Äntligen är jag kvitt influensan. Det var en jobbig vecka, med ont i kroppen, näsblod och feber. Hela familjen insjuknade, så nu är vi en ganska resistenta stam. Jag är frisk, men också trött och sliten och jag har fortfarande ganska djup hosta.
Jag har kastat in handduken till Stafettvasan. Det var svårt, för jag vet att det inte är så lätt att hitta ersättare i sista stund (men de hittade en hjälte som ställde upp:)). Det vore inte klokt att tävla nu, och det är på tiden att jag beter mig lika klokt som jag lär och predikar. Jag börjar träna så smått med en liten promenad i morgon. En promenad till och från jobbet, om de nu kommer ihåg mig och släpper in mig.
Idag skrev jag ett inlägg på RW om ett intervallprotokoll som verkar mycket lovande.
Visar inlägg med etikett sjuk. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett sjuk. Visa alla inlägg
söndag 1 mars 2015
tisdag 24 februari 2015
Sängliggande
Jag har varit sängliggande några dagar. En luftburen och välbeväpnad grupp influensavirus invaderade min kropp. Jag hade fått vissa förvarningar, men det är svårt att helt undvika människor och man kan ju inte köpa coldzyme varje gång man anar en ökad risk. En tröst är att jag blir immun mot just detta virus några år innan det muterat till oigenkännlighet, men det finns tyvärr andra stammar av influensavirus som också vill åt min kropp.
Igår kändes det som det rann sirap i synapserna. Tankarna rann sakta som smält kola i hjärnan. Jag försökte läsa en bok, men bokstäverna gled iväg. Idag känns det bättre. Jag orkade ju skriva det här. Men det rinner fortfarande kolasås i hjärnan.
Jag brukar inte äta något feberdämpande så länge jag inte är i livsfara. Jag litar på hjärnans termostat och jag vill att febern gör sitt jobb. Det var dessutom ganska intressant (i eländet måste man hitta något …) att studera kroppens värmereglering i realtid. Först började jag huttra och jag letade fram ett tjockt täcke. Hjärnans syfte med det var att höja temperaturen. Virus gillar inte värme. Det var jobbigt att huttra, men kanske det ledde till lite extra brunt fett, försökte jag tänka med kolasåsen. Sen, när hjärnan bestämde sig för att det var dags att återgå till normal temperatur under natten, började jag svettas. Lakan och täcken blev genomblöta. Jag tog av mig det tjocka täcket, d v s jag och kroppen gjorde precis tvärtom vad den och jag gjorde när febern steg. Det finns inte många grader av fri vilja när man är sjuk. Förhoppningsvis tog febern död på alla virus. Just nu känns det ganska bra, men influensa kräver längre återhämtning än en vanlig förkylning.
Nytt inlägg om puls och pulsträning på Runners World
Pulsen är en bra indikator på hälsotillstånd. Om vilopulsen är förhöjd med 5-10 slag, då bör man överväga om det krävs vila. Det kan bero på infektion eller överträning, alltså någon typ av stress som aktiverar det sympatiska systemet.
Jag känner jag lite oro över att starten i Stafettvasan är i fara. Jag har respekt för influensa. Det kan ta tid att återhämta sig.
Om jag känner mig piggare senare idag eller imorrn så skriver jag färdigt ett inlägg om puls och träning på Hjärnfysikbloggen. Jag hoppas de flesta hittat till den vid det här laget.
Igår kändes det som det rann sirap i synapserna. Tankarna rann sakta som smält kola i hjärnan. Jag försökte läsa en bok, men bokstäverna gled iväg. Idag känns det bättre. Jag orkade ju skriva det här. Men det rinner fortfarande kolasås i hjärnan.
Nytt inlägg om puls och pulsträning på Runners World
Pulsen är en bra indikator på hälsotillstånd. Om vilopulsen är förhöjd med 5-10 slag, då bör man överväga om det krävs vila. Det kan bero på infektion eller överträning, alltså någon typ av stress som aktiverar det sympatiska systemet.
Jag känner jag lite oro över att starten i Stafettvasan är i fara. Jag har respekt för influensa. Det kan ta tid att återhämta sig.
Om jag känner mig piggare senare idag eller imorrn så skriver jag färdigt ett inlägg om puls och träning på Hjärnfysikbloggen. Jag hoppas de flesta hittat till den vid det här laget.
tisdag 13 november 2012
Ska man träna om man är sjuk?
