I en färsk föreläsning på Ted (video i slutet på inlägget) påstår Nick Boström att det inte är frågan om, utan när, datorerna överträffar människan. Vi måste redan nu rikta in tekniken så att människans och den artificiella intelligensens mål sammanfaller, menar han. Utvecklingen går mot en singularitet som den kusligt träffsäkra framtidsforskaren Ray Kurzweil förutsåg för över 20 år sedan.
Kurzweils förutsägelse från 1998 som fortfarande stämmer. En dator för 1000 dollar når snart mänskliga nivåer. |
När du läser orden i denna mening behöver du inte tänka på grammatik eller innebörd. All tolkning sker automatiskt. Men tänk om du en gång vaknade och alla texter var på kinesiska. Du skulle inte klara dig särskilt bra. Faktum är att vi redan idag lever i en värld där majoriteten inte förstår det dominerande språket. Det handlar inte om kinesiska, utan om det digitala språket som i grund och botten består av ettor och nollor.
Ett av de vanligast språken är java. Ett program i java kan t ex se ut så här:
class HejApp
{
public static void main(String[] args)
{
System.out.println(”Hej!”);
}
}
Dessa textrader kan verka lika otillgängliga som kinesiska, men det enda som händer när man kör detta program är att datorn säger: ”Hej!”. Människorna skriver ett programspråk med korrekt uppbyggda texter. Datorn gör om detta språk till ettor och nollor och gör det vi vill. Programmering är oerhört strikt, och därför också väldigt enkelt när man väl förstår alla regler. Med ord som ”class” och ”println”, förklarar man för datorn vad som ska göras och i vilken ordning saker ska göras. Bara genom att få datorn att skriva ”Hej”, får man en känsla av kontroll över datorn.
Det hänger på skolan
För 5000 år sedan fanns inga analfabeter, för det fanns inga texter att läsa. Sedan uppfanns kilskrift, hieroglyfer och alfabet, och i och med uppfinningen av boktryckarkonsten för 500 år sedan hamnade analfabeterna på efterkälken, eftersom de inte kunde förstå och ta del av ett samhälle styrt av texter. Genom att sätta barnen i skolor, fick människorna möjlighet att ta del av makten.
Precis som läs- och skrivkunnighet hjälpte människan överleva i en värld av texter, så kan programmering hjälpa människan överleva i en värld full av kod. Inte bara som krav för att få ett jobb, utan främst för att förstå och orientera sig i en värld styrd av programkod. Vi ägnar dagarna åt Facebook, Twitter, Spotify och Minecraft. Allt styrt av kod. Vi läser om hackers och om myndigheter och företag som spionerar på oss. Bakom allt detta ligger kod. Vi betalar lunchen med kod. Bilen styrs av kod. Kylskåp och tvättmaskin och filmen på TV - också kod. Redan efter att vi matat in några bokstäver vet Google vad vi letar efter, det är som om internet förutser vad vi gör och snart är det verkligen så.
Just nu är det en begränsad (mest en typ av män) del av befolkningen som använder och förstår kodspråket och de kanske har en annan syn på den superintelligens som utvecklas, jämfört med den okunniga majoriteten. Alla måste inte bli programmerare, men alla bör förstå att samhället bygger på kod precis som vi under de senaste århundradena behövde förstå ord och vad man kan göra med ord. Det kanske är större brist på folk som förstår kod, än på folk som kan programmera. Just nu råder brist på båda sorterna. Vi surfar på mobiler och internet, men bara en bråkdel förstår vad som händer under skalet.
Fem bilder på en robot. Vi ser också ganska osmakliga ut under skinnet.