Det sägs att du ska fånga dagen. Men det kanske är ännu viktigare att fånga morgondagen. Mellan idag och imorgon drömmer du. Det låter bra att följa sina drömmar, men kruxet är att följa dem. Annars blir imorgon som idag och alla andra dagar.
Det är så lätt att fastna i drömmar. Beviset: 90 procent av alla nyinköpta träningsredskap slutar användas efter några månader. I framtiden är allt möjligt, men framtiden blir inte som man tänker sig. Den blir som man gör. Man kan inte bara tänka och drömma. Drömmar lurar hjärnan att man redan uppnått det man vill. Det känns bra att drömma – det är ju därför man drömmer. Men man måste göra något för att ta sig härifrån till dit.
Sallad eller hamburgare?
När McDonalds började sälja nyttiga sallader som komplement till de onyttiga hamburgarna hände något märkligt och oväntat. Försäljningen av de mest onyttiga hamburgarna ökade nämligen kraftigt. Kan det vara så att nyttiga alternativ ökar lusten efter det onyttiga? Några forskare byggde upp en liten restaurang och satte ihop två menyer för att testa denna hypotes. Den ena menyn bestod av snabbmat med varierande grad av ”onyttighet”. Den andra menyn var identisk men där fanns även nyttiga sallader. Sedan fick besökare slumpmässigt någon av de två menyerna. Det visade sig att de som fick den ”nyttiga” menyn med sallader valde den onyttigaste snabbmaten. Om det finns nyttiga alternativ tycks vi blanda ihop det med att också faktiskt välja det nyttiga alternativet. Du tänker välja en sallad tills du verkligen gör valet. Då väljer du den onyttigaste hamburgaren istället.
Löpning längs höga kusten
Du äter en hamburgare idag, men tror att du tar en sallad nästa gång. Du börjar i morgon för då är du en lite bättre människa. Idag är du trött, men nästa vecka är du pigg och orkar träna. Men du är knappast en bättre människa nästa vecka. När du tar en kladdkaka till kaffet, säger du att det är för den här gången. Men om du gör det nu, gör du det varje gång i framtiden också för just nu är du en person som äter kladdkakor till kaffet. Om du däremot väljer att avstå, då ökar sannolikheten att du avstår nästa vecka. Men det handlar om hur du ser på dig själv. Det bör du fundera på ibland.
Långa intervaller
Om jag ska bli bättre löpare kan jag inte bara drömma om att bli bättre. Jag måste springa. Det vet jag, därför springer jag. Idag blev det långa intervaller, 4 x 8 minuter med två minuter joggvila. Nya studier visar att de ökar uthålligheten mer än exempelvis 4×4-intervaller, kanske för att man tvingar sin hjärna att inte ge upp under en längre tid. När jag skrev om långa intervaller 2015 fick jag många tvivlande kommentarer, men kruxet med det nya är ju att ingen prövat. Det är ju nytt. Då måste man testa. Nu tror jag fler tränar långa intervaller.
Bild från studie på 4×4-intervaller. Samma mönster som mina 4×8-intervaller.
I den första intervallen kom jag upp i 85%, i den sista passerade jag nätt och jämnt 90% av maxpuls. Det är ett vanligt mönster. Du kommer inte genast upp i målpuls. Jag vet inte riktigt vad jag ska göra resten av dagen, men jag fångade i alla fall morgondagen med några långa intervaller.
De senaste veckorna har det kommit flera alarmerande rapporter om barns brist på rörelse. En del barn tränar och rör sig, men majoriteten rör sig inte alls. Låt barn vara barn, säger några. Ja, det skulle räcka alldeles utmärkt om det inte vore för att barns naturliga behov av att leka och röra sig sätts ur spel när det finns roligare alternativ. Nästan alla barn har spel och filmer på en armslängds avstånd. De har aldrig tråkigt.
Ny svensk forskning visar nu att fyraåringar spenderar ungefär hälften av sin vakna tid helt stillasittande och flickor rör sig mindre än pojkar. Bara 31 procent av alla fyraåringar når upp till WHO:s rekommendation om en timmes medelhård till hård fysisk aktivitet per dag.
”Det finns någon form av tro att fyraåringar är aktiva av naturen men vår data visar att det inte verkar vara så”, säger Daniel Berglind vid Karolinska Institutet i Solna i en intervju med svt.
