Visar inlägg med etikett socker. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett socker. Visa alla inlägg

tisdag 16 juli 2019

Sockerkick eller sockerkoma?


Du blir inte hyperaktiv av socker. Det är en myt. Det är snarare tvärtom. Du hamnar i koma. Däremot ökar risken för fetma.

Redan 1982 meddelade National Institute of Health att det inte fanns någon vetenskaplig koppling mellan socker och hyperaktivitet. Föräldrar som trodde de gav barnen socker rapporterade att barnen blev lika hyperaktiva som föräldrar som verkligen gav socker. Allt satt i huvudet. Kroppen är bra på att reglera blodsockret.

Sockerkicken är alltså en myt. I stället för att få energi, tyder den senaste forskningen på att socker leder till sockerkoma, det vill säga trötthet och brist på engagemang. 


Photo by Patrick Fore on Unsplash

I en ny studie - som publicerades i juni i tidskriften Neuroscience and Biobehavioral Reviews - gjordes en meta-analys av 31 publicerade studier om socker och beteende. Metastudien omfattade nästan 1300 personer. Forskarna fann att sockerkonsumtionen inte har någon inverkan på hur människor agerar och känner. Folk blev varken piggare, smartare eller presterade bättre i sport.

Sockerkoma

Snarare var det så att socker ökar tröttheten jämfört med placebo. Intag av socker minskar uppmärksamheten inom 60 minuter och ökar känslan av trötthet efter 30 minuter. En läsk eller en kexchoklad hjälper alltså inte mot eftermiddagskoma. Snarare fördjupar du din koma.

”The idea that sugar can improve mood has been widely influential in popular culture”, säger huvudförfattaren Konstantinos Mantantzis, psykolog vid Humboldt University of Berlin. ”… so much so that people all over the world consume sugary drinks to become more alert or combat fatigue. Our findings very clearly indicate that such claims are not substantiated - if anything, sugar will probably make you feel worse.” 


Sockerkickens historia

Var kommer idén om en sockerkick ifrån? Jo, under första världskriget fick tyska soldater godis och kakor för att prestera bättre. Amerikanska soldater tog efter och vanan kom till USA. Efter andra världskriget exploderade myten om sockrets magiska krafter. Det dröjde till 1982 innan forskare avlivade myten, men då var det försent. Sockerkicken är en del av populärkulturen. Det är en myt som tycks stämma - barn som får socker blir ju väldigt uppspelta. Men det handlar mer om ett sammanhang där sockret spelar roll som belöning. 

Socker ger cellerna energi, men inte en energikick. Socker påverkar inte beteende, men midjemåttet. Vill du bli pigg fungerar kaffe bättre.



tisdag 4 februari 2014

Vad är felet med socker?

Vad är det för fel på socker egentligen? Ja, det finns många olika svar på den frågan. En del menar att det är beroendeframkallande, andra säger att det är ett gift och att det är orsaken till fetmaepidemin. Det finns många frågor och inte blir det enklare av att det finns flera olika sorters socker: fruktos, sackaros, maltos, laktos, o s v. Socker i form av stärkelse har vi ätit i miljontals år, rörsocker i några hundra år och majssirap i några decennier. Men en sak är säker och det är att vi aldrig har ätit så mycket tillsatt socker som nu och vi har aldrig varit så överviktiga som nu.

Något är fel, men jag kan knappast ge ett svar i detta inlägg. Dels skulle det inte få plats, dels vet jag för lite. Min filosofi är att man uppnår kunskap genom att ta en sockerbit i taget och varje inlägg kan ses som en sådan bit.

Det söta samhället
De flesta jag känner dricker kaffe utan socker. Ingen skulle dricka en kopp kaffe med ungefär tio matskedar socker i, ändå är det så mycket socker en genomsnittlig svensk äter per dag och de flesta vet inte ens om att de äter socker. Med socker menar jag inte naturligt socker i t ex frukt, utan tillsatt socker i form av raffinerat strösocker och billig majssirap (HFC). Tillsatt socker finns i all möjlig mat som bröd, frukostflingor, salladsdressing, soppor, såser, mm. Till för ungefär 300 år sedan var tillsatt socker helt okänt och på stenåldern fanns knappast något som var sötare än en morot. Nu äter vi 45 kilo per år. Självklart får det konsekvenser.
En förenklad bild av en av många orsakskedjor. Socker leder till fetma som driver folk att motionera för att kunna upprätthålla sockerkonsumtionen.
Hunger driver oss att äta tills vi känner oss mätta och livsmedelsbranschen upptäckte så småningom att med tillsatt socker tycks människor äta lite mer. Det ledde till övervikt, men även till en slags symbios mellan livsmedels- och fitnessindustri: genom träning kan folk andas ut mer övervikt och därmed kan folk äta mer sockrad mat; socker och träning hänger ihop, det kan man se på vilken tävling som helst. Folk laddar upp sig före, förser sig under och återställer sockernivåerna efteråt. Så på så sätt och vis driver socker fetmaepidemin som driver folk att motionera så att de kan äta ännu mera socker - livets sockerkedja. Men det är en bild och alla bilder är förenklingar.

