Snygg och kramgo av oxytocin

Hormoner är budbärare från en cell eller från ett organ i kroppen till en annan cell eller grupp av celler. Alla livsformer med många celler har hormoner, även växter. Många hormoner är även signalsubstanser, som t ex oxytocin. Oxytocin består av nio aminosyror som sätts samman i hypothalamus och sedan fraktas till hypofysen som utsöndrar det i blodet. En sådan dusch med oxytozin har en halveringstid på tre minuter.

Oxytocin har blivit uppmärksammat de senaste åren. Orsaken till detta är framför allt en studie från 2005 som visade att oxytocin ökade tillit mellan människor. Sedan dess har oxytocin setts som ett slags kärlekshormon och t o m som ett moraliskt hormon. Män som fick oxytocin tyckte - åtminstone i tre minuter - att deras fruar var attraktivare. Andra studier visar att en dos oxytocin gör människor kramgoa och snälla.

Framtida kontorslandskap?

Det kanske vore en bra idé att pumpa ut oxytocin via luftkonditioneringen på konfliktfyllda arbetsplatser, i så fall? Ett moln av förföriskt oxytocin, en gång var tredje minut. Risken är kanske att alla kollegor samlas i en hög på golvet och kramas som lemurer. Eller så går det överstyr, för människan är inte gjord att leva på moln av oxytocin. Det är inte oxytocin som gör oss till lyckliga människor, det är förväxla orsak med verkan. Det är när vi lyckas med ett önskvärt beteende - som att krama någon eller trycka ut en frisk bebis - som hypothalamus släpper ut små puffar av oxytocin.

Wow!

Om jag var en aphanne skulle jag tycka att bilden ovan vore väldigt upphetsande. Men jag tycker det ser ganska äckligt ut, för jag har inte samma kopplingar mellan hjärncellerna som en apa. Skönhet sitter inte på kroppen, utan i hjärnans kopplingar. Det är hjärnan som skapar en upplevelse av skönhet och det har den gjort det för att uppmuntra vissa fördelaktiga beteenden, som t ex fortplantning. Det finns förvisso objektiva mått på skönhet som gyllene snittet, men Brad Pitts och Shakiras gyllene snitt är inte av samma snitt som t ex en orangutangs eller ett vårtsvins. Vi tittar på olika snitt av verkligheten.

Hitlers favoritmolekyl?
Studien som gjorde oxytocin känt författades av tre forskare. En av forskarna, Paul Zak, har sedan dess hållit en föreläsning på Ted Talks och skrivit en bok om oxytocin. Enligt Zak, som är bra på att framföra ett (enkelt) budskap, är oxytocin orsaken till vår moral. Enligt de båda andra forskarna bakom studien kan man inte dra sådana slutsatser. Moral och kärlek kan inte reduceras till ett hormon.

En ny dubbelblind studie visar också att oxytocin och moral är lite mer komplicerat. Forskarna lät 60 försökspersoner spela ett enkelt spel om pengar, efter att ha andats in antingen oxytocin eller placebo. Deltagarna delades in i grupper på tre personer och fick gissa olika utfall och vinst och förlust fördelades sedan inom gruppen. De fick själva ange vad de gissat efter att de sett utfallet. De som tagit oxytocin påstod att de gissade rätt i 80 % av fallen, medan de som tagit placebo påstod att de gissade rätt i 67 % av fallen. Båda grupperna borde ha fått rätt i 50 % av fallen, men oxytocin-gruppen ljög mer och var dessutom snabbare att ljuga.

Enligt en av forskarna bakom studien, Carsten de Dreu, visar detta att oxytocin inte är någon ”moralisk molekyl”. Oxytocin gör inte folk mer moraliska eller omoraliska. Det skiftar bara människors fokus från sig själva till sin grupp eller stam, säger han. Oxytocin har alltså en mörk sida. Allt beror på sammanhanget. Oxytocin kan öka tillit, men också minska tilliten till andra och utlösa negativa känslor som avundsjuka och skadeglädje. I en tidigare studie visade de Dreu att oxytocin påverkar människor så att de i första hand bryr sig om sin egen etniska eller kulturella grupp, framför andra grupper.