Jag läste nyligen en artikel i DN om hur robotarna tar över journalistiken. De börjar med vädret, sedan tar datorerna över sporten och ekonomin. Snart gör de analysen också, och inte långt efter det får datorerna oss att gråta och skratta. När vi skapat en superintelligens kommer alla nya patent tas av datorer. I somras klarade en dator turingtestet, som tidigare ansågs som en barriär som skiljer datorer från människa. Utvecklingen är exponentiell och därför kan vi inte begripa hur fort det går. För de som dessutom inte förstår språket, är det ännu mer obegripligt. I skolan lär sig barnen svenska och engelska, men när de går ut skolan är många ändå analfabeter i en värld styrd av programspråk.
I en färsk föreläsning på Ted (video i slutet på inlägget) påstår Nick Boström att det inte är frågan om, utan när, datorerna överträffar människan. Vi måste redan nu rikta in tekniken så att människans och den artificiella intelligensens mål sammanfaller, menar han. Utvecklingen går mot en singularitet som den kusligt träffsäkra framtidsforskaren Ray Kurzweil förutsåg för över 20 år sedan.
Kurzweils förutsägelse från 1998 som fortfarande stämmer. En dator för 1000 dollar når snart mänskliga nivåer.
Det viktigaste språket
När du läser orden i denna mening behöver du inte tänka på grammatik eller innebörd. All tolkning sker automatiskt. Men tänk om du en gång vaknade och alla texter var på kinesiska. Du skulle inte klara dig särskilt bra. Faktum är att vi redan idag lever i en värld där majoriteten inte förstår det dominerande språket. Det handlar inte om kinesiska, utan om det digitala språket som i grund och botten består av ettor och nollor.
Ett av de vanligast språken är java. Ett program i java kan t ex se ut så här:
class HejApp { public static void main(String[] args) { System.out.println(”Hej!”); } }
Dessa textrader kan verka lika otillgängliga som kinesiska, men det enda som händer när man kör detta program är att datorn säger: ”Hej!”. Människorna skriver ett programspråk med korrekt uppbyggda texter. Datorn gör om detta språk till ettor och nollor och gör det vi vill. Programmering är oerhört strikt, och därför också väldigt enkelt när man väl förstår alla regler. Med ord som ”class” och ”println”, förklarar man för datorn vad som ska göras och i vilken ordning saker ska göras. Bara genom att få datorn att skriva ”Hej”, får man en känsla av kontroll över datorn.
Det är fortfarande vi människor som har makten, men den håller på att glida ifrån oss. Vad händer om och när datorerna börjar programmera och reproducera sig själva? Ledande hjärnor som Stephen Hawking, Elon Musk, Steve Wozniak och Bill Gates, har alla på senare tid varnat för en utveckling där datorerna tar över sin egen utveckling och gör människan överflödig. Stephen Hawking anser att det är det största hotet för mänskligheten. Han var tidigt ute och varnade och några ansåg kanske att han blivit senil, men han är i själva verket långt före alla andra. Redan med iPhone 12 kommer mobilen ha mer beräkningskraft än en mänsklig hjärna. Några versioner senare - eftersom utvecklingen är exponentiell - kommer en mobil ha en beräkningskraft som motsvarar summan av alla mänskliga hjärnor. Vi lever i ett ganska bekymmersfritt mellanrum mellan en tid då kampen för att överleva styrde tillvaron och en framtid som den näst intelligentaste "livsformen". Vi har sociala hjärnor som vill tro att det som är nu är det normala och det som alltid gäller.
Det hänger på skolan
För 5000 år sedan fanns inga analfabeter, för det fanns inga texter att läsa. Sedan uppfanns kilskrift, hieroglyfer och alfabet, och i och med uppfinningen av boktryckarkonsten för 500 år sedan hamnade analfabeterna på efterkälken, eftersom de inte kunde förstå och ta del av ett samhälle styrt av texter. Genom att sätta barnen i skolor, fick människorna möjlighet att ta del av makten.
Precis som läs- och skrivkunnighet hjälpte människan överleva i en värld av texter, så kan programmering hjälpa människan överleva i en värld full av kod. Inte bara som krav för att få ett jobb, utan främst för att förstå och orientera sig i en värld styrd av programkod. Vi ägnar dagarna åt Facebook, Twitter, Spotify och Minecraft. Allt styrt av kod. Vi läser om hackers och om myndigheter och företag som spionerar på oss. Bakom allt detta ligger kod. Vi betalar lunchen med kod. Bilen styrs av kod. Kylskåp och tvättmaskin och filmen på TV - också kod. Redan efter att vi matat in några bokstäver vet Google vad vi letar efter, det är som om internet förutser vad vi gör och snart är det verkligen så.