Är fruktos den skyldiga?
Det finns flera sorters socker och enligt Robert Lustig är socker i form av fruktos ett gift, som leder till inflammationer, överätande och insulinresistens. Lustig är övertygande i sin argumentering, men i en artikel från 2012 argumenterar den schweiziska professorn Luc Tappy ännu mer övertygande för att fruktos inte kan vara den enda orsaken. Det är mer komplext än så och det finns fortfarande fler frågor än svar; men människans hjärna vill inte ha fler frågor utan ett svar och helst en tydlig fiende.

Eftersom det ytterst sällan finns ett svar och en fiende, ställs två eller tre svar mot varandra och det skapar förvirring och debatt. Jag tror det beror på att man inte tagit reda på vilka frågor som gett svaren och finns det många frågor, finns det minst lika många svar och i bästa fall kan man se ett mönster. Fruktos är en orsak, att vi äter fruktos är en annan orsak - redan det ger två orsaker. Varför äter vi fruktos? Varför äter vi socker? Är socker beroendeframkallande?

Är socker beroendeframkallande?
Kan det vara så att socker är beroendeframkallande? Kan man verkligen jämföra socker med kokain eller nikotin? Studier på råttor visar att socker påverkar belöningssystemet. Gäller det även människor? Man vet att mat som innehåller fett, salt och socker (hyperpalatable food) aktiverar hjärnans belöningssystem genom att öka dopaminnivåerna ungefär som beroendeframkallande droger gör och det finns individer som missbrukar mat ungefär som en alkoholmissbrukare. Men det finns olika typer av beroenden - som t ex träningsberoende eller spelberoende - och olika individer kan fastna i olika vanor. Sockerätande är inte som att vara beroende av heroin eller cigaretter, annat än som en liknelse eller metafor.

Förra året fastslog en stor samling oberoende forskare att mat eller vissa ingredienser i mat inte är beroendeframkallande eftersom det inte finns någon neurobiologisk mekanism för detta. Det saknas receptorer och specifika nervbanor i hjärnan som skulle kunna förklara att människor äter för mycket. Det enda livsmedel som man kanske kan bli beroende av är kaffe (alkohol ingick inte). Söt mat stimulerar ett beteende, men vi blir inte fastlåsta i det beteendet. Vi är fria att välja mellan fisk och godis.

Så det verkar alltså inte vara så enkelt att fruktos är den skyldiga eller att socker är beroendeframkallande. Men fruktos är en av många skurkar och socker kan skapa beteenden som får oss att bete oss som drogmissbrukare.

Läskigt
Socker och övervikt hänger ihop, men hur hänger det ihop? Forskaren Lisa Te Morenga från Nya Zeeland har granskat forskningen om sambandet mellan socker och kroppsvikt. Hon kom fram till att det inte nödvändigtvis var sockerkonsumtionen i sig som gjorde oss feta. Det var snarare det totala intaget av kalorier som skapade fetma.

Men när forskarna tittade närmare på hur folk åt, fann man att de som åt mycket socker också åt mer kalorier från andra födoämnen. Det var framför allt sötade drycker som ledde till ökad kalorikonsumtion.

Fast hur kan det spela roll om kalorierna är flytande eller fasta? Tänk på det här sättet: Det krävs 3 apelsiner att göra ett glas juice. Men man blir inte lika mätt på ett glas juice som av 3 apelsiner. Det beror på att fibrerna i frukten gör att du känner dig mätt längre och fibrerna behöver flera timmar för att passera genom kroppen. Ett glas juice rinner däremot rakt ut i blodet.

Fungerar artificiella sötningsmedel?
Läsk och juice ökar matens kaloriinnehåll utan att bidra till mättnad. Detta beror delvis på att fruktos inte aktiverar det viktiga mättnadshormonet leptin. Läsk utan socker då? Tyvärr. Det fungerar inte bättre eftersom konstgjorda sötningsmedel som sackarin och aspartam tycks få oss att äta mer, enligt en ny studie. Det beror på att vanligt socker först aktiverar söta receptorer på tungan och i munhålan, vilket ökar mängden dopamin i hjärnan. När sockret sedan absorberas under matsmältningen, aktiveras också belöningssystemet. Konstgjorda sötningsmedel ger bara hjärnan den första dopaminduschen som börjar på tungan, eftersom det inte finns något socker att metabolisera. Därmed bryts det inlärda sambandet mellan sötma och tillfredsställelse, vilket leder till otillfredsställelse och lust att kompensera genom att äta mer, tror forskarna bakom studien.