Att framföra ett budskap
Paul Zak är väldigt övertygande i sin föreläsning på Ted Talks. Jag gillar att titta på Ted Talks, men tystlåtna, eftertänksamma och inåtvända personer får allt mindre utrymme när bild och video dominerar. Texter når inte fram på samma sätt, särskilt inte texter i torra vetenskapliga tidskrifter. Det kanske behövs ett alternativ till Ted Talks, där professionella föreläsare framför de tysta idéerna åt de tystlåtna, som förmodligen är många fler. Eller tecknade filmer som illustrerar idéerna. Ju fler idéer som sprids, desto bättre. Ted Shy, Ted Anonymous, eller nåt. Det tycker jag vore en utmärkt idé, men det är inte så många som brukar nappa på mina idéer ;)

Den krångliga verkligheten
Paul Zaks bok kommer säkert att sälja bra, för vi människor gillar enkla svar och tydliga orsaker. Folk kommer att köpa sprejer (man jag skulle nog bli misstänksam mot en blinddate som krävde att få spruta sprej i näsan på mig var tredje minut). Ett moraliskt hormon som ökar antalet kramar och gör andra snyggare, låter bättre än ett hormon som - tillsammans med vasopressin - utvecklats för att på något sätt hantera sociala situationer som handlar om fortplantning; inte minst då vi inte kan röra oss särskilt bra, som vid förlossningar, amning och sex. Oxytocin lugnar ner oss så att vi hanterar situationer utan att vara alltför oroliga, vilket man ju borde vara i en värld full av konkurrenter och rovdjur.

Oxytocin och de nio aminosyrorna.

En av de evolutionära poängerna med oxytocin är att det ska tillverkas bebisar och bebisar i sig frigör mycket oxytocin, kanske för att vi - trots allt slit - ska skaffa fler. Unga, ilskna sorkhannar, som aldrig sett en sorkbebis förut, fylls också av oxytocin vid åsynen av små sorkögon. Min hjärna var definitivt full av oxytocin på BB dagen efter. Jag gick på moln. Förmodligen hjälpte det till att bygga om min hjärna från ansvarslös ung man till ansvarstagande förälder.

På sätt och vis är oxytocin ett kärlekshormon, men jag tror inte en sprej gör oss till bättre människor. Det får man allt jobba med själv.

Var och en blir salig på sin sko

Jag censurerade en kommentar på min blogg för några dagar sedan som i princip bara gick ut på att vissa var upplysta och andra var idioter. Det kändes onödigt med en sådan kommentar, det fick han diskutera på något forum istället. För den personen var det som om olika skor företrädde olika religioner. Du skall inga andra skor hava jämte mig, verkade vara det viktigaste budordet.

När det gäller olika dieter är det samma sak. Säger man något ofördelaktigt om någon diet samlas arméerna. Internet patrullras av korsriddare och jihadister beredda att slåss till döden för sin idé. Men bara på internet.

Ett forum var ursprungligen ett torg, en plats, där man kunde föra en öppen debatt ansikte mot ansikte. På internet finns inga ansikten och forumtrådar slutar ofta i heta diskussioner där känslorna tar över. Till slut brukar det vara två personer kvar som djupt nedgrävda i var sin skyttegrav kastar verbala handgranater på varandra. Ingen bryr sig, men själva ser de sig som försvarare av ett territorium.

Barfota vs skor, mac vs pc, framfoten vs bakfoten, fett vs kolhydrater, osv. Det skenar inte lika lätt i verkliga livet där aggressivitet hämmas av olika signaler som våra hjärnor är experter på att tolka. Det är svårt att få till känslor i text, sådant som tonläge, ansiktsuttryck och kroppsspråk, och det var därför någon smart person utvecklade smileys för att undvika missförstånd. Evolutionen kunde inte förutspå Internet, det gjorde i och för sig inte bibeln heller.