Just nu är det en begränsad (mest en typ av män) del av befolkningen som använder och förstår kodspråket och de kanske har en annan syn på den superintelligens som utvecklas, jämfört med den okunniga majoriteten. Alla måste inte bli programmerare, men alla bör förstå att samhället bygger på kod precis som vi under de senaste århundradena behövde förstå ord och vad man kan göra med ord. Det kanske är större brist på folk som förstår kod, än på folk som kan programmera. Just nu råder brist på båda sorterna. Vi surfar på mobiler och internet, men bara en bråkdel förstår vad som händer under skalet.
Fem bilder på en robot. Vi ser också ganska osmakliga ut under skinnet.
Skolan släpar efter, och det råder brist på lärare som förstår kodspråken. Precis som man lär sig mänskliga språk i lärarutbildningen, borde därför alla blivande lärare lära sig ett kodspråk inte minst för att förstå det som händer med lärandet inom kort. Annars är risken stor att våra barn undervisas av analfabeter och att vi missar chansen att ta kontroll över den utveckling som Nick Boström varnar för i sin föreläsning på Ted. Det är svårt - och kanske omöjligt - att kontrollera och tämja något som är intelligentare än en själv. Jag tror som Boström att det krävs någon typ av gemensamma värderingar och integration mellan dator och människa. Jag tror Kurzweils version är den mest troliga, alltså en gradvis sammansmältning mellan människa och maskin och de som bäst förstår det som händer, kommer också klara sig bäst i denna symbios. Det sker redan idag. Alternativen är inte lika lockande. Någon kanske invänder att det bara är att dra ur sladden. Men vi är redan fast i ett känslomässigt och ekonomiskt beroendeförhållande och är det någon som på allvar tror att vi t ex kan stänga av internet?
För 7-8 år sedan lyssnade jag på en känd svensk näringsexpert. Han sa en del bra saker och en del mindre bra saker. Bl a hävdade han att det var ohälsosamt att springa mer än 5 km. Efter varje löptur vräkte han i sig c-vitaminer för att hjälpa immunsystemet att oskadliggöra fria radikaler och förhindra att de skulle slita sönder ...
Just nu råder en kapplöpning om att vara först att kartlägga hjärnan. Amerikaner och européer kämpar från olika utgångspunkter. En europé kom först till Sydpolen och en amerikan till månen. Just nu lutar det åt att amerikanerna ska bli först med att borra ner sin flagga genom skallen (eller så blir det kanske så att olika delar får olika flaggor - vi européer kan ju dessutom alltid hävda att vi kom först till Amerika).
Nyligen lyckades forskare vid University of California, avkoda och rekonstruera dynamiska visuella upplevelser som bearbetas av den mänskliga hjärnan. I studien rekonstrueras filmklipp som försökspersoner redan har sett. Andra kan alltså se vad någon annan redan sett. Det betyder att forskarna faktiskt avkodar hjärnans signaler som genereras av rörliga bilder. Det är ett genombrott. I slutändan tror forskarna att man kan återge filmer inne i våra huvuden som ingen ser, som drömmar och minnen.
”Detta är ett stort steg mot att rekonstruera hjärnans interna bildspråk", säger professor Jack Gallant, en av författarna till studien.
Det låter som science fiction, men fiktion blir - eftersom många forskarnördar gillar science fiction - förr eller senare science och sen en del av vardagen och redan om några årtionden kanske man kan läsa både tankar och avsikter. En praktisk tillämpning av tekniken är en bättre förståelse av vad som händer i huvudet på de som p g a olika sjukdomar inte kan kommunicera verbalt.
Studien gick till så att försökspersonerna såg två olika uppsättningar av filmtrailers, medan en fMRI mätte blodflödet genom syncentrum, den del av hjärnan som bearbetar visuell information. Hjärnan delades sedan in i små, tredimensionella kuber, så kallade voxlar (på en dator naturligtvis). Forskarna skapade en datormodell som beskrev hur visuell information översätts till hjärnaktivitet och applicerade det på varje voxel. När personerna tittade på den första uppsättningen av filmklippen lärde sig datorn att associera visuella mönster till motsvarande hjärnaktivitet.
Den andra uppsättningen av klipp framkallade sedan hjärnaktivitet som användes för att testa datorns algoritm. Detta gjordes genom att mata in 18 miljoner sekunder av slumpmässiga YouTube-videor (filmklippen som försökspersonerna sett ingick inte) i datorprogrammet så att den kunde förutsäga vilken hjärnaktivitet som varje filmklipp sannolikt hade skapat hos varje person.
