Sedan människan lämnade Afrika har hon hållit sig till kusterna. Lofoten befolkades redan för 6 000 år sedan. Havet är ett enormt skafferi som dessutom sköljer upp mat på morgnarna. Högar av kökkenmöddingar avslöjar det. Varje gång jag fick napp när jag stod på bryggan fick jag upp någon ny sorts fisk som jag inte kände till; däremot fick man alltid torsk om man rodde ut en bit och lät sänket sjunka meter efter meter ner i fjorden. Torsken dödades av tryckförändringarna när man drog upp den.
Det härliga med att bo vid havet, särskilt ett stort hav som Atlanten, är förändringen. Varje dygn drar månens gravitation vattnet till sig och sedan sjunker tidvattnet undan och stranden ritas om. Golfströmmen kastar sig mot klipporna och kan ta med sig överraskningar från en annan kontinent. Jag skulle gärna bo vid ett stort hav, men helst ett lite varmare hav. Jag trivs med förändring.
Att byta eller inte byta
Jag gillar förändring, ändå har jag jobbat i snart tolv år på samma plats och jag trivs bra. Jag har inte sökt något nytt jobb, men nu hade någon tipsat ett konsultbolag som kontaktade mig. Jag pratade först med en rekryterare och sedan med chefen och de kom med ett erbjudande. Nu står jag mellan mitt gamla jobb och det nya, som en åsna mellan hötapparna. Konsultjobbet ger bättre lön och nya spännande utmaningar, men på det gamla har jag många vänner och jag trivs bra. Att det ska vara så svårt. Jag vill ha både och.
Jag funderar och funderar och försöker fatta ett rationellt beslut. Men i slutänden blir det instinkten som avgör. Förmodligen kommer jag inte att veta vad jag vill ens när jag lyfter telefonen. Olika delar av mig vill olika saker, men alla dessa olika inre viljor kommer till slut att samsas om ett litet ord på två eller tre bokstäver.