Nu närmar vi oss tiden när förkylning, influensa och vinterkräksjuka härjar. Allra vanligast är förkylningar som orsakas av rhinovirus. De smittar oss året om, men som så många andra smittsamma sjukdomar är den vanligast under vinterhalvåret. Den mest sannolika anledningen till att infektioner sprids mer på vintern är att man vistas mer inomhus och träffar fler människor på nära håll, som jag skrev om tidigare.
Om man har oturen att bli sjuk, ska man träna då? Svaret på frågan beror på hur sjuk man är. Känner man sig trött och hängig, är det hjärnans sätt att tala om för dig att du bör ta det lugnt. För kroppen kostar det energi att bekämpa infektionen. Tiden läker alla sår. Men vi människor är gjorda för aktivitet och att vila för mycket är inte heller bra.
Gör en halskoll
Den vanligaste rådet är att göra en halskoll. Om man bara känner av symptom ovanför halsen, som rinnande näsa, hosta och lite halsont, är det oftast ofarligt att träna. Men har man symptom under halsen, såsom djup hosta (ur bröstet), värk i kroppen, andfåddhet, diarré, kräkningar, yrsel och feber, då ska man absolut inte träna. Det kan vara svåra gränsdragningar, det viktigaste är som alltid att lyssna till kroppens signaler. Hur det känns är viktigt. Känslan är hjärnans kommunikation med oss och utifrån hur det känns kan man kalibrera sin träning.
Ett bra råd är att börja träna med 50 procents ansträngning och 50 procents varaktighet om halskollen ger klartecken. Det är viktigt för immunsystemet, eftersom några timmars träning i veckan förstärker det. Man kan utnyttja tiden genom att se det som en tid för återhämtning. Man kan öva teknik och annat som inte är lika stressande och ansträngande. Det finns massor av balansövningar och annat man kan sysselsätta sig med, sådant som man hoppar över när man tränar hårt. Om det känns bra kan man utöka procentsatserna.
Förkylningar och prestation
Det är ganska ont om bra studier på förkylningar och träning. I en studie gick man dock rakt på sak och sprutade in rhinovirus i näsan på 50 modiga försökspersoner (förmodligen studenter i behov av pengar) som alla blev sjuka. Hälften av dessa tränade sedan 40 min om dagen med en intensitet på 70% av maxpulsen. Den andra gruppen tog det lugnt och gick promenader.
Gruppen som motionerade kände sig friskare än gruppen som vilade. Det kanske berodde på att träning ökar flödet av vätska och slem (mucus). Det rensar luftvägarna. Däremot var det ingen skillnad mellan gruppernas symptom och hur lång tid det tog att bli frisk. Träning tycks således inte fördröja tillfrisknandet. Däremot gör träning att vi känner oss piggare, vilket är nog så viktigt.
I en annan studie gjorde man ett kontrollerat experiment med 45 personer. De utsattes för rhinovirus och efter tre dagar utvecklade de alla symptom på förkylning. De jämfördes sedan dels med en kontrollgrupp, dels med de tester som de själva utförde innan förkylningen. Det visade sig att de som smittats presterade precis lika bra som de friska och som när de själva var friska. De hade samma lungkapacitet och forskarna fann inga fysiologiska skillnader mellan grupperna. Resultaten av båda dessa studier har än så länge inte falsifierats av några andra studier.
Brasklapp
I ett pressmeddelande i veckan bekräftar Keith Veselik, MD och chef för från Loyola University Health System, att motion är nyckeln till god hälsa och att det är fritt fram att träna om man bara känner symptom från halsen och upp. Den stress man utsätter kroppen för vid träning kan vara farlig för personer med hjärtfel och andra medicinska åkommor. Är man osäker ska man kontakta sin läkare.
Det allra viktigaste är dock att man håller sig hemma, oavsett om man ska träna eller inte träna. Virus finns för att vi och andra livsformer sprider dem vidare. Har man väl blivit smittad av ett virus finns det ingenting som kan skynda på tillfrisknandet. Men man kan i alla fall tvätta händerna med tvål lika länge som det tar att sjunga blinka lilla stjärna och hålla sig hemma. Därmed kanske just dina virus misslyckas med att fortplanta sig.
 |
| Ett rhinovirus. |
Gör en halskoll
Den vanligaste rådet är att göra en halskoll. Om man bara känner av symptom ovanför halsen, som rinnande näsa, hosta och lite halsont, är det oftast ofarligt att träna. Men har man symptom under halsen, såsom djup hosta (ur bröstet), värk i kroppen, andfåddhet, diarré, kräkningar, yrsel och feber, då ska man absolut inte träna. Det kan vara svåra gränsdragningar, det viktigaste är som alltid att lyssna till kroppens signaler. Hur det känns är viktigt. Känslan är hjärnans kommunikation med oss och utifrån hur det känns kan man kalibrera sin träning.