Slutligen valde datorprogrammet de 100 klipp som mest liknade klippet som försökspersonen hade sett och lade samman dessa, vilket gav en suddig, men ändå kontinuerlig rekonstruktion av den ursprungliga filmen.
Framtiden är här Jag kände inte till den här tekniken förrän jag såg ett avsnitt av Dr House där man försökte se en patients drömmar. Då trodde jag det var ren fiktion. Men Dr House brukar bygga på vetenskap och riktiga fall så jag googlade och hittade en uppmärksammad studie. Videon nedan är nästan lite läskig. Framtiden är här. Just nu sker en kapprustning mellan främst Europa och USA om att knäcka hjärnkoden. USA satsar på att förstå hjärnans funktion i grunden, medan Europas Human Brain Project syftar till att simulera hjärnans funktion i en superdator. Denna tävling påminner lite om tävlingen om att komma först till månen och resultatet blir sannolikt otroliga framsteg de närmsta åren och i slutändan får vi kanske en teori där de båda synsätten från var sin sida om Atlanten smälter samman i en syntes. Men det finns självklart risker också. Allt har en baksida.
Nu på torsdag ska vi ha ett "seedningslopp" inför stafettvasan. Egentligen är väl lagen ganska klara, men genom att åka en 5 km-slinga kan vi se hur alla ligger till och bygga ett topplag och sedan se till att övriga lag blir så jämna som möjligt. Det underlättar för logistiken när vi ska skjutsa mellan stationerna.
Det blir femte gången som vi kör stafettvasan. Första gången vi körde var 2007 och det var också min första tävling. Efter några öl (för mycket) så sa jag ja till att vara med trots att jag var helt otränad. Det blev hårdträning i fyra månader och dessutom kom snön först i januari vintern 2006/2007 så det blev mycket cykel och gummiband som jag övade stakning med. Jag hade en urusel teknik, eller "klart sämst", som lagledaren sa. Men efter fyra år har jag nött in en hygglig teknik, särskilt när det gäller stakning. När det gäller diagonal- och utförsåkning finns det fortfarande rätt mycket att förbättra.
Om jag gjorde en tidsresa i början av 2000 och hälsade på mig själv i dag så hade det blivit ett intressant möte. Jag undrar vad jag hade tänkt?
Johan2000: Hej Johan2011!
Johan2011: Hej, hm … Jag känner igen dig, du är ju kusligt lik mig.
Johan2000: Ja, jag kommer från år 2000. Jag hittade ett maskhål i rumtiden och smet emellan.
Så här skulle ett maskhål kunna fungera. Två tunga objekt skapar en tunnel genom rummet .
Katterna upptäckte maskhålen i rumtiden för länge sedan. Det är nog därför de är så luriga och dyker upp på så konstiga ställen. Inte minst i skräckfilmer.
Johan2011: Ja, du ser ut som en yngre version. Det stämmer. Du är jag. Tillvaron är fantastisk, tänk att det fanns revor i tidsväven trots allt. Varför valde du 2011 och inte 2030? Det hade ju varit mer spännande.
Johan2000: Kanske mer skrämmande också. Jag räknade med att jag borde leva år 2011. Man kanske inte vill se hur man förfallit till år 2030.
Johan2011: Kanske det, men jag tycker att jag ser friskare ut än dig. Du är lite knubbigare också om jag får säga så och det får jag väl säga om mig själv?
Johan2000: Javisst, men inte speciellt knubbig, va?
Johan2011: Kanske inte, men rätt så otränad. Du tränar inte särskilt mycket. Det vet jag. Och det kommer att dröja sex år till innan du börjar träna.
Johan2000: Det har jag svårt att tro. Men om jag….ehhh du, säger det så. Får jag fråga hur mycket du tränar?
Johan2011: Det blir 5-6 pass i veckan och i år ska jag åka Vasaloppet och springa minst ett maraton.
Johan2000: Va, har jag blivit fullständigt galen!
Johan2011: Nja, nästa år tänker jag springa ett ultralopp, dvs ett lopp på mellan 5-10 mil.
Johan2000: Ajajaj, att jag skulle bli galen. Det trodde jag inte. Jag som är så lugn och fin. Vad hände egentligen?
Johan2011: Jag och några som du ännu inte känner bestämde oss för att åka Stafettvasan år 2007 och på den vägen är det.
