Vadslagning och lite fyllesnack

I efterhand verkar livet logiskt, som om allt som hänt var bestämt att hända, som om ödet vävt en väv som binder samman det förflutna med framtiden. Jag tror inte på något öde. Jag tror att livet är kaos, slump och tillfälligheter. Framtiden är oförutsägbar och nuet kaotiskt. Det förflutna är dock begripligt och vi lägger ner mycket tankekraft för att rättfärdiga det som hänt och göra det sant och begripligt. Men minnen förändras. Varje gång man plockar upp ett minne, ändras det lite grann men vi tror att det är sant och objektivt. Tills vi kanske träffar någon som minns något helt annat från samma händelse.

Eftersom livet är kaotiskt och slumpmässigt är det bra att behärska verktygen för att orientera sig i en slumpmässig värld, som sannolikhetslära, rationellt tänkande och vetenskap. Vad är troligt? Det är frågan som många borde ställa sig oftare. Antalet konspirationsteorier, myter och forskarbluffar skulle minska dramatiskt om fler ställde den frågan. I dessa fall handlar det nästan alltid om att man bortser från eller ogiltigförklarar fakta som motsäger det som man vill ska vara sant.

Jag har skrivit lite om sannolikhetslära förut. Det är ett svårt ämne, men otroligt nyttigt. Jag skulle önska att man läste mer sannolikhetslära i skolan som motvikt till alla påhitt som översvämmar internet.

Känslor och logik
Hur man bedömer en situation är en komplex blandning av evolutionära faktorer, hjärnstrukturer, erfarenhet och känslor. Det är så komplext att det t o m i vår egen hjärna kan finnas olika delar som tänker olika. Om t ex näsan sväller upp och blir sju gånger större tre gånger av fyra sedan man ätit nötter, då börjar den logiska vänstra halvan av hjärnan söka ett mönster, medan den högra bara skriker: undvik nötter!

I ett experiment som kallas sannolikhetsgissning såg man att det kanske är bäst att lyssna till den som skriker ibland. Försökspersonerna får se en serie kort som kan vara gröna eller röda. De visas med olika sannolikhet men det finns inget mönster. Det kan t ex vara så att rött visas i 75 % av fallen och grönt i 25 %, osv. Sedan ska försökspersonen gissa vad nästa kort har för färg. Man kan välja en av två strategier: Antingen gissar man alltid den vanligaste färgen, i detta fall rött. Så gör djur. Om man väljer den strategin kan man aldrig bli bättre än 75%, eftersom rött visas i 75 % av fallen. Den andra strategin är att försöka finna mönstret. Om man hittar mönstret, kan man ju nå 100 %. Men eftersom korten visas slumpmässigt, är det bättre att hålla sig till majoritetsfärgen. Genom att försöka gissa mönstret lyckas man bara i ca 60 % av fallen, mot 75 % om man alltid säger rött. 

Eftersom människor är mönstersökande så blir vi ofta slagna av möss i sannolikhetsgissning. I en studie av personer som har opererats så att deras hjärnhalvor har skilts åt, visade det sig att de alltid valde att hålla sig till den vanligaste färgen om de ser med vänster öga och väljer med vänster hand, men om de byter till höger öga och högerhanden försöker de alltid hitta ett logiskt mönster. Vänster hjärnhalva styr högra sidan av kroppen och den sidan förlorar mot den känslomässiga högra halvan i det här fallet.

Men det finns mönster i kaos. Vetenskap handlar om att hitta dessa mönster och skilja ut sanna mönster från de falska. Vi har hittat rätt många mönster vid det här laget och det är därför som vi - på gott och ont - kommit så långt som vi kommit.

Sportbetting - slå oddsen
Jag vet inte vilken hjärnhalva som får oss att spela. Själv spelar jag ytterst sällan. Men ibland tror vi oss kunna hitta mönster, som när det gäller vadslagning, eller betting. Om man följer en idrott kanske det är möjligt. Det är åtminstone enda chansen att få mer än man satsar. Spelar man som ett djur och väljer vanligaste utfallet, då får man inte ens pengarna tillbaka. Man måste hitta ett mönster. Jag var väldigt intresserad av tennis när svenskarna dominerade och jag kanske hade tjänat en hacka på tennis betting, om det funnits på den tiden. Jag visste t ex att Mats Wilander alltid vann Franska öppna vart tredje år, eller det kanske är en efterhandskonstruktion ;)

Lite fyllesnack om förra inlägget
Att slå oddsen är nästan lika svårt som att uttala antioxidanten resveratrol efter några glas rött. Jag kan föreställa mig en man som druckit lite för mycket konversera på krogen: Resch ... äsch ..., räschpärra ...hick ... tråll, ä bra serru. Det har jag läscht på en såndär blobb ...öh ... globb, schom handlar om järnan och schprriit och stjärnfysick, hick. Mössch som druckit fem glas rödvin orkar dricka dubbelt så mycke sschprit som råttor som inte dricker, serru. Och mössena lever längre för dom får längre levrar och mikrokånder. Det schtår på internätet schåå det är sant. Va äre för matsch på teve? Portchsmotth mot Ipswich. Jag sätter ettuschen på Swip... itsch ... Iscwitch. Porschmotch har inte en tjans mot hipswipsch, hick! Kan jag få in en skål reschveratål!