Allting börjar därhemma
Det finns flera studier som kopplar fetma, diabetes typ 2 och hjärtsjukdomar till söta drycker. Kunskapen finns, ändå tycks konsumtionen av söta drycker öka. Jag tror inte det är den enda orsaken (vi sitter mer, rör oss mindre, äter processad mat o s v), men det är en av flera orsaker. Kruxet är att det finns många som tjänar på sockret och i grund och botten handlar det om att överleva. Människor och företag vill överleva, men för att vända på utvecklingen krävs också något som Joseph Schumpeter kallade kreativ förstörelse och att några företag går i konkurs och att många människor måste byta arbetsuppgifter. I slutändan är det vad som händer när efterfrågan ändras och därför är det svårt att ändra systemet. Det är många som kämpar emot. Det påminner lite om ”kriget” mot tobaksindustrin. Det dröjde flera decennier innan tobaksindustrin erkände farorna med tobak och det var tack vare starka vetenskapliga bevis som de tvingades ändra sin marknadsföring. När debatten har lagt sig och fakta klarnat är det vetenskap som ger legitimitet i ett modernt samhälle och idag skulle knappast någon hävda att rökning är ofarligt.

En förändring är på gång. Läckor från WHO säger att de arbetar på nya riktlinjer om att rekommendera att bara 5 procent av det dagliga kaloriintaget kommer från fria sockerarter. Det skulle innebära att två tredjedelar av allt socker tas bort, en minskning till ca 8 teskedar om dagen för män och 6 för kvinnor.

Hur ska detta fungera i praktiken? Kanske med hjälp av någon slags sockerskatt ungefär som tobaksskatt? Men socker finns i produktionskedjan och kräver gemensamma regler över en större marknad och det är långt mellan Peking och Stockholm. Jag tror istället det kommer att handla om eget ansvar. Ta bort läsk, saft och juice från fredagsmyset. Chips, glass och choklad är knappast nyttigt, men man blir mätt. Numer finns gott smaksatt vatten (massor av smaker numer som lockar barn) istället för läsk. Jag vet att det inte är lätt att ändra ens litegrann på ett vinnande koncept som fredags- och lördagsmys (snart läggs söndagsmys till). Förr fanns bara en liten påse lördagsgodis. Det kanske blir lite tjafs, men det är bara en liten storm i ett saftglas. Det går över, medan vanor från barndomen kan hänga kvar resten av livet.

fredag 24 augusti 2012

Nytt mål - Ultra Trail du Mont Blanc

Nu har det snart gått en månad efter Swiss Alpine och jag drömmer om nya mål. Ett mål som bör ligga ungefär två år bort. Två år är en lagom lång tid att förbereda sig fysiskt och mentalt. Det ska helst kännas omöjligt just nu. Annars är det ingen mening, tycker jag. Det måste vara en utmaning, en ansträngning. När man sprungit en lång sträcka känns den inte lika skrämmande längre. Jag minns när jag tyckte att en mil lät långt. Hur sjutton springer man en mil, tänkte jag och tittade skeptiskt på min granne som just avverkat en mil. Sen började jag själv springa. Ganska snart var jag uppe i en mil. Mina fötter har flyttat gränsen framåt. Fram till för en månad sedan tyckte jag att 78 km lät långt. För två år sedan lät det t o m sjukt långt. Men nu måste det vara längre än så för att kännas som en utmaning. Nu är det grannen som tittar skeptiskt på mig.

Världens tuffaste lopp
Jag fick ett tips om ultraloppet Ultra-Trail Du Mont-Blanc (UTMB). Det anses vara ett av de tuffaste loppen i världen. Det är 166 km långt, mer än dubbelt så långt som Swiss och man klättrar 9500 höjdmeter, vilket är fyra gånger så mycket som Swiss. Man springer uppför nio toppar över 2000 meter. Det tar 35-45 timmar, vilket är 3-4 gånger så lång tid som Swiss och man springer genom tre länder - Frankrike, Schweiz och Italien. Temperaturen kan skifta under natt och dag från 10 minusgrader till 30 plusgrader.


Skulle jag klara av att springa Swiss med dubbelt så mycket uppförsbackar och sedan, när jag var i mål, vända om igen för att springa lika långt tillbaka? Nä, det skulle jag inte klara nu. Det känns inte möjligt, vilket är ett kriterium på en utmaning. Det känns omöjligt och därför lockar det. Först tänkte jag bara tanken lite på skoj, men tanken hakade fast och blev en dröm och snart får denna dröm kanske en deadline också och blir ett mål. Just nu ligger UTMB högst på min önskelista om två år, men önskelistor kan förändras. Det kan dyka upp nya utmaningar eller så inser man att det inte gick att springa så långt. Det lär visa sig redan under det kommande året.