Ett bra råd är att börja träna med 50 procents ansträngning och 50 procents varaktighet om halskollen ger klartecken. Det är viktigt för immunsystemet, eftersom några timmars träning i veckan förstärker det. Man kan utnyttja tiden genom att se det som en tid för återhämtning. Man kan öva teknik och annat som inte är lika stressande och ansträngande. Det finns massor av balansövningar och annat man kan sysselsätta sig med, sådant som man hoppar över när man tränar hårt. Om det känns bra kan man utöka procentsatserna.
Förkylningar och prestation
Det är ganska ont om bra studier på förkylningar och träning. I en studie gick man dock rakt på sak och sprutade in rhinovirus i näsan på 50 modiga försökspersoner (förmodligen studenter i behov av pengar) som alla blev sjuka. Hälften av dessa tränade sedan 40 min om dagen med en intensitet på 70% av maxpulsen. Den andra gruppen tog det lugnt och gick promenader.
Gruppen som motionerade kände sig friskare än gruppen som vilade. Det kanske berodde på att träning ökar flödet av vätska och slem (mucus). Det rensar luftvägarna. Däremot var det ingen skillnad mellan gruppernas symptom och hur lång tid det tog att bli frisk. Träning tycks således inte fördröja tillfrisknandet. Däremot gör träning att vi känner oss piggare, vilket är nog så viktigt.
I en annan studie gjorde man ett kontrollerat experiment med 45 personer. De utsattes för rhinovirus och efter tre dagar utvecklade de alla symptom på förkylning. De jämfördes sedan dels med en kontrollgrupp, dels med de tester som de själva utförde innan förkylningen. Det visade sig att de som smittats presterade precis lika bra som de friska och som när de själva var friska. De hade samma lungkapacitet och forskarna fann inga fysiologiska skillnader mellan grupperna. Resultaten av båda dessa studier har än så länge inte falsifierats av några andra studier.
Brasklapp
I ett pressmeddelande i veckan bekräftar Keith Veselik, MD och chef för från Loyola University Health System, att motion är nyckeln till god hälsa och att det är fritt fram att träna om man bara känner symptom från halsen och upp. Den stress man utsätter kroppen för vid träning kan vara farlig för personer med hjärtfel och andra medicinska åkommor. Är man osäker ska man kontakta sin läkare.
Det allra viktigaste är dock att man håller sig hemma, oavsett om man ska träna eller inte träna. Virus finns för att vi och andra livsformer sprider dem vidare. Har man väl blivit smittad av ett virus finns det ingenting som kan skynda på tillfrisknandet. Men man kan i alla fall tvätta händerna med tvål lika länge som det tar att sjunga blinka lilla stjärna och hålla sig hemma. Därmed kanske just dina virus misslyckas med att fortplanta sig.
fredag 4 maj 2012
250 000 sidor senare
Det har nu gått snart två år sedan jag började blogga och drömma om ett ultralopp. Syftet med att blogga var framför allt att hålla drömmen vid liv. Det är lätt att tappa fokus på ett mål som ligger långt bort. En kvarts miljon sidvisningar har det blivit sedan dess. Bloggen passerade 250 000 igår. Tanken var att avsluta bloggen efter att jag fullbordat ultraloppet, men jag tror jag kommer att fortsätta så länge det är roligt och jag har något att skriva om och det finns läsare som vill läsa.
På bättre tankar
Förra året anmälde jag mig till Stockholm Marathon strax efter målgång. Det var så kul att springa genom folkhavet och jag ville göra det igen och igen. Men nu har jag kommit på bättre tankar. Jag vill inte riskera mitt ultralopp som går några veckor senare, risken är för stor att jag drar på mig någon skada eller infektion och tappar viktiga veckor inför huvudmålet. Risken för infektioner är flera gånger större just efter en stor tävling där immunförsvaret har fullt upp med att återställa kroppen i fullgott skick samtidigt som man omges av hundratals människor och miljarder virus.