Johan2000: Men jag åker ju inte skidor. Jag har inte åkt sedan jag gick i skolan. Vad är Stafettvasan?
Johan2011: Det är ett skidlopp. Äh, glöm det. Hursomhelst kommer du att köpa ett par skidor 2007, och sedan ytterligare ett par 2009 och sedan ett par 2010. Dessutom kommer du att springa flera mil i veckan under somrarna.
Johan2000: Det låter som att jag har blivit manisk … När blev jag sjuk? Fick jag en medelålderskris, eller? Du vet ju att du tyckte att det var töntigt att träna och att löpare förgäves försökte springa ifrån döden och sedan dör de ändå. Oftast medan de springer.
Johan2011: Äh, sådär sa jag bara som en försvarsreaktion. Det vet du mycket väl innerst inne.
Johan2000: Nä.
Johan2011: Jo, i djupet av din själ. Jag minns det.
Johan2000: Kom det fram när du gick terapi?
Johan2011: Nä, terapi är ingenting för mig. Det är löpningen som har öppnat dörrarna till mitt inre. Jag har blivit mer sann och ärlig mot mig själv.
Johan2000: I så fall var jag - är jag - knäpp innerst inne. Jag anade det … Annars då? Hur håller du motivationen uppe? Du har ju tränat i snart 5 år? Jag säger du för jag har svårt att se dig som jag. Du ser ut som jag men du är inte jag, känns det som.
Johan2011: Jag bloggar en del.
Johan2000: Joggar? Jag trodde du sprang.
Johan2011: Nä, bloggar. Det är en slags logg på internet.
Johan2000: Försök inte. Det tror jag inte alls på. Aldrig att jag skulle vika ut mig på internet. Jag har inte ens en hemsida.
Johan2011: Nja, jag skriver mest om min träning och om vetenskapliga nyheter som rör träning och hälsa.
Johan2000: Låter osannolikt. Jag tror dig när det inträffar.
Johan2011: Det skall ske.
Johan2000: Du hade köpt nya skidor, har du köpt nya löparskor också?
Johan2011: Jajamensan, såna här … de kallas för fivefingers.
Johan2000: AAAH! Nej, det här är bara för mycket. Du är inte jag! Jag måste tillbaka till år 2000 och se till att detta aldrig inträffaaaaaa … (försvinner ner i ett maskhål).
Johan2011: (ropar förgäves) Förresten, köp aktier i ett företag som kommer att heta google. De blir större än Alta Vista och Webcrawler. G-O-O-G-L-E!
Ungefär så kanske det skulle låta:)
En slags paradox
Om jag hade en tidsmaskin
Om jag hittade en reva i rumtiden som via en okänd dimension ledde in i framtiden eller det förflutna så hade jag nog valt framtiden och en ganska lång bit in i den. Jag skulle nog välja år 2030. Då har nano-, bio- och informationsteknik mognat och skapat något nytt i samverkan med varandra. Men det har vi ju ingen aning om nu. Det kanske är en bättre värld. Vem vet?
Idag är det måndag och vilodag. Det behövdes efter en ganska hård träningsvecka. Igår åkte jag 15 km i hårt tempo i den kuperade terrängen uppe på Vårdkasberget. Det var 15 grader kallt och fina hårda spår. Det var lite kärvt i kylan men man åkte ändå som på räls. Jag varvade upp och ned med lite åkning utan stavar. Det blir både uppvärmning och inlärning och alla som har lite svårt med tekniken borde göra det.
Den här säsongen har jag åkt 27 mil skidor. De tre senaste åren passerade jag 27 mil i mitten av januari, så jag ligger mycket bra till i år. Mängd- och konditionsmässigt ligger jag bra till och teknikmässigt har jag utvecklat diagonalåkandet.
Hollywood springer
Jag nappade på ett erbjudande från lovefilm om 4 filmer i veckan för 49 kr. Problemet är väl bara att hitta tillräckligt många bra filmer som jag inte har sett. En ”film” blev Jan Ottossons vasalopps-dvd. Den valde jag utan att säga något. Jag kommer att bli mördad när den dyker upp i brevlådan ;).
Filmhjälten Jake Gyllenhaal berättade häromdagen i Lettermans The Late Show i klippet nedan om sin barfotalöpning. Det visade sig även att Letterman springer sedan 30 år och inte bara efter unga damer. Hollywoodskådisar vill ju vara inne, men det är kul att de springer ute. Vem skulle inte sätta något i halsen om hon mötte Jake barfota längs gatorna. När Persbrand kommer tillbaka från Hollywood springer han väl också barfota, kanske med de där stora hobfötterna.