2012 - mitt lärorikaste år
2013 blir ett mellanår och Swiss Alpine 2013 blir ett bra träningspass inför utmaningen 2014. Under det här året har jag lärt mig så mycket hur jag ska förbereda mig och jag tror att jag kommer att göra en mycket bättre tid nästa år. Den här gången ska jag jaga en tid. Sträckan har jag klarat av. Sträckan är nybörjarens mål. Nu är det en tid. Jag har redan skissat på en plan i huvudet. Jag ska springa mer tidigare på säsongen och inte öka träningsmängden för snabbt. Inför årets lopp ökade jag träningsmängden för mycket under maj - juni och jag tror skadan i knät beror på denna överbelastning. Jag ska också springa mer i backar. Jag ska klara tio gånger uppför Södra berget. Jag börjar på fyra klättringar när snön smält bort och sedan ökar jag. Jag ska också springa asfaltsvägen nedför berget några gånger. Jag hade knappt sprungit på asfalt nedför tidigare och det var svårt i Swiss när jag sprang nerför backarna mot Filisur. Det är dumt att göra nya saker när man tävlar. Träning är till för att testa sådant innan.
The North Face Ultra-Trail du Mont-Blanc

Man har två dygn på sig att slutföra UTMB. Vinnaren brukar springa på drygt 21 timmar. Så jag måste kanske räkna med minst 36 timmar... 36 timmar på berget, fyra gånger så lång tid som Swiss. Hur ska jag klara höjden? Kommer jag att vara i form om två år? Kan man springa 166 km i besvärlig terräng med fivefingers? Mycket kan hända på två år och mycket kommer att hända. Slumpen har lång tid att verka på. Ett nytt mål håller i alla fall liv i bloggen. Löpningen fortsätter som en röd tråd och det finns plats för skruvade inlägg om tidsresor, squash, core och pingviner.

Man får använda stavar. Jag är van vid stavgång som skidträning och borde vara bra på det. I och för sig är det något jag måste släpa på, men med stavar kan man utnyttja musklerna i armarna som annars inte kommer till så stor nytta. Jag måste köpa en ny pannlampa också. Den från Clas Ohlsson duger nog inte. Man vill ju inte trampa fel och få tävlingen förstörd. Det är nog mycket jag måste köpa på mig till den tävlingen. Det krävs sju poäng för att kvalificera. Poängberäkning var lite nytt för mig. Det måste jag kolla upp mer. Det kanske inte räcker med två Swiss Alpine för att kvalificera sig. Oj, nu låter det som att jag bestämt mig :).

Många skakar på huvudet och det är svårt att få folk att förstå glädjen med att springa och klara av 78 km. Kanske bara de som själva springer förstår. Det kanske var därför jag trivdes så i Davos. Jag mådde toppen i fyra dagar. Nu känner jag mig mer som levande död. Som om jag går in i en yrkesroll och övervintrar i den tills våren kommer. 

Jag har inte fått tillbaka suget efter skidor än. Jag hoppas det kommer snart. Jag vill gärna åka Stafettvasan igen och slå vår 19:e plats från i vintras. Topp 15 känns inte omöjligt. Om jag avstår från Vasaloppet kan jag ge lite mer än senast, om jag kvalificerar mig för topplaget. Men som sagt, det blir mer löpning i vinter. Kände att jag behövde det när jag sprang Swiss. Det blir långa, kalla, mörka vinterpass. 

Sockerstoppet och träningen 
Sockerstrejken går in på sin tredje dag. Än så länge känner jag ingen abstinens. Det är roligt att testa sin viljestyrka. När jag testar den, blir den starkare på sikt. Det kan jag behöva när - om - jag springer 166 km. Nu är det snart fredagsmys. Jag får väl gnaga på en morot. 

Jag försöker äta något man skulle kunna kalla paleolight, som kanske bäst kan beskrivas som att man tar det bästa från stenålderskost och medelhavskost. Jag har egentligen inte ändrat något, jag är bara mer uppmärksam på vad jag stoppar i mig. Det är ofta mellan måltiderna som det onödiga sockret tar sig in i kroppen. Jag tar väl lite mindre pasta också och lite mer sallad istället. Jag byter de enkla kolhydraterna mot komplexa kolhydrater. 

Träningen går sådär. Jag vek ner mig i onsdags när jag hade tänkt säsongsdebutera med skidgång. Det regnade och jag hade träningsvärk efter säsongens första riktiga corepass och jag tyckte inte att jag behövde träna så hårt en månad efter Swiss. Jag hade mycket att skylla på, men jag var nog mest av allt lat. Däremot har jag kört ganska hårt i gymmet och cyklat 10-20-30 intervaller. Igår sprang jag dessutom i 30 minuter utan att känna någonting i vänsterbenet. Det tycks som den försiktiga belastningen fått knät att återhämta sig. Men jag tar det lugnt. Stressar inte alls. Det är minst två långa år till nästa stora mål.

