerlängd är en tillförlitlig markör för cellens åldrande. Ju kortare telomerer, desto äldre cell.


Mot bakgrund av detta är det inte särskilt förvånande att inaktiva yngre personer hade ungefär lika långa telomerer som sina aktiva jämnåriga. Deras celler hade helt enkelt inte genomgått så många celldelningar. Men när forskarna mätte telomererna hos de äldre personerna var dock situationen helt annorlunda. De äldre inaktiva hade telomerer som var i genomsnitt 40 procent kortare än hos stillasittande yngre personer, vilket tyder på att de äldre hade celler som åldrats. Bland de äldre löparna, däremot, fann man att de hade anmärkningsvärt ungdomliga telomerer, lite kortare än de hos unga löpare, men bara cirka 10 procent. I genomsnitt minskade telomerförlusten med cirka 75 procent i gruppen äldre löpare. 

Det är oerhört spännande resultat. Löpning påverkar DNA. Genom att springa programmerar vi om våra celler så att de blir yngre och mer robusta. Så länge vi springer tycks det som att kroppen inte har tid med att hålla på att dö. Kroppen kanske tror att vi är yngre än vi är när vi springer runt som galningar. Förmodligen påverkas cellens enzymer av träning, i detta fall enzymet telomeras, vilket skyddar telomererna.

Måste man springa 75 km i veckan? Förmodligen inte. Tidigare studier har visat att även måttlig motion är kopplat till förlängda telomerer så det kanske handlar om ett samband där mer löpning helt enkelt ger längre telomerer. Hur mycket man ska springa för att optimera längden vet vi dock inte än.

Möss på löpband
En ny studie på möss bekräftar resultatet att motion motverkar åldrande. Denna gång ur en annan aspekt, nämligen mitokondrierna - cellernas kraftstationer. Förutom att möss springer på alla fyra är de ganska lika människor. Mössen hade en defekt gen som påskyndar åldrande och forskarna fann att så länge mössen sprang på ett löpband tre gånger i veckan motverkades åldrandet i alla organ. Något att tänka på när man plågar sig på löpbandet. Mössen som sprang höll sig unga och friska, medan deras jämngamla fysiskt inaktiva råttpolare tappade hår, blev sjuka och mindre fertila.

"I believe that we have very compelling evidence that clearly show that endurance exercise is a lifestyle approach that improves whole body mitochondrial function which is critical for reducing morbidity and mortality," säger Adeel Safdar, en av forskarna bakom rapporten. "Exercise truly is the fountain of youth."

"The recipe for healthy aging is very simple, and that's exercise", säger medförfattaren Jacqueline Bourgeois, docent i patologi och molekylär medicin. "The problem is that most people find it a difficult recipe to follow."

Motion bättre än krummilurpiller
Hade det funnits ett piller med samma effekt som motion skulle det sälja som inget annat. Människan tycks föredra piller framför att resa sig ur soffan och börja springa. Vi sitter så bekvämt på vår största muskel, en muskel som vi paradoxalt nog utvecklat för att hålla balansen när vi springer.


lördag 4 december 2010

Skidåkning, telomerer och mitokondrier

I fredags sprang jag på löpbandet igen. Det är såååå tråkigt och jag måste hitta en lösning och motivation för att göra det mindre tråkigt. På kvällen var det after work på Oscars och sedan buss hem. Men bussen var försenad i snökaoset och vi fick vänta en timme i kylan mitt i natten. Burr, men sånt är livet när det snöar.

Skidträning utan stavar
Lördagen började med snöskottning. Sen åkte jag skidor, med mycket fokus på teknik. När jag började åka skidor för fyra år sedan fick jag höra av min mycket ärliga "personliga tränare" att min teknik var kass. I torsdags hade vi ännu ett teknikpass och nu var jag inte riktigt så usel längre. Stakningen går mycket bra - styrketräningen under året har gjort mig starkare i överkroppen, men diagonalåkning är inte lika lätt, det måste nötas in och myeliniseras i hjärnan. Jag måste jobba på att släppa staven senare och glida mer på skidan när jag diagonalåker. Vi filmade passet och på filmen ser man tydligt att jag stressar alldeles för mycket, medan erfarna skidåkare som kollegerna Anna och Jocke åker lugnt och avslappnat. Jag kanske lägger ut filmen, androm till lärdom och varnagel, efter en gemensam teknikgenomgång som vi ska ha till veckan. Men först måste jag få ett godkännande från några personer.

Jag åkte mycket utan stavar igår och det är en utmärkt träning för balans och för att lära sig att verkligen glida på skidan och utnyttja den kraft som finns i benen när man inte får hjälp av stavarna Det var vingligt, men hjärnan jobbade hårt och lindade myelin runt nervtrådarna, så det kommer att gå bättre och bättre. Särskilt när det går lite uppför märker man hur viktigt det är att flytta massmittpunkten rätt så att skidan får fäste i spåret.

Igår fick jag en award av Ingmarie också. Tack för det:) Nu ska jag själv välja ut fem bra bloggar och svara på de personliga frågorna. Det finns så många bra bloggar, så jag får nog fundera lite till, till lite närmare jul gissar jag.