Jag lade ut min startplats på startplatser.se. Jag fick ett SMS nästan på en gång. En syster ville köpa startplatsen till sin bror. Tyvärr var han tvungen att springa i mitt namn. Efter en stund kom det fram att köparens bror bara tränat i en vecka. Vad spännande, svarade jag. Det tyckte hon också, men han hade lovat att klara av det. Ett löfte till en syster som ordnar en startplats bör man hålla. Klarar han det, så gör han det bra. Brodern heter Petter och har startnummer 4567. Jag vill ju inte ha ett brutet lopp i min historik så heja, heja Petter! Jag kommer att följa dig den 2 juni:)
Allvarligt sjuk
Förra veckan drabbades jag av den smittsamma och obotliga sjukdomen akut viral nasopharyngit. Det finns ingen behandling som hjälper. Sjukdomen orsakas av rhinovirus som finns i så många varianter att immunförsvaret aldrig klarar av dem alla. Men just den här sorten kommer jag att klara nästa gång, eftersom immunförsvaret byggt upp antikroppar mot eländet. Ett mer vardagligt namn på åkomman är förkylning, men jag tyckte att det vetenskapliga namnet bättre beskrev mitt lidande. För en löpare är en förkylning nästan en katastrof, särskilt strax innan tävling.
Nu har jag varit förkyld i snart en vecka. Jag minns knappt när jag var sjuk senast, men att vara sjuk är en del av livet. Nu känns halsen bra, men ett eko av förkylningen bitar sig fast som en envis hosta. Det finns inget att hosta upp, ändå hostar jag.
I vems intresse hostar jag?
Hosta är en komplex mekanism som inbegriper igenkänning av främmande material och bearbetning av denna information i hjärnan, vilket aktiverar hostreflexen. När jag hostar koordineras olika delar av kroppen som diafragman och bröstmuskler. De främmande materialet sveps genom luftstrupen med hjälp av små hår som tar slemmet med sig upp till svalget så att jag kan hosta ut eller svälja ner det till en säker död i magsäcken där syrorna sliter bakterier och virus i stycken. Så egentligen ska jag väl vara glad över hostan. Det är ett tecken på att försvaret fungerar. Men varför hostar jag så mycket? Särskilt nu när infektionen är på väg att ebba ut? Mitt uppdaterade immunförsvar jagar virus och förgör dem en efter en. Borde det inte vara viktigare att hosta upp virus i ett tidigare skede? Det kanske är så att förkylningsvirus har tagit över hostreflexen. Det är bråttom att ta sig vidare för viruset och de satsar allt på att bli uthostade i världen innan immunförsvaret gjort slut på dem i denna värd. Det ligger inte i min organisms intresse att hosta längre, det är någon annans intresse. Virusets.
Virus kidnappade hostan
Virus är den i särklass vanligaste ”livsformen” på jordklotet. De skulle kunna sträcka sig nästan tusen varv runt galaxen om de kunde hålla varandra i tentaklerna. De kan däremot inte föröka sig som bakterier, de måste programmera om sina värdar för att sprida sig. Virus kidnappar våra celler och gör dem till virusfabriker. Genom att hosta, hjälper vi att sprida virus till nya värdar. En enda hostning kan sprida miljontals virus med ljudets hastighet. Det kanske är så att virus även kidnappat delar av vårt försvarssystem, såsom hostan?
En ledande expert på hosta, professor A H Morice, påpekar att det är logiskt att respiratoriska virus utvecklat förmågan att orsaka hosta. När ett virus invaderat luftvägarna är det huvudsakliga problemet för fortsatt överlevnad hur viruset ska sprida sig till nästa värd. Vissa virus gör detta genom att utlösa inflammation och producerar mängder av slem som genom kontakt överförs från person till person. Men det effektivaste sättet är att överföra sig i droppform. Med andra ord är hosta en enkel biokemisk process som gör att virus kan ta över och styra en grundläggande mänsklig reflex för att sprida sig från en enda värd till många andra.
Det är alltså därför man bör hålla sig hemma när man hostar och nyser. Det är ju bara virusets sätt att gå vidare i livet. Ja men gå vidare då. Jag bryr mig inte. Jag vill bara springa igen.
PS
En annan stark Petter. Jag undrar hur Northug låter för en amerikan. Nor och thug, typ nordisk bandit. Eller blir det North och hug. Nordisk och en kram?