Liten film om UTMB:


onsdag 22 augusti 2012

Tänder, demens och hjärtdöd

Idag är första dagen utan onödigt socker. Jag har infört ett 30 dagar långt sockermoratorium från och med dagens eftermiddagsfika. Det blev ett ganska jobbigt fika eftersom många kände till mitt beslut. Du har fem minuter kvar nu. Passa på, hetsade de. Ta mer! Var det inte gott? Jag tackade artigt, men bestämt, nej. Men jag förstår ju att kollegorna kommer att ha koll på mig. Jag får smyga med min mörka choklad som en alkoholist.

Det svåra blir att avstå från hembakat och glass, men godis, läsk och chips brukar jag ändå inte äta. Jag ska vara försiktig med snabba kolhydrater också och tänka på GI-värdet. Sen skriver jag ett inlägg om en månad och förhoppningsvis kommer jag att fortsätta undvika socker i de flesta sammanhang. Men jag blir aldrig en sån som predikar. Jag är inte sån. Jag hoppas jag påverkar folk i alla fall. I en del fall vet jag att jag gjort det, men i många fall tycks jag hoppas förgäves.


Mina tänder kommer att gilla mitt beslut. I en vanlig mun lever mer än 600 olika arter av bakterier. De trivs i värmen och fukten. Munnen är som en regnskog. En del bakterier är nyttiga, som de bakterier som omvandlar nitrat i maten till nitrit. Nitrit förvandlas sedan till den livsviktiga gasen kväveoxid, som spelar en nyckelroll i flera av kroppens processer. Andra är onyttiga, som bakterierna Streptococcus mutans och Lactobacilli som frigör frätande syror som restprodukt när de äter socker. Bakterierna kravlar runt i den sörja som kallas plack och överlever i djupa, syrefria hålor. Efter söta fikapauser gör de sina syreattacker. Försvaret består av stenhård emalj och saliv som sköljer över tänderna. Men det klarar inte hur mycket som helst. Till slut bränner syran hål i tänderna.

Hjärtsjukdomar och Alzheimer
Kroppen är väl skyddad bakom ett pansar av hud, men munnen är vidöppen och dessutom stoppar vi i oss främmande ämnen via munnen. Det finns dock ett starkt försvar i munnen. Om det däremot finns inflammationer och blödningar i munhålan kan bakterier tränga sig igenom detta försvar. Jag har en kollega som nästan fick sina hjärtklaffar uppätna av bakterier. Dålig munhygien förkortar livet och ökar risken för flera sjukdomar.

I en ny studie såg man att de bakterier som lever i tändernas plack också kan vara en faktor bakom uppkomsten av Alzheimer och andra demenssjukdomar. Enligt forskarna fanns det en stark koppling till tandhälsan. De som uppgav att de borstade sina tänder mindre än en gång om dagen löpte 65 procents högre risk att utveckla demens än de som borstade tänderna dagligen.

Livet hänger på en tandtråd
Samma bakterier som orsakar inflammationer i tandköttet kan orsaka hjärtproblem, stroke och diabetes. Troligen kan de alltså även orsaka demenssjukdomar om de ansamlas i hjärnan.

Det är viktigt att borsta tänderna och att använda tandtråd. Livet hänger ibland på en skör tandtråd. Jag är däremot tveksam till antibakteriella munsköljmedel. Det finns flera miljarder bakterier i munnen och den typen av produkter skiljer inte vän från fiende. En del bakterier har t o m tagit tjänst som försvarare och dödar fientliga patogener och vad händer om man dödar dem? Eller bakterierna som är ansvariga för omvandlingen av nitrat till nitrit? Bättre att hålla rent, än att kasta in en för bakterierna motsvarande atombomb i käften.

Munskölj. Som en explosion. Allt dör. Kvar står rader av rena, sterila, vita tänder.
Borsta tänderna med mjuk tandborste, använd tandtråd och besök tandläkare minst en gång per år. Sätt inte tänderna mot varandra, såvida du inte äter. Ät inte så mycket socker. Det borde räcka för att hålla hyfsad munhygien.

Det är tråkigt att borsta tänderna i två minuter. Man kan alltid stå på ett ben (blunda om det är för lätt), samt hålla tandborsten i fel hand, då tränar man både balans och viljestyrka.