Den skrämmande framtiden
Jag hittade en rolig och intressant snutt ur ett barnprogram från 1978 (”Lördags”) om hur våra arbetsplatser i Sundsvall (Sundsvallsbanken och RFV Data) såg ut på den tiden. Otroligt vad utvecklingen rusat framåt och hur frågeställningarna har förändrats … I slutet av klippet frågar sig Malcom Dixelius allvarligt om vi i framtiden kommer att ha en dator i varje hem.
Löpning bättre än kokain
Enligt en ny studie föredrar möss löpning före kokain. Förmodligen beror det på att löpning frigör endocannabinoider, som fäster vid samma receptorer som kokain. I tidigare studier har man funnit att mösshonor föredrog kokain framför godis, medan hannarna valde godiset. Alltså kan man dra slutsatsen att honor föredrar löpning framför godis, medan hanar bara springer om det inte finns godis tillgängligt. En tröst är att också hanarna föredrar löpning framför kokainmissbruk. Men det har bara testats på möss och slutsatsen är högst spekulativ;)
När jag snabbläste lite nya forskarrapporter igår snubblade jag över en färsk studie från universitetet i Exeter i Storbritannien som hade funnit att anställda som har kontroll över utformning och planering av sin arbetsplats inte bara är lyckligare och friskare - det är också upp till 32 % mer produktiva!
Framtidens kontorsdjungel Resultatet av studien utmanar det konventionella arbetssättet som de flesta företag följer, där man ofta skapat en arbetsmiljö som återspeglar en standardiserad företagsidentitet. Kontoren har gjorts funktionella men de erbjuder mycket lite användarkontroll.
En av forskarna, Dr Craig Knight, säger: "When people feel uncomfortable in their surroundings they are less engaged - not only with the space but also with what they do in it. If they can have some control, that all changes and people report being happier at work, identifying more with their employer, and are more efficient when doing their jobs."
Studien visade entydigt att ju mer kontroll de anställda hade över sina kontorsutrymmen, desto gladare och mer motiverade blev de. De kände sig fysiskt mer bekväma i arbetet, identifierade sig mer med sina arbetsgivare, och kände sig överlag mer positiva till sina jobb.
Professor Alex Haslam, som medverkat i forskningen, sa att det var tid för chefer att erkänna de potentiella förbättringar som kan göras genom att lämna en viss kontroll över utrymmet till arbetstagarna och därmed ge dem en möjlighet att förverkliga sin egen identitet på arbetsplatsen.
Alex Haslam: "Not only does office design determine whether people's backs ache, it has the potential to affect how much they accomplish, how much initiative they take, and their overall professional satisfaction. Further research that we and others have carried out also highlights strong links between a lack of control over workspace and sickness in the office.
Att överleva i ett kontorslandskap Jag arbetar i ett kontorslandskap och jag har tidigare ondgjort mig i ett inlägg över att man tappar fokus och tvingas till multitasking, vilket inte är särskilt effektivt. Jag skulle gärna vilja ha makten att utforma min egen arbetsplats. Runt om mig smyckar kollegorna sina bord med foton, teckningar och blommor och en och annan staplar coca cola-burkar. Allt för att skapa en liten oas, lite hemtrivsel, i det trista slätstrukna kontorslandskapet.
Hur sitter vi eller går vi och arbetar i framtiden? Kanske man skulle ha ett gåband under bordet och gröna palmblad ovanför sig. Vi tänker bättre då vi går. Man borde kanske ha gående möten ute i det fria om man är få istället för sittande möten. De gamla grekerna satt ute eller promenerade när de diskuterade filosofi. Risken kanske är att man blir för kreativ.
Men vem vet, om 50 år kanske vi har ett rullande gåband under oss när vi jobbar, tvärtemot framtidsspekulationerna under de senaste hundra åren om att vi ska fraktas runt på rullande trottoarer. Hade vi börjat konstruera dessa rullband hade det bara varit att koppla om dem så att de gick baklänges.
Den här typen av rörliga trottoarer har alltid varit populär inom science fiction och visades första gången på film i Metropolis från 1927.
Så här skulle det sett ut år 2000, enligt någon tecknare på 1800-talet. Vi fraktas runt på rörliga trottoarer i moderiktiga kläder.