Religionen har ett starkt grepp över oss människor och vi tenderar att göra religion av det mesta, till och med skor, som det här klippet från Life of Brian visar:

Jag har många skor jämte Fivefingers. Låt var och en tro på vad den vill så länge deras tro inte skadar någon annan. Det som passar mig kanske inte passar dig. En del springer i flashiga skor, somliga går i trasiga skor och andra springer barfota.

Moralpredikan

Ordet moral kommer från latinet och betyder seder människor emellan. En vettig sed är t ex att man inte lägger sig i hur andra lever sina liv så länge det inte skadar någon annan. Att handla mot andra som man själv vill bli behandlad är en annan moralisk sed, vilket den kristna etik som utgår från Jesus bergspredikan tagit fasta på: "allt vad I viljen att människorna skola göra eder, det skolen I ock göra dem". I Kina skrev Konfucius´ "Tillfoga inte andra vad du inte vill att de skall tillfoga dig" och i ”modern” tid formulerade filosofen Immanuel Kant en mer fyrkantig princip: "Handla efter den princip som du skulle vilja se upphöjd till allmän lag.". De är moraliska principer som utgår från individen och ömsesidigheten och det tycks vara en princip som flera kulturer upptäckt oberoende av varandra.

Det här är bästa klippet ur Life of Brian:

Tådojor och penisfodral

Svenska dagbladets marathonbloggare gillar Fivefingers medan samma tidnings kulturskribent tycker att Fivefingers är fula som oljeskadade ankor. Jag tror hon är ovan vid att se tår sticka ut från foten sådär. Men det är ju bara en fothandske med plats för tår, inte ett papuanskt penisfodral. Vi har ju nästan glömt bort att vi har tår och att vi har tår av en anledning. Inte för att man ska trampa på varandras tår utan för att känna av underlaget som vi springer på och för att ge tryckutjämning och kraft i frånskjutet när man springer. Det känner man när man springer med Fivefingers.

Tår som sticker ut är fult för vi är inte vana vid det. I början tyckte jag också Fivefingers var fula men nu tycker jag de är ganska snygga. Jag skäms inte som i början då jag smög ut innan grannarna vaknat. De fyller en funktion och de gör min löpning bättre och det har gjort dem snyggare för mig. Skönheten finns hos betraktaren. Fler och fler upptäcker fördelarna med att springa enkelt med så lite onödigt tjafs som möjligt, men för den skull kommer vi inte springa runt i papuanska penisfodral.

Kulturskribentens krönika är skriven med glimten i ögat men jag har sett ljuset och skådat in i framtiden och där såg jag henne springa i ett par Fivefingers ;).

Min träning och min hobby

I torsdags sprang jag en kort återhämtningsrunda på 5 km i mina VFF. Det var varmt ute och jag hade ingen tropikhjälm på mig, men det är alltid lika skönt att springa de där lugna rundorna. Igår körde jag en tempolöpning på 8,5 km i kuperad terräng runt högslätten. Det blev rekord: 41,12 - 30 sekunder snabbare än förra rekordet från den 23 maj. Då känner man sig nöjd. För två år sedan sprang jag sträckan på 52 minuter och i fjol på 47 minuter. Träningen ger resultat och självförtroendet växer.

Jag tror det är bra att jaga personbästa. Då sätter man målet utanför sig själv. Det triggar tävlingsinstinkten, vilket egentligen är samma instinkt som den för flykt och kamp. Personrekorden är ungefär som låtsashararna som tävlingshundar rusar efter.

Idag ska vi till stugan så det blir en roddtur över sjön och en liten kort löptur på andra sidan och sedan rodd tillbaka och på söndag en lång härlig löprunda runt sjön på ungefär två mil.

Förhoppningsvis får jag ligga i hängmattan också med min minidator och ägna mig åt min senaste hobby: blogginlägg.