Stenålderskost
På stenåldern borstade man knappast tänderna. Men de åt inte så mycket socker och de tycks ha haft bra tänder. Tänder har trots allt funnits i över 400 miljoner år och fungerat ganska bra. Syftet med tänder var att göra stora djur mindre. Tack vare tänder kan djur skära sönder och mala ner andra djur i lämpliga munsbitar och äta djur som är större än deras munnar. Tänder säger mycket om oss. Kattdjur har tänder för att skära med, medan växtätare har platta tänder för att mala ner växtdelar. Vi människor har vassa framtänder, platta tänder längs sidorna och tänderna däremellan är något mittemellan. Uppenbarligen är vi allätare.

Däggdjurens unika tanduppsättning dök upp för ungefär 150 miljoner år sedan, i ett däggdjur som mest av allt liknade en liten råtta. Den hade framtänder som kunde skära av mat, huggtänder som kunde sticka hål på maten och platta tänder som kunde mala sönder maten innan den trycktes ner i magsäcken. Vi skulle ha det väldigt svårt utan denna uppsättning tänder. Tänk att äta ett köttstycke utan kindtänder eller ett äpple utan framtänder. Vi klarar att äta allt tack vare vår diversifierade käft. Men socker klarar vi oss utan.

Tänderna är viktiga för vår överlevnad. Det kanske är därför det är en vanlig mardröm att man tappar sina tänder? Jag drömmer att munnen blir full av tänder och jag måste spotta ut dem för att inte kvävas. Jag vet inte vad det betyder. Det kanske inte betyder någonting alls, eller är det någon slags varning?

Historien bakom svenskarnas fina tänder
Det dröjde länge innan man riktigt visste vad karies berodde på, men på 1940-talet - då 99,9 % av alla värnpliktiga svenskar var drabbade av karies - startade svenska myndigheter ett minst sagt oetiskt experiment. Syftet var gott, men metoden för tankarna till annat tankegods från den tiden. I de sk Vipeholmsexperimenten matade man ”sinnesslöa” patienter på ett mentalsjukhus med socker utan patienternas eller anhörigas vetskap. Alla patienter utvecklade allvarlig karies och tandlossning. Studien gav upphov till nya rekommendationer om tandhygien, barnen skrämdes med tecknade tandtroll som hette Karies och Baktus och begreppet lördagsgodis lanserades för att få svenska barn att äta sött vid endast ett tillfälle per vecka. Nu har detta enda tillfälle fått sällskap av fredagsmys. Vilken blir nästa dag som sötsuget återerövrar?


lördag 18 augusti 2012

En sockerfri månad

Jag gillar att testa saker, att göra små experiment och studera utfallet. Ibland går det bra och ibland mindre bra. När jag var yngre och inte hade så många hämningar testade jag saker som resulterade i utskällningar. Men jag lärde mig något. Numer brukar jag bara testa mig själv. Oftast handlar testen på något sätt om viljestyrka. Jag tror mer och mer att det är en av de viktigaste egenskaperna att träna upp. Det är en resurs som kan förädlas. Ju mer viljestyrka man besitter, desto bättre lyckas man med det man strävar efter.

Fetman sitter i hjärnan
Ett av de mest kända psykologiska experimenten är det sk marshmallow-testet från 1972. I testet lämnade man fyraåriga barn ensamma med en marshmallow. Om de kunde vänta en kvart med att äta den skulle de få två marshmallows senare. I uppföljningar av studien såg man att de barn som väntade på belöningen och uppvisade stark viljestyrka, lyckades mycket bättre i livet än de som åt upp sin marshmallow direkt. Förmågan att skjuta upp sina behov var t o m en bättre indikator på framgång än t ex IQ.


I en uppföljningsstudie av barnen i marshmallow-testet 40 år efteråt såg man att skillnaderna kvarstod. De som åt sin marshmallow genast som fyraåringar var även som 44-åringar mer benägna att söka omedelbar behovstillfredsställelse. Forskarna såg även skillnader i hjärnorna. Områdena där hjärnorna skilde sig åt var prefrontala barken och ventrala striatum (accumbenskärnan).

This is the first time we have located the specific brain areas related to delayed gratification. This could have major implications in the treatment of obesity and addictions”, säger huvudförfattaren B.J. Casey.

I en annan studie följdes över tusen 3-åringar som testades för självkontroll och uppskjuten belöning och vars BMI mättes tills de fyllde 12 år. Diagrammet nedan visar ett klart samband mellan viljestyrka och viktuppgång. De som presterade dåligt på båda testen ökade mest i vikt, medan de som presterade bäst ökade sin BMI minst. De som klarade ett av testen hamnade mitt emellan. De som kan motstå en marshmallow som barn i en kvart, är förmodligen också bättre på att motstå en chipspåse senare i livet.