Snö, kaos och fjärilsvingar

Snön vräker ner dag efter dag och jag läser att vi har mest snö i landet just nu. Jag skottar och skyfflar och bygger upp ett berg av snö. Sedan går jag in, gör lite av varje, tittar ut på snön som fortsätter yra. Snön driver in, den ligger decimeterdjup och jag måste skotta igen. Jag håller snön stången, men det krävs hårt arbete. Snöskottare håller bara ställningarna. Vi kommer ingen vart.

Myten om Sisyfos
Att skotta snö är ett sisyfosarbete. Sisyfos är den gestalt i den grekiska mytologin som gudarna bestraffade genom att tvinga honom att rulla ett stort stenblock uppför en backe i dödsriket Hades. Skulle han lyckas knuffa stenblocket uppför berget blir han befriad ur dödsriket, men varje gång han närmar sig toppen snubblar han till och stenblocket rullar ner igen. Sisyfos måste börja om. Igen och igen. I all oändlighet. Det är så det känns att skotta snö. Man börjar om igen och igen. Det är i alla fall en tröst att vintern inte varar en oändlighet.

En metafor för livet och för snöskottning

Och det är åtminstone inte lika jobbigt att skotta snö som förr. Jag kan köra på för fullt, medan grannarna tar ganska långa återhämtningspauser och betrakter snön som faller, tittar på det som återstår och suckar djupt. Jag har skottat upp ett ordentligt snöberg och måste ta sats och springa upp med snösläden. Pulsen är ganska hög, musklerna jobbar och jag blir svettig. Svett är ett kvitto på att jag förbrukar energi, på att musklerna arbetar. Det blev ingen löpning och ingen skidåkning, det blev en snöskottardag. Jag förde in snöskottningen i träningsdagboken. Jag körde så hårt att jag kommer att känna av det imorgon.

Kaos, fjärilar och väder
Den här vintern är den snörikaste på länge. SMHIs prognoser har gång på gång utlovat sol och 5 grader kallt, men när den utlovade tidpunkten infaller så både snöar det och är 15 grader kallt. Prognoserna går inte att lita på. De stämmer aldrig. En prognos är alltid felaktig och det gäller särskilt väderprognoser. Endagsprognoser är någorlunda korrekta, men sedan sjunker sannolikheten dramatiskt att prognosen slår in. Femdygnsprognoser är i stort sett värdelösa, även om de blivit bättre och bättre. Meteorologerna har det inte lätt. De måste behärska kaos.

Det var lättare förr - före kaos

Väder är i princip omöjligt att förutsäga på grund av att små förändringar i luftströmmarna påverkar hela vädret. Det kan räcka med en fjärils vingslag, vilket ger upphov till små luftströmmar som i förlängningen, genom konvektionsströmmarnas rekursiva egenskaper, ger stora skillnader i vädret någon helt annanstans. Det är det som Edward Norton Lorenz benämnde fjärilseffekten. Ingen meteorolog kan ha koll på alla luftmolekylers postion och rörelse på samma gång och därför kommar vi aldrig att få sanna väderprognoser. Tyvärr. Men de kan bli bättre. Just nu står det att det är klart och fint här på favoritsajten yr.no, men det snöar faktiskt. Den bästa prognosen kanske är att titta ut och anta att det kommer att se likadant ut ett tag till.

Lorenz attraktor Källa: Wikipedia

Bilden ovan som liknar just en fjäril är den grafiska representationen av de matematiska ekvationssysten som fick meteorologerna att förstå att de aldrig skulle kunna förutsäga vädret exakt. Den kallas Lorenz attraktor efter upptäckaren Edward Norton Lorenz. Lorenz var tveksam till linjära statistiska modeller för att beskriva väderfenomen och sökte efter ickelinjära modeller för dessa, något han upptäckte av misstag 1961. Därmed lade han grunden för kaosforskningen.

Vad väger ett kilo snö?
Vad väger snö? En liter vatten väger (och definierade ursprungligen) ett kg. Men en liter snö? Enligt beräkningar utförda av SMHI, som inte alltid är utlämnade till kaos, så väger ett kg blöt nysnö mellan 1-2 hg per liter, vilket gör 100-200 kg per kubikmeter. Det blir ganska många kg som jag fraktat runt idag. Tidigare i år har det varit mest fluffig nysnö och den väger högst 30 gram per liter, alltså ynka 30 kg per kubikmeter.

Snö är olika, vilket samerna vet. Därför kan man inte säga vad snö väger. Det beror på om det är njáhtso eller habllek, blöt eller torr snö.

SMHI:s beräkningar:
Snötyp                                              kg/m3
Mycket fluffig nysnö                             < 30
Nyfallen torr nysnö                              30-100
Våt nysnö                                          100-200
Vindpackad snö                                   200
Packad senvintersnö                            200-300
Vårsnö under avsmältningens slutskede  400


Källor:
James Gleick, Kaos
SMHI