På bättre tankar
Förra året anmälde jag mig till Stockholm Marathon strax efter målgång. Det var så kul att springa genom folkhavet och jag ville göra det igen och igen. Men nu har jag kommit på bättre tankar. Jag vill inte riskera mitt ultralopp som går några veckor senare, risken är för stor att jag drar på mig någon skada eller infektion och tappar viktiga veckor inför huvudmålet. Risken för infektioner är flera gånger större just efter en stor tävling där immunförsvaret har fullt upp med att återställa kroppen i fullgott skick samtidigt som man omges av hundratals människor och miljarder virus.
Jag lade ut min startplats på startplatser.se. Jag fick ett SMS nästan på en gång. En syster ville köpa startplatsen till sin bror. Tyvärr var han tvungen att springa i mitt namn. Efter en stund kom det fram att köparens bror bara tränat i en vecka. Vad spännande, svarade jag. Det tyckte hon också, men han hade lovat att klara av det. Ett löfte till en syster som ordnar en startplats bör man hålla. Klarar han det, så gör han det bra. Brodern heter Petter och har startnummer 4567. Jag vill ju inte ha ett brutet lopp i min historik så heja, heja Petter! Jag kommer att följa dig den 2 juni:)
Allvarligt sjuk
Förra veckan drabbades jag av den smittsamma och obotliga sjukdomen akut viral nasopharyngit. Det finns ingen behandling som hjälper. Sjukdomen orsakas av rhinovirus som finns i så många varianter att immunförsvaret aldrig klarar av dem alla. Men just den här sorten kommer jag att klara nästa gång, eftersom immunförsvaret byggt upp antikroppar mot eländet. Ett mer vardagligt namn på åkomman är förkylning, men jag tyckte att det vetenskapliga namnet bättre beskrev mitt lidande. För en löpare är en förkylning nästan en katastrof, särskilt strax innan tävling.
Nu har jag varit förkyld i snart en vecka. Jag minns knappt när jag var sjuk senast, men att vara sjuk är en del av livet. Nu känns halsen bra, men ett eko av förkylningen bitar sig fast som en envis hosta. Det finns inget att hosta upp, ändå hostar jag.
I vems intresse hostar jag?
Hosta är en komplex mekanism som inbegriper igenkänning av främmande material och bearbetning av denna information i hjärnan, vilket aktiverar hostreflexen. När jag hostar koordineras olika delar av kroppen som diafragman och bröstmuskler. De främmande materialet sveps genom luftstrupen med hjälp av små hår som tar slemmet med sig upp till svalget så att jag kan hosta ut eller svälja ner det till en säker död i magsäcken där syrorna sliter bakterier och virus i stycken. Så egentligen ska jag väl vara glad över hostan. Det är ett tecken på att försvaret fungerar. Men varför hostar jag så mycket? Särskilt nu när infektionen är på väg att ebba ut? Mitt uppdaterade immunförsvar jagar virus och förgör dem en efter en. Borde det inte vara viktigare att hosta upp virus i ett tidigare skede? Det kanske är så att förkylningsvirus har tagit över hostreflexen. Det är bråttom att ta sig vidare för viruset och de satsar allt på att bli uthostade i världen innan immunförsvaret gjort slut på dem i denna värd. Det ligger inte i min organisms intresse att hosta längre, det är någon annans intresse. Virusets.
Virus kidnappade hostan
Virus är den i särklass vanligaste ”livsformen” på jordklotet. De skulle kunna sträcka sig nästan tusen varv runt galaxen om de kunde hålla varandra i tentaklerna. De kan däremot inte föröka sig som bakterier, de måste programmera om sina värdar för att sprida sig. Virus kidnappar våra celler och gör dem till virusfabriker. Genom att hosta, hjälper vi att sprida virus till nya värdar. En enda hostning kan sprida miljontals virus med ljudets hastighet. Det kanske är så att virus även kidnappat delar av vårt försvarssystem, såsom hostan?
Det är alltså därför man bör hålla sig hemma när man hostar och nyser. Det är ju bara virusets sätt att gå vidare i livet. Ja men gå vidare då. Jag bryr mig inte. Jag vill bara springa igen.
PS
En annan stark Petter. Jag undrar hur Northug låter för en amerikan. Nor och thug, typ nordisk bandit. Eller blir det North och hug. Nordisk och en kram?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)