Låt svullnaden vara

Många löpare använder antiinflammatoriska läkemedel för att dämpa inflammationer. Svullnad är ett symptom och spelar en nyckelroll i läkningen av skador. Behandlar man en läkningsprocess, torde läkningen bli sämre. En del studier på senare tid förstärker den bilden.


Smärtstillare stoppar tillväxtfaktorer
En studie som publicerades förra månaden av forskare vid Cleveland Clinic stärker hypotesen att inflammationer är viktiga. Som så ofta handlar det om en avvägning mellan kortsiktiga och långsiktiga fördelar: minskad svullnad med antiinflammatoriska läkemedel kan lindra smärta tillfälligt, men försämra den långsiktiga läkningen.

"This whole discovery has really thrown into question all of our traditional approaches to treating injuries", säger Greg Wells, träningsfysiolog vid universitett i Toronto. “… it’s quite possible that RICE (Rest, Ice, Compression, Elevation) may not be true if we’re looking to adapt best in the long term.”

Den nya studien, som publicerades i The FASEB Journal, jämförde två grupper av möss, varav en var genetiskt förändrad så att mössen inte producerade svullnad. Det visade sig att dessa möss inte kunde läka muskelskador. På den nivån är möss och människor ganska lika.

När muskelfibrer skadas är kroppens första försvar en inflammatorisk respons. I blodkärlen finns det ständigt patrullerande makrofager som likt hajar simmar omkring och när de känner lukten av skadad vävnad, söker de sig dit. De börjar genast slita sönder de skadade cellerna och äter upp dem. Blodlukten får cytokiner att söka sig till platsen och de drar ihop blodådrorna nedströms skadan, vilket får blod att ansamlas och en svullnad uppstår. När platsen är rengjord kommer nya färska stamceller som kallas satellitceller kravlande och ersätter de skadade cellerna.

Vad den här nya studien visade är att dessa makrofager, förutom att orsaka svullnad, också är den primära källan för IGF-1 (insulin-like growth factor-1), som är ett hormon och en viktig tillväxtfaktor som snabbar på muskelförnyelse. Om man tar bort svullnaden, förlorar man alltså tillväxtfaktorer.

Detta fynd ger en förklaring till varför anti-inflammatoriska läkemedel motverkar läkning. Till exempel publicerades förra månaden i The Lancet en artikel om att injektioner av kortison, en kraftfull anti-inflammatorisk steroid, gav lättnader för tennisarmbåge i upp till 12 veckor, men gav betydligt sämre resultat 6 till 12 månader senare jämfört med patienter som vilat, tränat eller utfört sjukgymnastik.

Det är en oroande statistik för idrottare som ofta tar kortison och smärtstillande för att kunna komma tillbaka så fort som möjligt. Även icke-steroida anti-inflammatoriska medel som ibuprofen (NSAID) har konstaterats fördröja läkning av skador. Forskning pågår för att finna alternativ, men det går trögt. Evolutionen har utformat en läkningsprocess som gynnar individens egna gener och det är inte lätt att slå en miljonårig process.

Löparens dilemma
Det är något av löparens dilemma. Ordet dilemma är grekiskt och betyder ett problem med två lösningar. Må lite bättre nu direkt eller bli helt återställd långt senare. Det är en fråga nästan alla idrottare ställs inför. Själv fattade jag ett beslut i somras att använda Voltaren, det kanske inte var så klokt men det blev bra. Det blev en blogg och en rolig tävling, till priset av en ganska kortvarig skada. Under en turnering eller tävling, kanske man väljer kortsiktigt. För akuta skador kan behovet att kontrollera smärtan fortfarande vara viktigare än långsiktigt helande.

“To stimulate the muscle to grow stronger or gain endurance, we want to allow it to go through the inflammatory and healing process,” säger Dr Wells. “Although this might slow people’s adaptation down in the short term, we think that it’s probably better for the athlete in the long term.”

Det bästa rådet tycks vara att behandla en skada så mycket som det krävs - dock inte mer. Man ska med alla medel göra vad som behövs för att kontrollera smärta och se till att man har tillräckligt med rörlighet för att komma till jobbet nästa dag. Utöver detta, så gäller med Greg Wells ord: "as much as possible let the healing take its natural course".

Per Liljeholm, som är läkare och uthållighetsidrottare, har lagt märke till att rutinerade utövare använder mindre smärtstillare än orutinerade utövare och han tror att de helt enkelt vill ha mer kontroll över kroppen. Rutin ger tillförsikt om den egna förmågan. Men "Får man exempelvis känningar i en hälsena i slutet av en lång tävling förekommer det att man tar läkemedel för att kunna ta sig i mål", säger Per Liljeholm.

Risken är att pressen att kasta sig ut i spåren, på isen eller nedför backen är stark och att idrottare därmed vinner kortsiktiga segrar, men förlorar kriget. Det är många f d idrottsmän och idrottskvinnor som staplar runt som skadade krigsveteraner. De vann många segrar, men förlorade kriget.

Meningen med smärta
Svullnad gör ont eftersom den kan trycka på nervändar. Dessutom frigörs andra kemikalier som prostaglandiner och histaminer som gör nerverna ännu känsligare. Smärtan är dock ändamålsenlig eftersom man försöker skydda en kroppsdel som gör ont, vilket minskar risken för ytterligare skada som fördröjer läkningen.

Bakterier undviker sådant som kan skada dem, men de känner ingen smärta. Vi som har ett nervsystem känner dock smärta och det har varit viktigt i ryggradsdjurens lärandeprocess. Ryggradsdjur är långlivade och en stor del av ryggradsdjurens beteende formas genom lärande och erfarenhet. Learning by doing blev viktigare än instinkt. En signal om att något känns bra betyder fortsätt så, medan en signal om att det gör ont betyder att man bör sluta det man gör.

Nästan alla ryggradslösa djur är kortlivade och deras beteenden anses till stor del vara genetiskt betingade. Därför finns det mindre evolutionära tryck att utveckla smärta som en signal för lärande hos dessa. Var gränsen går är något man diskuterar, men att slå ihjäl en mygga behöver man nog inte ha dåligt samvete över.

Veckans träning
Den här veckan ser ut ungefär så här ur träningssynvinkel: Jag skulle ha åkt 13 km igår men det blåste småspik och spåren drev igen, så det blev bara 10 km. Idag körde jag överkropp i gymmet och jag sprang lite på löpbandet också. Efter att jag publicerat det här ska jag ta en liten skidrunda och jag ska försöka se lite på bönderna på TV4 också, blev lite nyfiken efter fikaskvallret (och man måste ju vara med). I morgon tar jag med mig skidorna på jobbet och åker skidor antingen i Töva eller på Södra berget med resten av träningsgänget.

Vecka 47
Måndag: Vila
Tisdag: Skidor, tempo, 10 km (hårt)
Onsdag: Styrketräning fm och skidor em (medel)
Torsdag: Skidor 8-12 km (lugn)
Fredag: Skidor, stakintervaller 4x4 minuter (hårt)
Lördag: Löpning, återhämtning(lugn)
Söndag: Skidor, distans 22 km (hårt)

Relaterade inlägg
Träningsvärk - inte så illa som det värkar