Mitokondrierna är nyckeln till hälsa
Långlevnadsforskarna, som strävar efter att förlänga våra liv, har nu lyckats förlänga livet på rundmasken Caenorhabditis elegans (C. elegans) genom att störa elektrontransportkedjan i mitokondrierna där huvuddelen av ATP tillverkas i såväl rundmaskar som människor. När forskarna avbröt kedjan upptäckte de att mitokondriernas cellulära maskiner förändrades så att de utvann energi på ett annorlunda sätt och skapade nya former av slaggprodukter, vilket gav dem ett längre liv. C. elegans är en slags modell för människan och forskarna tror att nyckeln till långt liv är hur vi utvinner energi ur födan och att låset till denna nyckel finns gömt någonstans djupt inne i mitokondriernas vindlingar och vrår:

"This research on worms shows that the secret to a long life comes from how we extract energy from our food" kommentarer Weissmann i tidningen The FASEB Journal. "With any luck, we'll be able to change human life in the same direction: onward and upward!"

C. Elegans Källa: Wikipedia


Ger längre telomerer längre liv?
Ett andra genombrott som nådde ända till Aftonbladet handlade om enzymet telomeras, som jag skrivit om tidigare. Nu har man visat att ombyggda möss utan detta enzym blev trötta och orkeslösa. Men de återfick vitaliteten när de åter fick tillgång till enzymet. Fyndet, som publicerades online 28 november i Nature, antyder att vissa sjukdomar som kännetecknas av tidigt åldrande skulle kunna behandlas genom att öka telomerasaktiviteten.

I slutet på kromosomerna finns strängar av repetativt DNA, med sekvensen TTAGGG, som kallas telomerer. När cellerna delar sig rivs en bit av telomererna av, men de är som tomma sidor i slutet av en bok. De har ingen betydelse för boken. När telomererna efter många celldelningar är helt bortrivna dör cellen, ungefär som en bok blir oläslig när de sista sidorna med upplösningen rivs bort. Personer med sällsynta sjukdomar som kännetecknas av kortare telomerer verkar åldras i förtid. Enzymet telomeras motverkar detta förfall i vissa typer av celler, inklusive stamceller, genom att lägga in nya tomma sidor i slutet av boken, nya sekvenser av TTAGGG, och därmed förlänga telomererna.

För att undersöka denna hypotes närmare konstruerade forskarna möss med förkortade telomerer. Mössen åldrades snabbt och led av åldersrelaterade sjukdomar som benskörhet, diabetes och demens. De dog unga. För att ta reda på om effekterna var reversibla så justerade man mössen så att telomeras aktiverades av en kemikalie. Sedan lät de mössen växa och åldras, men efter ett tag aktiverade de telomerasenzymet och studerade effekten. Det blev en dramatisk förändring. Mössen återfick sin fertilitet, stamceller började produceras, organ föryngrades och hjärnan återfick sin vitalitet. Det finns dock risker, telomererna förkortas av en anledning, förmodligen för att förhindra cancer.

Odödliga celler
En del cancerceller är på sätt och vis odödliga. De kan dela sig ett oändligt antal gånger, eftersom de har aktivt telomeras. Ett litet prov av celler (HeLa celler) från en kvinna med livmodercancer används i laboratorier runt om i världen. Kvinnan hette Henrietta Lacks och fallet beskrivs i en av årets bästa vetenskapsböcker, The Immortal Life of Henrietta Lacks. Hennes celler väger nu åtskilliga ton, enligt boken kring 50 miljoner ton, vilket med en (mycket) grov uppskattning motsvarar vikten av alla stockholmare.

Spring och du får fler sidor i boken
Livsstilsfaktorer som stress och motion kan påverka aktiviteten av telomeras. Man har funnit att människor som länge levt under stress har förkortade telomerer. Även rökning minskar på enzymaktiviteten. Däremot tycks motion öka aktiviteten och i en studie fann man att löpare hade längre telomerer.

Även bakterier och virus kan dela sig i det oändliga. Men de utbyter DNA/RNA och muterar så snabbt att de ganska snart har förlorat alla likheter med sig själva, vilket knappast uppskattas av vårt immunsystem.

Snillen spekulerar
Frågan är bara om vi vill och klarar av att leva så länge? Svenskarna har fördubblat sin medellivslängd på två sekel, men den maximala gränsen har inte flyttats. Den är fortfarande kring 120 och världsrekordet innehas av den rökande franska damen Jeanne Calmert som blev 122 år.

Om forskarna verkligen lyckas knäcka åldrandet gåta finns det idag ingen som kan säga hur länge människan skulle kunna leva. Säg att medellivslängden vore tre tusen år långt in i framtiden. Om man då skulle ha en hobby eller ett yrke med en risk på 0,1 % per år att omkomma, då skulle man knappast överleva den nya tidens medelålder. Men hjärnan gör samma kalkyler som den alltid gjort och förmodligen skulle då försiktiga gener ha en större chans än de som uppmuntrar risktagande. Om det finns liv på jorden om 10 miljoner år och detta liv har konfigurerats för ett väldigt långt liv, så är det ett väldigt försiktigt liv, gissar jag. Såvida man inte har en backup på en hårddisk någonstans. Nä, nu får jag sluta spekulera;)