Att gå ner i vikt handlar alltså inte bara om dieter. Att följa en diet kräver i sin tur viljestyrka. Fetman sitter först och främst i hjärnan. Men man kan påverka sin viljestyrka. Den är inte huggen i sten som gener, utan varierar över dagen och påverkas av vad vi gör och den kan tränas upp. Ett så enkelt knep som att tvinga sig själv att borsta tänderna med fel hand, har visat sig öka viljestyrkan. Ju bättre man förstår denna resurs, desto bättre klarar man av att utnyttja den och låter den styra när det krävs.

Inget mer socker
Mitt första steg mot hälsa var när jag för åtta år sedan slutade lägga socker i kaffet. Sedan tog det två år till nästa steg som var träning. Eftersom jag druckit kaffe sedan jag var 10 år var det en stor sak. Som tioåring drack jag snarare socker med kaffesmak. Jag tog en näve sockerbitar som jag tuggade sönder med hjälp av kaffet. Nu dricker jag kaffet svart. Det tog bara någon vecka att vänja sig av med sockret och jag har inte haft något återfall. Jag tror inte på att trappa ner, det är bättre att sluta tvärt och lita till viljestyrkan. Åtminstone är det så för mig.

Vi är inte anpassade till en sockrad, sockersöt värld. Det enda riktigt söta som fanns tillgängligt i vår förhistoria var honung som våra förfäder kastade sig över när de fick chansen. Men eftersom mycket socker i blodet är farligt utvecklades ett system som konverterade socker till fett. Detta fett kunde de tidiga människorna sedan använda när det fanns ont om mat, främst för att ge energi till hjärnan. Människan har utvecklats till att känna sockersug, lagra det och sedan använda det. Tack vare detta system så behövde vi inte äta konstant som betande kor för att försörja den ständigt arbetande och energislukande hjärnan. Men det funkade bara så länge det var ont om socker. Nu badar vi i läsk och vitt socker.

Socker är kletigt. Om man spiller lite läsk märker man snart hur kladdigt socker är. Det fastnar och kletar fast överallt. Det gör sockret i kroppen också. När det finns för mycket socker i blodet kan sockermolekyler kleta ihop med proteiner i en så kallad maillardreaktion och bilda AGE, advanced glycation end products. AGE förstör vitala enzymer, ökar mängden fria radikaler och accelererar hudens åldrande. AGE är också kopplat till många sjukdomar.

Dessutom gör socker att man känner sig trött. Efter lite socker får man en kick, sedan börjar molekylerna i sockret att blockera kemikalien orexin, som bl a reglerar hur alerta vi känner oss. Efter en sockersöt lunch vill man helst av allt ta en siesta. Det är kanske det uppiggande kaffet som ser till att det blir någonting gjort på eftermiddagen. Men det ska vara svart, utan socker.

Eftersom stora mängder socker är skadligt, ska jag testa att helt avstå från socker i en månad. Inte allt socker, inte socker som finns i nyttiga sammanhang som mörk choklad och frukt eller som kanske ingår i ett socialt sammanhang. Lite hyfs bör man ha, anser jag. Fanatism är ett farligare gift än socker. Men allt onödigt socker ska bort och jag ska minimera intaget av snabba kolhydrater. Jag börjar mitt sockerstopp kl 14 på onsdag den 22/8. Sen blir det - minst - fyra vita veckor utan vitt socker i mitt blod. Jag vet redan vad som kommer att bli svårast ...



lördag 7 januari 2012

Trött av socker och pigg av protein

If you think of your whole brain’s information processing power as equal to the milky-way galaxy, the pre-frontal cortex can handle only about a cubic foot of that information. - David Rock, författare och hjärnforskare

Själva grundtanken i många självhjälpsböcker om allt från bantning till lycka är att vi är rationella varelser med fullständig kontroll över oss själva. Det är också något vi gärna vill tro på och fram till för ungefär hundrafemtio år sedan hade den idén stöd av vetenskapen. Men den tiden är sedan länge förbi, vi har bara inte hunnit uppmärksamma det. I själva verket är vi till stor del styrda av krafter som ligger utanför vår medvetna kontroll. När vi ser tillbaka bygger vi ihop en berättelse om oss själva som får beslut och handlingar att verka rationella i efterhand. T o m händelser som låg utanför vår kontroll försöker vi få att passa in i berättelsen. Om det inte vore för dem, så vore vi ju inte där vi var och att inte vara där man är och den man på sätt och vis blivit, känns - för de allra flesta, skulle jag tro - djupt otillfredsställande.

Vår inre galax
Den rationella förmågan ryms i ett område i hjärnan som kallas den prefrontala barken och dess kapacitet är extremt liten. Om man tänker sig hjärnan stor som en galax, då motsvarar vår rationella kapacitet ungefär utrymmet som får plats i en liten väska, enligt citatet av David Rock längst upp.
 