På sätt och vis fick de som tecknade bilderna rätt. Vi fraktas runt, men inte på rullband utan med hjälp av bilar, räls och tunnelbanor. Men de tänkte linjärt och utgick från hur man tänkte då. De tänkte inte vanvettigt annorlunda som Arthur C Clarke som förutspådde internet.
En sorts arbetsplats Jag hittade en tävling om den häftigaste arbetsplatsen och där fanns bland annat arbetsplatsen nedan med ett gåband.Den skulle nog höja min produktivitet med minst 30 %. Det är svårt att föreställa sig hur ett helt kontorslandskap som formats av de anställda skulle se ut.
Jobba hemifrån Vi kan som tur är jobba hemifrån när det passar och då hinner jag ofta mycket mer, kanske 30 % mer. Här hemma skulle jag kunna ordna ett sådant där gåband och omge mig med några palmer och lite fågelsång. Jag jobbar hemma högst en dag i veckan. Skulle jag jobba hemifrån flera dagar kanske jag skulle förfalla som Dilbert.
Dilbert: att jobba hemifrån
Framtidsspekulationer och iPhones Om det görs fler undersökningar som bekräftar att produktiviteten ökar med 32 % kommer arbetsplatserna att förändras. De företag som är först får en konkurrensfördel och tvingar andra att följa efter. Det vore en trevlig utveckling. Sen följer myndigheterna några år efteråt och sen ser hela Sverige annorlunda ut. Vi gjorde oss av med arbetsuniformerna under 1900-talet och nu gör vi oss snart av med de uniforma kontoren. Men det kanske dröjer 50 år.
Men bortsett från arbetsmiljön är det ganska bra på jobbet nu. Sen vi bytte ledning har det börjat hända saker. Nu ska vi byta Windows xp mot Windows 7 och vi ska få nya telefoner (HTC eller iPhone). Eftersom jag länge varit lite applefrälst hoppas jag det blir iPhone. Hoppas, hoppas ...
Spring inte så fort uppför Att springa uppför är tungt för lungorna och att springa nedför påfrestande för benen. Men eftersom jag bor i en backig del av Sverige så måste det hanteras och här hittade jag en artikel om det.
Forskare från Australien upptäckte att de flesta löpare gör två viktiga misstag: De försöker springa för fort uppför och springer inte tillräckligt snabbt nedför.
När man springer i platt terräng, är hastigheten i allmänhet begränsad av förmågan att transportera syre till musklerna i benen. Om man försöker att behålla samma hastighet uppför en backe, måste man andas mer för musklerna behöver mer syre. Problemet är att när man kommer till toppen av kullen, då behöver man tid att återhämta sig från denna extra ansträngning. I studien behövde löparna i genomsnitt 78 sekunder för att återvinna sin hastighet på den plana ytan - en försening som raderar vinsten med att springa på hårt uppför backen, enligt forskaren Andrew Townshend i Queensland University of Technology.
Man bör alltså springa lite saktare uppför så att man snabbare kommer tillbaka till sin vanliga hastighet på platten.
När man testade denna hypotes bekräftades den av observationer men man upptäckte också att det motsatta gällde om man sprang utför. På grund av att det är ganska svårt och riskabelt att springa nedför så springer de flesta av oss inte så snabbt som vi egentligen kan i förhållande till syretillgången.
Slutsatsen är att man ska försöka träna på att sakta ned uppför och öka nedför och testa det med olika grad av ansträngning tills man hittar en balans som passar bra och som ger bra flyt i löpningen.
Yoga och psykisk hälsa Både yoga och träning påverkar hur vi mår psykiskt. En av hjärnans viktigaste signalsubstanser är GABA (gamma-aminobutyric acid) och den fungerar som en hämmande signalsubstans, d v s den hämmar signalöverföring i synapserna mellan hjärnceller. Om det inte finns några hämmande signaler kan det leda till rastlöshet, irritation, sömnlöshet och kramper - GABA-nivåerna är låga hos människor med ångest och depression.
I en studie visas nu för första gången att yoga påverkar GABA-nivåerna och hur det påverkar hälsotillståndet. Forskarna följde två grupper där en grupp praktiserade yoga tre gånger i veckan, medan den andra gruppen tog en promenad. Efter tolv veckor fann man både att GABA-nivåerna var högre och det subjektiva psykiska tillståndet var signifikant bättre i yogagruppen.
Synd att man testade promenader och inte löpning. Löpning påverkar också nivåerna av GABA. Men numer ägnar jag mig också åt yoga så nu har jag både hängslen och livrem som skyddar min psykiska hälsa:).