Vintergatan. Foto: Stephane Vetter (Nuits sacrees)
Jag kör till jobbet varje morgon utan att ens använda min begränsade kapacitet i prefrontala barken. Det går av sig självt, d v s det är hjärnans omedvetna delar som både styr och kör och sedan tror jag inte att jag är så värst medveten resten av dagen på jobbet heller ;). 

Bokhyllorna är fyllda av böcker om hur man ska ta tag i sitt liv. Vi vill ha vägledning till ett bättre, lyckligare och hälsosammare liv. Tyvärr har vi inte mycket plats i vår resväska. De flesta svaren ligger utspridda längs Vintergatan och vi kanske plockar upp ett och annat på vår vandring genom livet. Men det allra mesta ligger som stjärnorna långt, långt borta.

Orexin
Ett exempel på ett av dessa system bortom vår kontroll är orexinsystemet i hypothalamus. Det är ett knippe nervceller som - likt en termostat - styr en rad viktiga funktioner i hjärnan, från trötthet till hunger. Man vet att personer med låga halter av orexin ofta drabbas av sömnsvårigheter och fetma. Genom att injicera orexin i möss har man sett att deras ämnesomsättning ökar, mest för att mössen aktiveras. 

Vårt inre universum. Orexin mRNA producerande nervceller (de ljusa stjärnorna) som visas med hjälp av en teknik som kallas situ-hybridisering. Foto: Björn Meister. Länk.
Trött av socker
Tidigare har man trott att socker ger en ”sockerkick” som får oss att orka med eftermiddagarna. Men flera nya studier visar att det faktiskt kan vara tvärtom. Socker hämmar aktiviteten i orexinsystemet. Det är därför som vi blir trötta efter en lunch med mycket snabba kolhydrater, enligt de nya studierna. Sedan fortsätter vi under eftermiddagen med fika och läsk och vi blir allt tröttare. Vi tvingas ta till kaffe för att motverka tröttheten och de sjunkande nivåerna av orexin i hjärnan. Kaffet piggar upp genom ett annat system, medan sockret tröttar ut oss. Jag vet inte hur många sockerbitar i kaffet som krävs för att det ska gå jämnt upp. Beteendet att fylla på med socker gör oss hursomhelst både trötta och tjocka. Trött- och tjockhet går hand i hand. Det finns dock bättre motgift än kaffe.

Sover sött ...
Pigg som ett ägg
Sedan länge känner man till att proteiner gör oss mätta och studier tyder också på att vi förbättrar våra kognitiva förmågor om vi äter proteiner till frukost. Man tror nu att detta är kopplat till orexin. I en ny studie fann man att mat med stor andel proteiner, ökar aktiviteten i orexinsystemet och därmed gör proteinrik mat oss pigga och alerta och den som är på hugget, förbrukar fler kalorier än den som är trött. 


Tre stora celler
Att äta ägg till frukost tycks alltså vara en utmärkt idé, eftersom proteinerna i ägget motverkar frukostflingornas sövande effekt. Forskarna har sett det genom att hälla protein på en klump celler och de enda nervceller som aktiverades var orexin. Även på djur har man sett denna effekt. De blir aktiva av protein genom orexin och effekten varade i flera timmar. Genom att lägga till protein i maten försvann den förslöande effekten av socker helt och hållet. Det är alltså inte sockret i sig som är boven, utan förhållandet mellan socker och protein och när man äter det. Så är det ofta i komplicerade organismer som vi människor. Det är förhållanden och relationer mellan ämnen som är det viktiga. Äter man sockret sist, då blir trötthet den dominerande effekten.

Efterrätter är alltså en dålig idé, såvida den inte innehåller lite protein som neutraliserar sockret. Man bråkar fortfarande om ägget eller hönan kom först, men nu vet vi i alla fall att vi bör ta ägget sist.

Diet är aldrig som man tror
Det är inte kalorierna i sig som helt och hållet avgör hur vi ser ut, utan förhållandet mellan de ämnen som kalorierna ligger gömda i spelar också roll. I slutändan är det hjärnan som kontrollerar alla skeenden i oss och med oss. Det mesta som händer ligger gömt i vår inre galax långt bortom vår kontroll. Det kan ingen bok ändra på. Det krävs många olika böcker, lång erfarenhet och kunskap om hjärnan - som att det kan vara bra med ett ägg ibland. Men inte ens då har man någon kontroll, skillnaden är kanske att man är medveten om just det.

Nya rön brukar förenklas och ibland kommer de ut i kvällspressen och utmålas som en ny diet som ska frälsa oss från fetman. Upptäckten av orexinets roll kanske kan ge upphov till en äggdiet och ännu flera självhjälpsböcker. Men för mycket ägg är inte heller bra. Det är nog bäst att variera proteinkällorna. Det är med dieter precis som med ägg - de bör tas med en nypa salt.