Omega 3 hejdar inflammationer Forskare vid University of California har identifierat den molekylära mekanism som gör omega-3 fettsyror så effektiva när de gäller att minska kronisk inflammation och insulinresistens.
Man har hittat en receptor på makrofagerna som aktiveras av omega-3-fettsyror, vilket resulterar i antiinflammatoriska effekter och förbättrad insulinkänslighet. Fettsyrorna slår helt enkelt av den inflammatoriska responsen.
Makrofager är specialiserade vita blodkroppar som oskadliggör inkräktare. Makrofagerna utsöndrar också cytokiner och andra proteiner som orsakar inflammation som en del i försvarsarbetet och eftersom överviktiga har ett överflöd på dessa makrofager i fettvävnaden, kan resultatet bli kronisk inflammation och ökad insulinresistens. Insulinresistens leder till att det naturliga hormonet insulin blir mindre effektivt på att reglera blodsockernivån i kroppen, vilket orsakar allvarliga hälsoproblem, främst typ 2-diabetes.
"It's just an incredibly potent effect," säger Olefsky, professor i medicin på San Diego School of Medicine. "The omega-3 fatty acids switch on the receptor, killing the inflammatory response."
"This is nature at work," säger Olefsky. "The receptor evolved to respond to a natural product - omega-3 fatty acids - so that the inflammatory process can be controlled. Our work shows how fish oils safely do this, and suggests a possible way to treating the serious problems of inflammation in obesity and in conditions like diabetes, cancer and cardiovascular disease through simple dietary supplementation."
Fettceller är aktiva Forskare rapporterar nya bevis för att fettvävnad runt magen och stussen är ett långt mer aktivt organ än man tidigare trott. Fettvävnaden skickar en mängd kemiska signaler till andra delar av kroppen.
I studien rapporterar man upptäckten av 20 nya hormoner och andra ämnen som utsöndras i blodet av fettceller. Många trodde en gång att fettceller var passiva lagerlokaler av kalorier. Men studier har visat att fettceller kan utsöndra vissa hormoner och andra ämnen ungefär som andra organ i kroppen. Bland dessa hormoner finns leptin, som styr aptit och adiponectin, vilket gör kroppen mer känslig för insulin och kontrollerar blodsockernivån. Dock är lite känt om de flesta av de proteiner som produceras i kroppens fettceller.
Forskarna identifierade också 80 olika proteiner som produceras i fettceller, bland annat sex nya proteiner och 20 proteiner som inte tidigare har upptäckts i mänskliga fettceller. Resultaten skulle kunna bana väg för en bättre förståelse av den roll som fettceller spelar i hjärtsjukdomar, diabetes och andra sjukdomar.
D-vitaminnivåer och hjärtsvikt Jag spammar med studier som visar D-vitaminens viktiga roll. Människor som drabbas av hjärtsvikt dör i högre grad om de har låga nivåer av D-vitamin än om de har normala nivåer. I studien pekar man på en rad samband mellan hjärtsvikt och D-vitamin.
"By showing that vitamin D is an independent predictor, we hoped to prove that it is a contributory factor to, rather than peripheral to, the development and prognosis of heart failure," säger Ms. Licette Liu, University Medical Center, Groningen.
Arthur C Clarke förutspår internet
Kändes märkligt att se detta klipp med Arthur C Clarke där han förutspår internet. Allmänheten avfärdade nog honom som en galning när han sa att man om 50 år kunde operera folk på distans. Men den första distansoperationen genomfördes redan 2001.
Sf-författare är ofta först med nya idéer. De använder fantasin och teknikerna läser dessa böcker och gör dem verkliga. Jules Verne, Arthur C Clarke, Isaac Asimov, Philip K Dick och William Gibson tittade alla in i framtiden och påverkade den.
Jag undrar vem som säger hur det ser ut om 50 år idag? Det blir nog svårare och svårare med tanke på att utvecklingen är exponentiell, vilket Clarke också nämner i inslaget. De 50 år som gått motsvarar inte 50 år framåt i tiden. Det är ett linjärt tänkande. Exponentiell utveckling är svår att begripa, det går inte att fatta att om man viker ett papper 10 gånger så är det en decimeter, men viker man det 50 gånger sträcker sig pappret till solen.
Om 50 år har datorernas beräkningskraft fördubblats 25 gånger enligt Moores lag, vilket ungefär motsvarar alla mänskliga hjärnors sammanlagda beräkningskraft. Jaja, den som överlever får se.
